Silver-Zazzio räddar världen (och tjänar sig en hacka på köpet)

Coronakrisen har lett till att allsköns bedragare försökt sko sig på rädslan för det nya viruset, vilket Expressen skrivit om. Det handlar om mer eller mindre kända skojare som för dyra pengar säljer sådant som te, vitamintillskott, fiskolja och såpa som de påstår på olika sätt ska hjälpa mot coronaviruset.

En person Expressen inte tog upp men som tidigt var ute och pläderade för användandet av okonventionella preparat i kampen mot coronaviruset var den i alternativmedicinska kretsar välkände Michael Zazzio, legitimerad sjuksköterska. Han har den senaste tiden figurerat i ett antal olika alternativmedicinska, nyandliga, konspiracistiska och högerradikala kanaler där han argumenterat för att man bör använda vissa alternativa behandlingsmetoder för att bekämpa det nya viruset. Det handlar närmare bestämt om vitaminbehandlingar samt det kritiserade och ökända preparatet kolloidalt silver.

Det råkar dock förhålla sig på det viset att Zazzio, såsom varande producent av kolloidalt silver genom företaget ION Silver AB, sedan 2015 har ett hot om vite på 800 000 SEK hängande över sig om han påstår att produkten har medicinska effekter och kolloidalt silver får i Sverige endast marknadsföras som vattenreningsprodukt. Zazzio har därför när han figurerat i de olika kanalerna varit försiktig med att specifikt hävda att kolloidalt silver har några effekter i människokroppen. Nog borde det dock bland all hans illa dolda reklam på sistone finnas något som sanktionerar det där vitet kan man tycka.

Det har i sociala medier nyligen även spridits ett gammalt ljudklipp från 2014 där Zazzio ringer upp Anders Tegnell. Den senare påstås i klippet erkänna att kolloidalt silver fungerar mot virus. Klippet har faktiskt fått sådan spridning att Tegnell känt sig nödgad att gå ut och dementera det hela eftersom det han sagt tagits ur sitt sammanhang.

Den kanal Zazzio medverkat i överlägset flest gånger den senaste tiden är Ulf Bittners etablissemangsfientliga och alternativmedicinvurmande podd Sverige Granskas. De två rättshaveristiskt lagda personerna tycks ha funnit varandra i sin avsky mot skolmedicinen och etablissemanget, samt i sin ivriga jakt på myndighetspersoner, journalister och företrädare för den konventionella medicinen de kan ringa upp och mästra. De två har under coronakrisen löpande sänt uppdateringar om utvecklingen där förespråkandet av alternativa metoder för att bekämpa viruset varit en central del.

I ett Sverige Granskas-avsnitt som lades upp den 12:e mars får man en liten inblick i Zazzios maniska och megalomaniska personlighet. Han berättar i avsnittet hur han försökt nå ut för att hjälpa världens länder mot viruset:

Jag har verkligen haft ackuratess i mina bedömningar!

Jag har ju vänt mig dels till de kinesiska hälsomyndigheterna, dels till de sydkoreanska, till de italienska, till WHO:s globala kontor och östasiatiska kontor! Jag har även vänt mig till Norge, Danmark, Island, till deras hälsoministerier, och sen har jag, om det var igår eller i förrgår, så har jag även vänt mig till Finlands hälsoministerium, jag har skrivit till dem. Jag har återigen tagit kontakt med den italienska ambassaden, och nu har jag pratat med dem, de har sett att mitt mejl har kommit, de har förmedlat kontakten. Jag har ännu inte fått någon respons!

Jag har tagit kontakt med Spanien, Tyskland, Frankrike, Schweiz, Nederländerna, Belgien, England, Österrike och något land till… Grekland ja! Jag har givit dem vetenskaplig information och berättat om att jag är beredd att hjälpa dem med information och sakkunskap när det gäller hur man kan skydda patienter, och skydda deras liv så att de slipper dö på grund av de här infektionssymptomen och infektionseffekterna som viruset drabbar patienterna med. Till exempel då när det gäller lungor och njurar, och även faktiskt hjärta tror vi nu också, det ser ut så, som att det kan ge hjärtstillestånd också.

Det är ett monumentalt ointresse! Det förefaller som om det finns tjänstemän på de här myndigheterna som vill att människor skall dö, som har någon form av delaktighet i depopulationsagendan, det vill säga att världen ska avfolkas.

Och det här är ett biovapen! Det här är skapat i ett amerikanskt laboratorium troligtvis, och det är förmodligen utspritt av en amerikansk delegation som var i Wuhan och som bland annat besökte den här fiskmarknaden, eller vad det kallas, under hösten 2019.

I slutet av citatet ovan skymtar som synes även Zazzios konspiracistiska världsbild där det existerar en diabolisk plan att utrota en stor del av världens befolkning och därefter införa en ny världsordning där en brutal världsregering styr. Detta är dock bara att skrapa på ytan i Zazzios paranoida verklighetsuppfattning. För den som vill gräva sig djupare ned i avgrunden i hans hjärna finns där också sådant som satanistiska pedofilnätverk med försänkningar i brittiska kungahuset och frimurarna. Men det är en helt annan historia.

       

       

Mina nya rastyper och jag

Har man en gång börjat med att låta DNA-testa sig så går det inte att sluta, det är som en drog. Man kommer fortsätta att aningslöst anförtro ansiktslösa, internationella företag sitt DNA, det som vissa menar borde betraktas som ens allra känsligaste information. Trots att jag ganska nyligen anlitat amerikanska företaget 23andMe för att få en uppskattning av mitt etniska ursprung föll jag för reklamen för släktforskningstjänsten MyHeritage och lät DNA-testa mig även hos dem.

De två tycks åtminstone vara överens om att jag till allra största delen är skandinav. När det gäller återstoden av mitt genom skiljer sig dock skattningarna åt. 23andMe skattar mitt finska påbrå till blott runt en halv procent samtidigt som MyHeritage skattar det till hela 7,5 procent.

Till saken hör också att 23andMe faktiskt hunnit uppdatera mitt resultat. I september skedde uppdateringen vilket såklart inte innebär att mitt etniska ursprung ändrats utan snarare att resultatet förbättrats, eller som 23andMe själva uttrycker det: ”Your Ancestry Composition is a living analysis that improves over time as our research team gathers additional data and updates our algorithms”. Att resultaten ändras allteftersom är väl i alla fall en påminnelse om att de bör tas med en nypa salt. Sedan är de här företagen helt öppna med att det rör sig om skattningar och 23andMes förvalda konfidensnivå är också den mest spekulativa (50%) som dock självklart också ger de mest spännande resultaten. Om man höjer till deras mest försiktiga konfidensnivå (90%) så försvinner för mig alla specifika etniciteter utom den skandinaviska.

I tabellen nedan kan man se skillnaderna mellan det initiala 23andMe-resultatet och det uppdaterade, båda vid förvalda konfidensnivån 50%. Efter uppdateringen har mitt östeuropeiska ursprung helt utraderats och mitt brittisk-iriska arv mer än halverats. Samtidigt har ett nytt fransk-tyskt arv tittat fram, ett arv som förvisso stämmer bättre med vad jag tror mig veta om vissa av grenarna på mitt släktträd.

Rent spontant har jag när det gäller etnicitetsuppskattningen högre förtroende för på arvsmassan fokuserade 23andMe snarare än på släktforskning fokuserade MyHeritage som relativt nyligen kompletterat sin släktforskningstjänst med en etnicitetsuppskattningstjänst som någon sorts inkörsport till släktforskningen. 23andMe är också mer utförliga och transparenta om hur deras uppskattning av ens etniska sammansättning gått till.

I slutändan handlar det antagligen mycket om hur väl de olika referensgrupperna är uppsatta. Om exempelvis den finska referensgruppen hos MyHeritage skulle råka innehålla en hel del personer av skandinaviskt ursprung som bor i Finland så kommer någon av purskandinaviskt ursprung troligen att få träff för finskt ursprung trots att de egentligen inte har något sådant.

Det jag dock är klart mest skeptisk till i MyHeritages resultat är att jag enligt dem tydligen ska vara 0,8% nordamerikansk indian. Inte för att jag har något emot att tillhöra den amerikanska kontinentens ursprungsbefolkning, men jag finner det mycket osannolikt och kommer inte att anamma eller försöka dra fördel av mitt nyfunna indianska arv.

Om jag skulle välja att tro på resultatet så är jag ungefär lika mycket ”american indian” som amerikanska presidentkandidaten Elisabeth Warren som ju gjorde en grej av sitt indianska ursprung, ifrågasattes av president Trump, och när hon försökte styrka det genom ett DNA-test visade det sig att hon hon blott till 0,1% – 1,6% tillhörde den amerikanska ursprungsbefolkningen.

Något annat jag finner märkligt är att MyHeritage summerar upp specifika etniciteter till 100%, som att de skulle ha lyckats kategorisera varenda liten sekvens av mitt DNA.

I tabellen nedan kan man se skillnaden mellan 23andMes senaste resultat och MyHeritage-resultatet.

Det tycks för övrigt vara lite magert vad gäller samiska referensgrupper hos de olika företag som tillhandahåller DNA-test. Nog för att den samiska populationen på den globala scenen är förhållandevis obetydlig men från ett nordiskt perspektiv så skulle det ju vara väldigt intressant att ha en samisk referenspopulation. Det finns förvisso ingenting som pekar på att jag själv skulle ha något samiskt påbrå men det är heller inget som går att utesluta.

Det låg slutligen kanske något i att jag på 23andMe fick lika mycket träffar på de olika norska fylkenas referenspopulationer som de svenska landskapens referenspopulationer för jag får i MyHeritages databas nästan lika många träffar på matchande DNA med norska användare som med svenska, trots att den norska befolkningen bara är drygt hälften av den svenska. Förklaringen skulle i och för sig kunna vara att en betydligt större andel norrmän än svenskar är registrerade på den här typen av tjänster men det låter lite osannolikt. Att mycket pekar på att jag har ett inte obetydligt norskt påbrå är nog för min del ett av de mest intressanta resultaten av detta tanklösa DNA-spridande, även om det inte är så överraskande med tanke på att jag har nära förfäder långt upp i nordvästra Dalarna.

       

       

Hur kan sparvar kontrollera en uggla?

Nick Bostroms Superintelligens: vägar, faror, strategier lär vara boken man måste läsa när det gäller existentiella risker med artificiell superintelligens. Man skulle kunna hävda att scenarier med artificiell intelligens som löper amok är science fiction-fantasier som, om de någonsin kommer att bli en verklig risk, ligger långt in i framtiden. Det vet vi dock egentligen inte så mycket om, och även om det skulle vara så att det inte är något som kommer att bli aktuellt de närmaste hundra åren så är det högst rimligt att ta frågan på allvar och börja fundera över den redan nu.

Blogginläggets rubrik syftar på en kort oavslutad fabel som Bostrom inleder sin bok med. Fabeln handlar om några sparvar som kommer på att det skulle vara förträffligt om de hade en uggla som kunde ta hand om dem, bygga deras bon och skydda dem mot faror. De inleder därför försök att införskaffa ett uggleägg eller en liten uggleunge. En vresig gammal sparv invänder dock att innan man skaffar sig en uggla bör man säkerställa att man faktiskt kan kontrollera den. Kontrollproblemet är också centralt i Bostroms bok. Hur ska sparvarna (mänskligheten) kunna kontrollera ugglan (den artificiella superintelligensen som vi nog en dag, högst oklart när, kommer att skapa)?

Bostrom argumenterar övertygande för att när vi väl får artificiell superintelligens kan det komma att ske mycket snabbt, närmast explosionsartat, när vår skapelse väl kan börjar använda sina resurser för att förbättra sig själv. Och när den artificiella superintelligensen väl fått övertaget talar det mesta för att den kommer att vara en ohotad hegemon som med lätthet kommer att kunna göra sig av med mänskligheten om den så önskar, vilket den skulle om vi på något sätt står i vägen för dess slutmål. Och stå i vägen för dess slutmål skulle vi göra även om det rör sig om så banala saker som att räkna ut decimalerna i pi eller tillverka så många gem som möjligt. Mänskligheten upptar ju bland annat resurser som skulle kunna användas för att skapa mer beräkningskraft eller tillverka fler gem. Att försöka få in mänsklighetens välgång i superintelligensens slutmål är heller inte det lättaste, ty slutmålen kan lätt perverteras. Ett slutmål att göra mänskligheten lycklig kan exempelvis resultera i att superintelligensen helt enkelt planterar elektroder i människornas lustcentrum.

När det gäller kontrollproblemet föreslår Bostrom en rad åtgärder, av vilka alla har sina nackdelar och svaga punkter. Och om simpla människor kan se möjliga vägar förbi säkerhetsåtgärderna, vad ska då inte en vida överlägsen superintelligent artificiell intelligens kunna göra? Kanske är nyckeln att reducera riskerna genom designval, såsom att istället för att skapa en agent låta superintelligensen vara någon form av orakel som enbart besvarar frågor eller endast fungera som ett verktyg för oss människor. Det är dock inte så enkelt som man först skulle kunna tro och de olika designvalen är i slutändan inte skarpt avgränsade mot varandra.

Det går inte att komma ifrån att superintelligensen på något vis måste laddas med värden vilket kommer att vara en mycket stor utmaning. Det går knappast att skriva ned värdena i datakod utan värden är något den artificiella intelligensen troligen först kan omfamna fullt ut när den tagit språnget ikapp och förbi människan, och då kan det mycket väl vara för sent att ändra på något eftersom den artificiella intelligensen sannolikt kommer att motsätta sig att man ändrar på dess slutmål. Bostrom diskuterar i boken ett antal olika metoder för värdeladdning, men precis som med säkerhetsåtgärderna har var och en av dem sina möjliga baksidor och svagheter.

Skulle man lyckas lösa värdeladdningsproblemet så återstår frågan vilka värden den artificiella superintelligensen bör laddas med. Man kan ju leka med tanken att värdeladdningen av superintelligensen hade skett i någon tidsepok när man hade helt andra värderingar än nu för att inse att vår moraluppfattning av framtida människor nog kommer att anses vara förkastlig i vissa avseenden. Kanske är lösningen att ge den artificiella intelligensen slutmålet att förverkliga vår koherenta extrapolerade vilja, vår vilja såsom den skulle komma till uttryck hos en idealiserad version av mänskligheten.

Det finns många anledningar till att det är viktigt att börja fundera över implementationen av artificiell superintelligens så tidigt som möjligt. Även om skapandet av en artificiell superintelligens skapar en existentiell risk så minskar den samtidigt andra risker markant. Dock kan vissa teknologier kanske göra att vi har större möjligheter att minimera riskerna med superintelligensen och det skulle därför vara önskvärt att vi anammade dem först. Det kan därför vara avgörande i vilken ordning nya teknologier utvecklas av mänskligheten.

I bokens sista kapitel argumenterar Bostrom slutligen för att vi bör förbereda oss genom att förbättra vår strategiska analys och bygga upp kapacitet för att möta det som måste anses vara mänsklighetens mest betydelsefulla utmaning, där vi antingen förgörs av vår skapelse eller går en lysande framtid till mötes.

       

       

Bok om barnmyter

När mitt andra barn nu sett dagens ljus så har det äntligen blivit av att läsa den bok om myter och missförstånd rörande barn och föräldraskap som jag införskaffade vid tiden för mitt första barns ankomst. På så vis riskerar jag inte att gå på samma barnmyter en gång till utan kommer att vara bättre rustad när alla ogrundade påståenden återigen kommer sköljande över mig.

Boken heter Skit i mössan! – 59 myter kring barn och föräldrar och är skriven av medicinreportern Åsa Erlandsson. Boken är lättillgänglig och tempot är mycket högt, varje myt eller missuppfattning avhandlas på blott en sida eller två. I slutet finns dock en ganska omfattande källförteckning för den som vill fördjupa sig i någon av myterna eller missuppfattningarna.

Det är flera olika typer av myter som avhandlas och föga oväntat är många av dem hälsorelaterade. Att barn får feber eller diarré när de ska få nya tänder har man ju hört någon gång men när man undersökt saken så har man enligt Erlandsson inte hittat något samband. Något annat som brukar påstås är ju att barn med grönt snor ska vara de som smittar mest men det ska det tydligen inte heller finnas någon anledning att tro.

Att kyla skulle kunna orsaka förkylningar är ju något man hört än oftare, och inte bara när det gäller barn, men när hypotesen testats så har man inte hittat något som helst samband. Förvisso ska immunförsvaret tydligen kunna påverkas om man blir mycket kraftigt nedkyld men i de fallen är nog dock den ökade risken för förkylning det minsta problemet.

I boken skriver Erlandsson också om den spridda myten att barn blir hyperaktiva av socker:

Det har gjorts flera vetenskapliga studier för att reda ut om socker påverkar barns beteende. Studierna var dubbelblinda vilket innebär att ingen inblandad i förväg fick veta vilka barn som fick i sig socker respektive sockerfria alternativ. Forskarna testade olika sorters socker, raffinerat och från naturliga källor, i små och stora mängder på barn i olika åldrar. Även barn som utpekades som särskilt sockerkänsliga och barn med ADHD var med.

Forskarna vände ut och in på ämnet genom att videofilma barnen före och efter sockerintag, använda utomstående observatörer och elektronisk rörelsedetektor. En mängd faktorer protokollfördes som exempelvis minne, vakenhet, koncentrationsförmåga och impulsivitet. I en av studierna delades barnen upp i tre grupper som fick olika kost i tre veckor: mycket socker, lite socker tillsammans med sötningsmedlet aspartam respektive lite socker och sackarin.

Resultatet av allt detta visade att det är förväntningarna som styr. Inte minst hos oss vuxna. När föräldrarna själva fick bedöma hur aktiva barnen var efter att ha druckit något med socker, satte de högre poäng ovetandes om att drycken i själva verket var sockerfri.

(Källa: Erlandsson Å, Skit i mössan! – 59 myter kring barn och föräldrar, s. 108-109)

I boken avhandlas också de återigen populära profylaxkurserna som när de utvärderats faktiskt inte visat sig göra någon som helst mätbar nytta. Jag gick tillsammans med min sambo själv på profylaxkurs i Studieförbundet vuxenskolans regi inför första barnets ankomst och jag anade väl tidigt att allt som påstods under kursens gång inte var vederhäftigt. Ska man någon gång inte vara bajsnödigt skeptiskt så är det väl kanske när man tillsammans förbereder sig inför livets största händelse. Eller så är det just då det är som allra viktigast att vara just det?

       

       

Min rastyp och jag

Jag har äntligen gjort slag i saken och hoppat på en nygammal trend och låtit rasklassificera mig. Det är dock inte längre skallmätning som är grejen. Genom att istället betala en slant och betro ett vinstmaximerande företag med mitt DNA (vad kan gå fel?) så har jag fått min etniska bakgrund prydligt sammanställd i procentsatser.

Företaget jag anlitade var amerikanska 23andMe och nu bör man väl förvisso vara sunt skeptisk mot den här typen av tester men resultatet var väl ändå på det stora hela vad jag förväntat mig. Det visade sig nämligen att jag var till över 90 procent skandinav och man kan nästan tycka att Nordiska Motståndsrörelsen borde avdela några aktivister som för jämnan kunde gå vid min sida och skydda mig och mina så gott som purskandinaviska gener med sina plastsköldar.

Mitt övergripande resultat kan ses i tabellen nedan. Det mest spännande var väl mitt brittisk-iriska och östeuropeiska arv som, om det rör sig om enstaka individer som återfinns relativt nära bland mina förfäder, båda ligger 5-8 generationer bort.

Etnisk sammansättning för Jonas Karlsson

Om man kollar på matchning mot referenspopulationerna i de olika skandinaviska länderna så är det främst i Norge och Sverige jag får träff.
Träffar i de skandinaviska ländernas referenspopulationerna för Jonas KarlssonNär det gäller den regionala kopplingen, som väl rimligen borde vara något man borde tolka än mer försiktigt, så var det norska fylket Hedmark och det svenska landskapet Dalarna de regioner där man allra säkrast kunde säga att jag hade relativt nylig härkomst. Vad gäller dalakopplingen så var den föga oväntad då alla mina far- & morföräldrar är födda i Dalarna. Att jag skulle ha starka kopplingar till Norge var väl det enda som var något oväntat men eftersom jag har härkomst långt uppe i nordvästra Dalarna blott två generationer bort så ligger det väl ändå mycket nära till hands.
Träffar mot de olika norska fylkenas referenspopulationerna

Träff på de svenska landskapens referenspopulationer

Nu fick jag förvisso ett väldigt vitt och privilegierat testresultat men vill jag ta på mig offerrollen så kan jag alltid spela på min neandertalarbakgrund. Det visade sig nämligen att jag hade fler neandertalvarianter än 80% av de som gjort testet hos 23andMe.

Neandertalvarianter för Jonas Karlsson
De utraderade oss neandertalare från jordens yta men ändå fortsätter de att förfölja och förtrycka oss! (Att spela på förtrycket mot samtida neandertalaktiga var för övrigt något Daniel ”den öppna rasisten” Lampinen var tidig med)

Ingen ersättning har utgått till mig för detta blogginlägg.

       

       

Principiellt intressant rättshaveristisk härva i Region Västernorrland

Jag skrev i mars om hur Ulf Bittner i sin podd Sverige Granskas sänt ett poddavsnitt där han samtalat med sin gamla mor som befann sig i ett förvirrat och upprivet tillstånd. Man fick i det samtalet en intressant inblick i Bittners konspiratoriska världsbild i vilken bland annat sjukvården försöker döda hans mor så att hennes lägenhet på servicehuset ska bli ledig, en insikt han för övrigt inte hade några problem med att delge sin gamla mor.

Podden Sverige Granskas består annars dels av inspelade telefonsamtal mellan en krävande, mästrande Bittner och diverse företrädare för myndigheter och den konventionella vården, dels i överkant inställsamma samtal mellan Bittner och ökända alternativmedicinska skojare såsom cancerkvacksalvaren Erik Enby och kolloidalt silver- och laser-charlatanen Michael Zazzio. Vad gäller den senare skojarens medverkan så hamnade faktiskt Bittners obskyra podd i mainstreammedias blickfång när Magasinet Filter publicerade en granskning av insamlingar till dubiösa cancerbehandlingar och man citerade kontroversiella saker Zazzio yttrat i Bittners podd.

Om man ska återgå till samtalet mellan Bittner och hans mor så har det hunnit hända en hel del sedan jag senast skrev om det. Den intresserade har kunnat följa utvecklingen genom de inspelade telefonsamtal med polismakt, kundsupport, regionpolitiker, chefer inom regionförvaltning och sjukvårdspersonal som Bittner lagt ut på sitt Sverige Granskas-flöde.

Det som hänt är att när Bittners mor blivit akut sjuk så har de åkt in till regionsjukhuset i Sundsvall där Bittner blivit oense med sjukvårdspersonal angående vilken vård hon var i behov av. Detta då han hyser en djup misstro mot den konventionella vårdens diagnoser och behandlingar, och istället föredrar alternativa diagnoser och behandlingsmetoder. Ordningsvakt har blivit tillkallad och när Bittner inte hörsammat detta har även polis kallats till platsen som sett till att avvisa honom. Det är för övrigt tydligen inte första gången detta scenario utspelat sig. Bittners mor befinner sig sedan dess på Regionsjukhuset i Sundsvall, något som Bittner menar innebär kidnappning och människorov. Efter att ha ringt till avdelningen där modern befinner sig och haft diverse åsikter om behandling och medicinering har Bittner nu spärrats från att elektroniskt ha tillgång till moderns journaler vilket inte gjort honom mindre upprörd.

En sak gör dock detta rabalder lite principiellt intressant. Till saken hör nämligen att Bittner hänvisar till att han har en oinskränkbar generalombudsfullmakt skriven med sin mor som ska ge honom rätten att för hennes räkning besluta om vård, något man inom Region Västernorrland alltså inte verkar acceptera. I förstone kan det tyckas vara en god idé att någon som är sig lite till åren kan ge fullmakt till någon anhörig att i framtiden få fatta beslut åt denne i kontakterna med vården. Man behöver dock bara lyssna på Bittner i några avsnitt av Sverige Granskas för att inse att detta är en jättedålig idé. Att genom att skriva under en fullmakt lägga sitt liv i händerna på någon som har en hjärna marinerad i konspirationsteorier, generöst strör hittepådiagnoser omkring sig och hyser en extremt djup misstro mot den konventionella vården är inte någon god idé. I detta fall har dessutom Bittner vid ett par tillfällen i förbifarten sagt att hans mor själv tidigare jobbat inom sjukvården, hyst en hög tilltro till läkarna och därför följt deras behandlingar (vilket han dock menar orsakat henne svåra skador). I och med att hon själv tidigare hyst tilltro till konventionell vård så kan det alltså än mindre anses vara hennes ursprungsvilja han företräder.

Något Ulf Bittner ofta tjatar om i Sverige Granskas är att den tredje största dödsorsaken är skolmedicinen, vilket är en spridd missuppfattning bland många som vill framhärda i alternativa behandlingars förträfflighet och konventionell medicins fördärvlighet. En variant av påståendet bemöts förtjänstfullt i denna text.

Något Bittner ofta återkommer till i sina påstridiga samtal, näst oftast efter påståendet att skolmedicinen är tredje största dödsorsaken, är att myndigheterna är skyldiga att lyssna till och åtlyda honom eftersom han är skattebetalare och de ju försörjs av skattemedel. Frågan är dock vad en person som Bittner kostar skattebetalarna i slutändan. Han verkar ta väldigt mycket tid i anspråk och tycks dessutom ha för vana att alltid vända sig högt upp i hierarkin med sina utläggningar och krav. Av de inspelade samtalen att döma så verkar chefer inom polisen och ledande politiker inom Region Västernorrland känna Bittner mycket väl och löpande ha samtal med honom. Kanske skulle de ursäkta sitt ödande av tid på Bittner med att det hör till deras uppdrag att även hantera den typen av obekväma medborgare. Deras tid är ju dock knappast obegränsad och varje timme de ägnar sig åt Bittner är en timme de inte ägnar sig åt resten av medborgarna. Saken är väl dock tyvärr den att det inte är helt enkelt att hantera den här typen av problematik och det är inte något som bara går att välja bort.

       

       

Samtal till mor

Ulf Bittner, som hyllats på konspirationssajten Newsvoice, driver podden Sverige Granskas där han vänligt samtalar med diverse konspirationsteoretiker, rättshaverister och kvacksalvare samt mindre vänligt med myndighetspersoner som haft oturen att hamna i hans väg.

Ett av hans poddavsnitt sticker dock ut litegrann. I det ringer Ulf Bittner upp sin åldriga mor som befinner sig i ett förvirrat och upprivet tillstånd. Han håller för henne en föreläsning om läkemedelsindustrins och den konventionella vårdens ondska samt de olika hobbydiagnoser han gett henne. Ulf Bittner kan verkligen inte sägas göra ett föredömligt jobb när det gäller att lugna henne och han upplyser henne till och med flera gånger under samtalet om att det finns människor som är ute efter att ta hennes liv.

Jag borde väl egentligen inte bidra till att sprida detta absurda och tragikomiska poddavsnitt vidare då det stundtals är ganska utlämnande för Ulf Bittners gamla mor. Det är dock en alltför intressant inblick i hur en rättshaveristiskt lagd människa fylld med konspirationsteoretiska föreställningar och pseudovetenskapliga idéer om hälsa fungerar i vardagen i samspelet med sina anhöriga. Var och en som så önskar kan ta ett djupt andetag och lyssna till Ulf Bittners samtal med sin mor nedan.

       

       

Gersonmetoden – att dricka kaffet från fel håll

Förra helgen besökte jag new age-mässan Harmoni-expo för fjärde gången men mäktar inte med att skriva ännu ett par utförliga inlägg om tillställningen. Det mesta var sig likt och den som vill veta mer om mässan kan läsa några av mina tidigare rapporter från den nyandliga mässan.

Ett inlägg om mitt besök ska jag dock klara av att få ihop även om det som sagt inte kändes som att mycket förändrats. I många fall var där samma medier, healers, aurafotografer, homeopater, djurkommunikatörer, numerologer och akupunktörer som man sett vid tidigare mässor.

Jag fick bland annat lite gratis förbön från en av alla de kristna församlingar som var på plats. Det finns dock inte något som en fri förbön, för att parafrasera ekonomen Milton Friedman, utan de var självklart ute efter något, nämligen ens själ. Att ragga församlingsmedlemmar på en nyandlig mässa är säkert en väldigt god idé. Där strosar nog en hel del sökare runt som bara behöver lite uppmärksamhet och kärleksbombning för att kasta sig in i något nytt. De sade efter förbönen att Jesus skulle höra av sig till mig inom kort men ännu har jag inte hört något.

Den nyandliga och alternativmedicinska majoriteten på mässan vet dock, till skillnad från de deltagande kristna församlingarna, att ta betalt. För 150 kronor köpte jag en tunn bok författad av Ambres, en egyptisk präst som levde för flera tusen år sedan men som påstås meddela sig genom snickaren Sture Johansson. Den hängivne lärjunge till Ambres som sålde boken berättade att man även kunde få undervisning från Ambres i egen hög person och att deras sammanslutning skaffat en lokal i Bromma.

En iakttagelse jag gjorde är att de som arrangerar healingresor till den skamlöse bedragaren John of God verkar ha ökat sin aktivitet på sistone. På den här mässan var två av utställarna arrangörer av resor till John of God och jag lyssnade lite kort till den mångåriga healingresearrangören Jannie Vidéen när hon talade från stora scenen. En annan som framträdde på stora scenen var schamanen Bart Smyth. Denne tog upp personer ur publiken på scenen. För att övertyga åskådarna om sina tjänsters förträfflighet använde han på de utvalda demonstrationsobjekten samma enkla bondfångarknep som skeptikern och trollkarlen Per-Johan Råsmark demonstrerar 23:30 in i denna video.

Helt klart hade jag varit på Harmoni-expo en gång för mycket ty när jag tittade i föredragsprogrammet var det få saker som väckte min nyfikenhet. Det var egentligen bara ett föredrag som jag kände att jag verkligen ville gå på. På det skulle Gersonmetoden presenteras, en alternativ cancerbehandling i vilken frukt- & grönsaksjuicer samt kaffelavemang var centrala delar. Kaffetrender har ju kommit och gått de senaste åren men att dricka kaffet från fel håll kändes väldigt nytt och spännande. Att Gersonmetoden inte vilar på vetenskaplig grund behöver knappast nämnas.

Tyvärr var det oklart om föredraget om Gersonmetoden skulle bli av och eftersom det skulle hållas ganska sent på eftermiddagen fann jag det inte värt att på vinst och förlust dröja mig kvar på mässan. Jag hann dock spana in utställarens bord och där såldes den svenska översättningen av boken om Gersonmetoden samt den för terapin nödvändiga kaffelavemangsutrustningen. Gersonmetoden verkade vid första anblicken inte vara någon behandling som innebar att desperata cancersjuka skinnades på pengar då det främst är en behandling man utför själv i hemmet. När jag efter mässan kollade lite på den svenska hemsidan och läste i de slutna Facebookgrupperna framgick det dock att det fanns läkare som vägledde i Gersonmetoden över Skype samt att det även fanns kliniker i Ungern och Mexiko dit man kunde åka med en anhörig för att komma igång med behandlingen. Inget av detta verkade vara direkt gratis, ett tvåveckorsbesök på ungerska kliniken ska tydligen gå på runt 60 000 SEK enligt en uppgift i Facebookgruppen.

Att desperata riskerar att luras på pengar är en sak, men det kanske värsta med alternativa cancerbehandlingar är att de kan få patienten att avstå från verksam behandling. En av Gersonmetodens stora internationella profiler var Jessica ”The Wellness Warrior” Ainscough. Både hon och hennes mamma fick båda cancer men avstod konventionell behandling till förmån för Gersonmetoden. De avled sedermera av cancer båda två.

Astrid Benes, som var den som hade Gersonmetodsmontern på Harmoni-expo och skulle hålla föredraget, verkar ha tagit på sig rollen som Gersonevangeliets missionär i Sverige. Det är hon som nyligen översatt boken om den alternativa terapin till svenska och det är också hon som administrerar den svenska hemsidan samt de slutna Facebookgrupperna. I Facebookgrupperna uppmanar hon cancersjuka att ta in på Gersonkliniken i Ungern och att konsultera Gersonläkare över Skype. Även om hon förvisso inte verkar uppmana några enskilda personer att avbryta sin konventionella behandling sprider hon misstro genom att hävda att cytostatika och strålbehandling ger allvarliga och bestående skador samt försämrar förutsättningarna för Gersonterapin. Den stora Facebookgruppen har i nuläget över 1600 medlemmar så det är inte utan att man undrar hur många cancerdrabbade som influerats av de destruktiva tankegångarna och därmed fattat ödesdigra beslut rörande sin hälsa.

Recept på kaffelavemang för Gersonmetoden
Recept på kaffelavemang från Facebookgruppen. OBS, använd ej mörkrost!

       

       

Arisk startelva och arisk avslutnings-tio och en halva är nyckeln till framgång för svenska landslaget

Nationalsocialistiska Nordiska Motståndsrörelsens webbpublikation Nordfront har med tiden kommit att bredda sin verksamhet alltmer. Man rapporterar numera om det mesta, även om sport. Det är dock ingen heltäckande idrottsrapportering utan fokus ligger i väldigt stor utsträckning på sådant som lagens etniska sammansättning.

När svenska herrlandslaget i fotboll under hösten kämpade till sig en VM-plats hade man en artikel om matchen mot Luxemburg som Sverige vann med imponerande 8-0 samt en om det avslutande dubbelmötet mot Italien. I båda artiklarna valde Nordfronts skribent att i rubriken betona att det var helnordiska startelvor som stått för bragderna. Att man inte kunde skriva att det var helnordiska lag som vunnit berodde på att mulatten Isaac Kiese Thelin förargligt nog blev inbytt i andra halvlek alla tre matcherna, vilket ju sabbade Nordfronts rubriksättning något.

För övrigt är det faktiskt inte omöjligt att Ola Toivonen, som var med från start i alla tre matcherna, tillhör den finsk-ugriska folkstammen men sådant verkar Nordiska Motståndsrörelsen bry sig mindre om.

Arisk startelva

       

       

Clifton Strengthsfinder – en halvdant underbyggd “skip leg day”-filosofi?

De som när sig på överskottet av mitt arbete har beslutat sig för att inventera personalstyrkans kvalitéer och i gåva fick vi anställda därför boken Strengthsfinder 2.0. I boken, som bygger på Donald O. Cliftons arbete, finns bland annat en beskrivning av 34 olika talanger, eller “themes” som man föredrar att kalla dem.

Tanken bakom Clifton Strenghtsfinder är att man ska fokusera på sina starka sidor och odla dem snarare än att försöka jobba med sina svagheter. Det är alltså raka motsatsen till Arnold Schwarzeneggers kroppsbyggarfilosofi. Kroppsbyggarlegenden menade ju nämligen att man ständigt borde fokusera på sina svagaste sidor och eftersom Schwarzeneggers egen akilleshäl var benen ägnade han just dem störst uppmärksamhet. Clifton Strengthsfinder skulle därför alltså kunna sägas vara något av en “skip leg day”-filosofi, även om det förvisso handlar om personlig utveckling snarare än muskulär dito.

Sist i boken Strengthsfinder 2.0 finns en unik engångskod som kan användas för att göra ett onlinetest som avslöjar vilka av de 34 talangerna som är ens starkaste. Att man blott fick göra testet en gång gjorde mig genast misstänksam eftersom så många personlighetstester har usel reliabilitet och man tenderar att få olika resultat från gång till gång. Exempelvis har det mer kända Myers-Briggs Type Indicator dålig reliabilitet. Huruvida Clifton Strengthsfinder har dålig reliabilitet eller ej får vara osagt men märkligt är det i vilket fall som helst att man inte får chansen att göra testet flera gånger. Enligt hemsidan ska den dunkla anledningen vara att: ”Your first completion of the Clifton StrengthsFinder will yield the purest and most revealing results”

Man ställs i testet inför en lång rad med dubbeluppsättningar påståenden som inte alltid är varandra uteslutande, exempelvis ”Jag tänker på det som jag är bra på” och ”Jag tänker på vad jag behöver förbättra”. Man kan sedan välja att hålla med lite eller mycket om något av de två påståendena eller en neutral mittenposition. Testet borde nog alltså rimligen snarare än att mäta några styrkor/talanger säga mer om personlighet/intresseområden/inställning.

I början av boken Strengthsfinder 2.0 berättar man om Rudy Ruettiger, känd för att han trots att han absolut inte hade de fysiska förutsättningarna kämpade till sig en plats i Notre Dame Fighting Irish football team och fick spela för dem under några få ögonblick. Poängen man vill göra i boken är att det var bortkastat att ägna tusentals timmar åt träning i något Rudy egentligen inte var bra på för att få chansen att spela blott några sekunder. Frågan är dock om han inte hade gjort samma val om man applicerat tankegångarna bakom Clifton Strengthsfinders test. Det tar ju nämligen inte hänsyn till hur bra man faktiskt är på något utan mäter ju mera av personlighet/intresseområden/inställning.

Resultatet av testet presenteras hur som helst i form av en topp fem-lista där ens främsta ”themes” rangordnas. Hur starka de är på någon form av absolut skala och hur de förhåller sig till de övriga 29 talangerna får man tyvärr inte veta. Man har alltså ingen aning om man är en person med en horisontell eller vertikal talangprofil och jämförelser personer emellan omöjliggörs.

Visst tyckte jag att mitt personliga resultat stämde någorlunda väl men när jag läste igenom alla de 34 talangerna så hade jag kunnat skriva under på flera av de andra också. Eftersom de alla är just starka sidor så är beskrivningarna av dem såklart smickrande och de är dessutom ganska allmänt hållna och känns ofta som Barnumuttalanden även om de förvisso samtidigt alltid beskriver något sorts mer eller mindre väldefinierat personlighetsdrag. Nedan följer ett exempel, beskrivningen av talangen ”Intellection”:

You like to think. You like mental activity. You like exercising the ”muscles” of your brain, stretching them in multiple directions. This need for mental activity may be focused; for example, you may be trying to solve a problem or develop an idea or understand another persons feelings. The exact focus will depend on your other strengths. On the other hand, this mental activity may very well lack focus. The theme of Intellection does not dictate what you are thinking about; it simply describes that you like to think. You are the kind of person who enjoys your time alone because it is your time for musing and reflection. You are introspective. In a sense you are your own best companion, as you pose yourself questions and try out answers on yourself to see how they sound. This introspection may lead you to a slight sense of discontent as you compare what you are actually doing with all the thoughts and ideas that your mind conceives. Or this introspection may tend toward more pragmatic matters such as the events of the day or a conversation that you plan to have later. Wherever it leads you, this mental hum is one of constants of your life.

(Källa: Rath, T., Strengthsfinder 2.0, s. 129)

De flesta skulle nog hålla med om att de själva gillar att tänka. Det är nog alltsomoftast enbart andra personer vi kan anse inte har tänkandet som styrka.

Just eftersom det handlar om enbart starka sidor är väl ett sådant här test bra för en organisation att låta sina medarbetare genomföra eftersom det sprider goda vibrationer på ett sätt som någon form av Weaknessfinder nog inte hade gjort. Ändock, goda vibrationer i all ära men borde man inte göra sig besväret att förvissa sig om att verktyget man använder faktiskt fungerar?

Vidare fördjupning i Clifton Strengthsfinder för den nyfikne:

För det första kan man läsa denna genomgång. Slutsatserna är bland annat att företaget bakom Clifton Strengthsfinder borde vara mer generösa med att dela med sig av underlaget för verktyget samt att de vidare skulle behöva underbygga Clifton Strengthsfinder ytterligare på flera olika sätt.

Även denna jämförelse mellan Clifton Strengthsfinder och ett annat personlighetstest är mycket läsvärd. Författaren till jämförelsen, en fil dr i arbets- och organisationspsykologi, verkade förvisso vid tiden för jämförelsen vid det företag som tillhandahöll det andra personlighetstestet och måste alltså betraktas som part i målet. Jämförelsen är ändå väl värd att läsa. Författaren menar bland annat att Clifton Strengthsfinder dras med validitetsproblem. Även i denna text pekas det på problemet med att företaget bakom Clifton Strenghtsfinder tycks vara mycket ovilliga att dela med sig av underlaget för deras verktyg och de kommer tydligen med ursäkter som “those other papers are regrettably no longer available.” Hoppsan så slarvigt, och så tråkigt för alla som hade velat veta om företaget hade någon grund för sina påståenden.

Strengthsfinder någonstans mellan horoskop och fysik