Årets folkbildare och Årets förvillare 2014 utsedda

Föreningen Vetenskap och Folkbildning (VoF) har, som de gör varje år, utsett Årets folkbildare och Årets förvillare. Precis som 2012, då P3 Nyhetsguiden fick förvillarpriset och programmet Medierna i P1 fick folkbildarpriset, tilldelades båda utmärkelserna företrädare för media.

Årets folkbildare blev Metros Viralgranskaren och aldrig tidigare har väl folkbildarpriset känts som det varit så givet på förhand. Ur VoF:s motivering:

År 2014 går utmärkelsen till tidningen Metros Viralgranskaren. Redaktionens tre journalister, Jack Werner, Linnéa Jonjons och Åsa Larsson, får utmärkelsen för sitt arbete med att granska påståenden som sprids i sociala medier samt för att de på ett tydligt och lättbegripligt sätt lär ut ett kritiskt förhållningssätt, och visar på vikten att ifrågasätta och källgranska uppgifter på nätet.

Med nya typer av medier kommer nya utmaningar. Det ökade informationsflödet i sociala medier ställer större krav på källgranskning och kritiskt tänkande hos läsarna. Myter får blixtsnabbt fäste och sprids som sanningar. Allt sedan starten i mars 2014 har Viralgranskaren granskat och avslöjat felaktiga påståenden som spridits i sociala medier.

Till Årets förvillare utsågs TV4 Nyhetsmorgon och det är faktiskt andra gången TV4 tilldelas den negativa utmärkelsen. Ur VoF:s motivering:

År 2014 ges utmärkelsen till redaktionen för TV4 Nyhetsmorgon för att den vid en rad tillfällen släppt igenom pseudovetenskapliga och falska påståenden i programmet. De vilseledande inslagen har gällt bland annat psykologi, psykiatri, medicin och veterinärmedicin.

De senaste åren har det negativa förvillarpriset getts till organisationer snarare än enskilda personer. Kanske har man känt att det finns risk för att det kan upplevas som någon form av mobbning när man ger en negativ utmärkelse till en enskild person och visst kan det ligga något i det. Jag tycker dock inte man ska dra sig för att ge förvillarpriset till en enskild person om det är någon med inflytande som verkligen har gjort sig förtjänt av utmärkelsen. Vidare kan det vara så att det faktiskt ger mer genomslag i media om en enskild, gärna färgstark, person tilldelas förvillarpriset. Till exempel fick det stort genomslag i media då LCHF-förespråkaren Annika Dahlqvist tilldelades det 2009.

Denna gång verkar dock förvillarutmärkelsen plockats upp bra av media trots att det inte delats ut till en enskild person. Till exempel skriver DN om förvillarpriset. I DN-artikeln bemöter TV4:s programdirektör för nyheter och samhälle faktiskt också kritiken, måhända på ett lite märkligt sätt. I ett sms till DN skriver hon:

”Nyhetsmorgon” sänder drygt 60 000 minuter tv om året, reklam ej inräknad. Här kritiseras ungefär 57 minuter av dessa tusentals. Det är väl egentligen ett ganska gott betyg åt ett program med så mycket innehåll som spänner över många genrer. Sedan har jag stor tilltro till våra tittare. De förstår nog skillnaden på ett vetenskapligt inslag och ett där Dermont Clemenger sover i spökhus. ”Nyhetsmorgon” är ett program som ska pendla mellan diskussion om regeringskris, lättsammare inslag och humor. Det förstår tittarna

Argumentet att det blott handlar om 57 minuter har bemötts på bloggen ImSoEvil.com. Angående att tittarna automatiskt förstår vad som är allvar och inte så kan man verkligen undra om det exempelvis framgick att inslaget om hur knackningar på kroppen kunde bota ångest och fobier inte var på allvar, utan att det istället rörde sig om ett lättsamt eller humoristiskt inslag.

Det är en lite märklig inställning att som ansvarig för ett nyhetsprogram mena att man inte behöver bry sig om huruvida det som påstås i reportagen är sant eller ej eftersom de allvetande tittarna ändå alltid kan skilja sant från falskt. Kanske borde man i alla fall inleda sina sändningar med någon form av disclaimer där man deklarerar att man skjuter från höften på Nyhetsmorgon och att det är tittarens ansvar att känna på sig när det är trams och när det är allvar.

       

       

Mässor i massor

Hösten tycks gå i mässornas tecken. Förra helgen bevistade jag bokmässan i Göteborg, främst för att bränna av årets dos av ideellt arbete i föreningen Vetenskap & Folkbildnings monter. Jag fann mig inkvarterad hos gästfria göteborgare och det var alltigenom trevliga dagar.

Jag passade också på att köpa en del böcker, bland annat en bok från Swedenborgsällskapet om hur livet efter detta skulle te sig. På bokmässan fanns vidare några anhängare till sektledaren Norberto R. Keppe och jag köpte några skamligt billiga böcker från dem. Självklart blev det också en hög med böcker till min lille gosse, bland annat den färgglada PekBibeln från Livets Ords förlag. Då jag är intresserad av vad nationalekonomen Thomas Piketty har att säga människorna, utan att fördenskull vilja läsa hans enorma tegelsten Capital in the Twenty-First Century, så köpte jag Jesper Roines sammanfattning av hans verk. I EXPO:s monter köpte jag slutligen en bok om högerextrema symboler. Tyvärr förhåller det sig ju dock som så att för varje bok man köper och läser så köper man allraminst två som man lägger i en banankartong i förrådet. Men man måste ju tänka på klimatet också, böcker i banankartonger binder ju faktiskt en hel del koldioxid.

Jag deltog också i en tävling anordnad av Jan Myrdal-sällskapet. Förstapriset var en övernattning på Hotell Gästis, middag och bad på Leninbadet samt en privat visning av Jan Myrdals mytomspunna bibliotek. Tyvärr vann jag inte tävlingen eftersom jag tydligen gick bet i tävlingens sista deluppgift som gick ut på att hämningslöst smickra den gamle kommunisten.

Från gammelkommunister är steget mycket långt till barnmässan Underbara Barn där den barninriktade krämarkapitalismen firade stora triumfer i montrarna denna helg. Jag besökte mässan igår och för att få den perfekta barnmässoupplevelsen hade jag druckit ett par öl kvällen innan vilket förhöjde effekten av alla skrikande barn.

I slutet av månaden är det ju också dags för mässornas mässa, nämligen Harmoni-expo. Nu har jag förvisso redan besökt den nyandliga mässan ett par gånger och många av utställarna är desamma från år till år. Det blir nog dock ändå svårt att låta bli att gå dit för vem kan motstå programpunkter som ”Kontakt med Änglar och Den Violetta Flamman”, ”DNA-aktiveringen och Uppstigningen”, ”Indiska Nadipalmblad – ditt liv idag, skrivet för 5000 år sedan” och ”Kvantfysikshealing i grupp Special”.

Liknande inlägg på denna blogg:
En liten guide jag sammanställde till Harmoni-expo i våras
En rapport från Harmoni-expo för ett år sedan
Så gick det till när jag förlorade min Harmoni-expo-oskuld våren 2013

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , .

       

       

John of God akt 10: Resebyrån BIG Travel har guldfiskminne och återupptar healingresor

Det är nästan ett år sedan jag senast skrev ett blogginlägg om den brasilianske healern John of God och de svenskar som arrangerar resor till honom. I det långa inlägget, som var del 9 i min bloggserie, kunde man i slutet läsa om hur konventionella resebyrån BIG Travel häpnadsväckande nog börjat förmedla healingresor till den ökände healern. Att en vanlig resebyrå gav sig på något så kontroversiellt som att sälja mirakulösa helanden var givetvis mycket anmärkningsvärt.

Som nordeuropas värsta John of God-haverist så kände jag faktiskt att jag borde agera mot detta på något sätt även om jag förvisso börjat tröttna rejält på helbrägdagöraren. Jag började så smått förbereda för att på något vis sätta lite tryck på BIG Travel som verkligen borde vara mer rädda om sitt varumärke än att drista sig till att sälja mirakelresor till svårt sjuka.

Nybildade VoF-avdelningen i Skåne skulle dock förekomma mitt tangentbordsfälttåg mot BIG Travel. I september reagerade ordföranden Pontus Böckman på en annons som BIG Travel satt in i Sydsvenskan där de gjorde reklam för healingresorna. Initialt kontaktade man tidningen och kritiserade dem för att de tagit in annonsen. Efterhand kom man dock även att ha mejlkontakt med BIG Travel som sensationellt nog lovade att omedelbart sluta saluföra healingresorna till John of God.

Kontakta dem direkt? Tja, så går det ju faktiskt också att göra. Jag blev lite förvånad över att det gick såpass enkelt att få resebyrån att upphöra med att saluföra resorna. Om man tänker efter så var det nog dock egentligen inte så konstigt. Till skillnad från de mindre healingresearrangörerna som inte på samma sätt har något varumärke att vara rädda om så omsätter BIG Travel nästan 850 miljoner per år. De småpengar man eventuellt kan tjäna på healingresorna torde vara småpotatis jämfört med den potentiella skada varumärket kan åsamkas. De mindre researrangörerna visade sig ju dessutom ofta vara före detta ”patienter” hos John of God som därför trodde stenhårt på Casans mirakler, något som knappast torde gälla de ansvariga på BIG Travel. På podcasten Mellan svart och vitts hemsida kan man för övrigt höra mer om Pontus Böckmans skeptiska aktivism och även läsa mejlkonversationerna med resebyrån och tidningen.

Där kunde sagan om BIG Travels satsning på healingresor vara slut men det skulle tyvärr visa sig att så inte skulle vara fallet. Nu har resebyrån drygt ett halvår senare helt plötsligt börjat saluföra healingresor till John of God igen (FreezePage) och löftet till Böckman tycks vara glömt och begravet. Man undrar givetvis vad omprövningen beror på. Måhända är det nya personer som är ansvariga och de har ingen kännedom om löftet, det oetiska i healingreseverksamheten samt den eventuella skada deras varumärke skulle kunna drabbas av. Eller så har de ansvariga på BIG Travel helt enkelt guldfiskminne och behöver bara påminnas igen för att otyget ska upphöra.

Förra gången BIG Travel marknadsförde resor till John of God angavs inte vem som var teknisk arrangör av resorna och som man alltså i praktiken reser med. Det gör man dock denna gång. Det rör sig om alternativa hälsoreseföretaget Weforyou som jag skrivit en del om tidigare. När jag ville kartlägga den svenska healingresebranschen mejlade jag alla researrangörer, utgav mig för att vara cancersjuk och intresserad av en resa till John of God, detta för att få ta reda på omfattningen av verksamheten samt hur potentiella kunder bemöttes. Från Weforyou fick jag ett ganska lustigt svar rörande betalningen:

Du är välkommen att resa med oss. du behöver då gå in i butiken (finns i vår hemsida) och anmäla dig där (viken resa du vill vara med) samt betala anmälnings avgiften 3000 kr in i Bankgiro 654-8911, så då har du garanterat plats i resan. Alla säger att när de har betalat anmälnings avgiften så börjar det hända konstiga saker i deras kropp. Det är Entiteternas sett att förbereda oss inför healingen.

Andevärlden har tydligen direktkontakt med Weforyous konto. Samtidigt som det är skrattretande så är det också väldigt talande eftersom det blir uppenbart vad allt egentligen handlar om, penningar in på kontot.

BIG Travel guldfisk

Tidigare inlägg i bloggeposet om John of God:
Bland mina tidigare inlägg så rekommenderas främst inlägg 1 som är något av en introduktion samt inlägg 4 i vilket jag berättar om min wallraffning som cancersjuk healingresekund hos en av healingresearrangörerna och får veta att cancern beror på skamkänslor. Vill man veta mer om Weforyou kan man bland annat läsa inlägg 9 i vilket jag recenserar en bok som en av företagets grundare skrivit. Det är för övrigt i det inlägget man också kan läsa om BIG Travels första försök att kränga healingresor.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , .

       

       

Det enda rätta

Äntligen låg den i brevlådan, boken Det enda rätta: Om att kämpa för sanningen i en förljugen värld av Mats Sederholm. Författaren har tillsammans med sin hustru tidigare skrivit en skönlitterär bok med ett konspirationsteoretiskt budskap och de driver även en blogg med samma tema. Att läsningen skulle bli en resa in i paranoian var alltså att vänta.

Boken tar avstamp i terrorattackerna den elfte september och de påstådda tveksamheterna därikring, skyskrapor som rasar trots att de inte borde och mystiska explosioner dessförinnan. Påståenden som bemötts om och om igen av människor med den perversa hobbyn att debattera folk med skruvad verklighetsuppfattning. Men Sederholm är faktiskt när allt kommer omkring inte så intresserad av att gå på djupet och avhandlar raskt ämnet. Han erkänner också att han inte kan göra några bedömningar angående de tekniska detaljerna i sådant som World Trade Center-byggnadernas kollaps. Att något inte stämmer känner han dock uppenbarligen på sig.

Bokens tyngdpunkt ligger istället på vårt ruttna samhälles månghövdade försvar mot oliktänkande och ”sanningssökare”. Sederholm väljer att kalla försvaret Stimmet. Det rör sig mer konkret om media, EXPO, Vetenskap och folkbildning (VoF) och Humanisterna. Närhelst ett hot mot den rådande ordningen seglar upp går Stimmet till attack.

Sederholm redogör först för sanningsrörelsens erfarenheter av media och visst kan man hålla med om att rapporteringen om dem vinklats på ett orättvist sätt i enstaka fall. Detta torde dock vara en erfarenhet de delar med allsköns politiker och andra granskade. Dessutom verkar vårt ondskefulla system inte vara sämre än att de kan fälla medierna i granskningsnämnden när medlemmar av sanningsrörelsen behandlats oschysst i intervjuer.

När det gäller EXPO går Sederholm upp i varv över påpekanden om antisemitiska tendenser i delar av sanningsrörelsen. Dock, inte ens när EXPO låter bli att skriva kan han låta bli att gå i spinn. Han redogör i detalj för en telefonintervju där en EXPO-journalist ställt kritiska frågor angående hans skönlitterära projekt och eventuella antisemitiska inslag i det. Sederholm förnekar något sådant och det blir aldrig någon artikel. Trots det tas frågorna som intäkt för tesen om orättvisa anklagelser mot sanningsrörelsen.

De svenska organiserade skeptikerna Vetenskap och Folkbildning (VoF) är nästa huvud på hydran. Sederholm menar att företrädarna har en reduktionistisk och mekanisk världsbild och är oförmögna att se helheter. Om VoF-medlemmarnas drivkrafter har han också en del att berätta.

Den typiskt grabbiga, lite nördiga, kvinnlighetsfrämmande, vetenskapswannabee:n och VoF-supportern nöjer sig inte med att förmedla den vetenskapliga metoden, nej, det är en stark antipati som driver honom.
Människor med dålig självkänsla är farliga, de kompenserar det med att projicera det på andra. Mobbingutmärkelsen Årets förvillare är ett resultat av denna VoF-kollektiva bristande tillit och ängsliga vattentrampande på andra för att inte själv drunkna i det okända, i känslor eller i mystik.

(Sederholm, M. (2012), Det enda rätta: Om att kämpa för sanningen i en förljugen värld, s. 66-67)

Sederholm ger sedan lite exempel på aktiviteter som VoF-sympatisörer ägnar sig åt. De redigerar till exempel wikipediaartiklar om organisationer som i strid med den etablerade klimatforskningen är tveksamma till människans klimatpåverkan. VoF:arna diskuterar också på mediums Facebook-sidor ibland. Vad ska man kalla sådana illdåd? Sederholm har svar.

VoF upprepar medeltidens och kyrkans förföljelse av de som sökte utmana gamla paradigm och de skulle nog trivas bäst i en mer fascistisk miljö.

(Sederholm, M. (2012), Det enda rätta: Om att kämpa för sanningen i en förljugen värld, s. 70)

Den sista beståndsdelen i Stimmet som får ett eget kapitel i Sederholms bok, Humanisterna, har uppgiften att kontrollera människors livsåskådning.

Systemets försvarare agerar dock på flera andra nivåer än Stimmets. Ovanför dem finns Arkitekterna, de som i slutändan drar i trådarna. Systemets hantlangare på den lägsta nivån nämns dock bara i förbifarten några gånger. Sederholm kallar dem Bevakarna och de består av de vanliga människorna runt omkring dig som reagerar när någon avviker. Vi får veta hur man ska förhålla sig till Bevakarna när man börjat ana att samhället bygger på lögner:

Du är inte på väg att bli sjuk min vän, tvärtom, du är på väg att vakna.

Men schhh, säg inget! Du är under uppsikt från och med nu. Människor runt omkring dig kan ana din brist på passion för senaste ligamatchen. De kanske märker att du inte riktigt hade någon superfavorit på melodifestivalen och att du kanske inte orkade läsa om senaste styckmordet eller försvunna mamman synlig på löpsedlarna. Berätta INTE om den där boken om alternativmedicin eller genmanipulerad föda du börjat fingra på. Nämn inget om att du hört att vaccinationer kanske inte är så självklara och bra att ta, att det finns risker, att det finns de som trätt fram med bieffekter. Försök inte ta upp att du tänkt på Gud eller att du kanske levt ett tidigare liv.
Stimmet behöver du inte vara rädd för, de har inte tid för att attackera eller bevaka alla människors beteenden, nej, den uppgiften är redan utdelad till bevakarna, nämligen dina medmänniskor. De som fortfarande tror att det är den officiella världen, kartan, som är idealet. De försvarar idealet eftersom de då försvarar sina egna strävanden, måhända taffliga och omöjliga strävanden, men trots allt, det enda de har. ”Ta inte från mig lögnerna, de är det enda som jag vågar tro på”.

(Sederholm, M. (2012), Det enda rätta: Om att kämpa för sanningen i en förljugen värld, s. 92-93)

Jag kan mycket väl tänka mig att folk kan tro på ganska bisarra saker men fortfarande fungera bra i samhället. Just när det gäller konspirationsteorier borde det dock rimligen kunna bli problem eftersom allting tenderar att bli en del av den stora konspirationen. Vad händer när konspirationen sväller ut så till den grad att ens medmänniskor blir en del av den?

Man kan fråga sig vad poängen är med all kontroll, syftar den bara till att behålla status quo? Nej, enligt Sederholm smider eliten planer på att utöka förtrycket och införa någon form av globalt styre. Detta belägger han med lite spridda citat från politiker med nyckelorden ”ny världsordning”, ord som alltid tycks få de paranoida att gå i full spinn. Kapitlet om den nya världsordningen läste jag faktiskt två gånger utan att förstå vari faran bestod. Måhända saknar jag den nödvändiga sanningssökarblicken som behövs för att se det hotfulla i de lösryckta citaten där olika politiker bland annat efterlyser globala institutioner för att hantera globala problem. Många som fruktar en ny världsordning brukar mena att den kommande världsregeringen tänker stoppa in mikrochips i skallen på folk för att fjärrstyra dem eller något annat lika djävulskt och då förstår man ju om man blir nervös. Men exakt vad Sederholm fruktar att de ska göra är höljt i dunkel.

Författaren ser dock en del hoppfulla trender i samtiden. När han skriver om dem tillåter han sig att tala i bilder. Han liknar vårt kontrollsamhälle vid en hårt bevakad stad med murar. De som börjat skåda sanningen blir flyktingar som lämnar staden och möter varandra i ett flyktingläger utanför murarna.

”Jag vet att det låter sjukt”, säger den ena flyktingen till den andra. ”Men jag använde faktiskt ordet konspirationsteori i en av mina artiklar på mitt föräldraforum. WHO och läkemedelsindustrin har ju faktiskt konkreta kopplingar, det är ju så. Alltså missuppfatta mig inte, jag tror inte på vad som helst som till exempel det där om 9/11.
Jag var tvungen att fly. Både bevakarna (människorna i staden) och stadssoldaterna sköt vilt på mig, jag såg några krypskyttar ur VoF-gardet som siktade på mig också innan jag kastade mig över muren.”

En annan flykting, en kvinna som inbäddad i en filt med texten ”Kunskap är frihet”, fyllde på:

”Jo, jag känner också till VoF-gardet. De förföljde mig under flera år eftersom jag som läkare rekommenderade andra kostråd än de vedertagna. Men även socialstyrelsen var på mig. Mina kostråd blev godkända av vetenskapen men det hjälpte inte. Man ville stänga ner mina aktiviteter helt. Jag insåg också att det här hade att göra med hur jag gick emot gammal felaktig forskning och en läkemedelsindustri som tjänade på den.”

Ytterligare en kvinna närmade sig:

”Jag skrev en bok där jag varnade för att mobiltelefoner kan orsaka cancer, även jag blev angripen trots att vetenskapen gav mig rätt.”

Den första kvinnan språkade med en man som sa:

”Trots att all forskning visar att barn som undervisas av sina föräldrar i hemmet klarar sig alldeles utmärkt i livet och framförallt mår bra och blir harmoniska människor som får utvecklas i lugn och ro har politikerna nu bestämt att hemundervisning är förbjudet!”

I en annan grupp av människor diskuterades andlighet.

”Nu vill de kriminalisera medier också. För några år sedan angrep Humanisterna människor med andliga upplevelser och jämförde dem med sådana som förnekar förintelsen.”

Gemensamt för alla de här flyktingarna är att de har slagits för en sanning i tron att man ska respektera, lyssna och se till att de kunskaper och fakta som de med visshet erövrat. Men de har alla bemötts med likgiltighet och ingen som vill ta i deras kunskaper. De har bemötts med hat och elakheter. De delar känslan av chock, hopplöshet och en frustration över att deras medmänniskor inte kan se det uppenbara. De känner sig utpekade och misstänkliggjorda fast de är ärliga och har fulla hjärtan som de vill dela med sig av.

(Sederholm, M. (2012), Det enda rätta: Om att kämpa för sanningen i en förljugen värld, s. 152-153)

Slutligen, Sederholm tar själv avstånd från en del konspirationsteorier som han kallar vettlösa, udda och meningslösa. Som exempel kan nämnas påståenden om att det aldrig flög in några flygplan i World Trade Center eller att det var helt andra plan än det brukar påstås. Om Sederholm applicerade sitt eget resonemang på det avståndstagandet så har han inte respekterat, lyssnat och sett till de fakta som de som förespråkar de teorierna med visshet har erövrat utan istället bemött dem med likgiltighet och inte velat ta i deras kunskaper. Detta har i sin tur orsakat att de fått en känsla av chock, hopplöshet och frustration samt känner sig utpekade och misstänkliggjorda fast de är ärliga och har fulla hjärtan som de vill dela med sig av. Sederholm är alltså själv en del av det förhatliga Stimmet.

Liknande inlägg på denna blogg: Jüri Lina, frimureriet och jag, om ett föredrag med konspirationsteoretikernas nestor Jüri Lina som jag hade äran att bevista.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , .