Sommarminnen 2019

Årets sommar var en ganska lugn historia då vi hade det färskaste tillskottet i familjen att ta hänsyn till. Vi befann oss till största delen i stillsamhet i Dalarnas skogar eller fjäll. Att vara nära naturen var dock ett utmärkt tillfälle att använda appen Biologg som kan beskrivas som något av ett Pokemon Go med pokemons av kött och blod. Målet är nämligen att samla arter genom att fotografera och logga däggdjur, fåglar, insekter, växter, svampar med mera. Tyvärr rör det sig, med undantag för ett par artbingobrickor som ska fyllas i, om ett ganska monotont samlande utan någon mer variation än vad naturen kan erbjuda, vilket förvisso än så länge är ganska mycket. Man hade ju dock kunnat tänka sig att appens konstruktörer gjort samlandet lite mer stimulerande genom att lägga in lite utmaningar med olika svårighetsgrad av typen ”Fota en ekorre som äter från en grankotte – 10 000 XP” eller ”Fota en björn i dess ide – 200 000 XP”.

I Uppsala besökte jag den internationella vandringsutställningen Titanic – The Exhibition om det osänkbara skeppets öde. I den har man samlat otaliga föremål, foton och dokument i en väldigt gedigen och genomarbetad utställning som man blir ledsagad igenom av en audioguide. Trots att det rör sig om en i grund och botten internationell utställning så berättas faktiskt även många svenska resenärers historia. För den som är van vid gratisinträde på svenska muséer så är kanske prislappen lite avskräckande men jag tyckte definitivt det var värt det.

I Uppsala var jag som så många gånger förr även en kort sväng på Livets Ords årliga Europakonferens, denna sommar dock utan att lyssna till någon av talarna. Det hade säkert funnits en del intressant man kunnat fördjupa sig i, såsom kontroversiella talarna Jackie Hill-Perry från amerikanska ex-gay-rörelsen och Mikael Alfvén, grundare av hårt kritiserade organisationen Love and Hope som påstått sig rädda prostituerade barn i sydasien från bordeller.

Anledningen till att jag alls besökte Livets Ords Europakonferens i år var att nätprofilen och poddaren Daniel ”den öppna rasisten” Lampinen befann sig där och ville passa på att träffa mig. Vårt samtal resulterade i ett litet poddavsnitt som man kan lyssna till här. Han lade även upp delar av samtalet på sin exklusiva Patreonsida som enbart de som betalar honom minst en dollar i månaden har tillgång till. Att ha en gratispodd kombinerat med exklusivt material för de som sponsrar med en relativt blygsam slant är troligen en vinnande strategi för alla poddare därute som vill försöka få betalt för det de gör.

       

       

Bok om obskyr nätgemenskap och samtidens förfall

Jag har precis läst ut e-boken Sällskapet för Ordningens Upphörande och Värdenas Omvändelse av pseudonymen Thomas C Berrian, som för övrigt denna blogg haft äran att erhålla kommentarer från.

Bokens fond är en planlös semesterresa som författarjaget företar sig på egen hand i centraleuropa. Under resans gång får man dock ta del av olika tankespår i hans huvud, exempelvis om det avancerade trollandet av flat earthers han tidigare ägnat sig åt. Tankespåren rör annars till stor del samhällsutvecklingen där Berrian i samtidens tendenser ser en dyster framtid komma mänskligheten till mötes. Tankespåren är också till viss del självbiografiska och handlar ofta om hur Berrian vantrivs i samtiden och med många av människorna runtomkring honom. Hans resa i centraleuropa tar honom också så småningom till Wien där Freud var verksam, och ett av Freuds viktigaste arbeten handlade ju faktiskt om hur den moderna människan vantrivs i kulturen.

Man får också följa författarjagets försök att på Tinder bryta sin ensamhet. Det är ganska självutlämnande, om allt nu är sant, för det rör sig knappast om någon rakt igenom dokumentär skildring utan Berrian har tagit sig en del konstnärliga friheter längs vägen.

Centralt i boken är Sällskapet, en liten alternativ sammanslutning som främst håller till på Facebook och som författarjaget är en del av.

Vi är inget parti, varumärke eller någon subkultur, vi är ingen politisk miljö eller en litterär klubb. Möjligen en sekt. Men bara i en ironisk mening. Att överhuvudtaget benämna sig själva som en sekt går emot begreppets själva premiss då sekt alltid är ett skällsord som används av utomstående. Just därför kallar vi oss ibland för sekt. En orden vore kanske ett mer neutralt namn men då kommer man till problemet med Sällskapets faktiska struktur som bäst låter sig beskrivas som anarkistisk. Vi har inga formella ledare även om vissa medlemmar är mer tongivande än andra, vi har inga stadgar, ingen programförklaring eller uttalat mål för verksamheten. Men ändå har vi förts samman, som av ett kall.

(Källa: Berrian T. C., Sällskapet för Ordningens Upphörande och Värdenas Omvändelse , kap. 3)

Sällskapet har en verklig förlaga och för den ganska snäva skara som har inblick i den lilla nätgemenskapen så är det ganska lätt att lista ut vem som är vem i boken, exempelvis profilen Mark.

Mark var en av de tongivande i början, han hade alltid en massa galna idéer och upptåg, att vi skulle infiltrera olika litterära föreningar, förslag på strikta sektliknande regler för vilken mat vi skulle äta, vilka böcker vi skulle läsa och vilken musik vi skulle lyssna på. Sen fick han nytt jobb, något med artificiell intelligens, vilket tog upp mycket av hans tid.

(Källa: Berrian T. C., Sällskapet för Ordningens Upphörande och Värdenas Omvändelse , kap. 11)

Man hatar när det händer.

Sällskapet blir hur som helst något av författarjagets flykt från samtiden och dess tendenser, och frågan är om Sällskapet kanske ska kunna förhindra samhällets urartning, ändra historiens gång och i slutändan till och med kunna hjälpa Berrian hitta en livspartner?

       

       

Bok om barnmyter

När mitt andra barn nu sett dagens ljus så har det äntligen blivit av att läsa den bok om myter och missförstånd rörande barn och föräldraskap som jag införskaffade vid tiden för mitt första barns ankomst. På så vis riskerar jag inte att gå på samma barnmyter en gång till utan kommer att vara bättre rustad när alla ogrundade påståenden återigen kommer sköljande över mig.

Boken heter Skit i mössan! – 59 myter kring barn och föräldrar och är skriven av medicinreportern Åsa Erlandsson. Boken är lättillgänglig och tempot är mycket högt, varje myt eller missuppfattning avhandlas på blott en sida eller två. I slutet finns dock en ganska omfattande källförteckning för den som vill fördjupa sig i någon av myterna eller missuppfattningarna.

Det är flera olika typer av myter som avhandlas och föga oväntat är många av dem hälsorelaterade. Att barn får feber eller diarré när de ska få nya tänder har man ju hört någon gång men när man undersökt saken så har man enligt Erlandsson inte hittat något samband. Något annat som brukar påstås är ju att barn med grönt snor ska vara de som smittar mest men det ska det tydligen inte heller finnas någon anledning att tro.

Att kyla skulle kunna orsaka förkylningar är ju något man hört än oftare, och inte bara när det gäller barn, men när hypotesen testats så har man inte hittat något som helst samband. Förvisso ska immunförsvaret tydligen kunna påverkas om man blir mycket kraftigt nedkyld men i de fallen är nog dock den ökade risken för förkylning det minsta problemet.

I boken skriver Erlandsson också om den spridda myten att barn blir hyperaktiva av socker:

Det har gjorts flera vetenskapliga studier för att reda ut om socker påverkar barns beteende. Studierna var dubbelblinda vilket innebär att ingen inblandad i förväg fick veta vilka barn som fick i sig socker respektive sockerfria alternativ. Forskarna testade olika sorters socker, raffinerat och från naturliga källor, i små och stora mängder på barn i olika åldrar. Även barn som utpekades som särskilt sockerkänsliga och barn med ADHD var med.

Forskarna vände ut och in på ämnet genom att videofilma barnen före och efter sockerintag, använda utomstående observatörer och elektronisk rörelsedetektor. En mängd faktorer protokollfördes som exempelvis minne, vakenhet, koncentrationsförmåga och impulsivitet. I en av studierna delades barnen upp i tre grupper som fick olika kost i tre veckor: mycket socker, lite socker tillsammans med sötningsmedlet aspartam respektive lite socker och sackarin.

Resultatet av allt detta visade att det är förväntningarna som styr. Inte minst hos oss vuxna. När föräldrarna själva fick bedöma hur aktiva barnen var efter att ha druckit något med socker, satte de högre poäng ovetandes om att drycken i själva verket var sockerfri.

(Källa: Erlandsson Å, Skit i mössan! – 59 myter kring barn och föräldrar, s. 108-109)

I boken avhandlas också de återigen populära profylaxkurserna som när de utvärderats faktiskt inte visat sig göra någon som helst mätbar nytta. Jag gick tillsammans med min sambo själv på profylaxkurs i Studieförbundet vuxenskolans regi inför första barnets ankomst och jag anade väl tidigt att allt som påstods under kursens gång inte var vederhäftigt. Ska man någon gång inte vara bajsnödigt skeptiskt så är det väl kanske när man tillsammans förbereder sig inför livets största händelse. Eller så är det just då det är som allra viktigast att vara just det?

       

       

Jag röstar för hårdför klimatdiktatur

Jag kör ju med helt öppna kort på den här bloggen och är föredömligt transparent både med min estimerade etniska sammansättning samt hur jag brukar rösta. När det gäller det kommande europarlamentsvalet bestämde jag mig ganska tidigt för att rösta på Miljöpartiet snarare än Socialdemokraterna. Klimatproblematiken bryr sig ju inte om nationsgränser och löses lämpligen på över- & mellanstatlig nivå. Det kändes därför ganska naturligt att rösta på det mest radikala gröna alternativet. I bakhuvudet fanns också de socialdemokratiska ledamöternas svek i omröstningen om det nya upphovsrättsdirektivet, även om jag väl inte brukar tillmäta den typen av frågor så stor vikt och det dessutom finns indikationer på att miljöpartisterna inte kommer att hantera frågorna bättre framledes.

Personkrysset får gå till Miljöpartiets tydligast klimatprofilerade kandidat Pär Holmgren. Han har förvisso uppmärksammats av sina meningsmotståndare för uttalanden där han tycks svajat en del rörande något så centralt som det demokratiska styrelseskicket och antytt att situationens allvar kräver att man kompromissar med det folkliga inflytandet. Det kanske inte var direkt de uttalandena som fick mig att, likt de fem männen i lustiga hattar i den tecknade filmen Tjuren Ferdinand, tänka ”Bravo! Excelente! Magnifico! Espléndido! Honom ska vi ha!” men jag tar mig i slutändan friheten att ha överseende med att Holmgren råkat slinta lite med tungan. Han har vidare vid flera tillfällen klargjort sin inställning och bedyrat sin tilltro till demokratin som det mest överlägsna styrelseskicket.

I nuläget ser det ut som att Miljöpartiet kommer att erhålla minst två mandat men risken finns ju att Miljöpartiet blott får ett mandat och att Pär Holmgren inte blir inkryssad vilket skulle kännas trist. Inte för att jag har några starka antipatier mot förstanamnet Alice Bah Kuhnke (trots att hon på Facebook påståtts vara en förklädd reptilormsvarelse) men hon är kanske inte den där utpräglat miljö- och klimatprofilerade miljöpartisten jag vill vill vara med och rösta in.

Sedan är det ju när allt kommer omkring inte alls säkert att en röst på den mest klimatprofilerade kandidaten i det mest klimatprofilerade partiet är den bästa klimatrösten. Det kan kanske vara bättre att rösta på någon sosse som är bättre på att omsätta retoriken i praktik, såsom tidigare Åsa Westlund och numera Jytte Guteland. Eller kanske är det allra bästa att rösta på någon som avviker från sin till miljö- och klimatfrågor ljumt inställda partigrupp och som kanske kan bidra till att ända inriktningen, likt Anders Wijkman under sin tid i Kristdemokraterna.

Jag väljer dock som sagt att i slutändan välja den mest radikala kandidaten, vilket förhoppningsvis inte skapar polarisering, utan istället bidrar till att förflytta overtonfönstret.

       

       

Min rastyp och jag

Jag har äntligen gjort slag i saken och hoppat på en nygammal trend och låtit rasklassificera mig. Det är dock inte längre skallmätning som är grejen. Genom att istället betala en slant och betro ett vinstmaximerande företag med mitt DNA (vad kan gå fel?) så har jag fått min etniska bakgrund prydligt sammanställd i procentsatser.

Företaget jag anlitade var amerikanska 23andMe och nu bör man väl förvisso vara sunt skeptisk mot den här typen av tester men resultatet var väl ändå på det stora hela vad jag förväntat mig. Det visade sig nämligen att jag var till över 90 procent skandinav och man kan nästan tycka att Nordiska Motståndsrörelsen borde avdela några aktivister som för jämnan kunde gå vid min sida och skydda mig och mina så gott som purskandinaviska gener med sina plastsköldar.

Mitt övergripande resultat kan ses i tabellen nedan. Det mest spännande var väl mitt brittisk-iriska och östeuropeiska arv som, om det rör sig om enstaka individer som återfinns relativt nära bland mina förfäder, båda ligger 5-8 generationer bort.

Etnisk sammansättning för Jonas Karlsson

Om man kollar på matchning mot referenspopulationerna i de olika skandinaviska länderna så är det främst i Norge och Sverige jag får träff.
Träffar i de skandinaviska ländernas referenspopulationerna för Jonas KarlssonNär det gäller den regionala kopplingen, som väl rimligen borde vara något man borde tolka än mer försiktigt, så var det norska fylket Hedmark och det svenska landskapet Dalarna de regioner där man allra säkrast kunde säga att jag hade relativt nylig härkomst. Vad gäller dalakopplingen så var den föga oväntad då alla mina far- & morföräldrar är födda i Dalarna. Att jag skulle ha starka kopplingar till Norge var väl det enda som var något oväntat men eftersom jag har härkomst långt uppe i nordvästra Dalarna blott två generationer bort så ligger det väl ändå mycket nära till hands.
Träffar mot de olika norska fylkenas referenspopulationerna

Träff på de svenska landskapens referenspopulationer

Nu fick jag förvisso ett väldigt vitt och privilegierat testresultat men vill jag ta på mig offerrollen så kan jag alltid spela på min neandertalarbakgrund. Det visade sig nämligen att jag hade fler neandertalvarianter än 80% av de som gjort testet hos 23andMe.

Neandertalvarianter för Jonas Karlsson
De utraderade oss neandertalare från jordens yta men ändå fortsätter de att förfölja och förtrycka oss! (Att spela på förtrycket mot samtida neandertalaktiga var för övrigt något Daniel ”den öppna rasisten” Lampinen var tidig med)

Ingen ersättning har utgått till mig för detta blogginlägg.

       

       

Nazistledare finnes

I öppet nationalsocialistiska organisationen Nordiska Motståndsrörelsen podd Ledarperspektiv brukar deras ledare Simon Lindberg varje vecka ha lite mer djuplodande utläggningar av ideologisk och strategisk natur. Ofta får man dock även en liten inblick i Lindbergs privatliv, så också i senaste avsnittet. Man fick veta att Lindberg efter en längre tids arbetslöshet fått slut på A-kassedagar och nu var i behov av en anställning. Om jag inte är helt ute och cyklar vill jag minnas att Lindberg tidigare varit någon form av arbetsledare på ett callcenter eller liknande. Att han utöver det har erfarenhet som ledare för en radikal kamporganisation borde väl inte göra honom helt oanställningsbar.

Den som tror sig ha chansen att kunna lägga vantarna på en riktigt hårdför nazistledare för att styra upp sin verksamhet kan dock se sig i stjärnorna efter detta. Poängen med att anställa Lindberg ska tydligen, enligt honom själv, inte vara att han ska arbeta för den som anställer honom. Lindberg sade i podden:

Jag vill vädja till alla er lyssnare, till medlemmar som sympatisörer, om att för kampens bästa fundera på om du kan hjälpa till i den situationen jag, och även många andra viktiga personer för kampen, står i. Har du en egen firma till exempel, som du ändå känner, att det går rätt bra för den här firman, eller känner du kanske någon sympatiskt inställd människa som har en egen firma? Skulle det kanske på något vis vara så att du skulle kunna tänka dig att anställa mig, eller någon annan fanatisk nationalsocialist som lägger all sin vakna tid på kampen, eller övertyga en sympatiskt inställd vän till det här, så skulle det vara värt otroligt mycket för, absolut för mig eller den här personen på ett personligt plan, men framförallt då för kampen i stort. Så det jag vädjar om är alltså helt enkelt en lön så att jag skulle klara mig varje månad utan att arbetet för den delen hade behövt kosta kampen så många arbetstimmar eller så mycket energi.

Det akuta problem som gjort att Lindberg just nu efterlyser en jobbfri anställning är att han blivit ålagd 11-12 timmars aktivitet per vecka inom jobb- & utvecklingsgarantin, en aktivitet som Lindberg i podden nedlåtande benämnde ”vuxendagis”. Detta hävdade Lindberg hotade inspelningen av Ledarperspektiv då vuxendagiset tog lika mycket tid i anspråk varje vecka som det tog att producera podden. Lindberg uttryckte också en viss oro för att vuxendagiset i förlängningen skulle leda till ett heltidsarbete och då skulle han nog i varje fall inte kunna spela in Ledarperspektiv så ofta som varje vecka. Jag tycker dock att Lindberg borde ha i åtanke hur hektiskt livspussel vissa personer längre ned i Nordiska Motståndsrörelsens hierarki verkar ha. Hans organisationskamrat Elin är till exempel med och styr upp båda veckopoddarna Radio Regeringen och NR Bohuslän samtidigt som hon förvärvsarbetar om dagarna.

Avslutningsvis tycktes inte de två senaste årens kontakter med Arbetsförmedlingen ha imponerat särskilt mycket på Lindberg. Lite senare i samma avsnitt av Ledarperspektiv kom han i det återkommande segmentet ”veckans betraktelse” osökt in på Arbetsförmedlingen. Lindberg sade:

Det är väl veckans betraktelse, att Arbetsförmedlingen i dagens Sverige är precis lika värdelös som resten av samhället i dagens Sverige, och att den nationsalsocialistiska motsvarigheten till Arbetsförmedlingen – den skulle vara lika fantastisk som resten av det nationsalsocialistiska samhället och det med väldigt, väldigt enkla medel!

När det gällde kraven som skulle ställas av framtidens fantastiska nationalsocialistiska Arbetsförmedling ville Lindberg utradera något han kallade ”rockstjärnementaliteten” där vissa ansåg sig vara för fina för vissa jobb. Han menade att om en person anvisades ett städjobb skulle denne bli tvungen att ta det eller helt enkelt inte längre kunna räkna med att försörjas av staten. Detta måste dock sägas vara lite hycklande då Lindberg några minuter tidigare själv försökt undgå förvärvsarbete till varje pris. Men det är klart, det var ju för kampens skull.

       

       

Principiellt intressant rättshaveristisk härva i Region Västernorrland

Jag skrev i mars om hur Ulf Bittner i sin podd Sverige Granskas sänt ett poddavsnitt där han samtalat med sin gamla mor som befann sig i ett förvirrat och upprivet tillstånd. Man fick i det samtalet en intressant inblick i Bittners konspiratoriska världsbild i vilken bland annat sjukvården försöker döda hans mor så att hennes lägenhet på servicehuset ska bli ledig, en insikt han för övrigt inte hade några problem med att delge sin gamla mor.

Podden Sverige Granskas består annars dels av inspelade telefonsamtal mellan en krävande, mästrande Bittner och diverse företrädare för myndigheter och den konventionella vården, dels i överkant inställsamma samtal mellan Bittner och ökända alternativmedicinska skojare såsom cancerkvacksalvaren Erik Enby och kolloidalt silver- och laser-charlatanen Michael Zazzio. Vad gäller den senare skojarens medverkan så hamnade faktiskt Bittners obskyra podd i mainstreammedias blickfång när Magasinet Filter publicerade en granskning av insamlingar till dubiösa cancerbehandlingar och man citerade kontroversiella saker Zazzio yttrat i Bittners podd.

Om man ska återgå till samtalet mellan Bittner och hans mor så har det hunnit hända en hel del sedan jag senast skrev om det. Den intresserade har kunnat följa utvecklingen genom de inspelade telefonsamtal med polismakt, kundsupport, regionpolitiker, chefer inom regionförvaltning och sjukvårdspersonal som Bittner lagt ut på sitt Sverige Granskas-flöde.

Det som hänt är att när Bittners mor blivit akut sjuk så har de åkt in till regionsjukhuset i Sundsvall där Bittner blivit oense med sjukvårdspersonal angående vilken vård hon var i behov av. Detta då han hyser en djup misstro mot den konventionella vårdens diagnoser och behandlingar, och istället föredrar alternativa diagnoser och behandlingsmetoder. Ordningsvakt har blivit tillkallad och när Bittner inte hörsammat detta har även polis kallats till platsen som sett till att avvisa honom. Det är för övrigt tydligen inte första gången detta scenario utspelat sig. Bittners mor befinner sig sedan dess på Regionsjukhuset i Sundsvall, något som Bittner menar innebär kidnappning och människorov. Efter att ha ringt till avdelningen där modern befinner sig och haft diverse åsikter om behandling och medicinering har Bittner nu spärrats från att elektroniskt ha tillgång till moderns journaler vilket inte gjort honom mindre upprörd.

En sak gör dock detta rabalder lite principiellt intressant. Till saken hör nämligen att Bittner hänvisar till att han har en oinskränkbar generalombudsfullmakt skriven med sin mor som ska ge honom rätten att för hennes räkning besluta om vård, något man inom Region Västernorrland alltså inte verkar acceptera. I förstone kan det tyckas vara en god idé att någon som är sig lite till åren kan ge fullmakt till någon anhörig att i framtiden få fatta beslut åt denne i kontakterna med vården. Man behöver dock bara lyssna på Bittner i några avsnitt av Sverige Granskas för att inse att detta är en jättedålig idé. Att genom att skriva under en fullmakt lägga sitt liv i händerna på någon som har en hjärna marinerad i konspirationsteorier, generöst strör hittepådiagnoser omkring sig och hyser en extremt djup misstro mot den konventionella vården är inte någon god idé. I detta fall har dessutom Bittner vid ett par tillfällen i förbifarten sagt att hans mor själv tidigare jobbat inom sjukvården, hyst en hög tilltro till läkarna och därför följt deras behandlingar (vilket han dock menar orsakat henne svåra skador). I och med att hon själv tidigare hyst tilltro till konventionell vård så kan det alltså än mindre anses vara hennes ursprungsvilja han företräder.

Något Ulf Bittner ofta tjatar om i Sverige Granskas är att den tredje största dödsorsaken är skolmedicinen, vilket är en spridd missuppfattning bland många som vill framhärda i alternativa behandlingars förträfflighet och konventionell medicins fördärvlighet. En variant av påståendet bemöts förtjänstfullt i denna text.

Något Bittner ofta återkommer till i sina påstridiga samtal, näst oftast efter påståendet att skolmedicinen är tredje största dödsorsaken, är att myndigheterna är skyldiga att lyssna till och åtlyda honom eftersom han är skattebetalare och de ju försörjs av skattemedel. Frågan är dock vad en person som Bittner kostar skattebetalarna i slutändan. Han verkar ta väldigt mycket tid i anspråk och tycks dessutom ha för vana att alltid vända sig högt upp i hierarkin med sina utläggningar och krav. Av de inspelade samtalen att döma så verkar chefer inom polisen och ledande politiker inom Region Västernorrland känna Bittner mycket väl och löpande ha samtal med honom. Kanske skulle de ursäkta sitt ödande av tid på Bittner med att det hör till deras uppdrag att även hantera den typen av obekväma medborgare. Deras tid är ju dock knappast obegränsad och varje timme de ägnar sig åt Bittner är en timme de inte ägnar sig åt resten av medborgarna. Saken är väl dock tyvärr den att det inte är helt enkelt att hantera den här typen av problematik och det är inte något som bara går att välja bort.

       

       

Samtal till mor

Ulf Bittner, som hyllats på konspirationssajten Newsvoice, driver podden Sverige Granskas där han vänligt samtalar med diverse konspirationsteoretiker, rättshaverister och kvacksalvare samt mindre vänligt med myndighetspersoner som haft oturen att hamna i hans väg.

Ett av hans poddavsnitt sticker dock ut litegrann. I det ringer Ulf Bittner upp sin åldriga mor som befinner sig i ett förvirrat och upprivet tillstånd. Han håller för henne en föreläsning om läkemedelsindustrins och den konventionella vårdens ondska samt de olika hobbydiagnoser han gett henne. Ulf Bittner kan verkligen inte sägas göra ett föredömligt jobb när det gäller att lugna henne och han upplyser henne till och med flera gånger under samtalet om att det finns människor som är ute efter att ta hennes liv.

Jag borde väl egentligen inte bidra till att sprida detta absurda och tragikomiska poddavsnitt vidare då det stundtals är ganska utlämnande för Ulf Bittners gamla mor. Det är dock en alltför intressant inblick i hur en rättshaveristiskt lagd människa fylld med konspirationsteoretiska föreställningar och pseudovetenskapliga idéer om hälsa fungerar i vardagen i samspelet med sina anhöriga. Var och en som så önskar kan ta ett djupt andetag och lyssna till Ulf Bittners samtal med sin mor nedan.

       

       

Dömd till en evig tillvaro som hotellinventarie

Medier som påstår sig ha kontakt med andevärlden anses av många vara oetiska bedragare som livnär sig på efterlevandes saknad av sina anhöriga och räddhågsna husägares spökskräck. I vissa avseenden skulle det dock kanske vara mer oetiskt om mediernas förmågor faktiskt vore äkta.

I senaste avsnittet av medierna Andreas Österlunds och Johanna Lindbergs podd Det Utomsinnliga framkom ett sådant exempel. Johanna berättade då om när hon skulle bo på ett hemsökt hotell och fullpackad med väskor äntrade sitt hotellrum för att där finna ett litet spöke.

När jag kommer in där som en packåsna då ser jag att det sitter en flicka på sängen. Tänk er Madicken, fast med långt mörkt hår, och så har hon någon sorts vit klänning, men lite… Tänk dig Madicken fast lite finare, lite mer krås, och alltså hon var ju ett fint barn – mycket fin flicka! Kanske, om jag ska gissa på hennes längd och hur hon ser ut, så kanske mellan nio- till elvaårsåldern någonstans. Hon sitter där och ser jätteförvånad ut över att jag kliver in där liksom. […] Jag inser väl att om jag… Jag är ju inte säker på att hotellägaren vill att jag rensar här, för en del hotell tycker ju att det är bra med hemsökelse liksom.

Att ha förmågan att låta en stackars död flicka gå över till ljuset men underlåta att göra det och därmed döma henne till en evig osalig tillvaro som hotellinventarie känns minst sagt grymt. Skulle inte hotellet kunna satsa på någon annan ”unique selling point” än en arm spökflicka?

       

       

Har MeToo äntligen nått alternativhögern?

Alternativhögern är en något svårdefinierad högerradikal ideologisk miljö som sträcker sig från området strax till höger om partier som Sverigedemokraterna och nästan ändå bort till de öppet nationalsocialistiska grupperna längst ute på högerkanten. Även om mycket skiljer sig åt inom alternativhögern så har jämställdhetsfrågor aldrig stått särskilt högt i kurs och så gott som alla företrädare är mer eller mindre antifeministiska vilket faktiskt inte sällan övergår i ren misogyni. Nu tycks det dock, lite oväntat, som att MeToo sent omsider nått alternativhögern.

Det finns dock inom alternativhögern, av förklarliga skäl, väldigt få kvinnor att göra ovälkomna sexuella närmanden mot. När jag hösten 2015 besökte alternativhögerkonferensen Identitär Idé var den manliga övervikten frapperande. Ska det tafsas på konferenserna så måste alltså männen tafsa på varandra.

Det råder för övrigt ingen tvekan om att det finns homoerotiska undertoner inom alternativhögern med sina utpräglat homosociala miljöer, sitt mansdyrkande och ständiga tjat om att män ska slå sig samman i männerbund.

Det som nu hänt är hur som helst att det släppts ett smyginspelat telefonsamtal mellan en ung man och Greg Johnson, central gestalt inom den amerikanska alternativhögern och chefredaktör för publikationen och förlaget Counter Currents. Den unge mannen berättar i inspelningen för Johnson att han i alternativhögersammanhang utsatts för sexuella närmanden av diverse män vilket han har för avsikt att tala ut om i en gayfientlig alternativhögerpodd. Greg Johnson avråder honom dock från detta vilket utlöst ett ramaskri inom delar av alternativhögern eftersom man menar att Johnson försökt mörklägga det hela.

Skandalen har blivit något av veckans snackis också i den svenska högerradikala sfären. I avsnitt 75 av organisationen Nordisk Alternativhögers podd Vita Pillret var Christoffer Dulny och Daniel Friberg mäkta upprörda båda två. Friberg sade indignerat om Johnson att: ”Han trivialiserar homosexuell grooming av en ung förvirrad man!”. Dulny fördömde också Johnson för att han försökte:

förmå honom [den unge mannen] att inte ställa upp i det här programmet [den amerikanska gayfientliga alternativhögerpodden] för att inte avslöja att det finns folk som är homosexuella som går runt på konferenser och tafsar på folk. Det tycker jag är extremt allvarligt!

Att Dulny och Friberg skulle komma att verka för ett alternativhögerns MeToo var något oväntat då de tidigare inte uppvisat den typen av engagemang. Det är egentligen bara en grej som de saknar och det är såklart en vitsig hashtagg unik för alternativhögerns MeToo.

Skandalen handlar dock inte enbart om sexuella närmanden på alternativhögerkonferenser utan även om att det ska finnas en sluten facebookgrupp för altrightande homo- & bisexuella, och att det i förlängningen pågår någon form av homosexuell entrism riktad mot alternativhögern med målet att den ideologiska kompassen ska styras i en mindre gayfientlig riktning. Greg Johnson och Counter Currents har faktiskt också intagit förhållandevis gayvänliga ståndpunkter även om de kan vara mycket högerradikala i andra frågor. Daniel Friberg uttalade sig i Vita Pillret också om den påstådda böginfiltrationen inom alternativhögerkretsar:

Här ser vi konkreta bevis för att det finns en bögmaffia i altright-rörelsen, en internationell bögmaffia, som håller varandra om ryggen och när någon vill blåsa i visselpipan och varna för vissa element som går över gränsen och tafsar på andra män på nationella tillställningar, då får man ett telefonsamtal av Greg som förklarar att det är en dålig idé – att man borde hålla tyst om det!

Det är dock mycket som är oklart rörande vad som faktiskt har hänt och frågan är väl hur mycket av en skandal det inspelade telefonsamtalet egentligen utgör. I slutändan handlar det kanske om helt andra saker. Man måste ha i bakhuvudet att bland andra Daniel Friberg och Greg Johnson har en gammal, bitter konflikt som ligger och pyr under ytan, och det har exempelvis publicerats en artikel om Daniel Friberg på Counter Currents där denne inte framställs i någon vidare god dager. Vidare är Friberg och hans förlag Arktos konkurrent med Greg Johnsons Counter Currents på en liten, nischad marknad vilket kanske inte är helt irrelevant i sammanhanget.

I Sverige är nog Frodi Midjord den som står närmast Greg Johnson och Counter Currents. Midjord brukar bland annat bjuda in Johnson till sin återkommande skandinaviska konferens Scandza Forum. I slutet av mars är det dags för Scandza Forum i Stockholm igen, och som så ofta förr står Johnson på talarlistan. Friberg försökte i Vita Pillret inför konferensen sätta press på Midjord och tvinga denne att ta ställning i gayfrågan och den pågående konflikten, men det återstår att se om Midjord har ett intresse av att bli en del av alternativhögerns stora bögbråk.