Jag röstar för hårdför klimatdiktatur

Jag kör ju med helt öppna kort på den här bloggen och är föredömligt transparent både med min estimerade etniska sammansättning samt hur jag brukar rösta. När det gäller det kommande europarlamentsvalet bestämde jag mig ganska tidigt för att rösta på Miljöpartiet snarare än Socialdemokraterna. Klimatproblematiken bryr sig ju inte om nationsgränser och löses lämpligen på över- & mellanstatlig nivå. Det kändes därför ganska naturligt att rösta på det mest radikala gröna alternativet. I bakhuvudet fanns också de socialdemokratiska ledamöternas svek i omröstningen om det nya upphovsrättsdirektivet, även om jag väl inte brukar tillmäta den typen av frågor så stor vikt och det dessutom finns indikationer på att miljöpartisterna inte kommer att hantera frågorna bättre framledes.

Personkrysset får gå till Miljöpartiets tydligast klimatprofilerade kandidat Pär Holmgren. Han har förvisso uppmärksammats av sina meningsmotståndare för uttalanden där han tycks svajat en del rörande något så centralt som det demokratiska styrelseskicket och antytt att situationens allvar kräver att man kompromissar med det folkliga inflytandet. Det kanske inte var direkt de uttalandena som fick mig att, likt de fem männen i lustiga hattar i den tecknade filmen Tjuren Ferdinand, tänka ”Bravo! Excelente! Magnifico! Espléndido! Honom ska vi ha!” men jag tar mig i slutändan friheten att ha överseende med att Holmgren råkat slinta lite med tungan. Han har vidare vid flera tillfällen klargjort sin inställning och bedyrat sin tilltro till demokratin som det mest överlägsna styrelseskicket.

I nuläget ser det ut som att Miljöpartiet kommer att erhålla minst två mandat men risken finns ju att Miljöpartiet blott får ett mandat och att Pär Holmgren inte blir inkryssad vilket skulle kännas trist. Inte för att jag har några starka antipatier mot förstanamnet Alice Bah Kuhnke (trots att hon på Facebook påståtts vara en förklädd reptilormsvarelse) men hon är kanske inte den där utpräglat miljö- och klimatprofilerade miljöpartisten jag vill vill vara med och rösta in.

Sedan är det ju när allt kommer omkring inte alls säkert att en röst på den mest klimatprofilerade kandidaten i det mest klimatprofilerade partiet är den bästa klimatrösten. Det kan kanske vara bättre att rösta på någon sosse som är bättre på att omsätta retoriken i praktik, såsom tidigare Åsa Westlund och numera Jytte Guteland. Eller kanske är det allra bästa att rösta på någon som avviker från sin till miljö- och klimatfrågor ljumt inställda partigrupp och som kanske kan bidra till att ända inriktningen, likt Anders Wijkman under sin tid i Kristdemokraterna.

Jag väljer dock som sagt att i slutändan välja den mest radikala kandidaten, vilket förhoppningsvis inte skapar polarisering, utan istället bidrar till att förflytta overtonfönstret.

       

       

Min rastyp och jag

Jag har äntligen gjort slag i saken och hoppat på en nygammal trend och låtit rasklassificera mig. Det är dock inte längre skallmätning som är grejen. Genom att istället betala en slant och betro ett vinstmaximerande företag med mitt DNA (vad kan gå fel?) så har jag fått min etniska bakgrund prydligt sammanställd i procentsatser.

Företaget jag anlitade var amerikanska 23andMe och nu bör man väl förvisso vara sunt skeptisk mot den här typen av tester men resultatet var väl ändå på det stora hela vad jag förväntat mig. Det visade sig nämligen att jag var till över 90 procent skandinav och man kan nästan tycka att Nordiska Motståndsrörelsen borde avdela några aktivister som för jämnan kunde gå vid min sida och skydda mig och mina så gott som purskandinaviska gener med sina plastsköldar.

Mitt övergripande resultat kan ses i tabellen nedan. Det mest spännande var väl mitt brittisk-iriska och östeuropeiska arv som, om det rör sig om enstaka individer som återfinns relativt nära bland mina förfäder, båda ligger 5-8 generationer bort.

Etnisk sammansättning för Jonas Karlsson

Om man kollar på matchning mot referenspopulationerna i de olika skandinaviska länderna så är det främst i Norge och Sverige jag får träff.
Träffar i de skandinaviska ländernas referenspopulationerna för Jonas KarlssonNär det gäller den regionala kopplingen, som väl rimligen borde vara något man borde tolka än mer försiktigt, så var det norska fylket Hedmark och det svenska landskapet Dalarna de regioner där man allra säkrast kunde säga att jag hade relativt nylig härkomst. Vad gäller dalakopplingen så var den föga oväntad då alla mina far- & morföräldrar är födda i Dalarna. Att jag skulle ha starka kopplingar till Norge var väl det enda som var något oväntat men eftersom jag har härkomst långt uppe i nordvästra Dalarna blott två generationer bort så ligger det väl ändå mycket nära till hands.
Träffar mot de olika norska fylkenas referenspopulationerna

Träff på de svenska landskapens referenspopulationer

Nu fick jag förvisso ett väldigt vitt och privilegierat testresultat men vill jag ta på mig offerrollen så kan jag alltid spela på min neandertalarbakgrund. Det visade sig nämligen att jag hade fler neandertalvarianter än 80% av de som gjort testet hos 23andMe.

Neandertalvarianter för Jonas Karlsson
De utraderade oss neandertalare från jordens yta men ändå fortsätter de att förfölja och förtrycka oss! (Att spela på förtrycket mot samtida neandertalaktiga var för övrigt något Daniel ”den öppna rasisten” Lampinen var tidig med)

Ingen ersättning har utgått till mig för detta blogginlägg.

       

       

Nazistledare finnes

I öppet nationalsocialistiska organisationen Nordiska Motståndsrörelsen podd Ledarperspektiv brukar deras ledare Simon Lindberg varje vecka ha lite mer djuplodande utläggningar av ideologisk och strategisk natur. Ofta får man dock även en liten inblick i Lindbergs privatliv, så också i senaste avsnittet. Man fick veta att Lindberg efter en längre tids arbetslöshet fått slut på A-kassedagar och nu var i behov av en anställning. Om jag inte är helt ute och cyklar vill jag minnas att Lindberg tidigare varit någon form av arbetsledare på ett callcenter eller liknande. Att han utöver det har erfarenhet som ledare för en radikal kamporganisation borde väl inte göra honom helt oanställningsbar.

Den som tror sig ha chansen att kunna lägga vantarna på en riktigt hårdför nazistledare för att styra upp sin verksamhet kan dock se sig i stjärnorna efter detta. Poängen med att anställa Lindberg ska tydligen, enligt honom själv, inte vara att han ska arbeta för den som anställer honom. Lindberg sade i podden:

Jag vill vädja till alla er lyssnare, till medlemmar som sympatisörer, om att för kampens bästa fundera på om du kan hjälpa till i den situationen jag, och även många andra viktiga personer för kampen, står i. Har du en egen firma till exempel, som du ändå känner, att det går rätt bra för den här firman, eller känner du kanske någon sympatiskt inställd människa som har en egen firma? Skulle det kanske på något vis vara så att du skulle kunna tänka dig att anställa mig, eller någon annan fanatisk nationalsocialist som lägger all sin vakna tid på kampen, eller övertyga en sympatiskt inställd vän till det här, så skulle det vara värt otroligt mycket för, absolut för mig eller den här personen på ett personligt plan, men framförallt då för kampen i stort. Så det jag vädjar om är alltså helt enkelt en lön så att jag skulle klara mig varje månad utan att arbetet för den delen hade behövt kosta kampen så många arbetstimmar eller så mycket energi.

Det akuta problem som gjort att Lindberg just nu efterlyser en jobbfri anställning är att han blivit ålagd 11-12 timmars aktivitet per vecka inom jobb- & utvecklingsgarantin, en aktivitet som Lindberg i podden nedlåtande benämnde ”vuxendagis”. Detta hävdade Lindberg hotade inspelningen av Ledarperspektiv då vuxendagiset tog lika mycket tid i anspråk varje vecka som det tog att producera podden. Lindberg uttryckte också en viss oro för att vuxendagiset i förlängningen skulle leda till ett heltidsarbete och då skulle han nog i varje fall inte kunna spela in Ledarperspektiv så ofta som varje vecka. Jag tycker dock att Lindberg borde ha i åtanke hur hektiskt livspussel vissa personer längre ned i Nordiska Motståndsrörelsens hierarki verkar ha. Hans organisationskamrat Elin är till exempel med och styr upp båda veckopoddarna Radio Regeringen och NR Bohuslän samtidigt som hon förvärvsarbetar om dagarna.

Avslutningsvis tycktes inte de två senaste årens kontakter med Arbetsförmedlingen ha imponerat särskilt mycket på Lindberg. Lite senare i samma avsnitt av Ledarperspektiv kom han i det återkommande segmentet ”veckans betraktelse” osökt in på Arbetsförmedlingen. Lindberg sade:

Det är väl veckans betraktelse, att Arbetsförmedlingen i dagens Sverige är precis lika värdelös som resten av samhället i dagens Sverige, och att den nationsalsocialistiska motsvarigheten till Arbetsförmedlingen – den skulle vara lika fantastisk som resten av det nationsalsocialistiska samhället och det med väldigt, väldigt enkla medel!

När det gällde kraven som skulle ställas av framtidens fantastiska nationalsocialistiska Arbetsförmedling ville Lindberg utradera något han kallade ”rockstjärnementaliteten” där vissa ansåg sig vara för fina för vissa jobb. Han menade att om en person anvisades ett städjobb skulle denne bli tvungen att ta det eller helt enkelt inte längre kunna räkna med att försörjas av staten. Detta måste dock sägas vara lite hycklande då Lindberg några minuter tidigare själv försökt undgå förvärvsarbete till varje pris. Men det är klart, det var ju för kampens skull.

       

       

Principiellt intressant rättshaveristisk härva i Region Västernorrland

Jag skrev i mars om hur Ulf Bittner i sin podd Sverige Granskas sänt ett poddavsnitt där han samtalat med sin gamla mor som befann sig i ett förvirrat och upprivet tillstånd. Man fick i det samtalet en intressant inblick i Bittners konspiratoriska världsbild i vilken bland annat sjukvården försöker döda hans mor så att hennes lägenhet på servicehuset ska bli ledig, en insikt han för övrigt inte hade några problem med att delge sin gamla mor.

Podden Sverige Granskas består annars dels av inspelade telefonsamtal mellan en krävande, mästrande Bittner och diverse företrädare för myndigheter och den konventionella vården, dels i överkant inställsamma samtal mellan Bittner och ökända alternativmedicinska skojare såsom cancerkvacksalvaren Erik Enby och kolloidalt silver- och laser-charlatanen Michael Zazzio. Vad gäller den senare skojarens medverkan så hamnade faktiskt Bittners obskyra podd i mainstreammedias blickfång när Magasinet Filter publicerade en granskning av insamlingar till dubiösa cancerbehandlingar och man citerade kontroversiella saker Zazzio yttrat i Bittners podd.

Om man ska återgå till samtalet mellan Bittner och hans mor så har det hunnit hända en hel del sedan jag senast skrev om det. Den intresserade har kunnat följa utvecklingen genom de inspelade telefonsamtal med polismakt, kundsupport, regionpolitiker, chefer inom regionförvaltning och sjukvårdspersonal som Bittner lagt ut på sitt Sverige Granskas-flöde.

Det som hänt är att när Bittners mor blivit akut sjuk så har de åkt in till regionsjukhuset i Sundsvall där Bittner blivit oense med sjukvårdspersonal angående vilken vård hon var i behov av. Detta då han hyser en djup misstro mot den konventionella vårdens diagnoser och behandlingar, och istället föredrar alternativa diagnoser och behandlingsmetoder. Ordningsvakt har blivit tillkallad och när Bittner inte hörsammat detta har även polis kallats till platsen som sett till att avvisa honom. Det är för övrigt tydligen inte första gången detta scenario utspelat sig. Bittners mor befinner sig sedan dess på Regionsjukhuset i Sundsvall, något som Bittner menar innebär kidnappning och människorov. Efter att ha ringt till avdelningen där modern befinner sig och haft diverse åsikter om behandling och medicinering har Bittner nu spärrats från att elektroniskt ha tillgång till moderns journaler vilket inte gjort honom mindre upprörd.

En sak gör dock detta rabalder lite principiellt intressant. Till saken hör nämligen att Bittner hänvisar till att han har en oinskränkbar generalombudsfullmakt skriven med sin mor som ska ge honom rätten att för hennes räkning besluta om vård, något man inom Region Västernorrland alltså inte verkar acceptera. I förstone kan det tyckas vara en god idé att någon som är sig lite till åren kan ge fullmakt till någon anhörig att i framtiden få fatta beslut åt denne i kontakterna med vården. Man behöver dock bara lyssna på Bittner i några avsnitt av Sverige Granskas för att inse att detta är en jättedålig idé. Att genom att skriva under en fullmakt lägga sitt liv i händerna på någon som har en hjärna marinerad i konspirationsteorier, generöst strör hittepådiagnoser omkring sig och hyser en extremt djup misstro mot den konventionella vården är inte någon god idé. I detta fall har dessutom Bittner vid ett par tillfällen i förbifarten sagt att hans mor själv tidigare jobbat inom sjukvården, hyst en hög tilltro till läkarna och därför följt deras behandlingar (vilket han dock menar orsakat henne svåra skador). I och med att hon själv tidigare hyst tilltro till konventionell vård så kan det alltså än mindre anses vara hennes ursprungsvilja han företräder.

Något Ulf Bittner ofta tjatar om i Sverige Granskas är att den tredje största dödsorsaken är skolmedicinen, vilket är en spridd missuppfattning bland många som vill framhärda i alternativa behandlingars förträfflighet och konventionell medicins fördärvlighet. En variant av påståendet bemöts förtjänstfullt i denna text.

Något Bittner ofta återkommer till i sina påstridiga samtal, näst oftast efter påståendet att skolmedicinen är tredje största dödsorsaken, är att myndigheterna är skyldiga att lyssna till och åtlyda honom eftersom han är skattebetalare och de ju försörjs av skattemedel. Frågan är dock vad en person som Bittner kostar skattebetalarna i slutändan. Han verkar ta väldigt mycket tid i anspråk och tycks dessutom ha för vana att alltid vända sig högt upp i hierarkin med sina utläggningar och krav. Av de inspelade samtalen att döma så verkar chefer inom polisen och ledande politiker inom Region Västernorrland känna Bittner mycket väl och löpande ha samtal med honom. Kanske skulle de ursäkta sitt ödande av tid på Bittner med att det hör till deras uppdrag att även hantera den typen av obekväma medborgare. Deras tid är ju dock knappast obegränsad och varje timme de ägnar sig åt Bittner är en timme de inte ägnar sig åt resten av medborgarna. Saken är väl dock tyvärr den att det inte är helt enkelt att hantera den här typen av problematik och det är inte något som bara går att välja bort.

       

       

Samtal till mor

Ulf Bittner, som hyllats på konspirationssajten Newsvoice, driver podden Sverige Granskas där han vänligt samtalar med diverse konspirationsteoretiker, rättshaverister och kvacksalvare samt mindre vänligt med myndighetspersoner som haft oturen att hamna i hans väg.

Ett av hans poddavsnitt sticker dock ut litegrann. I det ringer Ulf Bittner upp sin åldriga mor som befinner sig i ett förvirrat och upprivet tillstånd. Han håller för henne en föreläsning om läkemedelsindustrins och den konventionella vårdens ondska samt de olika hobbydiagnoser han gett henne. Ulf Bittner kan verkligen inte sägas göra ett föredömligt jobb när det gäller att lugna henne och han upplyser henne till och med flera gånger under samtalet om att det finns människor som är ute efter att ta hennes liv.

Jag borde väl egentligen inte bidra till att sprida detta absurda och tragikomiska poddavsnitt vidare då det stundtals är ganska utlämnande för Ulf Bittners gamla mor. Det är dock en alltför intressant inblick i hur en rättshaveristiskt lagd människa fylld med konspirationsteoretiska föreställningar och pseudovetenskapliga idéer om hälsa fungerar i vardagen i samspelet med sina anhöriga. Var och en som så önskar kan ta ett djupt andetag och lyssna till Ulf Bittners samtal med sin mor nedan.

       

       

Dömd till en evig tillvaro som hotellinventarie

Medier som påstår sig ha kontakt med andevärlden anses av många vara oetiska bedragare som livnär sig på efterlevandes saknad av sina anhöriga och räddhågsna husägares spökskräck. I vissa avseenden skulle det dock kanske vara mer oetiskt om mediernas förmågor faktiskt vore äkta.

I senaste avsnittet av medierna Andreas Österlunds och Johanna Lindbergs podd Det Utomsinnliga framkom ett sådant exempel. Johanna berättade då om när hon skulle bo på ett hemsökt hotell och fullpackad med väskor äntrade sitt hotellrum för att där finna ett litet spöke.

När jag kommer in där som en packåsna då ser jag att det sitter en flicka på sängen. Tänk er Madicken, fast med långt mörkt hår, och så har hon någon sorts vit klänning, men lite… Tänk dig Madicken fast lite finare, lite mer krås, och alltså hon var ju ett fint barn – mycket fin flicka! Kanske, om jag ska gissa på hennes längd och hur hon ser ut, så kanske mellan nio- till elvaårsåldern någonstans. Hon sitter där och ser jätteförvånad ut över att jag kliver in där liksom. […] Jag inser väl att om jag… Jag är ju inte säker på att hotellägaren vill att jag rensar här, för en del hotell tycker ju att det är bra med hemsökelse liksom.

Att ha förmågan att låta en stackars död flicka gå över till ljuset men underlåta att göra det och därmed döma henne till en evig osalig tillvaro som hotellinventarie känns minst sagt grymt. Skulle inte hotellet kunna satsa på någon annan ”unique selling point” än en arm spökflicka?

       

       

Har MeToo äntligen nått alternativhögern?

Alternativhögern är en något svårdefinierad högerradikal ideologisk miljö som sträcker sig från området strax till höger om partier som Sverigedemokraterna och nästan ändå bort till de öppet nationalsocialistiska grupperna längst ute på högerkanten. Även om mycket skiljer sig åt inom alternativhögern så har jämställdhetsfrågor aldrig stått särskilt högt i kurs och så gott som alla företrädare är mer eller mindre antifeministiska vilket faktiskt inte sällan övergår i ren misogyni. Nu tycks det dock, lite oväntat, som att MeToo sent omsider nått alternativhögern.

Det finns dock inom alternativhögern, av förklarliga skäl, väldigt få kvinnor att göra ovälkomna sexuella närmanden mot. När jag hösten 2015 besökte alternativhögerkonferensen Identitär Idé var den manliga övervikten frapperande. Ska det tafsas på konferenserna så måste alltså männen tafsa på varandra.

Det råder för övrigt ingen tvekan om att det finns homoerotiska undertoner inom alternativhögern med sina utpräglat homosociala miljöer, sitt mansdyrkande och ständiga tjat om att män ska slå sig samman i männerbund.

Det som nu hänt är hur som helst att det släppts ett smyginspelat telefonsamtal mellan en ung man och Greg Johnson, central gestalt inom den amerikanska alternativhögern och chefredaktör för publikationen och förlaget Counter Currents. Den unge mannen berättar i inspelningen för Johnson att han i alternativhögersammanhang utsatts för sexuella närmanden av diverse män vilket han har för avsikt att tala ut om i en gayfientlig alternativhögerpodd. Greg Johnson avråder honom dock från detta vilket utlöst ett ramaskri inom delar av alternativhögern eftersom man menar att Johnson försökt mörklägga det hela.

Skandalen har blivit något av veckans snackis också i den svenska högerradikala sfären. I avsnitt 75 av organisationen Nordisk Alternativhögers podd Vita Pillret var Christoffer Dulny och Daniel Friberg mäkta upprörda båda två. Friberg sade indignerat om Johnson att: ”Han trivialiserar homosexuell grooming av en ung förvirrad man!”. Dulny fördömde också Johnson för att han försökte:

förmå honom [den unge mannen] att inte ställa upp i det här programmet [den amerikanska gayfientliga alternativhögerpodden] för att inte avslöja att det finns folk som är homosexuella som går runt på konferenser och tafsar på folk. Det tycker jag är extremt allvarligt!

Att Dulny och Friberg skulle komma att verka för ett alternativhögerns MeToo var något oväntat då de tidigare inte uppvisat den typen av engagemang. Det är egentligen bara en grej som de saknar och det är såklart en vitsig hashtagg unik för alternativhögerns MeToo.

Skandalen handlar dock inte enbart om sexuella närmanden på alternativhögerkonferenser utan även om att det ska finnas en sluten facebookgrupp för altrightande homo- & bisexuella, och att det i förlängningen pågår någon form av homosexuell entrism riktad mot alternativhögern med målet att den ideologiska kompassen ska styras i en mindre gayfientlig riktning. Greg Johnson och Counter Currents har faktiskt också intagit förhållandevis gayvänliga ståndpunkter även om de kan vara mycket högerradikala i andra frågor. Daniel Friberg uttalade sig i Vita Pillret också om den påstådda böginfiltrationen inom alternativhögerkretsar:

Här ser vi konkreta bevis för att det finns en bögmaffia i altright-rörelsen, en internationell bögmaffia, som håller varandra om ryggen och när någon vill blåsa i visselpipan och varna för vissa element som går över gränsen och tafsar på andra män på nationella tillställningar, då får man ett telefonsamtal av Greg som förklarar att det är en dålig idé – att man borde hålla tyst om det!

Det är dock mycket som är oklart rörande vad som faktiskt har hänt och frågan är väl hur mycket av en skandal det inspelade telefonsamtalet egentligen utgör. I slutändan handlar det kanske om helt andra saker. Man måste ha i bakhuvudet att bland andra Daniel Friberg och Greg Johnson har en gammal, bitter konflikt som ligger och pyr under ytan, och det har exempelvis publicerats en artikel om Daniel Friberg på Counter Currents där denne inte framställs i någon vidare god dager. Vidare är Friberg och hans förlag Arktos konkurrent med Greg Johnsons Counter Currents på en liten, nischad marknad vilket kanske inte är helt irrelevant i sammanhanget.

I Sverige är nog Frodi Midjord den som står närmast Greg Johnson och Counter Currents. Midjord brukar bland annat bjuda in Johnson till sin återkommande skandinaviska konferens Scandza Forum. I slutet av mars är det dags för Scandza Forum i Stockholm igen, och som så ofta förr står Johnson på talarlistan. Friberg försökte i Vita Pillret inför konferensen sätta press på Midjord och tvinga denne att ta ställning i gayfrågan och den pågående konflikten, men det återstår att se om Midjord har ett intresse av att bli en del av alternativhögerns stora bögbråk.

       

       

Hindrad av spelbolagen att gå all in på Cecilia Malmström och demokraten Tulsi Gabbard

Jag har länge tänkt att Sverigedemokraternas tillväxt så småningom måste tvinga fram en mittenuppgörelse i svensk politik. Sommaren 2016 försökte jag profitera på denna min insikt när jag hos Unibet satsade en hundring vardera på att vi skulle få en regering bestående av S+C+L (151 gånger pengarna) eller S+C+L+Mp (101 gånger pengarna). Då jag insåg att en uppgörelse inte nödvändigtvis behövde innebära att alla inblandade partier ingick i regeringen kompletterade jag detta spel med en hundring på S+Mp (10 gånger pengarna) i april 2017. Detta sista spel skulle ju som bekant komma att gå in efter diverse förvecklingar. Jag måste dock säga att jag tycker jag förtjänade mer än en sketen tusenlapp tillbaka för att förutspå den hos många oväntade mittenuppgörelsen. Vidare vill jag dessutom minnas att en S+Mp-regering gav mycket mer hos samma spelbolag blott några veckor senare, och jag måste ha lagt mitt spel när oddset var sällsynt lågt.

Hur som helst så har jag nu en tusenlapp som jag kan återinvestera i mitt spelande. Min plan var från början att sätta en femhundring vardera på amerikanska presidentvalet respektive partiledarvalet i Liberalerna. Dock skulle spelbolagen komma att sätta käppar i hjulet med sina spelbegränsningar, och då talar vi inte om spelbegränsningar för att skydda spelberoende från sig själva utan om företagens riskminimerande åtgärder som i förlängningen finns till enbart för att maximera profiten.

Vad gäller Liberalernas nästa partiledare så är Nyamko Sabuni i skrivande stund favorit hos Unibet till 2,50 gånger pengarna. Hon verkar förvisso populär hos vissa av distrikten men oddset tycker jag ändå är väldigt lågt med tanke på att hon i vissa avseenden är en ganska kontroversiell kandidat till partiledarposten. Hon är ju känd för att ha gjort en del radikala, illa förankrade utspel och Sabuni verkar dessutom vara öppen för att samarbeta med Sverigedemokraterna i vissa frågor.

Mitt val föll istället på Cecilia Malmström som ger dubbelt så mycket tillbaka. Förvisso verkar hon säga blankt nej till att kandidera till partiledarposten men många skulle jubla om hon till slut ändå ställde upp. Unibet lät mig dock inte sätta hela femhundringen utan blott 190 kronor vilket alltså skulle ge mig nästan en tusenlapp tillbaka. I efterhand känns det dock, med Malmströms nej i bakhuvudet, ganska bra att jag hindrades från att kasta bort en hel femhundring.

Den andra femhundringen hade jag som sagt för avsikt att satsa på vem som blir USAs nästa president. Då presidentvalet ju ligger en bit in i framtiden ville jag ha ett rejält odds. Kim Kardashian och Kanye West ger båda två just nu 501 gånger pengarna hos Unibet samtidigt som George Clooney och Dwayne Johnson (The Rock) bara ger 251 gånger pengarna. Jag vill dock inte bara ha ett högt odds utan vill spela på någon som faktiskt skulle kunna vinna också.

Bloggen usaval.se har lite smått varnat för demokraten Tulsi Gabbard och fick mig att slutligen bestämma mig för att lägga min femhundring på henne. Gabbard är en okonventionell och ganska motsägelsefull kandidat som gav sitt stöd till Bernie Sanders när denna kandiderade, och på det viset kan hon alltså sägas tillhöra partiets progressiva falang. Hon verkade dock häpnadsväckande nog också vara aktuell för en portfölj i President Trumps kabinett och har visat sig vara populär bland en del debattörer långt ute på högerkanten. Vidare är hon väldigt kritisk till USAs interventionistiska krig i olika delar av världen samtidigt som hon är krigsveteran.

Gabbard är genomgående en tydligt alternativ antietablissemangskandidat som bland annat kritiserade Big Pharma och Wall Street i sitt lanseringstal. Hon saknar dock inte skelett i garderoben. Gabbard har bland annat varit på ett kontroversiellt besök hos Syriens diktator Assad. Vem vet? Kanske kommer hon att bli populär hos Putin, vilket en del numera menar inte är helt irrelevant när man ska försöka bli amerikansk president.

Unibet gav dock bara 29 gånger pengarna vilket jag tyckte var lite lågt för en sådan outsider. Bet365 gav något bättre odds, nämligen 41 gånger pengarna. Jag gjorde mig därför omaket att registrera mig på deras sida enkom för att kunna lägga spelet. Även Bet365 var dock livrädda för att deras spelare faktiskt skulle vinna något och de lät mig sätta högst 150 spänn. Detta tvingade mig att försöka lägga resten hos Unibet, deras lägre odds till trots, då jag inte orkade med besväret att registrera mig på ännu en bettingsajt. Unibet lät mig i alla fall lägga strax under 300 kronor så i detta fall lyckades jag slutligen satsa nästan hela femhundringen. Jag kommer alltså sammanlagt att få strax över 14000 kronor när den republikanska antietablissemangspresidenten ersätts av en demokratisk antietablissemangspresident efter valet 2020.

Ingen ersättning har utgått till mig för detta inlägg. Jag stöder helt oavlönat den oetiska bettingindustrin som föredrar att mjölka spelberoende på pengar med hjälp av menlösa casinospel där spelbolagen kan förutse det långsiktiga utfallet, framför att riskera att spelarna vid enstaka tillfällen faktiskt vinner pengar på deras bekostnad i odds-spel.

USAs nästa President? (Foto: United States Congress)
       

       

Mikropartivalkollen 2019: Populisterna

Partiet Populisterna är ett parti som i vissa avseenden verkligen gör skäl för sitt namn. Man lovar bland annat att sänka skatterna med minst 90% samt att förse hushåll, fordon och företag med gratis energi skickad trådlöst genom luften. Och ja, man menar det på allvar. Partiets generösa löften verkar dock inte ha varit särskilt populära hos väljarna då man bara lyckades skramla ihop blygsamma 30 röster i 2018 års riksdagsval.

Förutom att vara mycket migrationskritiska så är Populisterna också väldigt kritiska till det rådande banksystemet. Kritik mot banksystemet är ju för övrigt vanligt bland små alternativa partier med antietablissemangsprägel, såsom inför valet 2014 aktuella Partiet De Fria och Hälsopartiet.

Det konspirationsteoretiska kaninhålet går dock betydligt djupare än lite bankkritik hos Populisterna. Partiet har i sin styrelse faktiskt lyckats samla en skara med några av landets mest extrema konspirationsteoretiker, däribland den kanske i särklass värste av dem alla, Henning Witte. Denne torgför på sin sajt White TV en halsbrytande konspiracistisk härva innehållande bland annat Estoniakatastrofen, reptilmänniskor och högteknologisk tankekontroll genom något som kallas skalärvågor.

Att det inte gått något vidare för Populisterna förklaras självklart också inom ramen för den stora konspirationen. Enligt Witte har Populisterna tigits ihjäl eftersom de flesta av dem, till skillnad från de etablerade partiernas företrädare, inte är under mind control.

Att det tidigt skulle bli bråk i den färgstarka samling som utgjorde Populisternas partistyrelse var föga oväntat. En profil som initialt påstods vara medlem av partistyrelsen var psykiatrikern Thomas Jackson. Denne kan förvisso inte sägas vara tydligt hemmahörande i det konspiracistiska träsket på samma sätt som de andra. Han har istället på sin blogg Jackson Jagar Journalister gjort sig känd för minst sagt hätska utspel mot journalistkåren. Jackson kom dock mycket kort efter att han presenterats som en del av styrelsen att uteslutas, dels på grund av den aggressiva retorik han begagnade sig av på sin blogg, dels för sitt samröre med nationalsocialistiska Nordiska Motståndsrörelsen. Jackson själv nekar dock nu i efterhand till att någonsin ha varit med i partiet.

Förlorar man en står dock där tusen åter och ett spännande tillskott i Populisternas partistyrelse strax före valet var konspiracistiske youtubern Fritjof Persson. Det kändes som en vinnande värvning av Populisterna då han i sina youtubevideos uppvisat ett riktigt bestämt och artikulerat tonfall som kanske skulle kunna banka in partiets budskap i väljarnas skallar. Fritjof Persson kan dock i sina youtubevideos, precis som Jackson, stundtals använda sig av en aggressiv retorik och han stod dessutom på scenen tillsammans med Nordiska Motståndsrörelsens Pär Öberg under en av mynttorgssammankomsterna häromsistens. Eftersom Persson trots detta fortfarande är kvar i partistyrelsen så skedde uteslutningen av Jackson troligen av andra orsaker än vad som påståtts.

Förutom Fritjof Persson så hade man ännu ett ess i rockärmen inför valet i form av en ovanligt svängig vallåt som man kan lyssna till i klippet nedan. När man hört den några gånger och fått den på hjärnan är det faktiskt lite svårt att förstå hur man bara kunde få en handfull röster i valet. Populisternas vice ordförande Håkan Bergmark som framför låten påstår för övrigt att han blev inkallad av militären för att delta i en hemlig dykning i Estonias vrak kort efter förlisning. Han säger sig då ha sett ett sprängt hål i vraket som man i efterhand gjort allt för att tysta ned. Vissa skulle förvisso anse att Bergmark blott framstår som en fullblodsmytoman.

Även om deras valresultat inte var mycket att hurra för så har det lilla aparta mikropartiet kommit att spela en central roll vid den senaste tidens uppmärksammade mynttorgsprotester. Det var faktiskt Populisterna som var bland de ursprungliga initiativtagarna och de har fortsatt ha en aktiv roll i de olika protesterna mot etablissemanget på Mynttorget.

Man undrar dock om inte en del av de idéer Populisterna torgförde under mynttorgsprotesterna var lite väl magstarka även bland de övriga deltagarna som nog själva ändå tar vissa konspirationsteorier för givna. När Populisternas partiledare Mikael Eriksson i december höll sitt anförande och berättade hur den av jesuiterna och bankirfamiljer kontrollerade Vatikanstaten orkestrerat en tyst invasion av Sverige, samt hur mänskligheten i förlängningen skulle komma att bli chippade och förslavade lär rimligen en del av de andra deltagarna satt termoskaffet i halsen. Särskilt borde detta gälla representanterna för Nordisk Ungdom/Skandinaviska Förbundet då ju deras ledarskikt består av katolska högerradikaler som knappast kan ha gillat att påvestaten sattes i centrum av konspirationen mot svenska folket.

Konspirationsteoretikernas parti

Arkiverat: Då Henning Witte inte verkar vara särskilt ”computer savvy” och varje gång hans dator strular ser det som ett led i den stora konspirationen mot honom och hans verksamhet så finns det kanske en risk att innehållet på hans egen eller Populisternas sajt någon gång går förlorat. Därför har jag istället för att länka direkt till hans sajter länkat till arkiverade kopior av sidorna på sajten WebCite så att det finns en chans att i alla fall fragment av hans verk bevaras till eftervärlden.

       

       

Mikropartivalkollen 2019: Gula Partiet

Gula Partiet stack ut i 2018 års riksdagsval eftersom de, trots att de beställt och betalat för valsedlar, blott erhöll en ynka röst i hela riket. Föga oväntat erhöll de rösten i samma valdistrikt som partiledaren och partiets enda riksdagskandidat Stefan Bader var skriven. Intressant att notera om man djupstuderar informationen på valmyndighetens hemsida är dock att Gula Partiets enda väljare tydligen avstått från att sätta ett personkryss för den enda kandidaten.

Inför valet 2014 hade dock inte Gula Partiet karaktären av ett utpräglat enmansparti. Man var ett litet seniorgäng som i Malmö regelbundet sände närradio för partiets räkning sponsrade av Enebackens lunchrestaurang och Kattarpstorgets Tobak. Efter att man i riksdagsvalet 2014 erhållit 35 röster, vilket måste sägas ha varit ett succéval i jämförelse med senaste valresultatet, verkar dock alla utom Stefan Bader ha övergivit partiet. Han har dock stretat på och då och då postat korta texter på partiets hemsida.

Partiets hjärtefrågor är invandringsstopp och hårdare tag mot brottsligheten. Man kan tycka att det inte borde behövas ännu ett parti för de frågorna, och det är klart att man undrar vad partiets ”unique seeling point” är. Om man lyssnar till några av partiets närradiosändningar, vilket jag gjort, så framgår det att de, förutom att de vill vara snälla mot djur, i väldigt hög grad riktar in sig på att beklaga sig över de andra partiernas förehavanden. Detta görs också på ett särdeles gubbgnälligt vis. Vidare är de väldigt nostalgiska inför svunna tider och blickar längtansfullt tillbaka till 50-talet. Det är också i det avseendet som partiet är något av ett extremistparti. Om man hade en politisk skala där graden av naiv nostalgi och tjat om hur allt var bättre förr var avgörande för placeringen på skalan så skulle Gula Partiet återfinnas allra längst ut på ena kanten.

Partiledaren Stefan Bader hade faktiskt för vana att avsluta många av närradiosändningarna med en drömmande tillbakablick till det Sverige som en gång var. Som en liten bonus har jag sammanställt avslutningsorden från några av programmen i ljudfilen nedan och man kan lyssna till den om man vill bada i Baders skönmålande av det gamla Sverige han längtar tillbaka till. Dock är det lite svårt att förstå hur exempelvis sådant som sämre utbud i mataffärerna skulle vara något eftersträvansvärt.