Dr Phil och jag

Någon gång ibland brukar jag titta på Dr Phil. Även om han är en pop-psykolog tycker jag ofta att han har vettiga saker att säga. I början reagerade jag dock på hur hård han kunde vara mot sina klienter. Han verkar nämligen inte ta någon som helst hänsyn till yttre omständigheter utan lägger hela ansvaret på individen när det gäller att komma tillrätta med sina problem. Sociala förhållanden verkar faktiskt inte bekymra den gode doktorn det minsta. Huruvida man är född med eller utan silversked i mun verkar inte spela någon roll.

Först kan det verka hårt, men det är vid närmare eftertanke självklart att en psykolog oftast bör resonera på det viset. Individen har obefintliga möjligheter att påverka strukturerna i samhället. När det gäller att angripa sina problem så är det nog mer fruktbart att tänka sig att individen allena är ansvarig för det som drabbar honom eller henne. På mikronivå är det givetvis ett vettigt synsätt.

En politiker som applicerar samma tankesätt, å andra sidan, är både hjärtlös och blind för hur samhället är beskaffat. Någon som ska ha hand om helheten kan självklart inte enbart se individerna.

För att sammanfatta, på individnivå ska man ha ett Dr Phil-perspektiv och på strukturnivå ska man inte ha ett Dr Phil-perspektiv. Så enkelt kan det vara ibland.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , .

       

       

3 reaktioner till “Dr Phil och jag”

  1. Så skulle det kunna formuleras. Uppåt, riktat mot de med makt, skulle det istället bli: ”Det är ditt ansvar att utforma samhället så att problem uppstår för individer i så liten utsträckning som möjligt.”

  2. Dr Phil sätt att resonera och häva sig själv och sin familj som “goda exempel” skulle aldrig accepteras av den svenska psykolog-etiken. Det skulle anses vara oetiskt och oprofessionellt om en psykolog började prata om sig själv och sin familj till en patient som har kontaktat honom/henne pga sina egna svårigheter.

    Men i Amerikat är allt möjligt.

    En annan sak som Dr Phil också är helt blind på är detta när barn rymmer hemifrån pga hemska hemförhållanden. Då hjälper den snälle farbron FÖRÄLDRARNA att återförenas med sina ungar. Inte ett ord om VARFÖR barnen sprang och gömde sig i buskarna utan det hela handlar om föräldrarnas rättigheter – barn har inga..

    I USA kan föräldrarna tvinga barnen tillbaka till det dysfunktionella hemmet med hot om ungdomsanstallt.

    Tack gode Gud att vi inte har det så här hemma!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *