Det enda rätta

Äntligen låg den i brevlådan, boken Det enda rätta: Om att kämpa för sanningen i en förljugen värld av Mats Sederholm. Författaren har tillsammans med sin hustru tidigare skrivit en skönlitterär bok med ett konspirationsteoretiskt budskap och de driver även en blogg med samma tema. Att läsningen skulle bli en resa in i paranoian var alltså att vänta.

Boken tar avstamp i terrorattackerna den elfte september och de påstådda tveksamheterna därikring, skyskrapor som rasar trots att de inte borde och mystiska explosioner dessförinnan. Påståenden som bemötts om och om igen av människor med den perversa hobbyn att debattera folk med skruvad verklighetsuppfattning. Men Sederholm är faktiskt när allt kommer omkring inte så intresserad av att gå på djupet och avhandlar raskt ämnet. Han erkänner också att han inte kan göra några bedömningar angående de tekniska detaljerna i sådant som World Trade Center-byggnadernas kollaps. Att något inte stämmer känner han dock uppenbarligen på sig.

Bokens tyngdpunkt ligger istället på vårt ruttna samhälles månghövdade försvar mot oliktänkande och ”sanningssökare”. Sederholm väljer att kalla försvaret Stimmet. Det rör sig mer konkret om media, EXPO, Vetenskap och folkbildning (VoF) och Humanisterna. Närhelst ett hot mot den rådande ordningen seglar upp går Stimmet till attack.

Sederholm redogör först för sanningsrörelsens erfarenheter av media och visst kan man hålla med om att rapporteringen om dem vinklats på ett orättvist sätt i enstaka fall. Detta torde dock vara en erfarenhet de delar med allsköns politiker och andra granskade. Dessutom verkar vårt ondskefulla system inte vara sämre än att de kan fälla medierna i granskningsnämnden när medlemmar av sanningsrörelsen behandlats oschysst i intervjuer.

När det gäller EXPO går Sederholm upp i varv över påpekanden om antisemitiska tendenser i delar av sanningsrörelsen. Dock, inte ens när EXPO låter bli att skriva kan han låta bli att gå i spinn. Han redogör i detalj för en telefonintervju där en EXPO-journalist ställt kritiska frågor angående hans skönlitterära projekt och eventuella antisemitiska inslag i det. Sederholm förnekar något sådant och det blir aldrig någon artikel. Trots det tas frågorna som intäkt för tesen om orättvisa anklagelser mot sanningsrörelsen.

De svenska organiserade skeptikerna Vetenskap och Folkbildning (VoF) är nästa huvud på hydran. Sederholm menar att företrädarna har en reduktionistisk och mekanisk världsbild och är oförmögna att se helheter. Om VoF-medlemmarnas drivkrafter har han också en del att berätta.

Den typiskt grabbiga, lite nördiga, kvinnlighetsfrämmande, vetenskapswannabee:n och VoF-supportern nöjer sig inte med att förmedla den vetenskapliga metoden, nej, det är en stark antipati som driver honom.
Människor med dålig självkänsla är farliga, de kompenserar det med att projicera det på andra. Mobbingutmärkelsen Årets förvillare är ett resultat av denna VoF-kollektiva bristande tillit och ängsliga vattentrampande på andra för att inte själv drunkna i det okända, i känslor eller i mystik.

(Sederholm, M. (2012), Det enda rätta: Om att kämpa för sanningen i en förljugen värld, s. 66-67)

Sederholm ger sedan lite exempel på aktiviteter som VoF-sympatisörer ägnar sig åt. De redigerar till exempel wikipediaartiklar om organisationer som i strid med den etablerade klimatforskningen är tveksamma till människans klimatpåverkan. VoF:arna diskuterar också på mediums Facebook-sidor ibland. Vad ska man kalla sådana illdåd? Sederholm har svar.

VoF upprepar medeltidens och kyrkans förföljelse av de som sökte utmana gamla paradigm och de skulle nog trivas bäst i en mer fascistisk miljö.

(Sederholm, M. (2012), Det enda rätta: Om att kämpa för sanningen i en förljugen värld, s. 70)

Den sista beståndsdelen i Stimmet som får ett eget kapitel i Sederholms bok, Humanisterna, har uppgiften att kontrollera människors livsåskådning.

Systemets försvarare agerar dock på flera andra nivåer än Stimmets. Ovanför dem finns Arkitekterna, de som i slutändan drar i trådarna. Systemets hantlangare på den lägsta nivån nämns dock bara i förbifarten några gånger. Sederholm kallar dem Bevakarna och de består av de vanliga människorna runt omkring dig som reagerar när någon avviker. Vi får veta hur man ska förhålla sig till Bevakarna när man börjat ana att samhället bygger på lögner:

Du är inte på väg att bli sjuk min vän, tvärtom, du är på väg att vakna.

Men schhh, säg inget! Du är under uppsikt från och med nu. Människor runt omkring dig kan ana din brist på passion för senaste ligamatchen. De kanske märker att du inte riktigt hade någon superfavorit på melodifestivalen och att du kanske inte orkade läsa om senaste styckmordet eller försvunna mamman synlig på löpsedlarna. Berätta INTE om den där boken om alternativmedicin eller genmanipulerad föda du börjat fingra på. Nämn inget om att du hört att vaccinationer kanske inte är så självklara och bra att ta, att det finns risker, att det finns de som trätt fram med bieffekter. Försök inte ta upp att du tänkt på Gud eller att du kanske levt ett tidigare liv.
Stimmet behöver du inte vara rädd för, de har inte tid för att attackera eller bevaka alla människors beteenden, nej, den uppgiften är redan utdelad till bevakarna, nämligen dina medmänniskor. De som fortfarande tror att det är den officiella världen, kartan, som är idealet. De försvarar idealet eftersom de då försvarar sina egna strävanden, måhända taffliga och omöjliga strävanden, men trots allt, det enda de har. ”Ta inte från mig lögnerna, de är det enda som jag vågar tro på”.

(Sederholm, M. (2012), Det enda rätta: Om att kämpa för sanningen i en förljugen värld, s. 92-93)

Jag kan mycket väl tänka mig att folk kan tro på ganska bisarra saker men fortfarande fungera bra i samhället. Just när det gäller konspirationsteorier borde det dock rimligen kunna bli problem eftersom allting tenderar att bli en del av den stora konspirationen. Vad händer när konspirationen sväller ut så till den grad att ens medmänniskor blir en del av den?

Man kan fråga sig vad poängen är med all kontroll, syftar den bara till att behålla status quo? Nej, enligt Sederholm smider eliten planer på att utöka förtrycket och införa någon form av globalt styre. Detta belägger han med lite spridda citat från politiker med nyckelorden ”ny världsordning”, ord som alltid tycks få de paranoida att gå i full spinn. Kapitlet om den nya världsordningen läste jag faktiskt två gånger utan att förstå vari faran bestod. Måhända saknar jag den nödvändiga sanningssökarblicken som behövs för att se det hotfulla i de lösryckta citaten där olika politiker bland annat efterlyser globala institutioner för att hantera globala problem. Många som fruktar en ny världsordning brukar mena att den kommande världsregeringen tänker stoppa in mikrochips i skallen på folk för att fjärrstyra dem eller något annat lika djävulskt och då förstår man ju om man blir nervös. Men exakt vad Sederholm fruktar att de ska göra är höljt i dunkel.

Författaren ser dock en del hoppfulla trender i samtiden. När han skriver om dem tillåter han sig att tala i bilder. Han liknar vårt kontrollsamhälle vid en hårt bevakad stad med murar. De som börjat skåda sanningen blir flyktingar som lämnar staden och möter varandra i ett flyktingläger utanför murarna.

”Jag vet att det låter sjukt”, säger den ena flyktingen till den andra. ”Men jag använde faktiskt ordet konspirationsteori i en av mina artiklar på mitt föräldraforum. WHO och läkemedelsindustrin har ju faktiskt konkreta kopplingar, det är ju så. Alltså missuppfatta mig inte, jag tror inte på vad som helst som till exempel det där om 9/11.
Jag var tvungen att fly. Både bevakarna (människorna i staden) och stadssoldaterna sköt vilt på mig, jag såg några krypskyttar ur VoF-gardet som siktade på mig också innan jag kastade mig över muren.”

En annan flykting, en kvinna som inbäddad i en filt med texten ”Kunskap är frihet”, fyllde på:

”Jo, jag känner också till VoF-gardet. De förföljde mig under flera år eftersom jag som läkare rekommenderade andra kostråd än de vedertagna. Men även socialstyrelsen var på mig. Mina kostråd blev godkända av vetenskapen men det hjälpte inte. Man ville stänga ner mina aktiviteter helt. Jag insåg också att det här hade att göra med hur jag gick emot gammal felaktig forskning och en läkemedelsindustri som tjänade på den.”

Ytterligare en kvinna närmade sig:

”Jag skrev en bok där jag varnade för att mobiltelefoner kan orsaka cancer, även jag blev angripen trots att vetenskapen gav mig rätt.”

Den första kvinnan språkade med en man som sa:

”Trots att all forskning visar att barn som undervisas av sina föräldrar i hemmet klarar sig alldeles utmärkt i livet och framförallt mår bra och blir harmoniska människor som får utvecklas i lugn och ro har politikerna nu bestämt att hemundervisning är förbjudet!”

I en annan grupp av människor diskuterades andlighet.

”Nu vill de kriminalisera medier också. För några år sedan angrep Humanisterna människor med andliga upplevelser och jämförde dem med sådana som förnekar förintelsen.”

Gemensamt för alla de här flyktingarna är att de har slagits för en sanning i tron att man ska respektera, lyssna och se till att de kunskaper och fakta som de med visshet erövrat. Men de har alla bemötts med likgiltighet och ingen som vill ta i deras kunskaper. De har bemötts med hat och elakheter. De delar känslan av chock, hopplöshet och en frustration över att deras medmänniskor inte kan se det uppenbara. De känner sig utpekade och misstänkliggjorda fast de är ärliga och har fulla hjärtan som de vill dela med sig av.

(Sederholm, M. (2012), Det enda rätta: Om att kämpa för sanningen i en förljugen värld, s. 152-153)

Slutligen, Sederholm tar själv avstånd från en del konspirationsteorier som han kallar vettlösa, udda och meningslösa. Som exempel kan nämnas påståenden om att det aldrig flög in några flygplan i World Trade Center eller att det var helt andra plan än det brukar påstås. Om Sederholm applicerade sitt eget resonemang på det avståndstagandet så har han inte respekterat, lyssnat och sett till de fakta som de som förespråkar de teorierna med visshet har erövrat utan istället bemött dem med likgiltighet och inte velat ta i deras kunskaper. Detta har i sin tur orsakat att de fått en känsla av chock, hopplöshet och frustration samt känner sig utpekade och misstänkliggjorda fast de är ärliga och har fulla hjärtan som de vill dela med sig av. Sederholm är alltså själv en del av det förhatliga Stimmet.

Liknande inlägg på denna blogg: Jüri Lina, frimureriet och jag, om ett föredrag med konspirationsteoretikernas nestor Jüri Lina som jag hade äran att bevista.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , .

       

       

15 reaktioner till “Det enda rätta”

  1. Hej

    Tack för recensionen och uppmärksamheten.

    Det kan inte vara lätt för en VoF:are/VoF-like att recensera boken som just kritiserar VoF varför recensionen egentligen är jäv och samtidigt ett ganska bra skolexempel på vad boken vill förmedla.

    Du börjat med att “läsningen skulle bli en resa in i paranoian var alltså att vänta.”
    Ehh, var fanns det paranoida? Återkom gärna till det, eller var det bara retorik kanske? :)”

    Som sagt din länk (“… bemötts om och om igen …”) går till VoF:s egna slutsatser. Istället för jäv så hade du kunnat referera till Architects & Engineers for 9/11 Truth , men att referera till dom tycks vara rena giftet vilket jag just tar upp i boken. Ja såvida du inte ser något konspiratoriskt med dem förstås.

    “Att något inte stämmer känner han dock uppenbarligen på sig.”
    Nej det känner jag inte på mig, som sagt, det fanns yrkesmänniskors tvivel kring detta. Dessutom så presenterar boken några uppenbara fakta som ingenting har med vad man känner på sig att göra. Jag vet att sånt här sticker i ögonen.

    “Han redogör i detalj för en telefonintervju där en EXPO-journalist ställt kritiska frågor angående hans skönlitterära projekt och eventuella antisemitiska inslag i det. Sederholm förnekar något sådant och det blir aldrig någon artikel. Trots det tas frågorna som intäkt för tesen om orättvisa anklagelser mot sanningsrörelsen.”
    Det var förmedlingen av reprorterns maniska jakt på antisemitism som var poängen här? Inte hur det gick! Citatvinkling utan att ta med andemeningen tar jag också upp i boken som en vanlig teknik, när argumenten sinar och tesen blir viktigare än sanningen.

    “Kapitlet om den nya världsordningen läste jag faktiskt två gånger utan att förstå vari faran bestod. ”
    Nej om man gillar global styrning över världen så förstår jag att det inte finns något att invända.

    “Om Sederholm applicerade sitt eget resonemang på det avståndstagandet så har han inte respekterat, lyssnat och sett till de fakta som de som förespråkar de teorierna med visshet har erövrat utan istället bemött dem med likgiltighet och inte velat ta i deras kunskaper.”

    Kan ta till mig en poäng i detta, men jag accepterar inte ALLT, det måste finnas några slags vederhäftiga
    förklaringar på konspirationsteorier. I fallen med WTC1 – 3 så finns det oberoende yrkesfolk som ifrågasätter, i andra fall så är de rena gissningar.

    Recensentens binära slutsats blir alltså: Sederholm är själv en del av det förhatliga Stimmet.
    Ja just det! Då är vi polare du och jag då?

    Mats Sederholm
    Författare “Det enda rätta”

  2. Mats Sederholm är ett kontrollsamhälle i sig själv och inte på något sätt en god representant för sanningsrörelsen. Det enda man kan hoppas uppnå i interaktionen med honom är att bli indragen i pajkastningens och de eviga glåpordens förlovade land. Mats Sederholm förmedlar inte konsensus, enbart splittring. Att Sederholm utmålas som en del av “stimmet” förvånar således inte alls utan framstår som ett fullt rimligt antagande.

  3. Hej Joakim

    Sanningsrörelsen är en spretig grupp och varken du eller jag kan statuera exakt vad den är. Skillnaden mellan mig och dig är att jag inte påstår mig veta vad som är representatibelt. Jag skriver i min bok om att människor i Sanningsrörelsen (där du är förutsagd) kommer att protestera mot min tolkning av den och att detta är precis som det ska.

    Mig= glåpord, hmm här får du nog täcka upp med lite fakta tack! Jag blir ofta bemött med dem.

    Jag=Stimmet, tja här skulle det också vara bra med lite täckning.

    Det finns ju en dialekt av sanningrörelse-folk som älskar att utmåla grindvakter oavsett vilka de är och bara för att de har starka åsikter, men sånt går nog mest att hänföra till uppväxtproblem.

  4. Sådär! Ni kanske förstår vad jag menar, gott folk. Orden talar för sig själva. Jag tänker dock inte inlåta mig i pajkastning. Härmed upphör mitt replikskifte. Tack för ordet!

  5. Ledsen för det dröjsamma svaret Mats, men livet drar ständigt i en från alla håll så det har icke funnits tid. Dock höll ju den interna sanningsrörelsedebatten tystnaden borta från kommentarsfältet under tiden, så allt gott.

    Mats: ”Ehh, var fanns det paranoida? Återkom gärna till det, eller var det bara retorik kanske? :)”

    Det paranoida skulle väl bestå i att allting ses som en del av den stora konspirationen, från Arkitekterna i toppen av samhället till Bevakarna i botten. Lögnerna omgärdar oss och mycket av det vi tar för givet är inte sant. Ganska marginella organisationer påstås vara de vakthundar som hindrar lögnerna från att avslöjas och därmed upprätthålls också det genomruttna samhället. Däri skulle det paranoida bestå.

    Mats: ”Istället för jäv så hade du kunnat referera till Architects & Engineers for 9/11 Truth , men att referera till dom tycks vara rena giftet vilket jag just tar upp i boken.

    […]

    det fanns yrkesmänniskors tvivel kring detta. Dessutom så presenterar boken några uppenbara fakta som ingenting har med vad man känner på sig att göra.”

    Det känns som om det finns en dubbelhet när det gäller synen på auktoriteter hos dig, och hos sanningsrörelsen i stort.

    Ena stunden verkar det som att man på något sätt ska ”bilda sig en egen uppfattning” och inte följa auktoriteter. Andra stunden så räcker det med något så banalt som att någon kallar sig arkitekt eller ingenjör för att det ska ge tyngd åt ett argument. Det verkar som att detta ”bilda sig en egen uppfattning” inte handlar om att man går till botten med något själv utan att man lutar sig mot alternativa auktoriteter grundad i någon magkänsla.

    Lutar sig mot auktoriteter gör vi förvisso alla och det är väl sådant som grupper som Architects & Engineers for 911 truth och liknande initiativ hos klimatskeptiker och evolutionsförnekare försöker åka snålskjuts på. Oftast är det dock uppenbart till och med för en lekman som tar sig tid att läsa båda sidors argument vilken grupp som har mest tyngd i argumentationen.

    Närbesläktat med dubbelheten när det gäller auktoriteter är dubbelheten i inställningen till empiri och resonemang kontra någon sorts känslomässig förståelse. Du säger att det i din bok presenteras några uppenbara fakta som stöder sanningsrörelsens teser om den 11:e september och att det inte handlar om något man skulle känna på sig. Dock, i början av din bok berättar du vad man ska vara vaksam på och misstänksam mot när man läser en text: ”Det kan vara en akademisk kultur eller ett krasst faktamässigt synsätt som formar artikeln.” (s. 4) Vad är ett krasst faktamässigt synsätt? Likaså verkar det vara något annat än en förnuftsmässig förståelse när det gäller att inse att vi är på väg mot en världsdiktatur när du skriver: ”Förmågan att förstå att så är fallet är avhängigt just din förmåga till att koppla ur dig ur den officiella världen. Med ordet förstå menar jag inte en rent intellektuell förståelse, jag menar en förståelse som säger ‘klick’ inom. Alltså där man inser att det faktiskt, ‘Oh my god’, är möjligt och där ens kognitiva dissonans inte är för stark.” (s. 131)

    Det är viktigt hur det ligger till med den saken, för om den känslomässiga förståelsen är nödvändig för att skåda sanningen är diskussion ganska meningslös.

  6. “Architects & Engineers for 9/11 Truth” – man undrar ju vilka kurser på arkitektutbildningen som är relevanta för att avgöra vad som kan ske då ett fulltankat flygplan flyger in i ett av deras hus.

    I min civilingenjörsutbildning finns iallafall ingen kurs med vilken jag tvärsäkert skulle kunna uttala mig om ett förväntat förlopp. Sånt får man lämna åt experter och avancerade simuleringar – det räcker inte att titta på youtubeklipp.

  7. Hej

    “Det paranoida skulle väl bestå i att allting ses som en del av den stora konspirationen”

    Nja det där med konspirationer är ju din tolkning, jag redovisar med fakta och med namngivande, medan du pratar i abstraktioner.

    “Ganska marginella organisationer påstås vara de vakthundar som hindrar lögnerna från att avslöjas”

    Marginella? SvT, Tv4, DN? Ehh har du verkligen läst boken. åter igen, boken är fullspäckad med konkreta och verifierbara exempel.

    “Architects & Engineers for 911 truth och liknande initiativ hos klimatskeptiker och evolutionsförnekare försöker åka snålskjuts på”

    Åka snåskjuts på?? Det handlar om 1500 arkitekter och ingenjörer. Nej nu får du ge dig. Det är väl uppenbart hur du på punkt efter punkt försöker att parera undan fakta och verklighet.

    Boken handlar inte om att bevisa några konspirationsteorier den handlar om hur media och organisationer såsom du hänvisar till, VoF, vinklar information. Att undvika en så stark källa som AE 9/11 truth är ett exempel på detta.Oavsett vad som är sant i sakfrågan.

    “för om den känslomässiga förståelsen är nödvändig för att skåda sanningen är diskussion ganska meningslös.”

    Människors egna uppfattningar är viktiga till och med känslor, Det går inte att lagsätta sanningen, eller att reducera den till ett avskalat intellekt, inget är objektivt. Jag beskriver just VoF smalspåriga synsätt i boken under kapitlet om VoF.

    Mats

  8. Mats: ”Nja det där med konspirationer är ju din tolkning, jag redovisar med fakta och med namngivande, medan du pratar i abstraktioner.”

    Din bok, i total avsaknad av fotnoter, var nog en ganska abstrakt historia även den.

    Mats: ”Marginella? SvT, Tv4, DN? Ehh har du verkligen läst boken. åter igen, boken är fullspäckad med konkreta och verifierbara exempel.”

    Det var väl närmare bestämt VoF, Humanisterna och stiftelsen EXPO jag tänkte på.

    Mats: ”Boken handlar inte om att bevisa några konspirationsteorier den handlar om hur media och organisationer såsom du hänvisar till, VoF, vinklar information. Att undvika en så stark källa som AE 9/11 truth är ett exempel på detta.Oavsett vad som är sant i sakfrågan.”

    Det finns visst de ur den skeptiska rörelsen som tagit upp och bemött Architects & Engineers for 911 truth. Du har lättfunna exempel på youtube. Bara för att varje ny självutnämnd sanningssägare inte hamnar på DN:s förstasida och får en halvminut i TV4:s nyhetssändning behöver inte det innebära att någon information vinklats.

    Mats: ”Människors egna uppfattningar är viktiga till och med känslor, Det går inte att lagsätta sanningen, eller att reducera den till ett avskalat intellekt, inget är objektivt. Jag beskriver just VoF smalspåriga synsätt i boken under kapitlet om VoF.”

    Jag tolkar detta som att du anser att en känslomässig förståelse är nödvändig för att nå sanningen. Jag tror inte att så är fallet men jag ska ändå av ren välvilja låta dig diktera villkoren för debatten. Vi rör oss då bort från resonemangens och empirins domäner och in på känslornas och det sublimas territorium där konsten härskar istället för vetenskaperna. Istället för någon form av argument har jag därför istället skrivit följande dikt som jag hoppas ska få dig att ändra ståndpunkt.

    Mats, min vän, en sak må du begripa och förstå

    Vad med stålskelett ske när plan med nosen i dem stå

    Om sådant veta Alvar Aaltos efterföljare ringa

    Nu väck, de vanvettiga tankar som i ditt huvud springa!

  9. Hej

    “Din bok, i total avsaknad av fotnoter, var nog en ganska abstrakt historia även den.”

    Dina argument krymper för varje dialog. Det mesta är refererat eller fullt möjligt att finna för den som söker källor.

    “Det finns visst de ur den skeptiska rörelsen som tagit upp och bemött Architects & Engineers for 911 truth. ”

    Jo men se till hela Stimmets retorik. I stort helt tyst om detta men massor av skval-raljerande utan täckning.

    “Jag tolkar detta som att du anser att en känslomässig förståelse är nödvändig för att nå sanningen. ”

    Jag anser att alla egenskaper och inkänningar hos en människa är viktiga. Inte bara en strikt vänsterhjärn-halva-logik. Det blir liksom inget bredband av det.

  10. Mats: ”Dina argument krymper för varje dialog. Det mesta är refererat eller fullt möjligt att finna för den som söker källor.”

    Du har ju inga fotnoter överhuvudtaget, det är bara i vissa fall där det framgår av texten var du hämtat informationen. Samtidigt säger att du är mån om att människor ska bilda sig en egen uppfattning. Jag tror säkert du varit ärlig i ditt uppsåt att leverera sanningen men skulle inte angivande av källa underlätta för alla små sanningssökare därute?

    Men det största problemet är nog inte eventuella felaktiga sakförhållanden. Det största problemet är nog de hårresande slutsatser som dras ur sakförhållandena. I presentationen, den där du angående dina förtjänster berättar om ditt obehag inför auktoriteter och falskspel, ditt rättspatos och din känslighet för orättvisor, där skriver du intressant nog också att du är ”snabb på att finna mönster” (s.8). Har du tänkt tanken, att du kanske är lite för snabb med att hitta mönster? Så snabb så att du ser mönster som faktiskt inte finns. Där andra bara ser ett antal motargument i en öppen och fri debatt, som i kapitlet om VoF, där ser du förföljelse och intolerans. Där andra ser politiker som efterlyser globala lösningar på globala problem, som i kapitlet om den nya världsordningen, där ser du människor som drar upp riktlinjer för en förtryckande världsregering.

    Mats: ”Jag anser att alla egenskaper och inkänningar hos en människa är viktiga. Inte bara en strikt vänsterhjärn-halva-logik. Det blir liksom inget bredband av det.”

    Men om det nu förhåller sig såsom det antyds i citaten lite längre upp i vår diskussion, att det behövs en sorts känslomässig förståelse för att greppa sanningen om en del av det du argumenterar för i din bok, är inte diskussion då meningslös?

    En del gudstroende brukar argumentera på det viset. De menar att guds existens är något man skaffar sig visshet om på ett känslomässigt plan. Den som inte har förmågan får närmast känna sig handikappad eftersom denne uppenbarligen saknar något som behövs för att till fullo greppa verkligheten. Trist, men du har det inte.

    Eller finns det möjligheter att i den känslomässiga sfären ha någon form av debatt men under andra lagar än de vanliga. Istället för logik och empiri ska man med dikter och sånger försöka vinna personer för sin sak?

  11. Hej

    “Har du tänkt tanken, att du kanske är lite för snabb med att hitta mönster? Så snabb så att du ser mönster som faktiskt inte finns. ”

    Jag har sysslat med att finna mönster i hela mitt liv och känner mig både vig och erfaren i detta. Mönster finns inte förrän de går att jorda ner i verkligheten. De mönster jag pekar ut i boken är väldokumenterade och följer de röda trådar jag nämner.

    “i kapitlet om VoF, där ser du förföljelse och intolerans.”

    I fallet med VoF så kan fysiska och verkliga människor som drabbats av VoF själva vittna om vad jag skriver. Det är intolerans att konsekvent hänga ut människor som man inte tycker lika med i formen av en tävling. Jag vet inte hur man ska kunna förklara en sådan självklarhet.

    “Där andra ser politiker som efterlyser globala lösningar på globala problem, som i kapitlet om den nya världsordningen, där ser du människor som drar upp riktlinjer för en förtryckande världsregering.”

    Alla verkställande organ i historien har just skapat sina verkställande organ genom att i förväg skapat de problemställningar som leder fram till den lösningen. Om man inte är tränad i att se hur härskarretorik och strategier fungerar så kommer man just bara att se det som splittrade åsikter.

    “Din typ” tyckte att “Nej till EU.motståndare” bara hade hjärnspöken när det varnade för den maktförskjutning och union som EU utvecklats mot i dag. Det här är en konst att se skillnaden mellan spridda politiska budskap och en gemensam trend/vilja. Hel världen formas allt mer konformistiskt och du ser bara olikheter. Det har med just med VoFarens reduktionistiska tankesätt att göra. Allt detta förklarar jag i boken

    Den här recensionen och din retoriska kategorisering av boken som konspiratorisk bemöts för övrigt i en annan recension http://newsvoice.se/2012/05/13/det-enda-ratta-mats-sederholm-skriver-pricksakert-om-samhallets-maktstrukturer/

    Mats

  12. Mats: ”Jag har sysslat med att finna mönster i hela mitt liv och känner mig både vig och erfaren i detta. Mönster finns inte förrän de går att jorda ner i verkligheten. De mönster jag pekar ut i boken är väldokumenterade och följer de röda trådar jag nämner.”

    Uppenbarligen finns det människor som ser andra mönster än vad du ser i samma uppsättning händelser, mönster som är oförenliga med varandra. De kan till exempel se judar, rymdödlor, illuminati eller frimurare bakom skeendena. Så uppenbarligen måste det gå att se mönster som inte ”jordats ned i verkligheten”. Hur vet du att det mönster du ser är det rätta?

    Mats: ”I fallet med VoF så kan fysiska och verkliga människor som drabbats av VoF själva vittna om vad jag skriver. Det är intolerans att konsekvent hänga ut människor som man inte tycker lika med i formen av en tävling. Jag vet inte hur man ska kunna förklara en sådan självklarhet.”

    Jag kan förstå om man tycker det är problematiskt att göra så, men det är knappast intolerant.

    Mats: ”Alla verkställande organ i historien har just skapat sina verkställande organ genom att i förväg skapat de problemställningar som leder fram till den lösningen. Om man inte är tränad i att se hur härskarretorik och strategier fungerar så kommer man just bara att se det som splittrade åsikter.”

    Antingen saknar en stor del av befolkningen denna träning eller så ser du saker som inte finns.

    Mats: ”Den här recensionen och din retoriska kategorisering av boken som konspiratorisk bemöts för övrigt i en annan recension”

    Jo, jag såg det. Jag är trogen Newsvoiceläsare sedan starten så du må tro att det var stort när lilla jag blev omnämnd. Eftersom det enda jag kritiseras för är att jag använt ordet konspiration 7-8 gånger så får jag väl bemöta just det. Det är en grov anklagelse, inte för att ordet är obefogat, utan av språkvårdsskäl. Jag skulle aldrig upprepa ett så långt ord så många gånger i samma inlägg. Jag var därför tvungen att kontrollräkna och kom fram till siffran fem. Jag räknade då bort det i citatet från din bok, jag kan ju knappast lastas för att du använder ordet. Inte heller räknade jag de två etiketterna på inlägget.

    Sedan förstår jag inte varför ordet skulle vara problematiskt. Du använder det själv i din bok åtskilliga gånger, och då inte i negativ bemärkelse.

  13. Det jag tagit till mig mest av från boken är uppmaningen “TÄNK SJÄLV!”
    Inte en enda text i världen ska ‘sväljas’ med hull och hår, utan “tänk själv” om allt media lägger fram, och framför allt det media INTE lägger fram. Media berättar “att” men sällan “varför” och jag tycker Sederholm passionerat ropar med sin bok att vi ska tänka själva och ta reda på varför.
    Jag ser fram emot nästa bok av Sederholm :)

    Ha det gott!
    / Yvonne

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *