Dokumentären Scientologernas krig

I söndags sände Dokument utifrån dokumentären Scientologernas krig. Dokumentären handlar främst om Marty Rathbun, tidigare toppscientolog som efter brytningen med Scientologikyrkan utsatts för förföljelse och trakasserier.

Jag har nu sett dokumentären på SVT play i efterhand och har lite dubbla känslor inför den. De delar av dokumentären som avhandlar Scientologikyrkan och dess obehagliga metoder är sevärda även om det förvisso inte rör sig om några nyheter. Problemet med dokumentären är dock att den förhåller sig helt okritisk till den oberoende scientologirörelse som Marty är en del av och de pseudovetenskapliga terapier de behandlar människor med. Ungefär tjugo minuter in i klippet framställs det till exempel som någon sorts triumf när Marty efter flera års brytning med Scientologikyrkan återigen plockar fram e-metern och börjar auditera folk. Dokumentärens speakerröst berättar:

Marty hade varit en toppauditör, Scientologins motsvarighet till terapeut. Auditörer ställer frågor och mäter deltagarens känslomässiga reaktion på en e-mätare, en slags lögndetektor. När orsaken till problemet är identifierat hjälper auditören personen att bli av med blockeringen. Mosey (Martys hustru /Bloggarens anm.) märkte hur mycket Marty gillade att hjälpa folk och övertalade honom att börja på nytt.

[…]

Marty hade funnit sin plats i världen och insåg nu att det inte var religionen det var fel på utan kyrkan. Han började blogga och presenterade sig som en oberoende scientolog och folk kom flygande från hela världen för sessioner.

Det är en gåta hur det kan beskrivas som någon sorts triumf när Marty återigen kastar sig in i Scientologernas pseudovetenskapliga smörja bestående av reaktiva sinnen, engram, clears, undangömda minnen från moderlivet, undangömda minnen från tidigare liv med mera. Det skulle vara väldigt intressant att få en källa på speakerröstens påstående att auditörer hjälper personer att bli av med blockeringar.

Utläggningen om Martys återupptagna verksamhet som auditör är heller inte det enda som är problematiskt i dokumentären. I slutet är vissa delar faktiskt närmast reklaminslag för den oberoende scientologirörelsen.

Jag har ju tidigare skrivit om den i Sverige verksamma oberoende scientologen Stefan Tunedal och hans bok De hånfulla som precis som dokumentären kritiserar Scientologikyrkan och dess förtryck men inte de terapier de saluför. Föga förvånande gillade Tunedal dokumentären och menar att : ”man gjorde en klar skillnad mellan kyrkan och scientologin”. Man kan hålla med om att vore det så att scientologin fungerade så skulle det vara önskvärt att separera idéerna från den ökända organisationen. Det är dock upp till de oberoende scientologerna att skaffa fram belägg för att terapierna är något att ha. Hitintills har de tyvärr varit ointresserade av att så göra.

e-meter schme-meter

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , .

       

       

Året med Harmoni-expo

Det är dags att lägga 2013 till handlingarna och fråga sig vad som var mest minnesvärt. För egen del blev jag förvisso pappa i början av året. Även om det var stort så bleknar det dock ändå i jämförelse med att jag under 2013 också kom i kontakt med och förälskade mig i den nyandliga mässan Harmoni-expo, det värsta vansinnesfyrverkeri som i Sverige skådas kan. Under en helg på våren och en helg på hösten samlas i Solnahallen många av landets medier, astrologer, tarotläggare, healers, kinesiologer, spiritualister samt allsköns yrkestitlar man aldrig hört talas om. De samlas till en färgsprakande skojarfest där det finns alla möjligheter att få kassan fylld med de lättleddas sedlar.

Vid mitt jungfrubesök på våren unnade jag mig bland annat lite jungiansk bildtolkning och en transkanalisering med brittiska mediet Jennifer Mackenzie som agerade kanal för en sedan länge död kines. Min värsta upplevelse var nog dock Hans Thörn och hans Helmetoden. Thörn hörde definitivt till de mer problematiska nyandliga näringsidkarna med sitt rotande i klienternas relation till föräldrarna och sina tvärsäkra uttalanden om att folk skulle bli helade av hans metod. Att han dessutom ofta verkade vända sig till människor med psykiska besvär och att de utbildningar han tillhandahöll kostade skjortan gjorde givetvis inte saken bättre.

höstens uppsättning av mässan pratade jag bland annat med representanter för FIGU – Fria Intresseföreningen för Gräns- och andevetenskaper och Ufologiska studier och bevistade en tillställning där mediet Camilla Hosenfeld levererade budskap från universum till oss i publiken. Det vi fick höra under hennes evenemang torde jämfört med herr Thörns verksamhet orsaka betydligt mindre skada även om det måste sägas röra sig om något sorts känslomässigt exploaterande. Jag lyssnade också till rikskända mediet Terry Evans och några av hans före detta studenter som presenterade den nya branschorganisationen för medium och healers, Unite With Respect. De verkade tyvärr mer intresserade av att problematisera kritik av medium och healers än att säkerställa att de faktiskt levererade de tjänster de påstod sig leverera. Jag kom också att prata en längre stund med den avhoppade scientologen Stefan Tunedal som trots avhoppet fortsatte tillämpa scientologin. Jag köpte hans bok om brytningen med den ökända sekten och recenserade den här på bloggen strax innan jul. Till skillnad från på våren befann jag mig på Harmoni-expos höstuppsättning hela dagen och det blev nog för mycket av det goda. Vet inte om det var rökelsedimmorna eller de höga energierna men jag gick därifrån trött och med huvudvärk.

Nästa gång ska jag stå pall hela dagen och det börjar därför redan bli dags att ladda inför nästa mässa som går av stapeln i slutet av mars. Gott nytt Harmoni-expo-år önskas alla läsare!

Harmonisk kö
Den långa kön till höstens Harmoni-expo. Orsaken till den långa kön var antagligen en kombination av popularitet och oförmåga att organisera.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , .

       

       

Tänk om L Ron Hubbard visste

När jag på den nyandliga mässan Harmoni-Expo i höstas stötte ihop med den avhoppade scientologen Stefan Tunedal passade jag på att köpa hans bok De hånfulla. Jag har nu tagit mig tid att läsa boken som handlar om hans brytning med scientologirörelsen.

Det intressanta med Tunedal är att trots att han övergett Scientologerna så har han inte övergett scientologin. Genom sitt Akademi Stortorp erbjuder han vägledning baserad på scientologigrundaren L Ron Hubbards idéer för 900 kronor per timme. (Webcite)

I boken berättar Tunedal om hur han går med i Scientologerna, om sin tid i rörelsen och hur han slutligen lämnar den. Han delar också med sig av en hel del intressanta berättelser som inte direkt berör honom själv, ofta om den nuvarande ledaren David Miscavige och dennes förtryck av medlemmarna. Boken har dock varken notapparat eller källförteckning så det blir tyvärr omöjligt för läsaren att kontrollera Tunedals uppgifter eller forska vidare på egen hand. I vissa fall kan det kanske vara förståeligt att han inte kan uppge källan men knappast i alla.

Tunedal menar att Scientologerna förändras i mitten av åttiotalet när grundaren L Ron Hubbard dör och Miscavige tar över rodret. Tunedal hävdar att rörelsen efter ledarskiftet blir otrevlig, girig, kontrollerande och förtryckande. Vidare dristar de sig dessutom att göra förändringar i den ursprungliga läran. Han känner därför inte alls igen den scientologirörelse han en gång gick med i.

Tunedal skriver om skillnaden före och efter Miscavige:

En del av de lögner som svensk media publicerade om Scientologikyrkan har i efterhand visat sig bli sanna. Det skrevs på sjuttiotalet och i början av åttiotalet att kyrkan sysslade med bedrägeri, men då fanns inget bedrägeri att tala om. Men kyrkan förändrades, och idag kan jag lugnt säga att jag sällan sett en rörelse som så hänsynslöst bedrar sina medlemmar.
Ett annat tema som var återkommande i svensk press var påståendena om att Scientologikyrkan manipulerade medlemmar. Jag minns hur det brukade reta mig eftersom scientologin är den raka motsatsen till manipulation. Idag däremot ser man medarbetare och medlemmar uppträda som om de vore under hypnos. Svensk press under sjuttio- och åttiotalen fungerade således som en ganska framgångsrik spåkärring. Ta fram löpsedlar från den tiden och du kommer att se en ganska korrekt beskrivning av hur Scientologikyrkan är idag.
Utvecklingen inom Scientologikyrkan går däremot åt det motsatta hållet. Det som kyrkan hävdade då var i stort sett sant alltihop, men det som högsta ledningen trumpetar ut idag är ytterst tveksamma uppgifter. Ibland undrar jag om de någonsin talar sanning.

(Tunedal, S. (2011), De hånfulla, s. 75 – 76)

Man behöver dock inte leta länge för att inse att rörelsen var en kontrollerande sekt långt innan Miscavige tog över och att L Ron Hubbard var den som åstadkom detta. Sedan kan det mycket väl vara så att Miscavige fördjupat och satt sin egen prägel på förtrycket.

Om det är så att Tunedal har fel när han hävdar att Scientologerna inte var en sekt före Miscavige så skulle han för övrigt inte vara den första avhoppade sektmedlem som idealiserar den första tiden och ser den som både lycklig och utvecklande.

Visst är det intressant att följa en svensk avhoppares väg ut ur sekten men personligen tycker jag att vissa saker han inte skriver om hade varit minst lika intressanta att som läsare få ta del av. Varför lämnar Tunedal till exempel inte allt bakom sig, inte bara organisationen utan också läran? Varför fortsätter han tillämpa teknikerna? Svaret är väl att han tror på läran och menar att teknikerna levererar någon sorts resultat. Men om han granskade läran med samma kritiska blick som han kommit att granska organisationen efter Miscavige, skulle han då icke finna att allt är ett absurt pseudovetenskapligt teoribygge? Man behöver inte ens gå in på de science fiction-artade delarna av läran, sådant som man måste gå många kurser och betala massor av pengar för att få veta. Nej, det räcker med att skrapa på ytan och bläddra i Dianetik: Den moderna vetenskapen om mental hälsa, en av Scientologernas bästsäljare. I och med att Quickskandalen nyligen vevats ännu ett varv har ju farligheten med tron på bortträngda minnen hamnat i blickfånget. Sådant förekommer också i Scientologernas läror men man tar det ännu ett steg längre. I Dianetikboken kan man läsa om hur man kan behandla bortträngda traumatiska minnen från moderlivet, till exempel av föräldrarnas misslyckade abortförsök. Det slutar dock inte där utan Scientologerna menar även att upplevelser i tidigare liv påverkar oss. Det hade varit intressant om Tunedal också resonerat kring sådant i ett kapitel vid sidan om de där han berättar om sina egna erfarenheter av avhoppet eller spyr galla över favorithatobjektet Miscavige.

Det sägs att i de sovjetiska Gulaglägren fanns det de som fortfarande trodde på den stalinistiska propagandan och vägrade inse att Josef Stalin kunnat skicka dem dit. ”Tänk om kamrat Stalin visste”, ska de ha sagt om sin prekära situation i fånglägret, övertygade om att någon rutten underhuggare var ansvarig. Kanske är Tunedal likadan när han inte vill kännas vid att L Ron Hubbard och hans idéer faktiskt är roten till det onda inom scientologirörelsen, snarare än Miscavige som bara vårdat arvet.

De hånfulla

Liknande inlägg på denna blogg:
I september besökte jag en utställning om psykiatrins förbrytelser på Nytorv i Köpenhamn. En av Scientologernas frontorganisationer arrangerade utställningen.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , .

       

       

Ung, oerhört intelligent Columbo-wannabe

När jag häromsistens besökte den nyandliga mässan Harmoni-expo stannade jag till vid vissa av utställarnas bord och utbytte några ord. Ett av borden där jag stannade lite längre var det som tillhörde de avhoppade scientologerna i The Foundation som tagit avstånd från organisationen men ändå fortsätter tillämpa L Ron Hubbards idéer. Man skulle alltså kunna säga att de tror på scientologin men inte på Scientologerna.

Jag kom att samtala med en av The Foundations företrädare, grundaren Stefan Tunedal. Våra thetaners (scientologins namn på själen) möte den dagen måste ha varit något alldeles speciellt. Ty precis som jag fann det värt att skriva några rader om stunden vid montern så fann tydligen också den avhoppade scientologen det värt att skriva ett inlägg om vårt samtal på sin blogg. (WebCite) Detta gjorde vi oberoende av varandra. Även om vi tydligen var rörande överens om att mötet var minnesvärt så tycktes dock våra minnesbilder skilja sig åt på flera punkter.

Den frifräsande scientologen Tunedal inleder sitt inlägg om vårt möte i bästa ”historia framför brasan-stil”:

Jag har en historia från helgens harmonimässa.

Sedan jag började använda scientologin har jag stött på de som är genomkritiska. Det hör till. Håller man öppet på med scientologi då kommer man att stöta på dem. Inte ofta, men det händer. Jag har för länge sedan slutat bekymra mig över dessa typer och passar istället på att ha kul när de dyker upp.

Det hände på mässan.

Två unga män kom raskt fram mot vår monter och började snacka.

”Jaha, det är ni som lämnat Scientologikyrkan och fortsätter med scientologin?”

Frågan indikerar att de faktiskt var där för att kolla upp oss. Hur ska man annars förklara att de direkt kunde sätta den korrekta etiketten.

En första reflektion är att det inte kan vara en organisation med något vidare självförtroende om de blir misstänksamma när någon känner till dem. De verkar för övrigt ha bytt namn efter mässan från The Foundation till Akademi Stortorp. Om man byter namn då och då lär ju risken att de blir igenkända minska, så förhoppningsvis slipper de bli misstänksamma fler gånger.

Tunedal fortsätter hur som helst sitt inlägg med att teckna mitt personporträtt:

Och samtalet blev omedelbart komiskt. Den ena av dem hade mörkt hår och var den drivande. Det var tydligt att han ansåg sig själv som oerhört intelligent. Han betedde sig ungefär som Columbo, om du minns den där gamla tv-serien med Peter Falk i rollen som den skarpe detektiven. (bild).

Den mörkhårige unge mannens dilemma handlar egentligen om detta: Jag har lämnat kyrkan och fortsätter kalla mig scientolog. Det var därför han var där, för att ”avslöja” mig och finna svaret på gåtan.

Okej, det är mig han syftar på här. Jag tycks ha framstått som självgodheten personifierad. Jag minns dock inte samtalet som fullt så konfrontativt. Jag vill minnas att vi enades om att Scientologerna inte var något att ha men att vi nog hade olika uppfattningar om thetaner och e-metrar.

Något han hade helt rätt i var dock att jag var väldigt nyfiken på vad som gjorde att man inte släppte scientologin helt och hållet. Vad var det som gjorde att han fortfarande anammade idéerna?

Tunedal skriver vidare om vårt samtal:

Smart, tänkte de om mitt agerande. Jag har sett att Scientologikyrkan är en bluff. Smart, men varför gillar jag fortfarande filosofin? Är jag fortfarande hjärntvättad? Men vänta nu, om jag fortfarande är hjärntvättad, borde jag inte då vara kvar i kyrkan?

De som lämnar en sekt brukar inte bete sig som jag gör. Det är inte enligt det väntade mönstret. Om man lämnar en sekt då ska man också ta avstånd från allt det sekten representerade. Vem har t.ex. hört talas om ett före detta Jehovas Vittne som fortsätter knalla runt och knacka på dörrar?

Columbo-mannen försökte bena ut det här medan vi samtalade.

Jag vet inte om det verkligen är den allmänna uppfattningen att man som sektavhoppare alltid tar avstånd från hela sektens paket, och särskilt inte allt på en gång. Jag tror de flesta anar att det kan vara en tuff process att inse att man blivit lurad, att de idéer man höll så högt inte är värda ett vitten. Det kan hända att det tar lång tid. Kanske kan man inte släppa taget helt och hållet utan behåller delar av ideologin. Utanför Sverige finns ju en hel del avhoppade scientologer som kör på med scientologin, så det verkar inte vara alltför ovanligt.

Tunedal fortsätter sitt blogginlägg genom att göra vissa antaganden om mina förkunskaper i scientologi:

Han hade inte studerat scientologin. Hans åsikter grundade sig på vad han läst om scientologin. Men det hindrade honom inte. Han visste att det inte fanns någonting gott med scientologin, ingenting. Han hade inte studerat ämnet men det visste han. Är inte detta fantastiskt?

Egentligen tycker jag inte att det är något krav på att man måste läst originaltexter för att få ha en välgrundad uppfattning om något, om det nu är vad Tunedal menar. Det är faktiskt helt okej att förkasta något enbart baserat på andrahandskällor om de är vederhäftiga.

Huruvida man måste ha haft kontakt med originalkällorna eller ej spelar ingen roll denna gång. I min bokhylla har jag nämligen litteratur från Scientologerna. Förvisso har jag inte läst någon av böckerna från pärm till pärm. Jag har dock läst valda delar och inte funnit idéerna särskilt vettiga. I dianetikboken finns exempelvis utläggningar om hur någon sorts traumatiska undertryckta minnen från moderlivet av ens föräldrars misslyckade abortförsök kan vara orsaken till de problem man har som vuxen. Det låter kanske inte jätterimligt.

Och då har vi inte gått in på de allra galnaste delarna av den scientologiska idévärlden, sådant man inte finner i deras böcker utan måste betala stora summor pengar och ägna åtskilliga år åt scientologin för att få ta del av. Som exempel kan nämnas historier om ondskefulla intergalaktiska härskare som spränger övertaliga undersåtar i bitar och vars själar sedan fastnar på oss människor så att vi drabbas av diverse problem som vi måste behandla med scientologernas kostsamma metoder.

Att man anser idéerna ”korkade” behöver dock inte betyda att man tror att de människor som anammar dem är det. Vår scientologiske avfälling tycks dock dock anta att så är fallet. Han fortsätter:

Jag tror att vår Columbo wannabe till slut fick sitt svar. Jag tror att han bestämde sig för att jag var korkad, att det var därför som jag fortsatte gilla scientologin. Ingen i hans värld kan vara smart och fortsätta med scientologin efter att ha lämnat kyrkan.

Den här slutsatsen om min syn på hans kognitiva funktioner kan jag inte förstå att han kommer fram till eftersom jag svarade bestämt nej när han lite upprört frågade mig om jag ansåg att han var korkad som fortfarande höll på med scientologin.

Något tillfredsställande svar på varför han fortfarande tillämpade scientologin fick jag aldrig och Columbo fick tyvärr lämna fallet ouppklarat. Har ingen aning om det någonsin inträffade i TV-serien.

Tunedal avslutar hur som helst sitt inlägg om vårt möte genom att berätta om det bokköp som skedde mot slutet av vår lilla konversation:

Hans polare köpte boken De Hånfulla. Jag undrar hur det går för dem. Hoppas de dyker upp igen.

Denna sista minnesbild från vårt möte får bli kvittot på att karlns minne inte är att lita på. Det var nämligen jag som köpte boken av honom och inte min vän. Uppenbarligen är inte scientologernas tekniker något att ha då perfekt minne och förmågan att minnas allt man varit med om enligt L Ron Hubbard ska vara en av de egenskaper man får som ”clear”. Då Stefan Tunedal tydligen nått nivån OT VII, och alltså är på god väg att bli den halvgud L Ron Hubbard stakat ut vägen till, så har han passerat nivån ”clear” för längesedan. Minnessvårigheter borde alltså vara ett minne blott för herr Tunedal. Eftersom så inte verkar vara fallet är det måhända dags att fundera på om man kanske ändå borde slänga hela scientologin i papperskorgen och gå vidare.

Avhoppad scientolog

Liknande inlägg på denna blogg:
I september besökte jag en utställning i Köpenhamn om psykiatrins brott mot mänskligheten. En av scientologernas frontorganisationer stod som arrangör.

Andra bloggar om samtal med utställare på höstens Harmoni-expo:
På Föreningen Vetenskap och Folkbildnings blogg berättar Christine Öberg om hur hon samtalat med företrädare för metoderna Healing Touch och PSYCH-K.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , .

       

       

Harmoni-expo exponerat

I våras besökte jag Sveriges största nyandliga mässa Harmoni-expo för första gången. Jag fick blodad tand och när det nu i helgen var dags för höstuppsättningen så blev det ännu ett besök.

Några av mina gamla favoriter som jag skrivit om tidigare var där: Hans Thörn med sin gudagivna teknik Helmetoden, Elisabeth Edborg med sina kanaliserade utomjordingar och självklart slagrute- och currykorsentusiasterna från Jordstrålningscentrum. Även om jag visste att de alla garanterat skulle bjuda på underhållning så var jag inte intresserad av några repriser utan ville se något nytt.

Harmoni-expo

Större delen av dagen strosade jag runt bland de olika näringsidkarna och föreningarna. Bytte några ord med några av dem, bland annat en man som representerade en grupp avhoppare från Scientologerna som kallade sig The Foundation. Det anmärkningsvärda var att de fortfarande omfamnade L Ron Hubbards idéer och tekniker. De menade att det var organisationen som utvecklats åt fel håll och blivit en sekt, själva grunden var det inget fel på. Jag undrade varför man inte slängde allt överbord; thetaner, E-metrar och alltihopa. Var det helt enkelt så att man var rädd för att ens år i sekten skulle kännas bortkastade om man gjorde det? The Foundations representant ville tillstå att så inte var fallet. Jag köpte i alla fall hans bok om avhoppet från Scientologerna och min redan alltför långa ”att läsa lista” blev ännu längre.

Jag och mitt sällskap stannade också ett par gånger för att prata med representanter för FIGU – Fria Intresseföreningen för Gräns- och andevetenskaper och Ufologiska studier. Deras lära härrör från ”Billy” Meier, en schweizare som påstår att han sedan fem års ålder träffat utomjordingar som delgett honom budskap till mänskligheten om allt mellan himmel och jord samt mer därtill. Föreningens representanter var trevliga men det kändes ändå märkligt att prata med människor som av någon outgrundlig anledning trodde på en gammal alpmytomans absurda historier. Förvisso är det väl egentligen inte märkligare än att tro på någon av de stora världsreligionerna.

Precis som förra gången jag besökte Harmoni-expo ville jag också denna gång se ett medium i arbete. Valet föll på Camilla Hosenfeld som för en hundralapp skulle leverera budskap från universum till oss i publiken. Jag hade hoppats på något utöver det vanliga, kanske lite änglar och utomjordingar som jag visste att hon var vän av. Tyvärr skulle jag komma att bli besviken.

Camilla inledde med att berätta att hon inför tillställningen fått en inre syn där hon sett en gigantisk tvättlina med presenter som hon skulle ge till oss som var där. Jag kan berätta vad presenterna bestod av; fluff, fluff och åter fluff. Presentutdelningen gick till på så vis att hon genom inre bilder fick budskap från universum till olika utvalda personer i publiken. Budskapen var dock inte av typen ”Du kommer att vinna miljoner på V75 till helgen” eller ”Du kommer att bli överkörd av en buss imorgon”. Det rörde sig istället om väldigt svepande uttalanden som passade på det flesta, allmängiltiga levnadsråd samt sådana saker man nog gärna ville höra. Allt detta fluff var inbakat i lite nyandliga formuleringar.

Nedan har jag som en form av konsumentupplysning lagt upp några ljudklipp med exempel på budskap så att man vet vad man får för pengarna. Och nej, jag är inte tjurig för att jag hörde till dem som inte fick något budskap från universum.

Efteråt sade jag till den kumpan som följt med mig på Camilla Hosenfelds lilla sammankomst att detta ändå borde höra till den nyandliga näringsverksamhet som inte orsakar någon större skada. Han sade då att jag inte sett hur en dam sken upp som en sol när hon fick höra att hon inom kort skulle träffa den rätte. Och jovisst, man måste väl erkänna att även om det finns betydligt värre saker så är den här typen av verksamhet ändå ett ganska osunt rotande i folks känsloliv.

Något som dock absolut inte kan sägas vara av ondo var föreningen Jordstrålningscentrums lovvärda utmärkning av healingpunkter i stora salen. Beroende på kön och sexuella preferenser var det nämligen hälsosammare att stå på vissa platser snarare än andra.

Healingpunkter

Kvinnlig healingpunkt

Currylinje

Det mest intressanta som skedde under dagen på Harmoni-expo var informationstimmen om den nya organisationen för medium och healers där rikskända mediet Terry Evans skulle delta. Den tillställningen kommer därför att föräras ett alldeles eget inlägg.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , .

       

       

Hitlerspäckad utställning om psykiatrins förbrytelser

De som när sig på överskottet av mitt arbete har börjat skicka mig till Köpenhamn då och då för att där utföra lite tärande arbete åt dem. Efter avslutad arbetsdag brukar kvällsnöjet bestå i att söka reda på ett mål mat att inta i min ensamhet. Därefter letar jag mig med nedsänkt huvud tillbaka till hotellrummet.

I måndags kändes det jobbigare än vanligt när jag traskade mot hotellet genom ett regnigt Köpenhamn. Det är dock märkligt, när man behöver det som mest är ljuset alltid som närmast. Jag fick plötsligt se en affisch som upplyste mig om en utställning om psykiatrins illgärningar. Jag behövde egentligen inte läsa mer än så för att inse vilka som låg bakom det hela, nämligen Scientologerna. De har ju i decennier bedrivit en hätsk kampanj mot psykiatrin, antagligen för att den ses som en konkurrent till rörelsens egna pseudovetenskapliga behandlingar för själen.

När jag tittade närmare på affischen visade det sig mycket riktigt vara Scientologerna som låg bakom utställningen. Det stod förvisso inte uttalat, istället var det en av rörelsens frontorganisationer i Danmark, Medborgernes Menneskerettighedskommission, som stod som arrangör. Eftersom Scientologerna är en av världens mest ökända sekter är det väl inte någon dum idé att ofta bedriva verksamheten genom olika frontorganisationer. Motsvarigheten till Medborgernes Menneskerettighedskommission i Sverige heter för övrigt Kommittén för Mänskliga Rättigheter och brukar då och då kampanja mot psykiatrin även om de inte fått något större genomslag.

I Danmark var dock rörelsen uppenbarligen mer aktiv och med raska steg skyndade jag mot Nytorv mitt i centrala Köpenhamn där de smällt upp ett stort tält för sin vansinnesutställning.

godwintältet

När jag gick in i tältet visste jag inte att därinne pågick ett ambitiöst försök att slå nordiskt rekord i Godwins lag. Psykiatrin och nazismen var nämligen ett om man skulle tro utställarna.

nazykiatri

Psykiatrin och rasismen var tydligen också ett. Hela utställningen handlade uppenbarligen om att kleta så mycket obehagligheter som möjligt på psykiatrin.

psykiatripiskad

Vidare fick man lära sig att psykiatri och psykologi leder till folkmord.

psykiatribensin

Danmark är tydligen ett fäste för Scientologerna och de verkar faktiskt inte bara genom frontorganisationer, ibland är de mer öppna. Scientologerna har till exempel en ganska stor och iögonfallande lokal på Vesterbrogade med sektens namn i guldskrift på fasaden. Om jag får tråkigt på nästa Köpenhamnsresa så bär det nog av dit för ett gratis personlighetstest som sekten ju så vänligt brukar erbjuda.

scientologlokal

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , .