Politik – Sida 5

Femtio nyanser av fredsrörelsen

För en och en halv vecka sedan skrev jag om det av Sveriges Fredsråd arrangerade seminariet Värdlandsavtalet och den ökande spänningen i nord som jag deltog i som åhörare. Under dagen kom man att kritisera NATO och USA samt Sveriges samarbete med dem. Det kontroversiella var dock att man bjudit in en företrädare för Ryssland, nämligen Vladimir Kozin från Russian Academy of Military Science. Denne fick bland annat berätta om hur USA och NATO i princip tycktes vara i färd med krigsförberedelser mot Ryssland. Kozin fick också chansen att ge en mycket märklig och ensidig bild av kriget i Ukraina. På vilket sätt det är kontroversiellt att en, förvisso kanske inte helt officiell, representant för den ryska krigsmakten som just nu är involverad i ett krig med ett av sina grannländer blir inbjuden till ett fredsseminarium för att sprida Putins propaganda behöver jag nog inte gå närmare in på.

Blogginlägget fick en ganska god spridning, främst genom twittrande av personer intresserade av försvarsfrågor och säkerhetspolitik. I historiens ljus fann nog många det intressant att delar av fredsrörelsen återigen tycktes agera Moskvas förlängda arm.

Som jag skrev i slutet av blogginlägget mäktade jag tyvärr inte med hela tillställningen utan avvek innan panelsamtalet som skulle avsluta dagen. Jag har dock nu fått tillgång till en inspelning av det avslutande panelsamtalet och tänkte därför skriva några ord för att nyansera mitt tidigare inlägg litegrann, ty innan dagen var slut skulle i alla fall några få kritiska ord om Rysslands agerande yttras. Panelsamtalet inleddes nämligen med en kritisk fråga till Vladimir Kozin från Pelle Sunvisson, annars aktiv i nätverket Ofog. Sunvisson sade att frågan nog skulle komma att uppröra en del och han skulle faktiskt komma att bli sannspådd.

Sunvisson påpekade att Kozin varit väldigt enögd i sin beskrivning av konflikten i Ukraina och avslutade påpekandet med en konkret fråga huruvida rebellerna i östra Ukraina fått sina vapen från Ryssland. Kozin hävdade att så inte var fallet. Han menade att vapnen kom från ukrainska armén, antingen genom att de sålde vapnen till de ryska rebellerna eller genom att rebellerna erövrat dem. Att en armé under pågående krig säljer vapen till sin motståndare i någon större utsträckning kan man nog tycka låter som ett ganska absurt påstående.

En av åhörarna, som mycket riktigt verkade ha upprörts av Sunvissons fråga, menade att om det förhöll sig som så att vapnen kom från Ryssland skulle vi fått se bevis för det eftersom USA hade spionsatelliter som kunde se föremål stora som golfbollar. Vidare var det så enkelt att få tag på vapen numera. Åhöraren menade sig kunna gå ned på stan med tiotusen kronor på fickan och tre timmar senare ha en AK47. Om inte frågeställaren, en äldre herre, hade synnerligen goda kontakter inom den undre världen får man ställa sig ytterst tveksam till det påståendet. Han avslutade med att även fråga Sunvisson, som ju varit i Ukraina, om han där sett några konkreta bevis för att vapnen kom från Ryssland. Sunvisson svarade att han sett påstådda bildbevis men han litade inte på dem eftersom de kom från NATO. Dock fanns det i separatisternas händer vapen som otvivelaktigt var ryska, hur de kommit dit sade sig dock Sunvisson inte veta.

Under några skälvande minuter hade alltså faktiskt även Rysslands agerande ifrågasatts och problematiserats. Tyvärr valde moderatorn Eva att då gå in och avbryta diskussionen. Hon sade att debatten om separatisternas vapen var slut och att man istället skulle diskutera hur Sverige var på väg att bli ett strategiskt centrum för kommande angrepp mot Ryssland.

Man återgick därefter till att göra det man gjort under de fyra timmarna jag bevistade tillställningen, nämligen ensidigt kritisera USA, NATO och Sveriges samarbete med dem. Man gjorde också några längre utvikningar om medias bristfälliga och ensidiga rapportering. Kozin kom heller inte att få några fler kritiska frågor utan endast inställsamma sådana, exempelvis om västmedias smutskastning av Ryssland.

Så i slutändan får jag i alla fall nyansera mitt tidigare inlägg lite smått. Under några få minuter kom faktiskt också Ryssland att ifrågasättas även om det blott blev en droppe i ett hav av USA- & NATO-kritik. Av fredsseminariets femtio nyanser var när dagen var slut i alla fall en av dem Rysslandskritisk.

Femtio nyanser av fredsrörelsen

Svenska fredsrörelsen och ryska krigsmakten i ohelig allians?

I söndags bevistade jag evenemanget Värdlandsavtalet och den ökande spänningen i nord på ABF-huset i Stockholm. Evenemanget hade jag hittat tack vare Google Plus-flödet Udda Boktips i vilket man ofta brukar kunna hitta intressanta företeelser i samtidens marginal.

Tillställningen anordnades av Sveriges Fredsråd, en paraplyorganisation som samlar freds- och solidaritetsorganisationer av olika slag. Under dagen kom flera olika talare att från skilda utgångspunkter kritisera USA och NATO samt Sveriges militära samarbete med desamma. Pelle Sunvisson, som annars var aktiv i organisationen Ofog, berättade exempelvis om en från organisationen fristående upplysningskampanj han just nu var engagerad i som hette Stoppa ACE. Man ville genom kampanjen öka allmänhetens medvetande om, och få dem kritiska till, den internationella flygövningen Arctic Sea Challenge som kommer att äga rum i norra Sverige i år. Förutom de nordiska länderna kommer där bland annat USA och Storbritannien att delta.

Att verka för fred måste givetvis sägas vara lovvärt men det var en sak som stack ganska ordentligt i ögonen denna dag. En av de inbjudna talarna var nämligen Vladimir Kozin, företrädare för den Moskvabaserade organisationen Russian Academy of Military Science som samlar forskare anställda av den ryska militären och säkerhetstjänsten samt civila dito. Även om Kozin alltså kanske inte kan sägas vara en helt officiell företrädare för den ryska krigsmakten så är det mycket anmärkningsvärt att en rörelse som vill verka för fred, såsom Sveriges Fredsråd, gör sig till kanal för någon som av allt att döma är en av den ryska krigsmaktens tentakler, en krigsmakt som i detta nu angriper ett av sina grannländer. Hyckleri är bara förnamnet. Det som förenar de svenska fredsivrarna och den ryska krigsmakten lär väl vara åsikten att NATO i allmänhet och USA i synnerhet är ondskans ursprung samt att svensk nedrustning och stopp för svenskt samarbete med NATO är något eftersträvansvärt.

Vladimir Kozins anförande handlade hur som helst mest om hur USA och NATO rustade sig förbi Ryssland; teknologiskt, numerärt och genom att skaffa sig baser och ha stora övningar allt närmare den ryska gränsen. Bland annat berättade han om hur USA:s fullt utvecklade missilförsvar skulle kunna komma att fresta USA att slå till med kärnvapen mot Ryssland först eftersom det skulle upphäva terrorbalansen. Det grundläggande problemet var enligt Kozin USA:s geopolitiska ambitioner. Amerikanerna var vidare inte alls samarbetsvilliga, menade Kozin. Ansvaret för bristen på internationella avtal rörande militära frågor låg tydligen helt hos USA.

Även om hyckleriet varit ledstjärna hela dagen så slog hycklerimätaren i taket när Kozin mot slutet av sitt anförande uttryckte Rysslands oro över det fruktansvärda kriget i Ukraina, eller kriget i Donbass som han föredrog att kalla det. Han hävdade att Ryssland var oroliga för att stridigheterna drog sig allt närmare deras gräns. Sanningen är väl tyvärr snarare den att många av kombattanterna kommer från den ryska sidan av gränsen. Kozin menade att det var en tragedi om kriget kunde fortgå på grund av att vissa västländer försåg Ukraina med vapen. Han hävdade att ukrainska styrkor hade dödat civila samt förstört hus, skolor och förskolor. Man kan om man vill lyssna på Kozins utläggning om Ukraina i klippet nedan. Jag ber om ursäkt för skrapandet och raspandet, jag kommer aldrig att kombinera ljudinspelning med flitigt antecknande igen.

Kozin fick varma applåder efter sitt anförande och offren för det ryska fälttåget i Ukraina tycktes inte bekomma de svenska fredsaktivisterna. Jag var förvisso inte kvar för evenemangets avslutande paneldebatt men jag betvivlar starkt att det då plötsligt skulle komma att bli någon sorts balans i kritiken, något man inte sett tillstymmelse till under de första fyra timmarna. Blott USA, NATO och de som samarbetade med dem hade kritiserats. Visst bör man inte vara naiv och tro att NATO alltid är frihetens och demokratins försvarare men valet mellan Putin och dem är ändå ganska enkelt.

Mötet i ABF-huset var för övrigt inte första gången Kozin varit i kontakt med den svenska fredsrörelsen. I en tjockare folder om militariseringen av rymden som delades ut på mötet användes som källa ett anförande från Kozin han hållit på ett tidigare möte i Kiruna. Det mötet hade bland annat arrangerats av Kvinnor För Fred och initiativtagare var Agneta Norberg som ju också var den som höll i söndagens möte i ABF-huset.

Pekpinnar för fredsvänner

NATO:s expansion var slutligen något som kritiserades flera gånger under dagen, främst av Kozin. Man tycktes mena att expansionen hotade Ryssland. Vän av frihet måste dock påpeka att det ju faktiskt rör sig om demokratier som valt att ansluta sig till NATO, troligen för att de anser att det ökar deras säkerhet. Med tanke på Rysslands alltmer aggressiva politik mot sina grannländer lär knappast de som tagit steget in i NATO ångra sig.

I ett sista litet ljudsmakprov från mötet i ABF-huset kan man lyssna till Svenska Fredsrådets Agneta Norberg när hon vill betona vad som är pudelns kärna, nämligen etablerandet av baser i de nya NATO-länderna och hur detta hotar Ryssland. Av hennes problembeskrivning att döma kunde det lika gärna varit en av Putin sänd diplomat som talade. Under utläggningen visade hon lite kartor med NATO-baser och det är de kartorna hon refererar till i ljudklippet.

Andra bloggar om fredsrörelsens hycklande förhållande till Ryssland: Aktivisterna i organisationen Ofog har tydligen också de bjudit in inofficiella representanter för den ryska militären vilket man kan läsa om i ett inlägg från 2012 på bloggen Wisemans Wisdoms. I inlägget diskuteras också organisationen Ofogs enögdhet.

Svastikor och sånt

Jag har precis läst ut boken Högerextrema rörelser och deras symboler som jag köpte i EXPO:s monter på senaste bokmässan. I boken går författaren igenom både historiska och nutida högerextrema rörelser över hela världen samt deras symboler. Med ett så brett tema blir boken givetvis väldigt översiktlig. Den riktar sig nog främst till lärare och andra som i sitt arbete kan tänkas komma i kontakt med nationalromantiska krumelurer av olika slag.

Något som slår en när man läser boken är hur många dagsländor det tycks finnas i den högerextrema världen. Boken är från 2007 men när det gäller Sverige har en hel del hänt med de organisationer författaren tagit med i kapitlet om samtida rörelser. Nordiska Rikspartiet, Nationaldemokraterna samt Nordiska Förbundet existerar inte längre och Nationalsocialistisk Front heter numera Svenskarnas Parti.

Alla politiska rörelser har givetvis haft sina symboler men den yttersta högern har nog alltid varit särskilt symboltung. Att det finns så många vitt skilda symboler bland de högerextrema rörelserna skulle faktiskt kunna orsaka en del missförstånd då liknande ”oskyldiga” symboler skulle kunna tas för de högerextrema. En sådan här förteckning över högerradikala symboler bör man nog verkligen inte sätta i handen på en överspänd medlem av militanta och vänsterextrema Revolutionära Fronten. Det skulle då kunna gå som det gjorde i fallet som SVT:s Uppdrag Granskning tog upp där två slovakiska gästarbetare misshandlades av ”antifascister” på grund av en dödskalle på en t-shirt.

Högerextrema symboler

All in på Rick Santorum

Jag upptäckte att jag hade 90 kronor som låg och skräpade på mitt konto hos bettingföretaget Unibet. Där gjorde de ingen nytta, jag ville självklart att pengarna skulle jobba för mig och generera ännu mer pengar. Trots att det inte gått något vidare hitintills bestämde jag mig för att satsa slantarna på spel om politik. Efter det inställda extra valet finns det inte längre några spelbara svenska alternativ så det blev att titta på oddsen för det amerikanska presidentvalet. Jag har förvisso redan satsat lite pengar på presidentvalet. I somras blev det ett spel på att den pragmatiske republikanen Jon Huntsman skulle bli USA:s nästa president. Denna gång satsade jag slantarna på ett betydligt mindre pragmatiskt alternativ, nämligen den stockkonservative Rick Santorum. Jag spelade dock inte på honom som slutlig segrare av presidentvalet, utan blott på att han skulle utses till republikanernas presidentkandidat. Det gav oddset 41 gånger pengarna och innebär att jag, om spelet går in, kan kvittera ut 3690 kronor när kampen om vem som ska bli republikanernas presidentkandidat är över.

41 gånger pengarna låter högt men det är troligen alldeles för lågt och jag tror nog faktiskt inte alls på mitt eget spel. Santorum är knappast någon valvinnare och att utse honom till presidentkandidat vore politiskt självmål av republikanerna. Santorum profilerade sig i förra republikanska primärvalet som den i särklass mest konservative kandidaten. ”Gay rights” och fri abort ger inte Santorum mycket för. Vidare tror han inte att människan orsakar klimatförändringarna och skulle gärna se att ”intelligent design” lärs ut i skolorna.

Det är dock inte alls säkert att republikanska partiet är helt rationella när de ska utse sin presidentkandidat och kandidater som uppfattas som alltför pragmatiska brukar ha svårt att hävda sig. Rick Santorum överraskade faktiskt förra gången det begav sig och för ett slag utmanade han faktiskt Mitt Romney. Och framförallt, lyckas Rick Santorum skramla fram en lika trallvänlig kampanjlåt som förra gången så kan vad som helst hända.

Observera att till skillnad från när jag skrev om den där sexbutiken har ingen ersättning utgått till mig för detta inlägg.

En glad Rick Santorum. Glad blev han dock inte när någon retsticka i gaylobbyn lanserade en tävling i syfte att skapa ett nyord av Santorums efternamn. Vinnare blev betydelsen ”the frothy mixture of lube and fecal matter that is sometimes the byproduct of anal sex” och vid sökning på Santorum kom sajter med nyordet och dess betydelse att överträffa Santorums egna sajt på de olika sökmotorernas träfflistor.
(Bildkälla: Wikimedia Commons)

Raskrig, raw food och massor av RAHOWA-hälsningar

Det är dags för lite högerextremistisk skönlitteratur igen. Jag har ju tidigare skrivit om den svenska översättningen av nynazistiska klassikern The Turner diaries som handlar om hur vita högerextremister utkämpar ett raskrig. Det är definitivt den mest kända boken i den smala genren men det finns också andra, mindre lyckade, försök att skriva skönlitteratur på temat organiserat utraderande av alla ickevita från jordens yta. Ett av dem är boken White Empire av Kenneth Molyneaux som jag precis läst ut. Molyneaux var pastor i Kreativistens kyrka, en högerextrem rörelse grundad i USA av Ben Klassen i början av 70-talet. Rörelsen, som idag för en tynande tillvaro, är en märklig blandning av rasdyrkande religion, radikal högerextremism och alternativa idéer om kost och hälsa såsom raw food och solterapi.

Boken White Empire utspelas runt år 2050 och man har redan upprättat ett rasrent imperium i vilket Kreativistens kyrka är statsreligion. Huvudstaden har fått namnet Klassengrad efter rörelsens grundare. Imperiet utkämpar ett krig mot de ickevita i syfte att erövra hela planeten åt den vita rasen och man har redan över halva världen under sina fötter. Tillämpandet av Klassens idéer har gjort att man lever i en paradisisk guldålder. De vita har futuristiska vapen som plasmagevär och neutronmissiler samtidigt som den underlägsna fienden på sin höjd har vår tids vapen. Allt är därför upplagt för en promenadseger för de ljushyllta. Precis som i The Turner diaries försöker dock de förslagna judarna sätta käppar i hjulen för bokens vita hjältar.

Strävandet efter raskrig är mycket centralt för Kreativistens kyrka. Deras hälsningsfras och stridsrop är RAHOWA som står för ”racial holy war”, det heliga raskriget. Ordet förekommer också mycket rikligt i boken, som exempelvis i konversationen nedan där en av huvudpersonerna, som är stridspilot på ett uppdrag, kontaktar sambandscentralen:

John switched off the auto-pilot and regained control of the Bolt fighter plane. His anger and hatred for these primitive enemies of his own White Race continued to swell as he radioed in to the dispatch.

”RAHOWA! Airman Granger reporting,” John roared into radio.

”RAHOWA! What is your status, airman?” replied the calm voice of the dispatch.

”I’m nearing the target site and ready to annihilate our most hated enemies.”

”Excellent work. You seem quite excited airman. Is there something wrong?”

”I observed a ritual that the natives performed that utterly disgusted me and I’m looking forward to crushing these enemies of our people!” bellowed John as he vented his anger.

”I understand your hatred, airman. That’s why it’s our holy mission to make this a Whiter, Brighter World. Proceed as scheduled with the attack and update me when you successfully complete the mission. RAHOWA!”

”Yes, sir! RAHOWA!” John shouted as the swirl of excitement concerning the upcoming battle and his enmity of his enemy swam inside his mind.

(Källa: Molyneaux K., White Empire, s. 3)

Jag har räknat och ordet RAHOWA förekommer inte mindre än 65 gånger i den 98-sidiga kortromanen. Det blir i snitt 0,66 RAHOWA per sida. Inte bara hälsningsfrasen utan också andra delar av Klassens lära har vävts in i boken. Efter att bokens mest framträdande karaktär tilldelats imperiets främsta medalj för att ha släckt livet på en massa kineser festar exempelvis han och hans bäste vän loss på raw food:

Both men let loose a jovial laugh as they proceeded towards the vast amount of food that was available in the hall. It was very similar to the enormous feasts that the knights of old held only the food here was far more healthy and nutritious.

There were several long tables of food that was totally natural as well as being extremely delicious. There were many varieties of fruits at one table. Multiple variances of apples, bananas, cantaloupes, oranges and many, many more types of fruit were neatly sliced and made the mind reel as one had a difficult choice but would be satisfied regardless of choice.

Another table was lined with salads and salad toppings to satiate anyone who enjoyed salads. Cabbage, lettuce, onions, tomatoes and anything else one might choose for a salad decorated the table while emitting a pleasant aroma.

Yet another table was filled with nuts of sizes and shapes. The larger nuts, like coconuts, were present along with the smaller nuts, like peanuts. All were freshly grown to ensure their quality and to encourage good health in the Empire.

It had taken many years with gentle urging from the Empire to get the citizens to eat healthy foods. Everyone knew what healthy foods were but they were addicted to the poisonous junk that tasted so good yet caused so much grief and sickness. The children born in the Empire were regularly put on the standard Salubrious Living diet of raw, uncooked fruits, vegetables, nuts, and grains and that’s where the snowball effect had started as successive generations were raised healthy. Today, most of the population ate healthy and finding such harmful foods as meat, dairy products, or junk food was quite difficult. These foods weren’t illegal but shunned by the Empire and the vendors of such foods were comparable to the drug dealers of years past.

Wolf really enjoyed fruits while John was more of a vegetable man as they both swooped down on the food like an eagle swooping down on a startled mouse. Therefore, Wolf proceeded to select some succulent fruit from the fruit table as John attacked the tasty vegetables.

Wolf took his time as he greedily eyed the delectable fruits. He seriously deliberated over which fruits he would eat as he scanned all the options he had available. Suddenly realizing how large he was, he decided to eat all of the fruits he desired. It took a few plates and a few trips back to his table but he had a wide variety of fruits including some apples, bananas, berries, cantaloupe, oranges, and watermelon. He wasn’t sure what kind of berries they were but they looked so good that he decided to give them a try.

Across the hall, John piled some salad on his plate as well as some beans, broccoli, and spinach. He returned to the table and was shocked at all the food that Wolf had gotten. After his initial shock, he realized how big Wolf was and didn’t give it a second thought.

When both men seated themselves, Wolf initiated the custom tradition of reciting the five fundamental beliefs of Creativity. ”We believe that our Race is our Religion. We believe that the White Race is Nature’s Finest. We believe that racial loyalty is the highest of all honors, and racial treason is the worst of all crimes. We believe that what is good for the White Race is the highest virtue, and what is bad for the White Race is the ultimate sin. We believe the one and only, true and revolutionary White Racial Religion–Creativity– is the only salvation for the White Race. RAHOWA!”

Both comrades tore into their food like the vicious lions of Rome who ripped Christians and other fools to shreds. Their bodies reveled at the supreme fuel that was being provided while their taste buds were enticed by the pleasurable taste.

(Källa: Molyneaux K., White Empire, s. 19-20)

Personporträtten är, som alltid när det gäller den här typen av litteratur, väldigt platta. Huvudpersonerna är muskulösa övermänniskor som njuter av att döda ickevita samt känner en djup längtan efter att avla massor av vita barn. För att få lite variation bland karaktärerna har författaren gjort den ena stor och kraftfull och den andra mindre och smidig. Som synes i citatet ovan har han också låtit den ena vara fruktälskare samtidigt som den andra fått vara grönsaksälskare. Det blir faktiskt lite som när man skapar en barnbokskaraktär: ”Nu ska vi ta och ge seriefiguren Bobo lite personlighet. Låt oss se, kanske ska han älska gurka.”

Faktiskt är inte bara de vuxna karaktärerna övermänniskor, även deras barn är någon sorts superbarn som till exempel älskar att gå i skolan. Man säger heller inte godnatt till sina barn när man ska natta dem, utan man säger – ja, just det:

Wolf grinned as he listened to his son talk. ”You get a good night’s rest so you will be ready for school tomorrow.” Wolf lowered his voice and whispered, ”RAHOWA!”

”RAHOWA!,” came the replying whisper. Wolf attempted to leave the room when he felt a tug on his shirt. He glanced back at his son to hear him say, ”Daddy, my teacher says we have to take a week off of school next week. How come? I like school.”

”They have a week off four times a year so that you can take a rest from all the schoolwork. That doesn’t mean you have to stop learning though as I can recommend some books for you to read. If you think having four weeks off a year is bad then you would have hated to go to school when your great grandpa went. They had to take off for virtually the whole summer. Go to sleep now and I will see you in the morning.”

(Källa: Molyneaux K., White Empire, s. 35)

Man bekämpar dock inte bara sina fiender i öppen strid. Bokens främste huvudperson blir en bit in i boken utvald för ett infiltrationsuppdrag där han måste nästla sig in i den ännu inte helt utraderade dekadenta undre världen där rasförrädarna huserar. För att förbereda sig för det tvingas han lära sig om de perversa yttringar han trodde hörde en förgången tid till. Han tvingas lyssna på rapmusik under en hel dag och han får lära sig om ett stort antal sexuella avvikelser. Han blir också instruerad hur han ska behålla alkoholen i munnen och spotta ut den vid tillfälle om han skulle bli bjuden på någon sådan under sitt infiltrationsuppdrag. Man kan i och för sig tycka att han skulle kunna tummat lite på renlevnaden för det viktiga uppdragets skull. Vad händer till exempel om han blir tillfrågad om något med munnen full av sprit?

Avslutningsvis är White Empire stundtals ganska långrandig. Det är långa beskrivningar av strider där de överlägsna vita krigarna krossar sina motståndare av olika kulörer. Det byggs monument och det delas ut medaljer. Den makabra handlingen och de fanatiska huvudpersonerna gör dock att en absurd humor ofta uppstår. Gillar man extremistisk och obskyr skönlitteratur är det svårt att hitta så många värre exempel.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Högerextremism, Raw food, Kreativistens kyrka, Antisemitism, Romaner, Science fiction.

Sammanfattning av Piketty i sammanfattning

Man bör inte enbart ha blicken fäst på obskyriteter utan ibland vända blicken dit många andra har den. Jag har därför läst Jesper Roines bok Thomas Pikettys Kapitalet i det tjugoförsta århundradet vars titel får en att ana att den handlar om franske nationalekonomen Thomas Pikettys uppmärksammade Kapitalet i det tjugoförsta århundradet. Pikettys bok har ju blivit prisad av vänstern då den sätter jämlikheten i fokus, eller kanske snarare bristen på densamma. Inte bara det, Piketty varnar också för hur ojämlikheten kommer att accelerera och föreslår möjliga motmedel.

Jag känner mina begränsningar och vet att jag inte skulle mäkta med Pikettys enorma tegelsten och uppskattade därför verkligen Roines hundrasidiga sammanfattning av densamma. Som en service till de som är ännu latare än mig och inte ens orkar läsa Roines bok har jag nedan citerat Roines sammanfattning av det kapitel i Kapitalet i det tjugoförsta århundradet i vilket Piketty sammanfattar sina egna slutsatser.

Bokens övergripande slutsats är, enligt Piketty, att i en marknadsekonomi baserad på privat ägande finns kraftfulla mekanismer som verkar i både riktning mot ökad jämlikhet och sådana som verkar i andra riktningen.

Den kraft som tydligast utjämnar omständigheter, både mellan länder och individer, är en ökad spridning av kunskap och utbildning. Den kraft som tydligast verkar i andra riktningen, och som stått som fokus i boken är, enligt Piketty, det faktum att den privata avkastningen på kapital, r, under långa perioder kan vara signifikant mycket högre än ekonomins tillväxttakt, g. Denna centrala olikhet, r>g, gör att ackumulerat kapital tenderar att växa snabbare än ekonomins produktion och löner. När kapital väl koncentrerats växer det snabbare än arbetsinkomsterna vilket ökar skillnaderna över tid.

En lösning skulle kunna vara att beskatta inkomsterna från kapital så hårt att den privata avkastningen på kapital blev lägre än tillväxttakten. En sådan lösning är dock inte önskvärd då det skulle förstöra drivkrafterna till kapitalackumulation och entreprenörskap, vilket i sin tur ytterligare skulle sänka ekonomins tillväxttakt. Rätt lösning är istället, menar Piketty, en progressiv kapitalskatt. En sådan skulle göra det möjligt att undvika den explosiva koncentrationen av förmögenhet i toppen samtidigt som den skulle bibehålla konkurrens och incitamenten för privat kapitalackumulation. En årlig kapitalskatt i storleksordningen 1 procent på nettoförmögenheter över 10 miljoner, 2 procent på förmögenheter mellan 50 och 100 miljoner och kanske ännu högre för förmögenheter över 100 miljoner skulle dämpa den utveckling av kapitalkoncentration som pågår. Problemet ligger i den praktiska implementeringen av en sådan skatt. Den kan inte implementeras inom ramen för nationalstaten utan kräver internationellt samarbete. Ett sådant är inte möjligt i global skala men kanske inom ramen för till exempel EU.

(Källa: Roine, J. (2014), Thomas Pikettys Kapitalet i det tjugoförsta århundradet, s. 97-98)

Roine om Piketty

Liknande inlägg på denna blogg: Några rader om ännu en hundrasidig sammanfattning av en mans idéer om ojämlikheten som en av nycklarna i förståelsen av historien.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Nationalekonomi, Jämlikhet, Piketty, Kapitalism, Skattepolitik, Tillväxt.

Eftervalsanalys för mikropartierna

Det har varit val med påföljande regimskifte. Radio, TV, tidningar och webb har fyllts till brädden med analyser av valet och dess efterspel. Vad som däremot ägnats mindre uppmärksamhet är de mikropartier som tappert kämpade om smulorna från riksdagspartiernas bord men ofta bara fick en handfull röster. Denna blogg rör sig ju ofta bortom huvudfåran och vi ska därför titta ned i valets gärdsgårdsserie för att se vad vi hittar där.

Efter Piratpartiet, som väl snart kommer att få räknas in i mikropartiernas skara, finner vi Enhet, det nyandliga partiet. Enhet måste nog anses vara mikropartiernas segrare detta år. De fick 6277 röster (0,10%) vilket innebär att de blev elfte största parti och tiodubblade sina röster jämfört med valet 2010. Några kommunala mandat blev det dock inte trots att Enhet ställde upp i några kommuner. Man tycks inte ha prioriterat kommunalvalen vilket rimligen varje mikroparti borde göra till en början för att erhålla en plattform. Ett annat förslag är att man satsar på kyrkovalet, precis som Sverigedemokraterna gjorde innan de kom in i riksdagen.

En bit efter Enhet, med 4189 röster (0,07%), kommer Svenskarnas Parti som trots att de försökt polera ytan fortfarande måste betraktas som ett nynazistiskt parti. Med tanke på hur mycket de satsat på det här valet och på vilken enorm uppmärksamhet de fått jämfört med andra mikropartier måste valresultatet vara en enorm besvikelse för dem. Strax efter Svenskarnas Parti följer djurrättspartiet Djurens Parti på 4093 röster (0,07%) och abortmotståndarna i Kristna Värdepartiet på 3553 röster (0,06%). De senare bildades som en reaktion på Kristdemokraternas kompromissande och anpassning mot mitten.

Trots Enhets succéval är frågan om Landsbygdspartiet Oberoende ändå inte är mikropartiernas verkliga vinnare. De fick förvisso bara 3450 riksdagsröster (0,06%) men har till skillnad från Enhet bitit sig fast i ett antal kommuner, närmare bestämt nio stycken. I Svenljunga fick man hela fem av de trettiotre mandaten som stod att fördela. Om riksdagspartierna överger landsbygdsfrågorna finns faktiskt möjligheten att Landsbygdspartiet Oberoende har framtiden för sig.

SPI Välfärden, som väl främst inriktar sig på den seniora delen av befolkningen, backar som brukligt och landar i detta val på 3369 röster (0,05%). Därefter är det ett litet hopp till folkomröstningsvurmarna i Direktdemokraterna som samlade ihop 1417 röster (0,02%). Bokstavsliberalerna i Klassiskt Liberala Partiet kom tätt därefter och fick 1210 röster (0,02%). Därefter följer ett stort antal partier och jag mäktar faktiskt inte med att nämna dem alla. Där finns exempelvis Europeiska Arbetarpartiet – EAP, det troligen intressantaste partiet i den svenska partifloran. Där finns också före detta centerpartisten Ove Svidén med sitt LVU-kritiska parti MOR.

Några av de övriga partier jag skrivit om i min bloggserie Mikropartivalkollen 2014 återfinns också i bottenträsket. Det av inre stridigheter och ineffektiv organisation präglade Partiet De Fria fick bara lite över 600 röster (0,01%). Konspirationsteoretikerna i partiet har definitivt haft det tufft och inte blev det bättre av att det mycket snarlika Hälsopartiet som lanserades kort före valet klev in och stal strax över 130 röster från dem.

Bland det absoluta bottenskrapet hittar vi några nanopartier som bara fick en handfull röster. Mest överraskande att finna där nere är kanske Gröna Partiet som blott fick sju röster. Att djupekologerna som brutit sig ur Miljöpartiet inte skulle nå några breda väljarskaror var väl väntat, men att de skulle göra ett så genomuselt val var faktiskt överraskande. Att Börje Peratts Demokraterna skulle gå dåligt var mer väntat. Till och med partiledaren själv hade tydligen insett detta och inte gått och röstat på sitt eget parti. Demokraterna fick två röster om man tolkar de handskrivna valsedlarna generöst. Djurskyddsinspektörshatarna i Djurägarpartiet fick tre röster, lika många som de hade kandidater på sin riksdagsvalsedel. Även det mycket märkliga Vetenskapliga Partiet fick tre röster.

Slutligen, om vi ändå ska ta en liten titt på makropartiernas valresultat noterar jag att vi numera har en satans handgångne man i Uppsala läns landstingsfullmäktige. Socialdemokraten Pontus Näslund, som har en pakt med Hin håle själv, lyckades nämligen tack vare sin placering på valsedeln ta sig in i landstingsfullmäktige. Som brukare återstår nu för mig att se hur en luciferiansk sjukvårdspolitik ser ut.

Liknande inlägg på denna blogg:
Efter riksdagsvalet 2010 skrev jag några rader om de mikropartier som då erhöll flest röster.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Val 2014, Småpartier, Enhet, Landsbygdspartiet Oberoende, Partiet De Fria, Svenskarnas Parti.

I valet och kvalet mellan ros och maskros

Jag står nog egentligen lite närmare Socialdemokraterna än Miljöpartiet men på sistone har det ändå blivit mestadels gröna röster eftersom jag lagt stor vikt vid miljöfrågan i allmänhet och klimatfrågan i synnerhet.

Det är med stor tvekan som jag denna gång trots allt lägger min riksdagsröst på Socialdemokraterna, det parti jag ändå står närmast. För att på något sätt döva klimatsamvetet kryssar jag Lisa Arrenius, en av de sossar jag rekommenderades av en ung herre vid den oberoende klimatvalstugan som stod uppställd på Stora torget i Uppsala. Arrenius står näst sist på listan och kommer garanterat inte att bli inkryssad så det är väl kanske en meningslös symbolhandling att kryssa henne egentligen. En del skulle förvisso säga detsamma om att gå och rösta överhuvudtaget.

Även landstingsrösten går till Socialdemokraterna trots att jag i våras till min fasa upptäckte att en av partiets kandidater ingått en pakt med Djävulen själv. I praktiken skiljer sig nog mina två favoritpartier egentligen inte så mycket åt i landstingspolitiken. Miljöpartiet har dock traditionellt vurmat för alternativmedicin av alla de slag och även om det blivit mycket bättre med åren så är det fortfarande på det viset att jag hellre låter Satan själv hålla i landstingsrodret än att Miljöpartiet får göra detsamma. Och det menar jag alltså bokstavligen! Landstingskrysset får, i brist på mer spännande idéer, gå till förstanamnet Vivianne Macdisi.

Rösten i Uppsalas kommunalval får bli något av ett tröstpris till Miljöpartiet. Även när det gäller Uppsalas kommunpolitik skiljer sig nog mina två partier faktiskt inte så jättemycket åt. Miljöpartiet har dock en radikalare grön politik och är bland annat mer restriktiva än Socialdemokraterna när det gäller att bebygga stadens parker. Bebyggande av parker är givetvis inte en helt enkel fråga och det är väl ett exempel på när gröna värden ställs emot varandra. Alternativet till att bebygga grönområden kan ju ofta vara att istället bygga i förorterna vilket leder till mer transporter. Under min pappaledighet har jag dock kommit att uppskatta gräsplättarna som finns lite här och var och det får bland annat därför bli Miljöpartiet i Uppsalas kommunalval. Jag kryssar Frida Johnsson som jag i alla fall får en hyfsad matchning med i SvT:s valkompass.

Glad valdag!

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Miljöpartiet, Uppsala, Socialdemokraterna, Val 2014, Satan, Global uppvärmning.

Mikropartivalkollen 2014: Djurägarpartiet

Såhär under valrörelsens sista skälvande timmar tänkte jag att det var dags att avverka ännu ett mikroparti, nämligen Djurägarpartiet. Namnet till trots tycks partiet faktiskt rikta sig till före detta djurägare snarare än de som innehar något fyrfota för tillfället. Det råkar nämligen förhålla sig som så att minst två av partiets tre riksdagskandidater dömts för brott mot djurskyddslagen och belagts med djurförbud. Det är väl också den sortens erfarenheter som partiets ideologi har fått ligga och gro i. Partigrundarens blogg och partiets olika Facebooksidor är på grund av det till brädden fyllda med utfall mot länsstyrelser, djurskyddsinspektörer, poliser och länsveterinärer.

Djurägarpartiets ideologiska motpol i partifloran tycks för övrigt vara Djurens Parti, ett relativt nybildat djurrättsparti. Djurägarpartiets grundare ser dock en konspiration i kulisserna bakom Djurens Parti och har på Facebook skrivit att: ”Länsveterinärer har missbrukat Svenska Valsystemet startat ett eget parti som heter Djurens parti och anlitat partimedlemmar genom Djurskyddet Sverige”

Även om Djurägarpartiet måste sägas vara något av ett enfrågeparti så har man faktiskt gjort en del ställningstaganden i andra frågor. När det gäller utrikespolitiken planerar man till exempel stora demografiska förändringar i Nordamerika:

Det är sant !! Vi låter utvandrarna från Europa till Amerika med Original Naturfolket invandra till Europa Igen så Indianerna får Nytt Land eller får ha sitt Amerika ifred,,Samma med Lilla Spanien,,DVS Mexicos Urinvånare får nu tillbaka både America och Mexico så Europen kan nu välja,,antingen Diplomatiskt lämna tillbaka vad dom stal,,eller låta Urbefolkningen få styra sitt eget land igen

Djurägarpartiet
Partiet har flera symboler, bland annat en bevingad häst. Måhända är det en änglahäst, vanvårdad till döds av någon som med rätta är ålagd att hålla sig på avstånd från allt vad djur heter.

Tidigare partier i Mikropartivalkollen 2014: Vetenskapliga Partiet, Partiet De Fria, Demokraterna, Enhet, Lifepartiet, Landsbygdspartiet Oberoende, Hälsopartiet.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Val 2014, Småpartier, Djurägarpartiet, Konspirationsteorier, Djurens parti, Djurskydd.

Mikropartivalkollen 2014: Hälsopartiet

En av detta vals mest optimistiska satsningar är nog Hälsopartiet som av hemsida och Facebookaktivitet att döma inledde sin verksamhet i lördags, blott åtta dagar före valet.

Hälsopartiet är ännu ett i raden av vad man lite elakt skulle kunna kalla foliehattspartier. För att vara ett sådant så innehåller partiprogrammet få överraskningar. De är emot chemtrails, GMO, trådlösa nätverk, vaccinationer och banker. De är för sådant som alternativmedicin och flummig pedagogik i skolan. Enda gången de kliver in och överraskar är när de skriver om vad de vill förbjuda på internet, det tredje hade man nog faktiskt aldrig kunnat gissa sig till.

Inför ett fritt, ocensurerat internet utan myndighetsinblandning, med undantag för kränkande material som nätmobbning, barnporr och narcissism.

(WebCite)

Det är bara spekulation från min sida, men kanske är det nya partiets initiativtagare ett litet gäng som varit missnöjda med det mer etablerade Partiet De Frias utveckling och som därför startat eget. Hälsopartiets partiprogram är i mångt och mycket också väldigt likt Partiet De Frias gamla program. En sak som talar för att Hälsopartiet faktiskt använt material från Partiet De Fria är en felskrivning i partiprogrammet. Det verkar som om man med hjälp av ”sök och ersätt-funktionen” bara bytt ut partinamnet i Partiet De Frias texter. I stycket om elallergi nedan har De Fria dock stavats fel och orden har därför blivit kvar i Hälsopartiets program eftersom det inte fångats upp av ”sök och ersätt-funktionen”:

Timvis mätning av elförbrukning kräver installation av radiosändare i hushållen som skapar sk. smutsig el i ledningarna vilket kan drastiskt försämra hälsan hos den snabbt växande gruppen elöverkänsliga i samhället. De Fira kräver en uttrycklig rätt inskriven i ellagen (1997:857) för alla hushåll att behålla månadsvis elmätning

(WebCite)

Om det nu är så att det rör sig om ett gäng som varit missnöjda med Partiet De Fria, vilket dock inte alls är säkert, så undrar man givetvis vad som orsakat det hela. Ska man spekulera vidare så handlar det kanske om så kallade chemtrails.¹ Information om faran med chemtrails är det första som möter en på Hälsopartiets hemsida, så det verkar vara en prioriterad fråga.

I Partiet De Frias gamla partiprogram, som inte längre står att finna på deras hemsida, fanns också chemtrails med. När deras nya valmanifest släppte tidigare i förra veckan stod dock inte en enda rad om chemtrails att finna. I en video med konspirationsteoretiska veteranerna Henning Witte och Jüri Lina, i vilken man kritiserar Partiet De Fria, påstås att teorierna om chemtrails nyligen blivit omtvistade i partiet och att den typen av teorier inte längre uppskattas av partiledningen.

Oavsett om Hälsopartiet är någon sorts utbrytare ur Partiet De Fria eller ej så har det tydligen stormat en del kring Partiet De Fria på sistone och det har varit en del interna bråk bland konspirationsteoretikerna. Det är väl också det som är problemet med konspirationsteorier. De tenderar att svälla ut och allting blir en del av den stora konspirationen, även de som faktiskt är ens meningsfränder.

Fotnot:
[1] De som tror på chemtrails menar att det vi tror är kondensstrimmor från flygplan egentligen är giftiga kemikalier som illasinnade makter besprutar oss intet ont anande stackare med.

Hälsopartiet

Tidigare partier i Mikropartivalkollen 2014: Vetenskapliga Partiet, Partiet De Fria, Demokraterna, Enhet, Lifepartiet, Landsbygdspartiet Oberoende.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Val 2014,Småpartier, Hälsopartiet, Partiet De Fria, Chemtrails, Konspirationsteorier.