MyHeritage – PKJonas

Och som genom ett trollslag blev alla med ens lite rasrenare

Som jag skrivit om tidigare så är jag en av de som aningslöst anförtrott vinstmaximerande bolag såsom 23andMe och MyHeritage med mitt DNA i utbyte mot lite onödig men småskojig information om mitt etniska ursprung.

23andMe uppdaterar ju då och då sin algoritm vilket gör att ens resultat förändras. De menar att deras träffsäkerhet ökar för varje uppdatering, men för den enskilde kunden så är detta måhända lite förvirrande och man skulle kanske vilja ha en slutgiltig uppdatering så att man säkert visste vilka kulturella arv man kunde börja anamma. Det är ju tråkigt om man gått ”all in” på sitt irländska arv med Saint Patricks day-firande och en genuin tro på Leprechauns om detta sedan helt utraderas vid en uppdatering av algoritmen.

I oktober 2020 gjorde 23andMe sin senaste uppdatering som var mer genomgående än tidigare uppdateringar. På sin blogg skriver de angående uppdateringen att den kommer att innebära att många kommer att se en ökning av deras redan mest framträdande härkomst på bekostnad av de bredare, mindre specifika, kategorierna.

I tabellen nedan kan man se min i oktober 2020 uppdaterade etniska sammansättning enligt 23andMe. Jag måste ju säga att jag själv tror att detta säger något om mitt ursprung men särskilt de mindre dominerande arven med enstaka procent lär behöva tas med en nypa salt.

I graferna nedan kan man se hur mitt resultat hos 23andMe utvecklats sedan jag först tog testet. Den första tidpunkten är mitt initiala resultat, den andra tidpunkten är första gången resultatet uppdaterades och den tredje tidpunkten är den senaste grundläggande uppdateringen som 23andMe gjorde i oktober 2020.

Högst upp bland graferna ovan ser man hur mitt skandinaviska arv nästan slår i taket efter senaste uppdateringen.

I snårskogen av grafer i mitten har vi sedan mina mer obskyra arv. Min fransktyska härkomst gick vid den första uppdateringen upp som en sol, men därefter tyvärr ned som en pannkaka. Det brittisk/iriska arvet startade starkt men sjönk därefter som en sten. Mitt östeuropeiska ursprung gjorde dock nu i höstas en liten comeback efter att ha sjunkit till noll vid förra uppdateringen. Det finska arvet har legat och smugit kring halvprocenten för att vid senaste uppdateringen ta ett litet glädjeskutt uppåt.

Längst ned bland graferna ovan ser man slutligen hur 23andMe i och med senaste uppdateringen för min del utraderat de mer breda kategorierna ”Broadly European” och ”Broadly northwestern european”.

MyHeritage, det andra företag jag rastestat mig hos och vars resultat jag är något mer skeptisk till, har ännu inte uppdaterat sin algoritm. De har däremot lagt till lite subpopulationer under de olika etniska kategorierna. Precis som hos 23andMe så är det dock bara för de mer framträdande arven man får någon mer detaljerad information. I mitt fall blir det därför bara skandinaviska subpopulationer som visas. Annars hade det ju varit väldigt spännande att få veta vilken nordamerikansk indianstam MyHeritage menar att jag har påbrå från.

Som jag skrivit tidigare har jag inget emot att tillhöra den nordamerikanska ursprungsbefolkningen, jag skulle bära mitt arv från Apache, Sioux eller Cherokee med stolthet. Det verkar dock helt orimligt att jag skulle vara ättling till någon nordamerikansk indian. Jag vet inte varför jag enligt MyHeritage tycks vara det, men om jag ska gissa lite så handlar det kanske om att deltagare i deras referenspopulationer varit amerikaner med skandinaviskt påbrå som felaktigt uppgett att de haft nordamerikanska indianer i släkten eftersom det i deras släkt odlats någon myt om att man har indianska förfäder, precis som att man i svenska släkter kan ha odlat en myt om att man har vallonblod i ådrorna.

Nedan kan man hur som helst se mitt resultat från MyHeritage som alltjämt är detsamma, om än uppdaterat med några subpopulationer under den skandinaviska gruppen. Förutom indianarvet måste jag säga att jag också är skeptisk till att jag skulle ha ett såpass stort finskt arv. Precis som med indianerna så är det inte på grund av något agg mot det finska folket, jag är tvärtom en varm vän av finsk kultur. Filmregissören Aki Kaurismäki är exempelvis en av mina favoriter. Dock har jag mig veterligen ingen finsk släkt och jag får väldigt få DNA-matchningar bland finska användare hos 23andMe och MyHeritage, till skillnad från svenska och norska användare där jag får massor av matchningar.

Jag har tipsats om ett antal andra företag som erbjuder uppskattning av etniskt ursprung i utbyte mot ens DNA och kanske händer det att jag provar något av dem framöver. Man kan ju egentligen bocka av dem en efter en tills man får exakt det indian- och finlandsfria resultat man vill ha. Dock handlar det ju inte enbart om att man ger bort sin mest känsliga information. Man är tyvärr hos de flesta företag av den här typen även tvungen att betala för att få ynnesten att ge bort information om sitt DNA, så det är också en ekonomisk fråga i slutändan.

       

       

Mina nya rastyper och jag

Har man en gång börjat med att låta DNA-testa sig så går det inte att sluta, det är som en drog. Man kommer fortsätta att aningslöst anförtro ansiktslösa, internationella företag sitt DNA, det som vissa menar borde betraktas som ens allra känsligaste information. Trots att jag ganska nyligen anlitat amerikanska företaget 23andMe för att få en uppskattning av mitt etniska ursprung föll jag för reklamen för släktforskningstjänsten MyHeritage och lät DNA-testa mig även hos dem.

De två tycks åtminstone vara överens om att jag till allra största delen är skandinav. När det gäller återstoden av mitt genom skiljer sig dock skattningarna åt. 23andMe skattar mitt finska påbrå till blott runt en halv procent samtidigt som MyHeritage skattar det till hela 7,5 procent.

Till saken hör också att 23andMe faktiskt hunnit uppdatera mitt resultat. I september skedde uppdateringen vilket såklart inte innebär att mitt etniska ursprung ändrats utan snarare att resultatet förbättrats, eller som 23andMe själva uttrycker det: ”Your Ancestry Composition is a living analysis that improves over time as our research team gathers additional data and updates our algorithms”. Att resultaten ändras allteftersom är väl i alla fall en påminnelse om att de bör tas med en nypa salt. Sedan är de här företagen helt öppna med att det rör sig om skattningar och 23andMes förvalda konfidensnivå är också den mest spekulativa (50%) som dock självklart också ger de mest spännande resultaten. Om man höjer till deras mest försiktiga konfidensnivå (90%) så försvinner för mig alla specifika etniciteter utom den skandinaviska.

I tabellen nedan kan man se skillnaderna mellan det initiala 23andMe-resultatet och det uppdaterade, båda vid förvalda konfidensnivån 50%. Efter uppdateringen har mitt östeuropeiska ursprung helt utraderats och mitt brittisk-iriska arv mer än halverats. Samtidigt har ett nytt fransk-tyskt arv tittat fram, ett arv som förvisso stämmer bättre med vad jag tror mig veta om vissa av grenarna på mitt släktträd.

Rent spontant har jag när det gäller etnicitetsuppskattningen högre förtroende för på arvsmassan fokuserade 23andMe snarare än på släktforskning fokuserade MyHeritage som relativt nyligen kompletterat sin släktforskningstjänst med en etnicitetsuppskattningstjänst som någon sorts inkörsport till släktforskningen. 23andMe är också mer utförliga och transparenta om hur deras uppskattning av ens etniska sammansättning gått till.

I slutändan handlar det antagligen mycket om hur väl de olika referensgrupperna är uppsatta. Om exempelvis den finska referensgruppen hos MyHeritage skulle råka innehålla en hel del personer av skandinaviskt ursprung som bor i Finland så kommer någon av purskandinaviskt ursprung troligen att få träff för finskt ursprung trots att de egentligen inte har något sådant.

Det jag dock är klart mest skeptisk till i MyHeritages resultat är att jag enligt dem tydligen ska vara 0,8% nordamerikansk indian. Inte för att jag har något emot att tillhöra den amerikanska kontinentens ursprungsbefolkning, men jag finner det mycket osannolikt och kommer inte att anamma eller försöka dra fördel av mitt nyfunna indianska arv.

Om jag skulle välja att tro på resultatet så är jag ungefär lika mycket ”american indian” som amerikanska presidentkandidaten Elisabeth Warren som ju gjorde en grej av sitt indianska ursprung, ifrågasattes av president Trump, och när hon försökte styrka det genom ett DNA-test visade det sig att hon hon blott till 0,1% – 1,6% tillhörde den amerikanska ursprungsbefolkningen.

Något annat jag finner märkligt är att MyHeritage summerar upp specifika etniciteter till 100%, som att de skulle ha lyckats kategorisera varenda liten sekvens av mitt DNA.

I tabellen nedan kan man se skillnaden mellan 23andMes senaste resultat och MyHeritage-resultatet.

Det tycks för övrigt vara lite magert vad gäller samiska referensgrupper hos de olika företag som tillhandahåller DNA-test. Nog för att den samiska populationen på den globala scenen är förhållandevis obetydlig men från ett nordiskt perspektiv så skulle det ju vara väldigt intressant att ha en samisk referenspopulation. Det finns förvisso ingenting som pekar på att jag själv skulle ha något samiskt påbrå men det är heller inget som går att utesluta.

Det låg slutligen kanske något i att jag på 23andMe fick lika mycket träffar på de olika norska fylkenas referenspopulationer som de svenska landskapens referenspopulationer för jag får i MyHeritages databas nästan lika många träffar på matchande DNA med norska användare som med svenska, trots att den norska befolkningen bara är drygt hälften av den svenska. Förklaringen skulle i och för sig kunna vara att en betydligt större andel norrmän än svenskar är registrerade på den här typen av tjänster men det låter lite osannolikt. Att mycket pekar på att jag har ett inte obetydligt norskt påbrå är nog för min del ett av de mest intressanta resultaten av detta tanklösa DNA-spridande, även om det inte är så överraskande med tanke på att jag har nära förfäder långt upp i nordvästra Dalarna.