De mikropartier jag tidigare skrivit om i följetongen Mikropartivalkollen 2014 är med all sannolikhet dagsländor som kommer att vara borta om tio år. Det nyandliga partiet Enhet kan förvisso finnas kvar och streta på men det är väl mycket osannolikt att de fått någon form av genomslag. Ett parti som däremot kanske skulle kunna vara något för framtiden om de satsar rätt är Landsbygdspartiet Oberoende. Det parti som tidigare ägde landsbygdsfrågorna, Centerpartiet, är ju faktiskt inte alls lika förknippade med dem längre och det finns därför ett ideologiskt tomrum att göra till sitt för den som är redo att satsa.
Inför förra riksdagsvalet skrev jag om partiet Landsbygdsdemokraterna. Även om de också påstod sig vara ett landsbygdsparti så var de ändå i slutändan främst fokuserade på vargfrågan. Landsbygdsdemokraterna existerar dock inte längre utan uppgick 2012 i Landsbygdspartiet Oberoende.
Jämfört med Landsbygdsdemokraterna är Landsbygdspartiet Oberoende faktiskt ett stort fall framåt och de har ett betydligt bredare program. Dock är även de mycket radikala i vargfrågan och vill inte ha någon frilevande varg i Sverige. Också när det gäller många andra frågor kan man inte anklaga partiet för att vara särskilt grönt. Snarare tycks det ofta präglas av en bakåtsträvande ”Not in my backyard”-attityd och man vill exempelvis införa begränsningar för byggandet av vindkraft.
Bilen är också något av partiets heliga ko, vilket man ju på sätt och vis kan förstå eftersom man på landsbygden är beroende av den på ett helt annat sätt än i staden. I det lokala programmet för Uppsala skriver man bland annat att man vill avskaffa dubbdäcksförbudet som råder på ett par av gatorna i stadens centrum. Betydligt mer svårgenomförbart är nog det nationella målet att sänka bensinpriset för landsbygdsborna. Detta har Landsbygdspartiet Oberoende tänkt genomföra genom att ha skilda skattesatser på bensin beroende på var man bor. I sin informationsfolder skriver man: ”Vi anser att drivmedelsbeskattningen skall vara differentierad och baseras på avståndet till den med kollektivtrafikförsedda tätorten.” Det skulle vara väldigt spännande att se hur ett sådant system fungerade i praktiken. Byråkratin och kontrollapparaten runt den reformen skulle troligen bli något alldeles extra.
Lustigt nog är GMO-frågan den enda fråga där de intagit en för miljörörelsen typisk ståndpunkt. Partiet är där lika restriktiva som i vargfrågan och vill varken att GMO-produkter ska få importeras till eller användas i Sverige. Ställningstagandet motiveras inte närmare och känns även det enbart bakåtsträvande då det är svårt att se vad som egentligen skulle vara ett problem med GMO-tekniken i sig. GMO-motståndet tycks hursomhelst vara något som förenar alla mikropartier.
På något sätt känns det faktiskt inte som att det är mycket till landsbygdsparti om man i allt eftersträvar att ge landsbygden de fördelar man ser med staden. Man ska ha lika mycket vargar som Stockholms innerstad och landsbygdsbon ska i slutet av månaden ha spenderat ungefär lika mycket pengar på bensin som stadsbon. För att påvisa det absurda i det skulle man kunna föreställa sig partiets motpol Urbanpartiet Oberoende som istället eftersträvar att ge landsbygdens alla fördelar till stadsborna, exempelvis samma låga bostadspriser i staden som på landsbygden.
Nu blev mitt blogginlägg tyvärr ganska negativt. Partiet har dock också en del bra poänger som förtjänar att tas upp. De har rätt i att basservice och kommunikationer givetvis bör kunna upprätthållas även på landsbygden och att utbyggnaden av IT-kommunikation måste sägas vara mycket viktig för landsbygdens framtid. Vidare kan man också, precis som Landsbygdspartiet Oberoende, oroa sig över Sveriges låga självförsörjningsgrad vad gäller livsmedel. I sin informationsfolder sprider de dock tyvärr myten att den är lägre än 50%. Intressant är också partiets förslag till skatteomläggning. Man vill att skatten på naturresurser och energiproducerande anläggningar ska komma kommunerna till del istället för staten. Det är väldigt lätt att se dagens skattesystem som ”naturligt” men det är ju egentligen ganska godtyckligt och en skattereform som den Landsbygdspartiet Oberoende föreslår skulle med ens göra några av de fattigaste kommunerna mycket rika. Även om man inte är för en sådan skatteomläggning kan man ju ändå lite ödmjukt ha sådant i bakhuvudet när man talar om ”orättvisa” Robin Hood-skatter och liknande.
Kanske borde partiet lägga tyngdpunkten på sådant som ovan snarare än att göra sig till megafon för högljudda särintressen som varghat, vindsnurrehaverism och bensinprisgnäll.
En fördel med mikropartier är att deras partiledare är mer tillgängliga än de etablerade partiernas. Igår bytte jag några ord med partiledaren när Landsbygdspartiet Oberoende stod på Stora Torget i Uppsala.
Här följer WebCite på lite av partiets material utifall partiet ändå skulle bli en dagslända och de ideologiska ställningstagandena behövs i den framtida statsvetenskapliga forskningen om försök att starta upp landsbygdspartier: Partiprogram, valmanifest, informationsfolder.
Tidigare partier i Mikropartivalkollen 2014: Vetenskapliga Partiet, Partiet De Fria, Demokraterna, Enhet, Lifepartiet.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Val 2014, Småpartier, Landsbygdspartiet Oberoende, Landsbygdsdemokraterna, Varghatare, Uppsala.
.jpg){kind=link}
