Miljöpartiet – PKJonas

Jag röstar för hårdför klimatdiktatur

Jag kör ju med helt öppna kort på den här bloggen och är föredömligt transparent både med min estimerade etniska sammansättning samt hur jag brukar rösta. När det gäller det kommande europarlamentsvalet bestämde jag mig ganska tidigt för att rösta på Miljöpartiet snarare än Socialdemokraterna. Klimatproblematiken bryr sig ju inte om nationsgränser och löses lämpligen på över- & mellanstatlig nivå. Det kändes därför ganska naturligt att rösta på det mest radikala gröna alternativet. I bakhuvudet fanns också de socialdemokratiska ledamöternas svek i omröstningen om det nya upphovsrättsdirektivet, även om jag väl inte brukar tillmäta den typen av frågor så stor vikt och det dessutom finns indikationer på att miljöpartisterna inte kommer att hantera frågorna bättre framledes.

Personkrysset får gå till Miljöpartiets tydligast klimatprofilerade kandidat Pär Holmgren. Han har förvisso uppmärksammats av sina meningsmotståndare för uttalanden där han tycks svajat en del rörande något så centralt som det demokratiska styrelseskicket och antytt att situationens allvar kräver att man kompromissar med det folkliga inflytandet. Det kanske inte var direkt de uttalandena som fick mig att, likt de fem männen i lustiga hattar i den tecknade filmen Tjuren Ferdinand, tänka ”Bravo! Excelente! Magnifico! Espléndido! Honom ska vi ha!” men jag tar mig i slutändan friheten att ha överseende med att Holmgren råkat slinta lite med tungan. Han har vidare vid flera tillfällen klargjort sin inställning och bedyrat sin tilltro till demokratin som det mest överlägsna styrelseskicket.

I nuläget ser det ut som att Miljöpartiet kommer att erhålla minst två mandat men risken finns ju att Miljöpartiet blott får ett mandat och att Pär Holmgren inte blir inkryssad vilket skulle kännas trist. Inte för att jag har några starka antipatier mot förstanamnet Alice Bah Kuhnke (trots att hon på Facebook påståtts vara en förklädd reptilormsvarelse) men hon är kanske inte den där utpräglat miljö- och klimatprofilerade miljöpartisten jag vill vill vara med och rösta in.

Sedan är det ju när allt kommer omkring inte alls säkert att en röst på den mest klimatprofilerade kandidaten i det mest klimatprofilerade partiet är den bästa klimatrösten. Det kan kanske vara bättre att rösta på någon sosse som är bättre på att omsätta retoriken i praktik, såsom tidigare Åsa Westlund och numera Jytte Guteland. Eller kanske är det allra bästa att rösta på någon som avviker från sin till miljö- och klimatfrågor ljumt inställda partigrupp och som kanske kan bidra till att ända inriktningen, likt Anders Wijkman under sin tid i Kristdemokraterna.

Jag väljer dock som sagt att i slutändan välja den mest radikala kandidaten, vilket förhoppningsvis inte skapar polarisering, utan istället bidrar till att förflytta overtonfönstret.

       

       

Mitt val 2018

Jag känner egentligen att jag står närmare Socialdemokraterna än Miljöpartiet i flera frågor och skulle hellre röstat på de förra snarare än de senare om det inte vore för klimatfrågan. Mina val har varit klimatval långt innan det blev trendigt. De senaste valen har väl mina röster fördelats hyfsat jämnt mellan de två partierna, och jag har alltid velat fram och tillbaka över hur stor vikt jag ska tillmäta miljöfrågorna i allmänhet och klimatfrågan i synnerhet.

En sak får jag dock inte att gå ihop denna gång. Samtidigt som detta riksdagsval tydligen ska vara ett klimatval så kan Miljöpartiet vara på väg att åka ur riksdagen.

Att ett rödgrönt regeringsparti riskerar att falla ur riksdagen får faktiskt vara det som slutligen fäller avgörandet till Miljöpartiets fördel detta val. Jag tänker i år därför sälla mig till de väljare som vid val på ett närmast övernaturligt vis söker sig till det parti där rösterna behövs, som om de hade någon form av kollektivt medvetande. Det gäller dock att det går hem och att Miljöpartiet klarar spärren, annars är man inte en smart stödröstare utan en idiot som slängt sin röst i sjön.

Personkrysset på riksdagslistan får, kanske lite fantasilöst, gå till förstanamnet Niclas Malmberg. Av denna debattartikel att döma så hör han uppenbarligen till den vetenskapsvänliga falangen inom partiet, vilket jag uppskattar.

Det är inför varje val väldigt svårt att se vad som faktiskt skiljer Socialdemokraterna från Miljöpartiet när det gäller Uppsalas kommunpolitik. Miljöpartiet är dock lite radikalare i sin miljöpolitik så de får även kommunrösten detta val och personkrysset får gå till tredjenamnet Lars Friberg som tydligen är en lokalpolitiker med klimatfokus. När det gäller regionfullmäktige så får jag väl i alla fall se till att slänga åt Socialdemokraterna den rösten och personkrysset får gå till sjättenamnet Johan Sundman. Han gav ett gott intryck i valdebatten hos föreningen Heimdal som jag såg på Youtube. Sundman är tydligen både försvarsvän och har en för socialdemokrater ickekonventionell syn på NATO. Den typen av frågor kommer väl i och för sig inte att behandlas i regionfullmäktige men det vittnar ju hur som helst om en allmän rekorderlighet.

       

       

Spel på nästa svenska regeringsbildning

Jag brukar då och då, utan vidare framgång, pröva lyckan genom att satsa pengar på politik. Efter att det amerikanska presidentvalet avgjorts är de enda två spel jag i nuläget har öppna på vilka partier som kommer att ingå i nästa svenska regering. I juni 2016 satsade jag en hundralapp vardera på att vår nästa regering kommer att vara någon sorts mittenregering och bestå av antingen S+Mp+L+C eller S+L+C. Då gav Unibet 101 respektive 151 gånger pengarna på de spelen och jag kommer alltså att få 10.100 SEK respektive 15.100 SEK tillbaka om de mot förmodan skulle slå in hösten 2018. Under den senaste tiden har den svenska politiska spelplanen öppnats upp något och en blocköverskridande regering framstår om än inte som trolig, så i alla fall som mindre otrolig än tidigare. Unibet ger därför bara 41 respektive 15 gånger pengarna tillbaka på mina två spel om man skulle lägga sina slantar på dem nu.

Jag skulle gärna vilja gardera mina två spel på mittenregeringar med fler liknande alternativ. Det är dock svårt att hitta något att spela på som ger tillräckligt mycket pengar tillbaka. En alternativ mittenallians bestående av S+Mp+C ger exempelvis blott 12 gånger pengarna. Vidare ger en allians mellan arvfienderna M+S 15 gånger pengarna vilket känns alldeles för lågt även om partierna förvisso står närmare varandra ideologiskt än någonsin.

Högst odds av de spelbara alternativen ger just nu regeringskombinationen S+SD, hela 126 gånger pengarna. Jag har dock för mig att samma spel gav ungefär 150 gånger när jag kollade för ett par veckor sedan. Kanske har någon analytiker på Unibet bedömt att den extremt osannolika regeringen blivit lite mindre osannolik efter Socialdemokraternas utspel om starkare försvar, hårdare tag mot brottslighet mm. Det finns dock inte en chans att den alliansen blir verklighet och jag hade inte satsat mina slantar på en sådan regering om det så gett mig tusen gånger pengarna tillbaka.

Det som jag till sist beslutade mig för att lägga kompletteringshundringen på var faktiskt ingen mittenregering utan att S+Mp bildar regering även efter nästa val. Det ser i och för sig väldigt tufft ut för dem just nu men 10 gånger pengarna kändes ändå helt okej i sammanhanget.

Ingen ersättning har utgått till mig för detta blogginlägg.

       

       

I valet och kvalet mellan ros och maskros

Jag står nog egentligen lite närmare Socialdemokraterna än Miljöpartiet men sistone har det ändå blivit mestadels gröna röster eftersom jag lagt stor vikt vid miljöfrågan i allmänhet och klimatfrågan i synnerhet.

Det är med stor tvekan som jag denna gång trots allt lägger min riksdagsröst på Socialdemokraterna, det parti jag ändå står närmast. För att på något sätt döva klimatsamvetet kryssar jag Lisa Arrenius, en av de sossar jag rekommenderades av en ung herre vid den oberoende klimatvalstugan som stod uppställd på Stora torget i Uppsala. Arrenius står näst sist på listan och kommer garanterat inte att bli inkryssad så det är väl kanske en meningslös symbolhandling att kryssa henne egentligen. En del skulle förvisso säga detsamma om att gå och rösta överhuvudtaget.

Även landstingsrösten går till Socialdemokraterna trots att jag i våras till min fasa upptäckte att en av partiets kandidater ingått en pakt med Djävulen själv. I praktiken skiljer sig nog mina två favoritpartier egentligen inte så mycket åt i landstingspolitiken. Miljöpartiet har dock traditionellt vurmat för alternativmedicin av alla de slag och även om det blivit mycket bättre med åren så är det fortfarande på det viset att jag hellre låter Satan själv hålla i landstingsrodret än att Miljöpartiet får göra detsamma. Och det menar jag alltså bokstavligen! Landstingskrysset får, i brist på mer spännande idéer, gå till förstanamnet Vivianne Macdisi.

Rösten i Uppsalas kommunalval får bli något av ett tröstpris till Miljöpartiet. Även när det gäller Uppsalas kommunpolitik skiljer sig nog mina två partier faktiskt inte så jättemycket åt. Miljöpartiet har dock en radikalare grön politik och är bland annat mer restriktiva än Socialdemokraterna när det gäller att bebygga stadens parker. Bebyggande av parker är givetvis inte en helt enkel fråga och det är väl ett exempel på när gröna värden ställs emot varandra. Alternativet till att bebygga grönområden kan ju ofta vara att istället bygga i förorterna vilket leder till mer transporter. Under min pappaledighet har jag dock kommit att uppskatta gräsplättarna som finns lite här och var och det får bland annat därför bli Miljöpartiet i Uppsalas kommunalval. Jag kryssar Frida Johnsson som jag i alla fall får en hyfsad matchning med i SvT:s valkompass.

Glad valdag!

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Miljöpartiet, Uppsala, Socialdemokraterna, Val 2014, Satan, Global uppvärmning.

       

       

Jan Lindholm – konspirationsteoretikernas go-to guy i riksdagen

Via bloggen Jag vill vara farlig har jag hittat bloggen som tillhör Sven Anér, den verklige veteranen bland de privatspanare som försöker lösa Palmemordet. Han har inriktat sig på det så kallade polisspåret och påstår sig till och med veta vem som den ödesdigra natten höll i mordvapnet i korsningen Sveavägen – Tunnelgatan. Enligt Anér var det Anti Avsan, då polis, sedermera domare och riksdagsman för Moderaterna. Nu är Anér förvisso inte ensam om att peka ut Avsan som Palmes mördare, det finns faktiskt även andra i den konspirationsteoretiska svängen som också gör det.

Man behöver bara läsa några av de senaste inläggen på Anérs blogg för att inse att de är skrivna av en mycket förvirrad människa. Med tiden tycks hela världen omkring Anér ha blivit involverad i konspirationen mot honom och hans försök att avslöja Palmes mördare. Bland andra är UppsalaTidningen, Eriksbergs vårdcentral samt elektronikbutiken Alina i Uppsala involverade i den stora konspirationen.

När jag satt och skummade igenom de långa och ganska förvirrade inläggen dök då och då ett bekant namn upp, nämligen den miljöpartistiske riksdagsmannen Jan Lindholms. Jag har ju tidigare skrivit om det anmärkningsvärda i att Lindholm gett Riksdagens UtredningsTjänst i uppdrag att utreda förekomsten av så kallade chemtrails, en extrem konspirationsteori.

Det tycks mig faktiskt som om Anér och riksdagsman Lindholm haft en del kontakt rörande Palmemordet, polisspåret och Avsans inblandning. Bland annat redogör Anér på sin blogg för vad Avsan av allt att döma privat sagt till Lindholm i riksdagens korridorer.

Inte bara det, kontakten mellan Anér och Lindholm verkar till och med ha gett avtryck i den senares arbete i riksdagen. I en skriftlig fråga till justitieminister Beatrice Ask i slutet av förra året rörande Palmemordet nämner Lindholm just Sven Anér:

Ett stort antal så kallade privatspanare har önskemål om att få ta del av hemligstämplat material för att kunna bevisa sina slutsatser. Exempelvis skulle kanske det material som den numera avlidne Olle Alsén berättat för kollegan Sven Anér om samt andra förhörsprotokoll som Anér förvägrats tillgång till kunna föra frågan framåt.

Ännu ett exempel på hur Anérs idéer letat sig in i riksdagsarbetet är det Anér anser vara det främsta argumentet för att Avsan faktiskt är Palmes mördare, och som han ofta upprepar på sin blogg:

Jag får ju ofta frågan vilket jag anser vara det tyngsta indiciet mot Avsan, och jag brukar svara: att jag inte har blivit stämd. Jag brukar testa med goda vänner: Hur skulle du ha gjort om du varit oskyldig? Hållit tyst? Svaren har alltid blivit: Självfallet inte. Vore beskyllningen utan grund skulle jag självfallet ha sett den som grovt förtal. Och stämt.

I en interpellation till justitieminister Beatrice Ask 2009 i vilken Jan Lindholm tog upp polisspåret i allmänhet och anklagelserna mot Avsan i synnerhet kom Lindholm som av en händelse att till punkt och pricka upprepa just denna Anérska käpphäst:

Att en känd författare öppet anklagar en högt uppsatt representant för rättsväsendet för att vara Palmemördaren utan att någon rättsvårdande instans tycks reagera uppfattar många som att makteliten inte vill att en rättslig prövning av detta utpekande prövas. Jag har uppfattat att många tar denna tystnad som ett indirekt erkännande. Detta om något är ägnat att gräva rättssamhällets grav.

[…]

Avser ministern att vidta någon åtgärd med anledning av att en högt uppsatt företrädare för landets rättssystem, en domare, öppet i medierna utpekas som statsministermördare?

Vad Sven Anér beträffar så är det inte mycket att orda om. Att Anti Avsan inte ser någon mening i att stämma en uppenbarligen gravt förvirrad människa för förtal är ändå fullt förståeligt. Mer anmärkningsvärt är att Jan Lindholm i sitt arbete i riksdagen, i interpellationer och formella frågor till justitieministern, tycks göra sig till kanal för konspirationsteoretiker. Att han dessutom i interpellationerna och frågorna antyder att en kollega i riksdagen har begått mordet på Palme gör knappast saken bättre.

Det är ju i så fall inte första gången som Lindholm låter sig göras till kanal för suspekta intressen. När jag skrev om hur Lindholm gav Riksdagens UtredningsTjänst i uppdrag att utreda chemtrails framkom ju att det i riksdagens lokaler förekommit mystiska möten där man tillsammans formulerade frågeställningarna till Riksdagens UtredningsTjänst. Förutom Lindholm var den ende kände deltagaren på de mötena redaktören för den alternativa och konspirationsteoretiska nyhetssajten Newsvoice. Detta gör att man frågar sig huruvida Jan Lindholm är något av konspirationsteoretikernas go-to guy i riksdagen? Det är tydligen han man vänder sig till om man vill låta sin konspirationsteori dryftas i vårt riksdagshus.

Anér är hur som helst nöjd med Lindholms insatser och i ett öppet brev till Maria Wetterstrand som han publicerat på sin blogg prisar han Lindholm för dennes arbete i riksdagen med att bringa klarhet i Palmemordet:

Maria jag har under 23 års arbete med denna affär, varav de tre senaste med Avsan i centrum, aldrig sett minsta tecken på att miljöpartiet eller någon av dess representanter någonsin funnits på minsta sätt involverad i Palmeaffärens irrgångar. Däremot har ju Jan Lindholms (mp) aktioner varit ytterst viktiga för den framtida utvecklingen. Kunde inte miljöpartiet då verkligen gå i bräschen för den upprensning som i dag ter sig absolut nödvändig?

Avsan tycks för övrigt vara mycket medveten om Lindholms roll som Anérs kontaktperson i riksdagen då han genom Lindholm tydligen ska ha skickat hälsningar till Anér om att sluta upp med sina konspirationsteorier eftersom det upplevdes som jobbigt för Avsans familj.

Avslutningsvis, en fråga som är till synes totalt oväsentlig men som jag grunnat en hel del på när jag skrivit detta inlägg är huruvida Jan Lindholm och Anti Avsan hejar glatt på varandra när de möts i riksdagens korridorer?

Jan Lindholm
Jan Lindholm
(Bildkälla: Wikimedia commons, Foto: Miljöpartiet de gröna)

Tidigare inlägg på denna blogg om Jan Lindholms flörtande med konspirationsteorier:
I det första inlägget skrev jag om hur Lindholm gett Riksdagens UtredningsTjänst i uppdrag att utreda chemtrails, en extrem konspirationsteori.
I det uppföljande inlägget skrev jag om frågorna Lindholm fick av media angående chemtrailsutredningarna och luckorna i hans svar.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Jan Lindholm, Konspirationsteorier, Palmemordet, Riksdagen, Miljöpartiet, Uppsala.

       

       

Europaparlamentsvalet 2014 och jag

Jag har velat fram och tillbaka huruvida jag ska stoppa Socialdemokraternas eller Miljöpartiets valsedel i kuvertet den 25:e maj.

Europarlamentsvalet har blivit allt viktigare och särskilt viktigt är det när det gäller miljöfrågorna eftersom de ofta är gränsöverskridande till sin natur. Man har möjlighet att på EU-nivå lösa de miljörelaterade problem som nationerna var och en för sig har svårare att lösa.

Vid förra europaparlamentsvalet kunde jag ju rösta på Socialdemokraterna men ändå döva miljösamvetet genom att kryssa finfina Åsa Westlund. Detta val är detta tyvärr omöjligt eftersom hon inte ställer upp för omval. Förvisso finns det andra miljömedvetna sossar man skulle kunna kryssa, till exempel förstanamnet Marita Ulvskog. Det går dock inte att komma ifrån att en röst på Miljöpartiet ändå med all sannolikhet kommer att vara en röst på en mer radikal miljöpolitik och det får därför bli deras valsedel som slinker ned i kuvertet bakom skärmen på söndag.

Men så var det ju det här med Miljöpartiets kandidater. Förstanamnet Isabella Lövin känns självklart hur bra som helst, hennes omtalade arbete för reformer av EU:s fiskepolitik har tydligen varit fantastiskt. Det är längre ned i listan det inte känns bra. Miljöpartiet ligger bra till i opinionsmätningarna och det verkar som om de faktiskt kommer att erhålla tre mandat. Det innebär, såvida personkryssen inte förändrar något, att ett av dessa mandat kommer att gå till tredjenamnet Bodil Ceballos. Hon är den typ av miljöpartist som verkligen förtar glädjen i att rösta på partiet. Ceballos tillhör nämligen den vetenskapsfientliga fraktionen i Miljöpartiet och har i riksdagen bland annat bidragit med en motion om att skapa lågstrålande zoner för att skydda ”elöverkänsliga” samt en motion om att införa undantag för waldorfskolorna från de nationella proven som ju waldorfskolorna inte brukar prestera något vidare på. Visst känns det surt att vara med att rösta in den typen av förhållningssätt till världen men man får väl försöka ”tage det gode med det onde” som regissören Lars von Trier brukade säga i slutet av serien Riget.

Bland de olika miljöproblemen tornar givetvis klimatförändringarna upp sig som allra viktigast, faktiskt som vår tids ödesfråga. Att jag tillmäter klimatfrågan tyngd får också styra mitt val av personkryss. Även om jag som sagt gillar förstanamnet Lövin så blir det att kryssa ett namn längre ned i listan, nämligen klimatveteranen Karin Svensson Smith. Jag kan ju i alla fall fantisera om att hon kryssas förbi Ceballos.

Liknande inlägg på denna blogg:
Så resonerade jag inför valet 2010.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Socialdemokraterna, Miljöpartiet, EU, Val 2014, Pseudovetenskap, Global Uppvärmning.

       

       

Jan Lindholm och chemtrailsutredningsgate

I mitt förra inlägg skrev jag om hur man i konspirationsteoretikernas husorgan NewsVoice berättat om hur en anonym riksdagsledamot tagit initiativ till en mystisk utredning om förekomsten av så kallade chemtrails. En nyfiken bekant till mig hörde av sig till Riksdagens UtredningsTjänst för att ta reda på vilken ljusskygg riksdagsledamot som gett i uppdrag att utreda det kontroversiella fenomenet. Det visade sig vara miljöpartisten Jan Lindholm vilket väl inte var helt förvånande då denne tidigare bland annat lagt motioner om sådant som elöverkänslighet och antroposofisk medicin.

Efter att jag skrivit mitt blogginlägg nappade några i medielandskapets undervegetation efter lite påstötningar på den medborgarjournalistiska kraftansträngningen och först ut med en artikel om chemtrailsutredningen var Nyheter24. Att döma av de svar Lindholm gav dem så verkade han då öppen för att chemtrails faktiskt existerade. Nyheter24 skrev:

Jan Lindholm är miljöpartistisk riksdagsledamot och ledamot i civilutskottet. Han är också intresserad av den populära konspirationsteorin om chemtrails.

Faktum är att han är så intresserad att han vid ett tillfälle ”för något år sedan” bad riksdagens utredningstjänst (RUT) att utreda kring förekomsten av dessa.

– Ja, så är det, säger han till Nyheter24 och fortsätter:

– Jag är en väldigt nyfiken person och när jag får information vill jag gärna kolla upp om det är någonting att jobba vidare på.

”Valt att inte jobba vidare med det”

I det här fallet har han dock valt att inte gå vidare med chemtrails – även om utredningarna inte var helt perfekta.

– De gav ju inte några absoluta svar om huruvida det existerar.

Tror du att chemtrails existerar?

– Du kan väl titta på utredningarna själv och bilda dig en egen uppfattning men jag har i alla fall valt att inte jobba vidare med det, säger Lindholm till Nyheter24.

När Lindholm senare, troligen mer förberedd, tillfrågades av Dalarnas Tidningar och The Local så handlade det inte längre om att han ville stilla sin egen nyfikenhet utan istället om att han ville ha information för att kunna lugna de som ringde till honom och var oroliga för chemtrails.

Men om det nu var så att han bara ville ha information för att lugna oroliga, varför nöjde han sig då inte med den första utredningens svar att det hela kunde avfärdas som konspirationsteorier, utan kände sig nödgad att ge Riksdagens UtredningsTjänst ännu ett uppdrag. Det är en av alla märkligheter i den här historien. Det första utredningsuppdraget gavs 2012, därefter träffades ett antal personer i början av 2013 för att diskutera resultatet, däribland tydligen redaktören för nätpublikationen NewsVoice. Uppenbarligen var man inte helt nöjda med resultatet, ty Jan Lindholm gav våren 2013 Riksdagens UtredningsTjänst i uppdrag att utreda frågan igen men med en helt ny frågeställning.

Vidare kan man undra varför Lindholm i det längsta eftersträvade att vara anonym om det nu bara var så att han ville ha lite kunskap ifall någon orolig själ skulle höra av sig till honom. Nättidningen NewsVoice skrev nämligen följande i artikeln där de offentliggjorde chemtrailsutredningens resultat:

I detta fall har en riksdagsman ställt frågor om chemtrails och geoengineering och sedan valt att offentliggöra svaret via NewsVoice under förutsättning att politikerns identitet inte röjs.

(WebCite)

Tyvärr hade man dock missat att sekretessen hävts av någon anledning och omständigheterna kring utredningen var tyvärr inte så hemliga som Lindholm och hans bundsförvanter önskat att den skulle vara.

Chemtrails

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Miljöpartiet, Chemtrails, Konspirationsteorier, Jan Lindholm, Media, Riksdagen.

       

       

Riksdagsledamoten, verkligheten och den mystiska chemtrailsutredningen

I alternativa nätpublikationen Newsvoice, som bland annat skriver om UFO:s och alternativmedicinska mirakelkurer, kunde man igår läsa om hur en anonym riksdagsman gett Riksdagens UtredningsTjänst i uppdrag att utreda fenomenet chemtrails. (WebCite)

Tron på så kallade chemtrails hör till de mer extrema konspirationsteorierna. De som anammar konspirationsteorin påstår att de kondensstrimmor vi ser i skyn efter flygplan i många fall är något helt annat än kondens. Det är istället illasinnade makter som i hemlighet besprutar oss intet ont anande medborgare med olika tungmetaller och gifter. Varför de skulle vilja göra det är sällan helt klarlagt men det är hur som helst knappast i något gott syfte. För en lite längre introduktion till chemtrails rekommenderas detta inlägg om fenomenet på bloggen Faktoider.

Det Riksdagens UtredningsTjänst fick i uppdrag att utreda rörande chemtrails var enligt Newsvoice tre frågeställningar.

1. Finns kunskap kring resultatet av så kallad geoengineering – det vill säga mänsklig styrning av väder och klimat genom olika tekniska insatser?
2. Finns det någon offentlig kunskap och/eller uppfattning om så kallade chemtrails och deras eventuella effekter? Chemtrails anses innehålla aluminium, strontium, barium, fluor och andra kemikalier/gifter?
3. Är det möjligt att ett stort antal okända transportflygplan regelbundet trafikerar svenskt luftrum utan att luftfartsverket har kännedom om det? Hur omfattande är i så fall den flygtrafik som luftfartsverket inte har kännedom om? Och hur ser regelverket ut för transpondrar?

(WebCite)

Att en riksdagsman ger ett sådant här uppdrag är givetvis anmärkningsvärt. Riksdagsmannen som initierat det hela måste ju ändå rimligen finna det sannolikt att chemtrails faktiskt existerar när han väljer att låta Riksdagens UtredningsTjänst utreda det hela. Frågeställning nummer två i uppdraget verkar ju vidare utgå från att fenomenet existerar. Av artikeln i Newsvoice att döma har det även hållits ett litet möte i riksdagen där bland annat nätpublikationens redaktör deltagit för att diskutera resultatet av utredningen. Man kommer på mötet fram till att man är missnöjda med resultatet eftersom Riksdagens UtredningsTjänst avfärdat det hela som en konspirationsteori.

Nu kanske någon tycker att det inte spelar någon roll om tron på chemtrails anses vara en absurd föreställning, det borde väl ändå vara av godo att det utreds så att man får större visshet i frågan. Dock måste det väl rimligen vara problematiskt att man använder resurser till att utreda extrema konspirationsteorier. Vad ska Riksdagens UtredningsTjänst utreda härnäst? Måhända skulle de kika på om vi är hotade av arméer av skogstomtar eller ödlemänniskor från en annan dimension? Nej, det är givetvis orimligt.

En bekant till mig blev nyfiken och började nysta i det hela. Det visade sig att den riksdagsman som begärt utredningen var miljöpartiets Jan Lindholm. Han har tidigare gjort sig känd för att ha motionerat om vetenskapligt tveksamma saker som elöverkänslighet och antroposofisk medicin. Miljöpartiet har ju för övrigt ett imageproblem som det parti som i sina led har överlägset flest personer som vurmar för ovetenskapligheter. De har ju faktiskt på lägre nivå tidigare visat sig haft en chemtrailstroende företrädare, nämligen partiets gruppledare i Vingåker, Pernilla Hagberg.

Våra riksdagsledamöters uppfattningar om verklighetens beskaffenhet varierar säkert och ska väl också så göra. Någonstans finns det väl dock en gräns för när det faktiskt kan anses vara problematiskt. Riksdagsledamotens verklighetsuppfattning ligger ju ändå till grund för de beslut han eller hon fattar och som påverkar oss alla. Till syvende och sist är det ändå viktigt om man är i fas med verkligheten och ju mer makt man har desto viktigare är det. Som riksdagsman har Jan Lindholm betydligt mer makt än de flesta av oss.

Bilduppdatering 16:26: Nedan ett screenshot från Riksdagens UtredningsTjänsts diarium som visar att det var Jan Lindholm som beställde utredningen.
Chemtrailsutredning

Jan Lindholm
Jan Lindholm
Bildkälla: Wikimedia Commons

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Miljöpartiet, Chemtrails, Konspirationsteorier, Jan Lindholm, Pseudovetenskap, Riksdagen.

       

       

(S)atan på väg nästla sig in i Uppsala läns landsting

Precis som i valet 2010 kommer jag nog i höst låta Socialdemokraterna och Miljöpartiet dela på mina röster. I landstingsvalet ligger Socialdemokraterna bäst till eftersom Miljöpartiet när det gäller sjukvården länge vurmat för allsköns ovetenskapligheter. De har dock bättrat sig på sistone så det är långtifrån självklart att det blir sossarna.

Idag dök det upp ännu en sak som talade för Miljöpartiet i landstingsvalet. När jag tittade igenom de föreslagna listorna med socialdemokratiska kandidater till Uppsala läns landsting visade det sig att en av dem hade dubbla lojaliteter, något som ju kan visa sig vara problematiskt. På femte plats i södra valkretsen återfanns nämligen en Pontus Näslund. Han är knappast någon alldaglig gråsosse utan har i Sveriges Radios Övernaturligt berättat om hur han på en kyrkogård slutit en pakt med Satan själv.

Frågan är dock om man kan tjäna både Socialdemokraterna och Hin håle. Att sitta på dubbla stolar är ju alltid förenat med problem. Vad skulle till exempel Näslund välja att stödja om Socialdemokraterna åter vill öppna tillagningsköket vid Enköpings lasarett samtidigt som Mörkrets Furste vill förföra mänskligheten och vända den bort från Gud, givet att vi bara har resurser till att genomföra ett av alternativen? Och vad skulle Näslund verka för om vi har ett begränsat lager med mikrochips och Socialdemokraterna vill använda dem till nya busskort i länet samtidigt som Satan vill använda dem för att chippa mänskligheten med bestens märke? Som väljare vet jag ju på grund av de dubbla lojaliteterna inte alls vad jag får.

Jag tycker dock inte tidigare ställningstaganden ska ligga en till last om man är redo att ta avstånd från dem men herr Näslund tycks mycket ovillig att klippa banden med Lucifer. Jag har tidigare, i samband med att Näslund var med och initierade en HBTQ-vänlig moské i Uppsala, skrivit ett inlägg om det problematiska med att han sökte tjäna både Allah och Satan. I kommentarsfältet under blogginlägget hade jag och Näslund då en diskussion om förbundet med Hin håle och likt en webbens Max von Sydow-exorcist försökte jag få honom att överge den diaboliska pakten, tyvärr utan framgång.

Näslund verkar heller inte få ut så enormt mycket av pakten, i intervjun i Övernaturligt framgår det att han på grund av pakten menar sig blivit bättre på att rita, börjat läsa till jurist samt funnit en käresta. Det känns ändå som rätt visset betalt för ens enda själ och Näslund borde därför ha mycket att vinna på att förklara pakten med Den Onde upphörd. Förutom att rädda sin själ skulle det dessutom kunna vinna Socialdemokraterna min röst i landstingsvalet.

Satan

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Socialdemokraterna, Satan, Uppsala, Val 2014, Miljöpartiet, Sjukvårdspolitik.

       

       

Lars Bern och jag

I måndags publicerade klimatskeptikern Lars Bern en mycket intressant text på Newsmill med rubriken Miljöpartiet är en eko-fascistisk rörelse. Där kunde man bland annat läsa följande.

Problemet är bara att den omställning som Miljöpartiet står för kommer att utarma ekosystemet ännu mer och leda till att sådär 90% av alla människor måste elimineras. Därför är jag rädd att deras omställning blir startskottet för en bloddrypande fascism utan tidigare motstycke.

Smaka på det citatet. Det är så bra att vi tar det en gång till.

Problemet är bara att den omställning som Miljöpartiet står för kommer att utarma ekosystemet ännu mer och leda till att sådär 90% av alla människor måste elimineras. Därför är jag rädd att deras omställning blir startskottet för en bloddrypande fascism utan tidigare motstycke.

Nio av tio ska bort alltså. Man kan hålla med om att det inte är jämförbart med tidigare folkmord som kommer att framstå som västanfläktar i jämförelse.

Utan att sänka sig till Berns nivå och kalla personer folkmördare så är sanningen snarare den att om vi inte ställer om och tar hänsyn till de gemensamma resurserna och förvaltar dem på ett hållbart sätt riskerar vi storskalig svält. Det kan gälla fiskbestånd som vi fiskar ut eller atmosfären som vi pumpar full med koldioxid.

En del tycker att det är obehagligt med personer som gör absurda kopplingar till fascism och folkmord i debatter, och det är sant till en viss gräns. Är det tillräckligt grovt och absurt blir det dock istället komik av det hela. Bern har passerat den gränsen för längesedan och det han skriver är alltså stor humor. Frågan är dock varför han ens bryr sig om att kalla Miljöpartiet eko-fascistiskt. I hans föreställningsvärld borde väl eko- och fascism vara så intimt sammankopplade att det räcker med att nämna det ena så är det andra underförstått.

Min ursäkt att inte gå med i Humanisterna var faktiskt länge klimatskeptikern Bern och kumpanen Ortmark eftersom de tilläts sitta i styrelsen. Missförstå mig inte, mitt krav för att gå med i en förening är knappast att styrelsemedlemmarna har i stort sett samma åsikter som mig i frågor som inte är av intresse för organisationen. Till exempel borde folkpartister alltid ha varit överrepresenterade i Humanisternas styrelse men det skulle alls ej bekomma mig. I fallet med Bern handlar det dock om att han faktiskt hävdar något som är raka motsatsen till det föreningen säger sig stå för. Humanisterna intar nämligen hållningen att man ska tro på det man har goda skäl att tro på. Berns konspirationsteorier är dock i samma klass som de som luftas på konspirationsforumet Vaken och han förnekar resultatet av den samlade forskningen i klimatfrågan. Han borde därmed ha varit otänkbar i styrelsen.

Numera har Bern lämnat Humanisternas styrelse. Man kan dock undra varför de lät honom husera där så länge. Tyckte de att han var oförarglig, som någon sorts Skalle-Per som yrade osammanhängande om klimatförändringar och grön fascism på ett sätt som roade på styrelsemötena? Var han någon sorts maskot? Sådana frågor får vi kanske aldrig veta svaret på.

Jag vet inte vad jag har för ursäkt att inte vara medlem i Humanisterna numera när Bern sedan länge lämnat styrelsen. Kanske att en organisation som haft det dåliga omdömet att ha någon som honom i styrelsen förtjänar att ha en prövotid på tio år innan man möjligen vågar sig på att bli medlem.

Andra bloggar om Lars Berns inlägg på Newsmill: Piprök – Tragedin Lars Bern

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Miljöpartiet, Nazireferenser, Klimatskeptiker, Humanisterna, Lars Bern, Konspirationsteorier.