Årets folkbildare och Årets förvillare 2014 utsedda

Föreningen Vetenskap och Folkbildning (VoF) har, som de gör varje år, utsett Årets folkbildare och Årets förvillare. Precis som 2012, då P3 Nyhetsguiden fick förvillarpriset och programmet Medierna i P1 fick folkbildarpriset, tilldelades båda utmärkelserna företrädare för media.

Årets folkbildare blev Metros Viralgranskaren och aldrig tidigare har väl folkbildarpriset känts som det varit så givet på förhand. Ur VoF:s motivering:

År 2014 går utmärkelsen till tidningen Metros Viralgranskaren. Redaktionens tre journalister, Jack Werner, Linnéa Jonjons och Åsa Larsson, får utmärkelsen för sitt arbete med att granska påståenden som sprids i sociala medier samt för att de på ett tydligt och lättbegripligt sätt lär ut ett kritiskt förhållningssätt, och visar på vikten att ifrågasätta och källgranska uppgifter på nätet.

Med nya typer av medier kommer nya utmaningar. Det ökade informationsflödet i sociala medier ställer större krav på källgranskning och kritiskt tänkande hos läsarna. Myter får blixtsnabbt fäste och sprids som sanningar. Allt sedan starten i mars 2014 har Viralgranskaren granskat och avslöjat felaktiga påståenden som spridits i sociala medier.

Till Årets förvillare utsågs TV4 Nyhetsmorgon och det är faktiskt andra gången TV4 tilldelas den negativa utmärkelsen. Ur VoF:s motivering:

År 2014 ges utmärkelsen till redaktionen för TV4 Nyhetsmorgon för att den vid en rad tillfällen släppt igenom pseudovetenskapliga och falska påståenden i programmet. De vilseledande inslagen har gällt bland annat psykologi, psykiatri, medicin och veterinärmedicin.

De senaste åren har det negativa förvillarpriset getts till organisationer snarare än enskilda personer. Kanske har man känt att det finns risk för att det kan upplevas som någon form av mobbning när man ger en negativ utmärkelse till en enskild person och visst kan det ligga något i det. Jag tycker dock inte man ska dra sig för att ge förvillarpriset till en enskild person om det är någon med inflytande som verkligen har gjort sig förtjänt av utmärkelsen. Vidare kan det vara så att det faktiskt ger mer genomslag i media om en enskild, gärna färgstark, person tilldelas förvillarpriset. Till exempel fick det stort genomslag i media då LCHF-förespråkaren Annika Dahlqvist tilldelades det 2009.

Denna gång verkar dock förvillarutmärkelsen plockats upp bra av media trots att det inte delats ut till en enskild person. Till exempel skriver DN om förvillarpriset. I DN-artikeln bemöter TV4:s programdirektör för nyheter och samhälle faktiskt också kritiken, måhända på ett lite märkligt sätt. I ett sms till DN skriver hon:

”Nyhetsmorgon” sänder drygt 60 000 minuter tv om året, reklam ej inräknad. Här kritiseras ungefär 57 minuter av dessa tusentals. Det är väl egentligen ett ganska gott betyg åt ett program med så mycket innehåll som spänner över många genrer. Sedan har jag stor tilltro till våra tittare. De förstår nog skillnaden på ett vetenskapligt inslag och ett där Dermont Clemenger sover i spökhus. ”Nyhetsmorgon” är ett program som ska pendla mellan diskussion om regeringskris, lättsammare inslag och humor. Det förstår tittarna

Argumentet att det blott handlar om 57 minuter har bemötts på bloggen ImSoEvil.com. Angående att tittarna automatiskt förstår vad som är allvar och inte så kan man verkligen undra om det exempelvis framgick att inslaget om hur knackningar på kroppen kunde bota ångest och fobier inte var på allvar, utan att det istället rörde sig om ett lättsamt eller humoristiskt inslag.

Det är en lite märklig inställning att som ansvarig för ett nyhetsprogram mena att man inte behöver bry sig om huruvida det som påstås i reportagen är sant eller ej eftersom de allvetande tittarna ändå alltid kan skilja sant från falskt. Kanske borde man i alla fall inleda sina sändningar med någon form av disclaimer där man deklarerar att man skjuter från höften på Nyhetsmorgon och att det är tittarens ansvar att känna på sig när det är trams och när det är allvar.

Vi hatar människor

Man brukar säga att ett bra sätt att kolla om ett politiskt budskap har något som helst innehåll är att fråga sig om någon skulle kunna hävda motsatsen. Moderaternas två veckor gamla kampanj ”Vi älskar människor” är ett praktexempel på när regeln kan tillämpas. Det är väldigt svårt att tänka sig något etablerat parti dra igång kampanjen ”Vi hatar människor” och Moderaternas nya slogan saknar sålunda helt innehåll. Ett parti som basunerade ut att de avskydde människosläktet skulle förvisso förtjäna viss respekt, äntligen skulle någon våga stå för något inopportunt och provocerande, men det skulle inte vara någon väljarmagnet direkt.

Vidare kan man undra vem som kom med idén till ”Vi älskar människor”, kampanjen känns så absurd, infantil och intetsägande. Man skulle nästan kunna tro att initiativtagaren inte var en människa själv utan saknade förståelse vad det innebär att vara en homo sapien. ”Vi älskar människor” känns faktiskt som den typ av kampanj som en invaderande robotarmé från världsrymden skulle kunna tänkas initiera för att skapa lite goodwill hos jordborna: ”Människorna tycks upprörda efter att vi förvandlat deras städer till glaskratrar, hur ska vi göra för att få dem att tycka om oss? Jag vet, vi säger att vi älskar människor, skapar en webbsida samt trycker upp lite T-shirts och knappar.”


Robotarmén anmodar dig att onanera och tänka på arbetslinjen var tredje dag.

Media: Arbetarbladet

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Opinionsbildning, Exopolitik, Moderaterna, Robotar, Vi älskar människor, Argumentation.

Penisbilder mot klimatförändringar

Orden ”penisbilder” och ”kukbilder” förekommer lite då och då på denna blogg, till exempel när jag i förbifarten nämnde Mapplethorpes utställning efter mitt besök på Fotografiska museet tidigare i sommar. Det kan tyckas vara omoget att nämna den typen av avbildningar och tidigare har det kanske legat en del sanning i det. Numera har det dock ett högre syfte. Då jag har tillgång till statistik för webbplatsen och vet vilka ord personer googlar på för att komma hit kan jag bestämt säga att ordet ”penisbilder” drar hit en del folk, inom kort kommer det att vara det sökord som drar hit flest läsare.

Långt fler hittar hit genom att söka på ”penisbilder” än ”global uppvärmning” eller ”biologisk mångfald” trots att de orden förekommer betydligt oftare på bloggen. Det är tyvärr så illa ställt med världen att människorna är mer intresserade av köttet mellan en mans ben än vad vi gör mot moder jord. Det är lätt att ge upp hoppet. Dock, kanske kan man få någon som egentligen är intresserad av manslemmar att istället intressera sig för den globala uppvärmningen eller utfiskningen av haven. Det är också mitt högre syfte med språkbruket, att locka med ögongodis, kanske få dem att läsa vidare och uppmärksamma dem på miljöproblemen. Om jag så bara skulle lyckas konvertera en så har det faktiskt varit värt allt besvär.

I och för sig skulle det kunna bli tvärtom också. Den sista som bryr sig hittar hit via ”global uppvärmning” men får engagemanget riktat mot manlig fägring i de nedre regionerna istället.


Tre ståndaktiga soldater i kampen mot miljöförstöringen.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Personligt, Bloggande, Sökmotoroptimering, Opinionsbildning, Global uppvärmning, Penisbilder, Webbsökning.