Personligt – Sida 2

Bloggåret 2015

Det är viktigt att hålla på traditionerna och en tradition på denna blogg har ju varit att kring varje nyår blicka tillbaka på det gångna bloggåret. Så vilka av denna bloggs inlägg fick flest träffar under 2015?

Några galet virala inlägg blev det inte men ett blogginlägg sticker ut och fick betydligt fler träffar än de andra under 2015, nämligen inlägget om det av Sveriges Fredsråd arrangerade mötet på ABF-huset i Stockholm där Vladimir Kozin, inbjuden från Ryssland, spred Putinpropaganda. Inlägget fick fin spridning, främst via Twitter, men även via Facebook. Att inlägget tilltalade twittrande försvarsvänner var kanske inte så förvånande. De ville nog gärna få sin bild av den svenska fredsrörelsen som Kremls nyttiga idioter bekräftad.

Ett tydligt tecken på att inte många av denna bloggs inlägg nådde massorna detta år är att det inlägg som fick näst mest träffar under året var ett från augusti 2012. Det rör sig om inlägget om företaget Back on Tracks dubiösa produkter som drog en del sökmotortrafik. Att ett så gammalt inlägg fortfarande genererar träffar beror på att det är vad som i sökmotoroptimeringssammanhang brukar kallas för ”evergreen content”, alltså material som är relativt tidlöst och inte blir daterat i första taget.

Därefter följer på plats tre en recension av Arne Imsens pamflett Låt dig inte skrämmas av homosexmaffian och på plats fyra finner vi ett inlägg om ett avsnitt av nynazistiska podcasten Radio Nordfront i vilket man bland annat avhandlade barnuppfostran. Båda inläggen fick de flesta av besökarna från länkdelningssajten reddit.

Riktigt vad jag ska göra av bloggen under 2016 vet jag ännu inte riktigt säkert men jag har högar med böcker jag tänkt läsa och därefter recensera på bloggen. Jag lyssnar också på en del högerextrema podcasts för tillfället och det kommer nog att kunna generera några inlägg. Ett par rapporter från alternativa arrangemang såsom Harmoni-expo, Identitär Idé och Jordstrålningscentrum kommer det garanterat också att bli även om jag ännu inte hittat några lämpliga arrangemang. Tips mottages tacksamt. Jag har ju faktiskt skrivit en del om högerextremism och fundamentalistisk Islam och känner därför ett sug efter att kika på idéer från den yttersta vänsterkanten som omväxling. Vänsterextremismen är ju faktiskt det tredje benet i den våldsbejakande extremismens treenighet.

Vad än det nya bloggåret har i sitt sköte önskas dock alla ett gott nytt år!

Dags för blogg

Det har blivit dags att försöka sparka igång bloggen igen efter ett längre uppehåll. Nu har ju detta förvisso aldrig varit någon blogg där jag flera gånger om dagen delgett mina medmänniskor bilder på vad jag ätit till frukost, lunch och middag. Att jag blott lyckats åstadkomma ett enda inlägg de två senaste månaderna är dock riktigt uselt även med denna bloggs mått mätt.

Anledningen till inaktiviteten är främst att höstens dagisbaciller krävt sin dyra tribut. Den ena infektionen har avlöst den andra i en ändlös kedja av rinnande näsor, hosta och rossliga halsar hos hushållets medlemmar. Man hoppas att plågorna man genomlidit ska vara någon sorts katarsis och att man ska komma ut på andra sidan som en bättre och starkare människa men det lär väl bli tvärtom istället.

Även om man i och för sig sällan är så sjuk att man inte kan klämma ur sig ett litet blogginlägg så har jag ändå känt mig så energidränerad att lusten helt enkelt inte funnits. Dock har jag inte varit nedbäddad eller torkat den rinnande barnanäsan hela hösten utan har faktiskt ägnat mig åt en del saker som jag kunnat skriva om även om de förvisso ligger lite utanför bloggens återkommande teman.

Jag besökte till exempel äntligen Stockholm Beer and Whisky festival vilket jag länge tänkt göra eftersom jag är ganska ölintresserad. Självklart var jag intresserad långt innan det blev hajpat. Ölfestivalen var väldigt spännande även om den förkylning jag hade för tillfället nog förtog delar av smakupplevelsen. För en liten slant, oftast blott en tjuga, kunde man hos de olika bryggerierna och importörerna få sig en smakportion av de olika ölsorterna.

Jag bevistade också Synthevenemanget Bodyfest på gamla jazzpalatset Nalen där de största behållningarna nog var dalkullan Karin Park, veteranerna Portion Control och norska Apoptygma Berzerk. Dock var det nog egentligen Gävlebandet Sturm Cafés budskap jag borde lyssnat allra noggrannast till. Kanske kunde deras hyllning till den muskulösa manskroppen, låten ”Mozart Ideal”, inspirera mig till att återvända till gymmet efter alltför många års frånvaro. Nyckeln till att besegra de återkommande vågorna av dagisbaciller skulle ju faktiskt kunna vara att återuppta skulpteringen av min egen kropp, något som en gång i tiden var den hobby som slukade det mesta av min kvalitetstid. Om man får ett bättre immunförsvar av att bygga muskler har jag i och för sig ingen aning om, men fint blir det.

Friskare av att lyfta skrot eller ej, mitt nästa inlägg ska hur som helst handla om en tredje tillställning jag bevistade så sent som i helgen och som till skillnad från de två andra faktiskt har väldigt mycket att göra med ett av bloggens återkommande teman. Det handlar om idéer på yttersta högerkanten och evenemanget var det årligt återkommande Identitär Idé som hölls i Stockholm för sjunde gången. Det är dock en hel del intryck att smälta så det kan nog dröja allraminst ett par dagar innan jag lyckas förlösa ett inlägg om saken.

Nu ska det preppas

Jag har väldigt länge gått och tjatat på min omgivning om hur jag ska bli en så kallad ”prepper” och förbereda mig inför en eventuell apokalyps. Nu har jag äntligen gått från ord till handling och tagit de första stapplande stegen mot en bunker fylld med vapen och konserver.

Dock har jag just nu tyvärr inte utrymme i mitt livspussel att fullfölja ett projekt av den magnituden utan måste sikta betydligt lägre. Svenska myndigheter förväntar sig av alla lydiga medborgare att de ska klara sig på egen hand i 72 timmar om så behövs. En liten behändig tredygnsapokalyps låter faktiskt också som en mer lagom utmaning än en total ragnarök så mitt mål får bli att fixa det istället.

Under sommaren har jag börjat lägga grunderna. Vad gäller mat har jag så gott som alltid förråd så att det räcker till hushållets medlemmar i tre dygn och mer därtill. Det behövs nog bara kompletteras med lite konserver av olika slag för att vara på den säkra sidan. Värre är det med vatten, som ju faktiskt är viktigare. Jag har därför införskaffat tre stycken 20-litersdunkar från Biltema. För att spara vatten har jag vidare köpt ordentligt med engångsbestick, engångsmuggar och engångstallrikar. Man vill ju i händelse av avbrott i vattenförsörjningen undvika att diska då det ju förbrukar väldigt mycket vatten. Det brukar verkligen märkas vid den årliga stugvistelsen då rinnande vatten där inte finns att tillgå. För lite inspiration inför den stundande apokalypsen plockade jag i senast beställda bokpaketet från Bokus slutligen med Lars Wilderängs Stjärnklart, en skönlitterär bok med samhällskollapstema. Annars har jag nog det mesta hemma redan och kommer bara att behöva komplettera med några få saker. Även om mycket mat går att äta kall så är det nog exempelvis väldigt klokt att införskaffa utrustning för att laga mat utöver den grillhink jag redan råkar ha i förrådet. En batteridriven FM-radio och en batteribank för att ladda mobiler, surfplattor och datorer är också saker som behöver ordnas innan jag är redo för 72 timmar på egen hand.

60 liter vatten och 400 sidor samhällskollaps

Mellanspel i Hamburg

Förra veckoslutet unnade jag mig en långweekend i Hamburg. Eftersom jag så sällan åker utomlands var det på sätt och vis lite synd att jag åkte till ett land jag redan besökt då min reskarta ju trots resan är precis lika vit som innan densamma. I Hamburg fick jag bland annat tvenne gånger avnjuta lite exotisk tysk snabbmatskultur i form av currywurst.

Currywurst på fat

Jag och mitt resesällskap besökte också modelljärnvägsmuseet Miniatur Wunderland, ett stort museum i flera våningar med enorma och mycket detaljrika modelljärnvägsbyggen. Nedan kan man se delar av det modelljärnvägsbygge som var inspirerat av Schweiz men det fanns också ett som var skandinavieninspirerat.

Schweiz i miniatyr

I en av museets mindre specialutställningar hade några av de tyska partierna fått bygga varsin vision av framtidens Tyskland. Nedan kan man se en bit av Die Grünes vision. Solceller tycktes vara någon form av tysk överideologi ty de var framträdande i så gott som alla partiers modellbyggen. Högerextrema NPD hörde dock inte till de partier som fått bidra med ett eget modellbygge och det hade varit intressant att se hur deras vision av framtiden sett ut.

Grön vision

Inte jättelångt från modelljärnvägsmuseet ligger kända och ökända Reeperbahn, som förutom traditionellt nöjeskvarter också är stadens red light district. Detta påminner om ett fenomen jag känner igen från tidningsställen i större tidningsbutiker, modelljärnvägsmagasinen tycks alltid vara placerade i närheten av porrtidningarna. På Reeperbahn kikade vi in i den stora erotikbutiken Boutique Bizarre. De tycktes vara så på det klara med att butiken användes som museum att de faktiskt tog någon euro i inträde. Efter ett besök kunde man konstatera att de mänskliga sexuella önskningarna, och de med dessa önskningar förknippade attiraljerna, i sanning varierar.

Vi gick också längs Herbertstrasse, en avspärrad liten gata dit bara män gavs tillträde. I fönstren på husen invid gatan stod kvinnor till vilkas kroppar man tydligen kunde köpa sig tillträde om man så önskade. En annan homosocial miljö vi snabbt kikade in i var Toms Saloon, en liten källarpub vars besökare till största delen bestod av tyska män i läderutstyrsel. Väggarna i lokalen pryddes av originalteckningar signerade finske konstnären Tom of Finland. Toms Saloon är nog för övrigt enda stället jag besökt där jag sluppit betala ölen med motiveringen att jag bara beställt en enda.

Tom of Finland i original

De tvenne mest lästa inläggen under 2014

Precis som många andra bloggare väljer jag att, måhända lite sent, posta ett inlägg om det gångna årets mest lästa blogginlägg. På denna blogg är det två inlägg som sticker ut med långt fler läsare än alla andra.

Med mycket liten marginal blev inlägget om vårens upplaga av den nyandliga mässan Harmoni-expo 2014 års vinnare. Eftersom jag lite halvt som halvt planerat att gå på mässan hade jag djupstuderat mässprogrammet. När det inte blev av att besöka Harmoni-expo skrev jag istället ett litet inlägg om några av programmets guldkorn och det fick fin spridning, främst via länksajten cuzz.cazooka.se och Facebook. Det jag grämde mig mest över att ha missat, och som jag skrev om i inlägget, var Atlantisfantasten Maria Nylows tillställningar. Även ett föredrag om auratransformation kändes tråkigt att ha missat men i det fallet kommer det garanterat fler chanser då auratransformation är något som förekommer på var och varannan new age-mässa.

Som god tvåa i kampen om 2014 års mest lästa blogginlägg, med bara en handfull färre unika sidvisningar jämfört med inlägget om vårens Harmoni-expo, kom mitt inlägg om miljöpartistiske riksdagsledamoten Jan Lindholms uppdrag till Riksdagens UtredningsTjänst att utreda verklighetsbakgrunden till konspirationsteorierna som involverar så kallade chemtrails. Inlägget fick fin spridning, främst via Facebook och Twitter, och nyheten skulle snabbt komma att leta sig upp i mainstreammedia.

Nyheter24 var först ut och Lindholm var därför relativt oförberedd när de hörde av sig. Även Dalarnas Tidningar och The Local skulle komma att ställa frågor till Lindholm men denne var då mer förberedd. Gustav Fridolin skulle också komma att få frågor om Jan Lindholm och hans utredningar i en intervju med DN:s Viktor Barth-Kron men Fridolin kom kanske tyvärr lite lätt undan. Jag skrev ett uppföljande inlägg om några av märkligheterna och motsägelserna i Jan Lindholms försvar.

Jag fortsatte på sensommaren att kika på Jan Lindholms arbete i riksdagen. Det kom att visa sig att Lindholms utredningsuppdrag om chemtrails inte var en engångsföreteelse. Lindholms dragning till absurda konspirationsteorier hade gett avtryck i hans riksdagsarbete vid fler tillfällen. Förutom chemtrails hade även bisarra teorier om palmemordet förekommit i hans riksdagsaktiviteter. Lindholm hade nämligen, uppenbarligen under inflytande av den förvirrade privatspanaren Sven Anér, i interpellationer och frågor inspirerats av en specifik konspirationsteori om palmemordet. Att en annan riksdagsman pekades ut som Palmes potentielle mördare i just denna konspirationsteori gjorde inte saken mindre absurd. Jag skrev ett inlägg om alltihopa som tyvärr inte fick någon vidare spridning, blott några få läsare via Reddit men inte så mycket mer. Jag hade gärna sett att någon från mainstreammedia spunnit vidare på informationen även i det inlägget.

Man kan kanske fråga sig varför det är problematiskt om riksdagsman Lindholm låter konspirationsteorier styra hans riksdagsarbete. Jag vill inte vara någon åsiktspolis men man kan för det första fråga sig hur bisarr världsuppfattning man får ha och fortfarande anses vara lämplig som riksdagsledamot. Att Lindholm dessutom verkar göra sig till någon sorts kanal för konspirationsteoretiker är givetvis också det kontroversiellt. I fallet med chemtrailsutredningarna hölls ju förberedande möten i riksdagens lokaler där deltagarna var hemliga med undantag för Torbjörn Sassersson, redaktör för alternativa och konspirationsteoretiska sajten Newsvoice.

Frågan är vad Jan Lindholm-året 2015 bär i sitt sköte. En stenhård Jan Lindholm-bevakning utlovas hur som helst på denna blogg. Ett riktigt gott nytt Jan Lindholm-år önskas alla läsare!

Riksdagsman Jan Lindholm
Jan Lindholm
(Bildkälla: Wikimedia commons)

Nytt wordpresstema på bloggisen

Mitt wordpresstema Pressrow har länge känts lite daterat. Även om jag gillat det avskalade utseendet har jag velat ersätta det med ett tema som anpassar sig väl till olika plattformar. Pressrow har förvisso sett helt okej ut på mobilskärmar så behovet av att byta tema har väl inte varit akut. När WordPress nya årliga standardtema, Twenty Fifteen, visade sig vara ett minimalistiskt tema som lämpade sig för bloggar och liknade Pressrow gjorde jag dock slag i saken och bytte. Det visade sig gå mycket smidigare än vad jag trott.

Då jag är en varm vän av det tungomål jag ärvt från mina förfäder ville jag för det första översätta det nya temat till svenska. Eftersom det rörde sig om ett officiellt wordpresstema var det dock redan gjort. Översättning av ett tema är ju annars något som är mycket lärorikt då man är tvungen att gå igenom wordpresstemats filer i jakten på engelska fraser att översätta. Samtidigt som man gör det får man en god överblick över temat och insikter i hur det är uppbyggt.

Vidare fanns det ett antal widgets knutna till temat som försåg mig med det jag ville ha i vänsterspalten, så jag behövde inte spendera tid på att sitta och googla efter lämpliga kodsegment att korrigera och använda.

Att byta tema visade sig alltså gå smärtfritt. Jag har förvisso inte helt pillat färdigt ännu. Kanske lägger jag exempelvis in ett sidhuvud utfört i bästa gröna naivistiska stil.

När förändringens vindar ändå blåser på bloggen tänker jag för övrigt sluta länka till sajterna bloggar.se och intressant.se som ligger under bloggportalen knuff.se. De genererar nämligen väldigt få besökare och det är inte värt att använda delar av min utmätta tid på jorden till att länka till sajterna längst ned i varje inlägg jag skriver.

Mässor i massor

Hösten tycks gå i mässornas tecken. Förra helgen bevistade jag bokmässan i Göteborg, främst för att bränna av årets dos av ideellt arbete i föreningen Vetenskap & Folkbildnings monter. Jag fann mig inkvarterad hos gästfria göteborgare och det var alltigenom trevliga dagar.

Jag passade också på att köpa en del böcker, bland annat en bok från Swedenborgsällskapet om hur livet efter detta skulle te sig. På bokmässan fanns vidare några anhängare till sektledaren Norberto R. Keppe och jag köpte några skamligt billiga böcker från dem. Självklart blev det också en hög med böcker till min lille gosse, bland annat den färgglada PekBibeln från Livets Ords förlag. Då jag är intresserad av vad nationalekonomen Thomas Piketty har att säga människorna, utan att fördenskull vilja läsa hans enorma tegelsten Capital in the Twenty-First Century, så köpte jag Jesper Roines sammanfattning av hans verk. I EXPO:s monter köpte jag slutligen en bok om högerextrema symboler. Tyvärr förhåller det sig ju dock som så att för varje bok man köper och läser så köper man allraminst två som man lägger i en banankartong i förrådet. Men man måste ju tänka på klimatet också, böcker i banankartonger binder ju faktiskt en hel del koldioxid.

Jag deltog också i en tävling anordnad av Jan Myrdal-sällskapet. Förstapriset var en övernattning på Hotell Gästis, middag och bad på Leninbadet samt en privat visning av Jan Myrdals mytomspunna bibliotek. Tyvärr vann jag inte tävlingen eftersom jag tydligen gick bet i tävlingens sista deluppgift som gick ut på att hämningslöst smickra den gamle kommunisten.

Från gammelkommunister är steget mycket långt till barnmässan Underbara Barn där den barninriktade krämarkapitalismen firade stora triumfer i montrarna denna helg. Jag besökte mässan igår och för att få den perfekta barnmässoupplevelsen hade jag druckit ett par öl kvällen innan vilket förhöjde effekten av alla skrikande barn.

I slutet av månaden är det ju också dags för mässornas mässa, nämligen Harmoni-expo. Nu har jag förvisso redan besökt den nyandliga mässan ett par gånger och många av utställarna är desamma från år till år. Det blir nog dock ändå svårt att låta bli att gå dit för vem kan motstå programpunkter som ”Kontakt med Änglar och Den Violetta Flamman”, ”DNA-aktiveringen och Uppstigningen”, ”Indiska Nadipalmblad – ditt liv idag, skrivet för 5000 år sedan” och ”Kvantfysikshealing i grupp Special”.

Liknande inlägg på denna blogg:
En liten guide jag sammanställde till Harmoni-expo i våras
En rapport från Harmoni-expo för ett år sedan
Så gick det till när jag förlorade min Harmoni-expo-oskuld våren 2013

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Personligt, Harmoni-expo, Barn, VoF, Bokmässan, Kommunism, Livets Ord.

Eros gyllene medelväg

ANNONS – SPONSRAT INLÄGG

På temat sexualitet har jag tidigare skrivit om böcker författade av de två motpolerna Sylvanus Stall och Dick Wase. Klyftan mellan de två författarnas uppfattningar om hur sexualiteten skall hanteras är himmelsvid. Puritanen Stall ser sexualiteten som något farligt som måste omgärdas med skam och skuld. Att avhålla gossar från att onanera är till exempel absolut nödvändigt, om man så är tvungen att skrämma livet ur de små. Den extreme sexliberalen Wase ser istället knappt behov av några som helst restriktioner på de sexuella begären. Att den enes frihet ibland kan inkräkta på den andres, att makt bör problematiseras och att man kanske måste uppnått en viss ålder för att kunna anses vara fri att samtycka till några sexuella aktiviteter tycks inte föresväva den gode Wase.

Var någonstans mellan dessa två extremer finner vi då ett sunt förhållningssätt till sexualiteten, ett förhållningssätt som innebär att myndiga individer, utan att behöva ta hänsyn till några tabun, är fria att leva ut sin sexualitet ensamma eller med vemhelst som samtycker, så länge ingen lider skada? Kanske finner vi faktiskt just ett sådant förhållningssätt i sexbutiken Kinoshoppings utbud av olika sexattiraljer.

För egen del är min libido död och begraven sedan länge men det hindrar ju inte att jag tipsar andra om en möjlighet till lite glädje. Sexbutiken verkar ha rullande rabatter på de olika sortimenten. Förra veckan hade de rea på verktyg för anal stimulans och denna vecka är det kläder och skor som gäller. Om man har tålamod och kan planera sina inköp behöver man alltså inte vara stadd vid kassa för att hänge sig åt den roligaste och hälsosammaste av de sju dödssynderna. I slutändan handlar det givetvis om jämlikhet och rättvisa. Att utforska stolgångens nöjen ska inte enbart vara för de besuttna och manlig G-string ska inte behöva bli en klassmarkör!

Notera att ekonomisk ersättning har utgått till mig för detta inlägg.

Älskog

Böcker i backspegeln

Jag har ju skrivit om en del böcker på bloggen och tänkte att det återigen var dags att lista dem alla. Så gott det går har jag försökt tussa ihop böckerna i några olika kategorier.

I kategorin böcker skrivna av författare i otakt med verkligheten har jag läst en hel del. Som en del av min bloggserie om brasilianske healern John of God och hans verksamhet läste jag två böcker skrivna av svenskar som arrangerar resor till honom, nämligen Anita Ekbergs Vad är healing och hur kan det fungera? och Ulla Alvarsdotters Min väg till högre frekvenser. Det är dock bara den tidigare som främst handlar om de påstådda miraklen hos John of God. I den senare får man läsa om en hel del annat också eftersom temat är författarinnans andliga utveckling och händelserna hos John of God är bara en del av den processen. Även i de två skrifterna Magnetterapins grunder och Magnetism ett bra medel mot cancer av Ivan Troëng pläderas för kvacksalverimetoder. I skärningspunkten mellan pseudovetenskap och religion har vi ju scientologin. Avhoppade scientologen Stefan Tunedals bok De hånfulla handlar om hans brytning med den ökända sekten. Det intressanta och motsägelsefulla är dock att trots att Tunedal tagit avstånd från scientologikyrkan så har han inte förkastat deras idéer. På Livets Ords europakonferens har jag införskaffat två böcker; Himlen är mycket mer än du kan föreställa dig i vilken man intervjuar personer som varit på besök i himmelriket och När anden verkar – Om profetiska bilder och manifestationer. Konspirationsteoretikern Mats Sederholm berättar i Det enda rätta – Om att kämpa för sanningen i en förljugen värld om vårt korrupta samhälles månghövdade försvar mot oliktänkande likt Sederholm själv.

Det har också blivit några böcker från yttersta högerkanten. Två av dem har varit skönlitterära. Turners dagböcker, den svenska översättningen av den nynazistiska blodiga fantasin Turner diaries, handlar om hur amerikanska nynazister inleder ett raskrig. Det andra skönlitterära alstret, Dit älgarna inte längre går av Jimmy Windeskog, är en betydligt mindre blodig historia. Författaren var vid tiden för utgivningen bara sverigedemokrat men han skulle så småningom komma att visa sig vara alltför radikal för partiet. I icke skönlitterära, men självklart fortfarande verklighetsfrånvända, Bakom Kommunismen redogör författaren för konspirationsteorin om kommunismen som en del av en judisk plan. Jag har också läst lite om högerextremismens vetenskapliga underbyggnad, rasbiologin. I Dalarnas hembygdsboks upplagor från 30-talet fanns i varje års upplaga ett kapitel av rasbiologen Bertil Lundman där denne berättade om sina folktypsundersökningar i Dalarna. Efter Anders Behring Breiviks terrorattentat tittade jag på hans vansinnesmanifest 2083 – A European Declaration of Independence. Jag måste dock erkänna att jag långtifrån läste alla femtonhundra sidor utan bara gjorde nedslag på vissa ställen.

På temat sexualitet och reproduktion har jag bland annat läst Varat och varan – Prostitution, surrogatmödraskap och den delade människan i vilken Kajsa Ekis Ekman granskar argumentationen för prostitutions- och surrogatmödraskapsindustrin. Jag har också läst puritanen Sylvanus Stalls Hvad en gosse bör veta från tiden kring förrförra sekelskiftet. Boken riktar sig till unga gossar och är främst till för att avhålla dem från att onanera och därmed missbruka den av gud givna könslemmen. Vidare har jag tittat på Dick Wases Samlag eller salighet: sexualitet och moral från forntid till nutid. Jag läste förvisso inte hela boken utan bara det kapitel som handlade om pedofili. Det är dock där bokens tyngdpunkt ligger. Om Sylvanus Stalls problem är att han är alltför snar med att vilja inskränka friheten att få leva ut sina sexuella begär så är Dick Wases problem det motsatta. Den extreme sexliberalen Wase vill knappt ha några restriktioner alls, inte ens om det inkräktar på andras frihet eller inbegriper personer som knappast är tillräckligt gamla för att lämna sitt medgivande till några sexuella aktiviteter.

Det har också blivit några receptböcker som beskriver hur man ska tackla sådant som miljöförstöring, klimatförändringar och energikris. I filosofen Folke Tersmans Tillsammans – En filosofisk debattbok om hur vi kan rädda vårt klimat föreslås en världsregering för att ge oss möjligheten att ta itu med den globala uppvärmningen. Torbjörn Tännsjö, också filosof, pläderar i Global Democracy – The case for a world government även han för en världsregering. Den boken är dock bredare och det handlar långtifrån bara om att komma tillrätta med klimatförändringarna. I boken Plan B 4.0 – Uppdrag rädda civilisationen drar Lester R. Brown upp riktlinjerna för en mobilisering av samhällets resurser för att lösa bland annat miljö-, befolknings- och klimatkris. Den föreslagna mobiliseringen är total och liknar den inför ett krig. I Peter Barnes Capitalism 3.0 – A guide to reclaiming the commons tänks det verkligen utanför boxen och författaren drar upp riktlinjerna för en helt ny typ av institutioner satta att bevara våra allmänningar. Mer jordnära och genomförbara lösningar på klimatförändringar, miljöförstöring och naturresursproblem går man igenom i Miljöekonomi av två svenska nationalekonomer.

På temat mänsklighetens utveckling har jag bland annat läst Lasse Bergs trilogi. De två senaste av hans böcker har jag skrivit om på bloggen; Skymningssång i Kalahari – Hur människan bytte tillvaro om hur människan övergick från en jägar- och samlartillvaro till en på många sätt mer problemfylld jordbrukartillvaro och Ut ur Kalahari: drömmen om det goda livet om vad de senaste 50 årens utveckling betytt för det stora folkflertalet. Vad gäller mänsklighetens framtida utveckling har jag läst antologin H± Transhumanism and its critics i vilken både företrädare för transhumanismen och dess kritiker får komma till tals.

I kategorin filosofisk materialism har jag läst Michel Onfrays Antikens visdomar som är första delen i dennes bokserie Filosofins mothistoria i vilken han vill lyfta fram filosofer som haft blicken fäst på denna värld snarare än utanför den. Jag har också läst filosofen Peter Singers Marx – a very short introduction, en introduktion till en av de mest inflytelserika tänkarna genom tiderna.

I avdelningen fult tecknade serier från vänster har jag läst Sara Granérs All I want for christmas is planekonomi och Pontus Lundkvists Full sysselsättning.

På temat att låta förgrämdhet och hat helt ta över ens person har jag läst Pär Lagerkvists skönlitterära klassiker Dvärgen och Karl Sundbloms av allt att döma till stor del självbiografiska bok I detta bögfeministiska ”Saudiarabien”, en bitter uppgörelse med personer i författarens omgivning som denne i många år gått och retat sig på.

Till sist, i den mycket smala kategorin före detta regiassistenter som skriver om kontakterna mellan Sverige och Nordkorea har jag läst blott en bok, Ambassaden i paradiset – Sveriges unika relation till Nordkorea av Lovisa Lamm.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Personligt, Bloggande, Högerextremism, Filosofi, Resurshantering, Konspirationsteorier, Pseudovetenskap.

Och nu lite sport

Fotbolls-VM har dragit igång men jag har ännu inte lyckats bli uppslukad av tillställningen. Eftersom jag för tillfället är pappaledig finns det ju faktiskt möjlighet att avnjuta sport i en omfattning jag inte annars skulle kunna göra. Vid OS i vintras såg jag till exempel alla svenska medaljer live vilket inte varit något jag haft chansen till på länge. Efter detta frosseri i idrott kände jag mig dock smutsig och äcklig, likt en porrmissbrukare eller hetsätare som gett efter för sin last.

Jag är dock egentligen inte särskilt sportintresserad, numera är det faktiskt bara vid vinter & sommar-OS samt fotbolls-VM & EM som jag kan uppbringa något nämnvärt intresse. Mitt intresse peakade nog tyvärr redan för 20 år sedan, lagom till fotbolls-VM 94. Det var därför glädjande att SVT med anledning av jubileet sände en tvådelad dokumentär om den minnesvärda svenska bronsbragden för två decennier sedan. Jag tänkte att genom att se den kunde jag kanske låta min ungdoms hängivenhet smitta av sig på den äldre upplagan av mig och elda på intresset för sommarens turnering. Så blev det nog inte men dokumentären var i alla fall mycket sevärd. Den dramatiska matchen mot Rumänien gavs självklart stort utrymme. Utanför det sportsliga handlade det kanske främst om Klas Ingessons kamp mot cancern. Ingesson var lite ifrågasatt i landslaget när det begav sig men kämpen från Ödeshög var ändå min favorit och det var nog tyvärr sista gången jag tillät mig ha en idol.

Ett annat sätt varpå jag försökte underblåsa mitt intresse för denna sommars fotbolls-VM var genom att tippa vinnaren hos Unibet innan turneringen drog igång. Jag lade en hundring vardera på skrällarna Italien (26 gånger pengarna), Uruguay (28 gånger pengarna), Holland (35 gånger pengarna) och Elfenbenskusten (140 gånger pengarna). Hoppas det går bättre än när jag tippade på politik häromsistens. Alla utom Uruguay har hur som helst i skrivande stund sjunkit i odds.

Ingen ersättning har utgått för detta inlägg, jag låter mig icke köpas.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Personligt, Idrott, Klas Ingesson, Cancer, Dokumentärer, SVT, Vadslagning.