Nytt wordpresstema på bloggisen

Mitt wordpresstema Pressrow har länge känts lite daterat. Även om jag gillat det avskalade utseendet har jag velat ersätta det med ett tema som anpassar sig väl till olika plattformar. Pressrow har förvisso sett helt okej ut på mobilskärmar så behovet av att byta tema har väl inte varit akut. När WordPress nya årliga standardtema, Twenty Fifteen, visade sig vara ett minimalistiskt tema som lämpade sig för bloggar och liknade Pressrow gjorde jag dock slag i saken och bytte. Det visade sig gå mycket smidigare än vad jag trott.

Då jag är en varm vän av det tungomål jag ärvt från mina förfäder ville jag för det första översätta det nya temat till svenska. Eftersom det rörde sig om ett officiellt wordpresstema var det dock redan gjort. Översättning av ett tema är ju annars något som är mycket lärorikt då man är tvungen att gå igenom wordpresstemats filer i jakten på engelska fraser att översätta. Samtidigt som man gör det får man en god överblick över temat och insikter i hur det är uppbyggt.

Vidare fanns det ett antal widgets knutna till temat som försåg mig med det jag ville ha i vänsterspalten, så jag behövde inte spendera tid på att sitta och googla efter lämpliga kodsegment att korrigera och använda.

Att byta tema visade sig alltså gå smärtfritt. Jag har förvisso inte helt pillat färdigt ännu. Kanske lägger jag exempelvis in ett sidhuvud utfört i bästa gröna naivistiska stil.

När förändringens vindar ändå blåser på bloggen tänker jag för övrigt sluta länka till sajterna bloggar.se och intressant.se som ligger under bloggportalen knuff.se. De genererar nämligen väldigt få besökare och det är inte värt att använda delar av min utmätta tid på jorden till att länka till sajterna längst ned i varje inlägg jag skriver.

       

       

Så skyddar du dig mot skalärvapen

Kvällstidningarna är fulla med guider om allt mellan himmel och jord: så brygger du ditt eget öl, så skaffar du dig strandkroppen, så får du superorgasm och så vidare. Något man dock inte finner i kvällspressen är hur man skyddar sig mot skalärvapen, en sorts mystiska vapen som bygger på för allmänheten okänd högteknologi och med vilka man bland annat kan angripa människors själar. Enligt konspirationsteoretiskt lagda ska hemliga makteliter med diaboliska planer tyvärr ha tillgång till skalärvapnen och de använder dem för att på avstånd angripa intet ont anande stackare.

Eftersom mainstreammedia inte ger några råd hur man skyddar sig så får man istället vända sig till den esoteriska delen av bloggosfären. Bloggaren Ivan Björn har vänligt nog sammanställt en guide i sex steg hur man skyddar sig mot skalärvapen. Försvarstekniken känns dock som hämtad ur någon gullig tecknad serie som riktar sig till småflickor:

1. När du är anfallen får du absolut inte vara rädd!
2. Stråla ut Kärlek
3. Dra dig tillbaka från formen till formlöshet
4. I formlösheten har du eliminerat energin som vill skada dig
5. Följ sedan skalärenergin till dess källa
6. Utstråla kärlek mot förövarna

(WebCite)

Kärlekssköld

Ivan Björn citerar i sin bloggpost också en person som en natt upplever att han blir angripen med skalärvapen:

Jag somnade så fort jag la mig. Ett par timmar senare har jag vaknat. Jag kunde inte lyfta upp armar, jag kunde varken röra mig eller vända mig. Mitt fysiska tillstånd var helt fysiskt paralyserad. Jag visste vad som pågår; jag var träffad och styrd av ett elektromagnetiskt vapen. Det kom in genom fönstret som var ovanför min säng. Verkan av detta vapen har jag känt i mitt rum som ett extremt stark känsla av ondska och förtvivlan. Jag har aldrig upplevd något liknande. Jag skulle vilja säga att de försökte riva bort min astrala kropp från den fysiska kroppen.

(WebCite)

Om man ska förhålla sig lite kritisk till idéerna om skalärvapen så tycks det av beskrivningen att döma röra sig om ett inte alltför ovanligt tillstånd mellan sömn och vakenhet som kallas sömnparalys. När du sover är kroppen paralyserad för att du inte ska leva ut dina drömmar fysiskt och skada dig. Under en sömnparalys har dock något blivit fel, du upplever att du vaknat men trots det är du fortfarande paralyserad och kan inte röra dig. Ofta känner man dessutom närvaron av något illasinnat väsen och vissa får också hallucinationer av olika slag. Jag har själv haft några sömnparalyser för ett antal år sedan och kan intyga att de är obehagliga. Har man den minsta dragning åt övernaturliga förklaringar så är det mycket troligt att man kommer att tillgripa en sådan eftersom allt som händer upplevs som fullt verkligt snarare än som en del av något förändrat medvetandetillstånd. Sömnparalyser kan faktiskt förklara ganska mycket: personer som tror sig ha blivit kidnappade av utomjordingar, sett spöken eller, som i fallet med den citerade, blivit själsligt angripna.

Sömnparalys

Avslutningsvis är informationen i Ivan Björns blogginlägg om de genomusla arbetsförhållandena för skalärvapenoperatörer mycket intressant. Med hjälp av någon sorts övernaturlig fjärrsyn har det avslöjats att facket nog har en hel del att göra för dem:

En dag när de började såg jag med min fjärrsyn en man från den gruppen bakom en elektronisk styrpanel. Där fanns det massor av hög teknologiska psykotroniska och radio baserade maskiner i en byggnad under marken. Jag såg klart och tydligt personen som skötte om denna konkreta operation mot mig. Jag såg exakt hur han såg ut och att han hade mig som sin uppgift. Inne i byggnaden fanns det två män som hade en svår uppgift och denna uppgift bestod i att kalibrera hela systemet så att den träffar mig. När jag såg dessa män vände jag mig till Gud och sa: ”Förlåt dem!” jag skickade välsignelse till dem. Jag såg dem mycket tydligt och jag såg att de ser mig. De skämdes. De drog blicken undan och allt har slutat.
Efter detta blev jag aldrig mer attackerad. Senare fick jag veta att dessa stackars människor som betjänar dessa maskiner dör ofta; om de t.ex. sänder ut med dessa maskiner någon sjukdom så att någon dör så drabba dessa stackare av samma öde. De som betjänar dessa maskiner är anställda där man räknar med en kort livslängd. Just av denna anledning lämnar chefer byggnaden då dessa maskiner är påslagna. Av min egen erfarenhet har jag lärt mig att när dessa vapen har blivit riktade mot mig så kan jag spåra detta skalära system till dess källa och se vem som gör vad. Sedan kan jag beslöja dem med gudsljus och be om förlåtelse och själv förlåta dem…..

(WebCite)

Om du i Platsbanken hittar en tjänst som skalärvapenoperatör, sök den inte hur bra det än låter.

Skalärvapenoperatör

Liknande inlägg på denna blogg:
Jag har tidigare skrivit om konspirationsteoretikern Henning Witte som menar att illasinnade hemliga makteliter genom användandet av skalärvågor bland annat ligger bakom Quickskandalen.
Vidare skrev jag för lite över två år sedan ett blogginlägg om ett föredrag jag bevistat. Vi fick på det lära oss hur Totalförsvarets Forskningsinstitut i hemlighet terroriserade ett antal personer medelst ett djävulskt hjärnkontrollprogram.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , .

       

       

Hundhuvudets vidare äventyr

I mitt förra inlägg skrev jag om det avslitna hundhuvud som mötte mig när jag gjorde ännu ett tappert försök att börja använda Facebook. Någon hade velat dela med sig av denna makabra bild till sina medmänniskor. Det fotograferade huvudet var det enda som återstod efter att vargar dödat och ätit upp en jakthund.

Måhända är det bara mitt Facebook men jag tycker att det sociala nätverket verkar väldigt inriktat på illdåd begångna av gråben.

Hundhuvudet som mött mig på Mark Zuckerbergs skapelse hade dock inte visats upp för sista gången. Tidningen Jakt & Jägare hade ett kort reportage om tragedin med tillhörande hundhuvudsbild. Vill man tappa tron på människosläktet kan man som vanligt kika i artikelns kommentarsfält. Man får då även veta lite om den djupt liggande önskan som väckts hos vargmotståndarna att dela med sig av hundhuvudet. Någon föreslår att man ska skicka bilden till politikerna och ett par andra berättar hur de delat den på Facebook.

Men det slutar inte där. Hundhuvudet har även blivit viralt i den vargogillande delen av bloggosfären. Sajten med det missvisande namnet Vargfakta visar upp den. Bloggarna Kolar´n och Naturbrukaren gör likadant.

Jag vill inte raljera över något som givetvis är tragiskt. Viljan att visa upp resterna av hunden är dock så absurd att det är svårt att skriva om det utan att det blir raljant. Det är nästan något sakralt över denna vilja att alla ska skåda det som är kvar av en vargdödad hund. Som en relik ska det bäras runt och visas upp för alla och envar. Skåda hundhuvudet! Gudarna har sänt oss ett hundhuvud!

När jakthundar dör av andra orsaker är dock kadavren av någon märklig anledning inte lika intressanta att delge sina medmänniskor.


Sharing is caring

Tidigare inlägg om hundhuvudet: Det blodiga hundhuvudet och jag, om vargmotståndarnas visuella argument och jakthunden som ett verktyg oavsett om den är död eller levande.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , .

       

       

Sandlådan är min

Siten Blogipedia sammanställer enligt egen utsago fakta och åsikter från svenska bloggar. Det går rent praktiskt till så att den automatiskt registrerar textstycken från bloggar innehållande ordet ”är”. Användarna på siten Blogipedia klassificerar sedan dessa citat som positiva (gröna), neutrala (gula) eller negativa (röda) omdömen, samt eventuellt som fakta (blå). Man kan också, om man vill, klicka sig vidare till den blogg citatet är hämtat från.


Blogipedias samlade fakta om Feminismen.


Blogipedias samlade fakta om Klimathotet.

Blogipedia är dock ännu en av de hypade siter som aldrig lyfte. Googlar man på ”Blogipedia” så får man upp en del lyriska blogginlägg från starten 2009. ”Lite som Wikipedia, fast bättre”, skrev en bloggare, vilket är som att kalla en tallrik bajs för ”Lite som mat, fast bättre”. Det visade sig, föga förvånande, inte vara speciellt meningsfullt att plocka ut lösryckta citat ur sitt sammanhang och samla dem på ett ställe.

Av nyfikenhet kollade jag upp vad siten insamlat om mitt lilla krypin på nätet. På pkjonas.se finns tyvärr inga fakta att inhämta. Däremot finns det ett positivt, ett neutralt och ett negativt omdöme. Jag vet dock inte om jag tycker att citaten ger någon rättvis bild av åsikterna på min blogg, men här är de i alla fall.

Liknande inlägg på denna blogg: Min nya bloggbästis och jag

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , .

       

       

Min nya bloggbästis och jag

Efter nästan ett år av förvisso sporadiskt bloggande var det äntligen dags. När jag vaknade på morgonen den 10:e september hade jag ingen aning om att det skulle bli en alldeles speciell dag. Jag var ledig och gav mig av till den kungliga hufvudstaden för att träffa en bekant. Vi hade satt oss ner för att i godan ro ta en kaffe på Medelhavsmuséets café, men vi kände båda att magin låg i luften. Kanske berodde det på att Medelhavsmuséet är det enda museum som har luft- och vattenvirvlare från kvacksalvarföretaget Plus & Minus installerade vilket gjorde att energierna kändes speciella, kanske berodde det på något helt annat. Det var hur som helst då det underbara och fantastiska hände. En annan bloggare länkade i ett av sina inlägg till ett av mina inlägg för första gången. Förvisso har andra bloggare tidigare förbarmat sig över mig och länkat till mig i sina länklistor men det är ju ändå länkar till inlägg i inlägg som räknas hos de olika bloggportalerna. Tiden stod stilla när jag och min vän storögt tittade i dennes Iphone på bloggaren Emretssons två och en halv rad om mitt pedofilinlägg. Jag kände mig inför länkningen som Askungen inför de där snälla små mössens balklänningsöverraskning, för att använda en populärkulturell referens som så gott som varenda etnisk svensk kan relatera till.

När jag i dörren på väg ut från caféet stötte ihop med Tomas von Brömssen var det bara en bekräftelse på att jag var i en förtrollad värld och innan dagen var slut skulle jag, för att sätta pricken över i på en magisk dag, ha bytt några ord med ”Hoa Hoa” Dahlgren efter att ha klivit in på dennes nyöppnade krog.


Länkningen hos Twingly.


Länkningen hos Bloggar och Knuff där man även ser min första knuffpoäng. Man blir förresten alltid så nervös av googles reklamlänkar, hur vet de att jag är i behov av nattbyxor? Har de sparat mina sökningar? Deras motto ”Don´t be evil” räcker inte för att jag ska känna mig trygg i alla fall.


Länkningen hos Bloggportalen. Uppsalas 26:e mest länkade blogg för tillfället, inte illa pinkat.

Video borttagen
Precis så här kändes det när någon i ett inlägg länkade till ett av mina inlägg för första gången.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , .

       

       

Samtal om schizofrena antigaybloggare

När jag surfade runt lite på nätet råkade jag snubbla över den minst sagt absurda bloggen Samtal om Homosexualitet. Bloggaren, Andreas T, påstår sig sitta i kommunfullmäktige, arbeta som socionom och genomgå behandling för att bli av med sin homosexuella störning. Allt detta och mycket annat på bloggen kan man ställa sig väldigt skeptisk till. Det är en utpräglad antigayblogg med höga vetenskapliga anspråk som Andreas T står bakom. Tyvärr faller den pladask med hänvisningar till den högst tveksamma sidan EMASO och en ymnighet av underliga, ologiska och verklighetsfrånvända resonemang.

Om Andreas T har legat på latsidan när det gäller att argumentera övertygande så har han istället ansträngt sig till det yttersta för att promota sin blogg på olika vis. Bland annat har han skapat tjugo fejkbloggar med enda uppgift att välja honom som favorit samt länka till honom för att därmed klättra på Bloggportalens olika topplistor. De bloggare han skapat verkar vara en brokig skara med den enda gemensamma nämnaren att de har Andreas T:s blogg som favorit. Där finns bland andra Linda: ”Jobbar med festfix. Bor centralt. Lyssnar till Rammstein. Älskar Gucci och vintage Lacroix. Med i svänget och vet saker.”, Sven Holmkvist: ”Mogen gubbe som upptäckt bloggande och allt det roliga med det. Skriver utifrån egen erfarenhet och visdom.”, Benjamin: ”Bloggar om allt som berör afrikan i Stockholm och Sverige. Ser på samhället med andra ögon kan man säga.”, Annika: ”Bokhampan Annika läser och recenserar höglitteratur.” Marina Schenke: ”Här bloggas det om champagne och choklad, i ordens överflödsbemärkelse”, Mortal Violence: ”Bloggar om husdjur och slöjd, typ.”, Leviania: ”Bloggar om mitt nya liv i Stockholm efter flytten från Jerusalem där jag varit juvelerare i 14 år.”

Om sina beundrare på Bloggportalen skriver Andreas T att de nog faktiskt är ännu flera:

Många följer och favoriserar min blogg. Jag ser att bloggen är favorit för ett tjugotal på Bloggportalen. Ännu fler gillar och följer bloggen utan att markera det öppet, uppenbart av rädsla för personliga påhopp och hatiska angrepp från homolobbyns sida.

Riktigt schizofrent blir det dessutom i kommentarsraderna när Andreas T diskuterar med sig själv och ger sig själv beröm. I ett inlägg från mars diskuterar han med minst tre av sina egna alias och i samma kommentarstråd visar han även prov på en av sina andra paradgrenar, nämligen att kommentera i kända bloggares namn och hålla med sig själv.

Beundrarpost är det heller inte ont om. Andreas T har tydligen omvänt en del homosexuella genom åren, som till exempel Nieminen:

Jag minns första gången jag, självsäker bög och hängiven RFSL:are, hamnat på din blogg – chockad, förolämpad, förbannad, ville polisanmäla dig och hacka sönder bloggen. Jag var sååå arg! Hur vågar den här idioten ifrågasätta det vi alla vet, så tänkte jag. Men medan jag läste igenom inlägg efter inlägg märkte jag först ditt otroliga engagemang, sedan logiken i dina funderingar och argument, och slutligen insåg att det du skriver inte kan avfärdas som trams utan bör kollas, forskas i, grubblas över. Och idag, efter att ha kollat och dubbelkollat dina källor, efter att ha talat med forskare och läst deras rapporter (i original!) inser jag att jag haft fel hela tiden. Vi bögar är inte friska, ju tidigare vi fattar det desto bättre för oss själva.” //Nieminen på blogg.se

I ett annat inlägg berättar Andreas T om den omvända flatan Mia:

På högstadiet fick Mia för sig att hon var lesbisk.

[…]

Hon försökte leva efter denna övertygelse, och det blev några mörka år. Ungdomssexualitetens dark ages. Orgier, piller, psykiska besvär, neuroser, ett par självmordsförsök…
Tills hon en gång surfade på min sida (inte denna utan den jag hade innan), började läsa, tvivla och ifrågasätta. Hon fick veta att homosexualitet varken är läggning eller något du föds med (bevisas enkelt med hjälp av några grundläggande kunskaper i genetik och biologisk utvecklingslära).

[…]

Kort och gott, idag är Mia frisk. Hon tänder inte ens på tjejer. Och inga fler självmordsförsök, HIV-risker, neuroser och gråt om nätterna.
Förra veckan gifte hon sig med Matte, en fantastisk kille som hon älskar av hela sitt hjärta och har ett svindlande bra sexliv med. Och det finns planer på en bebis också, något hon aldrig kunnat om hon förblivit vilseledd och förvirrad angående sin sexualitet.
Grattis, Mia!

Man kan stilla undra vilken HIV-risk Mia utsattes för som lesbisk men Andreas T, expert på homosexualitetens baksidor, kan säkert svara på det.

Bloggen skulle i och för sig kunna vara ett utslag av någon sorts humor med tanke på den överdrivna tonen och de absurda omständigheterna. Men jag är tveksam, agget mot homosexuella känns väldigt äkta och Andreas T är lite för ihärdig för att bara drivas av njutningen i att provocera. En intressant studie i schizofreni av Hollywoodtyp är hans blogg i vilket fall som helst.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , .

       

       

Klimatskeptikerna, delfinerna och jag

Den bitande kylan verkar hålla i sig. Förutom att den fick mig att inhandla ett par rejäla överdragsbyxor har den också bidragit till att hobbyklimatologer som inte kan skilja på väder och klimat fått nya belägg för sina teorier kring global uppvärmning, eller avsaknaden därutav ska man kanske säga. Tacka Kung Bore för det.

Klimatskeptikerna har mycket gemensamt med andra självtillräckliga sanningsrörelser som är aktiva i www-världen, kreationisterna till exempel. De första tvivlar på mänskliga aktiviteters effekt på klimatet, de senare tvivlar på evolutionen som förklaring till varför de varelser som befolkar jorden ser ut som de gör. Somliga må tycka att liknelsen mellan klimatskeptiker å ena sidan och skapelsetroende å andra är elak och orättvis men precis som hos kreationisterna består klimatskeptikernas verksamhet till stor del i att på svaga grunder ifrågasätta mainstreamforskningen. Samtidigt kan varken klimatskeptikerna eller kreationisterna presentera några egna teoribyggen som duger till annat än lätt hjärngympa för nördar med för mycket tid och den närmast perversa hobbyn att plocka isär hitte-på-vetenskap.

Kanske ska klimatskeptikerna dock ändå behandlas annorlunda än sina pseudovetenskapssyskon, kreationisterna. Skapelsetroende har nämligen inte tillgång till ledarsidorna i Sveriges största tidningar, vilket klimatskeptikerna faktiskt har i viss utsträckning. Då jag själv prenumererar på landets malligaste morgontidning är jag tvungen att genomlida Hans Bergströms och Rikard Westerbergs inlagor i ämnet tillsammans med mitt morgonthé. Det känns så genant att läsa, på många sätt påminner det om en Idoluttagning där den hoppfulle aspiranten är pinsamt ovetande om sina egna brister och tillkortakommanden inom gebitet. När man läser tidningen har man ju till skillnad från när man sitter i TV-soffan inte heller skämskudden till hands, man är oftast helt oförberedd på att behöva rodna på andras bekostnad.

Visst går det att ifrågasätta mainstreamforskningen, och det är givetvis också något som bör göras. Klimatet är en komplex historia och förutsägelserna dras med stora felmarginaler. Man måste dock inse att det inte räcker med att gå och inhandla Den lille klimatforskaren-boxen och läsa lite klimatskeptiska bloggar för att sedan kunna ge sig i kast med att kritisera klimatforskarnas teorier och resultat. Någonstans gäller det att ha ödmjukhet inför de arbetstimmar frågorna ägnats och de vetenskapliga metoder som brukats. Den tid är tyvärr längesedan förbi när forskningsfronten låg inom nära räckhåll för en vanlig skärpt, läskunnig medborgare. I vårt högt specialiserade samhälle är vägen dit hård, lång och mördande tråkig.

Hur får då vi vanliga, enkla människor visshet om vad som är vetenskap och inte? Som lekman är ett bra sätt att avgöra om något är vetenskapligt gångbart att kika på om förespråkarna lyckats publicera sig i någon av de seriösa vetenskapliga tidskrifterna. Det har inte de som är företrädare för en radikal klimatskeptisk hållning lyckats med i någon större utsträckning, ett öde de för övrigt delar med kreationisterna. Klimatskeptikerna är hänvisade till bloggar och insändarsidor, och där brukar sällan någon meningsfull vetenskaplig diskussion föras. Det var inte på Falukurirens insändarsida som Einstein presenterade sin relativitetsteori. Att klimatskeptikerna själva ytterst sällan ägnar sig åt klimatforskning är en annan hint om att rörelsen är ute och cyklar.

Mången tapper debattör har stångat sin panna blodig i diskussioner med klimatskeptiker, de tycks dock vara sällsynt svåra att övertyga. Då jag i grund och botten har en mycket positiv människosyn tror jag ändå att alla människor kan förändras. Dock tycks klimatskeptikerna vara immuna mot både teori och empiri och jag anser därför att det är dags att prova något okonventionellt. En del kommer att finna mitt tilltag oetiskt men att hålla människor i okunnighet är också ack så oetiskt.

Då det visat sig meningslöst att tala till klimatskeptikernas medvetna jag är min avsikt att istället tala till deras undermedvetna, måhända är själens källarnivåer en mer resonabel sida hos dem. Det bästa tillfället att nå deras undermedvetna torde vara när de sover. Jag har då möjligheten att övertyga dem när de är som mest mottagliga. Jag håller med om att det är en chansning, något brett vetenskapligt stöd finns ej för inlärning under sömn. Jag vill dock minnas att en amerikansk studie visade att det faktiskt fanns en möjlighet att det fungerade även om det samtidigt förstörde ens nattsömn. En natt med dålig sömn är dock ett billigt pris att betala för att ledas ur villfarelserna.

Problemet är att det kan uppfattas som integritetskränkande om jag smyger mig in i deras hem när de sover och viskar sanningar om klimatet i deras klimatskeptikeröron. Jag måste finna ut ett sätt att tala till dem i sömnen som inte uppfattas som integritetskränkande, den sortens frågor är ju verkligen i ropet just nu. Man vill ju verkligen inte uppfattas som någon Henrik Pontén.

Snillrik som jag är har jag dock listat ut ett sätt att tala till dem i sömnen utan att behöva tränga mig in i deras hem. Min plan må verka lite långsökt och galen men att diskutera med folk som inte är det minsta intresserade av någon rationell diskussion är faktiskt ännu galnare, och det är den metoden många framhärdar i idag när det gäller att övertyga klimatskeptiker. Jag har, hör och häpna, postat en avslappnings-CD till tre särskilt utvalda klimatskeptiker. Min tanke är att den kvällströtte klimatskeptikern slår på CD:n, lägger sig ned, lyssnar och slappnar av för att sedan försättas i det tillstånd jag vill ha dem, sömn. Därefter följer ett dolt ljudspår på CD:n där jag talar direkt till deras undermedvetna och övertygar dem om det oriktiga i deras ståndpunkt. När de sedan vaknar upp på morgonen är villfarelserna som bortblåsta och världen är tre klimatskeptiker fattigare.

Viktigt är att formulera ett trovärdigt följebrev till avslappnings-CD:n som invaggar dem i falsk säkerhet. Jag tycker faktiskt att jag fick till ett riktigt försåtligt sådant:

”Hej!

Tack för dina ansträngningar att sprida sanningen om klimatbluffen. Det måste vara sällsynt krävande, klimatalarmisterna tycks ju vara aktiva dygnets alla 24 timmar. Man kan undra om de får betalt av vindkraftsindustrin för att sitta och sprida sina lögner dagarna i ända.

Du har verkligen gjort dig förtjänt av lite vila. På CD:n i detta kuvert finns avslappnande delfinljud. Delfiner har en lugnande inverkan på oss människor, de är empatiska djur som ligger på en hög andlig nivå och man har faktiskt använt dem för att behandla traumatiserade barn med stor framgång.

Lägg dig på rygg, blunda, slappna av och somna in till de underbara djurens sång. Det har du gjort dig förtjänt av!

/Jonas, också klimatskeptiker”

Min tanke är som tidigare nämnts att den kvällströtte klimatskeptikern snällt följer min uppmaning, lägger sig ned, slappnar av och somnar in till delfinljuden. Jag använde mig av ljudspåret från detta youtubeklipp till delfinavslappningsljuden och nu i efterhand ångrar jag mig lite. När jag lyssnar på ljudspåret känner jag mig inte direkt avslappnad, snarare blir jag nervös. Ljuden känns lite obehagliga och får mig att tänka på de där delfinerna som blev slaktade av elaka japaner i filmen The Cove.

Nåväl, förhoppningsvis somnar den intet ont anande klimatskeptikern ändå in till delfinpipen. Därpå följer nästa steg i min diaboliska plan. Mitt bland delfinljuden kommer det dolda meddelandet. Min tanke är att detta ska gå rakt in i klimatskeptikerns undermedvetna. För att uppnå den rätta samvetesrösten valde jag att spela in meddelandet talandes i en burk.

”HEJ, DET HÄR ÄR DITT SAMVETE SOM TALAR.

VÄRLDEN ÄR PÅ VÄG ATT GÅ UNDER PÅ GRUND AV DE AV MÄNNISKAN ORSAKADE KLIMATFÖRÄNDRINGARNA.

HAVEN KOMMER ATT STIGA, ISBJÖRNARNA OCH BARNEN I BANGLADESH KOMMER ATT DRUNKNA.

DU MÅSTE BYTA STÅNDPUNKT I KLIMATFRÅGAN OCH SLUTA FÖRNEKA KLIMATFÖRÄNDRINGARNA, INNAN DET ÄR FÖR SENT.

ANNARS KOMMER ALLT ATT VARA DITT FEL, Ditt Fel, ditt fel…”

Förhoppningsvis går dessa ord rakt in i deras samvete och förändrar deras uppfattning i klimatfrågan. Att säga att klimatfrågans lösning hänger på dem personligen är förvisso minst sagt en överdrift men då klimatskeptikern precis som kreationisten och 9/11-konspirationsteoretikern ofta tror sig vara vår tids Galileo borde denna grova överdrift matcha deras ego. Likaså borde den överdrivet alarmistiska och anklagande tonen med hänvisningar till isbjörnar och barn i Bangladesh passa med deras uppfattning om hur någon som oroar sig över klimatet tänker. Allt som går in i deras undermedvetna kommer alltså att fungera väl med deras rådande världsbild, det enda som återstår kommer att vara att ta steget över till andra sidan.

Jag har bara valt att skicka avslappningsskiva till tre klimatskeptiker men faller försöket väl ut så kommer jag att hjälpa fler att komma in på den rätta vägen. Följande personer är de särskilt utvalda som erhållit min CD:

Stefan A. Johanssons klimatskeptiska åsikter har gjort mig särskilt beklämd eftersom han företräder det parti som jag vid varje val troget gått och röstat på, och då snackar vi inte bara riksdagsval utan även plojval som kyrkoval och europaparlamentsval.

Eftersom detta är en radikalfeministisk blogg har jag även kvoterat in en kvinna trots att klimatskeptikerrörelsen till största delen består av grånade herrar. Maggie Thauersköld Crusell var den som startade bloggen The Climate Scam med undertiteln ”För dig som hellre tänker själv”, där brukar hon ofta författa klimathaveristiska inlägg.

Sist att erhålla min avslappnings- & klimatuppfattningskorrigerar-CD är Anders Edwardsson, liberalkonservativ tyckare och en flitig klimatskeptisk skribent.

Om mitt lite barnsliga tilltag faller väl ut kommer jag att försöka mixtra med fler klimatskeptikers hjärnor. Jag håller tummarna för att det går vägen.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , .

Bloggat: emretsson.net – Aftonbladet förtiger sitt eget klimathaveri, Piprök – We may get to the point ….

Media: AB1, AB2, AB3, AB4, AB5, DN, Expressen1, Expressen2.

       

       

Antifeminazisterna och jag

Ett intressant fenomen är det nätverk av antifeministiska bloggar som befolkar bloggosfären. Kanske rör det sig om rester av numera avsomnade Antifeministiska Samfundet, kanske är det en ny liten spirande gräsrotsrörelse, som arbetarrörelsen eller nykterhetsrörelsen på sin tid. Hur det än är så vill de nog gärna se sig som den lilla galliska Asterixbyn som tappert gör motstånd, inte mot romarriket, utan mot det statsfeministiska, radikalfeministiska imperiet. Jag vill absolut inte psykologisera men jag kan faktiskt inte låta bli att undra om männen bakom bloggarna kanske har ett lite osunt förhållande till kvinnor i allmänhet och feminismen i synnerhet. Missförstå mig rätt, som alla ideologier har feminismen definitivt sina avarter och sina extremister och bör kritiseras. Varenda svensk mellan tio och hundra år kan nog dra det klassiska citatet om likheten mellan den halva av människosläktet som har penis och övriga flercelliga, rörliga, heterotrofa organismer. Det är alltså allmänt känt och accepterat att feminismen har sina baksidor. Men att, som dessa bloggare, vara så fixerad vid feminism och kön så att när man till exempel refererar en nyhet alltid tar en enskild man eller kollektivet män i försvar, det känns direkt osunt. På det sättet är de faktiskt en spegelbild av extremisterna på andra sidan genusskranket. Likaså är de oftast väldigt snara med att jämföra feminismen med nazismen, måste man inte bära på några djupt liggande ”issues” om man gör det? Nej, nu får det vara färdigpsykologiserat för idag, vi tar istället och kikar närmare på floran av antifeministiska bloggar drivna av män.

Bloggen Nej till feminism är den typen av blogg man råkar klicka in sig på från en nyhetsartikel någon enstaka gång för att aldrig göra om misstaget igen. Bloggen består i stort sett bara av nyhetslänkar med i bästa fall någon enstavig kommentar till densamma, ibland varvas dock med bilder på unga, vackra kvinnor för den som gillar det. I dagens lilla antifeministiska nyhetsskörd har bloggaren ifråga hittat artiklar som ”Kvinna slog sin sambo”, ”Svartsjuk kvinna fastnade i träd” & ”Tjej slog tjej”. Oklart exakt vad författaren vill säga med länkarna då han idag avstått från att kommentera dem.

John Berg som har bloggen Artikel 19 är tack och lov inte lika stor vän av korthuggen isländsk diktning utan utvecklar resonemangen mer än sin namne på föregående blogg. Han inleder det nya året med en harang i bästa Braveheartstil:

Jag gjorde aldrig avbön. Jag trodde aldrig på ismer, i synnerhet inte på feminisen. Jag genomskådade feministernas falskspel redan i samband med att radikalfeminsiterna uttalade sina första ord i vad som skulle visa sig komma att bli en aldrig sinande ström av genuspropaganda. Jag måste alltså inte göra avbön. Jag måste alltså inte stå och fåna mig i direktsänd TV såsom kristdemokraternas Göran Hägglund gjorde i en TV-debatt valåret 2006 då han hal som en ål försökte slingra sig förbi frågan gällande hans inställning till feminismen. Jag ska fortsätta bekämpa feminismen intill sista andetaget.

Jag ska låta avsluta dagens inlägg genom att önska alla mina antifeministiska läsare en god fortsättning på 2010. Feminismen må stå väl rustad i vårt land, men vi ska aldrig falla på knä, aldrig lägga ner våra vapen. Vi ska aldrig sluta bekämpa feminismens oförnuftiga och könsrasistiska politik! Minns väl existentialisten, tillika marxisten, tillika franska motståndsmannen Jean-Paul Sartres bevingade ord om franska folkets frihet i andra världskrigets nazi-ockuperade Frankrike.

Jean-Paul Sartre:

“”Vi har aldrig varit friare än under den tyska ockupationen.[…] Eftersom nazisternas gift trängde ända in i våra tankar, var varje riktig tanke en seger. Eftersom polisen försökte tvinga oss till tystnad blev varje ord en seger…” Med detta citat framträder det än tydligare med vad Sartre menar med att det givna och friheten är förbundna med varandra. Under ockupationen bjöds de hårt motstånd, därför kunde man oftare utnyttja sin frihet.”

I genusindoktrineringens Sverige torde varje riktig tanke och varje ord utgöra en seger. Sluta aldrig ifrågasätta feministernas lögn om könsmaktsordning och patriarkat! Sveriges alla män och kvinnor, slå er fria från feminismens förtryck!

Visst känns det som Braveheart? Sluter man ögonen så kan man faktiskt se Artikel 19-John, krigsmålad, ridande framför raderna med hunsade män som fått nog och är redo att dö för friheten från det feministiska förtrycket. På andra sidan slagfältet får man väl anta att Gudrun Schyman står framför en numerärt överlägsen armé bestående av ilskna feministflator. ”They may take our lives but they´ll never take our FREEDOM!!!!” <-Originalet för den som mot förmodan inte vet vad jag talar om. Tredje och sista man ut, Pelle Billing, sticker ut genom att ha en bild på sig själv. Jag uppskattar det och tycker det blir mycket trivsammare att läsa de antifeministiska inläggen när Pelle plirar tillbaka mot mig från bloggens kant. Tyvärr är han lika rabiat som sina ansiktslösa bröder. Han visade så sent som igår hur balanserad han är när han drog paralleller mellan ambitionen att ha jämställda bolagsstyrelser och tredje rikets raslagar:

Att sammansättningen i ledningsgrupper och bolagsstyrelser ska förändras är ett tecken på att Schlingmann står för en kollektiv form av könsrättvisa, istället för att alla individer ska ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter. I 1930-talets Tyskland så pratade man en hel del om raskvotering till samhällets toppositioner, då man tyckte judar hade orättvist mycket makt. I 2010-talets Sverige pratar man istället om könskvotering, då man tycker att män har för mycket makt.

Pelle är precis som Nej till feminism-bloggaren noga med att påpeka att kvinnor misshandlar män, och gör det ofta. Mot det finns inget att invända, det är givetvis bra att belysa sådant. Det skojiga är dock att antifeministerna med sina påpekanden om att kvinnor minsann slåss, super och härjar lika mycket som män faktiskt landar i en sorts radikal likhetsfeministisk verklighetsbeskrivning. Vi är lika goda kålsupare allihop, snoppar som snippor. Detta rimmar ju illa med antifeministers ofta framhärdade ståndpunkt att män och kvinnor i grund och botten är olika och att det ligger bakom löneskillnader och andra orättvisor till männens favör. Eller menar de att kvinnorna delar männens dåliga sidor men inte de bra?

Slutligen, med risk för att uppfattas som anhängare till traditionella könsroller, någonstans får man som man faktiskt stå ut med att kvinnor har några få fördelar i kraft av sitt kön. De flesta fördelarna har trots allt fortfarande snoppinnehavare. Nej, män som fått någon allvarlig ”hang-up” på feminismen och bloggar om det och bara om det, är faktiskt gnälliga kärringar och inget annat. En riktig karl kan ta lite skit, så är det.

P.S Om jag i detta inlägg gjort mig skyldig till att använda härskartekniken förlöjligande så är det inte bra alls. Det är faktiskt dåligt och jag ber i så fall om ursäkt. D.S

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , .

       

       

Angående politisk korrekthet

Så fort jag stöter på begreppet ”politiskt korrekt” eller dess förkortning PK i en text så brukar jag tänka för mig själv ”Se där, nu läser jag något skrivet av en rabiat idiot på högerkanten som tycker om att sätta klibbiga etiketter på sina meningsmotståndares värderingar och inte är intresserad av någon rationell diskussion”. Sedan brukar jag fortsätta läsa med denna nyvunna insikt om textförfattaren i bakhuvudet.

Då jag har stött på begreppet ett stort antal gånger så tror jag mig faktiskt kunna säga något om klientelet som brukar använda sig av det. För att vara en flitig användare av PK-begreppet bör man först och främst vara någon form av höger, men det finns enligt min erfarenhet stora skillnader även där. Man bör allrahelst vara någon form av konservativ eller nationellt sinnad för att nyttja sig av den formen av stämplar i någon större utsträckning. Vanliga mellanmjölksliberaler är istället ofta politiskt korrekta själva. Eller förlåt, de har värderingar som ofta brukar stämplas som politiskt korrekta. Nyliberaler/högerlibertarianer är lite mer svårklassificerade, de torde befinna sig någonstans mellan mellanmjölksliberalerna och de konservativa när det gäller frekvensen av sådana uttryck. I de fallen handlar det nog faktiskt mer om personligheten hos den enskilde debattören. De som tenderar att använda begreppet är alltså främst höger när det gäller värderingar, huruvida de står till höger i ekonomiska frågor är däremot mindre intressant.

Så långt mina egna, förvisso välgrundade, spekulationer. För att komplettera dem har jag gjort en högst vetenskaplig miniundersökning av några slumpmässigt utvalda högerbloggar av skilda slag. Jag har sökt på frasen ”politiskt korrekt” med citattecken för att se hur många inlägg jag får upp. Jag dividerar sedan detta sökresultat med antalet månader som bloggaren varit aktiv för att få en kvot. Detta borde ge en fingervisning om i vilken utsträckning den aktuella bloggen använder sig av den formen av argumentation. Visst finns många risker för mätfel här. Jag tar till exempel ingen hänsyn till hur många eller hur långa inlägg bloggaren författat, en flitig bloggare kommer att få ett orättvist högt antal inlägg med uttrycket. Likaså tar jag inte hänsyn till anledningen till att bloggaren använder sig av begreppet. Kanske använder han/hon uttrycket ”politiskt korrekt” i ett inlägg där begreppet problematiseras eller analyseras, som jag gör här. Slutligen blir det dessutom en ren stilfråga. Kanske föredrar bloggaren ifråga till exempel att förkorta begreppet till PK eller att tala om ”politisk korrekthet” snarare än om att vara ”politiskt korrekt”. Jag får då inga träffar alls. Med detta i åtanke rusar vi åstad till högerbloggarna och min högintressanta undersökning.

Först ut är den liberalkonservative bloggaren Dick Erixon. Eftersom han har en konservativ ådra kan man vänta sig att han nyttjar begreppet i relativt stor utsträckning. Så är också fallet, en sökning på ”politiskt korrekt” ger träff på 87 inlägg sedan januari 2008 vilket ger en kvot på 3,63 inlägg med frasen i månaden.

Bloggaren Henrik Alexandersson beskriver sig som libertarian. Han verkar dock vara någon form av klimatskeptiker vilket brukar borga för ett relativt flitigt nyttjande av den form av argumentation som jag är ute efter att mäta i min lilla undersökning. Min sökning ger träff i mindre utsträckning än för föregående bloggare, jag får träff på 32 inlägg sedan juni 2005. Det ger en kvot på 0,58 inlägg i månaden.

Federley beskriver sig som ”grön liberal som eftersträvar frihet, ansvar och god miljö”. Han är nog en skvätt mellanmjölksliberal och utöver det såpass mycket högerlibertarian som man kan vara som riksdagsman i Sverige. Min sökning ger häpnadsväckande nog inte en enda träff sedan september 2004 och hans kvot blir sålunda 0 inlägg i månaden. Federley står förvisso till höger när det gäller ekonomiska frågor men till vänster när det gäller värderingar, och det är det som är avgörande i detta fall.

Oskorei, någon sorts intellektuell högerextremist, är flitig när det gäller att angripa det politiskt korrekta etablissemanget. Så sent som i söndags åstadkom han ett inlägg där PK-begreppet förekom ett antal gånger i olika former. Han visar sig också vara vinnaren i min undersökning. Han har inte mindre än 222 inlägg med den specifika frasen ”politiskt korrekt” sedan juni 2005. Det ger en kvot på 4,04 inlägg i månaden vilket räcker för att slå Erixon.

Jag reserverar mig för att jag kan ha sökt eller räknat fel när jag genomfört min undersökning. Den visar dock hur det än är med all tydlighet att mina spekulationer visade sig vara välgrundade. Den liberalkonservative och den nationellt sinnade bloggaren var de som nyttjade begreppet i störst utsträckning. Det känns skönt att min uppfattning om hur världen är beskaffad står på än fastare grund än innan jag skrev detta inlägg.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , .