Min nya bloggbästis och jag

Efter nästan ett år av förvisso sporadiskt bloggande var det äntligen dags. När jag vaknade på morgonen den 10:e september hade jag ingen aning om att det skulle bli en alldeles speciell dag. Jag var ledig och gav mig av till den kungliga hufvudstaden för att träffa en bekant. Vi hade satt oss ner för att i godan ro ta en kaffe på Medelhavsmuséets café, men vi kände båda att magin låg i luften. Kanske berodde det på att Medelhavsmuséet är det enda museum som har luft- och vattenvirvlare från kvacksalvarföretaget Plus & Minus installerade vilket gjorde att energierna kändes speciella, kanske berodde det på något helt annat. Det var hur som helst då det underbara och fantastiska hände. En annan bloggare länkade i ett av sina inlägg till ett av mina inlägg för första gången. Förvisso har andra bloggare tidigare förbarmat sig över mig och länkat till mig i sina länklistor men det är ju ändå länkar till inlägg i inlägg som räknas hos de olika bloggportalerna. Tiden stod stilla när jag och min vän storögt tittade i dennes Iphone på bloggaren Emretssons två och en halv rad om mitt pedofilinlägg. Jag kände mig inför länkningen som Askungen inför de där snälla små mössens balklänningsöverraskning, för att använda en populärkulturell referens som så gott som varenda etnisk svensk kan relatera till.

När jag i dörren på väg ut från caféet stötte ihop med Tomas von Brömssen var det bara en bekräftelse på att jag var i en förtrollad värld och innan dagen var slut skulle jag, för att sätta pricken över i på en magisk dag, ha bytt några ord med ”Hoa Hoa” Dahlgren efter att ha klivit in på dennes nyöppnade krog.


Länkningen hos Twingly.


Länkningen hos Bloggar och Knuff där man även ser min första knuffpoäng. Man blir förresten alltid så nervös av googles reklamlänkar, hur vet de att jag är i behov av nattbyxor? Har de sparat mina sökningar? Deras motto ”Don´t be evil” räcker inte för att jag ska känna mig trygg i alla fall.


Länkningen hos Bloggportalen. Uppsalas 26:e mest länkade blogg för tillfället, inte illa pinkat.

Video borttagen
Precis så här kändes det när någon i ett inlägg länkade till ett av mina inlägg för första gången.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , .

       

       

Piratpartiets pedofilapologet och jag

Häromdagen satt jag och kikade igenom de olika partiernas valsedlar för att se vilka jag skulle ära med mina personröster i årets riksdagsval. De enda partiers kandidater som kunde kunna komma på fråga var förvisso Miljöpartiets och Socialdemokraternas, men jag tog mig ändå en snabb titt på de andra partiernas listor av ren nyfikenhet. När jag skummade igenom riksdagskandidaterna på Piratpartiets Stockholmslista råkade mina ögon fastna på en av deras kandidater, den i Enskede bosatte Dick Wase. Mitt intresse för obskyr litteratur hade lett till att jag för ett par år sedan lade vantarna på hans bok Samlag eller salighet: sexualitet och moral från forntid till nutid, ett stycke sexualhistoria tillika ett sexualpolitiskt manifest. Ska man tro Wase så är hela vår historia ett ändlöst kopulerande i alla dess former. Sådant som tidelag, incest och annat som idag ses som avarter har följt människan genom historien och är i allra högsta grad naturliga, menar Wase. Problemet är vår tids sexualmoral, sprungen ur kristendomen, som hindrar oss från att leva ut vår naturliga och mångfacetterade sexualitet, hävdar han vidare. Wases bok är omfångsrik och han går igenom sexuella praktiker från bland annat stenåldern, Mesopotamien, det gamla Egypten och det klassiska Grekland. Slutligen landar han i dagens, enligt Wase, repressiva samhälle.

I viss mån har Wase givetvis rätt i att människans sexuella beteende inrymmer och inrymt stora variationer. Han ser dock hela tiden vad han vill se och slätar snabbt över sådant som strider mot hans uppfattning, tecken på självvald tvåsamhet till exempel. Fotnoterna lyser också med sin frånvaro och det är därför svårt att veta vad som är sant och vad som är produkter av Wases hjärna. Han påminner faktiskt inte så lite om Varan-TV:s Egyptolog Ted Borg, en fiktiv historiker som låter sin historieskrivning i mycket hög grad färgas av sina egna snuskiga fantasier.


Dick Wases tvillingsjäl Ted Borg.

Så långt skulle Wases bok bara kunna vara något att le lite överseende åt men det finns några riktigt obehagliga bitar i hans alster. Han ägnar nämligen uppåt hundra sidor av sin bok åt att försvara pedofili, eller intergenerationell sex som den gode Wase föredrar att kalla det.

Det var i Wases absurda pedofilvurmande som jag faktiskt kände lukten av en liten skandal. Pedofili är ju laddat till tusen och med en riksdagskandidat som tar sådant i försvar skulle jag nog kunna dra till mig lite uppmärksamhet. Äntligen hade jag det scoop som skulle lyfta mig till stjärnorna. Äntligen skulle jag få lite andra läsare än de som googlar på Landsbygdsdemokraterna eller någon ordkombination som inbegriper ordet tidelag. Jag misstänker för övrigt att det är samma personer som är intresserade av hillbillypartiet Landsbygdsdemokraterna som är nyfikna på tidelag men det hör inte hit och jag har inga som helst belägg. Det brukar ju dock oftast vara unga män sysselsatta inom lantbruket som har ett alltför stort djurintresse.

Nåväl, utan att först googla och se om någon redan uppmärksammat mitt scoop gav jag mig i kast med Wases bok. Jag skummade igenom sidorna fyllda med Wases vansinne och logiska kullerbyttor för att fräscha upp minnet så att jag kunde skriva ett riktigt slagkraftigt inlägg. Efter det googlade jag lite för att se om någon mer hade skrivit något på nätet som jag skulle kunna ha användning för. Till min fasa upptäckte jag att jag var nästan en månad för sent ute, allt hade redan uppdagats av Expressen vilket jag missat eftersom jag varit internetledig stora delar av sommaren. Det hela hade slutat med att Wase blivit tvungen att avsäga sig sin kandidatur. Knäckt av detta förbannade jag mig själv för att jag inte suttit och slösurfat på valmyndighetens hemsida någon månad tidigare så att jag kunnat ta åt mig äran för avhoppet. Svor därför dyrt och heligt på att jag skulle ägna mer tid åt att planlöst surfa runt på nätet så att fadäsen inte skulle upprepas. Bestämde mig dock ändå för att skriva detta inlägg och unna mig några reflektioner kring det inträffade.

Något som jag fann märkligt var att Rick Falkvinge i Expressenartikeln påstod att han inte visste vad Wase skrivit om tidigare. Detta verkar dock ytterst osannolikt. Wase verkar nämligen inte klara av att skriva mer än ett par rader innan han osökt glider in på sex med barn, det räcker med att googla hans namn för att hitta exempel på det. Jag, som bara sprungit på hans texter vid ett par tillfällen, förknippade honom omedelbart med pedofilvurmande. Falkvinge, som själv uttalat sig på ett märkligt sätt om barnpornografi, var säkert helt på det klara med vilken sorts debatter Wase var engagerad i men såg det inte som ett problem förrän Expressen uppmärksammade det hela.

Någon isolerad företeelse verkar det heller inte röra sig om. En annan av partiets riksdagskandidater, Marie Axelsson, tog genast Wase i försvar men plockade kort därefter bort inlägget vilket uppmärksammades av Signerat Kjellberg. Det bortplockade inlägget finns också att läsa i sin helhet hos Nej till pirater och Piratpartiet.

Det kan tyckas långsökt och krystat att söka orsaken till problemen i partiets ideologi men kanske är det ingen tillfällighet att Piratpartiet dragit till sig en del suspekta element som själva ser sig som frihetliga sanningssägare. Partiets oreflekterade syn på frihet där man endast gör en allvarligt menad maktanalys av statens makt över medborgaren och utöver det intet, är dömt att leda fel. Frihet kan ju faktiskt även innebära frihet att förtrycka och utnyttja som exempelvis i fallet med sexuellt utnyttjande av minderåriga.

Jag avslutar mitt inlägg med några i stort sett okommenterade citat rörande pedofili från Wases bok. Jag tycker nämligen att de står bra för sig själva med sina grundlösa spekulationer och bakvända logik.

Man brukar med fog hävda att den vuxnes maktposition gentemot barnet omöjliggör några ömsesidiga sexuella relationer. Wase bemöter detta påstående med några hårresande liknelser. I slutet av stycket ges också en möjlig förklaring till varför Dick Wase blev som han blev. Som liten var han nämligen med om något särdeles traumatiskt, långt värre än sexuella övergrepp:

Det har, framförallt sedan Finkelhor 1979 (utifrån moral, inte vetenskap) formulerade sina teser om att barn till sin natur är inkapabla att sant medge sex med vuxna, framförts som argument, att den vuxnes maktposition gentemot barnet, och barnets oförmåga att förstå följderna, är det som direkt belastar sex mellan barn och en äldre. Gunter Schmidt formulerade det på detta sätt i specialnumret om pedofili i ”Archives of Sexual Behavior” 2002: Det finns ingen jämlikhet mellan partners i pedofila mellanhavanden. Och det är denna obalans i makt som utsätter barnets förmåga till självbestämmande för fara, hotandes att fullständigt övertrumfa denna. Knudsen & Haarberg formulerar det sålunda: Det är ett övergrepp när en vuxen använder – eller utnyttjar – den position som ålder, släktskap eller annan auktoritet ger till att kränka ett barns integritet för att tillfredsställa egna behov. Men föräldrar och andra vuxna utövar sin makt i mängder av olika situationer; hos läkaren när barnet tvingas ta till exempel sprutor och blodprov mot sin vilja (med traumatisk upplevelse som kan sitta i hela livet för somliga), när det måste utföra saker mot sin egen vilja, som att äta upp den ”äckliga” maten eller spela musikinstrument de inte vill, för att föräldern säger till – utan att de vare sig förstår följder eller varför – när det inte får sin vilja fram, när läraren utövar sin auktoritet, med mera, med mera. För att inte tala om vilken obalans det är i makt mellan den västerländska välståndsarbetaren som, alltid med polisiär hjälp, tvingar minderåriga i u-länder att uppge det enda möjliga lönsamma yrket som existerar, prostitution, för att tvingas återvända till svält och misär, enbart för att tillfredsställa den västerländska aktivistens egocentriska empati. Faktum är, att den enda anledningen till att argumentet om maktposition anförs är därför att det handlar om sex! Den smutsiga, farliga och av Gud utanför äktenskapet och föräldrasovrumsdörrarna speciellt hatade sexualiteten. Det appliceras i princip aldrig på några andra maktpositionsutövningar av vuxna gentemot barn. Ingen stiftar till exempel lagar mot skolundervisning bara för att det råder maktojämlikhet i klassrummet. Argumentet om ojämlikhet i makt har faktiskt ingen relevans i sig självt, om man inte utgår från att sex är så fruktansvärt vidrigt. Makt får absolut inte användas för att orsaka sex (eftersom det är så fruktansvärt vidrigt), däremot är det helt legalt för att förhindra det.

Inte rusar man iväg med barnet till terapeuten bara för att det av en vuxen till exempel tvingats dela med sig av sin godispåse till andra? Om så vore, då vore jag definitivt en presumtiv terapikund. När jag i fyra-, femårsåldern var på en vuxenfest fick alla barn varsin likadan godispåse, som alla utom jag proppade i sig i ett nafs. Eftersom jag sparat mitt snask, så var de äldre barnen på mig och försökte ta från mig, och slet i min påse. Självklart började jag gråta, för jag visste ju att det var mitt, och att de redan ätit upp sitt. Men då kom en främmande tant – som irriterade sig på barnskriken – och löste tvisten genom att bestämma, att jag skulle dela med mig till de andra. Tro mig när jag säger, att det var en traumatisk och kränkande upplevelse som satt i länge, enbart därför att en vuxen utövat sin makt (och som dessutom visat barnen att det lönar sig att terrorisera en som är mindre). Men hon avtjänade inte en enda dag i fängelse för det.

(Källa: Wase, D. (2008), Samlag eller salighet: sexualitet och moral från forntid till nutid, s. 296-297)

Wase har också med hjälp av lite hemmasnickrad evolutionspsykologi listat ut vad pedofiler är bra till, nämligen att träna barn i sex:

Av någon anledning har tillvaron fylogenetiskt skapat en del människor med en stark sexuell fokusering på barn, både bland män och kvinnor. Man kan naturligtvis fråga sig varför det är så, eftersom det inte förefaller direkt gynnande för reproduceringen. Men förmodligen hänger det ihop med just den träning inför vuxenlivets reproducering som barns sexualitet ska utgöra. I alla andra avseenden hjälper vuxna – vid sidan om barnens jämnåriga och äldre kamrater – till med träningen inför vuxenlivet. Det gäller såväl barn som ska lära sig att exempelvis snickra, göra hushållets sysslor eller att jaga, likväl som barns sociala träning. Det förefaller därför inte omöjligt, att precis som vissa vuxna måste ha särskilt intresse för att bistå vid annan träning så har naturen också skapat ”pedofiler” som speciellt intresserar sig för barnets sexuella träning. Särskilt som homo- och bisexuella verkar vara en starkt överrepresenterad grupp bland pedofilerna. De ska ju ändå inte vara särskilt aktiva i reproduceringen. Det styrks också av det påstådda fenomenet, att pedofiler ofta är mer lyhörda för barn, och ”på barns nivå” än andra vuxna. Det gör också, som Gardner påpekar, att barnet tidigt blir sexuellt orienterat (”sexualiserat” som det stämplas som i vår tid) av den belöning det får av tidiga orgasmer och speciell uppmärksamhet, vilket gör att sannolikheten för att det ska börja med reproducering tidigt är hög, eftersom det lärt sig att tycka om sex. Något som ur DNA-synpunkt gör att ett barns ”sexualisering” är direkt gynnsamt för reproduktionen.

(Källa: Wase, D. (2008), Samlag eller salighet: sexualitet och moral från forntid till nutid, s. 299)

Mer hårresande liknelser och insikten att lille Pelle inte bör fråga tanter eller farbröder om hur barn blir till, ty då måste de kanske demonstrera:

Hur kan det komma sig att just sex är skadligt och inte till exempel fotboll (som kan innehålla mycket tvång och trauma) eller kramar (innebär alltid kroppskontakt)? Det kan illustreras med en kommentar av samme Howitt: Vetskapen att väldigt unga barn är sexuellt nyfikna och masturberar betraktas inte som ett rättfärdigande för vuxna att masturbera dem. Det är naturligtvis riktigt, men skulle det också appliceras på barns nyfikenhet i andra sammanhang? Vi skulle knappast påstå att barns nyfikenhet inte rättfärdigar oss att svara på frågor eller visa dem hur man gör, bara det gäller något annat än sex. Men varför då inte med sex?

(Källa: Wase, D. (2008), Samlag eller salighet: sexualitet och moral från forntid till nutid, s. 308)

Wase slår också ett slag för ungt entreprenörsskap, i form av barnprostitution:

Prostitution är ett förhållandevis enkelt arbete, som ger bra avkastning, och som låter barnen uppleva lyxiga och bekväma miljöer, som annars är helt stängda för dem.

(Källa: Wase, D. (2008), Samlag eller salighet: sexualitet och moral från forntid till nutid, s. 337)

Ridå.

Bloggat: Signerat Kjellberg – Marie Axelsson, piratpartistisk riksdagskandidat, har raderat blogginlägg om pedofili, Nej till pirater och Piratpartiet – Mer pedofilutrensning behövs i Piratpartiet.

Media: NM1, NM2.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , .

       

       

Energibolaget i Sverige och jag

En gång för längesedan gjorde jag för första och sista gången misstaget att acceptera ett erbjudande från en telefonförsäljare. Jag hade länge tyckt att elräkningarna var ganska höga och när en försäljare från Energibolaget i Sverige ringde och erbjöd mig billigare el så nappade jag på det. Det skulle jag aldrig ha gjort, mina elkostnader blev med tiden istället dyrare än vad de varit tidigare och när jag väl slagit mig fri från Energibolaget i Sveriges bojor fick jag en sista negativ faktura. Företaget hade debiterat mig för alldeles för många elektroner men de överflödiga pengarna jag betalat dem såg jag aldrig och orkade ärligt talat inte bry mig.

I maj i år ringde återigen en av företagets telefonförsäljare och väckte mig ur min skönhetssömn. Jag har som princip att alltid vara trevlig mot den stackare som sitter på andra sidan luren och var så även denna gång. Efter avslutat samtal och avböjt erbjudande om att ånyo bli kund hos skojarföretaget släppte jag dock lös den vredgade rättshaveristen i mig. Som en gruvlig hämnd för att de väckt mig skrev jag ett par dåliga omdömen på olika konsumentsiter och anmälde företaget till DM-nämnden då jag sedan en tid tillbaka är med i NIX-registret och de trots detta ringt upp mig.

Jag hade faktiskt hunnit glömma bort min anmälan då resultatet av den trillade ned i min mailbox häromdagen. Det slutade faktiskt för en gångs skull med den lilla människans seger över de skrupelfria storföretagen. Energibolaget i Sverige menade att det rörde sig om ett etablerat kundförhållande vilket innebär att man inte behöver ta hänsyn till NIX-registret. DM-nämnden svarade att ett etablerat kundförhållande kan gälla i max ett år vilket passerats, i detta fall förvisso bara med två veckor. De bröt alltså mot god sed vid direktmarknadsföring. Allt det resulterade i var ett mail till mig där det stod att jag hade rätt och de hade fel samt att DM-nämden gjorde ett uttalande. Det kan tyckas väldigt futtigt, men man ska aldrig underskatta det lilla samt de gyllene orden ”Du hade rätt”.

Att underlåta att kolla mot NIX-registret är kanske ingen allvarlig förseelse men det är en god markör på att det rör sig om ett oseriöst företag om det upprepas och Energibolaget i Sverige har enligt DM-nämnden ett flertal gånger låtit bli att kolla mot NIX. Att det rör sig om ett skojarföretag är det även mycket annat som skvallrar om, man kan till exempel kika på de många dåliga omdömena på rejta och reco. Som alla skojarföretag har Energibolaget i Sverige andra företagsnamn som de tar till när det ursprungliga namnet blivit alltför nedsmutsat av företagets metoder. De går bland annat under namnen Min El samt Ingetextra. Kikar man på rejta och reco har de namnen mycket riktigt ännu inte hunnit bli lika solkiga som originalnamnet.

Den som vill se några exempel på företagets aggressiva säljmetoder kan klicka på länkarna under ”Media” nedan. Det rör sig bland annat om att förfalska namnunderskrifter, att försöka ge sken av samarbete med redan etablerade aktörer, miljöaktivister eller myndigheter, att lura kunder att de bara ska vara med i en undersökning, få information eller rabatt hos deras nuvarande elbolag för att sedan ändå överföra dem till deras bolag, att använda nyligen genomfört elmätarbyte som ett argument för att man även ska byta elleverantör samt att ge sken av att de är billigare när de i själva verket är mycket dyrare än de flesta andra elbolag (vilket även en snabbkoll på Elskling ger vid handen).

Det är samma förfarande varje gång. I den stund de bedrägliga metoderna når media går företagens VD Peter Wärme ut, skyller på de säljföretag de anlitat, beklagar att det gått till på detta viset och försäkrar att det ska bli bättring. Karln måtte dock ha minne som en guldfisk ty det är samma visa gång på gång, år efter år. Om det inte var för att jag alltid trodde gott om människor skulle jag säga att de satt det hela i system och är fullt medvetna om de fula säljmetoderna. Frågan är dock vem han skyller de smyghöjda priserna och de orimliga uppsägningsvillkoren på, de kan han ju faktiskt knappast lasta säljarna för.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , .

Bloggat: Små meningar – Energibolaget i Sverige AB, Viktigt och oviktigt – Energibolaget telefonförsäljning, Elprisbloggen – Varning för Energibolaget, Elprisbloggen – Min El nytt skojarföretag i elbranschen, Terrorluren – Energibolaget i Sverige AB spelar på mitt miljösamvete, Terrorluren – Energibolaget kämpar på, Stefan Janson – Oseriösa säljare, liaj, nad! – Bli inte lurad av Min El ebs AB, Carls Konsumentblogg – Energibolaget med märkliga försäljningsmetoder.

Media: SR, BT1, BT2, BT3, DT, FB, MND1, MND2, HD, GP1, GP2, GP3, GP4, GP5, GP6, GP7, GP8, GP9, DN, EK, RR, Expressen1, Expressen2.

       

       

Tallinn och jag

Efter ett år till brädden fyllt med värdeskapande aktiviteter har jag unnat mig några andningshål under sommaren. Bland annat blev det en långhelg i Tallinn, Östersjöns pärla. Tallinn är kontrasternas stad, öst möter väst, rikt samsas med fattigt, gammalt och modernt syns om vartannat. Eftersom det är sällan jag vågar mig på att kliva över på andra sidan Sveriges gränser gav trippen upphov till en del tankar och reflektioner.

Den gamla medeltida stadskärnan är mycket sevärd. Jag har aldrig varit i Visby men kan tänka mig att Tallinn faktiskt är ett strå vassare. Det är heller inget dött museum man vandrar runt i utan det är i allra högsta grad en levande stadsdel med massor av olika restauranger. Esternas entreprenörsanda har dock i vissa fall gått överstyr. De lär nog ha den porrklubbstätaste medeltida stadskärnan i världen. Nu är jag inte någon expert på Baltikums medeltida historia men jag tycker att det skär sig lite med porrklubbar i en medeltida miljö. Man kan undra hur de tänkt. ”Oj, här har vi ett kvarter från medeltiden, här borde man verkligen ta och öppna en porrklubb, det tycker jag skulle passa bra in här!” Jag är som tidigare nämnts inte så särdeles berest så kanske är inte bara Tallinn, utan alla städer utanför det statsfeministiskt styrda Sverige-Norge belamrade med porrklubbar.

Estland har ju varit lite av nyliberalernas favoritexempel med sin platta skatt förenat med hög tillväxt och visst har det trots krisen gått bra för landet, det är knappast någon fattig öststat som möter en. Det finns många moderna, nyuppförda byggnader. Påfallande ofta kan de dock till granne ha ett nedgånget, förfallet hus där människor ändock verkar bo. Man kan också se en del andra markörer på att här har vi ett samhälle där det, för att nyttja nyliberalt språkbruk, lönar sig att sträva. Till exempel såg jag fler limousiner under några dagar än jag sett under hela mitt liv i Sverige. Sådant sticker verkligen i ögonen på en om man har svensk jantelag i ryggmärgen.

Att åka dithän det svenska förmynderiets tentakler inte når kan för övrigt lära en att uppskatta dem mera. När man ännu en gång inandades rök på krogen påmindes man om hur det faktiskt var i Sverige för inte alltför länge sedan, och denna min tredje reflektion utifrån en inskränkt svensk, politiskt korrekt vänsterhorisont får avsluta mitt första inlägg efter den långa sommartorkan på bloggen.


Chockrosa limousiner till uthyrning, en smaklöshet som är ett direkt resultat av platt skatt.


I det nyliberala Estland har de till och med skyltar som visar vilka värderingar som gäller.


I Ockupationsmuséets dåligt upplysta källare står statyerna från kommunisttiden som ett undangömt monument över kommunismens misslyckande. Kommer de chockrosa limousinerna en dag att möta samma öde när ett annat politiskt-ekonomiskt experiment havererat?

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , .

Media: Expressen, DN.

       

       

Farbror Tersman och världsstaten

Jag har precis vänt sista bladet i Folke Tersmans Tillsammans – En filosofisk debattbok om hur vi kan rädda vårt klimat, ännu en i raden av böcker om de pågående klimatförändringarna. Tyngdpunkten i boken ligger på moralfilosofi, människans natur och framförallt på det forskningsprojekt om global demokrati som författaren själv leder. Det är en trevlig bok där filosofiska frågeställningar kopplas till de pågående klimatförändringarna.

Tersman kommer fram till slutsatsen att lösningen på klimatförändringarna och de kollektiva dilemman som orsakar dem är en demokratiskt vald världsregering. Att en sådan lösning skulle vara önskvärd kan man inte invända mot. Stater har, i de fall där det funnits vilja, varit effektiva på att hantera liknande problem på det nationella planet. Med de havererade klimatförhandlingarna i färskt minne är det faktiskt befogat att önska sig en staternas stat.

Att en demokratiskt vald världsregering skulle vara önskvärd är en sak, huruvida ett sådant projekt är genomförbart är en helt annan. Tersman ägnar ett helt kapitel åt att bemöta invändningar mot projektets genomförbarhet. Tyvärr underlåter han dock att bemöta påståendet att världens mäktiga stater ogärna skulle överlämna makt till en sådan auktoritet, det kanske avgörande hindret. Även om en världsregering bara skulle ha ett begränsat mandat är det svårt att se hur till exempel USA och Kina frivilligt skulle överlåta makt till den. Att en sådan institution dessutom skulle komma till stånd inom den tidsrymd som de galopperande klimatförändringarna ger oss tycks vara en from förhoppning.

Det tragiska i sammanhanget är att ett sådant projekt som Tersman föreslår faktiskt kan vara både nödvändigt och ogenomförbart på samma gång.

Liknande inlägg på denna blogg: Klimatmagasinet Effekt och tillväxtkritiken

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , .

Media: SvD, MND1, MND2.

       

       

Samtal om schizofrena antigaybloggare

När jag surfade runt lite på nätet råkade jag snubbla över den minst sagt absurda bloggen Samtal om Homosexualitet. Bloggaren, Andreas T, påstår sig sitta i kommunfullmäktige, arbeta som socionom och genomgå behandling för att bli av med sin homosexuella störning. Allt detta och mycket annat på bloggen kan man ställa sig väldigt skeptisk till. Det är en utpräglad antigayblogg med höga vetenskapliga anspråk som Andreas T står bakom. Tyvärr faller den pladask med hänvisningar till den högst tveksamma sidan EMASO och en ymnighet av underliga, ologiska och verklighetsfrånvända resonemang.

Om Andreas T har legat på latsidan när det gäller att argumentera övertygande så har han istället ansträngt sig till det yttersta för att promota sin blogg på olika vis. Bland annat har han skapat tjugo fejkbloggar med enda uppgift att välja honom som favorit samt länka till honom för att därmed klättra på Bloggportalens olika topplistor. De bloggare han skapat verkar vara en brokig skara med den enda gemensamma nämnaren att de har Andreas T:s blogg som favorit. Där finns bland andra Linda: ”Jobbar med festfix. Bor centralt. Lyssnar till Rammstein. Älskar Gucci och vintage Lacroix. Med i svänget och vet saker.”, Sven Holmkvist: ”Mogen gubbe som upptäckt bloggande och allt det roliga med det. Skriver utifrån egen erfarenhet och visdom.”, Benjamin: ”Bloggar om allt som berör afrikan i Stockholm och Sverige. Ser på samhället med andra ögon kan man säga.”, Annika: ”Bokhampan Annika läser och recenserar höglitteratur.” Marina Schenke: ”Här bloggas det om champagne och choklad, i ordens överflödsbemärkelse”, Mortal Violence: ”Bloggar om husdjur och slöjd, typ.”, Leviania: ”Bloggar om mitt nya liv i Stockholm efter flytten från Jerusalem där jag varit juvelerare i 14 år.”

Om sina beundrare på Bloggportalen skriver Andreas T att de nog faktiskt är ännu flera:

Många följer och favoriserar min blogg. Jag ser att bloggen är favorit för ett tjugotal på Bloggportalen. Ännu fler gillar och följer bloggen utan att markera det öppet, uppenbart av rädsla för personliga påhopp och hatiska angrepp från homolobbyns sida.

Riktigt schizofrent blir det dessutom i kommentarsraderna när Andreas T diskuterar med sig själv och ger sig själv beröm. I ett inlägg från mars diskuterar han med minst tre av sina egna alias och i samma kommentarstråd visar han även prov på en av sina andra paradgrenar, nämligen att kommentera i kända bloggares namn och hålla med sig själv.

Beundrarpost är det heller inte ont om. Andreas T har tydligen omvänt en del homosexuella genom åren, som till exempel Nieminen:

Jag minns första gången jag, självsäker bög och hängiven RFSL:are, hamnat på din blogg – chockad, förolämpad, förbannad, ville polisanmäla dig och hacka sönder bloggen. Jag var sååå arg! Hur vågar den här idioten ifrågasätta det vi alla vet, så tänkte jag. Men medan jag läste igenom inlägg efter inlägg märkte jag först ditt otroliga engagemang, sedan logiken i dina funderingar och argument, och slutligen insåg att det du skriver inte kan avfärdas som trams utan bör kollas, forskas i, grubblas över. Och idag, efter att ha kollat och dubbelkollat dina källor, efter att ha talat med forskare och läst deras rapporter (i original!) inser jag att jag haft fel hela tiden. Vi bögar är inte friska, ju tidigare vi fattar det desto bättre för oss själva.” //Nieminen på blogg.se

I ett annat inlägg berättar Andreas T om den omvända flatan Mia:

På högstadiet fick Mia för sig att hon var lesbisk.

[…]

Hon försökte leva efter denna övertygelse, och det blev några mörka år. Ungdomssexualitetens dark ages. Orgier, piller, psykiska besvär, neuroser, ett par självmordsförsök…
Tills hon en gång surfade på min sida (inte denna utan den jag hade innan), började läsa, tvivla och ifrågasätta. Hon fick veta att homosexualitet varken är läggning eller något du föds med (bevisas enkelt med hjälp av några grundläggande kunskaper i genetik och biologisk utvecklingslära).

[…]

Kort och gott, idag är Mia frisk. Hon tänder inte ens på tjejer. Och inga fler självmordsförsök, HIV-risker, neuroser och gråt om nätterna.
Förra veckan gifte hon sig med Matte, en fantastisk kille som hon älskar av hela sitt hjärta och har ett svindlande bra sexliv med. Och det finns planer på en bebis också, något hon aldrig kunnat om hon förblivit vilseledd och förvirrad angående sin sexualitet.
Grattis, Mia!

Man kan stilla undra vilken HIV-risk Mia utsattes för som lesbisk men Andreas T, expert på homosexualitetens baksidor, kan säkert svara på det.

Bloggen skulle i och för sig kunna vara ett utslag av någon sorts humor med tanke på den överdrivna tonen och de absurda omständigheterna. Men jag är tveksam, agget mot homosexuella känns väldigt äkta och Andreas T är lite för ihärdig för att bara drivas av njutningen i att provocera. En intressant studie i schizofreni av Hollywoodtyp är hans blogg i vilket fall som helst.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , .

       

       

Döden, du gamle vän

Döden verkar vara i ropet igen. Resumé rapporterar om ett nytt månadsmagasin dedikerat till döden och i Cannes är två filmer om döden heta kandidater till Guldpalmen. I och för sig är nog döden ständigt aktuell. I alla tider har människan begrundat det faktum att tiden på jorden har ett slut och redan för över tvåtusen år sedan vann filosofen Epikuros måhända den viktigaste insikten om dödens natur, nämligen att den intighet som döden innebär inte är väsensskild från den intighet vi har bakom oss när vi föds. Med det sättet att se på döden blir den ett kärt återseende av en gammal vän snarare än något ovisst och skrämmande. Som rabiat ateist får jag närmast religiösa känslor inför den insikten. Man förstår varför Epikuros ord som sammanfattar denna tanke; ”I was not; I have been; I am not; I do not mind.” tydligen citeras vid många humanistiska begravningar världen över.

På något sätt tycker jag att denna syn på livet efter döden, eller snarare bristen därpå, är både vackrare och mer poetisk än de etablerade religionernas belöningar i livet efter detta. Som exempel kan nämnas de många sinnliga njutningar i övermått som utlovas i Koranen eller vissa av haditherna; honungsfloder, kvinnor med stora mörka ögon att förlusta sig med och annat som en man i öknen på 600-talet kan tänkas ha fantiserat om. De kristna urkunderna är kanske inte lika tydliga i sin beskrivning av livet efter detta men i uppenbarelseboken finns liknande beskrivningar av en paradisisk stad byggd av ädelstenar och guld där de som har turen att ha sina namn nedtecknade i livets bok ska leva för evigt. Nu är det en grov förenkling att säga att detta är vad de tror, det finns många olika tolkningar och modernt sinnade muslimer och kristna menar att dessa saker inte ska tolkas bokstavligt och tonar ned de köttsliga och världsliga inslagen i livet efter detta. Med eller utan honungsfloder, orgier och bling-bling är det hur som helst en tro på någon form av jackpot och fortsatt existens när jordelivet är till ända och det är detta som är det stora misstaget.

Epikuros över tvåtusen år gamla tankar framstår i jämförelse med dessa naiva förhoppningar om något sorts frikostigt fallskärmsavtal vid livet slut som ett långt mer mognare förhållningssätt till döden. Då har vi inte ens berört den perversa föreställningen om ett helvete, vilket de flesta modernt sinnade troende förvisso valt att inte låtsas om.

I slutändan innebär att vara död helt enkelt att inte finnas till och det har vi alla varit med om tidigare. Hade vi inga problem med det då så kommer vi inte heller att ha det efter att vi lämnat jordelivet. Det enda skrämmande med döden som återstår om man köper Epikuros tankar är att ens mamma överlever en och blir den som städar ur ens lägenhet och därmed kommer att finna alla skamfyllda attiraljer man har under sängen. Denna farhåga kan tyvärr inte ens Epikuros urgamla insikt råda bot på.

Liknande inlägg på denna blogg: Farbror Vilks och de religiösa ideologierna

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , .

Bloggat: Per-Anders blogg – När livet blir utmanat av döden

       

       

Farbror Vilks och de religiösa ideologierna

Med anledning av incidenten i Uppsala där Allahs modiga krigare anföll den 63-årige Lars Vilks finns det anledning att reflektera över hur olika vi behandlar ideologier beroende på om de kallas religion eller ej. När det gäller de politiska ideologierna är det nämligen legio att vara provokativ och hånfull, man reagerar vanligtvis inte när de tänkare man håller högt släpas i smutsen. Ytterst sällan är det någon som kräver respekt eller menar sig vara kränkt när deras favoritideologi hånats. Vi skulle heller aldrig komma på tanken att kalla någon för liberalismofob eller socialismofob för att de vantolkat eller hånat någon av ideologierna. Den som gjorde något sådant skulle bli utskrattad och knappast tas på allvar.

Andra regler gäller dock för de religiösa ideologierna. Någonting, oklart vad, anses vara heligt med religionen. Ofta brukar det finnas en alltför stor förståelse för att kritik av religionen väcker ilska och skarpa reaktioner. Klickar man runt på bloggar och Newsmill hittar man snabbt några exempel på det. Man undrar om de skulle resonera likadant om det gällde en Karl Marx-hund eller en bögporrfilm med aktörer i John Stuart Mill-masker. Troligen skulle de inte göra det och det skulle vara intressant att höra deras förklaring till att de väljer att specialbehandla religiösa ideologier.

Om man kallar sig vänster ska man alltid ha en ansats till maktanalys och visst skulle man i Muhammedkarikatyrerna kunna se en sorts maktutövande. Detta kan man förvisso göra när det gäller kritik av otaliga minoritetsideologier världen över, både religiösa och politiska. Det är dock något man med nödvändighet måste acceptera om man vill ha yttrandefrihet. (Och det var det, längre än så behöver inte en ansats till maktanalys vara)

Provokationer som Lars Vilks rondellhund och Sooreh Heras Allah ho Gaybar är i slutändan faktiskt både oundvikliga och önskvärda. Provokationerna är oundvikliga för att mängder av vitt skilda människor kommer att ha incitament att göra dem, för att så split, för att få uppmärksamhet, för att väcka debatt, för att försvara yttrandefriheten med mera. Provokationerna är önskvärda eftersom de på sikt förhoppningsvis kommer att bryta ned känsligheten för skändning av Islam, så som man med relativt stor framgång gjort med de kristna symbolerna.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , .

Media: SvD1, SvD2, SvD3, DN1, DN2, DN3, AB1, AB2, AB3, AB4, AB5, AB6, AB7, Expressen1, Expressen2.

       

       

Klimatmagasinet Effekt och tillväxtkritiken

För ett antal dagar sedan trillade ett provexemplar av Klimatmagasinet Effekt ned i brevlådan. Jag har tidigare köpt något lösnummer av tidningen men vill minnas att jag då inte fann den prenumerationsvärd. Numrets tema är tillväxtkritik som på grund av klimat- och finanskris verkar vara i ropet igen. I sin ledare inleder David Jonstad anfallet: ”Effekt har sedan starten hösten 2009 haft ambitionen att skildra detta stora syfte – från ett samhälle som bygger på evig ekonomisk tillväxt till ett som fungerar inom planetens gränser.”

Man kan undra om ”evig” tillväxt verkligen är oförenligt med ett samhälle som fungerar inom planetens gränser. Så länge tillväxten bygger på teknisk utveckling och inte på ett utökat nyttjande av ändliga resurser borde det rimligen inte vara något problem. Att den tillväxt vi har idag inte bara består av teknisk utveckling är uppenbart. Det räcker med att studera några av kurvorna i grafiken till Effekts första temaartikel; koldioxidkoncentrationen, antalet utrotade arter, förlusten av regnskog och antalet utfiskade fiskbestånd: alla går de spikrakt uppåt efter 1950. Det är uppenbart att vi överutnyttjar våra resurser, men går det att med utgångspunkt från det angripa tillväxten i sig?

I artikeln där man intervjuar Eva Alfredsson, forskare på tillväxtcentrum, är man nog närmast med att peka på något dåligt med tillväxt per se: ”Något annat som talar emot teorin om att sambandet mellan BNP och miljöpåverkan bryts med tiden är den så kallade rekyleffekten: Även om teknisk utveckling gör produktionen mer effektiv äts den vinsten upp om konsumtionen samtidigt ökar som en följd av ökad effektivisering.” Detta må vara sant men är inte problemet då snarare att den verkliga kostnaden för konsumtionen inte återspeglas i priset? Vi har helt enkelt misslyckats med att baka in alla de dolda kostnader som konsumtionen för med sig i form av koldioxidutsläpp och annat. Det verkliga, högre, priset skulle dämpa konsumtionsökningen.

Man måste göra skillnad på tillväxt och tillväxt. I Effekts artiklar målas en nidbild upp av tillväxten, den blir till ett skövlande monster som äter upp allt i dess väg. Nu har tillväxt historiskt ofta gått hand i hand med ett utökat nyttjande av ändliga resurser men det behöver inte nödvändigtvis innebära det. Det kan likväl innebära att vi kombinerar de resurser vi redan har på ett bättre sätt och på så sätt skapar tillväxt, det är det som är teknisk utveckling. Förvisso var det den tekniska utvecklingen som gav oss möjlighet att överutnyttja jordens resurser från första början men det innebär knappast att den tillväxt som den genererar idag är av ondo. Nu är kanske den tekniska utvecklingens andel av tillväxten inte så stor som man en gång trodde, men hur liten eller stor den än må vara så är det svårt att se hur just den delen av tillväxten skulle vara långsiktigt ohållbar eller något ont i sig.

För övrigt blev det andra gången gillt för Klimatmagasinet Effekt. Provnumret hade effekt på mig och jag bestämde mig faktiskt för att unna mig en prenumeration.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , .

Bloggat: Terra Nova – Tillväxt till döds, Effektbloggen – Succé för tillväxtfest.

       

       

Intensifiera det enda politiskt korrekta torskfisket

Beatrice Asks groda angående kulörta kuvert till misstänkta sexköpare för några veckor sedan var tydligen en stundens ingivelse. Efter att på ett seminarium hört om prostituerades erfarenheter av tvång och övergrepp fick justitieministerns känslomässiga sida överhanden och förnuftet fick stryka på foten för ett slag. Hur juridiskt tveksamt Asks förslag än var så var dock hennes önskan om att se allvarligare på sexköp fullt förståelig. Det är faktiskt något orimligt i att man kan åka ut till en sjaskig lägenhetsbordell, unna sig ett traffickingoffer och komma undan med böter. Man begår då i princip samma brott som våldtäktsmannen med den enda skillnaden att man varit lite bekväm och betalat någon för att ta hand om våldsbiten åt en.

Motargumentet är att många av de varor vi konsumerar har samma problematik, någonstans på vägen har människor varit utsatta för tvång och farit illa. Det är svårt att köpa elektronik eller guld utan att det stänkt blod någonstans i processen. Skillnaden med den tänkta lägenhetsbordellen är att då stänker blodet framför dig och du skiter i det. En del skulle säga att avståndet till blodstänkandet är irrelevant då effekten ju i slutändan är densamma, du bidrar till en verksamhet som skadar människor. Någon roll borde det dock rimligen spela att du är den direkta förövaren.

Kanske är det dags att införa grovt sexköp för de allvarligare fallen. Från feministiskt håll har anförts att ett införande av grovt sexköp skulle devalvera brottet sexköp men så brukar vi sällan resonera när det gäller andra brott och det finns ingen anledning att göra så heller i detta fall. Är man orolig för det så kan man ju samtidigt passa på att justera straffet uppåt för sexköp av normalgraden. Det är kanske lämpligt att göra det, i dagsläget får de dömda tyvärr inte ens de blygsamma straff som lagen stadgar. Sexköpare får nämligen systematiskt rabatterade dagsböter, avslöjar P1:s Kaliber i ett reportage.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , .

Bloggat: Alltid Rött Alltid Rätt – Mycket märkligt…

Media: DN, AB, SvD, Dagen.