John of God akt 13: Det bittra slutet

För den som följt den hänsynslöse brasilianske charlatanen John of God är det ingen hemlighet att det, förutom ekonomiskt utnyttjande av desperata sjuka, även förekommit sexuella övergrepp. Jag har tidigare skrivit mycket kort om det här och här.

När några kvinnor i slutet av 2018 trädde fram med nya anklagelser mot det brasilianska mediet var det därför lätt att tro att han skulle klara sig precis som vanligt. Tiderna förändras dock och det visade sig att det inte längre var möjligt för John of God att komma undan med sådant han tidigare kunnat ta sig friheten till utan att lagens långa arm sträckt sig efter honom. Han greps i mitten av december 2018 och nästan exakt ett år senare dömdes han till 19 års fängelse för flera fall av våldtäkt.

Jag har ända sedan jag började följa verksamheten kring healingcentret undrat hur de skulle klara sig när John of God inte längre var där. Han har ju periodvis varit frånvarande och verksamheten har ändå kunnat fortgå med gott om besökare på healingcentret Casa de dom Inácio i det lilla samhället Abadiânia. Hade det hela slutat annorlunda, med John of Gods död, så hade man säkert kunnat fortsätta med honom som något sorts helgon vakande över platsen. När det nu slutade på det här sunkiga viset blir det dock självklart annorlunda. De svenska researrangörer som varit John of Gods nyttiga idioter verkar för det mesta i tysthet ha upphört med sin verksamhet, och det är idag väldigt svårt att hitta en resa till healingcentret Casa de dom Inácio trots att de fortfarande tar emot besökare.

Men har då verkligen alla gett upp? Nej, precis som i den tecknade serien Asterix där en liten by med galler fortfarande gör motstånd mot det mäktiga romarriket finns det ett par svenska healingresearrangörer som kämpar på och trots allt gör sitt bästa för att fortsätta skeppa svenskar till healingcentret. En av dem är skånskan Jannie Vidéen som ju är en riktig veteran i sammanhanget.

När John of God greps var Jannie tidig med att skriva på en petition riktad till Brasiliens justitiedepartementet där man krävde att de skulle lägga ned de falska anklagelserna mot John of God, ta reda på sanningen och ge honom friheten åter. Till sin underskrift tillfogade Jannie den något blåögda kommentaren ”Jag reser dit med grupper minst tre gånger varje år och gjort så i sju år. Jag har under de tillfällena jag varit där aldrig sett någonting som det han är anklagad för.” De hundratals kvinnor som trädde fram och vittnade om övergreppen, däribland John of Gods egna dotter, står sig alltså slätt mot Jannies slutsats att om hon inget sett så har inget hänt.

Att det inte bara är de svenska healingresearrangörerna som i stort sett upphört med verksamheten skvallrar för övrigt Jannies månadsutskick för januari månad om. Så här skrev hon till sina prenumeranter:

Hela Abadiãnia drabbades av en skaldal för lite mer än ett år sedan. Folket har varit chockade under lång tid och nu återstår det en långsam återhämtning från denna händelse.

Medium João (John of God) blev för några dagar sedan dömd till 19 års fängelse.

Sant eller inte har jag ingen aning om, och enligt mig ingenting att diskutera heller. Under mina åtta år och 34 resor dit har jag aldrig sett eller hört någonting om detta. Det viktigaste är att entiteterna jobbar fortfarande precis som innan, och mirakler händer även om ingen sitter i stolen och förmedlar budskap.

Efter händelsen kom det en hjord av skamlösa journalister som alla letade efter årets skandal. Det skapades en förvirring bland dem som var där, och efter ett tag förstod de att Abadiania aldrig mer skulle bli detsamma.

Många företag/affärer har stängt, och idag finns endast ett fåtal pousador öppna. Arbetslösheten blev stor för de som bor i Abadiãnia. Det finns eldsjälar i byn som kämpar för Casan och de förtjänar vår respekt.

John of God påminde oss ständigt att det är “Gud som läker, jag är bara ett instrument i Guds händer”.

Många personer har besökt Casan, fått mycket hjälp och healing. Även miljontals foto har visats, och de har fått distansläkning och mirakler har skett bara de har satt sin bild och namn på ett papper.

Idag ber vi att gudomlig rättvisa ska tjänas, och omvändelse till de skyldiga oavsett vem som har vilken roll.

Nu handlar det om vår tro till de entiteter som hjälp oss under många år. Vi gemensamt kan fortsätta resa dit för att få sitta i meditationsrummen och få den hjälp vi behöver.

Som jag alltid sagt:

Det vi kan göra är att inte döma och prata illa om det vi inte vet något om, utan stanna positiva och be för att Casa Dom Inacio kan fortsätta hjälpa människor. Och genom att vi reser dit och får hjälp, får även de drabbade som bor i Abadiãnia hjälp.

Jannie hade en resa inplanerad i februari i år men av hennes Facebookflöde att döma verkar den inte ha blivit av trots att hon envist upprepat att energierna därnere är starkare än någonsin. Nästa resa till healingcentret är planerad i november 2020 men hon har flaggat för att den blir av enbart om hon får ihop 6 deltagare eller fler. Även om resan mot förmodan blir av så måste det sägas vara något helt annat än de uppskattningsvis 500-tal svenska resenärer som årligen åkte till John of God när de svenska healingresearrangörerna hade sin guldålder.

Mister man ett bluff-resmål står dock tusen åter och Jannie verkar ha hittat ett substitut för healingresorna till John of God. Hennes företag Vidéen Travel har börjat arrangera resor till några kullar i Bosnien-Hercegovina som en bosnisk pseudoarkeolog påstår är urgamla pyramider som omges av mystiska energier. Hennes majresa är redan fullbokad men i september finns det fortfarande platser kvar för den som är sugen.

Reseföretaget Vidéen Travels ledord är Love, Care & Compassion. I dessa ord verkar det dock gå att tolka in att man kan flyga folk till en hänsynslös bedragare som förgriper sig på kvinnor och när de vittnar om övergreppen förnekar man det eftersom man själv inget sett.

Tvenne avslutande tips från nätet rörande John of God:

Anna Böhlmark brukar skriva för diverse dubiösa publikationer som lyfter olika typer av låtsasmedicin till skyarna. Så långt som att ta en våldtäktsdömd John of God i försvar går hon dock inte. Hon har nyligen rest till Casa de dom Inácio för att skriva en, som det verkar rakt igenom kritisk, artikel för 2000-talets AlmaNova. Man måste vara prenumerant för att läsa artikeln men hon har i alla fall publicerat en liten video där hon läser upp delar av artikeln och man kan i videon också se hur ödsligt healingcentret numera är och hur Abadiânia blivit något av en spökstad. Invånarna vågar också nu i efterhand berätta om den rädsla alla hyste för John of God.

I samband med att John of God greps i december 2018 lade journalisten Henrik Brandão Jönsson på sin blogg ut ett kapitel från sin bok Fantasiön från 2010 i vilket han berättar om hur han besöker samhället Abadiânia, Casan och kort intervjuar John of God i egen hög person. Det är väldigt intressant läsning, man får bland annat höra vad personalen på vårdcentralen tycker om att behöva ta hand om svårt cancersjuka som lyckats ta sig till healingcentret från världens alla hörn. Vidare berättar invånarna i Abadiânia om hur John of God är någon sorts maffiaboss som kräver procent på de olika näringsidkarnas förtjänster.

       

       

Bok om obskyr nätgemenskap och samtidens förfall

Jag har precis läst ut e-boken Sällskapet för Ordningens Upphörande och Värdenas Omvändelse av pseudonymen Thomas C Berrian, som för övrigt denna blogg haft äran att erhålla kommentarer från.

Bokens fond är en planlös semesterresa som författarjaget företar sig på egen hand i centraleuropa. Under resans gång får man dock ta del av olika tankespår i hans huvud, exempelvis om det avancerade trollandet av flat earthers han tidigare ägnat sig åt. Tankespåren rör annars till stor del samhällsutvecklingen där Berrian i samtidens tendenser ser en dyster framtid komma mänskligheten till mötes. Tankespåren är också till viss del självbiografiska och handlar ofta om hur Berrian vantrivs i samtiden och med många av människorna runtomkring honom. Hans resa i centraleuropa tar honom också så småningom till Wien där Freud var verksam, och ett av Freuds viktigaste arbeten handlade ju faktiskt om hur den moderna människan vantrivs i kulturen.

Man får också följa författarjagets försök att på Tinder bryta sin ensamhet. Det är ganska självutlämnande, om allt nu är sant, för det rör sig knappast om någon rakt igenom dokumentär skildring utan Berrian har tagit sig en del konstnärliga friheter längs vägen.

Centralt i boken är Sällskapet, en liten alternativ sammanslutning som främst håller till på Facebook och som författarjaget är en del av.

Vi är inget parti, varumärke eller någon subkultur, vi är ingen politisk miljö eller en litterär klubb. Möjligen en sekt. Men bara i en ironisk mening. Att överhuvudtaget benämna sig själva som en sekt går emot begreppets själva premiss då sekt alltid är ett skällsord som används av utomstående. Just därför kallar vi oss ibland för sekt. En orden vore kanske ett mer neutralt namn men då kommer man till problemet med Sällskapets faktiska struktur som bäst låter sig beskrivas som anarkistisk. Vi har inga formella ledare även om vissa medlemmar är mer tongivande än andra, vi har inga stadgar, ingen programförklaring eller uttalat mål för verksamheten. Men ändå har vi förts samman, som av ett kall.

(Källa: Berrian T. C., Sällskapet för Ordningens Upphörande och Värdenas Omvändelse , kap. 3)

Sällskapet har en verklig förlaga och för den ganska snäva skara som har inblick i den lilla nätgemenskapen så är det ganska lätt att lista ut vem som är vem i boken, exempelvis profilen Mark.

Mark var en av de tongivande i början, han hade alltid en massa galna idéer och upptåg, att vi skulle infiltrera olika litterära föreningar, förslag på strikta sektliknande regler för vilken mat vi skulle äta, vilka böcker vi skulle läsa och vilken musik vi skulle lyssna på. Sen fick han nytt jobb, något med artificiell intelligens, vilket tog upp mycket av hans tid.

(Källa: Berrian T. C., Sällskapet för Ordningens Upphörande och Värdenas Omvändelse , kap. 11)

Man hatar när det händer.

Sällskapet blir hur som helst något av författarjagets flykt från samtiden och dess tendenser, och frågan är om Sällskapet kanske ska kunna förhindra samhällets urartning, ändra historiens gång och i slutändan till och med kunna hjälpa Berrian hitta en livspartner?

       

       

John of God akt 12: Feministisk riksdagskandidat arrangerade resor till sexövergreppsanklagad charlatan

På plats elva på Feministiskt Initiativs riksdagslista återfinns den för denna blogg bekanta Inez Abrahamsson. Hon är ju en av de som arrangerat healingresor till den hänsynslöse brasilianske charlatanen John of God som påstås kanalisera sedan länge döda läkare och helgon. I och med att resorna kritiserades i media för ett antal år sedan blev hon tvungen att snabbt städa sitt healingreseföretag Weforyous hemsida från potentiellt lagstridiga underförstådda påståenden om hur man kunde bli frisk från svåra sjukdomar, såsom cancer, genom att köpa en resa. Städningen av hemsidan innebar dock inte någon avbön utan Inez kom att vara den som skarpast gick ut och försvarade healingresorna, bland annat i en minidebatt mot Sven-Ove Hansson i P4 Extra. Hon kom också att PO-anmäla Västerbottens-Kuriren för deras kritiska reportage om hennes företag, vilket dock inte ledde någonstans.

Att vara med och bedra svårt sjuka personer är såklart illa nog. Dock måste det utöver det anses vara mycket kontroversiellt att ett feministiskt parti har en riksdagskandidat som arrangerat resor för sårbara människor till en för sexuella övergrepp anklagad bedragare. Vill man veta mer om de sexövergrepp John of God anklagats för så kan man bland annat titta 13:45 in i denna granskning av John of God som 60 Minutes Australia gjorde för några år sedan. Reportaget ger inte någon särskilt smickrande bild av det brasilianska transmediet.

Det verkar förvisso som att Inez inte längre anordnar några resor till John of God men enligt hennes hemsida så är hon i färd med att skriva en bok om healingresorna till Brasilien så hon verkar inte ha omprövat verksamheten.

Vem vet, eventuellt kommer resor till en ökänd brasiliansk bedragare som påstår sig vara kanal för andar och behandlar patienterna genom att skrapa deras ögonglober, skära i deras bröst, stoppa upp vassa föremål i näsorna samt utöver det ta sig en hel del friheter att vara en del av Feministiskt Initiativs sjukvårdsreformer framöver.

       

       

Vår i Warsawa

De som när sig på överskottet av mitt arbete skickade mig denna vecka till Polens huvudstad Warsawa. På kvällarna fanns glädjande nog dock lite tid till att göra annat än att generera profit åt kapitalet. Ett museum jag besökte eftersom de hade kvällsöppet en dag i veckan var The Warsaw Rising Museum vars främsta fokus är det polska upproret i Warsawa under slutet av andra världskriget. Med tanke på museets tydliga inriktning lär det inte vara någon risk att museets chef kommer att drabbas av samma öde som Pawel Machcewicz, tidigare chef för ett museum i Gdansk med betydligt bredare andra världskriget-tema. Som en del i nationalkonservativa regeringspartiet Lag och Rättvisas kulturkrig avsattes ju Machcewicz eftersom museet inte ansågs vara polskt och patriotiskt nog.

Museum med tema polska upproret under andra världskrigets slutsskede
Den ganska oansenliga ingången till The Warsaw Rising Museum

Det märks för övrigt väl på Warsawas centrala bebyggelse att Polen på många sätt tycks vara en nation för framtiden. Skyskrapor i stål och glas växer upp som svampar ur marken där det tidigare stått ganska nedgångna bostadskomplex. Trots skyskraporna är dock det gamla Kulturpalatset som uppfördes på 50-talet alltjämt stadens högsta byggnad. Kulturpalatset var för övrigt en present från Stalins Sovjetunionen till det polska folket. Med tanke på bakgrunden och den monolitiska stilen på huset kan man förstå att polackerna har blandade känslor inför byggnaden. Personligen måste jag dock säga att jag verkligen gillade Kulturpalatset och såg till att fotografera det från alla upptänkliga vinklar samt slutligen ta hissen till toppen för att avnjuta utsikten.

Sovjetunionens gåva till Polen
Stalins fina gåva till det polska folket

Jag hann också med att äta lite traditionell polsk mat. Den var ungefär som traditionell central- och nordeuropeisk mat brukar vara, flottig och mastig. Att äta traditionell polsk mat påminner nog ganska mycket om hur det rimligen borde kännas för många av de som röstar på traditionella nationalkonservativa partiet Lag och Rättvisa, det känns nog säkert väldigt tillfredsställande just när man gör det men efteråt har man en klump i magen och upplever en gnagande ånger.

       

       

Islandsresa

I förra veckan reste jag på familjesemester till sagoön Island. Det kändes dock som att alla isländska sagoväsen gaddat sig samman för att förstöra vistelsen. Lagom till resan hade för det första kameran på min Sony Xperia Z5 havererat för tredje gången och alla bilder på öns fantastiska vyer pryddes därför med det fina heltäckande rosa filtret man kan se på bilden nedan. För det andra blev min gosse typiskt nog sjuk strax efter att vi anlänt.

Islandsvy med rosa filter

Även om både tekniken och den mikrobiologiska floran var emot oss så var vädergudarna definitivt på vår sida och bjöd på klar himmel och strålande solsken när vi bilade runt till de av turister så välbesökta sevärdheterna i den så kallade Gyllene Cirkeln. Även om mobilkameran havererat fungerade Pokémon Go och jag kunde därför i alla fall ta screenshots på de gejsrar, varma källor och vattenfall som i Pokévärlden blivit Pokéstops eller Pokémon-gym. På så vis kunde jag alltså ändå på något sätt föreviga ögonblicken.

Pokemon Go Strokkur gejser

Det blev också ett besök på det världsberömda penismuséet i Reykjavik. Det måste nog dock sägas vara den typ av museum som är roligare att berätta att man besökt än att faktiskt besöka och det är nog inte ensamt en anledning att besöka Island.

       

       

Veckoslut i Manchester

Även om jag ogärna lämnar det land som är vida överlägset alla andra länder så känner jag ändå det sociala trycket att åtminstone någon gång om året nyttja mitt utrikespass. I år blev det sent omsider en långhelg i den gamla industristaden Manchester.

Till dagsaktiviteterna hörde bland annat besök på tre av stadens museum, allraförst arbetarrörelsemuséet People´s History Museum. Att en såpass anrik industristad skulle ha ett sådant museum var kanske inte helt otippat. Att fotbollsmetropolen Manchester också skulle ha ett stort fotbollsmuseum, National Football Museum, var inte heller det oväntat. Muséet fokuserade främst på det som hände på planen men man tog även upp sådant som exempelvis läktarkatastrofer och huliganism. För tillfället hade man en temporär utställning om VM 1966, det enda världsmästerskap som England vunnit. Slutligen hade Manchester som alla andra större städer också ett konstmuseum, Manchester Art Gallery. Jag fann nog de delar där man fokuserade på fotografi intressantast. Man hade bland annat en serie fotografier med spelande fotbollslag i olika länders lägsta divisioner där kameran dock inte bara fångade vad som hände på fotbollsplanen utan också de minst lika intressanta omgivningarna.

Arbetarrörelsemuseum i Manchester
People´s History Museum

På kvällstid blev det att besöka pubar och andra uteställen i Manchesters gay- och hipsterkvarter. I en av lokalerna hade man istället för de ordinära brandkatastrofsinstruktionerna information till besökarna om hur de skulle agera vid vansinnesattacker av olika slag. Skönt att få lite variation på den klassiska ”Rädda – Larma – Släck”.

Terrortips

Ibland kunde man dock tack och lov fortfarande känna sig som hemma, till exempel när man såg älgskylten på den tyskinspirerade julmarknad som barrikaderat sig framför Manchesters stadshus.

Julälg

       

       

John of God akt 11: Jannies fantastiska erbjudande

Det var länge sedan jag skrev något om den cyniska industrin kring brasilianske healern och transmediet John of God och de blåögda svenskar som arrangerar resor till honom. Nu måste jag dock bryta tystnaden då en av de svenska healingresearrangörerna lanserat ett helt fantastiskt erbjudande till sina kunder. Det är researrangören Jannie som i sitt senaste nyhetsbrev presenterar den revolutionerande tjänsten.

NYHET!

Återigen kan Vidéen Travel erbjuda någon fantastiskt!

DU SOM TROR ATT DU INTE HAR RÅD ATT ÅKA?

LÄS HÄR:

Nu kan jag erbjuda avbetalning på alla mina resmål, helt utan ränta!

Så här enkelt fungerar det.

* Du skriver kontrakt med mig och Vidéen Travel.
* Du sätter in pengar till mig i förskott på en resa (du bestämmer vilken).
* Du betalar varje månad så mycket du kan eller vill.
* När du betalt hela din resa så är det bara att bestämma vilken resa du vill med på och min tjänst är gratis.
* Du får löpande kvitto på dina insatta pengar.
* Om du ångrar dig efter att ha betalt halva resan betalar jag tillbaka dina pengar minus 1000 kr av din insättning för det jobb jag haft.
* När du köpt din flygbiljett så blir 2000 kr av ditt insatta kapital bokningsavg och betalas inte tillbaka om du skulle avboka. Dessa pengar ingår i slutsumman och tillkommer inte.

Frågan är såklart vilket mervärde Jannies okonventionella förskottsavbetalningstjänst ger kunderna, mer än förvaring av pengar och någon sorts självbindning vid att så småningom köpa en resa eftersom man förlorar en tusenlapp om man väljer att inte resa. Det är förvisso väldigt fint av henne att inte kräva sina kunder på ränta för de pengar hon så vänligt förvarar åt dem.

Man kan ana hur tankegångarna gått. En vanlig ursäkt när Jannie försökt kränga sina resor till John of God och hans bisarra healingceremonier, där han går lös med vassa metallföremål på kvinnobröst, näsor och ögon, har säkert varit att man inte haft råd. Sådant säger man ju ofta när någon försöker sälja på en något man absolut inte vill ha. Nästa gång någon kör med en sådan dålig ursäkt kommer Jannie dock att ha ett ess i rockärmen, räntefri avbetalning i förskott!

Tidigare inlägg på denna blogg om healingresorna till John of God: Vill man ha en introduktion till John of God så kan man läsa första delen i min bloggserie och vill man ha mer fördjupning angående de svenska healingresearrangörernas verksamhet så kan man läsa del fyra med min dödsföraktande wallraffning som ändtarmscancerdrabbad potentiell healingresekonsument. Specifikt om Jannies healingreseverksamhet har jag skrivit några få rader om i del tre, sju och nio.

       

       

Mellanspel i Hamburg

Förra veckoslutet unnade jag mig en långweekend i Hamburg. Eftersom jag så sällan åker utomlands var det på sätt och vis lite synd att jag åkte till ett land jag redan besökt då min reskarta ju trots resan är precis lika vit som innan densamma. I Hamburg fick jag bland annat tvenne gånger avnjuta lite exotisk tysk snabbmatskultur i form av currywurst.

Currywurst på fat

Jag och mitt resesällskap besökte också modelljärnvägsmuseet Miniatur Wunderland, ett stort museum i flera våningar med enorma och mycket detaljrika modelljärnvägsbyggen. Nedan kan man se delar av det modelljärnvägsbygge som var inspirerat av Schweiz men det fanns också ett som var skandinavieninspirerat.

Schweiz i miniatyr

I en av museets mindre specialutställningar hade några av de tyska partierna fått bygga varsin vision av framtidens Tyskland. Nedan kan man se en bit av Die Grünes vision. Solceller tycktes vara någon form av tysk överideologi ty de var framträdande i så gott som alla partiers modellbyggen. Högerextrema NPD hörde dock inte till de partier som fått bidra med ett eget modellbygge och det hade varit intressant att se hur deras vision av framtiden sett ut.

Grön vision

Inte jättelångt från modelljärnvägsmuseet ligger kända och ökända Reeperbahn, som förutom traditionellt nöjeskvarter också är stadens red light district. Detta påminner om ett fenomen jag känner igen från tidningsställen i större tidningsbutiker, modelljärnvägsmagasinen tycks alltid vara placerade i närheten av porrtidningarna. På Reeperbahn kikade vi in i den stora erotikbutiken Boutique Bizarre. De tycktes vara så på det klara med att butiken användes som museum att de faktiskt tog någon euro i inträde. Efter ett besök kunde man konstatera att de mänskliga sexuella önskningarna, och de med dessa önskningar förknippade attiraljerna, i sanning varierar.

Vi gick också längs Herbertstrasse, en avspärrad liten gata dit bara män gavs tillträde. I fönstren på husen invid gatan stod kvinnor till vilkas kroppar man tydligen kunde köpa sig tillträde om man så önskade. En annan homosocial miljö vi snabbt kikade in i var Toms Saloon, en liten källarpub vars besökare till största delen bestod av tyska män i läderutstyrsel. Väggarna i lokalen pryddes av originalteckningar signerade finske konstnären Tom of Finland. Toms Saloon är nog för övrigt enda stället jag besökt där jag sluppit betala ölen med motiveringen att jag bara beställt en enda.

Tom of Finland i original

       

       

Tvenne böcker om tidningsannonser

Under en ganska välförtjänt veckolång fjällsemester har jag bland annat unnat mig att läsa två ganska olika böcker som båda har tidningsannonser i blickpunkten.

Tvenne annonsböcker

I Damen utan underkropp – och andra roliga annonser är annonser publicerade mellan 1875 och 1922, främst näringsidkares dito, i fokus. Boken är en ganska rättfram historia. På varje sida finns en gammal annons som idag ter sig absurd och komisk. Det kan exempelvis handla om märkliga alternativmedicinska preparat eller förevisande av människor från andra delar av världen mot betalning på ett sätt som idag hade uppfattats som minst sagt rasistiskt. Under varje annons har författaren sedan skrivit en rad eller två som förklarar eller understryker det roliga i annonsen.

En vild man
(Annons ur Damen utan underkropp, sidan 8)

Boken Öronbrosk önskas – Livsöden, brott och humor i annonser genom tiderna går mer på djupet och humorn i annonserna spelar blott en biroll. Författarna har systematiskt gått igenom diverseannonser i Dagens Nyheters 150-åriga historia och man försöker se annonserna som tidsdokument i vilka man kan skåda ett Sverige statt i förändring. Så gott det går har man strukturerat upp det spretiga materialet i skilda kapitel. Märkliga mirakelpreparat samt hur kriminella har använt sig av annonserna har exempelvis tillägnats två kapitel vardera. Vidare har annonser från personer som sökt resesällskap tillägnats ett eget kapitel och exemplet nedan är hämtat därifrån.

En vanlig mänska
(Annons ur Öronbrosk önskas med författarnas kommentar under, sidan 87)

       

       

John of God akt 10: Resebyrån BIG Travel har guldfiskminne och återupptar healingresor

Det är nästan ett år sedan jag senast skrev ett blogginlägg om den brasilianske healern John of God och de svenskar som arrangerar resor till honom. I det långa inlägget, som var del 9 i min bloggserie, kunde man i slutet läsa om hur konventionella resebyrån BIG Travel häpnadsväckande nog börjat förmedla healingresor till den ökände healern. Att en vanlig resebyrå gav sig på något så kontroversiellt som att sälja mirakulösa helanden var givetvis mycket anmärkningsvärt.

Som nordeuropas värsta John of God-haverist så kände jag faktiskt att jag borde agera mot detta på något sätt även om jag förvisso börjat tröttna rejält på helbrägdagöraren. Jag började så smått förbereda för att på något vis sätta lite tryck på BIG Travel som verkligen borde vara mer rädda om sitt varumärke än att drista sig till att sälja mirakelresor till svårt sjuka.

Nybildade VoF-avdelningen i Skåne skulle dock förekomma mitt tangentbordsfälttåg mot BIG Travel. I september reagerade ordföranden Pontus Böckman på en annons som BIG Travel satt in i Sydsvenskan där de gjorde reklam för healingresorna. Initialt kontaktade man tidningen och kritiserade dem för att de tagit in annonsen. Efterhand kom man dock även att ha mejlkontakt med BIG Travel som sensationellt nog lovade att omedelbart sluta saluföra healingresorna till John of God.

Kontakta dem direkt? Tja, så går det ju faktiskt också att göra. Jag blev lite förvånad över att det gick såpass enkelt att få resebyrån att upphöra med att saluföra resorna. Om man tänker efter så var det nog dock egentligen inte så konstigt. Till skillnad från de mindre healingresearrangörerna som inte på samma sätt har något varumärke att vara rädda om så omsätter BIG Travel nästan 850 miljoner per år. De småpengar man eventuellt kan tjäna på healingresorna torde vara småpotatis jämfört med den potentiella skada varumärket kan åsamkas. De mindre researrangörerna visade sig ju dessutom ofta vara före detta ”patienter” hos John of God som därför trodde stenhårt på Casans mirakler, något som knappast torde gälla de ansvariga på BIG Travel. På podcasten Mellan svart och vitts hemsida kan man för övrigt höra mer om Pontus Böckmans skeptiska aktivism och även läsa mejlkonversationerna med resebyrån och tidningen.

Där kunde sagan om BIG Travels satsning på healingresor vara slut men det skulle tyvärr visa sig att så inte skulle vara fallet. Nu har resebyrån drygt ett halvår senare helt plötsligt börjat saluföra healingresor till John of God igen (FreezePage) och löftet till Böckman tycks vara glömt och begravet. Man undrar givetvis vad omprövningen beror på. Måhända är det nya personer som är ansvariga och de har ingen kännedom om löftet, det oetiska i healingreseverksamheten samt den eventuella skada deras varumärke skulle kunna drabbas av. Eller så har de ansvariga på BIG Travel helt enkelt guldfiskminne och behöver bara påminnas igen för att otyget ska upphöra.

Förra gången BIG Travel marknadsförde resor till John of God angavs inte vem som var teknisk arrangör av resorna och som man alltså i praktiken reser med. Det gör man dock denna gång. Det rör sig om alternativa hälsoreseföretaget Weforyou som jag skrivit en del om tidigare. När jag ville kartlägga den svenska healingresebranschen mejlade jag alla researrangörer, utgav mig för att vara cancersjuk och intresserad av en resa till John of God, detta för att få ta reda på omfattningen av verksamheten samt hur potentiella kunder bemöttes. Från Weforyou fick jag ett ganska lustigt svar rörande betalningen:

Du är välkommen att resa med oss. du behöver då gå in i butiken (finns i vår hemsida) och anmäla dig där (viken resa du vill vara med) samt betala anmälnings avgiften 3000 kr in i Bankgiro 654-8911, så då har du garanterat plats i resan. Alla säger att när de har betalat anmälnings avgiften så börjar det hända konstiga saker i deras kropp. Det är Entiteternas sett att förbereda oss inför healingen.

Andevärlden har tydligen direktkontakt med Weforyous konto. Samtidigt som det är skrattretande så är det också väldigt talande eftersom det blir uppenbart vad allt egentligen handlar om, penningar in på kontot.

BIG Travel guldfisk

Tidigare inlägg i bloggeposet om John of God:
Bland mina tidigare inlägg så rekommenderas främst inlägg 1 som är något av en introduktion samt inlägg 4 i vilket jag berättar om min wallraffning som cancersjuk healingresekund hos en av healingresearrangörerna och får veta att cancern beror på skamkänslor. Vill man veta mer om Weforyou kan man bland annat läsa inlägg 9 i vilket jag recenserar en bok som en av företagets grundare skrivit. Det är för övrigt i det inlägget man också kan läsa om BIG Travels första försök att kränga healingresor.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Livsåskådning, John of God, Healing, Resor, Skojare, VoF, BIG Travel.