Dramatisk demonutdrivning utförd av indiansk spårare mildrar dom i uppmärksammat pedofilanklagelsemål

Nyligen visades på SVT första delen av tre i dokumentärserien Att rädda ett barn om en bitter vårdnadstvist där pojken Elias mamma Anna (fingerade namn) anklagat pappan för sexuella övergrepp och till och med sett sig nödgad att kidnappa pojken för att under en tid hålla sig gömd med denne.

Jag har själv följt fallets utveckling ända sedan podden Haveristerna tog upp det för ett år sedan. En anledning till att jag fann ärendet extra intressant var att flera färgstarka personligheter som jag var väldigt bekant med sedan tidigare, såsom extreme konspirationsteoretikern Henning Witte och outtröttlige rättshaveristen Ulf Bittner, engagerat sig i fallet på Annas sida. Där fanns också några jag följt betydligt mer sporadiskt, närmare bestämt kretsen kring Monica Dahlström-Lannes, en grupp människor som kanske är lite för bra på att upptäcka barn som är utsatta för sexuella övergrepp. De är så bra att de ser övergrepp och pedofilnätverk där de inte finns. En ny bekantskap i denna krets som haft en central roll i fallet var Agneta Bravélius, grundare av organisationen BRY – Barns Rättsskydd. Dessa och flera andra vitt skilda personligheter sammanstrålade från alla möjliga håll och slöt okritiskt upp på Annas sida.

Jag har sett fram emot dokumentären ända sedan jag först hörde talas om att den var på gång. Av en del kommentarer på Facebook att döma så hade några personer i skaran kring Anna trott att den skulle vara till hennes fördel. För den som tagit del av alla detaljer i ärendet och inte har de skeva Bravéliuska eller Dahlström-Lannesianska glasögonen på sig är det dock uppenbart att så aldrig skulle kunna bli fallet.

Av alla de färgstarka personligheter som engagerade sig på Annas sida var måhända Conny Andersson på många sätt den mest intressanta. Conny Andersson är en nyandligt sinnad mycket kontroversiell före detta polis som driver den av nordamerikanska indianer inspirerade spårningsskolan Tracker School Sweden. Han påstår sig ha närmast övernaturliga förmågor. Bland annat ska han kunna lukta sig till att våldsamheter ägt rum på en plats.

När Conny Andersson nyligen framträdde i Michael Oddanes esoteriska och konspiracistiska youtubekanal WakeUpGlobe för att prata om demoniska krafter kom han faktiskt in på rättegången för ett år sedan där Anna sedermera kom att dömas till villkorlig dom och dagsböter för grov egenmäktighet med barn och grovt förtal.

Conny var där för att stötta Anna och bjöd i WakeUpGlobe på en liten ögonblicksbild från rättegången som belyser vilken spännande förhandling det lär ha varit. Här är Connys egna ord om vad som hände, det visade sig faktiskt att demoniska krafter var i farten men Connys övernaturliga förmågor skulle förändra allt och få ett avgörande inflytande på domstolens utslag:

En utav de som var mest demonisk som jag upplevde det, det var ju åklagaren, Daniel Suneson heter han. Han drev det här fallet väldigt negativt. Han satt nästan som en ödla faktiskt, han satt och tittade ut över rättssalen och hukade sig. Han hade ett väldigt intressant ansiktsuttryck när han argumenterade.

Så vid paus så stod vi ute i korridoren och så tänkte jag: jag ska gå fram och snacka med den där killen, tänkte jag, den där ödlan. Så jag går fram till honom och så säger jag så här: ”Hej!”.

Så fort jag sade ”Hej!” och kom närmare honom så studsade han till, han hoppade till. Och sedan sade han högt ”Vad gör du här!? Vem är du!? Gå härifrån!?” sade han till mig.

Och den reaktionen var ju inte direkt mänsklig, det var ju väldigt märklig reaktion. Hur han då, som åklagare, skriker rakt ut i min närvaro. Och jag kände att det där handlade om hans djupa rädsla att göra. Så jag stod kvar och inledde ett samtal med honom om just moral. Jag sade det att: ”Hur ser du på moral och rättstillämpning? Jag tänker så här att moral är ju det som skapat lagen. Lagen är moraliserande.”

Och han tittade på mig ”Jag har inte tid med moral” sade han. ”Jag ska bara utreda och döma, eller ja leda i, brott här.” Och han sade också ”En stöld är en stöld” sade han. Då sade jag ”Det stämmer inte” sade jag ”för stöld är inte stöld om man inte har en moral till det, om man har av misstag har tagit med sig någonting”

Ju längre vi stod ju mer blev hans kropp orolig, och sedan så lugnade den ner sig. Och sedan så hände någonting som jag aldrig varit med om förut som bekräftade min upplevelse. Och det är att jag ser en skugga lämna hans rygg och i efterhand så tänkte jag, det där var ju en demon som lämnade honom!

När vi blev inkallade sedan, för att rättegången skulle fortsätta, så märkte jag att den här åklagaren hade blivit betydligt mer mildare, han hade tappat energi. Och i sin slutplädering så hade han inte energi, så han tog i överdrivet mycket och gjorde bort sig och han krävde att Anna, hon skulle genomgå rättspsykiatrisk undersökning och att hon skulle få fängelse. Och i den förlorade kraften så tappade han tilltro i den övriga rättens medlemmar. Därför så beslutade, såg jag, rätten att omedelbart frigöra Anna som då satt häktad i två månader plus att hon inte skulle genomgå rättspsykiatrisk undersökning.

Så det var en direkt konkret situation som jag var med om som jag aldrig hade sett förut, och jag hade heller inte trott på det om jag inte börjat studera det här med demoner

Del två av dokumentären sänds onsdag 27:e maj 20:00 och del tre onsdag 3:e juni 20:00. Av förtitten att döma kommer mina personliga favoriter då att få en del utrymme.

       

       

Dömd till en evig tillvaro som hotellinventarie

Medier som påstår sig ha kontakt med andevärlden anses av många vara oetiska bedragare som livnär sig på efterlevandes saknad av sina anhöriga och räddhågsna husägares spökskräck. I vissa avseenden skulle det dock kanske vara mer oetiskt om mediernas förmågor faktiskt vore äkta.

I senaste avsnittet av medierna Andreas Österlunds och Johanna Lindbergs podd Det Utomsinnliga framkom ett sådant exempel. Johanna berättade då om när hon skulle bo på ett hemsökt hotell och fullpackad med väskor äntrade sitt hotellrum för att där finna ett litet spöke.

När jag kommer in där som en packåsna då ser jag att det sitter en flicka på sängen. Tänk er Madicken, fast med långt mörkt hår, och så har hon någon sorts vit klänning, men lite… Tänk dig Madicken fast lite finare, lite mer krås, och alltså hon var ju ett fint barn – mycket fin flicka! Kanske, om jag ska gissa på hennes längd och hur hon ser ut, så kanske mellan nio- till elvaårsåldern någonstans. Hon sitter där och ser jätteförvånad ut över att jag kliver in där liksom. […] Jag inser väl att om jag… Jag är ju inte säker på att hotellägaren vill att jag rensar här, för en del hotell tycker ju att det är bra med hemsökelse liksom.

Att ha förmågan att låta en stackars död flicka gå över till ljuset men underlåta att göra det och därmed döma henne till en evig osalig tillvaro som hotellinventarie känns minst sagt grymt. Skulle inte hotellet kunna satsa på någon annan ”unique selling point” än en arm spökflicka?

       

       

Låt inte Satan klippa dina trosvingar med sin förstånds-sax

Dags för lite kristen uppbyggelselitteratur igen, nämligen Jentezen Franklins Bryt dig loss som jag införskaffade på Livets Ords europakonferens häromsistens. Boken, en svensk översättning efter amerikansk förlaga, är utgiven av Livets Ords förlag och författaren var förra sommaren också inbjuden till europakonferensen för att tala om bokens ämne. Vidare verkar Franklin vara inbjuden till nästa sommars konferens så han verkar faktiskt vara riktigt populär hos den beryktade uppsalaförsamlingen.

Även om titeln skulle kunna få en att tro det så är Bryt dig loss ingen handbok i hur man tar sig loss från fastlåsningstekniker, i alla fall inga sådana av denna världen. Boken är faktiskt något så ovanligt som en instruktionsbok i hur man tar sig loss när man hamnat i klorna på ingen mindre än Hin håle själv.

Det är svårt att låta bli att fascineras över hur annorlunda vardagen ofta måste te sig för de som tror att olika andemakter verkar i vår värld. Det vissa skulle anse hörde hemma i filmer som Exorcisten är för andra verklighet. Ett exempel på det är en händelse från sin ungdom som Franklin delger bokens läsare. Mörkrets makter har tagit kontrollen över en stackars man och Franklin är tvungen att ta till kamp. Händelsen tjänar nog dock främst som en påminnelse om hur viktigt det är med regelbundna matvanor.

Låt mig dela en sann berättelse om något som hände när jag var tjugoett år gammal och gick igenom en tjugoen dagar lång fasta. Under den andra veckan predikade jag under en väckelsekampanj i North Carolina tillsammans med min bror Richie. En kväll upplevde vi ett annorlunda möte. Den helige Ande föll på ett mäktigt sätt när vi började sjunga en sång. Hundratals människor kom fram för förbön, och många kom för att bli frälsta och fyllda med den helige Ande.
Efter mötet frågade en man klädd i fin kostym om han kunde få träffa min bror och mig enskilt. Vi gick in i ett rum, och han frågade om vi kunde be för honom. När jag stilla lade ena handen på hans axel och började be, kände jag plötsligt en obehaglig andlig närvaro. Jag visste att vi mötte något som fram till dess bara varit en lära som jag läst om i Bibeln. Jag visste vad Bibeln hade att säga om demonbesättelse, men jag hade aldrig ombetts hjälpa en person som stod under en ond andes inflytande.
Det som skedde under de följande tjugo minuterna var förbluffande. Den prydlige, kostymklädde mannen började förändras inför våra ögon. Hans ansikte förändrades, rösten blev djupare, och en ond ande talade genom honom: ”Vi kommer inte att ge oss av. Vi hatar er. Lämna oss i fred.”
Jag blev skräckslagen och minns att jag tänkte: ”Om inte ni ger er av, kommer jag att göra det! Jag sticker härifrån!”
Plötsligt kände jag en frimodighet och auktoritet från den helige Ande som jag aldrig hade känt förut. Någonting inom mig sa: ”Han som är i dig är större än den som är i världen. Detta slag går endast ut genom bön och fasta.”
Jag lade handen på mannen och sa: ”Satan, i Jesu Kristi namn befaller jag dig att släppa den här mannen fri.” Mannen började hosta och få kväljningar. En svavelaktig lukt kändes i rummet. Det var så märkligt. Än idag förundrar det mig.
När jag hade uttalat de orden blev mannens ansikte och röst normala igen, och han började gråta. Han bad Jesus bli Herre i hans liv. Senare bekände han för min bror och mig att han var porrmissbrukare och att han hade ett förhållande med en gift kvinna i församlingen.

(Källa: Franklin, J., Bryt dig loss, s. 40-41)

Det är dock inte alls sådan här förhållandevis dramatisk satanisk besättelse som boken främst handlar om. Bryt dig loss är mer inriktad på fall där djävulens inflytande tar sig långt mer subtila uttryck och boken riktar sig främst till relativt fromma trosfränder som ibland upplever att de nog faktiskt skulle kunna vara angripna av mörkrets makter. Tecken på att man är under attack från Satan och hans underhuggare är enligt Franklin exempelvis så triviala saker som att ens böneliv försvagas och att man drar sig undan från goda relationer, det vill säga skaffar sig alltfler vänner som är ”köttsligt sinnade istället för andligt sinnade”. Ett tredje tecken på att man är under attack från Satan påminner lite om den framgångsteologi Livets Ord tidigare var ökända för men som numera tonats ned. Ondskans andemakter kan nämligen göra att ens ekonomiska resurser sinar för att få en ur balans.

när allt tycks bryta samman samtidigt, när företagets resurser sinar eller uppsägningar hotar, bilen går sönder, apparater går sönder och alla barnen blir sjuka, kan det bero på en ”bristattack”. Fienden attackerar på det här sättet för att få dig att vända blicken från Gud och till din ekonomi. Om han kan få dig att bekymra dig i stället för att prisa Gud, börjar du fatta beslut utifrån omständigheter istället för utifrån Guds smörjelse.
Jag har sett personer som varit helt överlåtna åt Gud och som vuxit andligen, men så attackerade fienden med brist. De flyttade blicken från Gud till pengarna.

(Källa: Franklin, J., Bryt dig loss, s. 23)

Nu är jag förvisso negativt inställd från början så kanske handlar det om övertolkning från min sida då jag i bokens idéer ofta tycker mig se försök till kontroll över människor, kanske medlemmarna i Franklins egna församlingar i USA. Det är givetvis mycket svårt att veta hur utstuderade Franklins idéer är men i slutändan måste sådana här föreställningar vara ett effektivt sätt att få eventuella tvivlare att kämpa för att behålla sin tro. Om man verkligen tror att den ondaste makten i universum ligger bakom att man träffat några nya köttsligt sinnade vänner utanför församlingen eller ej längre finner ett nöje i att be är väl incitamenten för att hålla fast vid de gamla vanorna tämligen stora. På så vis skulle föreställningarna i Bryt dig loss faktiskt hindra människor från att just bryta sig loss.

Nu är det inte dags att tvivla på din tro och tro på dina tvivel. Det är dags att mata din tro och svälta ut dina rädslor. Låt inte Satan klippa dina trosvingar med sin förstånds-sax. Låt inte pytonormen övertala dig att att det inte gör någon nytta att be, eller att det inte längre är viktigt att läsa Bibeln.

(Källa: Franklin, J., Bryt dig loss, s. 63)

Smaka ordentligt på orden ”Låt inte Satan klippa dina trosvingar med sin förstånds-sax”. De är som gjorda för att brodera och sätta upp på väggen i köket. Kan man vara tydligare med att man faktiskt anser det vara en dygd att inte tänka efter?

Jentezen Franklins bok om satans attacker

Liknande inlägg på denna blogg: Jag har tidigare skrivit om en liknande bok från Maranatarörelsen, Stig Andreassons Maktkamp, i vilken demonbesättelse avhandlas.

       

       

Farbror Stig och de demoniska horderna

Dags för ännu en bok utgiven av kontroversiella kristna Maranatarörelsens bokförlag. Denna gång rör det sig om Stig Andreassons Maktkamp. Den har tydligen varit mäkta populär ty det är tredje upplagan, utgiven 2001, jag har i min ägo. På baksidan av boken strör några som påstås vara kända kristna personligheter lovord över den första upplagan som utkom redan 1987. En av de kända kristna personligheterna menar att boken är ”Den sakligaste och bästa bok jag läst om ondskans andemakter”. En sådan bok kan givetvis inte stå oläst i bokhyllan så jag beslöt mig för att läsa den. I boken avhandlas demoner, hur det går till när man blir besatt av dem, hur demonbesattheten yttrar sig och slutligen hur man blir fri från demonerna.

Efter lovorden från de kända kristna personligheterna avslutas för övrigt bokens baksidestext på följande vis:

Det har nu gått ett drygt decennium sedan boken kom ut första gången. Författaren har ansett det nödvändigt att omarbeta och utöka innehållet. Därför är denna nya upplaga av ”Maktkamp” ännu mer tidsaktuell och ännu bättre anpassad till den andliga situation som vi just nu befinner oss i.

En sådan tur att den uppdaterats. Vem hade velat läsa om 80-talets numera obsoleta demoner som väl antagligen besatte en genom att man bläddrade i tidningarna Okej och Kamratposten.

Stig menar att nyandligheten, new age, är den klart främsta källan till demonbesättelse. Man kan dock också bli demonbesatt genom droger eller ett allmänt syndigt leverne. Orena andar finns exempelvis i mängd på sådana platser som porrbiografer och nattklubbar. När man väl är besatt av en demon tycks det också kunna yttra sig på en mängd olika sätt, exempelvis så här:

De som har en benhård gudsfientlig och antikristlig attityd och sådana, som visar total oförmåga att omfatta den kristna tron, kan i verkligheten vara behärskade av andemakter.

(Källa: Andreasson S., Maktkamp, s. 59)

Den beskrivningen lär stämma in på i princip alla medlemmar i föreningen Humanisterna så de kan mycket väl vara demonbesatta hela bunten.

Märk väl att författaren Stig dock inte hör till de som ser demoner i allt och alla. Tvärtom varnar han för att tolka in demoniska makter i allt ont som sker. Trots att Stig alltså verkar någorlunda balanserad skulle jag ändå inte vilja hamna i klorna på honom och hans maranatavänner, ber man dem låta en vara så tolkar de nämligen det som att man är besatt av demoner.

Då vi vid ett tillfälle var samlade några personer för att bedja för en man, som led av allvarlig demoni, föll den stackars mannen plötsligt helt i trans. En klagande stämma hördes då tala genom honom och upprepade oupphörligt: ”Lämna mig ifred! Lämna mig ifred!”
Det var inte mannen själv som talade. För han ville inte bli lämnad ifred. Han ville komma ut ur sitt elände. Det var den besättande makten som ville vara ifred.

(Källa: Andreasson S., Maktkamp, s. 62)

Stig verkar ha varit med vid ett stort antal demonutdrivningar men har själv aldrig blivit demonbesatt. Däremot menar han sig ha blivit ansatt av demoner vid några tillfällen, något som tycks göra livet betydligt mer spännande. I en situation där andra nog bara skulle fundera om de ätit något olämpligt upplever Stig till exempel en dramatisk kamp mot mörkrets makter.

En gång skulle jag hålla tre förmiddagslektioner på en missionsskola. Ämnet var ”ockultismen”. Både rektor och lärare menade, att de unga eleverna på skolan behövde få klarhet i mångt och mycket som gällde denna företeelse. Jag hade förberett mig grundligt. Både på att avslöja farorna med det ockulta och att visa på Jesu seger över alla onda makter. Men vi hade bara hunnit ett par minuter in på den första lektionen, då jag började besväras av illamående. Jag kände det plötsligt som om min mage hade fått en frukost som den på intet vis kunde tåla. Ett kräkningsanfall verkade nära förestående. Kallsvetten började kännas på min panna.
Min vän rektorn satt ett stycke till vänster om mig i klassrummet. Flera gånger var jag färdig att vända mig till honom och säga:
-Jag tror vi måste avbryta lektionen. Jag känner mig faktiskt inte bra.
Men så vaknade en tanke inom mig. Tänk om detta var en attack från fienden! I mitt hjärta började jag bedja Herren om hjälp till att kunna fortsätta lektionen. Då släppte illamåendet en aning. Det stärkte kamplusten hos mig. Den kväljande känslan kom emellertid tillbaka. Men förnyad bön fick den på avstånd igen. På så sätt kom jag igenom den första timmen.
Under rasten satt jag och andades frisk luft vid ett öppet fönster och kände mig bättre. Men så fort jag startat lektion nummer två började illamåendet igen. På nytt måste jag föra kampen på två fronter. Samtidigt som jag delgav ungdomarna framför mig vad som stod på mitt utkast, måste min ande ständigt ropa till Gud för att illamåendet inte skulle bli övermäktigt. Den tredje timmen var precis likadan. Det var en duell med en makt, som till varje pris ville stoppa min undervisning. Men genom bön till Gud tvingades den makten att låta mig hålla på – om än ytterst motvilligt.
Då det hela var över hade jag orkat förmedla allt jag hade förberett i ämnet och tämligen urlakad gick jag ut ur klassrummet. På gården mötte jag en trossyster, som också innehade en tjänst på missionsskolan. Vi började samtala och jag berättade om de tre fruktansvärda timmar jag just hade varit med om. Hon såg på mig och sade resolut:
-Det förstår du väl att det var fienden som inte ville att ungdomarna skulle få klarhet just i de sanningarna. Det var därför du hade det så svårt.
Naturligtvis hade hon rätt. Någon annan förklaring kunde jag inte finna.

(Källa: Andreasson S., Maktkamp, s. 29-31)

Nej, någon annan förklaring går nog inte att finna om man ser demoner som den naturligaste saken i världen. Att Stig och hans bekanta så gör avslöjar följande lilla stycke:

En demonbesatt person befann sig i ett hem hos några vänner. Det blev ett kristillstånd och vännerna sände bud på mig.

(Källa: Andreasson S., Maktkamp, s. 130)

-Tjenare Stickan, vi har en demonbesatt här på besök, skulle du kunna kika över?

Maktkamp