Metapolitik och gammalt diskvatten

Jag har nu avverkat första boken ur högen jag införskaffade på årets upplaga av högerradikala konferensen Identitär Idé. Det blev Högern kommer tillbaka som är författardebut för Daniel Friberg, en av den svenska identitära rörelsens centralgestalter. Boken är nog främst tänkt att vara någon sorts introduktion till identitarism och nya högern för potentiella sympatisörer. Ska man försöka placera in identitärerna och nya högern i det svenska politiska landskapet så skulle man lite förenklat kunna säga att de nog hamnar någonstans mellan Sverigedemokraterna och öppet nationalsocialistiska grupper som Svenska Motståndsrörelsen.

Trots att Fribergs alster är ganska tunt så tar han upp vitt skilda spörsmål och blandar ganska friskt. Där finns relativt intellektuella resonemang kring det för identitärer centrala begreppet metapolitik. Där finns dock också överdrivet handfasta tips på hur de som är politiskt aktiva långt därute på högerkanten ska hantera snokande journalister:

Om du tror att du ligger i riskzonen för ett hembesök av vänsterjournalister kan du exempelvis med fördel ha en vattenhink ståendes innanför dörren, som du helt sonika häller över de spensliga, genusmedvetna och HBT-certifierade journalisterna när de ringer på din dörr med sitt kamerateam. Vattnet behöver inte nödvändigtvis vara kranvatten. Ett miljövänligare alternativ är att istället återanvända gammalt diskvatten eller motsvarande.

(Källa: Friberg, D., Högern kommer tillbaka, s. 32)

Fribergs bok har även ett litet genusavsnitt där han bistår dagens svenska kvinnor och män med råd. Man kan inte anklaga honom för att ha böjt sig för samtidens feministiska vindar. Fribergs råd till den svenska kvinnan är nämligen som hämtade ur någon moraliserande frågespalt i en veckotidning från 50-talet:

Värdesätt din heder. Glöm bort allt vad vänstern försökt pådyvla dig i och med ”den sexuella revolutionen”. I bästa fall har du bra föräldrar som gett dig en god uppfostran och lärt dig fundamentala saker som att det inte gynnar dina långsiktiga intressen att ingå sexuella förbindelser med en man första gången ni träffas, att det tvärtom är kvinnans återhållsamhet under den inledande fasen som möjliggör att förälskelse uppstår och gynnar varaktiga och sunda förhållanden. Även om män alltid kommer att försöka få dig i säng första gången ni ses – betrakta detta mer som ett test. Ett test som du misslyckas fatalt med om du ger efter. De flesta män kommer att ha mycket större respekt för dig om du ”håller på dig”, och det har absolut ingen betydelse vad de försöker lura i dig eller sig själva angående den saken.

(Källa: Friberg, D., Högern kommer tillbaka, s. 62)

Om kvinnan ser till att täppa till ordentligt på första dejten och därigenom vinner mannens respekt så väntar av Fribergs råd till den svenske mannen att döma därefter ett liv i underordning för henne:

Gå inte på jämlikhetsmyten. Detta kan inte understrykas tillräckligt. Män och kvinnor är fundamentalt olika och har olika rollfördelningar i såväl samhället som i en relation. Som man är det din uppgift att vara ledaren i familjen. Ge aldrig någonsin upp en millimeter av denna ledarroll – det är ovärdigt, kontraproduktivt och kommer att få katastrofala följder för bägge era liv – inte minst ert samliv.

(Källa: Friberg, D., Högern kommer tillbaka, s. 60)

I identitära tankesmedjan och bloggportalen Motpols redaktion återfinns ju numera enbart män sedan den enda kvinnan lämnat sällskapet. Att identitärerna trots en mindre hårdför framtoning än de rena nazistorganisationerna knappt lyckas tilltala några kvinnor överhuvudtaget är faktiskt lite märkligt. Till och med Svenska Motståndsrörelsen lyckas ju inkludera en del kvinnor i sin verksamhet. Men om den allmänna inställningen i den identitära rörelsen är den i blockcitaten ovan samt att kvinnor bör hålla käften, som Björn Herstad verkade anse i sitt anförande på Identitär Idé och för det erhöll publikens applåder, så är det kanske inte så märkligt ändå. Nu finns väl i och för sig ingen anledning för mig som ickesympatisör att gå runt och oroa mig för den bristfälliga kvinnliga representationen i en högerextrem miljö, men spekulera i varför saker och ting förhåller sig som de gör kan man ju alltid få göra.

I senare delen av Högern kommer tillbaka finns slutligen en ideologiskt färgad ordlista där definitionen av uppslagsorden skiljer sig ganska mycket från den gängse. På detta vis inleds till exempel definitionen av ordet ”rasism”:

Rasism är ett pejorativt begrepp som används bland annat för att beskriva européer som motsätter sig uppenbart skadliga politiska och sociala tendenser relaterade till invandring.

(Källa: Friberg, D., Högern kommer tillbaka, s. 102)

Sammanfattningsvis kan sägas att Fribergs lilla bok nog inte tillför något nytt men för den lille kvasiintellektuelle högerextremisten i vardande så är den säkert guld värd.

Daniel Fribergs handbok för den äkta oppositionen

       

       

Återuppväck Moder Europa genom att låta bli att titta

Identitärerna är en högerextrem rörelse för vilka så kallade metapolitiska strategier är centrala. Man anser att det viktigaste är att först och främst vinna kampen på idéernas och värderingarnas slagfält och därför blir sådant som olika typer av kultursatsningar som ska leda till mer djupgående och beständiga förändringar av samhället det primära och traditionellt politiskt arbete, såsom att verka genom partier, blir sekundärt. Slutmålet är att uppnå någon sorts kulturell hegemoni där ens ideal ses som självklara.

Bland identitärerna finns en hel del riktigt färgstarka personligheter, en av dem är The Golden One, eller Marcus Follin som han egentligen heter. Han har en populär youtubekanal i vilken han vänder sig till en internationell publik och förutom att dela med sig av bodybuildingtips och spela dataspel i bar överkropp resonerar han mycket kring politiska spörsmål från identitära utgångspunkter. Kännetecknande för The Golden One är, förutom den välskulpterade kroppen och det blonda hårsvallet, att han har ett väldigt högtravande språk som känns hämtat ur någon dålig fantasyfilm. Detta blandas upp med diverse olika begrepp han själv hittat på, exempelvis kallar han sina meningsmotståndare för ”beta leftists”.

I en video som lades ut för några veckor sedan recenserar The Golden One identitären Daniel Fribergs senaste bok The real right returns och kommer då ett par minuter in i videon in på hur man rent praktiskt kan bedriva metapolitisk kamp för att återupprätta Moder Europas forna storhet. Man skulle kunna tro att en sådan episk strid är något som kräver storslagna ansträngningar men det visar sig i slutet av citatet nedan vara betydligt enklare än man kan tro. Metapolitisk kamp visar sig bland annat gå ut på att inte konsumera viss typ av kultur. The Golden One säger i videon:

Yes, the western world is declining. The future isn´t looking all that bright, but embrace the adventure. Come in, join the fucking team, make some fun of leftists. Their worldview is swiftly going away so, you know, jump on the debate train while it´s still running because soon the leftist ideals will be obsolete and you can be a part of killing that monster, as it where.

So don´t sit on the sideline but join the fray. Join the fray of the metapolitical war because that is what it is. With each article, with each video, with each status update, whatever you do, like promote culture, promote european culture, be glorious!

With every gym session, with every time you don´t watch porn, with every time you read a book you are helping in the metapolitical struggle to revive mother Europe, as it where!

Tänka sig att man efter varje porrfri dag kan betrakta sig som en segerrik krigare i den episka metapolitiska kampen om Europas öde!

       

       

Identitär Idé 2015 och jag

En bra bit ute på det politiska landskapets högerkant, någonstans mellan Sverigedemokraterna och de öppet nationalsocialistiska grupperingarna, huserar identitärerna. Det är förvisso inte någon enhetlig gruppering men det finns ändå några tydliga gemensamma drag som delas av de flesta identitärer. Man har exempelvis en påtagligt intellektuell approach och centrala är en rad högerradikala tänkare som inte är besudlade med direkta kopplingar till nationalsocialismen; dels tidiga nittonhundratalstänkare som Julius Evola, Oswald Spengler och Ernst Jünger; dels mer samtida som Guillaume Faye, Alexander Dugin och Alain de Benoist. Kännetecknande för identitärerna är också att man försöker bedriva så kallad metapolitisk kamp inspirerade av den marxistiske filosofen Antonio Gramsci och hans tankar kring begreppet ”kulturell hegemoni”. Man anser att det i slutändan inte är främst statsapparatens makt som är det viktiga utan snarare civilsamhället och prioriterat blir därför sådant som olika typer av kultursatsningar som ska leda till mer djupgående och beständiga förändringar. Gramsci hade också idéer om att de som var ute efter att förändra samhället bör infiltrera dess olika institutioner, exempelvis partier, för att med hjälp av dem sprida sina värderingar. Det var ju faktiskt bland annat för sina kopplingar till den identitära rörelsen som SDU:arna Gustav Kasselstrand och William Hahne blev uteslutna ur Sverigedemokraterna och frågan är om uteslutningen måhända satte stopp för ett identitärt infiltrationsförsök.

I Sverige är den identitära rörelsen främst representerad av tankesmedjan och bloggportalen Motpol samt bokförlaget Arktos. Högerextrema organisationen Nordisk Ungdom har också en hel del identitära influenser. Varje år anordnas vidare konferensen Identitär Idé. Jag har länge varit sugen på att besöka evenemanget och i år blev det äntligen av. Jag måste dock understryka att jag alltså inte sympatiserar med idéerna utan bara var där som representant för den nyfikna allmänheten.

Lördagen den 7:e november klockan 13 i Stockholm var det dags. Exakt var konferensen skulle äga rum fick vi dock inte veta i förväg utan vi fick istället ett SMS med samlingsplats dagen före. Man ville väl på så vis undvika att lokaluthyraren utsattes för påtryckningar samt eventuellt också minska risken för mötesstörningar. Vid samlingsplatsen skulle ledsagare hur som helst möta upp för att leda oss till den hemliga konferenslokalen. Mötesplatsen visade sig vara tunnelbaneuppgången vid Östermalmstorg. Jag var på plats punktligt klockan 13 och det fylldes snabbt på med ganska mycket folk kring uppgången. Och där stod vi alla och väntade, och väntade, och väntade. Ja, i nästan en hel timme väntade vi.

En mamma med två små barn frågade mig varför vi alla stod där och hängde, var det stopp i tunnelbanan? Jag kunde ju inte gärna säga att vi stod och väntade på att bli ledda till ett hemligt högerextremt möte utan sade istället att vi stod och väntade på en utdelning av gratisgrejer. Såhär i efterhand var det tur att hon inte blev nyfiken på vad för gratissaker som delades ut. Det hade kanske slutat med att hon och hennes två småttingar följt med på Identitär Idé.

När den oändligt långa timmen förflutit bröt vi äntligen upp och leddes längs gatorna i en identitär gåsmarsch. Det visade sig att evenemanget hölls i Armémuseums lokaler. De har ju faktiskt tidigare fått kritik för att ha inhyst en högerextrem tillställning då Svenskarnas Parti genom sitt Logik Förlag hyrde lokalerna och nu var det alltså dags igen.

En grov uppskattning är att det var runt 100 besökare och att cirka 10 av dem var kvinnor. Förutom den manliga dominansen var det dock en ganska blandad skara och endast en mindre klick hade man nog gissat hörde hemma på den yttersta högerkanten om man träffat dem på gatan. Där fanns en skara reaktionära unga punschpatrioter i kostym, där fanns några överåriga skinnskallar som tagit på sig finskjortan dagen till ära, och var faktiskt inte självaste Gustav Kasselstrand i egen hög person på plats eller tog jag möjligen fel? Så gott som alla besökare var dock hela, rena och städade med något enstaka undantag som såg ut som arketypen av en näthatande kommentarsfältherre; ovårdad, med stirrig blick och någon form av missbruks- eller psykiatrisk problematik i botten. För dricka och tilltugg stod för övrigt organisationen Nordisk Ungdom.

Att man inte var på någon vanlig konferens skvallrade redan småpratet i toalettkön om. Jag minns inte konversationen ordagrant men en av killarna i toalettkön sade till en annan kissnödig identitär något i stil med: ”Ja, vi är nog många här som gått vägen genom counterjihadträsket och tänkt att judar ju inte kommer fram på gatan och sticker en kniv i magen på en, innan man insett att det faktiskt är de som är orsaken till problemen”. Sådana konversationer hör man ju sällan i en ordinär toalettkö.

Förste talaren för dagen var faktiskt ingen mindre än navet i den svenska identitära rörelsen, Daniel Friberg; redaktör för Motpol, VD för bokförlaget Arktos och initiativtagare till Identitär Idé. Friberg inledde med att kritisera delar av ett anförande av Ingrid Lomfors rörande migrationsfrågor som hon höll på konferensen ”Sverige tillsammans” nyligen. Friberg fann det av någon anledning nödvändigt att betona Lomfors judiska bakgrund genom att peka på att hon var utbildad vid Hebrew University i Jerusalem och var generalsekreterare för judiska församlingen i Stockholm.

Friberg visade sedan lite dramatiskt klippta videos med pålagd ödesmättad musik i vilka man kunde se hur Europa översköljdes av migranter. I slutet av Fribergs lilla filmstund visades ett klipp med Barbara Lerner Spectre, grundare av judiska idéinstitutet Paideia. Just det klippet har blivit ytterst populärt på yttersta högerkanten eftersom hon i det säger precis vad de med antisemitiska böjelser vill höra, nämligen att judarna spelar en central roll i transformeringen av Europa till en mångkulturell kontinent.

Efter videon gick Friberg tal in i någon sorts Braveheartfas och han försökte elda åhörarna. Han frågade retoriskt: ”Frågan är vem som är starkast i dagens Europa? Nybyggarna som kommer nu, eller vi!? Jag tänker se till att det blir vi!” och fick publikens applåder. Frågan var dock hur det hela skulle gå till.

Friberg underströk att vi hade en historisk möjlighet som vi inte fick missa och citerade en av identitärernas husgudar, Oswald Spengler: ”Mindre organiserade grupper har upprepade gånger genom historien lyckats påverka samhällsutvecklingen genom att tillämpa genomtänkta strategier.” Här måste jag dock inflika att var det något identitärerna definitivt inte var så var det just organiserade. Inte bara fick vi vänta vid Östermalmstorg en hel timme utan dagens hållpunkter flyttades dessutom fram rejält utan att någon förklaring gavs. Om det är detta som är den enda sanna oppositionen, som identitärerna föredrog att kalla sig, så sitter nog regimen tämligen säkert.

Nåväl, hur skulle man då rent praktiskt få till stånd den av identitärerna önskade förändringen av samhällsutvecklingen? Kanske kom svaret mot slutet av Fribergs anförande när han ställde ännu en retorisk fråga, ”Frågan är, kommer vi att lyckas?”, följt av ännu en liten filmsnutt som väl skulle utgöra svaret på hans fråga. Videoklippet var en stridsscen ur HBO-serien Vikings i vilken nordmännen dödade ett antal fiender på slagfältet. Det framgick inte om videon skulle tolkas bildligt eller bokstavligt. Menade Friberg att vi precis som våra förfäder vikingarna skulle hacka ihjäl våra motståndare? Friberg avslutade hur som helst med att hävda att vi kunde välja mellan att ”följa Ragnar Lodbrok eller Gustav Fridolin” och sade ”Jag har gjort mitt val! Ställ mitt mjöd på kylning i Valhall!”

Det stora namnet på talarlistan var dock inte Friberg. Det var istället Guillaume Faye som ju är en av nya högerns portalgestalter. Han var så där franskt spirituell och hade såpass yviga gester att han slog ner dricksglas i golvet. Han var tyvärr också så där franskt usel på engelska och det var ofta svårt att förstå vad han sade.

Faye har tydligen fått kritik från andra på yttersta högerkanten för att inte vara tillräckligt kritisk mot judiskt inflytande och judarna nämndes knappt i hans anförande på Identitär Idé. Faye fokuserade istället nästan enbart på hotet från Islam och han skrädde inte orden. Faye begagnade sig av krigsretorik och använde termer som invasion om den pågående utvecklingen. I slutändan handlade det om demografi, menade Faye. Muslimerna födde fler barn och sådant som ”abortionism” och ”homosexualism” höll nere de vitas födelsetal. Vi hade av våra illasinnade eliter också uppfostrats till självdestruktiv ”etnomasochism” och ”xenofili”. Den lösning Faye såg framför sig var någon sorts etnisk allians mellan vita folk från Nordamerika i väst till Sibirien i öst, något som inte verkade vara okontroversiellt i sällskapet ty han fick bara spridda applåder från publiken när han pläderade för det.

Konstnären Markus Andersson berättade därefter om hur konsten hade blivit ”Pervers, hycklande, trångsynt, förljugen”. Det hade den inte bara råkat bli av sig själv utan konstscenen hade enligt Andersson ”våldtagits av propagandistiska intressen”. Det handlade bland annat om att CIA infiltrerat Europas kulturscen. Andersson visade också lite exempel på perverterad konst som enligt honom bara handlade om att skymfa och tydligen rörde det sig om någon form av psykologisk krigföring mot folket från maktens sida. Traditionell föreställande konst, som Andersson själv utövade, var tyvärr marginaliserad eftersom den aktivt motarbetades. Hans världsbild var minst sagt konspiracistisk men en rak fråga från publiken angående judens roll i det hela duckade dock Andersson och svarade ganska svävande.

Björn Herstad, som nyligen grundat det kristna och konservativa idéinstitutet Dackeinstitutet som ska erbjuda elitutbildningar till politiskt aktiva, var kvällens näste talare. Herstad har varit i hetluften ett flertal gånger. Han har tidigare varit aktiv i både MUF och KDU och var bland annat kontroversiell ordförande för KDU i Värmland. Numera är han sedan länge etablerad på den yttersta högerkanten och har där synts i många olika sammanhang.

Av Herstads anförande på Identitär Idé att döma kunde man snabbt sluta sig till att ordet ”naturligt” var något av hans favoritord och Herstad hade försett allting han gillade med den stämpeln.

Alla former av preventivmedel var uteslutet enligt Herstad. Han menade att preventivmedel inte bara dödade familjen, utan hela vår civilisation. Han sade att han höll med Pat Buchanan om att P-pillret var västerlandets självmordspiller. Ja, Herstad gick så långt att han sade: ”Att ha sex utan att vara öppen för att få barn är emot den naturliga ordningen, det är att leva i falskhet.” Den inställningen lär leda till jättestor sexuell frustration eller jättestora familjer som i den berömda Monthy Python-sången ”Every sperm is sacred”. Herstad är mycket riktigt också någon form av ärkereaktionär katolsk fundamentalist. Skolplikten var han tydligen också emot eftersom han menade att det innebar att staten ägde våra barn. Kanske lika bra att man sköter utbildningen hemmavid i och för sig, med Herstads sexualmoral lär ju varje familj bli lika stor som en skolklass.

För att slå sönder Herstads naturliga ordning hade för övrigt fienden, vilka de nu var, två idépolitiska verktyg till sitt förfogande; socialismen och liberalismen. De två ideologierna hade fått kraft från var sin synd, socialismen från högmodet och liberalismen från lusten. Herstad tryckte på varje individs eget ansvar att i sin vardag upprätthålla den naturliga ordningen och vår kultur. Det var väl också detta som var tänkt att utgöra kärnan i hans föredrag, man skulle leva som man lärde eftersom samhället upprätthölls av individerna.

Trots den accelererande migrationsströmmen tycktes det ändå ofta vara genusfrågor som provocerade identitärerna mest. Enda gången Herstads tal avbröts av spontana applåder var mycket riktigt också när han angrep feminismen, eller snarare angrep han nog faktiskt kvinnosläktet i sig. Herstad citerade ett gammalt tyskt talesätt: ”Mannen håller budorden och kvinnan håller tyst” och erhöll publikens uppskattande applåder. Jag hade tidigare applåderat när resten av publiken gjorde det trots att jag ju egentligen inte sympatiserade med vad som sades. Jag hoppas därför verkligen att jag inte hamnade på deras video från tillställningen och ivrigt ses applådera diverse hemskheter. Just denna gång lät jag dock bli att applådera då jag kände mig beklämd å de få kvinnliga identitärernas vägnar. Herstad och de som applåderade honom sade ju i princip åt dem att hålla käften. Han hade precis innan tryckt på vikten av gentlemannamässighet och artighet men att be halva mänskligheten hålla tyst borde väl knappast vara varken gentlemannamässigt eller artigt. I det tre minuter långa smakprovet nedan kan den nyfikne lyssna till Herstads utläggning om kvinnornas roll i samhället samt avslutningen på hans anförande.

Dackeinstitutets grundare

Näste talare; författaren, översättaren och violinisten Lars Holger Holm, angrep också feminismen då han berättade om sin nya bok Kärringstaten. De sista talarna, en inbjuden lettisk nationalist och förlaget Arktos John Morgan, missade jag tyvärr då det ständiga väntandet tröttat ut mig vilket ledde till att jag gick hem i förtid. Som tidigare nämnts fick vi ju vänta länge vid Östermalmstorg och därefter flyttades konferensens start fram ytterligare. Schemat var dessutom väldigt luftigt redan från början med mycket pauser, vilket väl kanske berodde på att de ville ge tid för minglande som skulle stärka de högerradikala nätverken. Något identitärt minglande var ju jag dock inte intresserad av. Oftast brukar jag se till att släpa med mig någon när jag ska gå på knasigheter, såsom exempelvis nyandliga mässan Harmoni-expo, men denna gång fann jag det inte lämpligt på grund av de extrema politiska förtecknen. Jag hade nog dock behövt lite sällskap för att mäkta med dagen.

Jag såg dock till att få en hel del identitära idéer med mig hem. Det blev nämligen att köpa en ganska tjock bunt böcker från evenemangets två bokbord. Från Arktos bokbord köpte jag Daniel Fribergs debutbok Högern kommer tillbaka samt en bok med samlade texter signerade extremhögerns självutnämnde intellektuelle gigant, Jonas de Geer. Det blev också två manifest; ett från Alexander Dugins eurasiska rörelse och ett från Alain de Benoists franska nya höger-organisation. Vidare köpte jag skönlitterära Morning Crafts av Tito Perdue. Boken handlar tydligen om en pojke som blir bortförd till en ensligt belägen elitskola där några excentriska lärare försöker fostra en grupp kidnappade gossar till en elit som ska bevara ett uns av klassisk kultur i en degenererad tid. Pojkarnas huvuden fylls därför med sådant som gammalgrekiska och klassisk musik. Det låter som någon form av psykologisk thriller men det intressanta är, om jag efter att enbart ha läst baksidestexten förstått allt rätt, att de som i vanliga fall skulle vara berättelsens skurkar istället verkar vara hjältarna. Kidnappningen och hjärntvätten verkar nämligen framställas som något gott.

Från Lars Holger Holms bokbord köpte jag tidigare nämnda Kärringstaten, hans uppgörelse med feminismen. Jag köpte också en bok som Holm fått tillsägelse av arrangörerna att inte saluföra men som han ändå sålde under bordet, nämligen Den nationalsocialistiska utrikespolitikens mål av Adolf Hitler. Enligt Holm skulle det röra sig om någon sorts uppföljare till Mein Kampf. Jag visste inte ens att det fanns någon uppföljare och uppföljaren brukar ju alltid vara sämre, men jag köpte ändå boken. Enligt Holm skulle Den nationalsocialistiska utrikespolitikens mål ge en mer nyanserad bild av Hitler och det var faktiskt Holm själv som översatt verket.

Recensioner av alla böcker kommer här på bloggen förr eller senare, möjligen med undantag för Hitlers andra bok som kändes övermäktig att ta sig igenom när jag bläddrade i den.

Annars, väl mött på Identitär Idé 2016 på en hemlig plats nära dig!