Och som genom ett trollslag blev alla med ens lite rasrenare

Som jag skrivit om tidigare så är jag en av de som aningslöst anförtrott vinstmaximerande bolag såsom 23andMe och MyHeritage med mitt DNA i utbyte mot lite onödig men småskojig information om mitt etniska ursprung.

23andMe uppdaterar ju då och då sin algoritm vilket gör att ens resultat förändras. De menar att deras träffsäkerhet ökar för varje uppdatering, men för den enskilde kunden så är detta måhända lite förvirrande och man skulle kanske vilja ha en slutgiltig uppdatering så att man säkert visste vilka kulturella arv man kunde börja anamma. Det är ju tråkigt om man gått ”all in” på sitt irländska arv med Saint Patricks day-firande och en genuin tro på Leprechauns om detta sedan helt utraderas vid en uppdatering av algoritmen.

I oktober 2020 gjorde 23andMe sin senaste uppdatering som var mer genomgående än tidigare uppdateringar. På sin blogg skriver de angående uppdateringen att den kommer att innebära att många kommer att se en ökning av deras redan mest framträdande härkomst på bekostnad av de bredare, mindre specifika, kategorierna.

I tabellen nedan kan man se min i oktober 2020 uppdaterade etniska sammansättning enligt 23andMe. Jag måste ju säga att jag själv tror att detta säger något om mitt ursprung men särskilt de mindre dominerande arven med enstaka procent lär behöva tas med en nypa salt.

I graferna nedan kan man se hur mitt resultat hos 23andMe utvecklats sedan jag först tog testet. Den första tidpunkten är mitt initiala resultat, den andra tidpunkten är första gången resultatet uppdaterades och den tredje tidpunkten är den senaste grundläggande uppdateringen som 23andMe gjorde i oktober 2020.

Högst upp bland graferna ovan ser man hur mitt skandinaviska arv nästan slår i taket efter senaste uppdateringen.

I snårskogen av grafer i mitten har vi sedan mina mer obskyra arv. Min fransktyska härkomst gick vid den första uppdateringen upp som en sol, men därefter tyvärr ned som en pannkaka. Det brittisk/iriska arvet startade starkt men sjönk därefter som en sten. Mitt östeuropeiska ursprung gjorde dock nu i höstas en liten comeback efter att ha sjunkit till noll vid förra uppdateringen. Det finska arvet har legat och smugit kring halvprocenten för att vid senaste uppdateringen ta ett litet glädjeskutt uppåt.

Längst ned bland graferna ovan ser man slutligen hur 23andMe i och med senaste uppdateringen för min del utraderat de mer breda kategorierna ”Broadly European” och ”Broadly northwestern european”.

MyHeritage, det andra företag jag rastestat mig hos och vars resultat jag är något mer skeptisk till, har ännu inte uppdaterat sin algoritm. De har däremot lagt till lite subpopulationer under de olika etniska kategorierna. Precis som hos 23andMe så är det dock bara för de mer framträdande arven man får någon mer detaljerad information. I mitt fall blir det därför bara skandinaviska subpopulationer som visas. Annars hade det ju varit väldigt spännande att få veta vilken nordamerikansk indianstam MyHeritage menar att jag har påbrå från.

Som jag skrivit tidigare har jag inget emot att tillhöra den nordamerikanska ursprungsbefolkningen, jag skulle bära mitt arv från Apache, Sioux eller Cherokee med stolthet. Det verkar dock helt orimligt att jag skulle vara ättling till någon nordamerikansk indian. Jag vet inte varför jag enligt MyHeritage tycks vara det, men om jag ska gissa lite så handlar det kanske om att deltagare i deras referenspopulationer varit amerikaner med skandinaviskt påbrå som felaktigt uppgett att de haft nordamerikanska indianer i släkten eftersom det i deras släkt odlats någon myt om att man har indianska förfäder, precis som att man i svenska släkter kan ha odlat en myt om att man har vallonblod i ådrorna.

Nedan kan man hur som helst se mitt resultat från MyHeritage som alltjämt är detsamma, om än uppdaterat med några subpopulationer under den skandinaviska gruppen. Förutom indianarvet måste jag säga att jag också är skeptisk till att jag skulle ha ett såpass stort finskt arv. Precis som med indianerna så är det inte på grund av något agg mot det finska folket, jag är tvärtom en varm vän av finsk kultur. Filmregissören Aki Kaurismäki är exempelvis en av mina favoriter. Dock har jag mig veterligen ingen finsk släkt och jag får väldigt få DNA-matchningar bland finska användare hos 23andMe och MyHeritage, till skillnad från svenska och norska användare där jag får massor av matchningar.

Jag har tipsats om ett antal andra företag som erbjuder uppskattning av etniskt ursprung i utbyte mot ens DNA och kanske händer det att jag provar något av dem framöver. Man kan ju egentligen bocka av dem en efter en tills man får exakt det indian- och finlandsfria resultat man vill ha. Dock handlar det ju inte enbart om att man ger bort sin mest känsliga information. Man är tyvärr hos de flesta företag av den här typen även tvungen att betala för att få ynnesten att ge bort information om sitt DNA, så det är också en ekonomisk fråga i slutändan.

       

       

Vem tjänar på Divine Favour Mission

Divine Favour Mission är en kristen organisation som försöker etablera sig i flera skandinaviska städer, bland annat Uppsala och Oskarshamn. I dessa coronatider är det dock främst på Facebook de håller sina olika aktiviteter. Det rör sig dels om förhållandevis traditionella kristna TV-sändningar med predikan, musik och insamlingar. Dels rör det sig om mer suspekta livesessioner med organisationens ledare i slutna facebookgrupper där det bland annat förmedlas personliga gudomliga budskap till de som följer sändningarna.

Vid rodret på Divine Favour Mission hittar man Mattias Lekardal som ödmjukt titulerar sig profet. Bland organisationens frontfigurer återfinns också Tommy Dahlman, som efter sina upprepade fadäser nog är välkommen som framträdande företrädare i få andra kristna sammanhang. Lekardal har haft fullt upp med att försvara hur han kunnat ta in Dahlman i Divine Favour Mission. Dock skulle man kunna vända på det och fråga sig hur Dahlman, som ändå har någon småtrivsam aura av strulig marknadsskojare, kan samarbeta med Lekardal som ofta ger obehagliga vibbar av pengafixerad, manipulativ sektledare.

För något som är väldigt centralt hos Divine Favour Mission är pengar och givande. Det pågår ständigt insamlingar där man omedelbart behöver förhållandevis stora summor pengar för att exempelvis rädda Divine Favour Missions verksamhet i Skandinavien, hjälpa behövande i Sverige eller akut lösa behov på barnhemmet man stödjer i Uganda. Hade man för övrigt fått en femma varje gång barnhemmet i Uganda varit på väg att slå igen och man på stört behövde skänka pengar via profet Lekardal så hade man varit så rik att man nog kunnat driva ett antal barnhem i Uganda.

Det är ytterst sällan det redovisas hur mycket man fått in men man hade i alla fall inga större problem att häromsistens samla in målet 130 000 till TV-utrustning som man behövde till organisationens videosatsning på Facebook.

Det behöver nog inte sägas, men detta rör sig inte om en organisation med 90-konto. Lekardal har tidigare bland annat använt ett swishnummer som gått till hans företag Abyan Omsorg AB i vilket underligt nog Mikael Enroos, en kontroversiell kristen profil som i mångt och mycket liknar Lekardal och även han titulerar sig profet, varit involverad. Numera tycks Lekardal enbart använda sina egna mobilnummer för swish och de som ska skänka större summor uppmanas kontakta honom direkt för vidare instruktioner. En annan suspekt detalj är att vid insamlingarna till barnhemmet på sistone har givarna uppmanats att skriva ”Gåva” snarare än ”Uganda” när de skickat pengar till Lekardal och man kan undra vilken anledningen är till att man inte ska markera ändamålet med sin gåva. Det är vid insamlingarna också ofta oklart exakt vad pengarna ska gå till och man kan samla in till flera olika ändamål samtidigt.

Vidare finns ju dessutom möjligheten att de pengar som i slutändan trots allt skickas till mottagare i olika afrikanska länder inte alls hamnar där man hoppats. Divine Favour Mission lär knappast ha resurserna för att följa upp var gåvorna hamnar.

Det verkar i slutändan vara på det viset att gåvorna via Divine Favour Mission och dess ledares ekonomi har en hel del med varandra att göra. Säkert går delar av gåvorna till behövande, konstigt vore det annars. Vem vet, kanske är alla misstankar obefogade och varenda skänkt krona går till de som behöver dem, men de flesta skulle nog ändå tycka att det vore väldigt intressant att få ta del av en komplett sammanställning av alla gåvorna, vad den som skänkt trodde pengarna skulle gå till och var pengarna hamnade i slutändan.

Men det slutar faktiskt inte där, att det är högst oklart var gåvorna som skänks via Divine Favour Mission hamnar någonstans. Det tycks också finnas cyniska och väl uttänkta mekanismer som ska trigga sårbara människor att skänka en större slant. Detta är något som ofta äger rum under profet Lekardals populära sessioner med riktade individuella gudomliga budskap i de slutna grupperna på Facebook.

Lekardal påstår bland annat att Jesus Kristus verkat genom honom så att han fått lama att gå och blinda att se. Det är också en del personer med allvarliga åkommor eller som har andra allvarliga problem i sina liv som följer livesändningarna på Facebook för att få ta del av de gudomliga budskapen profet Lekardal förmedlar.

I snabb takt utlovar profet Lekardal helandemirakler, ekonomiska mirakler och andra mirakler till de som följer sändningarna. Han påstår att detta är sådant som kommit till honom genom profetiska syner för var och en. Alltihop måste sägas vara extremt uselt utfört, Lekardal kämpar verkligen med att försöka fantisera ihop individuella profetiska syner och budskap till alla som så önskar. När fantasin tryter tar han till lite tungomålstal ett slag för att köpa sig lite tid. Som utomstående är det svårt att förstå hur människor kan tilltalas av och uppskatta föreställningen, men kanske handlar det om att man så innerligt längtar efter att bli sedd, få höra att det finns en ljusning och att man snart kommer att vara fri från de svårigheter man upplever i sitt liv.

Alltför ofta har Lekardal under livesessionerna kameran placerad i höjd med sitt skrev så att man underifrån får betrakta profeten, som här i en sändning i Facebookgruppen ”Prophet M Gloryroom”.

Profet Lekardal ger ett ordentligt manipulativt intryck när han i slutet av sina facebooksessioner med riktade rosenskimrande profetior betonar vikten av att skänka pengar. Begreppet sådd (eller ”plant a seed” på engelska) är centralt för Lekardal, och sådden verkar alltför ofta handla om att skänka pengar till Divine Favour Mission. I två-och-en-halv-minuters-klippet nedan som härrör från en Facebooksändning Lekardal höll den 1:a december berättar han lite om vikten av att man utför sådd för att få ta del av smörjelsen, gudomligt beskydd och de utlovade miraklerna.

Det gäller tydligen att verkligen försöka lyssna inåt för att höra om Gud instruerar en att skänka pengar, och hur mycket Vår Herre vill att man ska ge. I detta drygt minutlånga klipp nedan från 29:e November har Lekardal en kort utläggning om detta. Gud ger alltså instruktioner till människor och åtlyder man instruktionerna så kommer man att få de mirakel man så hett längtar efter, ty Gud verkar som sagt inte ge bort något gratis.

Eftersom det ständigt tjatas om att skänka pengar så lär det inte saknas tillfällen för följarna att få en ingivelse att skänka en slant. En ingivelse att skänka en större summa brukar Lekardal själv försöka trigga under sina insamlingar. Han gör verkligen sitt bästa för att hjälpa Guds röst på traven och få människor att höra Gud säga åt dem att dra iväg en tiotusenlapp eller två till Divine Favour Mission. Här är ett exempel i ett två-och-en-halv-minuters-klipp från en Facebooksändning Lekardal höll den 9:e december.

Även om det, med undantag för ett par flashbacktrådar, inte gett något större avtryck på internet så verkar Divine Favour Mission ändå ha en del kritiker, ty förhållandevis ofta tar Lekardal i sina sändningar upp att människor kritiserat organisationen. Ett exempel kan höras i detta sista klipp nedan som kommer från en sändning på Facebook den 27:e november där Lekardal beklagar sig över att vissa i rörelsen har människor nära dem som är kritiska till att man ska ge pengar genom tionde och sådd. De sekteristiska tendenserna framgår tydligt då profeten uppenbarligen försöker avskärma sympatisören från människor i deras vanliga sociala sammanhang som ifrågasätter rörelsens budskap och därmed försvårar hans exploatering av dem. Av sexminutersklippet framgår också att Divine Favour Mission influerats av framgångsteologiska strömningar och den som är en god troende, vilket alltsomoftast innebär att man skänker pengar till Divine Favour Mission, kommer själv att välsignas finansiellt av Gud i slutändan. Detta förutsätter dock alltså att de inte har fel människor i sin omgivning, vilket alltsomoftast innebär de som är kritiska till Divine Favour Mission.

Organisationen verkar alltså möta en del sunt motstånd. Detta kombinerat med att de aggressivt försökt expandera och därmed har dragit på sig en del kostnader för exempelvis lokaler och fordon, samt minst lika aggressivt konstant tigger pengar av sympatisörerna gör att det verkligen ska bli spännande att se om Divine Favour Mission till syvende och sist är en långsiktigt hållbar affärsidé.

       

       

Thomas Arnroths ofullbordade seriesymfoni om sina år i Livets Ord

Jag har precis läst de två första seriealbumen i vad som väl är tänkt att bli en trilogi om journalisten och spelrecensenten Thomas Arnroths halsbrytande decennium i Livets Ord under 80- & 90-talet. Det är både kul och lärorikt när man får följa med honom på insidan av den kontroversiella församlingen. Man får ta del av de dråpliga och absurda situationer han hamnar i och på köpet också lära sig en hel del om sådant som Livets Ords hierarkiska organisation och de tvära kasten under Ulf Ekmans oförutsägbara ledarskap.

För någon som mig, som främst är intresserad av tillvaron hos Livets Ord, så blir de inledande sidorna om Arnroths uppväxt och ungdomsår något av en transportsträcka. Det är väl dock självklart att han på något sätt vill försöka förklara varför han hamnade där han hamnade.

Arnroth berättar dock inte sin historia med enbart serierutor utan han bryter då och då in med ett par sidor text på ett sätt som jag tycker fungerar bra. Det verkar helt enkelt vara så mycket han vill berätta att det inte hade rymts i serierutorna utan att projektet svällt ut till ännu fler album. När Svenska Dagbladets recensent Fredrik Strömberg recenserade det första av de två seriealbumen var dock just de återkommande prosainslagen hans främsta kritik. Han menade att de störde rytmen i berättandet. Jag, som inte är någon anal purist i det avseendet, tycker dock som sagt inte att det är något problem.

Något som recensenten Strömberg inte verkade ha något större problem med var Arnroths andra avsteg från serieformen, nämligen de återkommande kollagen med tidningsurklipp. Jag gillar också greppet som gör att man får en liten smak av tidsandan och vilken skräckförsamling Livets Ord porträtterades som i media.

Båda de andra berättarformerna kompletterar i slutändan faktiskt serierutorna och de samverkar alla, såsom instrumenten i en orkester.

Livets Ord – Mina tio orimliga år som frälst, Del ett: De första åren gavs ut 2017, och Livets Ord – Mina tio orimliga år som frälst, Del två: Förnyad och befriad gavs ut 2018. Så frågan alla Livets Ord-intresserade serieläsare ställer sig är såklart var del tre är någonstans? I det efterlängtade finalalbumet gissar jag att det kommer att bli ännu mer Ulf Ekman, tydligen en del om hur Thomas Arnroth drar ut i krig mot den demoniska rockmusiken och alldeles säkert om hur han slutligen lämnar Livets Ord för gott.

Jag hoppas verkligen att det blir en tredje del och att inte att Arnroth gråtande knäckt serietecknarpennan för gott, detta då man både i den ovan nämnda Svenska Dagbladet-recensionen och i en recension i Aftonbladet beskrivit hans serietecknande med ordet ”valhänt”, i det senare fallet förvisso med ordet “intagande” före.

Andra bloggar om Thomas Arnroth:
På småbrukaren Rune Lanestrands blogg kritiseras spelrecensenten Arnroth i skarpa ordalag. Lanestrand menar att Arnroth som dataspelsrecensent i Gomorron Sverige gör reklam för våldsamma datorspel, vilket inte borde få ske i Public Service. Lanestrand avslutar sin ilskna svada: ”Thomas Arnroth är själv ingen reklam för osunt spelandet. Grå i ansiktet med ögon smala som strimlor och slapp i språket föreställer jag mig att han kommer direkt från nattvak framför spelplattan med skrivbordet belamrat med pizzakartonger, kaffekoppar och tomma cocacolaburkar.”

       

       

Sexköp på Jesu vis

Kontroversiella före detta pingstpastorn Tommy Dahlman har tidigare främst synts i kristna månglarkanalen Kanal 10 och har också kandiderat till riksdagen för Kristdemokraterna. Han har även författat en liten skrift med titeln Affärer på Jesu vis som gavs ut 2013 av Livets Ords förlag och som jag införskaffat under ett av alla mina besök på Livets Ords årliga Europakonferens. Livets Ord var ju tidigare ökända för sin uttalade framgångsteologi där bland annat rikedom inte ansågs vara något fult utan tvärtom ett tecken på att man var en god kristen. Av detta följer såklart också, vilket väl är än mer problematiskt, att fattigdom är ett tecken på att man är en dålig kristen. Även om detta element numera tonats ned finns det fortfarande kvar under ytan.

Tankarna i Dahlmans skrift Affärer på Jesu vis angränsar till framgångsteologin då han i den redogör för Jesus ledarskaps- & affärsfilosofi och man får lära sig hur man kan bli framgångsrik i affärer genom att följa Jesus exempel. Kapitlen heter sådant som ”Jesus misslyckades aldrig att representera sin produkt” och ”Jesus visste att han inte behövde ro varje affär i hamn för att vara framgångsrik”. I det senare kapitlet skriver Dahlman:

De flesta framgångsrika säljarna säger att de vet att 14 av 15 människor kommer att säga nej till deras erbjudande. Detta inspirerar dem bara till att göra så många presentationer som möjligt, för att hitta den rätta köparen. Jesus lärde sina lärjungar hur de skulle tackla en avvisning: ”Och om man inte tar emot er eller lyssnar till era ord, så lämna det huset eller den staden och skaka av dammet från era fötter.” (Matt 10:14)
Så vi lämnar gungstolen nu. Vi greppar telefonen. Vi skriver det där brevet. Förr eller senare lyckas det. Det var något Jesus visste!

(Källa: Dahlman T, Affärer på Jesu vis, s. 21)

Dahlman personifierar den hycklande frikyrkopastorn då han varit hårdför i moralfrågor och väldigt snar med att fördöma andras leverne samtidigt som han själv gjort en hel del snedsteg i livet. Han har bland annat ett par rattfylleridomar på sig, och nyligen gjorde han även en Paolo Roberto, vilket väl inte är den typ av affärsuppgörelser Jesus ska ha ägnat sig åt.

Dahlman borde kanske ha läst sin egen skrift Affärer på Jesu vis för lite levnadsråd. I kapitlet ”Jesus misslyckades aldrig att representera sin produkt” skriver han till exempel:

Lögnare och bedragare blir alltid avslöjade förr eller senare. Det kan ta veckor, månader och år men sanningen kommer alltid upp till ytan.

[…]

Framhäv och fokusera på fördelarna med din produkt. Men glöm inte att en ärlig relation är värd hundra avslutade affärer.

(Källa: Dahlman T, Affärer på Jesu vis, s. 10)

I kapitlet ”Jesus lät inte andra människors uppfattningar om honom förändra hans självuppfattning” hade han hittat fler kloka ord:

Jesus strävade aldrig efter att ”se bra ut”. Han bara förblev god. Han försökte inte att uppträda trovärdigt. Han var trovärdig. Han kämpade aldrig för att få ett gott rykte. Han hade karaktär.
Varje framgångsrik person vill bli älskad och beundrad, men dina fiender och kritiker kommer aldrig att låta ditt rykte vara fläckfritt. Du måste vara höjd över allt klander.

(Källa: Dahlman T, Affärer på Jesu vis, s. 33)

Som den slipade Jesusinspirerade affärsman Dahlman är vet han dock att slå mynt av sina snedsteg. Han har nyligen varit ute på en lång föreläsningsturné med anledning av sitt senaste boksläpp. I den nya boken Visst gör det ont när hjärtan brister ska han tydligen öppenhjärtigt tala ut om sitt gamla syndiga leverne och man ska enligt bokbeskrivningen få läsa om sådant som ”skilsmässa, sex, otrohet och alkoholism”.

Dock var det förargligt nog under just den här tala-ut-turnén som han gjorde sig skyldig till sexköpet han nu fått ett strafföreläggande för. På dagen stod han alltså hos någon lokal församling och talade ut om sitt gamla förkastliga leverne, för att senare på kvällen uppsöka en sunkig lägenhet för att köpa sex av en kvinna som han rimligen inte kunde ha en aning om hur hon hamnat där. Kanske använde han till och med pengarna han dragit in på dagens bokförsäljning.

På föreläsningsturnén sade han vidare bland annat: ”Och det är en utav mina bittra lärdomar under den här resan jag har gjort, att jag inte var uppriktig från början. Så mycket elände jag hade kunnat undvika!” Dahlman verkar dock inte heller ha varit uppriktig från början i polisförhören, för det krävdes enligt tidningsartiklarna tydligen flera förhör innan erkännandet kom.

Nåväl, hela den här tråkiga historien kan ju i alla fall användas som material till sin nästa bok och nästa bekännelse-turné.

       

       

Dramatisk demonutdrivning utförd av indiansk spårare mildrar dom i uppmärksammat pedofilanklagelsemål

Nyligen visades på SVT första delen av tre i dokumentärserien Att rädda ett barn om en bitter vårdnadstvist där pojken Elias mamma Anna (fingerade namn) anklagat pappan för sexuella övergrepp och till och med sett sig nödgad att kidnappa pojken för att under en tid hålla sig gömd med denne.

Jag har själv följt fallets utveckling ända sedan podden Haveristerna tog upp det för ett år sedan. En anledning till att jag fann ärendet extra intressant var att flera färgstarka personligheter som jag var väldigt bekant med sedan tidigare, såsom extreme konspirationsteoretikern Henning Witte och outtröttlige rättshaveristen Ulf Bittner, engagerat sig i fallet på Annas sida. Där fanns också några jag följt betydligt mer sporadiskt, närmare bestämt kretsen kring Monica Dahlström-Lannes, en grupp människor som kanske är lite för bra på att upptäcka barn som är utsatta för sexuella övergrepp. De är så bra att de ser övergrepp och pedofilnätverk där de inte finns. En ny bekantskap i denna krets som haft en central roll i fallet var Agneta Bravélius, grundare av organisationen BRY – Barns Rättsskydd. Dessa och flera andra vitt skilda personligheter sammanstrålade från alla möjliga håll och slöt okritiskt upp på Annas sida.

Jag har sett fram emot dokumentären ända sedan jag först hörde talas om att den var på gång. Av en del kommentarer på Facebook att döma så hade några personer i skaran kring Anna trott att den skulle vara till hennes fördel. För den som tagit del av alla detaljer i ärendet och inte har de skeva Bravéliuska eller Dahlström-Lannesianska glasögonen på sig är det dock uppenbart att så aldrig skulle kunna bli fallet.

Av alla de färgstarka personligheter som engagerade sig på Annas sida var måhända Conny Andersson på många sätt den mest intressanta. Conny Andersson är en nyandligt sinnad mycket kontroversiell före detta polis som driver den av nordamerikanska indianer inspirerade spårningsskolan Tracker School Sweden. Han påstår sig ha närmast övernaturliga förmågor. Bland annat ska han kunna lukta sig till att våldsamheter ägt rum på en plats.

När Conny Andersson nyligen framträdde i Michael Oddanes esoteriska och konspiracistiska youtubekanal WakeUpGlobe för att prata om demoniska krafter kom han faktiskt in på rättegången för ett år sedan där Anna sedermera kom att dömas till villkorlig dom och dagsböter för grov egenmäktighet med barn och grovt förtal.

Conny var där för att stötta Anna och bjöd i WakeUpGlobe på en liten ögonblicksbild från rättegången som belyser vilken spännande förhandling det lär ha varit. Här är Connys egna ord om vad som hände, det visade sig faktiskt att demoniska krafter var i farten men Connys övernaturliga förmågor skulle förändra allt och få ett avgörande inflytande på domstolens utslag:

En utav de som var mest demonisk som jag upplevde det, det var ju åklagaren, Daniel Suneson heter han. Han drev det här fallet väldigt negativt. Han satt nästan som en ödla faktiskt, han satt och tittade ut över rättssalen och hukade sig. Han hade ett väldigt intressant ansiktsuttryck när han argumenterade.

Så vid paus så stod vi ute i korridoren och så tänkte jag: jag ska gå fram och snacka med den där killen, tänkte jag, den där ödlan. Så jag går fram till honom och så säger jag så här: ”Hej!”.

Så fort jag sade ”Hej!” och kom närmare honom så studsade han till, han hoppade till. Och sedan sade han högt ”Vad gör du här!? Vem är du!? Gå härifrån!?” sade han till mig.

Och den reaktionen var ju inte direkt mänsklig, det var ju väldigt märklig reaktion. Hur han då, som åklagare, skriker rakt ut i min närvaro. Och jag kände att det där handlade om hans djupa rädsla att göra. Så jag stod kvar och inledde ett samtal med honom om just moral. Jag sade det att: ”Hur ser du på moral och rättstillämpning? Jag tänker så här att moral är ju det som skapat lagen. Lagen är moraliserande.”

Och han tittade på mig ”Jag har inte tid med moral” sade han. ”Jag ska bara utreda och döma, eller ja leda i, brott här.” Och han sade också ”En stöld är en stöld” sade han. Då sade jag ”Det stämmer inte” sade jag ”för stöld är inte stöld om man inte har en moral till det, om man har av misstag har tagit med sig någonting”

Ju längre vi stod ju mer blev hans kropp orolig, och sedan så lugnade den ner sig. Och sedan så hände någonting som jag aldrig varit med om förut som bekräftade min upplevelse. Och det är att jag ser en skugga lämna hans rygg och i efterhand så tänkte jag, det där var ju en demon som lämnade honom!

När vi blev inkallade sedan, för att rättegången skulle fortsätta, så märkte jag att den här åklagaren hade blivit betydligt mer mildare, han hade tappat energi. Och i sin slutplädering så hade han inte energi, så han tog i överdrivet mycket och gjorde bort sig och han krävde att Anna, hon skulle genomgå rättspsykiatrisk undersökning och att hon skulle få fängelse. Och i den förlorade kraften så tappade han tilltro i den övriga rättens medlemmar. Därför så beslutade, såg jag, rätten att omedelbart frigöra Anna som då satt häktad i två månader plus att hon inte skulle genomgå rättspsykiatrisk undersökning.

Så det var en direkt konkret situation som jag var med om som jag aldrig hade sett förut, och jag hade heller inte trott på det om jag inte börjat studera det här med demoner

Del två av dokumentären sänds onsdag 27:e maj 20:00 och del tre onsdag 3:e juni 20:00. Av förtitten att döma kommer mina personliga favoriter då att få en del utrymme.

       

       

Folkmordsfrosseri för de minsta

En bok som ett tag låg på min förstföddes nattduksbord för läsning vid nattning var Min första bibel som jag själv fick när jag gick på kyrkans barntimmar för en herrans massa år sedan. Bibeln är ju faktiskt stundtals en rätt actionfylld bok och initialt så har en bok nog aldrig varit så populär. Det kändes minst sagt absurt att få höra sin son på kvällen vädjande säga ”Snälla pappa, kan vi läsa Bibeln?”. Efterhand, när vi lämnat den hämnande gammaltestamentliga guden bakom oss, släcktes dock min gosses bibeltörst och han hänvisade till boken som ”tråkiga Bibeln”. Bokens andra halva fick jag tyvärr läsa helt på egen hand. Jag måste nog dock hålla med om att Bibeln är bäst i början, även om uppenbarelseboken också är väldigt kul.

När jag började läsa boken tänkte jag mig initialt att jag skulle behöva inflika mina egna kritiska kommentarer här och där, men se det behövdes faktiskt inte. Trots att författaren gjort ett urval och anpassat innehållet för barn är det ändå helt uppenbart även för en liten pojke att Bibelns Gud är en hämndlysten, lynnig galning som kräver att bli åtlydd till varje pris. Jag måste erkänna att det var svårt även för mig som ateist att besvara frågor som ”Varför spolade Gud bort allihop?”, Varför förstörde Gud staden? och ”Varför sade Gud åt Abraham att döda sin son?” så jag kan bara tänka mig hur det är att som kristen förälder försöka presentera Bibelns budskap om den kärleksfulle guden för sina barn för första gången.

Är det något mer jag dock skulle önskat mig av en barnbibel så vore det att den tog upp fler bibelverser där just barn förekommer, som exempelvis Ps 137:8-9: ”Babylon, du förstörerska, lycklig den som får vedergälla vad du har gjort mot oss. Lycklig den som får ta dina späda barn och krossa dem mot klippan.”

En annan episod med barn man gott hade kunnat tagit med och illustrerat är när Israeliterna efter att ha besegrat Midjaniterna och dödat alla deras män ändå får bakläxa av Mose som uppmanar dem: ”Döda nu alla barn av manligt kön, och döda alla kvinnor som har haft samlag med en man. Men de flickor som inte har legat med någon man skall ni låta leva och behålla för egen del.” (4 Mos 31:17-18)

I vissa fall är Min första bibel dock förhållandevis öppen med vad vuxenbibeln säger, som exempelvis när Israeliterna tar över Jeriko. Man skriver då ”Så gick de in i staden och intog den. Ingen skonades utom Rahab och hennes familj” vilket väl är ganska nära Bibel 2000 där det står ”Allt i staden, man och kvinna, ung och gammal, oxe, får och åsna, vigde de åt förintelse och högg ner.” (Jos 6:21)

Slutligen har man i Min första bibel tyvärr också underlåtit att ta med många av de bibelpassager som kan användas i uppfostringssyfte. När man skriver om profeten Elisha har man exempelvis helt uteslutit den för vanartiga barn så sedelärande händelsen under hans resa till Betel.

Från Jeriko gick Elisha upp till Betel. När han var på väg dit kom en hop småpojkar ut från staden och gjorde narr av honom. ”Ge dig i väg, flintskalle!” ropade de. ”Ge dig i väg, flintskalle!” Elisha vände sig om, såg på dem och förbannade dem i Herrens namn. Då kom två björnhonor fram ur skogen och rev ihjäl fyrtiotvå av barnen.

(Källa: Bibel 2000, 2 Kung 2:23-24)

       

       

Utan. Trav. Är. Vi. Förlorade.

Precis som Sveriges övergripande coronastrategi skilt sig från resten av världens så har den svenska travstrategin under krisen också stuckit ut rejält i jämförelse med resten av sportvärlden. Det svenska travet har faktiskt tuffat på riktigt bra, om än utan publik på plats. På travspråk verkar man ha samma ord för kris och möjlighet ty travprofilen Stefan ”Tarzan” Melander såg i en krönika med titeln ”En gratischans för travet att vinna tillbaka kunder” coronakrisen som ett gyllene tillfälle för det svenska travet att flytta fram sina positioner.

Travsporten och vadslagningen på densamma är dock intimt sammanflätade. Om det inte går att satsa pengar på hästarna försvinner för de allra flesta traventusiaster en stor del av tjusningen med sporten. Numera är det ju främst online man spelar och det är därför essentiellt att ATG:s webbsida fungerar som den ska. Genom åren har det strulat ibland, oftast när det varit som minst lämpligt.

För att förstå hur djupt såret med den strulande sajten är måste man gå tillbaka till julen 2018 och det som Aftonbladets travkrönikör Mattias Karlsson i en text kallade ”tidernas största travfiasko”. Karlsson hade då lagt upp för ett traditionellt julfirande med julklappar, gran, julmat och massvis med trav. Dock skulle det sista och viktigaste av benen i hans jultradition slås undan av ATG:s tekniska fadäser. Notera i utdraget från hans alster nedan det för travkrönikörer i allmänhet, och Mattias Karlsson i synnerhet, särpräglade stilistiska greppet att ha korta, kärnfulla meningar som även utgör egna stycken. Detta stilistiska val understryker att trav är att anse som något episkt och ödesmättat samt viktigare än allt annat. Såhär skrev Karlsson den famösa julhelgen 2018:

Jultraditionen är förlorad

Uppesittarkvällen har blivit ett av årets största travdagar.

Efter en hetsig 23 december med sista julklappsinslagningarna, kärve till småfåglarna och 98-årig mormor som brutit foten såg jag fram emot lite julfrid.

Ni vet första mackan med ljummen skinka, egengjord senap och något underhållande spel på tv.

Bingolotto hade sin klassiska kväll, Europatipset hade stor jackpott, V75 brukar ha hög omsättning.

Jag valde travet.

Jag gjorde fel.

Jag önskar så att jag hade suttit med en bingolott.

Nästa år gör jag det.

atg.se fungerade inte alls och spelarna kunde inte ens logga in.

Tre timmar av de sista julförberedelserna la jag ner på att läsa på, ytterligare tre timmar la jag ner på att försöka logga in.

[…]

Nu förstörde ATG delar av mångas förväntade julfirande.

Familjer, släkt och vänner vid sidan om julgranen fick försöka hitta på något annat.

Minnet av den förstörda julen 2018 har sedan dess legat och gnagt i Karlssons själ. Man skulle dock kunna tycka att nu när änglarna stött i sina basuner, en global pandemi skördar människoliv, hela världen är nedstängd och vi riskerar att gå in i en djup ekonomisk depression så skulle en ickefungerande travsajt inte ännu en gång orsaka så ilskna och besvikna ord i en travkrönika. Men det kan det såklart, för det handlar ju för bövelen om trav!

På påskdagen avgjordes V75 på Romme travbana mitt under pågående pandemi och en stor multijackpot skulle delas ut till de lyckliga som prickade in alla rätt. Dock skulle ATG-sajten återigen strula när det var som mest olämpligt. De svettiga datateknikerna lyckades dock lösa problemet, men starten blev tyvärr framflyttad två timmar, från 16:20 till 18:20. Det fick Mattias Karlsson att återigen fatta pennan och författa en sällsynt svart och uppgiven krönika. Han skrev:

Stora delar av övriga världen har vänt sig till svenskt trav, det har varit en unik chans.

Det är inte värt något nu.

ATG:s tekniska problem fortsätter.

[…]

De som twittrar föraktfullt att två timmar inte kan spela någon roll i dessa tider har långt till att förstå problemet.

En tom idrottspåsk och en tom idrottsvärld blev nu ännu tommare.

Hur svårt kan det vara att skriva travkrönikor egentligen? Jag skulle själv kunna skriva en travkrönika till nästa gång ATG:s sajt strular. Den skulle kunna låta såhär någonting:

Jag valde travet i helgen.

Travet valde inte mig.

ATG knullade oss spelare.

I röven.

Igen.

Ingenting betyder något längre.

Jag skulle valt att skjuta mig själv istället.

Och mina barn.

För att straffa ATG.

Fy fan.

Nästa gång gör jag det.

Remix av https://www.scientificanimations.com / CC BY-SA

       

       

Politisk pajkastningsgrupp från höger till vänster

Man skulle kunna argumentera för att politisk diskussion i grund och botten alltid är något gott som enbart gynnar vårt samhälle. Dock behöver man bara ta en snabbtitt i facebookgruppen Politisk debattgrupp från höger till vänster för att inse att så inte är fallet. Facebookgruppen har över 22.000 medlemmar och är mycket aktiv med många kommentarer på varje inlägg. Det som äger rum i gruppen är dock inte något som tillnärmelsevis kan liknas vid ”det goda samtalet”. Förenklande och rent infantila trådstarter som enbart tycks skapade för att provocera är standard. Påfallande många är faktiskt postade av personen som grundat och driver facebookgruppen, Jörgen Sparrfeldt. Att vantolka och karikera meningsmotståndares ståndpunkter är sådant vi alla gör oss skyldiga till då och då, men det finns grader i helvetet och Politisk debattgrupp från höger till vänster är längst ned i infernos nionde krets i detta avseende.

Det finns i Facebookgruppen också några väldigt aktiva anonyma konton som envist utmålar Sverige som världens sämsta land, med världens sämsta politiker och myndigheter. Det är såklart mycket svårt att säga vilka som finns bakom kontona. Det ligger väl närmast till hands att tro att det ändå handlar om vanliga svenskar som inte vill debattera under eget namn. För den som vill se konspirationer skulle det dock kunna tänkas vara främmande makts trollkonton, eller kanske någons hemliga extrakonton som denne vid behov kan använda för att understödja sitt officiella konto.

I och med coronavirusets framfart har det blivit den svenska strategin i allmänhet och Anders Tegnell i synnerhet som blivit måltavla i en stor del av de polemiska trådstarterna. Visst är Sveriges vägval något som kan och bör diskuteras, men det borde ändå finnas någon lägstanivå i hur kritiken får ta sig uttryck. I skärmbildscollagen nedan ser man två typiska Sparrfeldtska trådstarter med exempel på några tillhörande kommentarer som eldar på diskussionen lite extra.

Sparrfeldt tar ovan två löpsedlar ur sitt sammanhang och försöker göra någon långsökt koppling. Den ena löpsedeln handlar om hur Tegnell uppmanar gamla att gå ut och röra på sig samtidigt som de undviker sociala kontakter. Sparrfeldt gör sig dock dum och låtsas inte om det sista. Den andra löpsedeln berättar om hur en känd person i riskgruppen har avlidit.

Sparrfeldt gör sig dum igen, missförstår en artikel och uppfyller Godwins lag.

Det verkar dock som att drivkraften bakom det usla debattklimatet i gruppen faktiskt är något mer än simpelt agg gentemot politiska meningsmotståndare och myndigheter. Sparrfeldt framställer sig på sin presentationsbild som någon sorts sociala medier-guru. Han läser också en utbildning inom digital marknadskommunikation och tycks sikta på att få ett jobb inom området när utbildningen är över. Facebookgruppen verkar faktiskt vara en del av hans CV för på sin LinkedIn-sida där han presenterar sig som “Jörgen Sparrfeldt som gillar att få sociala medier att växa” skriver han nämligen följande:

Exempel på sociala medier som jag får att växa. Facebookgrupp från noll till 22 000 medlemmar, 80 000 kommentarer i månaden. Linkedin, 6000 följare på ett år, 3000-4000 views per video. Engagemanget är något jag lägger fokus på.

Dock finns det ju engagemang och så finns det ”engagemang”. Frågan är om det är värt att för CV:ts skull sprida missuppfattningar, defaitism, svartmålande, grovt tillyxade halmgubbar och personangrepp, särskilt som det vid en snabb titt på facebookgruppen blir så uppenbart att det som skulle vara diamanten i hans CV inte är äkta vara. Vilket företag har produkter eller tjänster som de vill ska marknadsföras medelst gyttjebrottning och pajkastning?

       

       

Silver-Zazzio räddar världen (och tjänar sig en hacka på köpet)

Coronakrisen har lett till att allsköns bedragare försökt sko sig på rädslan för det nya viruset, vilket Expressen skrivit om. Det handlar om mer eller mindre kända skojare som för dyra pengar säljer sådant som te, vitamintillskott, fiskolja och såpa som de påstår på olika sätt ska hjälpa mot coronaviruset.

En person Expressen inte tog upp men som tidigt var ute och pläderade för användandet av okonventionella preparat i kampen mot coronaviruset var den i alternativmedicinska kretsar välkände Michael Zazzio, legitimerad sjuksköterska. Han har den senaste tiden figurerat i ett antal olika alternativmedicinska, nyandliga, konspiracistiska och högerradikala kanaler där han argumenterat för att man bör använda vissa alternativa behandlingsmetoder för att bekämpa det nya viruset. Det handlar närmare bestämt om vitaminbehandlingar samt det kritiserade och ökända preparatet kolloidalt silver.

Det råkar dock förhålla sig på det viset att Zazzio, såsom varande producent av kolloidalt silver genom företaget ION Silver AB, sedan 2015 har ett hot om vite på 800 000 SEK hängande över sig om han påstår att produkten har medicinska effekter och kolloidalt silver får i Sverige endast marknadsföras som vattenreningsprodukt. Zazzio har därför när han figurerat i de olika kanalerna varit försiktig med att specifikt hävda att kolloidalt silver har några effekter i människokroppen. Nog borde det dock bland all hans illa dolda reklam på sistone finnas något som sanktionerar det där vitet kan man tycka.

Det har i sociala medier nyligen även spridits ett gammalt ljudklipp från 2014 där Zazzio ringer upp Anders Tegnell. Den senare påstås i klippet erkänna att kolloidalt silver fungerar mot virus. Klippet har faktiskt fått sådan spridning att Tegnell känt sig nödgad att gå ut och dementera det hela eftersom det han sagt tagits ur sitt sammanhang.

Den kanal Zazzio medverkat i överlägset flest gånger den senaste tiden är Ulf Bittners etablissemangsfientliga och alternativmedicinvurmande podd Sverige Granskas. De två rättshaveristiskt lagda personerna tycks ha funnit varandra i sin avsky mot skolmedicinen och etablissemanget, samt i sin ivriga jakt på myndighetspersoner, journalister och företrädare för den konventionella medicinen de kan ringa upp och mästra. De två har under coronakrisen löpande sänt uppdateringar om utvecklingen där förespråkandet av alternativa metoder för att bekämpa viruset varit en central del.

I ett Sverige Granskas-avsnitt som lades upp den 12:e mars får man en liten inblick i Zazzios maniska och megalomaniska personlighet. Han berättar i avsnittet hur han försökt nå ut för att hjälpa världens länder mot viruset:

Jag har verkligen haft ackuratess i mina bedömningar!

Jag har ju vänt mig dels till de kinesiska hälsomyndigheterna, dels till de sydkoreanska, till de italienska, till WHO:s globala kontor och östasiatiska kontor! Jag har även vänt mig till Norge, Danmark, Island, till deras hälsoministerier, och sen har jag, om det var igår eller i förrgår, så har jag även vänt mig till Finlands hälsoministerium, jag har skrivit till dem. Jag har återigen tagit kontakt med den italienska ambassaden, och nu har jag pratat med dem, de har sett att mitt mejl har kommit, de har förmedlat kontakten. Jag har ännu inte fått någon respons!

Jag har tagit kontakt med Spanien, Tyskland, Frankrike, Schweiz, Nederländerna, Belgien, England, Österrike och något land till… Grekland ja! Jag har givit dem vetenskaplig information och berättat om att jag är beredd att hjälpa dem med information och sakkunskap när det gäller hur man kan skydda patienter, och skydda deras liv så att de slipper dö på grund av de här infektionssymptomen och infektionseffekterna som viruset drabbar patienterna med. Till exempel då när det gäller lungor och njurar, och även faktiskt hjärta tror vi nu också, det ser ut så, som att det kan ge hjärtstillestånd också.

Det är ett monumentalt ointresse! Det förefaller som om det finns tjänstemän på de här myndigheterna som vill att människor skall dö, som har någon form av delaktighet i depopulationsagendan, det vill säga att världen ska avfolkas.

Och det här är ett biovapen! Det här är skapat i ett amerikanskt laboratorium troligtvis, och det är förmodligen utspritt av en amerikansk delegation som var i Wuhan och som bland annat besökte den här fiskmarknaden, eller vad det kallas, under hösten 2019.

I slutet av citatet ovan skymtar som synes även Zazzios konspiracistiska världsbild där det existerar en diabolisk plan att utrota en stor del av världens befolkning och därefter införa en ny världsordning där en brutal världsregering styr. Detta är dock bara att skrapa på ytan i Zazzios paranoida verklighetsuppfattning. För den som vill gräva sig djupare ned i avgrunden i hans hjärna finns där också sådant som satanistiska pedofilnätverk med försänkningar i brittiska kungahuset och frimurarna. Men det är en helt annan historia.

       

       

Vems fel är toalettpappersgate?

Coronakrisen har gjort att många i vårt avlånga land som inte är en del av den framväxande prepperfolkrörelsen har köpt på sig vissa typer av varor i panik. I mitt bostadsområdes Facebookgrupp postade någon som upptäckt att den lokala ICA-butiken hade slut på toapapper ett upprört inlägg där denne bad de andra i området att vara mer solidariska när det fylldes på nästa gång och inte omedelbart köpa slut på alltihopa. Triggad av detta började jag författa en dryg kommentar där jag påpekade att om alla bara följde instruktionerna i foldern Om krisen eller kriget kommer så behövde man varken panikhamstra eller se det som ett problem att det tillfälligt var tomt på hyllorna.

Som tur var gjorde jag dock lite research och kollade igenom MSB:s folder innan jag postade den dryga kommentaren. Till min stora förvåning upptäckte jag att toalettpapper faktiskt inte fanns med i checklistan med sådant man behövde ha i sitt hemberedskapslager. Förvisso fanns våtservetter och blöjor med i listan, men det var väl knappast tänkt att dessa skulle ersätta toalettpapper i händelse av kris!?

Det var alltså inte så konstigt att den för toalettbesöken nödvändiga varan tagit slut i affärer över hela Sverige. Både de som länsat hyllorna på toapapper och de som var mäkta upprörda över att hyllorna var länsade på detsamma hade alltså mycket väl kunnat vara lydiga och duktiga medborgare som följt direktiven och alltför sent upptäckt att de var bristfälliga. Men varför hade då Myndigheten för samhällsskydd och beredskap underlåtit att ta med toalettpapper? Hur hade det kunnat ske?

Om man kikat in på yttersta högertwitter några gånger så vet man att så gott som allt ont som händer i vårt land i slutändan kan härledas till en enda man, nämligen Dan Eliasson. Han tillträdde mycket riktigt också som generaldirektör för MSB i mars 2018 och foldern Om kriget eller krisen kommer presenterades i maj 2018. Jag har förvisso inga som helst belägg, men det går inte att utesluta att Eliasson i sista stund av ren illvilja gav direktiv om att toalettpapper skulle tas bort från folderns checklista. Nu, nästan två år senare, kan han skadeglatt njuta av de ångestfyllda vrålen från alla de som blivit utan det ack så nödvändiga vita guldet på rulle.

Vad gäller den dryga och spydiga kommentaren jag hade för avsikt att posta i Facebookgruppen så kunde jag efter att ha omformulerat mig lite till slut ändå posta den. Så slutet gott, allting gott ändå för min egen del.