Sanningsrörelsen – PKJonas

Konspirationsteoretiskt snömos på Jordstrålningscentrum

Jag hade i måndags givit en bekant ett besök på nyandliga sammanslutningen Jordstrålningscentrum i försenad julklapp. Måhända var jag inte den ende som var sen med julklappen ty det var fullsatta lokaler, vilket det förvisso ofta brukar vara på Jordstrålningscentrum. Kvällens föreläsare var konspirationsteoretikern Mats Sederholm vars bok Det enda rätta jag skrivit om tidigare. För oss hardcorefans som läst hans bok ett par gånger framkom tyvärr inte så mycket nytt under föredraget.

Det finns konspirationsteoretiker och så finns det konspirationsteoretiker. En del är tydliga med vilka konspiratörerna är och vilka planer de har, andra är mindre tydliga. Sederholm tillhör den senare gruppen. Allt var ganska diffust och det var inte många konkreta påståenden. Sederholm talade hellre i bilder. Han liknade till exempel sökandet efter de som kontrollerar skeendena i världen vid sökandet efter planeter runt andra solar. Man kan se på stjärnornas rörelser att de är påverkade av något objekts gravitation i närheten även om man inte ser själva planeterna som påverkar dem. Så var det också med de så kallade Arkitekterna som styr världen, händelseutvecklingen i världen gjorde att man kunde ana dem bakom skeendena.

Sederholm tog förvisso upp många av de klassiska konspirationsteoretiska käpphästarna. Han pratade mikrochips och kontroll utan att konkretisera. Han pratade också om planer på en kommande världsregering utan att bli mer konkret än några lösryckta citat. Han var heller inte tydlig när det gällde farorna med detta utan konstaterade kort att det skulle leda till att alla blev stöpta i samma form. Han pratade självklart också om attackerna den 11:e september som han menade att det fanns tveksamheter kring. En stor del av föredraget ägnades annars åt vårt samhälles försvar mot oliktänkande. Till exempel tog han upp något han läst i DN där man kritiserat det amerikanska utbildningsväsendet för att skepticism mot människans klimatpåverkan skulle beredas plats i USA:s skolor. Sederholm menade att det var ett brott mot yttrandefriheten att inte vilja att alla skulle få komma till tals, som om yttrandefrihet skulle innebära att alla tänkbara aparta åsikter skulle få plats i skolundervisningen.

Man kunde ibland också ana att det nog inte alltid var så lätt att ha snöat in på konspirationsteorier. Med ”snöat in” menar jag då inte att springa på en massa meningslösa föredrag, läsa böcker, skriva blogginlägg och bränna åtskilliga hundralappar på eländet. Nej, jag menar att verkligen tro sig leva i en värld där en hemlig maktelit smider djävulska planer mot en mänsklighet där det stora flertalet är blinda för vad som sker. Sederholm berättade att det var tufft och ofta ensamt att vara vaken och se sanningen, de sovande medmänniskorna kunde till exempel viska och skratta bakom ryggen. Han berättade också om hur man inte orkade höja blicken och se sanningen på samma sätt i perioder med låga energier. Jag har ibland undrat om inte många av de som är fast i konspirationsträsket borde gå in i en vägg någon gång eftersom man uppenbarligen betalar ett pris för sin världsuppfattning.

Liknande inlägg på denna blogg:
Det enda rätta, om Sederholms relativt nyutgivna konspirationsteoretiska bok.
Chips i hjärnan hos Jordstrålningscentrum, om mer extrema men samtidigt också mer konkreta konspirationsteorier. Jag fick under ett besök hos den nyandliga sammanslutningen veta hur Totalförsvarets Forskningsinstitut i lönndom opererade in mikrochips i hjärnan på olyckligt lottade medborgare för att kontrollera dem.
Jüri Lina, frimureriet och jag, om konspirationsteoretikern Jüri Linas föredrag hos Jordstrålningscentrum om frimurarnas diaboliska planer. Även Lina är relativt konkret när det gäller konspiratörerna och vilka planerna är.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Konspirationsteorier, Sanningsrörelsen, Jordstrålningscentrum, Världsregering, Klimatskeptiker, Psykologi.

       

       

Det enda rätta

Äntligen låg den i brevlådan, boken Det enda rätta: Om att kämpa för sanningen i en förljugen värld av Mats Sederholm. Författaren har tillsammans med sin hustru tidigare skrivit en skönlitterär bok med ett konspirationsteoretiskt budskap och de driver även en blogg med samma tema. Att läsningen skulle bli en resa in i paranoian var alltså att vänta.

Boken tar avstamp i terrorattackerna den elfte september och de påstådda tveksamheterna därikring, skyskrapor som rasar trots att de inte borde och mystiska explosioner dessförinnan. Påståenden som bemötts om och om igen av människor med den perversa hobbyn att debattera folk med skruvad verklighetsuppfattning. Men Sederholm är faktiskt när allt kommer omkring inte så intresserad av att gå på djupet och avhandlar raskt ämnet. Han erkänner också att han inte kan göra några bedömningar angående de tekniska detaljerna i sådant som World Trade Center-byggnadernas kollaps. Att något inte stämmer känner han dock uppenbarligen på sig.

Bokens tyngdpunkt ligger istället på vårt ruttna samhälles månghövdade försvar mot oliktänkande och ”sanningssökare”. Sederholm väljer att kalla försvaret Stimmet. Det rör sig mer konkret om media, EXPO, Vetenskap och folkbildning (VoF) och Humanisterna. Närhelst ett hot mot den rådande ordningen seglar upp går Stimmet till attack.

Sederholm redogör först för sanningsrörelsens erfarenheter av media och visst kan man hålla med om att rapporteringen om dem vinklats på ett orättvist sätt i enstaka fall. Detta torde dock vara en erfarenhet de delar med allsköns politiker och andra granskade. Dessutom verkar vårt ondskefulla system inte vara sämre än att de kan fälla medierna i granskningsnämnden när medlemmar av sanningsrörelsen behandlats oschysst i intervjuer.

När det gäller EXPO går Sederholm upp i varv över påpekanden om antisemitiska tendenser i delar av sanningsrörelsen. Dock, inte ens när EXPO låter bli att skriva kan han låta bli att gå i spinn. Han redogör i detalj för en telefonintervju där en EXPO-journalist ställt kritiska frågor angående hans skönlitterära projekt och eventuella antisemitiska inslag i det. Sederholm förnekar något sådant och det blir aldrig någon artikel. Trots det tas frågorna som intäkt för tesen om orättvisa anklagelser mot sanningsrörelsen.

De svenska organiserade skeptikerna Vetenskap och Folkbildning (VoF) är nästa huvud på hydran. Sederholm menar att företrädarna har en reduktionistisk och mekanisk världsbild och är oförmögna att se helheter. Om VoF-medlemmarnas drivkrafter har han också en del att berätta.

Den typiskt grabbiga, lite nördiga, kvinnlighetsfrämmande, vetenskapswannabee:n och VoF-supportern nöjer sig inte med att förmedla den vetenskapliga metoden, nej, det är en stark antipati som driver honom.
Människor med dålig självkänsla är farliga, de kompenserar det med att projicera det på andra. Mobbingutmärkelsen Årets förvillare är ett resultat av denna VoF-kollektiva bristande tillit och ängsliga vattentrampande på andra för att inte själv drunkna i det okända, i känslor eller i mystik.

(Sederholm, M. (2012), Det enda rätta: Om att kämpa för sanningen i en förljugen värld, s. 66-67)

Sederholm ger sedan lite exempel på aktiviteter som VoF-sympatisörer ägnar sig åt. De redigerar till exempel wikipediaartiklar om organisationer som i strid med den etablerade klimatforskningen är tveksamma till människans klimatpåverkan. VoF:arna diskuterar också på mediums Facebook-sidor ibland. Vad ska man kalla sådana illdåd? Sederholm har svar.

VoF upprepar medeltidens och kyrkans förföljelse av de som sökte utmana gamla paradigm och de skulle nog trivas bäst i en mer fascistisk miljö.

(Sederholm, M. (2012), Det enda rätta: Om att kämpa för sanningen i en förljugen värld, s. 70)

Den sista beståndsdelen i Stimmet som får ett eget kapitel i Sederholms bok, Humanisterna, har uppgiften att kontrollera människors livsåskådning.

Systemets försvarare agerar dock på flera andra nivåer än Stimmets. Ovanför dem finns Arkitekterna, de som i slutändan drar i trådarna. Systemets hantlangare på den lägsta nivån nämns dock bara i förbifarten några gånger. Sederholm kallar dem Bevakarna och de består av de vanliga människorna runt omkring dig som reagerar när någon avviker. Vi får veta hur man ska förhålla sig till Bevakarna när man börjat ana att samhället bygger på lögner:

Du är inte på väg att bli sjuk min vän, tvärtom, du är på väg att vakna.

Men schhh, säg inget! Du är under uppsikt från och med nu. Människor runt omkring dig kan ana din brist på passion för senaste ligamatchen. De kanske märker att du inte riktigt hade någon superfavorit på melodifestivalen och att du kanske inte orkade läsa om senaste styckmordet eller försvunna mamman synlig på löpsedlarna. Berätta INTE om den där boken om alternativmedicin eller genmanipulerad föda du börjat fingra på. Nämn inget om att du hört att vaccinationer kanske inte är så självklara och bra att ta, att det finns risker, att det finns de som trätt fram med bieffekter. Försök inte ta upp att du tänkt på Gud eller att du kanske levt ett tidigare liv.
Stimmet behöver du inte vara rädd för, de har inte tid för att attackera eller bevaka alla människors beteenden, nej, den uppgiften är redan utdelad till bevakarna, nämligen dina medmänniskor. De som fortfarande tror att det är den officiella världen, kartan, som är idealet. De försvarar idealet eftersom de då försvarar sina egna strävanden, måhända taffliga och omöjliga strävanden, men trots allt, det enda de har. ”Ta inte från mig lögnerna, de är det enda som jag vågar tro på”.

(Sederholm, M. (2012), Det enda rätta: Om att kämpa för sanningen i en förljugen värld, s. 92-93)

Jag kan mycket väl tänka mig att folk kan tro på ganska bisarra saker men fortfarande fungera bra i samhället. Just när det gäller konspirationsteorier borde det dock rimligen kunna bli problem eftersom allting tenderar att bli en del av den stora konspirationen. Vad händer när konspirationen sväller ut så till den grad att ens medmänniskor blir en del av den?

Man kan fråga sig vad poängen är med all kontroll, syftar den bara till att behålla status quo? Nej, enligt Sederholm smider eliten planer på att utöka förtrycket och införa någon form av globalt styre. Detta belägger han med lite spridda citat från politiker med nyckelorden ”ny världsordning”, ord som alltid tycks få de paranoida att gå i full spinn. Kapitlet om den nya världsordningen läste jag faktiskt två gånger utan att förstå vari faran bestod. Måhända saknar jag den nödvändiga sanningssökarblicken som behövs för att se det hotfulla i de lösryckta citaten där olika politiker bland annat efterlyser globala institutioner för att hantera globala problem. Många som fruktar en ny världsordning brukar mena att den kommande världsregeringen tänker stoppa in mikrochips i skallen på folk för att fjärrstyra dem eller något annat lika djävulskt och då förstår man ju om man blir nervös. Men exakt vad Sederholm fruktar att de ska göra är höljt i dunkel.

Författaren ser dock en del hoppfulla trender i samtiden. När han skriver om dem tillåter han sig att tala i bilder. Han liknar vårt kontrollsamhälle vid en hårt bevakad stad med murar. De som börjat skåda sanningen blir flyktingar som lämnar staden och möter varandra i ett flyktingläger utanför murarna.

”Jag vet att det låter sjukt”, säger den ena flyktingen till den andra. ”Men jag använde faktiskt ordet konspirationsteori i en av mina artiklar på mitt föräldraforum. WHO och läkemedelsindustrin har ju faktiskt konkreta kopplingar, det är ju så. Alltså missuppfatta mig inte, jag tror inte på vad som helst som till exempel det där om 9/11.
Jag var tvungen att fly. Både bevakarna (människorna i staden) och stadssoldaterna sköt vilt på mig, jag såg några krypskyttar ur VoF-gardet som siktade på mig också innan jag kastade mig över muren.”

En annan flykting, en kvinna som inbäddad i en filt med texten ”Kunskap är frihet”, fyllde på:

”Jo, jag känner också till VoF-gardet. De förföljde mig under flera år eftersom jag som läkare rekommenderade andra kostråd än de vedertagna. Men även socialstyrelsen var på mig. Mina kostråd blev godkända av vetenskapen men det hjälpte inte. Man ville stänga ner mina aktiviteter helt. Jag insåg också att det här hade att göra med hur jag gick emot gammal felaktig forskning och en läkemedelsindustri som tjänade på den.”

Ytterligare en kvinna närmade sig:

”Jag skrev en bok där jag varnade för att mobiltelefoner kan orsaka cancer, även jag blev angripen trots att vetenskapen gav mig rätt.”

Den första kvinnan språkade med en man som sa:

”Trots att all forskning visar att barn som undervisas av sina föräldrar i hemmet klarar sig alldeles utmärkt i livet och framförallt mår bra och blir harmoniska människor som får utvecklas i lugn och ro har politikerna nu bestämt att hemundervisning är förbjudet!”

I en annan grupp av människor diskuterades andlighet.

”Nu vill de kriminalisera medier också. För några år sedan angrep Humanisterna människor med andliga upplevelser och jämförde dem med sådana som förnekar förintelsen.”

Gemensamt för alla de här flyktingarna är att de har slagits för en sanning i tron att man ska respektera, lyssna och se till att de kunskaper och fakta som de med visshet erövrat. Men de har alla bemötts med likgiltighet och ingen som vill ta i deras kunskaper. De har bemötts med hat och elakheter. De delar känslan av chock, hopplöshet och en frustration över att deras medmänniskor inte kan se det uppenbara. De känner sig utpekade och misstänkliggjorda fast de är ärliga och har fulla hjärtan som de vill dela med sig av.

(Sederholm, M. (2012), Det enda rätta: Om att kämpa för sanningen i en förljugen värld, s. 152-153)

Slutligen, Sederholm tar själv avstånd från en del konspirationsteorier som han kallar vettlösa, udda och meningslösa. Som exempel kan nämnas påståenden om att det aldrig flög in några flygplan i World Trade Center eller att det var helt andra plan än det brukar påstås. Om Sederholm applicerade sitt eget resonemang på det avståndstagandet så har han inte respekterat, lyssnat och sett till de fakta som de som förespråkar de teorierna med visshet har erövrat utan istället bemött dem med likgiltighet och inte velat ta i deras kunskaper. Detta har i sin tur orsakat att de fått en känsla av chock, hopplöshet och frustration samt känner sig utpekade och misstänkliggjorda fast de är ärliga och har fulla hjärtan som de vill dela med sig av. Sederholm är alltså själv en del av det förhatliga Stimmet.

Liknande inlägg på denna blogg: Jüri Lina, frimureriet och jag, om ett föredrag med konspirationsteoretikernas nestor Jüri Lina som jag hade äran att bevista.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Konspirationsteorier, Humanisterna, EXPO, VoF, Sanningsrörelsen, Världsregering.

       

       

Peter Mangs och sanningsrörelsen

I senaste numret av EXPO avhandlar en av artiklarna serieskytten i Malmö Peter Mangs, dennes tro på konspirationsteorier samt hans kopplingar till organiserade konspirationsteoretiker. Enligt EXPO delade Mangs ut flygblad tillsammans med sanningsrörelsen i Malmö. Han följde även Alex Jones Infowars och hade ett konto på konspirationsforumet Vaken.se. Där skrev han bland annat om sina alternativa teorier kring terrordåden den 11:e september och Oklahamabombningarna som han menade båda var ett verk av ljusskygga makteliter. I artikeln betonar man att Mangs ändå var någon sorts undantag när han valde att ta till vapen.

John Færseth, journalist och specialiserad på konspirationsteorier säger att de flesta som rör sig inom konspirationsmiljön är fredliga och fungerar bra i samhället. Men att det finns de som drar budskapen från konspiratoriska sajter och mentorer till sin spets.
– I fallet i Malmö handlar det om en person som haft kontakt med psykiatrin och som samtidigt varit intresserad av konspirationer. En person som pumpas med ett budskap om att myndigheterna och makteliten är 100 procent onda och dessutom att de måste stoppas innan det är för sent, han riskerar att få idén att han måste handla.

Jag har alltid tyckt att det på sätt och vis är de fredliga och timida aktivisterna i sanningsrörelsen som behöver förklaras snarare än det fåtal som väljer att ta till våld. I många konspiratoriskt lagdas världsbild är nämligen den styrande elitens slutmål något fruktansvärt, till exempel att utrota en stor del av världens befolkning eller att operera in mikrochips i medborgarna för att få fullständig kontroll över dem. Man kan tycka att om fienden har sådana diaboliska planer borde alla medel användas för att stoppa dem. Men vad är motelden från sanningsrörelsen? Jo, att skriva lite inlägg på forum, dela ut flygblad och sälja knappar. Varför gör de inte mer än så? Beror det på att de innerst inne ändå tvivlar på sin världsbild eller att de inte tror att våld skulle lösa några problem? Eller handlar det om något helt annat?

Liknande inlägg på denna blogg:
Jüri Lina, frimureriet och jag, om ett av konspirationsteoretikern Jüri Linas föredrag som jag bevistade.
Breiviks femtonhundra, om en annan person vars skruvade verklighetsuppfattning ledde till våld.
Omaka vänner, om hur människor som i förstone inte tycks ha mycket med varandra att göra kan finna varandra i det gemensamma agget mot verkligheten.

Andra bloggar om Peter Mangs och hans koppling till sanningsrörelsen: Anna-Lena Lodenius – Malmöskytten hade lasermannen som idol

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Konspirationsteorier, EXPO, Peter Mangs, Sanningsrörelsen, Psykologi, Terrorism.

       

       

Jüri Lina, frimureriet och jag

Jag trodde länge att de som köper allsköns knäppa nyandliga fenomen och vansinniga konspirationsteorier i många fall hade någon form av politiskt korrekt spärr mot rasistiska teorier. Jag vill minnas att det för inte alltför länge sedan diskuterades huruvida den svenska delen av sanningsrörelsen och nätverket kring konspirationsforumet Vaken skulle släppa in rasistiska idéer i någon större utsträckning. Jag trodde naivt nog att Vakens initiativtagare Cromsjö faktiskt skulle lyckas hålla rent mot den typen av avarter. Det visade sig dock att jag skulle få fel, vilket bland annat Expo skrivit om. Det är tydligen så att tummar man på det kritiska tänkandet så är det risk att sådant som antisemitism också smiter med in, som till exempel den ökände konspirationsteoretikern, antisemiten och förintelseförnekaren Jüri Linas idéer.[1] Han hävdar att frimurarna kontrollerar världen och judarna kontrollerar frimurarna. Till sanningsrörelsenätverket kopplade Kulturföreningen gryning har haft Jüri Lina som föredragshållare och Fredsprojektet, även det en del av nätverket, har intervjuat honom.

Ett annat forum där Jüri Lina tydligen är hjärtligt välkommen är den nyandliga sammanslutningen Jordstrålningscentrum. Han höll i måndags i deras regi ett föredrag om frimurarnas konspirationer inför fullsatta lokaler. Jag hade faktiskt tagit på mig lösskägget för att bevittna tillställningen. Det blev en spännande resa in i Jüri Linas fantastiska värld, ett sammelsurium av snurriga tankar där allt i slutändan har en enda förklaring, frimurarna. Några antisemitiska utfall blev det dock inte från Linas sida denna kväll. Han nöjde sig med att kort förklara att frimureriet kapats av internationellt orienterade intressen. Lina hävdade förvisso, lite kontroversiellt, att vi hade Nazityskland att tacka för att vi satt där idag eftersom de räddat oss från Sovjet och de utrensningar som följt om de fått lägga vantarna på hela Europa. Kriget mot Sovjet var helt och hållet ett försvarskrig från Tyskland sida, förkunnade Lina.

Mycket av Linas förvirrade tankar kretsar kring Sovjetunionen vilket kanske inte är så konstigt med tanke på hans estniska bakgrund och uppväxt bakom järnridån. Enligt honom hade Sovjet från tillblivelsen västvärldens stöd, både Lenin och Trotskij var dessutom frimurare. Lenin fick hjälp av tyska generalstaben att fly hem under första världskriget och Trotskij finansierades av Wall street, berättade Lina.

Frimurarnas slutliga mål är att förgöra alla stater och kulturer, lät Lina oss förstå. Enligt honom drar sig frimurarna inte för att gå över lik för att nå dessa mål. De dödade Mozart för att han avslöjade frimurarna i Trollflöjten, de dödade Franz Ferdinand för att sätta igång första världskriget och General Patton tog de av daga efter att han protesterat mot utlämningen av ryssar till Sovjetunionen. Dessa tre mord är förvisso småpotatis jämfört med de folkmord och krig som frimurarna påstås ligga bakom.

Frimurarna har dock inte blott lönnmord som verktyg. De kontrollerar även läkemedels-, musik- och filmindustrin, alla tre effektiva medel för att förslava världens medborgare, berättade Lina.

Läkemedelsindsutrin undanhåller oss information om de livsnödvändiga mineraler som vi i allt mindre utsträckning får i oss genom vår kost. Bland annat får vi inte i oss B12-vitamin i den utsträckning vi behöver, vilket gör oss deprimerade. Eftersom det finns pengar att tjäna på psykofarmaka hindras vi att få i oss de nödvändiga doserna. Vidare gör den molobdenbrist de flesta människor lider av att vi blir längre och längre för varje generation, menade Lina. Den ökade medellängden är alltså inget hälsotecken, snarare tvärtom. Slutligen är läkemedelsindustrin fräcka nog att vilja ge oss vaccin innehållande cancervirus.

När det gällde musikindustrin kunde Lina berätta om skadorna som den disharmoniska musiken ställde till med och hur Sveriges Radio inte lät oss ta del av det livselixir för själen som harmonisk musik sades vara för att istället fylla etern med skadlig musik.

Lina berättade också om frimurarnas svenska aktiviteter. I Sverige hade de bland annat iscensatt kuppen mot Gustav IV Adolf för att kunna sänka Sverige i fattigdom vilket senare skulle bana väg för Socialdemokratin och frimuraren Branting. Ett utmärkt exempel på frimurarnas snillrika förfarande att först skapa ett problem för att sedan komma med lösningen. Sedan kan man ju undra om folk verkligen hade det så fett på Gustav IV Adolfs tid och tycka att man hade exceptionellt god framförhållning.

Annars handlade mycket av Linas spretiga föredrag om USA. Han återgav bland annat den hos amerikanska kristna högern spridda myten att Barack Obama inte är född på amerikansk mark och sålunda egentligen inte kan bli amerikansk president. Tack vare sina kopplingar till frimureriet så kunde han ändock bli amerikansk president, påpekade Lina.

Som synes så kunde som vanligt allt förklaras inom ramen för den stora konspirationen, precis som det brukar vara hos de med en paranoid föreställningsvärld. I den avslutande frågestunden tydliggjordes också detta ännu en gång, när Lina hävdade att även relativt aktuella händelser som den misslyckade självmordsbombaren i Stockholm city och den polska flygkatastrofen båda var en del av den stora konspirationen.

Jüri Linas regiassistent, före detta nationaldemokraten Steve Ahlberg, fick också någon minut på sig att berätta om sitt uppvaknande. Han menade att hans förmåga att se det fördolda nog var medfödd och banne mig, var inte detta de första sanna ord som yttrats den kvällen. Att upptäcka mönster är en förmåga som människan svårligen skulle klara sig utan. Likaså brukar man hävda att det varit en evolutionär fördel att vara överkänslig för att tolka in intentioner bakom skeenden, det har varit bättre att en gång för mycket tro att ett träd i mörkret är en främling som lurar på en än att någon gång missa någon som smyger på en. Man brukar förklara människans anlag för religiositet med denna överkänslighet och det är nog inte omöjligt att även benägenhet att snöa in på konspirationsteorier har samma orsak.

Att upptäcka mönster och vara överkänslig för att tolka in intentioner i händelser må vara saker som gynnat människor. Man kan dock verkligen se hur dessa nyttigheter helt gått överstyr på ett direkt osunt sätt hos vissa, särskilt när vissa etniska grupper pekats ut som syndabockar.

Fotnoter:
[1] Den som tvivlar på att Jüri Lina är antisemit eller förintelseförnekare kan läsa islamisten och antisemiten Mohamed Omars intervju med honom eller Expoanknutna Jonathan Lemans sammanfattning av Linas tankar.

OBS, uppdatering 150621: I fotnoten ovan pekas Mohamed Omar ut som varande islamist och antisemit. Detta inlägg skrevs ju för några år sedan och Omar har sedan länge tagit avstånd från dessa idéer.

Det är fascinerande hur inkompetenta konspirationsteoretiker är när det gäller teknik. Precis som när jag bevistade zeitgeiströrelsens dag i Uppsala blev saker och ting fördröjda på grund av strul med tekniken. Man kan stilla undra hur Lina & co ska kunna utmana en mäktig, världsomspännande organisation med tentakler överallt om de inte ens kan spela upp en videofil på en dator.

Liknande inlägg på denna blogg: Omaka vänner, Zeitgeist Scheissgeist.

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Konspirationsteorier, Jüri Lina, Antisemitism, Frimureri, Jordstrålningscentrum, Sanningsrörelsen.