Clifton Strengthsfinder – en halvdant underbyggd “skip leg day”-filosofi?

De som när sig på överskottet av mitt arbete har beslutat sig för att inventera personalstyrkans kvalitéer och i gåva fick vi anställda därför boken Strengthsfinder 2.0. I boken, som bygger på Donald O. Cliftons arbete, finns bland annat en beskrivning av 34 olika talanger, eller “themes” som man föredrar att kalla dem.

Tanken bakom Clifton Strenghtsfinder är att man ska fokusera på sina starka sidor och odla dem snarare än att försöka jobba med sina svagheter. Det är alltså raka motsatsen till Arnold Schwarzeneggers kroppsbyggarfilosofi. Kroppsbyggarlegenden menade ju nämligen att man ständigt borde fokusera på sina svagaste sidor och eftersom Schwarzeneggers egen akilleshäl var benen ägnade han just dem störst uppmärksamhet. Clifton Strengthsfinder skulle därför alltså kunna sägas vara något av en “skip leg day”-filosofi, även om det förvisso handlar om personlig utveckling snarare än muskulär dito.

Sist i boken Strengthsfinder 2.0 finns en unik engångskod som kan användas för att göra ett onlinetest som avslöjar vilka av de 34 talangerna som är ens starkaste. Att man blott fick göra testet en gång gjorde mig genast misstänksam eftersom så många personlighetstester har usel reliabilitet och man tenderar att få olika resultat från gång till gång. Exempelvis har det mer kända Myers-Briggs Type Indicator dålig reliabilitet. Huruvida Clifton Strengthsfinder har dålig reliabilitet eller ej får vara osagt men märkligt är det i vilket fall som helst att man inte får chansen att göra testet flera gånger. Enligt hemsidan ska den dunkla anledningen vara att: ”Your first completion of the Clifton StrengthsFinder will yield the purest and most revealing results”

Man ställs i testet inför en lång rad med dubbeluppsättningar påståenden som inte alltid är varandra uteslutande, exempelvis ”Jag tänker på det som jag är bra på” och ”Jag tänker på vad jag behöver förbättra”. Man kan sedan välja att hålla med lite eller mycket om något av de två påståendena eller en neutral mittenposition. Testet borde nog alltså rimligen snarare än att mäta några styrkor/talanger säga mer om personlighet/intresseområden/inställning.

I början av boken Strengthsfinder 2.0 berättar man om Rudy Ruettiger, känd för att han trots att han absolut inte hade de fysiska förutsättningarna kämpade till sig en plats i Notre Dame Fighting Irish football team och fick spela för dem under några få ögonblick. Poängen man vill göra i boken är att det var bortkastat att ägna tusentals timmar åt träning i något Rudy egentligen inte var bra på för att få chansen att spela blott några sekunder. Frågan är dock om han inte hade gjort samma val om man applicerat tankegångarna bakom Clifton Strengthsfinders test. Det tar ju nämligen inte hänsyn till hur bra man faktiskt är på något utan mäter ju mera av personlighet/intresseområden/inställning.

Resultatet av testet presenteras hur som helst i form av en topp fem-lista där ens främsta ”themes” rangordnas. Hur starka de är på någon form av absolut skala och hur de förhåller sig till de övriga 29 talangerna får man tyvärr inte veta. Man har alltså ingen aning om man är en person med en horisontell eller vertikal talangprofil och jämförelser personer emellan omöjliggörs.

Visst tyckte jag att mitt personliga resultat stämde någorlunda väl men när jag läste igenom alla de 34 talangerna så hade jag kunnat skriva under på flera av de andra också. Eftersom de alla är just starka sidor så är beskrivningarna av dem såklart smickrande och de är dessutom ganska allmänt hållna och känns ofta som Barnumuttalanden även om de förvisso samtidigt alltid beskriver något sorts mer eller mindre väldefinierat personlighetsdrag. Nedan följer ett exempel, beskrivningen av talangen ”Intellection”:

You like to think. You like mental activity. You like exercising the ”muscles” of your brain, stretching them in multiple directions. This need for mental activity may be focused; for example, you may be trying to solve a problem or develop an idea or understand another persons feelings. The exact focus will depend on your other strengths. On the other hand, this mental activity may very well lack focus. The theme of Intellection does not dictate what you are thinking about; it simply describes that you like to think. You are the kind of person who enjoys your time alone because it is your time for musing and reflection. You are introspective. In a sense you are your own best companion, as you pose yourself questions and try out answers on yourself to see how they sound. This introspection may lead you to a slight sense of discontent as you compare what you are actually doing with all the thoughts and ideas that your mind conceives. Or this introspection may tend toward more pragmatic matters such as the events of the day or a conversation that you plan to have later. Wherever it leads you, this mental hum is one of constants of your life.

(Källa: Rath, T., Strengthsfinder 2.0, s. 129)

De flesta skulle nog hålla med om att de själva gillar att tänka. Det är nog alltsomoftast enbart andra personer vi kan anse inte har tänkandet som styrka.

Just eftersom det handlar om enbart starka sidor är väl ett sådant här test bra för en organisation att låta sina medarbetare genomföra eftersom det sprider goda vibrationer på ett sätt som någon form av Weaknessfinder nog inte hade gjort. Ändock, goda vibrationer i all ära men borde man inte göra sig besväret att förvissa sig om att verktyget man använder faktiskt fungerar?

Vidare fördjupning i Clifton Strengthsfinder för den nyfikne:

För det första kan man läsa denna genomgång. Slutsatserna är bland annat att företaget bakom Clifton Strengthsfinder borde vara mer generösa med att dela med sig av underlaget för verktyget samt att de vidare skulle behöva underbygga Clifton Strengthsfinder ytterligare på flera olika sätt.

Även denna jämförelse mellan Clifton Strengthsfinder och ett annat personlighetstest är mycket läsvärd. Författaren till jämförelsen, en fil dr i arbets- och organisationspsykologi, verkade förvisso vid tiden för jämförelsen vid det företag som tillhandahöll det andra personlighetstestet och måste alltså betraktas som part i målet. Jämförelsen är ändå väl värd att läsa. Författaren menar bland annat att Clifton Strengthsfinder dras med validitetsproblem. Även i denna text pekas det på problemet med att företaget bakom Clifton Strenghtsfinder tycks vara mycket ovilliga att dela med sig av underlaget för deras verktyg och de kommer tydligen med ursäkter som “those other papers are regrettably no longer available.” Hoppsan så slarvigt, och så tråkigt för alla som hade velat veta om företaget hade någon grund för sina påståenden.

Strengthsfinder någonstans mellan horoskop och fysik

       

       

Återuppväck Moder Europa genom att låta bli att titta

Identitärerna är en högerextrem rörelse för vilka så kallade metapolitiska strategier är centrala. Man anser att det viktigaste är att först och främst vinna kampen på idéernas och värderingarnas slagfält och därför blir sådant som olika typer av kultursatsningar som ska leda till mer djupgående och beständiga förändringar av samhället det primära och traditionellt politiskt arbete, såsom att verka genom partier, blir sekundärt. Slutmålet är att uppnå någon sorts kulturell hegemoni där ens ideal ses som självklara.

Bland identitärerna finns en hel del riktigt färgstarka personligheter, en av dem är The Golden One, eller Marcus Follin som han egentligen heter. Han har en populär youtubekanal i vilken han vänder sig till en internationell publik och förutom att dela med sig av bodybuildingtips och spela dataspel i bar överkropp resonerar han mycket kring politiska spörsmål från identitära utgångspunkter. Kännetecknande för The Golden One är, förutom den välskulpterade kroppen och det blonda hårsvallet, att han har ett väldigt högtravande språk som känns hämtat ur någon dålig fantasyfilm. Detta blandas upp med diverse olika begrepp han själv hittat på, exempelvis kallar han sina meningsmotståndare för ”beta leftists”.

I en video som lades ut för några veckor sedan recenserar The Golden One identitären Daniel Fribergs senaste bok The real right returns och kommer då ett par minuter in i videon in på hur man rent praktiskt kan bedriva metapolitisk kamp för att återupprätta Moder Europas forna storhet. Man skulle kunna tro att en sådan episk strid är något som kräver storslagna ansträngningar men det visar sig i slutet av citatet nedan vara betydligt enklare än man kan tro. Metapolitisk kamp visar sig bland annat gå ut på att inte konsumera viss typ av kultur. The Golden One säger i videon:

Yes, the western world is declining. The future isn´t looking all that bright, but embrace the adventure. Come in, join the fucking team, make some fun of leftists. Their worldview is swiftly going away so, you know, jump on the debate train while it´s still running because soon the leftist ideals will be obsolete and you can be a part of killing that monster, as it where.

So don´t sit on the sideline but join the fray. Join the fray of the metapolitical war because that is what it is. With each article, with each video, with each status update, whatever you do, like promote culture, promote european culture, be glorious!

With every gym session, with every time you don´t watch porn, with every time you read a book you are helping in the metapolitical struggle to revive mother Europe, as it where!

Tänka sig att man efter varje porrfri dag kan betrakta sig som en segerrik krigare i den episka metapolitiska kampen om Europas öde!

       

       

Dags för blogg

Det har blivit dags att försöka sparka igång bloggen igen efter ett längre uppehåll. Nu har ju detta förvisso aldrig varit någon blogg där jag flera gånger om dagen delgett mina medmänniskor bilder på vad jag ätit till frukost, lunch och middag. Att jag blott lyckats åstadkomma ett enda inlägg de två senaste månaderna är dock riktigt uselt även med denna bloggs mått mätt.

Anledningen till inaktiviteten är främst att höstens dagisbaciller krävt sin dyra tribut. Den ena infektionen har avlöst den andra i en ändlös kedja av rinnande näsor, hosta och rossliga halsar hos hushållets medlemmar. Man hoppas att plågorna man genomlidit ska vara någon sorts katarsis och att man ska komma ut på andra sidan som en bättre och starkare människa men det lär väl bli tvärtom istället.

Även om man i och för sig sällan är så sjuk att man inte kan klämma ur sig ett litet blogginlägg så har jag ändå känt mig så energidränerad att lusten helt enkelt inte funnits. Dock har jag inte varit nedbäddad eller torkat den rinnande barnanäsan hela hösten utan har faktiskt ägnat mig åt en del saker som jag kunnat skriva om även om de förvisso ligger lite utanför bloggens återkommande teman.

Jag besökte till exempel äntligen Stockholm Beer and Whisky festival vilket jag länge tänkt göra eftersom jag är ganska ölintresserad. Självklart var jag intresserad långt innan det blev hajpat. Ölfestivalen var väldigt spännande även om den förkylning jag hade för tillfället nog förtog delar av smakupplevelsen. För en liten slant, oftast blott en tjuga, kunde man hos de olika bryggerierna och importörerna få sig en smakportion av de olika ölsorterna.

Jag bevistade också Synthevenemanget Bodyfest på gamla jazzpalatset Nalen där de största behållningarna nog var dalkullan Karin Park, veteranerna Portion Control och norska Apoptygma Berzerk. Dock var det nog egentligen Gävlebandet Sturm Cafés budskap jag borde lyssnat allra noggrannast till. Kanske kunde deras hyllning till den muskulösa manskroppen, låten ”Mozart Ideal”, inspirera mig till att återvända till gymmet efter alltför många års frånvaro. Nyckeln till att besegra de återkommande vågorna av dagisbaciller skulle ju faktiskt kunna vara att återuppta skulpteringen av min egen kropp, något som en gång i tiden var den hobby som slukade det mesta av min kvalitetstid. Om man får ett bättre immunförsvar av att bygga muskler har jag i och för sig ingen aning om, men fint blir det.

Friskare av att lyfta skrot eller ej, mitt nästa inlägg ska hur som helst handla om en tredje tillställning jag bevistade så sent som i helgen och som till skillnad från de två andra faktiskt har väldigt mycket att göra med ett av bloggens återkommande teman. Det handlar om idéer på yttersta högerkanten och evenemanget var det årligt återkommande Identitär Idé som hölls i Stockholm för sjunde gången. Det är dock en hel del intryck att smälta så det kan nog dröja allraminst ett par dagar innan jag lyckas förlösa ett inlägg om saken.