Dags för blogg

Det har blivit dags att försöka sparka igång bloggen igen efter ett längre uppehåll. Nu har ju detta förvisso aldrig varit någon blogg där jag flera gånger om dagen delgett mina medmänniskor bilder på vad jag ätit till frukost, lunch och middag. Att jag blott lyckats åstadkomma ett enda inlägg de två senaste månaderna är dock riktigt uselt även med denna bloggs mått mätt.

Anledningen till inaktiviteten är främst att höstens dagisbaciller krävt sin dyra tribut. Den ena infektionen har avlöst den andra i en ändlös kedja av rinnande näsor, hosta och rossliga halsar hos hushållets medlemmar. Man hoppas att plågorna man genomlidit ska vara någon sorts katarsis och att man ska komma ut på andra sidan som en bättre och starkare människa men det lär väl bli tvärtom istället.

Även om man i och för sig sällan är så sjuk att man inte kan klämma ur sig ett litet blogginlägg så har jag ändå känt mig så energidränerad att lusten helt enkelt inte funnits. Dock har jag inte varit nedbäddad eller torkat den rinnande barnanäsan hela hösten utan har faktiskt ägnat mig åt en del saker som jag kunnat skriva om även om de förvisso ligger lite utanför bloggens återkommande teman.

Jag besökte till exempel äntligen Stockholm Beer and Whisky festival vilket jag länge tänkt göra eftersom jag är ganska ölintresserad. Självklart var jag intresserad långt innan det blev hajpat. Ölfestivalen var väldigt spännande även om den förkylning jag hade för tillfället nog förtog delar av smakupplevelsen. För en liten slant, oftast blott en tjuga, kunde man hos de olika bryggerierna och importörerna få sig en smakportion av de olika ölsorterna.

Jag bevistade också Synthevenemanget Bodyfest på gamla jazzpalatset Nalen där de största behållningarna nog var dalkullan Karin Park, veteranerna Portion Control och norska Apoptygma Berzerk. Dock var det nog egentligen Gävlebandet Sturm Cafés budskap jag borde lyssnat allra noggrannast till. Kanske kunde deras hyllning till den muskulösa manskroppen, låten ”Mozart Ideal”, inspirera mig till att återvända till gymmet efter alltför många års frånvaro. Nyckeln till att besegra de återkommande vågorna av dagisbaciller skulle ju faktiskt kunna vara att återuppta skulpteringen av min egen kropp, något som en gång i tiden var den hobby som slukade det mesta av min kvalitetstid. Om man får ett bättre immunförsvar av att bygga muskler har jag i och för sig ingen aning om, men fint blir det.

Friskare av att lyfta skrot eller ej, mitt nästa inlägg ska hur som helst handla om en tredje tillställning jag bevistade så sent som i helgen och som till skillnad från de två andra faktiskt har väldigt mycket att göra med ett av bloggens återkommande teman. Det handlar om idéer på yttersta högerkanten och evenemanget var det årligt återkommande Identitär Idé som hölls i Stockholm för sjunde gången. Det är dock en hel del intryck att smälta så det kan nog dröja allraminst ett par dagar innan jag lyckas förlösa ett inlägg om saken.

       

       

Gott danskt skitöl

Under sommarens andra halva gjorde jag ett flertal resor till Köpenhamn. Varje resa plockade jag på hemfärden med mig ett par flaskor dansk mikrobryggd öl som jag omsorgsfullt lindat in i mina skitiga kalsonger eftersom jag ville undvika att någon ovarsam bagagehanterare på flygplatsen krossade dem.

Denna helg var det dags att dricka den sista av mina privatimporter, Hr. Frederiksen Væsel Brunch, en blandning av två av Danmarks bästa imperial stouts. När jag inför drickandet gjorde lite research på det jag skulle inmundiga blev jag dock förfärad. Att jag slagit in drycken i mina bromsspårskalsonger skulle visa sig vara synnerligen passande när allt kom omkring. Ölet innehöll nämligen kaffebönor som passerat matsmältningssystemet på ett djur av arten indisk palmmård. Det finns tydligen en typ av exklusivt kaffe, Kopi Luwak, som produceras just genom att man matar det nämnda djuret med de allra finaste kaffebönorna och sedan ”skördar” de utskitna kaffebönorna ur spillningen. Den indiska palmmårdens magenzymer påstås lyfta kaffets smak. Man kan undra hur det gick till när någon kom på den bisarra idén för första gången.

Detta exotiska kaffe hade alltså tillsatts i den öl jag köpt. Tydligen hade jag dessutom kommit över en specialversion av ölet som det blott producerats 200 flaskor av och som innehöll dubbelt så mycket utbajsat kaffe som standardvarianten. Detta gav förvisso en känsla av exklusivitet och utvaldhet men det var ändå med viss motvilja jag skulle komma att inmundiga drycken.

Förutom att den okonventionella förädlingsprocessen skulle kunna anses vara frånstötande för de kräsmagade är den heller inte oproblematisk ur djurskyddshänseende. Traditionellt ”skördade” man kaffebönorna ur vilda indiska palmmårdars spillning men med tiden har det utvecklats en industri där man håller djuren i burar under usla förhållanden för att kunna mata dem med kaffebönor och ha den förädlade slutprodukten lättåtkomlig.

Dessa två aspekter av förädlingsprocessen hade var och en för sig varit tillräcklig för att jag skulle låtit bli att köpa ölet om jag vetat om dem när jag stod där i Ølbutikken och pillade på flaskorna. Nu fick jag icke vetskap förrän strax före drickandet och ingen indisk palmmård skulle glädjas av att jag hällde ut ölet i vasken. Det var bara att korka upp och visst smakade ölet bra, mycket bra till och med. Tillverkningsprocessen lämnade dock ändå en lite bitter eftersmak av den typ som man inte känner med tungan.

Danskt skitöl

Man kan för övrigt anta att ett svenskt mikrobryggeri inte skulle våga sig på att ha en så kontroversiell ingrediens i sina öl. Svenskar är ju svenskar och danskar är ju danskar. I Sverige förmår ju Systembolaget mikrobryggerierna att med tusch stryka över lokförare på öletiketterna eftersom man inte får visa någon som framför ett fordon på en flaska med alkoholhaltigt innehåll.

Svensk tuschretuschering

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , .

       

       

Feministisk saudisk film på Uppsala Filmstudio

I många år hade jag för vana att på torsdagar besöka Uppsala Filmstudio som visar alternativ film av alla de slag. Efter att i ett par år haft ett uppehåll från denna goda vana så var det i torsdags dags att återuppta den igen.

Kvällens film var Den gröna cykeln av Saudiarabiens första kvinnliga regissör, Haifaa Al-Mansour. Filmen är frukten av ett tysk-saudiskt samarbete och handlar om en 10-årig flickas kamp för att få vara sig själv i en värld där man som flicka eller kvinna har mycket begränsade valmöjligheter. Wahhabismen, den strikta variant av Islam som är statsideologi i Saudiarabien, innebär nämligen i princip könsapartheid.

Det som i filmen får stå som symbol för flickans egenvalda liv är den gröna cykel hon trängtar efter. Problemet är dock att det inte alls anses passande för flickor att cykla.

Förutom de ständiga begränsningarna man möter som kvinna tycks det mesta dock vara som varsomhelst i världen. Den gröna cykeln lyckas fånga den stämning som Robert Gustafssons karaktär Roland i filmen Torsk på Tallin beskriver när han ser Estland för första gången: ”Det är ju som hemma, fast annorlunda”.

Haifaa Al-Mansour hade för övrigt lite problem när hon skulle regissera scenerna på Riyadhs gator eftersom det inte var okej att beblanda sig med männen i teamet. Hon fick därför finna sig i att med hjälp av monitor och walkie-talkie regissera från en skåpbil. Man kan dock se det som hoppingivande att regimen ens tillät att filmen spelades in i landet. Än mer hoppingivande är att Den gröna cykeln faktiskt är landets officiella bidrag till 2014 års Oscarsnomineringar. Kritik av könsförtrycket tycks faktiskt vara okej om det finns nationell stolthet att vinna.

Grön cykel

När vi ändå är inne på saudisk kultur så vill jag gärna slå ett slag för Saudiarabiens ölkultur som tyvärr är ännu fattigare än filmkulturen. På ölsajten RateBeer finns Saudiarabiens öl listade. Det rör sig om ett fåtal öl, alla i kategorin ”Low alcohol” och i dessa fall är ”Low” lika med ingen. Någon mikrobryggarkultur tycks inte existera, om det inte mäskas, lakas, vörtkokas och jäses i lönndom i Riyadhs källare det vill säga.

Liknande inlägg på denna blogg:
I våras skrev jag ett inlägg om kvinnosynen hos wahhabismens företrädare i Sverige.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , .