Val 2014 – PKJonas

Mikropartivalkollen 2019: Gula Partiet

Gula Partiet stack ut i 2018 års riksdagsval eftersom de, trots att de beställt och betalat för valsedlar, blott erhöll en ynka röst i hela riket. Föga oväntat erhöll de rösten i samma valdistrikt som partiledaren och partiets enda riksdagskandidat Stefan Bader var skriven. Intressant att notera om man djupstuderar informationen på valmyndighetens hemsida är dock att Gula Partiets enda väljare tydligen avstått från att sätta ett personkryss för den enda kandidaten.

Inför valet 2014 hade dock inte Gula Partiet karaktären av ett utpräglat enmansparti. Man var ett litet seniorgäng som i Malmö regelbundet sände närradio för partiets räkning sponsrade av Enebackens lunchrestaurang och Kattarpstorgets Tobak. Efter att man i riksdagsvalet 2014 erhållit 35 röster, vilket måste sägas ha varit ett succéval i jämförelse med senaste valresultatet, verkar dock alla utom Stefan Bader ha övergivit partiet. Han har dock stretat på och då och då postat korta texter på partiets hemsida.

Partiets hjärtefrågor är invandringsstopp och hårdare tag mot brottsligheten. Man kan tycka att det inte borde behövas ännu ett parti för de frågorna, och det är klart att man undrar vad partiets ”unique seeling point” är. Om man lyssnar till några av partiets närradiosändningar, vilket jag gjort, så framgår det att de, förutom att de vill vara snälla mot djur, i väldigt hög grad riktar in sig på att beklaga sig över de andra partiernas förehavanden. Detta görs också på ett särdeles gubbgnälligt vis. Vidare är de väldigt nostalgiska inför svunna tider och blickar längtansfullt tillbaka till 50-talet. Det är också i det avseendet som partiet är något av ett extremistparti. Om man hade en politisk skala där graden av naiv nostalgi och tjat om hur allt var bättre förr var avgörande för placeringen på skalan så skulle Gula Partiet återfinnas allra längst ut på ena kanten.

Partiledaren Stefan Bader hade faktiskt för vana att avsluta många av närradiosändningarna med en drömmande tillbakablick till det Sverige som en gång var. Som en liten bonus har jag sammanställt avslutningsorden från några av programmen i ljudfilen nedan och man kan lyssna till den om man vill bada i Baders skönmålande av det gamla Sverige han längtar tillbaka till. Dock är det lite svårt att förstå hur exempelvis sådant som sämre utbud i mataffärerna skulle vara något eftersträvansvärt.

Eftervalsanalys för mikropartierna

Det har varit val med påföljande regimskifte. Radio, TV, tidningar och webb har fyllts till brädden med analyser av valet och dess efterspel. Vad som däremot ägnats mindre uppmärksamhet är de mikropartier som tappert kämpade om smulorna från riksdagspartiernas bord men ofta bara fick en handfull röster. Denna blogg rör sig ju ofta bortom huvudfåran och vi ska därför titta ned i valets gärdsgårdsserie för att se vad vi hittar där.

Efter Piratpartiet, som väl snart kommer att få räknas in i mikropartiernas skara, finner vi Enhet, det nyandliga partiet. Enhet måste nog anses vara mikropartiernas segrare detta år. De fick 6277 röster (0,10%) vilket innebär att de blev elfte största parti och tiodubblade sina röster jämfört med valet 2010. Några kommunala mandat blev det dock inte trots att Enhet ställde upp i några kommuner. Man tycks inte ha prioriterat kommunalvalen vilket rimligen varje mikroparti borde göra till en början för att erhålla en plattform. Ett annat förslag är att man satsar på kyrkovalet, precis som Sverigedemokraterna gjorde innan de kom in i riksdagen.

En bit efter Enhet, med 4189 röster (0,07%), kommer Svenskarnas Parti som trots att de försökt polera ytan fortfarande måste betraktas som ett nynazistiskt parti. Med tanke på hur mycket de satsat på det här valet och på vilken enorm uppmärksamhet de fått jämfört med andra mikropartier måste valresultatet vara en enorm besvikelse för dem. Strax efter Svenskarnas Parti följer djurrättspartiet Djurens Parti på 4093 röster (0,07%) och abortmotståndarna i Kristna Värdepartiet på 3553 röster (0,06%). De senare bildades som en reaktion på Kristdemokraternas kompromissande och anpassning mot mitten.

Trots Enhets succéval är frågan om Landsbygdspartiet Oberoende ändå inte är mikropartiernas verkliga vinnare. De fick förvisso bara 3450 riksdagsröster (0,06%) men har till skillnad från Enhet bitit sig fast i ett antal kommuner, närmare bestämt nio stycken. I Svenljunga fick man hela fem av de trettiotre mandaten som stod att fördela. Om riksdagspartierna överger landsbygdsfrågorna finns faktiskt möjligheten att Landsbygdspartiet Oberoende har framtiden för sig.

SPI Välfärden, som väl främst inriktar sig på den seniora delen av befolkningen, backar som brukligt och landar i detta val på 3369 röster (0,05%). Därefter är det ett litet hopp till folkomröstningsvurmarna i Direktdemokraterna som samlade ihop 1417 röster (0,02%). Bokstavsliberalerna i Klassiskt Liberala Partiet kom tätt därefter och fick 1210 röster (0,02%). Därefter följer ett stort antal partier och jag mäktar faktiskt inte med att nämna dem alla. Där finns exempelvis Europeiska Arbetarpartiet – EAP, det troligen intressantaste partiet i den svenska partifloran. Där finns också före detta centerpartisten Ove Svidén med sitt LVU-kritiska parti MOR.

Några av de övriga partier jag skrivit om i min bloggserie Mikropartivalkollen 2014 återfinns också i bottenträsket. Det av inre stridigheter och ineffektiv organisation präglade Partiet De Fria fick bara lite över 600 röster (0,01%). Konspirationsteoretikerna i partiet har definitivt haft det tufft och inte blev det bättre av att det mycket snarlika Hälsopartiet som lanserades kort före valet klev in och stal strax över 130 röster från dem.

Bland det absoluta bottenskrapet hittar vi några nanopartier som bara fick en handfull röster. Mest överraskande att finna där nere är kanske Gröna Partiet som blott fick sju röster. Att djupekologerna som brutit sig ur Miljöpartiet inte skulle nå några breda väljarskaror var väl väntat, men att de skulle göra ett så genomuselt val var faktiskt överraskande. Att Börje Peratts Demokraterna skulle gå dåligt var mer väntat. Till och med partiledaren själv hade tydligen insett detta och inte gått och röstat på sitt eget parti. Demokraterna fick två röster om man tolkar de handskrivna valsedlarna generöst. Djurskyddsinspektörshatarna i Djurägarpartiet fick tre röster, lika många som de hade kandidater på sin riksdagsvalsedel. Även det mycket märkliga Vetenskapliga Partiet fick tre röster.

Slutligen, om vi ändå ska ta en liten titt på makropartiernas valresultat noterar jag att vi numera har en satans handgångne man i Uppsala läns landstingsfullmäktige. Socialdemokraten Pontus Näslund, som har en pakt med Hin håle själv, lyckades nämligen tack vare sin placering på valsedeln ta sig in i landstingsfullmäktige. Som brukare återstår nu för mig att se hur en luciferiansk sjukvårdspolitik ser ut.

Liknande inlägg på denna blogg:
Efter riksdagsvalet 2010 skrev jag några rader om de mikropartier som då erhöll flest röster.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Val 2014, Småpartier, Enhet, Landsbygdspartiet Oberoende, Partiet De Fria, Svenskarnas Parti.

I valet och kvalet mellan ros och maskros

Jag står nog egentligen lite närmare Socialdemokraterna än Miljöpartiet men på sistone har det ändå blivit mestadels gröna röster eftersom jag lagt stor vikt vid miljöfrågan i allmänhet och klimatfrågan i synnerhet.

Det är med stor tvekan som jag denna gång trots allt lägger min riksdagsröst på Socialdemokraterna, det parti jag ändå står närmast. För att på något sätt döva klimatsamvetet kryssar jag Lisa Arrenius, en av de sossar jag rekommenderades av en ung herre vid den oberoende klimatvalstugan som stod uppställd på Stora torget i Uppsala. Arrenius står näst sist på listan och kommer garanterat inte att bli inkryssad så det är väl kanske en meningslös symbolhandling att kryssa henne egentligen. En del skulle förvisso säga detsamma om att gå och rösta överhuvudtaget.

Även landstingsrösten går till Socialdemokraterna trots att jag i våras till min fasa upptäckte att en av partiets kandidater ingått en pakt med Djävulen själv. I praktiken skiljer sig nog mina två favoritpartier egentligen inte så mycket åt i landstingspolitiken. Miljöpartiet har dock traditionellt vurmat för alternativmedicin av alla de slag och även om det blivit mycket bättre med åren så är det fortfarande på det viset att jag hellre låter Satan själv hålla i landstingsrodret än att Miljöpartiet får göra detsamma. Och det menar jag alltså bokstavligen! Landstingskrysset får, i brist på mer spännande idéer, gå till förstanamnet Vivianne Macdisi.

Rösten i Uppsalas kommunalval får bli något av ett tröstpris till Miljöpartiet. Även när det gäller Uppsalas kommunpolitik skiljer sig nog mina två partier faktiskt inte så jättemycket åt. Miljöpartiet har dock en radikalare grön politik och är bland annat mer restriktiva än Socialdemokraterna när det gäller att bebygga stadens parker. Bebyggande av parker är givetvis inte en helt enkel fråga och det är väl ett exempel på när gröna värden ställs emot varandra. Alternativet till att bebygga grönområden kan ju ofta vara att istället bygga i förorterna vilket leder till mer transporter. Under min pappaledighet har jag dock kommit att uppskatta gräsplättarna som finns lite här och var och det får bland annat därför bli Miljöpartiet i Uppsalas kommunalval. Jag kryssar Frida Johnsson som jag i alla fall får en hyfsad matchning med i SvT:s valkompass.

Glad valdag!

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Miljöpartiet, Uppsala, Socialdemokraterna, Val 2014, Satan, Global uppvärmning.

Mikropartivalkollen 2014: Djurägarpartiet

Såhär under valrörelsens sista skälvande timmar tänkte jag att det var dags att avverka ännu ett mikroparti, nämligen Djurägarpartiet. Namnet till trots tycks partiet faktiskt rikta sig till före detta djurägare snarare än de som innehar något fyrfota för tillfället. Det råkar nämligen förhålla sig som så att minst två av partiets tre riksdagskandidater dömts för brott mot djurskyddslagen och belagts med djurförbud. Det är väl också den sortens erfarenheter som partiets ideologi har fått ligga och gro i. Partigrundarens blogg och partiets olika Facebooksidor är på grund av det till brädden fyllda med utfall mot länsstyrelser, djurskyddsinspektörer, poliser och länsveterinärer.

Djurägarpartiets ideologiska motpol i partifloran tycks för övrigt vara Djurens Parti, ett relativt nybildat djurrättsparti. Djurägarpartiets grundare ser dock en konspiration i kulisserna bakom Djurens Parti och har på Facebook skrivit att: ”Länsveterinärer har missbrukat Svenska Valsystemet startat ett eget parti som heter Djurens parti och anlitat partimedlemmar genom Djurskyddet Sverige”

Även om Djurägarpartiet måste sägas vara något av ett enfrågeparti så har man faktiskt gjort en del ställningstaganden i andra frågor. När det gäller utrikespolitiken planerar man till exempel stora demografiska förändringar i Nordamerika:

Det är sant !! Vi låter utvandrarna från Europa till Amerika med Original Naturfolket invandra till Europa Igen så Indianerna får Nytt Land eller får ha sitt Amerika ifred,,Samma med Lilla Spanien,,DVS Mexicos Urinvånare får nu tillbaka både America och Mexico så Europen kan nu välja,,antingen Diplomatiskt lämna tillbaka vad dom stal,,eller låta Urbefolkningen få styra sitt eget land igen

Djurägarpartiet
Partiet har flera symboler, bland annat en bevingad häst. Måhända är det en änglahäst, vanvårdad till döds av någon som med rätta är ålagd att hålla sig på avstånd från allt vad djur heter.

Tidigare partier i Mikropartivalkollen 2014: Vetenskapliga Partiet, Partiet De Fria, Demokraterna, Enhet, Lifepartiet, Landsbygdspartiet Oberoende, Hälsopartiet.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Val 2014, Småpartier, Djurägarpartiet, Konspirationsteorier, Djurens parti, Djurskydd.

Mikropartivalkollen 2014: Hälsopartiet

En av detta vals mest optimistiska satsningar är nog Hälsopartiet som av hemsida och Facebookaktivitet att döma inledde sin verksamhet i lördags, blott åtta dagar före valet.

Hälsopartiet är ännu ett i raden av vad man lite elakt skulle kunna kalla foliehattspartier. För att vara ett sådant så innehåller partiprogrammet få överraskningar. De är emot chemtrails, GMO, trådlösa nätverk, vaccinationer och banker. De är för sådant som alternativmedicin och flummig pedagogik i skolan. Enda gången de kliver in och överraskar är när de skriver om vad de vill förbjuda på internet, det tredje hade man nog faktiskt aldrig kunnat gissa sig till.

Inför ett fritt, ocensurerat internet utan myndighetsinblandning, med undantag för kränkande material som nätmobbning, barnporr och narcissism.

(WebCite)

Det är bara spekulation från min sida, men kanske är det nya partiets initiativtagare ett litet gäng som varit missnöjda med det mer etablerade Partiet De Frias utveckling och som därför startat eget. Hälsopartiets partiprogram är i mångt och mycket också väldigt likt Partiet De Frias gamla program. En sak som talar för att Hälsopartiet faktiskt använt material från Partiet De Fria är en felskrivning i partiprogrammet. Det verkar som om man med hjälp av ”sök och ersätt-funktionen” bara bytt ut partinamnet i Partiet De Frias texter. I stycket om elallergi nedan har De Fria dock stavats fel och orden har därför blivit kvar i Hälsopartiets program eftersom det inte fångats upp av ”sök och ersätt-funktionen”:

Timvis mätning av elförbrukning kräver installation av radiosändare i hushållen som skapar sk. smutsig el i ledningarna vilket kan drastiskt försämra hälsan hos den snabbt växande gruppen elöverkänsliga i samhället. De Fira kräver en uttrycklig rätt inskriven i ellagen (1997:857) för alla hushåll att behålla månadsvis elmätning

(WebCite)

Om det nu är så att det rör sig om ett gäng som varit missnöjda med Partiet De Fria, vilket dock inte alls är säkert, så undrar man givetvis vad som orsakat det hela. Ska man spekulera vidare så handlar det kanske om så kallade chemtrails.¹ Information om faran med chemtrails är det första som möter en på Hälsopartiets hemsida, så det verkar vara en prioriterad fråga.

I Partiet De Frias gamla partiprogram, som inte längre står att finna på deras hemsida, fanns också chemtrails med. När deras nya valmanifest släppte tidigare i förra veckan stod dock inte en enda rad om chemtrails att finna. I en video med konspirationsteoretiska veteranerna Henning Witte och Jüri Lina, i vilken man kritiserar Partiet De Fria, påstås att teorierna om chemtrails nyligen blivit omtvistade i partiet och att den typen av teorier inte längre uppskattas av partiledningen.

Oavsett om Hälsopartiet är någon sorts utbrytare ur Partiet De Fria eller ej så har det tydligen stormat en del kring Partiet De Fria på sistone och det har varit en del interna bråk bland konspirationsteoretikerna. Det är väl också det som är problemet med konspirationsteorier. De tenderar att svälla ut och allting blir en del av den stora konspirationen, även de som faktiskt är ens meningsfränder.

Fotnot:
[1] De som tror på chemtrails menar att det vi tror är kondensstrimmor från flygplan egentligen är giftiga kemikalier som illasinnade makter besprutar oss intet ont anande stackare med.

Hälsopartiet

Tidigare partier i Mikropartivalkollen 2014: Vetenskapliga Partiet, Partiet De Fria, Demokraterna, Enhet, Lifepartiet, Landsbygdspartiet Oberoende.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Val 2014,Småpartier, Hälsopartiet, Partiet De Fria, Chemtrails, Konspirationsteorier.

Mikropartivalkollen 2014: Landsbygdspartiet Oberoende

De mikropartier jag tidigare skrivit om i följetongen Mikropartivalkollen 2014 är med all sannolikhet dagsländor som kommer att vara borta om tio år. Det nyandliga partiet Enhet kan förvisso finnas kvar och streta på men det är väl mycket osannolikt att de fått någon form av genomslag. Ett parti som däremot kanske skulle kunna vara något för framtiden om de satsar rätt är Landsbygdspartiet Oberoende. Det parti som tidigare ägde landsbygdsfrågorna, Centerpartiet, är ju faktiskt inte alls lika förknippade med dem längre och det finns därför ett ideologiskt tomrum att göra till sitt för den som är redo att satsa.

Inför förra riksdagsvalet skrev jag om partiet Landsbygdsdemokraterna. Även om de också påstod sig vara ett landsbygdsparti så var de ändå i slutändan främst fokuserade på vargfrågan. Landsbygdsdemokraterna existerar dock inte längre utan uppgick 2012 i Landsbygdspartiet Oberoende.

Jämfört med Landsbygdsdemokraterna är Landsbygdspartiet Oberoende faktiskt ett stort fall framåt och de har ett betydligt bredare program. Dock är även de mycket radikala i vargfrågan och vill inte ha någon frilevande varg i Sverige. Också när det gäller många andra frågor kan man inte anklaga partiet för att vara särskilt grönt. Snarare tycks det ofta präglas av en bakåtsträvande ”Not in my backyard”-attityd och man vill exempelvis införa begränsningar för byggandet av vindkraft.

Bilen är också något av partiets heliga ko, vilket man ju på sätt och vis kan förstå eftersom man på landsbygden är beroende av den på ett helt annat sätt än i staden. I det lokala programmet för Uppsala skriver man bland annat att man vill avskaffa dubbdäcksförbudet som råder på ett par av gatorna i stadens centrum. Betydligt mer svårgenomförbart är nog det nationella målet att sänka bensinpriset för landsbygdsborna. Detta har Landsbygdspartiet Oberoende tänkt genomföra genom att ha skilda skattesatser på bensin beroende på var man bor. I sin informationsfolder skriver man: ”Vi anser att drivmedelsbeskattningen skall vara differentierad och baseras på avståndet till den med kollektivtrafikförsedda tätorten.” Det skulle vara väldigt spännande att se hur ett sådant system fungerade i praktiken. Byråkratin och kontrollapparaten runt den reformen skulle troligen bli något alldeles extra.

Lustigt nog är GMO-frågan den enda fråga där de intagit en för miljörörelsen typisk ståndpunkt. Partiet är där lika restriktiva som i vargfrågan och vill varken att GMO-produkter ska få importeras till eller användas i Sverige. Ställningstagandet motiveras inte närmare och känns även det enbart bakåtsträvande då det är svårt att se vad som egentligen skulle vara ett problem med GMO-tekniken i sig. GMO-motståndet tycks hursomhelst vara något som förenar alla mikropartier.

Landsbygdspartiet Oberoende

På något sätt känns det faktiskt inte som att det är mycket till landsbygdsparti om man i allt eftersträvar att ge landsbygden de fördelar man ser med staden. Man ska ha lika mycket vargar som Stockholms innerstad och landsbygdsbon ska i slutet av månaden ha spenderat ungefär lika mycket pengar på bensin som stadsbon. För att påvisa det absurda i det skulle man kunna föreställa sig partiets motpol Urbanpartiet Oberoende som istället eftersträvar att ge landsbygdens alla fördelar till stadsborna, exempelvis samma låga bostadspriser i staden som på landsbygden.

Nu blev mitt blogginlägg tyvärr ganska negativt. Partiet har dock också en del bra poänger som förtjänar att tas upp. De har rätt i att basservice och kommunikationer givetvis bör kunna upprätthållas även på landsbygden och att utbyggnaden av IT-kommunikation måste sägas vara mycket viktig för landsbygdens framtid. Vidare kan man också, precis som Landsbygdspartiet Oberoende, oroa sig över Sveriges låga självförsörjningsgrad vad gäller livsmedel. I sin informationsfolder sprider de dock tyvärr myten att den är lägre än 50%. Intressant är också partiets förslag till skatteomläggning. Man vill att skatten på naturresurser och energiproducerande anläggningar ska komma kommunerna till del istället för staten. Det är väldigt lätt att se dagens skattesystem som ”naturligt” men det är ju egentligen ganska godtyckligt och en skattereform som den Landsbygdspartiet Oberoende föreslår skulle med ens göra några av de fattigaste kommunerna mycket rika. Även om man inte är för en sådan skatteomläggning kan man ju ändå lite ödmjukt ha sådant i bakhuvudet när man talar om ”orättvisa” Robin Hood-skatter och liknande.

Kanske borde partiet lägga tyngdpunkten på sådant som ovan snarare än att göra sig till megafon för högljudda särintressen som varghat, vindsnurrehaverism och bensinprisgnäll.

Landsbygdsparti på stadens torg
En fördel med mikropartier är att deras partiledare är mer tillgängliga än de etablerade partiernas. Igår bytte jag några ord med partiledaren när Landsbygdspartiet Oberoende stod på Stora Torget i Uppsala.

Här följer WebCite på lite av partiets material utifall partiet ändå skulle bli en dagslända och de ideologiska ställningstagandena behövs i den framtida statsvetenskapliga forskningen om försök att starta upp landsbygdspartier: Partiprogram, valmanifest, informationsfolder.

Tidigare partier i Mikropartivalkollen 2014: Vetenskapliga Partiet, Partiet De Fria, Demokraterna, Enhet, Lifepartiet.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Val 2014, Småpartier, Landsbygdspartiet Oberoende, Landsbygdsdemokraterna, Varghatare, Uppsala.

Mikropartivalkollen 2014: Lifepartiet

Nästa mikroparti att granska inför valet är Lifepartiet. Det är ett relativt nybildat parti vars långsiktiga mål är att komma in i riksdagen. I höstens val ställer man dock enbart upp i valen till Stockholms läns landstingsfullmäktige och Stockholm stads kommunfullmäktige. Enligt uppgift från en person som deltagit på ett seminarium under almedalsveckan tycks partiet faktiskt ha fötts ur ett missnöje med grundarens dåvarande arbetsgivare:

Jag var på svenska akupunkturförbundets seminarium i Almedalsveckan. I frågestunden reste sig en kvinna och pratade om hur hon för många år sedan forskat på holistisk vård på dåvarande Pharmacia. När de sen blev uppköpta av amerikaner så sa de åt henne att sluta med det, men hon ville fortsätta. Facket stödde henne inte och till slut sa hon upp sig och startade en förening och så småningom ett nytt parti: Lifepartiet.

Lifepartiet måste sägas påminna ganska mycket om det redan etablerade nyandligt influerade partiet Enhet. I inledningen till sitt partiprogram betonar nämligen Lifepartiets företrädare förnuftets och rationalitetens begränsningar och vill istället ha en ”helhetssyn” på människan. Man skriver:

Den människosyn som vi håller på att lämna innebar att det rationella, “förnuftet”, är överordnat viljan och känslorna och därför är det som ska styra och kontrollera människors handlande. Samhället och vi har agerat utifrån att människan är en maskin som kan manipuleras och rationaliseras utan några gränser. Detta har inneburit en stegvis förlust av mänskliga värden inom många områden.

Lifepartiet utgår från en helhetssyn på människan. Kropp, själ, tankar och känslor utgör olika dimensioner av att vara människa som inte kan separeras från varandra. Med detta följer en annan syn på till exempel ledarskap, hälsa och framgång. Det innebär att vi alltid behöver ta hänsyn till både fysiska/materiella, ekonomiska, psykologiska, sociala och existentiella dimensioner.

(WebCite)

Precis som Enhet är också Lifepartiet mycket positivt inställda till alternativmedicinska terapier och mer skeptiskt inställda till den konventionella vården. Även när det gäller sjukvården väljer man att efterlysa mer av ”helhetssyn”. Dock är det väl redan som så att god traditionell läkarvård faktiskt tar hänsyn till hela människan. Lifepartiet skriver i vilket fall som helst i sitt partiprogram:

Lifepartiet arbetar för att hälso-och sjukvården utgår ifrån en helhetssyn på människan. Människan är en del i det ekologiska, sociala och ekonomiska systemet. Utgångspunkten för hälsa, vård och omsorg är att alltid ta hänsyn till hela människan – både fysiska, psykosociala och existentiella dimensioner – utifrån individens egna förutsättningar. Sympton ska ses som en signal på kroppslig och/eller själslig obalans. Målet måste vara att finna orsakerna till denna obalans. Jämför detta med dagens sjukvård där människor “pressas in” i diagnoser för att över huvud taget få tillgång till hjälp. Många fastnar därför i “kroniska” diagnoser istället för att få möjlighet att återställa obalanserna.

(WebCite)

Att alternativmedicinska terapier har problem med bristande vetenskapligt stöd tycks man inom Lifepartiet vilja lösa genom att helt enkelt omdefiniera begreppen:

Begreppet “vetenskap och beprövad erfarenhet” ska definieras och utvecklas utifrån en helhetssyn på människan och utan bakomliggande ekonomiska intressen.

(WebCite)

Det dunkelt skrivna är det dunkelt tänkta och det är oklart hur de menar att en ny definition skulle se ut. Förutom att anmärka på att nonsensordet ”helhetssyn” återkommer ännu en gång så skulle vän av ordning nog vilja veta på vilket vis den nuvarande definitionen av ”vetenskap och beprövad erfarenhet” är formad av bakomliggande ekonomiska intressen.

Vi lämnar den dunkla ideologin därhän för att istället kika på partiarbetet. Hur det gick till när partiet samlade in namnunderskrifter för att registrera partibeteckningen kan man läsa om på bloggen karinmira:

På lunchen kom en äldre kvinna och satte sig vid vårt bord och höll en monolog om sitt liv. Efter en kvart kom hon till saken – hon behövde våra namnunderskrifter för att kunna starta ett parti. Vet ni vad det skulle heta? Lifepartiet. Haha, flummigare namn får man leta efter. Jag skrev inte under.

Samla in namnunderskrifter må vara lite besvärligt, men det är faktiskt bara början. Precis som med många andra av alla dessa mikropartier så ställer man sig frågan: varför i hela friden väljer man att starta ett helt nytt parti? Att etablera ett parti är vanligtvis ingenting man gör i en handvändning, oftast krävs det många år av träget arbete. Varför inte istället engagera sig i ett liknande parti som redan är någorlunda etablerat? I detta fall kunde man istället för att starta Lifepartiet engagerat sig i det snarlika Enhet. Inte kan det väl vara så enkelt som att man själv vill vara partiledare? Det är ju nämligen alltid lite svårare i ett parti du inte startat själv.

Lifepartiet måste för övrigt vara det enda parti som har hundra procent konsulter på sina valsedlar. På landstingsvalsedeln till Stockholms läns landsting finner vi nämligen två managementkonsulter, två utvecklingskonsulter och en redovisningskonsult.

Tyvärr måste de fem konsulterna hitintills sägas ha varit ganska osynliga i valrörelsen. Av ett uttalande i Vårt Kungsholmen att döma har de dock ett ess i rockärmen:

Hur ska ni kampanja?

–Det är vår egen hemlighet så länge. Vi vill ha ett överraskningsmoment.

Håll utkik i Stockholmspolitiken alltså!

Tidigare partier i Mikropartivalkollen 2014: Vetenskapliga Partiet, Partiet De Fria, Demokraterna, Enhet.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Val 2014, Lifepartiet, <Småpartier, Alternativmedicin, Enhet, Ideologi.

Mikropartivalkollen 2014: Enhet

Nästa del i serien Mikropartivalkollen 2014 tänkte jag ägna åt partiet Enhet, det nyandliga alternativet i höstens riksdagsval. Partiet är faktiskt att betrakta som någorlunda etablerat. Till skillnad från många andra mikropartier så har Enhet faktiskt varit med i ett par decennier. Senaste riksdagsvalet var dock ett katastrofval för dem och de backade till 632 röster från föregående vals hyfsade 2648 röster. Till detta val tycks man dock ha kavlat upp ärmarna för att rädda partiet och man deltog bland annat under årets almedalsvecka.

Enhet i Almedalen 2014 (Anonym fotograf)

Om vi ska börja med partiprogrammet så vill jag minnas att det var betydligt mer skruvat när jag tittade på det förra gången, vilket förvisso var för ett antal år sedan. Bland annat innehöll det då en del passager i vilka partigrundaren Ulf Wåhlström spekulerade vilt om frekvenser och världens beskaffenhet. Även om partiprogrammet numera ger ett något seriösare intryck så framträder dock tydligt en bild av ett direkt vetenskapsfientligt parti om man skummar igenom det. Man oroar sig bland annat över elektromagnetisk strålning och vill inte ha några trådlösa nätverk i skolorna. Man är också skeptiska till läkemedelsindustrin och psykiatrin med sin, som man menar, övertro på medicinering. Däremot är man mycket positivt inställd till många alternativa terapier som saknar vetenskapligt stöd och vill att de ska ingå i patientförsäkringen.

Efter en snabb genomläsning av partiprogrammet tycks det mig som att partiet inte är lika uttalat nyandligt längre utan man tycks istället lägga tyngdpunkten på ekonomi, eller kanske snarare på avståndstagande från ekonomi. Man ”arbetar för ett räntefritt, spekulations- och inflationsfritt samhälle” och en av huvudfrågorna är införandet av basinkomst, deras benämning på medborgarlön. Basinkomstförslaget rör sig om en mycket dyr reform som dessutom lär rubba incitamenten att arbeta en hel del.

Även om partiets yta i alla fall tycks vara någorlunda polerad så blir man ju nyfiken på vad som rör sig därunder. Jag har därför tittat närmare på ett par av riksdagskandidaterna för att se vilken uppfattning de egentligen har om världen.

Jens Jerndal, som för övrigt tituleras paradigmskiftesforskare på riksdagsvalsedeln, tycks tro på en uppsjö av bisarra konspirationsteorier. Bland annat tror han inte på den officiella förklaringen till HIV och AIDS. Jerndal skriver:

Seeing how the world has been sold the unproven HIV-causes-AIDS dogma, and especially the fatal drug regime that goes with it, I cannot help thinking of Nazi Germany´s crushingly efficient propaganda machine with its use of mass psychosis, brilliantly masterminded by a certain Mr. Goebbels. History does repeat itself, only in new forms and with new labels.

To a fast growing number of keen professional observers, it is increasingly obvious that AIDS is not caused by any virus, that it is not sexually transmitted and not even contagious at all. Instead, AIDS is a multifactorial syndrome, with its most important cause being poisonous chemicals and drugs, among them insecticides, pesticides, benzene-linked anal lubricants used by some homosexuals, recreational drugs, multiple parasitical, viral and bacterial infections, and not least prescription drugs of many kinds and most particularly so the extremely toxic chemotherapy routinely prescribed for AIDS and ”HIV infection”.

There is no lack of effective non-toxic treatments for AIDS, and it is perfectly possible to cure it. We just have to acknowledge the true causes, and stop poisoning people to death.

(WebCite)

En annan av partiets riksdagskandidater är mediet Hasse Nyander. Hans mediumskap är mångfacetterat och en av delarna i det är så kallat fysiskt mediumskap. Fysiskt mediumskap tycks så gott som alltid röra sig om att man medvetet lurar människor. En fysisk seans brukar gå till på det viset att mediet samlar ett slutet sällskap med starkt troende människor i ett mörkt rum och sedan, eventuellt assisterad av en medhjälpare, lurar mediet deltagarna med diverse billiga trick. Hasse skriver på sajten livsenergi.se om hur han själv varit med som deltagare på en fysisk seans med mediet Stewart Alexander och blivit hänförd av det han upplevt:

Vad fick vi då uppleva undrar säkerligen ni, så jag tänker börja berätta om det av de fysiska fenomen som jag personligen är mest fascinerad av och som vi där fick höra – direct voice. Direkt röst som man skulle kunna kalla det på svenska är när andevärlden hörs oberoende av något medium som de t.ex. gör i trance. I trance så lånar de helt enkelt mediets stämband och pratar vi dem, men med direct voice så hörs deras röst helt oberoende i luften och alla i rummet hör den klart och tydligt. Det vanligaste sättet att få till detta fenomen är att de med ektoplasma skapar en röstlåda, helt enkelt ett par konstgjorda stämband som de forma sin röst genom. Ektoplasma är ett ämne som är en blandning mellan energi från mediet, ibland deltagare på seansen och andevärlden. Dr Barner heter han som kommer med direct voice på Stewarts seanser och pratar till deltagarna. Han även materialiserade sig, lät sig ta form till en kropp med hjälp av ekotplasma så han kunde gå runt i seans rummet och röra vid folk. Jag har varit med om direct voice att antal gånger vid det här laget, men något som jag inte kan få nog av, utifrån att jag tycker det är så fantastisk och fascinerande. Hade en önskan att min pappas röst skulle komma på detta sätt under seansen, men det uteblev tyvärr. Men jag väntar, en dag skall jag höra den i luft och lika klart och tydligt som då han fysisk levde.

En annan sak som jag finner roande är något man kallar trumpeter, men de ser mer ut som koner eller som en långsmal megafon. De har också självlysande tejp på sig, då man på de flesta fysiska seanser sitter i helt mörker. Med hjälp även här av ektoplasma så kan dessa trumpeter börja röra sig och flyga runt i rummet, vilket de även gjorde denna kväll. Ibland använder andevärlden dem till att förstärka sin röst och då hör man rösten ur dessa trumpeter. Detta hände dock inte denna kväll.

[…]

En annan ande som heter Walter, materialiserade sin hand med hjälp av ektoplasma så att alla i rummet kunde se den och en kvinna fick hålla i den. De ringde i en liten metallklocka som stod på ett bord, trummade med en trumpinne på detta bord. De gjorde ett experiment som man kan kalla materia genom materia. Monika, min fru är en av de som fick gå fram och vara med i detta experiment. Stewart sitter fastbunden i en karmstol med vanliga svarta plaststripes. Hon fick ha sin vänstra hand på hans hand och med den högra känna så han var väl fastbunden. Plötsligt så rykte båda deras händer till och armarna flög upp i luften. Fortfarande höll hon sin vänstra hand på hans han och fick sedan känna på armstödet och där satt fortfarande stripen kvar. De sänkte ner sina händer och Walter som nu pratade via Stewarts stämband (trance) sa att han skulle överraska henne och vips så hade hon stripen i sin hand, utan kunna förklara hur det gått till. Man hörde sen hur andevärlden drog fram en ny stripe från bordet och spände fast Stewart igen.

(WebCite)

Av texten ovan att döma tycks Hasse ha låtit sig luras av ett annat medium. Även om fysiskt mediumskap ingår i en del av Hasses egna mediala kurser så är det oklart exakt vad det innebär i just de fallen och det får väl vara osagt om Hasse hör till de medvetna eller omedvetna bedragarna när det gäller den biten.

Om man slutligen ska göra en liten jämförelse mellan Enhet och det andra alternativa valet Partiet De Fria så känns det faktiskt som om de två partierna på något vis har olika kön. Enhet är inriktade på mer mjuka värden samtidigt som Partiet De Fria fokuserar mest på konspirationsteorier, en traditionellt manlig domän i den alternativa sfären. Partiet De Frias partistyrelsemedlemmar och kommunledare är, i alla fall för tillfället, också alla män. Enhet verkar däremot ha en hyfsat jämn könsfördelning. Något annat som kan sägas vara till Enhets fördel är att de, till skillnad från broderpartiet Partiet De Fria, har någon form av sammanhållen vision av vilket samhälle de vill ha. Hur realistisk visionen är går dock uppenbarligen att diskutera.

Enhet

Tidigare partier i Mikropartivalkollen 2014: Vetenskapliga Partiet, Partiet De Fria, Demokraterna.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Val 2014, Småpartier, Enhet, Partiet De Fria, Konspirationsteorier, Medialitet.

Mikropartivalkollen 2014: Demokraterna

Sommarföljetongen Mikropartivalkollen 2014 fortsätter idag med vad som tycks vara ännu ett enmansparti, nämligen Demokraterna. Partiets grundare och tillförordnade partiledare Börje Peratt har en mycket stor nätnärvaro med mer än tjugo olika bloggar. På varje blogg ger han utlopp för en del i sin renässansmänniskopersonlighet. På Börje Peratt – Utforskare odlar han till exempel sin vetenskapliga sida, på Börje Peratt – Filmaren skriver han om sina filmer och på Börje Peratt – Författare skriver han om sitt författarskap. Att blott en person ligger bakom partiet gör måhända i slutändan inte så mycket när denne ändå är såpass mångsidig.

Peratt är gammal centerpartist men har på sistone känt sig besviken över partiets utveckling vilket väl säkert är en av anledningarna till att han startat ett nytt parti. Demokraternas program är nog i mångt och mycket också gamla Centerpartiets kryddat med lite vurmande för alternativmedicin och andra av Peratts förvånansvärt starka åsikter i vitt skilda frågor. För att vara ett enmansparti är programmet faktiskt förhållandevis brett och tycks vara jämförelsevis balanserat. Även om Peratt propagerar för en del alternativa idéer tror han inte på sådant som mer extrema konspirationsteorier, exempelvis chemtrails. Om man börjar undersöka vad som egentligen åsyftas bakom de kortfattade och till synes hyfsat balanserade målsättningarna på Demokraternas hemsida så blir det dock i slutändan ofta riktigt skruvat ändå. Jag ska göra ett par djupdykningar i ett par av partiets ställningstaganden för att visa vad jag menar.

Demokraterna kommer exempelvis att bekämpa kränkningar och förföljelser på nätet. Det låter kanske lovvärt men frågan är ju vad som egentligen menas med kränkningar och förföljelser. Det är sällan Peratt tillåter sig att bli särskilt konkret angående det på sina bloggar men i de fall han varit konkret så tycks det handla om sådant de flesta skulle anse hör till ordinär debatt och idékritik. En av de gånger Peratt reagerat som kraftigast var när rikskända mediet Terry Evans blev kritiserad på sin Facebooksida av personer som var skeptiska till hans övernaturliga förmågor. Peratt gick då i taket och kontaktade bland annat kritikernas arbetsgivare. Av någon anledning tycks det faktiskt vara ”kränkningar” från just ateister och skeptiker som upprör Peratt allra mest.

Den perattska retoriken är för övrigt av den typ som uppfyller Godwins lag flera gånger om i samma stycke. Se exempelvis denna perattska svada i vilken han beskriver den svenska skeptikerföreningen VoF:s natur:

Denna åsiktsförtryckarmaskin påminner om ett sektliknande kotteri som fungerar som Stasi med upprättade listor på tänkbara förvillare och ett slags angiverisystem som leder till dokumentation över personer mot VOF. Det är inte långsökt att inse vilka som finns i dessa listor, naturligtvis alla som utsetts till förvillare men hur många fler? VOF är i grunden odemokratisk och liknar Ku Klux Klan både till innehåll och metod. ”Årets förvillarpris” är Vofs brinnande kors. Rent organisatoriskt finns VOF överallt i högskolor, på myndigheter och vad värre är i publika media. Ungefär som Nazisterna i Tyskland behöll sina ämbetspositioner och såg till att skydda varandra innehar de toppositioner både på KTH och andra lärosäten och med den anonyma och ansiktslösa skeptikerkåren i ryggen aktiveras stormtrupperna att kommentera och som här rösta positivt på VOF och på KTH. Det är bra att denna mörka tendens i svenska samhället börjar rotas fram ur sina hålor.

(WaybackMachine)

Peratt nöjer sig dock inte med att enbart debattera på nätet och kontakta arbetsgivare. Den initiativrike stockholmaren har även grundat föreningen Humanism & Kunskap för att återerövra humanismen från ateisterna och skeptikerna. Jämfört med Demokraterna får Humanism & Kunskap sägas vara en succé eftersom de i alla fall har fler aktiva medlemmar än blott Peratt själv.

Peratts kritiker skulle mena att han i sitt korståg mot näthatet själv blivit sinnebilden av en näthatare. Han har en oöverträffad förmåga att gå i spinn över till synes oförargliga ifrågasättanden och man undrar givetvis vad allt bottnar i. Varför blir han så provocerad av organiserad ateism och vetenskaplig skepticism? Det är givetvis bara spekulationer men frågan är om det i grund och botten handlar om att Peratts egna teorier om medvetandet utsatts för kritik. Den minst sagt produktive Peratt har nämligen bland alla sina andra projekt hitintills gett ut två delar i en trilogi som han blygsamt kallar Om medvetandets uppkomst anspelandes på Darwins Om arternas uppkomst. I den siktar han på att revolutionera vår syn på människans medvetande. Den första delen $uccebo – Fröet till framgång står oläst i min egen bokhylla och jag har tvekat huruvida jag verkligen ska använda delar av min utmätta tid på jorden till att läsa den. $uccebo, stavat med dollartecken, är Peratts egen term och det är namnet på någon sorts inneboende vilja till framgång. Jag har utan att ha läst boken fattat det som att $uccebo finns i alla levande organismer och evolutionen är därför viljestyrd i någon mening. Peratts vetenskapliga metoder är minst sagt oortodoxa. Termen $uccébo kom exempelvis till honom i en dröm och därefter såg han som sin uppgift att ta reda på vad det drömda ordet faktiskt betydde.

Nästa punkt i Demokraternas program vi ska kika närmare på är inställningen till en av våra sjöfåglar, nämligen mellanskarven. Av Peratts beskrivningar att döma är mellanskarven faktiskt något av en domedagsfågel:

Det var sorgligt att höra yrkesfiskare beskriva hur deras fiskebestånd i stort sett utplånats av detta skadedjur. För att förstå detta måste man nästan ha sett hur den jagar. I flockar om flera hundra driver de in fiskestimmen i vikar så att fisken inte har någon annan stans att fly än upp på land. Mellanskarvsflocken återvänder i några dagar och praktiskt taget utrotar bestånden. På detta sätt flyttar den sedan vidare och lämnar vattenöknar efter sig.

(WebCite)

Det slutar dock inte där. Peratt anklagar också mellanskarven för algblomningar, övergödning och syrebrist i Östersjön och han menar att de som vill bevara mellanskarven angriper de mänskliga rättigheterna. Peratt ser faktiskt bara en lösning på mellanskarvfrågan och skriver på Demokraternas hemsida:

Tyvärr har ornitologer målat in sig i ett hörn och kämpar med alla medel för att försvara den destruktiva stammen av mellanskarv. Det är i praktiken ett förräderi mot natur, fauna, våra vatten och folket runt Östersjön.

Vi måste snarast inleda fri jakt året om på detta skadedjur.

(WebCite)

Man kan tro att någon som är partiledare för ett parti som heter Demokraterna och eftersträvar parlamentariskt inflytande ser det som självklart att det är ny lagstiftning som gäller om man vill ändra på något och tills dess verkar man inom lagens gränser. Peratt tycks dock inte ha tålamod att vänta utan vill uppenbarligen att man ska bryta mot lagen för att skydda oss från den diaboliska mellanskarven. Angående EU:s fridlysning av mellanskarven skriver han nämligen:

Sverige kan göra två saker. Gå ut ur EU och ta itu med problemet eller kräva att EU lyfter fridlysningen och öppnar för fri jakt. Civil olydnad kan, tills ett sådant beslut tas, säkert göra viss skillnad.

(WebCite)

För den som vill ha en snabb introduktion för att kunna bemöta sådana som likt Peratt på olika vis förvillar i skarvfrågan rekommenderas det kortfattade dokument som Sveriges Ornitologiska förening står bakom. I dokumentet går man igenom missuppfattningar rörande artens ursprung, populationstillväxt och påverkan på omgivningen.

Peratt har väl så smått börjat inse att det inte blir några framgångar för Demokraterna i höstens val. Detta har dock inte utmynnat i någon insikt om att projektet kanske inte var någon god idé. Peratt har istället börjat odla en egen dolkstoss-myt där två av den alternativa sfärens profiler görs till syndabockar för Demokraternas misslyckande. Peratt presenterade för första gången sitt parti i den alternativa nätpublikationen Newsvoice men fick då kritik i kommentarsfältet av Mats Sederholm, författare till boken Det enda rätta, och Tomas bakom alternativa webb-TV-kanalen 2nd Opinion. Peratt skriver upprört om hur de sänkte hans initiativ till det nya partiet:

Några som man normalt sett skulle tro kunde stötta detta var alternativisterna men från två av dessa kom ett förödande angrepp värdigt de mest aggressiva pseudoskeptikerna. Ja till en början blev det enbart positiva reaktioner men sedan kom Mats Sederholm (Klar sikt med grumlig vy) åtföljd av Tomas ”Canal Second opinion” med sådana påhopp att jag häpnade. Tomas använde mängder av nicks i sann voffanda för att få det att verka som att flera ville skjuta projektet i sank. Men det var bara dessa två.

(WebCite)

Peratt kräver en ursäkt från de båda och skräder inte orden när han berättar vad alternativet är:

Om inte Tomas på Canal Second Opinion och Mats Sederholm ”Klar sikt?” så aggressivt och med VOF metoder saboterat diskussionen om Demokraterna kanske vi hade haft ett sådant alternativ idag.[6] Jag hoppas att fler vaknar efter höstens val och kan tänka sig bygga D. Jag hoppas också att Tomas och Mats har den moral som krävs för att be om ursäkt för sitt tilltag och bidra till alternativisternas enande när det rör förhållande till demokrati och dess spelregler. Allt annat är anarki, despotism och risk för terror.

(WebCite)

Skulle, trots kniven i ryggen, Demokraterna få makten i Sverige så är det svårt att säga exakt vad som skulle hända. Två saker vet vi dock säkert, mellanskarven har gjort sitt och vi skulle definitivt få säga adjö till yttrandefriheten på nätet. Det är väl dock inte särskilt troligt att det kommer att inträffa. Den största chansen att få se Peratt i en folkvald församling är nog istället att boende i Danderyds kommun röstar på Centerpartiet och kryssar Peratt. Ty trots besvikelsen på Centerpartiet, och trots initiativet till ett nytt parti, ställer Peratt ändå upp för Centerpartiet i Danderyds kommunval. Det är väl frågan om det faller inom den kommunala kompetensen men måhända kan Danderyd faktiskt bli Sveriges första mellanskarvfria zon där heller ingen kritik mot andemedier eller hobbyvetenskapliga teorier om människans medvetande på några som helst villkor tillåts förekomma.

Demokraterna

Tidigare partier i Mikropartivalkollen 2014: Vetenskapliga Partiet, Partiet De Fria.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Val 2014, Småpartier, Demokraterna, Centerpartiet, Mellanskarv, Skepticism.

Mikropartivalkollen 2014: Partiet De Fria

Tror du att Bilderberggruppen är en central del i den stora konspirationen mot mänskligheten? Är du extremt kritisk till bankväsendet och det sätt varpå pengar skapas? Vill du förbjuda GMO i Sverige? Tror du på chemtrails, det vill säga att det som påstås vara flygplanens kondensstrimmor egentligen är skadliga kemikalier som vi i hemlighet besprutas med? Misstänker du att påståendena om mänskligt orsakad global uppvärmning egentligen är en konspiration? Om svaren på dessa frågor är ja så ska du i september definitivt rösta på konspirationsteoretikernas parti nummer ett, Partiet De Fria.

Partiets ideologi är ett sammelsurium av de mer kända konspirationsteorierna. Det finns dock en viss slagsida mot vissa konspirationsteorier, exempelvis sådana involverande Bilderberggruppen. Det är nog ingen tillfällighet. En av partiets nyckelpersoner och grundare, Bo Jonsson, har nämligen länge varit engagerad kritiker av just Bilderberggruppen. Han har tidigare figurerat i sin egen konspirationsteoretiska roadmoviedokumentär Pink & Camo i vilken han tillsammans med kompisen, och sedermera också partikamraten, Shanti bilar från Rättvik till St Moritz för att protestera vid Bilderberggruppens möte. Värt att notera är att blott två och en halv minut in i filmen vänds kameran upp mot skyn för att dokumentera de chemtrails de två där tror sig se. Då och då kör de upp kameran i ansiktet på någon intet ont anande stackare de möter längs vägen och frågar vad denne vet om Bilderberggruppen. Det visar sig oftast vara noll och intet. När de två konspirationsteoretikerna inte tittar upp i skyn eller överraskar folk med märkliga frågor sitter de i bilen och svamlar om judar, bankväsendet och hur den globala uppvärmningen blott är en konspiration. Filmen innehåller oräkneliga meningslösa episoder som borde klippts bort och den är direkt plågsam att se. Inte ens jag, som ju ändå är perverst intresserad, klarade av att se mer än halva filmen.

Har man efter Pink & Camo inte tröttnat på skakig handkamera och överfallsintervjuade stackare som ser ut som levande frågetecken kan man titta på Partiet De Frias videos från 2013 års Almedalen i vilka de ställer frågor om Bilderberggruppen och chemtrails till kända politiker. Inte heller i Almedalen förra året kunde man dock låta bli att vända kameran mot skyn för att dokumentera lite chemtrails.

Partiet deltar självklart också i årets Almedalsvecka och idag blev det officiellt att en partiledare utsetts. Det blev Carl Norberg vilket måste sägas vara ett misstag av episka proportioner, till och med för ett foliehattsparti. Norberg är nämligen ökänd för sina antisemitiska konspirationsteorier och har bland annat ifrågasatt förintelsen. Det ska bli mycket intressant att följa efterspelet till partiledarutnämningen.

Avslutningsvis hör Partiet De Fria till de partier som inte registrerat sin partibeteckning. De gjorde förvisso en insats för att samla ihop namnunderskrifterna som behövs för att registrera och därmed skydda partinamnet men misslyckades. Att ett apart enmansparti som Vetenskapliga Partiet inte fixar det är fullt förståeligt men att ett apart flermansparti som Partiet De Fria går bet är märkligare. Partiet De Fria har ändå visst stöd, många har gett dem tummen upp på Facebook och de har också fått en hel del uppmärksamhet på olika konspirationsteoretiska sajter. Vore man konspirationsteoretiskt lagd skulle man kunna ana en konspiration bakom misslyckandet.

Partiet De Fria

Tidigare partier i Mikropartivalkollen 2014: Vetenskapliga Partiet

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Val 2014, Partiet De Fria, Småpartier, Konspirationsteorier, Chemtrails, Antisemitism.