John of God akt 13: Det bittra slutet

För den som följt den hänsynslöse brasilianske charlatanen John of God är det ingen hemlighet att det, förutom ekonomiskt utnyttjande av desperata sjuka, även förekommit sexuella övergrepp. Jag har tidigare skrivit mycket kort om det här och här.

När några kvinnor i slutet av 2018 trädde fram med nya anklagelser mot det brasilianska mediet var det därför lätt att tro att han skulle klara sig precis som vanligt. Tiderna förändras dock och det visade sig att det inte längre var möjligt för John of God att komma undan med sådant han tidigare kunnat ta sig friheten till utan att lagens långa arm sträckt sig efter honom. Han greps i mitten av december 2018 och nästan exakt ett år senare dömdes han till 19 års fängelse för flera fall av våldtäkt.

Jag har ända sedan jag började följa verksamheten kring healingcentret undrat hur de skulle klara sig när John of God inte längre var där. Han har ju periodvis varit frånvarande och verksamheten har ändå kunnat fortgå med gott om besökare på healingcentret Casa de dom Inácio i det lilla samhället Abadiânia. Hade det hela slutat annorlunda, med John of Gods död, så hade man säkert kunnat fortsätta med honom som något sorts helgon vakande över platsen. När det nu slutade på det här sunkiga viset blir det dock självklart annorlunda. De svenska researrangörer som varit John of Gods nyttiga idioter verkar för det mesta i tysthet ha upphört med sin verksamhet, och det är idag väldigt svårt att hitta en resa till healingcentret Casa de dom Inácio trots att de fortfarande tar emot besökare.

Men har då verkligen alla gett upp? Nej, precis som i den tecknade serien Asterix där en liten by med galler fortfarande gör motstånd mot det mäktiga romarriket finns det ett par svenska healingresearrangörer som kämpar på och trots allt gör sitt bästa för att fortsätta skeppa svenskar till healingcentret. En av dem är skånskan Jannie Vidéen som ju är en riktig veteran i sammanhanget.

När John of God greps var Jannie tidig med att skriva på en petition riktad till Brasiliens justitiedepartementet där man krävde att de skulle lägga ned de falska anklagelserna mot John of God, ta reda på sanningen och ge honom friheten åter. Till sin underskrift tillfogade Jannie den något blåögda kommentaren ”Jag reser dit med grupper minst tre gånger varje år och gjort så i sju år. Jag har under de tillfällena jag varit där aldrig sett någonting som det han är anklagad för.” De hundratals kvinnor som trädde fram och vittnade om övergreppen, däribland John of Gods egna dotter, står sig alltså slätt mot Jannies slutsats att om hon inget sett så har inget hänt.

Att det inte bara är de svenska healingresearrangörerna som i stort sett upphört med verksamheten skvallrar för övrigt Jannies månadsutskick för januari månad om. Så här skrev hon till sina prenumeranter:

Hela Abadiãnia drabbades av en skaldal för lite mer än ett år sedan. Folket har varit chockade under lång tid och nu återstår det en långsam återhämtning från denna händelse.

Medium João (John of God) blev för några dagar sedan dömd till 19 års fängelse.

Sant eller inte har jag ingen aning om, och enligt mig ingenting att diskutera heller. Under mina åtta år och 34 resor dit har jag aldrig sett eller hört någonting om detta. Det viktigaste är att entiteterna jobbar fortfarande precis som innan, och mirakler händer även om ingen sitter i stolen och förmedlar budskap.

Efter händelsen kom det en hjord av skamlösa journalister som alla letade efter årets skandal. Det skapades en förvirring bland dem som var där, och efter ett tag förstod de att Abadiania aldrig mer skulle bli detsamma.

Många företag/affärer har stängt, och idag finns endast ett fåtal pousador öppna. Arbetslösheten blev stor för de som bor i Abadiãnia. Det finns eldsjälar i byn som kämpar för Casan och de förtjänar vår respekt.

John of God påminde oss ständigt att det är “Gud som läker, jag är bara ett instrument i Guds händer”.

Många personer har besökt Casan, fått mycket hjälp och healing. Även miljontals foto har visats, och de har fått distansläkning och mirakler har skett bara de har satt sin bild och namn på ett papper.

Idag ber vi att gudomlig rättvisa ska tjänas, och omvändelse till de skyldiga oavsett vem som har vilken roll.

Nu handlar det om vår tro till de entiteter som hjälp oss under många år. Vi gemensamt kan fortsätta resa dit för att få sitta i meditationsrummen och få den hjälp vi behöver.

Som jag alltid sagt:

Det vi kan göra är att inte döma och prata illa om det vi inte vet något om, utan stanna positiva och be för att Casa Dom Inacio kan fortsätta hjälpa människor. Och genom att vi reser dit och får hjälp, får även de drabbade som bor i Abadiãnia hjälp.

Jannie hade en resa inplanerad i februari i år men av hennes Facebookflöde att döma verkar den inte ha blivit av trots att hon envist upprepat att energierna därnere är starkare än någonsin. Nästa resa till healingcentret är planerad i november 2020 men hon har flaggat för att den blir av enbart om hon får ihop 6 deltagare eller fler. Även om resan mot förmodan blir av så måste det sägas vara något helt annat än de uppskattningsvis 500-tal svenska resenärer som årligen åkte till John of God när de svenska healingresearrangörerna hade sin guldålder.

Mister man ett bluff-resmål står dock tusen åter och Jannie verkar ha hittat ett substitut för healingresorna till John of God. Hennes företag Vidéen Travel har börjat arrangera resor till några kullar i Bosnien-Hercegovina som en bosnisk pseudoarkeolog påstår är urgamla pyramider som omges av mystiska energier. Hennes majresa är redan fullbokad men i september finns det fortfarande platser kvar för den som är sugen.

Reseföretaget Vidéen Travels ledord är Love, Care & Compassion. I dessa ord verkar det dock gå att tolka in att man kan flyga folk till en hänsynslös bedragare som förgriper sig på kvinnor och när de vittnar om övergreppen förnekar man det eftersom man själv inget sett.

Tvenne avslutande tips från nätet rörande John of God:

Anna Böhlmark brukar skriva för diverse dubiösa publikationer som lyfter olika typer av låtsasmedicin till skyarna. Så långt som att ta en våldtäktsdömd John of God i försvar går hon dock inte. Hon har nyligen rest till Casa de dom Inácio för att skriva en, som det verkar rakt igenom kritisk, artikel för 2000-talets AlmaNova. Man måste vara prenumerant för att läsa artikeln men hon har i alla fall publicerat en liten video där hon läser upp delar av artikeln och man kan i videon också se hur ödsligt healingcentret numera är och hur Abadiânia blivit något av en spökstad. Invånarna vågar också nu i efterhand berätta om den rädsla alla hyste för John of God.

I samband med att John of God greps i december 2018 lade journalisten Henrik Brandão Jönsson på sin blogg ut ett kapitel från sin bok Fantasiön från 2010 i vilket han berättar om hur han besöker samhället Abadiânia, Casan och kort intervjuar John of God i egen hög person. Det är väldigt intressant läsning, man får bland annat höra vad personalen på vårdcentralen tycker om att behöva ta hand om svårt cancersjuka som lyckats ta sig till healingcentret från världens alla hörn. Vidare berättar invånarna i Abadiânia om hur John of God är någon sorts maffiaboss som kräver procent på de olika näringsidkarnas förtjänster.

       

       

John of God akt 12: Feministisk riksdagskandidat arrangerade resor till sexövergreppsanklagad charlatan

På plats elva på Feministiskt Initiativs riksdagslista återfinns den för denna blogg bekanta Inez Abrahamsson. Hon är ju en av de som arrangerat healingresor till den hänsynslöse brasilianske charlatanen John of God som påstås kanalisera sedan länge döda läkare och helgon. I och med att resorna kritiserades i media för ett antal år sedan blev hon tvungen att snabbt städa sitt healingreseföretag Weforyous hemsida från potentiellt lagstridiga underförstådda påståenden om hur man kunde bli frisk från svåra sjukdomar, såsom cancer, genom att köpa en resa. Städningen av hemsidan innebar dock inte någon avbön utan Inez kom att vara den som skarpast gick ut och försvarade healingresorna, bland annat i en minidebatt mot Sven-Ove Hansson i P4 Extra. Hon kom också att PO-anmäla Västerbottens-Kuriren för deras kritiska reportage om hennes företag, vilket dock inte ledde någonstans.

Att vara med och bedra svårt sjuka personer är såklart illa nog. Dock måste det utöver det anses vara mycket kontroversiellt att ett feministiskt parti har en riksdagskandidat som arrangerat resor för sårbara människor till en för sexuella övergrepp anklagad bedragare. Vill man veta mer om de sexövergrepp John of God anklagats för så kan man bland annat titta 13:45 in i denna granskning av John of God som 60 Minutes Australia gjorde för några år sedan. Reportaget ger inte någon särskilt smickrande bild av det brasilianska transmediet.

Det verkar förvisso som att Inez inte längre anordnar några resor till John of God men enligt hennes hemsida så är hon i färd med att skriva en bok om healingresorna till Brasilien så hon verkar inte ha omprövat verksamheten.

Vem vet, eventuellt kommer resor till en ökänd brasiliansk bedragare som påstår sig vara kanal för andar och behandlar patienterna genom att skrapa deras ögonglober, skära i deras bröst, stoppa upp vassa föremål i näsorna samt utöver det ta sig en hel del friheter att vara en del av Feministiskt Initiativs sjukvårdsreformer framöver.

       

       

Framgångsteologin lever fortfarande hos Livets Ord

Jag försöker sparka igång bloggandet igen efter ett sommaruppehåll som blev allraminst ett kvartal längre än vad det borde blivit. Sent omsider är det därför dags för ett kort inlägg om sommarens höjdpunkt, Livets Ords årliga europakonferens.

Att varje år se till att besöka Livets Ords europakonferens i Uppsala har för mig blivit något av en tradition. Någon annan som ofta brukar besöka tillställningen är amerikanske pastorn Jentezen Franklin och på årets konferens höll han i två av kvällsmötena. Jag hade inte lyssnat till honom tidigare men det var väl givet att vägarna någon gång skulle korsas för två såpass flitiga konferensbesökare som mig och Franklin.

Även om jag tidigare inte bevistat något av hans möten så har jag dock läst hans bok Bryt dig loss och skrivit en recension här på bloggen. Boken handlar om hur man skyddar sig från Satans attacker och det verkar, tillsammans med vikten av att fasta, vara en av Franklins käpphästar. Något annat som är intressant med pastorn är att han tidigt var en av de ”evangelicals” som gav sitt stöd till Donald Trump

Trots att jag var sen och missade stora delar av kvällsmötet hann Franklin bjuda mig på ett litet smörgåsbord med sådant som Livets Ord blivit kända för genom åren. I sin predikan, där han utgick från lite gamla järnåldersmyter från gamla testamentet med Moses i huvudrollen, bjöd Franklin bland annat på en hel del av den framgångsteologi som Livets Ord blivit ökända för men som tonats ned på sistone. Han sade exempelvis att Gud kunde ge en övernaturlig framgång i affärer så att man håvade in miljontals dollar. Huvudbudskapet i predikan var dock att det största miraklet var när man lyckades behålla sin ödmjukhet trots den övernaturliga framgång Gud gett en. Några enstaka ord tungomålstal kom också från Franklin vid något tillfälle och han gjorde dessutom ett försök att hela mötesdeltagarna. Mitt intryck är ju att mötena haft färre besökare på sistone men denna kväll var stora salen så gott som fylld och man hade öppnat upp läktarna på alla sidor.

Franklin lovade oss att vi skulle få se mirakler under kvällen som skulle förbluffa oss och till företagare lovade han övernaturlig framgång som skulle få dem att svälja sina konkurrenter. Vad som skulle hända om två eller fler av näringsidkarna på mötet var varandras konkurrenter fick vi dock aldrig veta. Som så ofta i de här sammanhangen vände sig Franklin inte oväntat till unga människor när han vid mötets final bad åhörarna komma fram till scenen för att låta den helige ande verka och ge oss mirakler. Det brukar ju vara unga som är mest lättpåverkade men Franklins löfte om att vi skulle få se mirakler infriades inte, eller så var man helt enkel tvungen att vara troende för att kunna se miraklerna.

En avslutande reflektion: Kanske är jag barnslig men det kändes som att det låg nära tillhands att tolka in sexuella undertoner när Franklin om och om igen extatiskt utropade ”God, use me!” och bad oss i publiken göra detsamma, alltså ropa ”God, use me!” inte nyttja honom.

       

       

John of God akt 11: Jannies fantastiska erbjudande

Det var länge sedan jag skrev något om den cyniska industrin kring brasilianske healern och transmediet John of God och de blåögda svenskar som arrangerar resor till honom. Nu måste jag dock bryta tystnaden då en av de svenska healingresearrangörerna lanserat ett helt fantastiskt erbjudande till sina kunder. Det är researrangören Jannie som i sitt senaste nyhetsbrev presenterar den revolutionerande tjänsten.

NYHET!

Återigen kan Vidéen Travel erbjuda någon fantastiskt!

DU SOM TROR ATT DU INTE HAR RÅD ATT ÅKA?

LÄS HÄR:

Nu kan jag erbjuda avbetalning på alla mina resmål, helt utan ränta!

Så här enkelt fungerar det.

* Du skriver kontrakt med mig och Vidéen Travel.
* Du sätter in pengar till mig i förskott på en resa (du bestämmer vilken).
* Du betalar varje månad så mycket du kan eller vill.
* När du betalt hela din resa så är det bara att bestämma vilken resa du vill med på och min tjänst är gratis.
* Du får löpande kvitto på dina insatta pengar.
* Om du ångrar dig efter att ha betalt halva resan betalar jag tillbaka dina pengar minus 1000 kr av din insättning för det jobb jag haft.
* När du köpt din flygbiljett så blir 2000 kr av ditt insatta kapital bokningsavg och betalas inte tillbaka om du skulle avboka. Dessa pengar ingår i slutsumman och tillkommer inte.

Frågan är såklart vilket mervärde Jannies okonventionella förskottsavbetalningstjänst ger kunderna, mer än förvaring av pengar och någon sorts självbindning vid att så småningom köpa en resa eftersom man förlorar en tusenlapp om man väljer att inte resa. Det är förvisso väldigt fint av henne att inte kräva sina kunder på ränta för de pengar hon så vänligt förvarar åt dem.

Man kan ana hur tankegångarna gått. En vanlig ursäkt när Jannie försökt kränga sina resor till John of God och hans bisarra healingceremonier, där han går lös med vassa metallföremål på kvinnobröst, näsor och ögon, har säkert varit att man inte haft råd. Sådant säger man ju ofta när någon försöker sälja på en något man absolut inte vill ha. Nästa gång någon kör med en sådan dålig ursäkt kommer Jannie dock att ha ett ess i rockärmen, räntefri avbetalning i förskott!

Tidigare inlägg på denna blogg om healingresorna till John of God: Vill man ha en introduktion till John of God så kan man läsa första delen i min bloggserie och vill man ha mer fördjupning angående de svenska healingresearrangörernas verksamhet så kan man läsa del fyra med min dödsföraktande wallraffning som ändtarmscancerdrabbad potentiell healingresekonsument. Specifikt om Jannies healingreseverksamhet har jag skrivit några få rader om i del tre, sju och nio.

       

       

Ge mig barnet och jag ska ge dig mannen

Livets Ords årliga europakonferens är som en bilolycka. Man vet att man inte borde titta men det går helt enkelt inte att låta bli. Trots att jag och min lille gosse var där i tisdags råkade det bli en vända dit även igår. Jag och junior är förvisso ganska sysslolösa om dagarna nu i månadsskiftet juli-augusti när de öppna förskolorna är stängda och bekanta bortresta. Vi får väl därför vara ursäktade att vi inte kunde hålla oss borta från den beryktade församlingen.

Precis som i tisdags hamnade vi återigen på det barnmöte som riktade sig till barn i åldrarna sju till tretton. Min avkomma är ju blott ett och ett halvt men hade ändå stort utbyte av sådant som lovsång. Predikan och berättelser om Guds mirakel gick dock inte alls hem hos honom och vi kunde därför inte vara kvar på mötet mer än tjugo minuter. Jag fick helt enkelt försöka njuta så mycket jag bara kunde av den korta inblicken i tankevärlden Livets Ord försökte pådyvla de små.

Även på detta barnmöte var första gästen missionär. Dagens missionär, som hette Carl-Gustaf Severin, berättade om ett mirakel han varit med om på ett möte under en av sina missionsresor. Severin sade:

Där stod det en pojke som var tio och hans ansikte hängde såhär. Han kunde inte stå själv och han var vit i ansiktet, och så sade hans pappa: ”Det här är min pojke. Han är jättesjuk. Han ska dö om tre dagar, kanske till och med imorgon. Jag hämtade honom på sjukhuset. Kan ni be till Jesus för honom, att Jesus botar honom?” Tror ni att Jesus kan bota sjuka? (Barnen: Jaaaaaaa!) Jag hör inte vad du säger! Tror ni att Jesus kan bota sjuka? (Barnen: JAAAAAAAA!) Klart han kan! Och vet du vad som hände? Vi bad till Jesus den där dagen. Och så vi sade såhär: ”Jesus, den här pojken, han ska dö om tre dagar.” Han hade en sjukdom som hette cancer i lungorna, i levern, i njurarna. Alla organ på insidan hade cancer. Han skulle inte överleva. Vet du, när jag lämnade det där, så tittade jag på honom och så sade jag såhär: ”Nästa gång jag träffar dig, vet du vad vi ska göra då?”, sade jag. Vad tror ni jag sade: ”Vi ska spela fotboll!” Och han sade ingenting, han bara tittade på mig. Och så åkte jag iväg, åkte hem till Sverige. Ett år senare så kom jag tillbaka till samma stad, långt nere i södra jordklotet och hade glömt bort den där pojken. Och när jag går in genom dörren så står det en elvaårig pojke där. Vet du vad han hade under armen? En fotboll!

Pojken hade alltså blivit mirakulöst frisk. Man undrar bland annat om man verkligen har sådana exakta prognoser om dödsdatum i livets slutskede. Jag har faktiskt aldrig hört talas om att läkare sagt något i stil med: ”Om tre dagar, på onsdag, kastar du in handduken”. Vidare undrar man hur ofta Severin utlovar mirakler om han kan glömma bort de personer han lovat helande från mycket allvarliga åkommor.

Uppfattningen att Gud hör bön och kan hela den som ber om det verkade barnen på mötet dock varit väl förtrogna med redan innan missionär Severin berättade sin lilla anekdot. Till mötets förbön hade det nämligen kommit in ett antal önskemål om böneämne; exempelvis ville någon att man skulle be för att dennes syn skulle bli normal, någon annan ville bli av med sin huvudvärk och en tredje ville att vi skulle be för att en ”grej” på dennes näsa skulle försvinna. Vi fick också veta att några personer man haft förbön för de senaste dagarna hade fått bönesvar. Någons soleksem var på väg att försvinna och någon annans getingstick kändes lite bättre. Tyvärr inga mirakel av samma kaliber som i missionär Severins anekdot från landet långt borta alltså. Oavsett stora mirakler som i anekdoten eller femöresmirakel som på europakonferensen så kan man givetvis ifrågasätta det lämpliga i att få barnen att tro att ett övernaturligt väsen kan hela dem om de ber om det.

Liknande inlägg på denna blogg: Under förra sommarens europakonferens var jag på John Arnotts healingmöte för vuxna och fick bevittna några femöresmirakler.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Livsåskådning, Religion, Kristendom, Livets Ord, Barn, Uppsala, Healing.

       

       

John of God akt 10: Resebyrån BIG Travel har guldfiskminne och återupptar healingresor

Det är nästan ett år sedan jag senast skrev ett blogginlägg om den brasilianske healern John of God och de svenskar som arrangerar resor till honom. I det långa inlägget, som var del 9 i min bloggserie, kunde man i slutet läsa om hur konventionella resebyrån BIG Travel häpnadsväckande nog börjat förmedla healingresor till den ökände healern. Att en vanlig resebyrå gav sig på något så kontroversiellt som att sälja mirakulösa helanden var givetvis mycket anmärkningsvärt.

Som nordeuropas värsta John of God-haverist så kände jag faktiskt att jag borde agera mot detta på något sätt även om jag förvisso börjat tröttna rejält på helbrägdagöraren. Jag började så smått förbereda för att på något vis sätta lite tryck på BIG Travel som verkligen borde vara mer rädda om sitt varumärke än att drista sig till att sälja mirakelresor till svårt sjuka.

Nybildade VoF-avdelningen i Skåne skulle dock förekomma mitt tangentbordsfälttåg mot BIG Travel. I september reagerade ordföranden Pontus Böckman på en annons som BIG Travel satt in i Sydsvenskan där de gjorde reklam för healingresorna. Initialt kontaktade man tidningen och kritiserade dem för att de tagit in annonsen. Efterhand kom man dock även att ha mejlkontakt med BIG Travel som sensationellt nog lovade att omedelbart sluta saluföra healingresorna till John of God.

Kontakta dem direkt? Tja, så går det ju faktiskt också att göra. Jag blev lite förvånad över att det gick såpass enkelt att få resebyrån att upphöra med att saluföra resorna. Om man tänker efter så var det nog dock egentligen inte så konstigt. Till skillnad från de mindre healingresearrangörerna som inte på samma sätt har något varumärke att vara rädda om så omsätter BIG Travel nästan 850 miljoner per år. De småpengar man eventuellt kan tjäna på healingresorna torde vara småpotatis jämfört med den potentiella skada varumärket kan åsamkas. De mindre researrangörerna visade sig ju dessutom ofta vara före detta ”patienter” hos John of God som därför trodde stenhårt på Casans mirakler, något som knappast torde gälla de ansvariga på BIG Travel. På podcasten Mellan svart och vitts hemsida kan man för övrigt höra mer om Pontus Böckmans skeptiska aktivism och även läsa mejlkonversationerna med resebyrån och tidningen.

Där kunde sagan om BIG Travels satsning på healingresor vara slut men det skulle tyvärr visa sig att så inte skulle vara fallet. Nu har resebyrån drygt ett halvår senare helt plötsligt börjat saluföra healingresor till John of God igen (FreezePage) och löftet till Böckman tycks vara glömt och begravet. Man undrar givetvis vad omprövningen beror på. Måhända är det nya personer som är ansvariga och de har ingen kännedom om löftet, det oetiska i healingreseverksamheten samt den eventuella skada deras varumärke skulle kunna drabbas av. Eller så har de ansvariga på BIG Travel helt enkelt guldfiskminne och behöver bara påminnas igen för att otyget ska upphöra.

Förra gången BIG Travel marknadsförde resor till John of God angavs inte vem som var teknisk arrangör av resorna och som man alltså i praktiken reser med. Det gör man dock denna gång. Det rör sig om alternativa hälsoreseföretaget Weforyou som jag skrivit en del om tidigare. När jag ville kartlägga den svenska healingresebranschen mejlade jag alla researrangörer, utgav mig för att vara cancersjuk och intresserad av en resa till John of God, detta för att få ta reda på omfattningen av verksamheten samt hur potentiella kunder bemöttes. Från Weforyou fick jag ett ganska lustigt svar rörande betalningen:

Du är välkommen att resa med oss. du behöver då gå in i butiken (finns i vår hemsida) och anmäla dig där (viken resa du vill vara med) samt betala anmälnings avgiften 3000 kr in i Bankgiro 654-8911, så då har du garanterat plats i resan. Alla säger att när de har betalat anmälnings avgiften så börjar det hända konstiga saker i deras kropp. Det är Entiteternas sett att förbereda oss inför healingen.

Andevärlden har tydligen direktkontakt med Weforyous konto. Samtidigt som det är skrattretande så är det också väldigt talande eftersom det blir uppenbart vad allt egentligen handlar om, penningar in på kontot.

BIG Travel guldfisk

Tidigare inlägg i bloggeposet om John of God:
Bland mina tidigare inlägg så rekommenderas främst inlägg 1 som är något av en introduktion samt inlägg 4 i vilket jag berättar om min wallraffning som cancersjuk healingresekund hos en av healingresearrangörerna och får veta att cancern beror på skamkänslor. Vill man veta mer om Weforyou kan man bland annat läsa inlägg 9 i vilket jag recenserar en bok som en av företagets grundare skrivit. Det är för övrigt i det inlägget man också kan läsa om BIG Travels första försök att kränga healingresor.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Livsåskådning, John of God, Healing, Resor, Skojare, VoF, BIG Travel.

       

       

Året med Harmoni-expo

Det är dags att lägga 2013 till handlingarna och fråga sig vad som var mest minnesvärt. För egen del blev jag förvisso pappa i början av året. Även om det var stort så bleknar det dock ändå i jämförelse med att jag under 2013 också kom i kontakt med och förälskade mig i den nyandliga mässan Harmoni-expo, det värsta vansinnesfyrverkeri som i Sverige skådas kan. Under en helg på våren och en helg på hösten samlas i Solnahallen många av landets medier, astrologer, tarotläggare, healers, kinesiologer, spiritualister samt allsköns yrkestitlar man aldrig hört talas om. De samlas till en färgsprakande skojarfest där det finns alla möjligheter att få kassan fylld med de lättleddas sedlar.

Vid mitt jungfrubesök på våren unnade jag mig bland annat lite jungiansk bildtolkning och en transkanalisering med brittiska mediet Jennifer Mackenzie som agerade kanal för en sedan länge död kines. Min värsta upplevelse var nog dock Hans Thörn och hans Helmetoden. Thörn hörde definitivt till de mer problematiska nyandliga näringsidkarna med sitt rotande i klienternas relation till föräldrarna och sina tvärsäkra uttalanden om att folk skulle bli helade av hans metod. Att han dessutom ofta verkade vända sig till människor med psykiska besvär och att de utbildningar han tillhandahöll kostade skjortan gjorde givetvis inte saken bättre.

höstens uppsättning av mässan pratade jag bland annat med representanter för FIGU – Fria Intresseföreningen för Gräns- och andevetenskaper och Ufologiska studier och bevistade en tillställning där mediet Camilla Hosenfeld levererade budskap från universum till oss i publiken. Det vi fick höra under hennes evenemang torde jämfört med herr Thörns verksamhet orsaka betydligt mindre skada även om det måste sägas röra sig om något sorts känslomässigt exploaterande. Jag lyssnade också till rikskända mediet Terry Evans och några av hans före detta studenter som presenterade den nya branschorganisationen för medium och healers, Unite With Respect. De verkade tyvärr mer intresserade av att problematisera kritik av medium och healers än att säkerställa att de faktiskt levererade de tjänster de påstod sig leverera. Jag kom också att prata en längre stund med den avhoppade scientologen Stefan Tunedal som trots avhoppet fortsatte tillämpa scientologin. Jag köpte hans bok om brytningen med den ökända sekten och recenserade den här på bloggen strax innan jul. Till skillnad från på våren befann jag mig på Harmoni-expos höstuppsättning hela dagen och det blev nog för mycket av det goda. Vet inte om det var rökelsedimmorna eller de höga energierna men jag gick därifrån trött och med huvudvärk.

Nästa gång ska jag stå pall hela dagen och det börjar därför redan bli dags att ladda inför nästa mässa som går av stapeln i slutet av mars. Gott nytt Harmoni-expo-år önskas alla läsare!

Harmonisk kö
Den långa kön till höstens Harmoni-expo. Orsaken till den långa kön var antagligen en kombination av popularitet och oförmåga att organisera.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Livsåskådning, Harmoni-expo, New Age, Medialitet, Årskrönikor, Healing, Scientologi.

       

       

Terry Evans och Unite with Respect – den nya organisationen för medium och healers

När jag tittade på programmet för höstens Harmoni-expo var det en punkt som kändes särskilt intressant. Man skulle presentera en ny branschorganisation för medium och healers, Unite with Respect. Jag tyckte det skulle vara väldigt spännande att få veta hur en branschorganisation planerade att agera när det inte fanns några belägg för att de tjänster yrkesutövarna saluförde fungerade och kunde därför inte låta bli att gå dit. Att Sveriges mest kända medium Terry Evans dessutom skulle delta gjorde det inte mindre intressant.

Unite with Respect

En av damerna bakom den nya organisationen inledde med att lite kort berätta om Unite with Respect. De vände sig förutom till medium och healers även till de som delade livsåskådningen. Organisationens mål var att de två yrkesgrupperna skulle bli accepterade och en erkänd röst i samhället, så långt inget oväntat. Det handlade dock också om att man tyckte kritik var något mycket problematiskt. Hennes ord ”Vi vill ju att alla ska få möjlighet att uttrycka sin livsuppfattning utan att någon säger att det är fel” sammanfattade ganska väl vad det handlade om.

Terry Evans fortsatte på detta tema när han berättade varför han stöttade organisationen. Han berättade att han aldrig kunnat förstå de ständiga interna ifrågasättandena inom den mediala världen. Han sade att det var dags för medium och healers att sätta meningsskiljaktigheterna åt sidan och växa upp. I begreppet ”växa upp” kan man tycka att det borde ingå att lära sig hantera kritik men så var alltså inte fallet. Något man dock var tvungen att hålla med Evans om var att ”The most important thing is what the end product of the medium or the healers work is”. Det skulle dock komma att visa sig att när allt kom omkring var det ändå inte så viktigt för honom vad slutprodukten var.

Det var inte bara intern kritik inom den nyandliga sfären som var ett problem enligt Evans. Även kritik utifrån, från vad han kallade ”negativa skeptiker” var mycket problematiskt. Han sade ”I´ve been on the recieving end of some really vicious, negative sceptics. They´ve been vicious. Have anybody heard of them? They´re here.” När Evans sade ”They´re here” sade han det med en röst som fick det att låta som om han i ett avsnitt av Det Okända gått upp på en mörk vind och där känt närvaron av spöken. Blodet isades omedelbart i mina ådror ty jag förstod att det var mig och min medhavda kumpan som åsyftades. Vi tillhörde nämligen ett annat demografiskt segment än resten av publiken som dessutom till stor del verkade bestå av Evans gamla lärlingar.

Efter diverse utläggningar om hur den nya organisationen skulle bistå med ett nätverk för medium och healers där de vid behov bland annat skulle kunna få tillgång till juridisk och ekonomisk expertis vände sig herr Evans lite oväntat direkt till mig och min kumpan. Han frågade varför just vi två kommit dit. Även om jag var oförberedd på frågan lyckades jag så småningom ändå hjälpligt redogöra för anledningen. Jag sade att jag blivit nyfiken på branschorganisationen och hur de skulle verka för att kvalitetssäkra de två yrkesgruppernas arbete.

Evans kontrade med en mycket oväntad fråga, han undrade hur bra vi var på datorer. Jag svarade en trea, fyra på en femgradig skala vilket nog egentligen var i blygsammaste laget, särskilt i det sällskapet. Evans själv brukar ju till exempel besvara kommenterande spambotar på sin blogg. Varför det var intressant hur bra vi var på datorer fick vi dock aldrig veta och kanske måste man vara medial för att förstå frågans relevans. Var det månne någon sorts kontrollfråga för att avslöja snokande skeptiker?

Det blev aldrig otrevligt men Evans var lite misstänksam och en stor del av tiden kom faktiskt att ägnas åt frågor om oss och varför vi var där snarare än den nya organisationen. Man kunde ana att kritiken mot honom haft effekt. Det var ju för övrigt Evans hysteriskt underhållande arga mejl till sin mest ihärdige kritiker, bloggaren Gesus Pettersson, ett kvitto på (mejlet finns en bit ner i det länkade inlägget under den röda texten ”Minsann, det kom ett mail tillbaka nu”).

Hans misstänksamhet var givetvis befogad när det gällde mig, jag var ju trots allt ändå där som kritiskt inställd. Någon fråga om min livsåskådning eller inställning till medier fick jag dock aldrig så jag ljög inte om anledningen till att jag var där. Min medhavda vän var dock inte där som kritiker utan jag hade bara dragit med mig honom och han visste väl inte mycket mer om mediumvärlden än att Terry Evans var ett känt medium. Kritiken mot Evans från några ”negativa skeptiker” hade han inte hört talas om innan Evans berättade om den. Nu fick han finna sig i att svara på Evans frågor om varför han var där, hur bra han var på datorer, vilken utbildning han hade och så vidare.

Så småningom fick jag i alla fall chansen att utveckla vad jag menade med kvalitet i mediumbranschen. Jag sade att det borde vara att man som kund fick det man betalat för, köpte jag ett mediums tjänster skulle jag till exempel kunna få kontakt med döda anhöriga. Han valde att vrida frågan på ett inte helt obekant sätt. Evans sade att om jag kom till honom så kunde han inte lova att jag skulle få kontakt med precis vilka andar jag ville, han visste nämligen inte vilka andar som skulle ge sig tillkänna vid just det tillfället. Men huruvida Evans kan garantera att jag får kontakt med precis vilka andar jag vill är ju en helt annan fråga än om han kan få kontakt med andar överhuvudtaget. Den senare frågan är ju den som är relevant i sammanhanget och samtidigt den som folk i branschen inte gör några ansträngningar för att reda ut.

Damerna bakom organisationen hade en del idéer om hur man skulle kvalitetssäkra arbetet. Organisationen skulle till exempel se till så att deras medlemmar hade F-skattsedel och man skulle också som konsument kunna rapportera till organisationen om någon av deras medlemmar arbetade oseriöst. Inte heller de ville dock gå hela vägen när det gällde omsorg om kunderna och säkerställa att yrkesutövarna verkligen kunde leverera de tjänster man utgav sig för att leverera, exempelvis kontakt med avlidnas andar.

Man kan för övrigt undra om inte Evans inledande tal om problematiskt internt ”skitsnack” i den andliga sfären kunde vändas mot honom själv. Han hade nämligen en hel del åsikter om hur vissa kollegor i mediumbranschen jobbade. Han sade att vissa medier och healers lekte Gud och påstod att de kunde fixa allt när de egentligen borde veta sina begränsningar och skicka vidare klienterna för medicinsk vård i de fall det behövdes. Han hade också hört talas om sådana som bett klienter sluta ta sina mediciner eller låtit kunderna bli känslomässigt beroende av dem, vilket han ansåg vara helt förkastligt. Man var givetvis tvungen att hålla med Evans om detta men de kritiserade kollegorna skulle kanske kalla det ”skitsnack”. Den enes välgrundade kritik är nämligen ofta den andres ”skitsnack”.

Avslutningsvis kan sägas att även om jag var negativt inställd när jag kom så var jag ännu mer negativt inställd när jag gick, för vad är det egentligen för branschorganisation som tycks vara mer intresserade av att problematisera kritik än att verka för att yrkesutövarna levererar de tjänster de tar betalt för?

Grå eminens
Det räcker för övrigt med att titta på baksidan av den nya organisationens folder för att ana vilken grå eminens som måhända drar i trådarna. Längst ned finner man nämligen reklam för ett par av Terry Evans olika projekt. De som startat organisationen verkade dessutom mest vara gamla studenter från Evans utbildningar.

Övrigt på nätet om den nya organisationen Unite with Respect:
På Terry Evans egen blogg skriver han om hur man presenterat Unite with Respect på Harmoni-expo.
På forumet Andlig skepticism i fokus finns det en läsvärd tråd om den nya organisationen där man bland annat diskuterar huruvida man verkligen valt rätt organisationsform.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Livsåskådning, Harmoni-expo, Medialitet, Healing, Terry Evans, Unite with Respect, Skepticism.

       

       

Norrtälje – den lilla staden med den stora mörka hemligheten

Här kommer del två i den miniserie i två delar om min sommar 2013 som jag inledde med inlägget om besöket på Livets Ords Europakonferens.

På grund av den uppkomna familjesituationen blev sommarens mest exotiska resmål Norrtälje. Det är dock inte alls fy skam. Norrtälje är nämligen en vacker liten stad med små trähus utspridda längs Norrtäljeån. Precis som i mången skräckfilm döljer sig dock något fruktansvärt under den stillsamma småstadsidyllens yta. Det handlar dock inte om något så skräckfilmsklassiskt som vampyrer utan istället om blodsugare av annat slag, nämligen olika typer av kvacksalvare och ormoljeförsäljare som nästlat sig in i Roslagens hjärta.

Norrtäljeån

Akupunktur är till exempel lika vanligt som mellanmjölk i Norrtälje. Hos akupunktören nedan kan man få akupunktur mot en lång rad tillstånd, bland annat nikotinberoende trots att det inte finns något som helst stöd för att det skulle hjälpa mot begäret.

Akupunktur

Homeopati finns självklart också representerat i Norrtälje, man kan både behandla sig med och få utbildning i den kontroversiella metoden. Homeopati behöver knappast någon introduktion för den som är bevandrad i verkningslösa behandlingar. Skulle man vara i behov av en introduktion finns en kortare sådan att läsa här och en fylligare genomgång står att finna i kapitlet om homeopati i Simon Singhs och Edzard Ernsts Salvekvick och kvacksalveri : alternativmedicinen under luppen.

Homeopati

Vedakliniken erbjuder man bland annat ett antal olika former av massage, mest sådana av den vetenskapligt tveksammare sorten. Man erbjuder också ayurvedabehandlingar. Ayurveda är en gammal indisk läkekonst som saknar vetenskapligt stöd. Ayurveda är dock inte bara så gott som alltid verkningslöst. Det kan ibland också vara direkt hälsovådligt eftersom ayurvediska preparat visat sig innehålla bly, arsenik och kvicksilver.

Vedakliniken

I Norrtälje kan man också prova på gongbad, en typ av bad man inte blir blöt av. Gongbad innebär nämligen att någon drämmer en pukstock i en gong, en stor upphängd metallskiva. Man ”badar” sedan i tonen från gongen vilket ska ha en rad välgörande effekter. Yogacentret nedan var inte de enda som erbjöd detta och gongen hörs nog ofta eka mellan träväggarna i Norrtälje.

Gongbad

På stadens andra yogacenter kan man utbilda sig till barnyogaledare och inviga småttingarna i de österländska teknikerna. Kanske är det inget större fel med det, fysisk aktivitet ska väl oftast vara av godo men man skulle kunna önska att den fysiska aktiviteten inte åtföljdes av en massa påståenden om hälsoeffekter som man inte har belägg för. Så är ju tyvärr ofta fallet med yoga.

Studio Karma

I botten av Norrtäljes malström av skojeri återfinns Norrtälje hälsocenter. Förutom klassisk humbug som homeopati så bjuder de också på lite ovanligare behandlingar, till exempel Mozartmassage som enligt hemsidan ska vara något alldeles extra: ”Mozarts musik har enligt forskningen många goda effekter på kroppen. Mozartmassage är en mild helkroppsmassage som ges intuitivt i samma energiflöde som du hör i musiken. Så fylls kroppen både mentalt och fysiskt av Mozarts musik i en skön mångdimensionell upplevelse.”

Man erbjuder också patienterna kraniosakral terapi, en märklig behandlingsform med ett eget teoribygge som helt går på tvärs med vad vi vet om hur kroppen fungerar. Vidare kan man under hypnos gå tillbaka till tidigare liv för blott 1100 kronor per tillfälle. Man kan också få transhealing som enligt hemsidan ska fungera genom att ”Terapeuten skapar en kontakt med den universella källan och förmedlar den helande energin till klienten.” Man kan undra hur man vet att man får det man betalat för. Det måste ju rimligen vara svårt att kontrollera om det verkligen skapats en kontakt med den universella källan.

Norrtälje hälsocenter

Nästa sommar funderar jag på att bege mig till Järna för att beta av de alternativa behandlingar som erbjuds där. Då räcker det nog dock inte med en dag utan man får nog avsätta allraminst en vecka.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Vetenskap, Norrtälje, Alternativmedicin, New Age, Skojare, Healing, Skepticism.

       

       

Arnott casts mass healing restoring 0 HP

Dagarna blir kortare och kortare, mörkret har sänkt sig över landet. Det är dags att blicka tillbaka mot sommaren 2013. Precis som förra sommaren var höjdpunkten självklart Livets Ords Europakonferens som hölls i slutet av juli. I år firade den beryktade församlingen 30 år och Europakonferensen blev därför också ett veckolångt födelsedagskalas.

Man inledde årets konferens med John och Carol Arnott. De blev på nittiotalet kändisar i den väckelsekristna världen genom den så kallade Torontovälsignelsen. Det var en även bland karismatiska kristna kontroversiell episod där mötena präglades av olika typer av fysiska manifestationer hos mötesdeltagarna. De föll till golvet, de skrattade och grät hejdlöst samt gav ifrån sig olika djurläten för att nämna några exempel. Inte bara mötesdeltagarna utan även de som ledde tillställningarna drabbades av fenomenen. Under den så kallade ”Golden sword prophecy” ska Carol Arnott levererat en ödesmättad profetia samtidigt som hon låg på golvet och svingade ett osynligt tvåhandssvärd.

Precis som Livets Ord tycks dock paret Arnott ha lugnat sig något med åren även om fysiska manifestationer fortfarande är centrala för dem. Jag valde hur som helst att gå till Livets Ord den kvällen då det var den bästa chansen att få se något spektakulärt.

John Arnotts skrift När anden verkar – Om profetiska bilder och manifestationer som jag köpte i Livets Ords boktält innan kvällens tillställning är en enda lång argumentation varför sådant som skratt, gråt, fallande människor och folk som gal som tuppar är sådant som kommer från Gud. Skriften tycks rikta sig till kristna som tvivlar på att manifestationerna kommer från vår Herre. Boken är på det viset faktiskt ett kvitto på att Torontoväckelsen är kontroversiell även i de här kretsarna. John Arnott skriver i skriften att man inte ska överanalysera utan våga släppa taget. Han betonar också vikten av att följa Guds vilja så som den kommer till uttryck i profetiska syner.

Andevärkar får anden att verka

Som nämndes i inledningen är Carol Arnott en av de som ibland får sådan profetiska visioner. Hon berättade under kvällen på Livets Ord om en annan sådan psykadelisk vision hon fått under en gudstjänst. Även om hon precis som under ”The golden sword prophecy” legat på golvet hade det dock inte svingats något osynligt svärd den gången. Hon hade i visionen gift sig med Jesus, gått på en guldgata och haft småfåglar som burit hennes brudslöja såsom i Disneys Askungen. Giftermålet skulle antagligen vara en bild av Jesus återkomst och återförenande med den kristna församlingen. Som svensk tänkte man dock oundvikligen på Knutbyförsamlingens Kristi brud som ju skulle gifta sig med den återvändande Jesus.

John Arnott hade därefter en mycket lång predikan om vikten av att älska herren Gud och hur underbart det var att få hans kärlek tillbaka. Det kändes inte som någon ögonbrynshöjare, det borde väl snarare vara den allmänna inställningen hos karismatiska kristna. Jag hann under predikan faktiskt bli lite uttråkad och ångrade nästan att jag gått till Europakonferensen. Kvällen skulle dock komma att avslutas med ett vansinnesfyrverkeri.

John hade under sin predikan uppmanat oss i publiken att högt ropa ut att vi önskade bli utvalda av Gud och att denne skulle uppenbara sig för oss på ett övernaturligt sätt, att vi skulle bli berörda av Herren på samma sätt som Carol Arnott blivit när hon fått sin profetiska vision. Det var alltså uppenbart att herr Arnott önskade se lite fysiska manifestationer innan kvällen var över.

Mot slutet av predikan ansåg herr Arnott tydligen att det var dags för oss att bli berörda av Herren och åkallade därför den helige ande. Vi uppmanades att ge oss hän och ta emot. Lite spridda jämmer och enstaka rop hördes från delar av publiken men de fysiska manifestationerna tycktes tyvärr utebli. John hade tidigare under kvällen beklagat sig över att nordbornas kultur gjorde att vi inte kunde ge oss hän och måhända var det orsaken till att gråt, skrik och djurläten uteblev denna gång. Arnott hade hävdat att vår stela, inbundna kultur faktiskt var i konflikt med himmelrikets hängivna kultur och helt enkelt behövde anpassa sig. Han framhärdade alltså i någon sorts gudomlig kulturimperialism med andra ord.

Efter de uteblivna manifestationerna bytte John Arnott spår. Från att ha fokuserat på vår kärlek till Herren var det istället dags för oss att få ta del av Herrens kärlek till oss i form av gudomligt helande av åkommar av alla de slag. Det är också där vi kommer in i det halvtimmeslånga ljudklippet jag lagt upp i slutet av detta inlägg för den som vill ta del av stämningen på Livets Ord den kvällen.

Arnott förkunnade att det inte fanns några sjukdomar i himlen. ”There´s no cancer in heaven! There´s no blood condition in heaven! There´s no asthma in heaven! There´s no tumours in heaven! There´s no spinal injuries in heaven!” utropade han och befallde i Jesu namn att sjukdomstillstånden skulle försvinna från de mötesdeltagare som drabbats av dem. Efter de gudomliga befallningarna bad John Arnott sedan oss alla att känna efter om vi inte kände oss lite bättre. Om så var fallet uppmanades vi vinka. Några av de som vinkat uppmanades sedan att komma upp på scenen för att berätta om sina helandemirakler.

Vi i publiken väntade spänt, skulle vi få se mirakler som på Jesu tid? Skulle blinda återigen se och lama gå?

Först ut på scenen var en dam som haft huvudvärk i en halvtimme och nu vittnade om att den var borta. Lite huvudvärk och därefter helad genom ett gudomligt ingripande! Ah, vilket förbannat femöresmirakel! Om det nu var Gud som verkade undrade man vad han egentligen höll på med. Om han nu kunde verka i världen, varför ödslade han energi på att hela nyfrälsta tonåringar från triviala, övergående besvär. Hade han inte kunnat göra något åt klimatförändringarna, världens fattigdom eller bögeriet?

Det skulle dock komma mer av samma vara. Personer berättade i tur och ordning om hur smärta i fötter, ryggen och magen nu plötsligt var borta. Återigen började jag känna mig lite besviken på tillställningen, skulle jag inte få se något mer spännande än detta? Besvikelsen vände dock i glädje när jag fick se det jag hoppats på att få se, något som numera verkar vara en rar fågel på Livets Ords tillställningar, nämligen personer som faller till golvet. Det är ju inte alls lika vanligt att församlingsmedlemmarnas ben viker sig under dagens gudstjänster som på 90-talets dito. En ung man som haft ont i ryggen i några dagar och nu upplevde att smärtan var borta föll dock till golvet när John Arnott lade sin hand på honom. Den unge mannen blev liggande ett slag innan han reste sig upp och lufsade iväg.

Efter golvepisoden fortsatte man på temat plötsligt försvunna smärtor som låter sig förklaras med lite suggestion. Gud verkade ha inriktat sig på att fixa till knän på fåren i sin hjord denna kväll, ty det var flera som vittnade om att problem med knäna plötsligt var borta. Två fick demonstrera miraklen, en ung dam fick böja på benen och en annan ombads skutta uppför scentrappan.

John tycktes dock inte vara nöjd med femöresmiraklerna vi fått skåda utan det blev en healingvända till. Jag antar att han den här gången ville ha fram någon som hade en värre åkomma än huvudvärk eller magont ty han sade att det fanns någon i publiken som varit med om en allvarlig bilolycka och hade fått en ryggskada som aldrig läkt ordentligt. John bad denne komma fram till scenen. Trots att herr Arnott bytt till en finkalibrigare hagelbössa denna gång blev det ändå mer än en träff i den månghövdade publiken, minst tre som varit med om bilolyckor kom nämligen fram till scenen.

Den förste var en ung man och vi uppmanades alla lyfta våra händer mot honom. Det sociala trycket från de tusentals trosfränder som höjt sina händer måste ha varit enormt när den unge mannen efter healingen tillfrågades om han inte kände sig lite bättre. Föga förvånande medgav han att; jovisst kände han sig lite bättre. Precis som kvinnorna med knäbesvär fick ynglingen också springa och gymnastisera lite för att demonstrera miraklet. Det tycktes mig faktiskt oftast som om allt egentligen handlade om att bevisa mirakler snarare än om att utföra dem.

Den siste som kom fram till scenen denna kväll var en man som varit med om inte mindre än tretton bilolyckor. Jag tänkte att om vår Herre bara skulle utföra ett mirakel den kvällen så borde han stiga ned från himlen och ta hans körkort i beslag.

Meet the Arnotts

Liknande inlägg på denna blogg: Hur göra en pengastinn jude avundsjuk, om Israelkvällen på förra årets Europakonferens hos Livets Ord. Man tog då bland annat upp den växande antisemitismen. Problemet var dock att man inte i första hand bekymrade sig om judarnas väl och ve utan snarare om deras roll i den allsmäktiges gudens stora plan.

Audio på andra håll om årets Europakonferens hos Livets Ord:
Mellan svart och vitt – 51. Tantavsnittet! En smeksam lavett i skeptiker-etern, 26 minuter in i avsnittet berättar Lisa om sitt besök på Europakonferensen då Yonggi Cho bland annat predikade framgångsteologi. Kvällen jag var där berördes också framgångsteologin i förbifarten. Innan kvällens huvudnummer med John och Carol Arnott berättade nämligen en indisk pastor hur mycket Ulf Ekmans videos och böcker betytt för hans församling. Ekmans bok Ekonomisk frihet påstods till exempel ha mångdubblat gåvorna till församlingen samt ha gjort att församlingsmedlemmar fått tillräckligt med pengar för att kunna åka till Sverige. Livets Ords framgångsteologi tycks alltså ingalunda vara död.
P4 Uppland – Livets Ord firar 30 år på stormöte i Uppsala, bland annat en intervju med nye förstepastorn Joakim Lundqvist.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Livsåskådning, Religion, Kristendom, Livets Ord, Uppsala, Healing, Profetior.