Dokumentären Scientologernas krig

I söndags sände Dokument utifrån dokumentären Scientologernas krig. Dokumentären handlar främst om Marty Rathbun, tidigare toppscientolog som efter brytningen med Scientologikyrkan utsatts för förföljelse och trakasserier.

Jag har nu sett dokumentären på SVT play i efterhand och har lite dubbla känslor inför den. De delar av dokumentären som avhandlar Scientologikyrkan och dess obehagliga metoder är sevärda även om det förvisso inte rör sig om några nyheter. Problemet med dokumentären är dock att den förhåller sig helt okritisk till den oberoende scientologirörelse som Marty är en del av och de pseudovetenskapliga terapier de behandlar människor med. Ungefär tjugo minuter in i klippet framställs det till exempel som någon sorts triumf när Marty efter flera års brytning med Scientologikyrkan återigen plockar fram e-metern och börjar auditera folk. Dokumentärens speakerröst berättar:

Marty hade varit en toppauditör, Scientologins motsvarighet till terapeut. Auditörer ställer frågor och mäter deltagarens känslomässiga reaktion på en e-mätare, en slags lögndetektor. När orsaken till problemet är identifierat hjälper auditören personen att bli av med blockeringen. Mosey (Martys hustru /Bloggarens anm.) märkte hur mycket Marty gillade att hjälpa folk och övertalade honom att börja på nytt.

[…]

Marty hade funnit sin plats i världen och insåg nu att det inte var religionen det var fel på utan kyrkan. Han började blogga och presenterade sig som en oberoende scientolog och folk kom flygande från hela världen för sessioner.

Det är en gåta hur det kan beskrivas som någon sorts triumf när Marty återigen kastar sig in i Scientologernas pseudovetenskapliga smörja bestående av reaktiva sinnen, engram, clears, undangömda minnen från moderlivet, undangömda minnen från tidigare liv med mera. Det skulle vara väldigt intressant att få en källa på speakerröstens påstående att auditörer hjälper personer att bli av med blockeringar.

Utläggningen om Martys återupptagna verksamhet som auditör är heller inte det enda som är problematiskt i dokumentären. I slutet är vissa delar faktiskt närmast reklaminslag för den oberoende scientologirörelsen.

Jag har ju tidigare skrivit om den i Sverige verksamma oberoende scientologen Stefan Tunedal och hans bok De hånfulla som precis som dokumentären kritiserar Scientologikyrkan och dess förtryck men inte de terapier de saluför. Föga förvånande gillade Tunedal dokumentären och menar att : ”man gjorde en klar skillnad mellan kyrkan och scientologin”. Man kan hålla med om att vore det så att scientologin fungerade så skulle det vara önskvärt att separera idéerna från den ökända organisationen. Det är dock upp till de oberoende scientologerna att skaffa fram belägg för att terapierna är något att ha. Hitintills har de tyvärr varit ointresserade av att så göra.

e-meter schme-meter

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Vetenskap, Scientologi, Sekter, Skepticism, Dokumentärer, SVT, Pseudovetenskap.

       

       

Den vilda jämtska jakten på Atlantis

Pseudovetenskapliga påståenden gör ofta större skada än vad man i förstone kan tro. För att ana vidden av lidandet de orsakar räcker det med att ta en titt på sajten What´s the harm? som samlar exempel på när brist på kritiskt tänkande lett till dödsfall eller skador. Vissa typer av pseudovetenskap måste dock sägas orsaka betydligt mindre skada än andra, exempelvis spekulativa teorier om det försvunna Atlantis.

En hel del svenskar har faktiskt kommit med teorier kring den sjunkna civilisationen genom åren. Som en del av tidens nationalistiska historieskrivning placerade Olof Rudbeck d.ä. redan i slutet av 1600-talet Atlantis i Sverige. Vidare har andra svenskar menat att Atlantis låg vid nuvarande Kanarieöarna samtidigt som någon menat att Teneriffa snarare var platsen. Sjöingenjören Gösta Berqquist, som för övrigt varit med i ett antal högerextrema organisationer genom åren, menade att Atlantis legat på Dogger Bank i Nordsjön och för några år sedan placerade naturgeografen Ulf Erlingsson den försvunna civilisationen inte så långt därifrån, nämligen på Irland.

Sist ut i raden av svenska Atlantisforskare är jämten Carl Festin. Hans teori om det försvunna Atlantis tar avstamp i den bibliska berättelsen om Noaks ark. Festin menar att berättelsen har sitt ursprung i en verklig händelse för 5500 år sedan då det till stor del torrlagda Medelhavet på kort tid fylldes till sin nuvarande nivå. Atlantis var beläget på det som numera är Medelhavets botten och dränktes därför av vattenmassorna.

Atlantis

Festin lyckas med fantasins hjälp få precis allt att bekräfta hans teori om den stora katastrofen i Medelhavet. Till exempel förklarar enligt Festin de atlantiska översvämningsflyktingarna många högkulturers uppkomst världen över. Ja, så långt borta som på den amerikanska kontinenten har de före detta atlantisborna lämnat avtryck. Festin skriver:

Mayafolket, som fram till modern tid, var bäst på att förutsäga astronomiska händelser som månrörelsen och dit tillhörande solförmörkelser, daterade sin tillkomst till för ca 5000 år sedan. Det sammanfaller med en rimlig tidpunkt för då atlantiska flyktingar landstiger och bidrar med ett utvecklingssprång. Det är ifrån 3500 till 3000 f.kr. som stora förändringar sker i indiankulturerna. Nya levnadsmönster, nya odlingsmönster, kruktillverkning, astronomiska kunskaper, skrift etc är utvecklingssteg som påtagligt förändrar levnadssättet bland indianerna.

(WebCite)

De långa, blonda och blåögda atlanterna som överlevt katastrofen blir med sitt överlägsna kunnande härskare var de än landstiger. Med tiden blandas de dock upp med den övriga befolkningen. Eftersom Norden är glest befolkat blir det atlantiska arvet där allra tydligast. Festin visar prov på sin otroliga associationsförmåga när han spekulerar i hur de ljushyllta nyanlända övermänniskorna satt avtryck i språket på olika platser där de anlände:

Staden Hellas i Grekland är sprungen ur den ljusa befolkningen. Guden Hellas är också avbildad med den för atlanterna typiska stridsvagnen i ett fyrspann med skägg. Hell betyder i tyskan ljus. Det är ljust och förknippat med något positivt. Klar, klok etc. i tyskan beskrivs med ljus d.v.s. hell med tillägg. I engelskan är hell avskräckande. Dess ursprung torde således vara sprunget ur undertryckta människor som såg med förskräckelse på att vara i områden som styrdes av dominanta atlanter. ” Go to hell” var för den undertryckta befolkningen synonymt med att vara i områden där man förtrycktes av den ljushyllta befolkningen.

(WebCite)

Festins rika fantasi och associationsförmåga må vara en tillgång när han ska finna belägg för att hans atlantisteori är riktig. I kombination med hans ständigt återkommande rädsla att någon ska stjäla hans idéer är de dock till nackdel. I en hel del nya rön tycker han sig se att de faktiskt stulit idéerna från honom. En grupp forskare krävs till exempel på 40 miljoner för en artikel i Nature där de beskriver en liknande översvämning av Medelhavsområdet för några miljoner år sedan. Festin menar att de i stor utsträckning stulit idéerna från honom och kräver därför ersättning. (WebCite)

Ett sätt Festin försöker skydda sina revolutionerande idéer på är att använda upphovsrätten och ta rejält betalt för bild- och filmrättigheter. Full äganderätt till olika kartor, grafer och bilder på hans hemsida kostar runt ett par miljoner styck och skulle Steven Spielberg vilja göra film på Festins idéer så kostar filmrättigheterna hela 2,373 miljarder SEK. (WebCite)

Festin har vidare krävt svenska staten på några miljarder i skadestånd eftersom han menar att de hindrat honom. Hans dagsarvode är inte särskilt blygsamt:

Svenska staten har aktivt hindrat mig från att driva mina teorier och för det har jag ställt ett skadeståndsanspråk. De har också vägrat att ta experthjälp för att kunna bemöta min beskrivning på en vetenskaplig nivå. De har helt sonika bara försvarat den officiella åsikten utifrån en ämneskompetens som gör att i jämförelse med Carola Häggkvist framstår hon som ett ämnesmässigt orakel. Hon har åtminstone läst bibeln.

Med 4 miljarder människor, kristna, judar och muslimer vars religioner är baserade på syndafloden synes det rimligt att dessa får en naturvetenskaplig förklaring.

Att dessa varje år kan tänkas lägga en krona för den vetskapen är en tämligen låg marknadsmässig värdering. För mig är det dock 4 miljarder och eftersom svenska staten aktivt förhindrar mig att utöva min verksamhet är skadeståndskravet beräknat på 200 arbetsdagar a 20 miljoner/dag från och med 22/8 2010.

(WebCite)

Att dra in stålar med hjälp av skadeståndsanspråk till höger och vänster är dock inte det enda sätt varpå Festin planerat att omsätta sin atlantisforskning i pengar. På sin hemsida efterlyser han hugade spekulanter som vill vara delaktiga i bildandet av ett reseföretag utöver det vanliga:

Jag söker entusiaster vars inställning är viktigare än storleken av kapitaltillskottet. Sådana personer erbjuds en möjlighet att vara delägare i ett upplevelseföretag med uppgift att dyka ned till civilisationens vagga. Värderingen av företaget är beräknat till en miljard. Med tekningsvärde på 2,5 miljoner ger det en utväxling på 400 ggr pengarna. De formella kraven på medverkan är en positiv grundsyn och nyfikenhet. En rolig uppgift är att leverera de enkla och logiska svaren på vetenskapens olösta problem. Med min hypotes blir sambanden lättbegripliga och lösbara för varje lekman vilket talar för dess trovärdighet och genomslag. Till avsalu 40 % av företaget, 1000 teckningsposter 1000 kr/st. Vill du lära dig mera och eventuellt medverka så ta kontakt med Carl Festin, telefon XXX-XXXXX eller xxxxxxxxxx@xxxxxxx.xxx. Intresseanmälan är gratis. Vid 150 % teckning av intresse skickas inbetalningskort ut i fallande turordning. Inbetalning inom tidsram ger delägarskap i Atlantis djuphavresor AB (under bildande) Många delägare ger många intressenter och mångdubbelt ökat allmänt intresse. Jag vill först erbjuda vanliga medborgare möjligheten att delta. Eventuellt osålda andelar kommer därefter att erbjudas större utvalda investerare.

(WebCite)

Man kan undra om inte Festin dock går händelserna lite i förväg ty han har redan börjat sälja ganska dyra undervattensresor till de ännu ej funna städerna på Medelhavets botten.

The journey is with a submarine that dives about 2000 meters below surface down to the southeast part of the Mediterranaen ridge. Here we will visit the capital of Atlantis, Poseidopolis, that was flooded about 5500 years ago. This was the center of human civilisation and Noahs home district.

[…]

The journey will be done as soon as possible and in queueorder after full payment.

To enter the queue deposit 20% = 200 000 EURO or 250 000 USD.

[…]

Deposit will be used for exploring and locating with no limited schedule.

(WebCite)

Atlantisresor

Festin är dock inte bara atlantisforskare, han är också politiskt aktiv. Han gick i maj 2013 med i Sverigedemokraterna. Blott några månader senare blev Festin dock utesluten tillsammans med partikollegan Gerhard Carlsson, bland annat för sverigedemokratiska heresin stödjande av moskébygge. De två uteslutna sverigedemokraterna har istället bildat Atlantispartiet, och de skriver numera under sina debattartiklar med det minst sagt exotiska partinamnet. Eftersom Carlsson sitter på Sverigedemokraternas enda mandat i Östersunds kommunfullmäktige innebär det att Atlantispartiet faktiskt skulle kunna få inflytande över kommunalpolitiken i Östersund. Det stormar dock en hel del kring den nya partikonstellationen och de har bland annat blivit polisanmälda av sina gamla partikamrater för att ha förskingrat partikassan. Festin och Carlsson har i sin tur polisanmält Sverigedemokraterna för förtal. Om de två avfällingarna skulle lyckas rida ut stormen ska det bli spännande att se hur det kommer att gå för dem i politiken och framförallt vilket utrymme atlantisfrågan kommer att få i Östersunds kommunalval i september.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Vetenskap, Atlantis, Sverigedemokraterna, Småpartier, Pseudovetenskap, Atlantispartiet, Skojare.

       

       

Tänk om L Ron Hubbard visste

När jag på den nyandliga mässan Harmoni-Expo i höstas stötte ihop med den avhoppade scientologen Stefan Tunedal passade jag på att köpa hans bok De hånfulla. Jag har nu tagit mig tid att läsa boken som handlar om hans brytning med scientologirörelsen.

Det intressanta med Tunedal är att trots att han övergett Scientologerna så har han inte övergett scientologin. Genom sitt Akademi Stortorp erbjuder han vägledning baserad på scientologigrundaren L Ron Hubbards idéer för 900 kronor per timme. (Webcite)

I boken berättar Tunedal om hur han går med i Scientologerna, om sin tid i rörelsen och hur han slutligen lämnar den. Han delar också med sig av en hel del intressanta berättelser som inte direkt berör honom själv, ofta om den nuvarande ledaren David Miscavige och dennes förtryck av medlemmarna. Boken har dock varken notapparat eller källförteckning så det blir tyvärr omöjligt för läsaren att kontrollera Tunedals uppgifter eller forska vidare på egen hand. I vissa fall kan det kanske vara förståeligt att han inte kan uppge källan men knappast i alla.

Tunedal menar att Scientologerna förändras i mitten av åttiotalet när grundaren L Ron Hubbard dör och Miscavige tar över rodret. Tunedal hävdar att rörelsen efter ledarskiftet blir otrevlig, girig, kontrollerande och förtryckande. Vidare dristar de sig dessutom att göra förändringar i den ursprungliga läran. Han känner därför inte alls igen den scientologirörelse han en gång gick med i.

Tunedal skriver om skillnaden före och efter Miscavige:

En del av de lögner som svensk media publicerade om Scientologikyrkan har i efterhand visat sig bli sanna. Det skrevs på sjuttiotalet och i början av åttiotalet att kyrkan sysslade med bedrägeri, men då fanns inget bedrägeri att tala om. Men kyrkan förändrades, och idag kan jag lugnt säga att jag sällan sett en rörelse som så hänsynslöst bedrar sina medlemmar.
Ett annat tema som var återkommande i svensk press var påståendena om att Scientologikyrkan manipulerade medlemmar. Jag minns hur det brukade reta mig eftersom scientologin är den raka motsatsen till manipulation. Idag däremot ser man medarbetare och medlemmar uppträda som om de vore under hypnos. Svensk press under sjuttio- och åttiotalen fungerade således som en ganska framgångsrik spåkärring. Ta fram löpsedlar från den tiden och du kommer att se en ganska korrekt beskrivning av hur Scientologikyrkan är idag.
Utvecklingen inom Scientologikyrkan går däremot åt det motsatta hållet. Det som kyrkan hävdade då var i stort sett sant alltihop, men det som högsta ledningen trumpetar ut idag är ytterst tveksamma uppgifter. Ibland undrar jag om de någonsin talar sanning.

(Tunedal, S. (2011), De hånfulla, s. 75 – 76)

Man behöver dock inte leta länge för att inse att rörelsen var en kontrollerande sekt långt innan Miscavige tog över och att L Ron Hubbard var den som åstadkom detta. Sedan kan det mycket väl vara så att Miscavige fördjupat och satt sin egen prägel på förtrycket.

Om det är så att Tunedal har fel när han hävdar att Scientologerna inte var en sekt före Miscavige så skulle han för övrigt inte vara den första avhoppade sektmedlem som idealiserar den första tiden och ser den som både lycklig och utvecklande.

Visst är det intressant att följa en svensk avhoppares väg ut ur sekten men personligen tycker jag att vissa saker han inte skriver om hade varit minst lika intressanta att som läsare få ta del av. Varför lämnar Tunedal till exempel inte allt bakom sig, inte bara organisationen utan också läran? Varför fortsätter han tillämpa teknikerna? Svaret är väl att han tror på läran och menar att teknikerna levererar någon sorts resultat. Men om han granskade läran med samma kritiska blick som han kommit att granska organisationen efter Miscavige, skulle han då icke finna att allt är ett absurt pseudovetenskapligt teoribygge? Man behöver inte ens gå in på de science fiction-artade delarna av läran, sådant som man måste gå många kurser och betala massor av pengar för att få veta. Nej, det räcker med att skrapa på ytan och bläddra i Dianetik: Den moderna vetenskapen om mental hälsa, en av Scientologernas bästsäljare. I och med att Quickskandalen nyligen vevats ännu ett varv har ju farligheten med tron på bortträngda minnen hamnat i blickfånget. Sådant förekommer också i Scientologernas läror men man tar det ännu ett steg längre. I Dianetikboken kan man läsa om hur man kan behandla bortträngda traumatiska minnen från moderlivet, till exempel av föräldrarnas misslyckade abortförsök. Det slutar dock inte där utan Scientologerna menar även att upplevelser i tidigare liv påverkar oss. Det hade varit intressant om Tunedal också resonerat kring sådant i ett kapitel vid sidan om de där han berättar om sina egna erfarenheter av avhoppet eller spyr galla över favorithatobjektet Miscavige.

Det sägs att i de sovjetiska Gulaglägren fanns det de som fortfarande trodde på den stalinistiska propagandan och vägrade inse att Josef Stalin kunnat skicka dem dit. ”Tänk om kamrat Stalin visste”, ska de ha sagt om sin prekära situation i fånglägret, övertygade om att någon rutten underhuggare var ansvarig. Kanske är Tunedal likadan när han inte vill kännas vid att L Ron Hubbard och hans idéer faktiskt är roten till det onda inom scientologirörelsen, snarare än Miscavige som bara vårdat arvet.

De hånfulla

Liknande inlägg på denna blogg:
I september besökte jag en utställning om psykiatrins förbrytelser på Nytorv i Köpenhamn. En av Scientologernas frontorganisationer arrangerade utställningen.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Vetenskap, Scientologi, Sekter, Pseudovetenskap, Akademi Stortorp, Psykologi, Skepticism.

       

       

Ung, oerhört intelligent Columbo-wannabe

När jag häromsistens besökte den nyandliga mässan Harmoni-expo stannade jag till vid vissa av utställarnas bord och utbytte några ord. Ett av borden där jag stannade lite längre var det som tillhörde de avhoppade scientologerna i The Foundation som tagit avstånd från organisationen men ändå fortsätter tillämpa L Ron Hubbards idéer. Man skulle alltså kunna säga att de tror på scientologin men inte på Scientologerna.

Jag kom att samtala med en av The Foundations företrädare, grundaren Stefan Tunedal. Våra thetaners (scientologins namn på själen) möte den dagen måste ha varit något alldeles speciellt. Ty precis som jag fann det värt att skriva några rader om stunden vid montern så fann tydligen också den avhoppade scientologen det värt att skriva ett inlägg om vårt samtal på sin blogg. (WebCite) Detta gjorde vi oberoende av varandra. Även om vi tydligen var rörande överens om att mötet var minnesvärt så tycktes dock våra minnesbilder skilja sig åt på flera punkter.

Den frifräsande scientologen Tunedal inleder sitt inlägg om vårt möte i bästa ”historia framför brasan-stil”:

Jag har en historia från helgens harmonimässa.

Sedan jag började använda scientologin har jag stött på de som är genomkritiska. Det hör till. Håller man öppet på med scientologi då kommer man att stöta på dem. Inte ofta, men det händer. Jag har för länge sedan slutat bekymra mig över dessa typer och passar istället på att ha kul när de dyker upp.

Det hände på mässan.

Två unga män kom raskt fram mot vår monter och började snacka.

”Jaha, det är ni som lämnat Scientologikyrkan och fortsätter med scientologin?”

Frågan indikerar att de faktiskt var där för att kolla upp oss. Hur ska man annars förklara att de direkt kunde sätta den korrekta etiketten.

En första reflektion är att det inte kan vara en organisation med något vidare självförtroende om de blir misstänksamma när någon känner till dem. De verkar för övrigt ha bytt namn efter mässan från The Foundation till Akademi Stortorp. Om man byter namn då och då lär ju risken att de blir igenkända minska, så förhoppningsvis slipper de bli misstänksamma fler gånger.

Tunedal fortsätter hur som helst sitt inlägg med att teckna mitt personporträtt:

Och samtalet blev omedelbart komiskt. Den ena av dem hade mörkt hår och var den drivande. Det var tydligt att han ansåg sig själv som oerhört intelligent. Han betedde sig ungefär som Columbo, om du minns den där gamla tv-serien med Peter Falk i rollen som den skarpe detektiven. (bild).

Den mörkhårige unge mannens dilemma handlar egentligen om detta: Jag har lämnat kyrkan och fortsätter kalla mig scientolog. Det var därför han var där, för att ”avslöja” mig och finna svaret på gåtan.

Okej, det är mig han syftar på här. Jag tycks ha framstått som självgodheten personifierad. Jag minns dock inte samtalet som fullt så konfrontativt. Jag vill minnas att vi enades om att Scientologerna inte var något att ha men att vi nog hade olika uppfattningar om thetaner och e-metrar.

Något han hade helt rätt i var dock att jag var väldigt nyfiken på vad som gjorde att man inte släppte scientologin helt och hållet. Vad var det som gjorde att han fortfarande anammade idéerna?

Tunedal skriver vidare om vårt samtal:

Smart, tänkte de om mitt agerande. Jag har sett att Scientologikyrkan är en bluff. Smart, men varför gillar jag fortfarande filosofin? Är jag fortfarande hjärntvättad? Men vänta nu, om jag fortfarande är hjärntvättad, borde jag inte då vara kvar i kyrkan?

De som lämnar en sekt brukar inte bete sig som jag gör. Det är inte enligt det väntade mönstret. Om man lämnar en sekt då ska man också ta avstånd från allt det sekten representerade. Vem har t.ex. hört talas om ett före detta Jehovas Vittne som fortsätter knalla runt och knacka på dörrar?

Columbo-mannen försökte bena ut det här medan vi samtalade.

Jag vet inte om det verkligen är den allmänna uppfattningen att man som sektavhoppare alltid tar avstånd från hela sektens paket, och särskilt inte allt på en gång. Jag tror de flesta anar att det kan vara en tuff process att inse att man blivit lurad, att de idéer man höll så högt inte är värda ett vitten. Det kan hända att det tar lång tid. Kanske kan man inte släppa taget helt och hållet utan behåller delar av ideologin. Utanför Sverige finns ju en hel del avhoppade scientologer som kör på med scientologin, så det verkar inte vara alltför ovanligt.

Tunedal fortsätter sitt blogginlägg genom att göra vissa antaganden om mina förkunskaper i scientologi:

Han hade inte studerat scientologin. Hans åsikter grundade sig på vad han läst om scientologin. Men det hindrade honom inte. Han visste att det inte fanns någonting gott med scientologin, ingenting. Han hade inte studerat ämnet men det visste han. Är inte detta fantastiskt?

Egentligen tycker jag inte att det är något krav på att man måste läst originaltexter för att få ha en välgrundad uppfattning om något, om det nu är vad Tunedal menar. Det är faktiskt helt okej att förkasta något enbart baserat på andrahandskällor om de är vederhäftiga.

Huruvida man måste ha haft kontakt med originalkällorna eller ej spelar ingen roll denna gång. I min bokhylla har jag nämligen litteratur från Scientologerna. Förvisso har jag inte läst någon av böckerna från pärm till pärm. Jag har dock läst valda delar och inte funnit idéerna särskilt vettiga. I dianetikboken finns exempelvis utläggningar om hur någon sorts traumatiska undertryckta minnen från moderlivet av ens föräldrars misslyckade abortförsök kan vara orsaken till de problem man har som vuxen. Det låter kanske inte jätterimligt.

Och då har vi inte gått in på de allra galnaste delarna av den scientologiska idévärlden, sådant man inte finner i deras böcker utan måste betala stora summor pengar och ägna åtskilliga år åt scientologin för att få ta del av. Som exempel kan nämnas historier om ondskefulla intergalaktiska härskare som spränger övertaliga undersåtar i bitar och vars själar sedan fastnar på oss människor så att vi drabbas av diverse problem som vi måste behandla med scientologernas kostsamma metoder.

Att man anser idéerna ”korkade” behöver dock inte betyda att man tror att de människor som anammar dem är det. Vår scientologiske avfälling tycks dock dock anta att så är fallet. Han fortsätter:

Jag tror att vår Columbo wannabe till slut fick sitt svar. Jag tror att han bestämde sig för att jag var korkad, att det var därför som jag fortsatte gilla scientologin. Ingen i hans värld kan vara smart och fortsätta med scientologin efter att ha lämnat kyrkan.

Den här slutsatsen om min syn på hans kognitiva funktioner kan jag inte förstå att han kommer fram till eftersom jag svarade bestämt nej när han lite upprört frågade mig om jag ansåg att han var korkad som fortfarande höll på med scientologin.

Något tillfredsställande svar på varför han fortfarande tillämpade scientologin fick jag aldrig och Columbo fick tyvärr lämna fallet ouppklarat. Har ingen aning om det någonsin inträffade i TV-serien.

Tunedal avslutar hur som helst sitt inlägg om vårt möte genom att berätta om det bokköp som skedde mot slutet av vår lilla konversation:

Hans polare köpte boken De Hånfulla. Jag undrar hur det går för dem. Hoppas de dyker upp igen.

Denna sista minnesbild från vårt möte får bli kvittot på att karlns minne inte är att lita på. Det var nämligen jag som köpte boken av honom och inte min vän. Uppenbarligen är inte scientologernas tekniker något att ha då perfekt minne och förmågan att minnas allt man varit med om enligt L Ron Hubbard ska vara en av de egenskaper man får som ”clear”. Då Stefan Tunedal tydligen nått nivån OT VII, och alltså är på god väg att bli den halvgud L Ron Hubbard stakat ut vägen till, så har han passerat nivån ”clear” för längesedan. Minnessvårigheter borde alltså vara ett minne blott för herr Tunedal. Eftersom så inte verkar vara fallet är det måhända dags att fundera på om man kanske ändå borde slänga hela scientologin i papperskorgen och gå vidare.

Avhoppad scientolog

Liknande inlägg på denna blogg:
I september besökte jag en utställning i Köpenhamn om psykiatrins brott mot mänskligheten. En av scientologernas frontorganisationer stod som arrangör.

Andra bloggar om samtal med utställare på höstens Harmoni-expo:
På Föreningen Vetenskap och Folkbildnings blogg berättar Christine Öberg om hur hon samtalat med företrädare för metoderna Healing Touch och PSYCH-K.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Vetenskap, Scientologi, Sekter, Harmoni-expo, Skepticism, Pseudovetenskap, Akademi Stortorp.

       

       

Back on Track är inte på banan

Ödet har gjort att jag kommit i kontakt med företaget Back on Tracks produkter. De tillverkar stöd, skydd och täcken av olika slag, för människa, häst och hund. Hade det rört sig om vanliga handledsskydd, armbågsskydd eller hästtäcken så hade de varit ganska ointressanta. Back on Tracks produkter påstås dock vara något utöver det vanliga och ska hjälpa mot inflammationer och skador på andra sätt än de traditionella motsvarigheterna. Om materialet skriver de på sin hemsida att: ”Textilien är en synergi mellan gammal kinesisk erfarenhet och modern vetenskaplig textilteknologi.” (Webcite) Gammal kinesisk erfarenhet är ju en sådan där diffus fras som får varningsklockorna att ringa och vi får aldrig veta vilka erfarenheterna är. Den moderna vetenskapliga textilteknologin verkar vara keramiska partiklar i tyget som reflekterar värmestrålning. Modern vetenskaplig textilteknologi i all ära, men lite moderna vetenskapliga studier på produkterna skulle inte heller vara så dumt om de nu påstås vara något annat än det konkurrenterna säljer. Studierna lyser dock med sin frånvaro. Däremot finns det på hemsidan bilder av glada människor som varmt rekommenderar produkterna och berättar om hur de blivit hjälpta av dem. Leenden och glada tillrop istället för knastertorra studier brukar ju också vara rätt vanligt när det gäller den här typen av produkter.

Man kan ofta störas av den rika tillgången på bluffprodukter för oss människor. Det tycks dock ofta vara än värre för våra fyrfota vänner, och då särskilt för hästar. För dem tycks marknaden svämma över av pseudovetenskapliga produkter som dessutom kostar skjortan.

Hur som helst, den föreslagna mekanismen som ska göra att Back on Tracks skydd och täcken påskyndar läkning är enligt företaget följande:

Egenskapen hos de keramiska partiklarna är att när de blivit uppvärmda av kroppsvärmen utstrålar keramiken en värme som träffar kroppen. Värmen som på detta sätt återreflekteras är en långvågig värmestrålning vilken är detsamma som långvågig infraröd strålning.

[…]

Den våglängd som de keramiska partiklarna emitterar absorberas i cellerna och en signal går till hjärnan om att värmeenergin ökar och hjärnan öppnar då blodkärlen. Absorptionen sker inte bara på huden utan även en bit ner i vävnaderna, vilket gör att blodkärlen vidgas inte bara ytligt utan även i muskler och kring leder. Den ökade blodcirkulationen i vävnaderna luckrar upp muskelspänningar och stärker kroppens egna förmåga till att häva inflammationer och läka skador.

(Webcite)

På ett hästforum är denna tråds inledande inlägg läsvärt. Det är skrivet av en person som utger sig för att vara ”produktutvecklare inom textila/hybrida material med inriktning reflektion/energibesparing/värme/kyla” och i inlägget pekas på hur Back on Tracks påståenden om de keramiska trådarna är felaktiga och vilseledande. Keramik är dels inget högreflekterande material och även om det skulle vara det så är trådar alls inte reflekterande på samma sätt som en plan yta. Produkterna kan dock ha egenskaper som gör att de är värmebevarande. Längre fram i forumtråden kliver Back On Tracks VD in, dock utan att ens kommentera invändningarna vilket väl innebär att de är välgrundade. Istället väljer VD:n att fokusera på sådant som felstavade namn.

På Vetenskap och Folkbildnings forum finns också en tråd om företagets produkter. En användare på forumet har mailat företaget och frågat efter genomförda studier på produkterna. Hon fick svaret att en studie gjorts men att den på grund av mystiska omständigheter inte kunde publiceras. Gissningsvis var den undermålig.

Jag mailade lite med en herre på företaget och fick en gullig liten studie som omfattade tio hästar mailad till mig. Naturligtvis hade utförarna varit skeptiska innan men blivit förvånade över att produkten fungerat så bra. Sen hände det visst något som gjorde att studien inte kunde publiceras. Stackarna som sedan skulle sälja produkten hade inte resurser till att försöka upprepa studien så de satsade på marknadsföring istället. I vilken de inte anses kunna använda studien. Man styrker bevisföringen med auktoritetsargument och misstänksamhet emot mig. Klart BoT fungerar!

(Källa: Användaren pax på VoF:s forum)

Produkternas teoretiska grund tycks vara minst sagt skakig. Det avgörande påståendet, att dessa produkter har egenskaper som underlättar läkning och motverkar inflammationer på andra sätt än vanliga motsvarigheter, är något som inte är belagt. Någon vettig vetenskaplig studie av produkterna har ju inte gjorts trots att det borde vara enkelt att sätta upp en studie där en kontrollgrupp får helt vanliga stödprodukter eller täcken utan de undergörande keramiska partiklarna. Det tycks dock istället som att Back on Track kallt räknar med att folk är tillräckligt lättledda för att ta dem på orden att det fungerar och betala mer än för motsvarande stöd som saknar den gamla kinesiska erfarenheten och den moderna vetenskapliga textilteknologin. Det gör dock företaget tyvärr helt rätt i, de omsätter årligen hela 30 miljoner SEK.

Liknande inlägg på denna blogg: Magnetisörens nittioåttonde vinter, om magneternas påstått välgörande egenskaper.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Vetenskap, Skojare, Back on Track, <Alternativmedicin, Konsumentfrågor, Pseudovetenskap, Skepticism.

       

       

Magnetisörens nittioåttonde vinter

När jag besökte nyandliga Jordstrålningscentrum häromsistens kände jag att pengarna brände i fickan. Bokbordet gapade dock nästan tomt. Där fanns böcker författade av kvällens konspirationsteoretiske föredragshållare som jag antingen redan hade eller inte ville ha. Utöver det fanns bara några tunna skrifter om magnetterapi från tidigt 80-tal. De kostade dock bara tio kronor styck så jag plockade åt mig två av dem.

Skrifterna skulle visa sig vara riktiga fynd. Författaren, Ivan Troëng, argumenterar i dem för magnetterapins undergörande effekter.

Den första skriften, Magnetterapins grunder, består till större delen av ett register över vilka sjukdomar magnetismen kan bota, och det verkar vara det mesta. Som exempel kan nämnas Addisons sjukdom, Adeni, Agorafobi, Adeno-carcinom, Akne, Akromegali, Alkoholism, Allergi, Aleukemi, ALS, Amnesi, Anafylaktisk chock, Anemi, Aneurysm, Angina pectoris, Appendicit, Apptitlöshet, Arterioskleros, Asbestos, Arytmi, Ascites, Astma och Atrofi och då har vi bara avverkat alfabetets första bokstav. Notera att eventuella felstavade åkommor är författarens egna felstavningar. Hur en typ av behandling kan hjälpa mot nästan allt är lite oklart, ett par sidor ägnas åt den teoretiska grunden men man blir inte klokare av att läsa dem.

Han redogör också mycket kortfattat för några vetenskapliga studier som han menar stöder magnetterapin, bland annat från slagrutegubben Ernst Hartmann. Det behövs kanske inte sägas, men det är inte den typ av studier man hittar på Pubmed som det hänvisas till i Troëngs häfte.

Själva magnetbehandlingen ser lite olika ut beroende på vad patienten lider av. Lokala besvär behandlas först och främst med en liten magnet fäst på kroppen. Mot allvarligare åkommor används kroppsomslutande elektromagnetiska spolar.

Vad lagen säger om alternativa behandlingar som saknar vetenskaplig grund verkar inte bekomma Troëng. Han stoppades av konsumentverket för några år sedan efter att ha påstått att hans magneter botade cancer och i mitten av 80-talet verkar det som om han blivit dömd för brott mot kvacksalverilagen. I nedanstående exempel från hans skrift ser Troëng gärna att hans behandlingar används på barn och vid behandling av cancer, båda brott mot patientsäkerhetslagen som kvacksalverilagen numera uppgått i.

Blue baby
blått barn beroende på dålig syresättning.
Orsak: Medfött hjärtfel.
Behandling: En tim morgon och kväll i kroppsspole Ø 35 cm. En 8 magnetmatta läggs under lakanet i hjärttrakten.
Prognos: Varierande från mycket god till dålig, beroende på hjärtfelets svårighetsgrad.

[…]

Cancer
Förr kräfta, svulstsjukdom dels malign-elakartad, dels s.k. godartad typ.
Orsak: Miljön utsätter den moderna människan för allt fler cancerogena influenser. Psykiska och andra påfrestningar som nedsätter immunförsvaret leder ofta till cancer resp. manifestation av latent cancer.
Behandling: Magnetbehandling av cancer har studerats av hundratals forskare både laboratoriemässigt och kliniskt. Redan Paracelsus fann att magnetbehandling av cancer var mycket effektiv. Den moderna magnetbehandlingen inriktas dels på en lägre nivå där man i första hand eftersträvar ett förstärkt immunförsvar och en förhöjd syresättning, dels på en högre nivå där fält på 150-1000 gauss visat sig kapabla att bryta ned cellstrukturen hos cancer. Den högre nivån med intensiva fält på själva tumörområdet stöttas alltid av lågintensiv eller mellanintensiv allmänbehandling av hela patienten. Lämplig utrustning är kroppsspolar på 60-300 gauss samt utrustning för uppnående av nivåer 600-1000 gauss, dvs ”cancerplattor” med eller utan järnbygel.
Prognos: Mycket god.

[…]

Hjärntumör
i hjärnan växande tumör.
Behandling: Huvudspole en tim 3 ggr/dag. Alt. 2 ggr en timme med 500-600 gauss.
Progos: God.

(Troëng, I. (1980), Magnetterapins grunder, s. 23-33)

I skriften kan man också läsa några anekdoter om patienter med cancer som använt magnetterapi, eventuellt på Troëngs inrådan. Två av dem valde helt bort konventionell behandling till förmån för magnetterapin som påstås ha gjort dem friska.

I den andra skriften, Magnetism ett bra medel mot cancer, inriktar sig Troëng på sin favoritåkomma. Han hinner dock även med att berätta lite anekdoter från olika hörn av världen om hur dödligheten minskat radikalt vid tider av läkarstrejk. Troëng har också förklaringen till varför det händer att behandlingen inte har effekt på cancern ibland.

Magnetisk cancerbehandling i Sverige är i dag en behandling som patienten ger sig själv. Eftersom så få läkare intresserat sig för metoden finns ingen ordnad övervakning av behandlingen. I några fall har detta medfört att patienten tagit alltför små doser.
Det är en grundregel vid all magnetterapi på att om önskat resultat inte uppnås har dosen varit för låg.

(Troëng, I. (1981), Magnetism ett bra medel mot cancer, s. 11)

Det är patientens eget fel om det inte fungerar alltså. Man kan i och för sig förstå att patienten tröttnar eftersom denne måste befinna sig i det magnetfält som genereras av den kroppsomslutande elektromagnetiska spolen i upp till åtta timmar per dag i vissa fall.

Troëng verkar dock ha varit en renässansmänniska av rang med många järn i elden. Googlar man lite ser man att han även intresserat sig för alternativa teorier kring forntida högt utvecklade civilisationer, likt en svensk Erich von Däniken. Han var också under en tid ordförande i ett UFO-troende sällskap och var övertygad om att vi hade återkommande besök från planeten Venus. Troëng har också skrivit en bok om hur månen och Stilla havet bildats vid en kollision med en himlakropp för nästan 12000 år sedan. Vid kollisionen slets en bit av jorden bort som bildade månen, nedslagsplatsen blev tydligen Stilla Havet. En sjujäkla smäll lär det ha varit.

Kanske låg det dock ändå något i hans magneter, ty en snabb koll på Ratsit ger vid handen att farbrorn är live and kicking vid 98 års ålder. Hans Stiftelsen Terapimagneter lever dock inte längre, konkurs inleddes i november 1982. Troëngs idéer och uppfinningar kommer dock säkerligen att överleva honom, genom dårars försorg.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Vetenskap, Pseudovetenskap, Cancer, Magnetterapi, Jordstrålningscentrum, Alternativmedicin, Exopolitik.

       

       

Långa, granna nordiska karlar

I förra veckan var jag och ett antal av Uppsalas seniora medborgare på Upplandsmuseet och lyssnade på ett föredrag om rasbiologen Bertil Lundman och hans folktypsundersökningar i Dalarna på 30-talet. Föredraget var en del i en föreläsningsserie om rasbiologin som Upplandsmuseet anordnade i samband med en utställning om samma ämne. Föreläsare var Christer Bergin från Dalarnas museum. För några år sedan medverkade han i en utställning om Lundmans verksamhet.

Lundman var en av Sveriges främsta företrädare för rasbiologin under dess glansperiod och hans undersökningar av dalfolket var hans mest omfattande studie. Han hade under ett antal år rest runt i Dalarna och undersökt skallmåtten på ett stort antal kullor och masar. Detta kunde han göra tack vare att han i princip prenumererat på ett stipendium som nog egentligen var avsett att tilldelas olika personer från år till år.

Jag är själv lycklig ägare till några årgångar av Dalarnas hembygdsbok där man så länge Karl Trotzig var redaktör gladeligen lät Bertil Lundman publicera resultaten av folktypsundersökningarna. Är näspannvinkelmått, rastyper och foton på dalmasar ens melodi så är det angenäm läsning. Lundman drar dock mycket djärva slutsatser ur sitt disparata material. Inslag av orientaliskt blod ser han i dalabyar lite här och där, likaså finns cromagnoninslag på sina håll. Finskt inflytande är också allmänt förekommande även om Lundman menar att dalfolket fortfarande är Sveriges mest rasrena folk.

Uppblandning med främmande folktyper gillar inte Lundman alls. Att hans ideal faktiskt är raka motsatsen framgår när han skriver om morabornas vana att gifta sig inom släkten.

Inom parentes sagt är en dylik ”inavel” ej, som många påstå, övervägande av ondo. Man säger, att genom de många släktgiftena en hel del dolda, men i släkten förefintliga dåliga anlag kunna framträda, så att en del av barnen skulle bli efterblivna eller stundom t. o. m. idioter. Jämte en ringa sanningskärna innebär detta stora överdrifter. Är befolkningen övervägande sund och kraftig, är faran härför i stort sett ganska ringa, men dess större för blandning med främmande; med andra ord ”man vet vad man har, men ej vad man får”, d. v. s. man känner läggningen hos sin egen släkt, men vet ej, vad för skojarblod, man kan få in utifrån. Dessutom föra de gamla ingiftena med sig stadga och jämnvikt i lynne och kroppsbyggnad, under det blandning i och för sig själv, även med fullt likvärdiga svenskar, gärna framalstrar en hel del andligen och kroppsligen illa avvägda personer. Framför allt bli genom blandningen många spinkiga och gängliga med anlag för tuberkulos. Kort sagt: otvivelaktigt beror morabornas lugna kraft till stor del på det gamla ingiftet inom de olika byarnas redan från början goda stammar!

(Källa: Dalarnas hembygdsbok 1933, s. 72)

Det var till största delen män som undersöktes av Lundman och man kan tycka att hans beskrivning och beundran av dalkarlarna i vissa fall andas homoerotik, som till exempel när han berättar om sitt besök i Rättvik.

Men ser man närmare efter, lägger man åtminstone märke till en sak, den relativt stora mängden av långa granna nordiska karlar.

(Källa: Dalarnas hembygdsbok 1936, s. 94)

Så är också fallet när han besöker en av Nås gamla finnbyar och fruktar att några fula, finska typers anleten ska möta honom.

Här sutto eller lågo nu i solgass och söndagsro minst ett par dussin karlar och pojkar. Nu, tänkte jag, får jag väl se några rena rama finnar. Men, när de reste sig och hälsade på sin ännu något finskt sjungande ordmelodi, vad ser jag? Endast långa, granna karlar med smala, fina ansikten och huvuden.

(Källa: Dalarnas hembygdsbok 1938, s. 68)

Man kan tänka sig att en del masar och kullor var hälsosamt skeptiska till att någon stövlade in i stugan och mätte deras lekamen. Något som Bergin betonade i föredraget, och som framgår av böckerna, var Lundmans beroende av att lokala nyckelpersoner som präster, lärare eller ordföranden i hembygdsföreningen bistod när han skulle få komma in och göra sina undersökningar hos invånarna i Dalarnas byar. Så var till exempel fallet i Svärdsjö.

Sedermera övertogs saken av Svärdsjö hembygdsförenings nitiske ordförande, handelsföreståndaren Vilhelm Olsson. Hr Olsson är en glänsande ”Führer” i detta ords bästa bemärkelse med underbar förmåga att förmå sina byrepresentanter m. fl. att hjälpa mig mitt i brinnande skörd.

(Källa: Dalarnas hembygdsbok 1938, s. 90)

Som så ofta avslutades föredraget med en frågestund. En gammal bekant till Lundman berättade om en lustig episod och förklarade att Lundman faktiskt var mycket begåvad men tyvärr hade hamnat lite snett i tankegångarna, han sågs allmänt som en pajas man skrattade åt.

Man undrar dock vad Lundman fått spela för roll om tyskt pansar rullat in över den svenska gränsen när det begav sig, hade det fortfarande varit pajasens? Kanske hade det varit färdigskrattat. Och när det gällde de svenska tvångssteriliseringarna så behövdes inga tyska tanks. De utfördes oaktat om man skrattade åt Lundman, delvis på grund av det tankegods han omfamnade.

Video borttagen

Andra bloggar om rasbiologi samt Upplandsmuseets utställning och föreläsningsserie: Ting & tankar – (O)mänskligt

Media: MND

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Vetenskap, Pseudovetenskap, Rasbiologi, Uppsala, Bertil Lundman, Socialdarwinism, Dalarna.

       

       

Chips i hjärnan hos Jordstrålningscentrum

Människor kan tro på de mest märkliga saker men ändå vara fullt friska och fungerande samhällsmedborgare. Hur märkliga är till exempel inte de stora religionernas idésystem egentligen, och de har miljarder anhängare. I vissa fall är dock vanföreställningarna uppenbarligen en del av ett sjukdomstillstånd. Det är nog då ingen vidare god idé att låta personen ifråga berätta om sina vanföreställningar inför publik som vore de sanningar.

Detta är dock just vad nyandliga sammanslutningen Jordstrålningscentrum gör. I förra veckan lät de en person med diagnosen schizofreni berätta om sin världsbild inför betalande åskådare. Det är alltid en skrattfest att gå på deras föredrag men denna gång satte jag nog faktiskt skrattet i halsen.

Ämnet för kvällen var mind control. Jordstrålningscentrums värdinna och drivande kraft Eva inledde med att berätta en liten anekdot om hur det gick till senast när Rauni-Leena Laukkanen skulle föreläsa om ämnet hos dem. Hon hade anlänt med flyg till Arlanda och lämnat ett meddelande där eftersom det blivit något missförstånd kring hennes ankomst. När jordstrålningsfolket varit vid disken på Arlanda och frågat efter ett eventuellt meddelande från henne hade de dock fått svaret att det inte fanns något sådant. Mystiken tätnar. Har du, kära läsare, ledmotivet till TV-serien Arkiv X på skiva eller piratkopierad fil så slå gärna på det innan du fortsätter läsa. Efter att Rauni-Leena lämnat meddelandet försökte hon ta sig till föredragslokalen med taxi. Taxichauffören hade dock märkligt nog varken vetat var Jordstrålningscentrum eller Kammakargatan låg och hon kunde därför inte ta sig dit. Vidare hade hon ansett sig vara skuggad under sitt Stockholmsbesök. Det hade alltså inte blivit något föredrag den gången eftersom starka krafter ville annat.

Efter inledningsanförandet tog den bokade föredragshållaren vid och denna gång stoppade tack och lov inga diaboliska, hemliga makteliter tillställningen. Själva föredraget bestod till stor del av ett antal citat som var grovt feltolkade och ryckta ur sitt sammanhang, påfallande ofta plockade från gamla 50-talsupplagor av tidningen New York Times. Man fick lära sig att man i hemlighet sedan 40-talet experimenterat med hjärnkontroll. Ända sedan dess hade man mot människors vilja kopplat upp dem mot superdatorer för att styra dem. Det måste ha varit en storartad bedrift att göra sådana komplicerade saker med den tidens otympliga stenåldersdatorer som bestod av elektronrör och regelbundet gick sönder flera gånger i veckan.

Ett litet stycke teknikhistoria blev det också under kvällen. Hjärnkontrollsimplantat från 40-talet fram till idag avhandlades. Ett stort framsteg var transmitters som inte behövde direktkontakt med hjärnan, dessa utvecklades faktiskt på Karolinska institutet. Kul med revolutionerande blågula uppfinningar, sådana har vi ju inte varit bortskämda med sedan den svenska snilleindustrins glansdagar. En annan innovation var radiosubstanser som kunde injiceras och temporärt ta kontrollen över en människa. På 70-talet kom sedan mikrochips som enkelt kunde blandas med tabletter. Med det glada 80-talet kom biologiska chips som fäste i hjärnan livstiden ut. Några år senare utvecklades slutligen nanoteknologin som effektiviserade hjärnkontrollen ytterligare.

I Vietnam hade tekniken använts i stor skala av USA under kriget. Man hade där scannat av medel- och överklassen. Superdatorn hade sedan analyserat materialet och funnit 35000 betydelsefulla vietcongsympatisörer. Dessa hade man sedan avrättat på distans genom att skicka hjärnvågor som orsakade fatala hjärt- eller hjärnåkommor.

Härhemma i Sverige är det tydligen FOI, Totalförsvarets Forskningsinstitut, som står i centrum. Enligt föreläsaren framgick det av FOI:s verksamhetsberättelse 2011 att deras mål är att styra människornas kognitiva funktioner under hela livstiden. Det är dock en konspiration som sträcker sig långt utanför FOI:s väggar. Man samarbetar till exempel med SÄPO och Nackapolisen som ordnar fram försöksobjekt från häktet. Hjärnkontrollsprojektet är dessutom beslutat från högsta ort, fick vi veta. Det rör sig om en partiöverskridande överenskommelse, så det verkar inte gå att rösta bort hjärnkontrollen vid nästa val. Många i riksdagen är för övrigt styrda marionetter i FOI:s kontrollsystem. Där har vi kanske också förklaringen till att partipiskan är så sällsynt effektiv i Sveriges lagstiftande församling.

Sverige har faktiskt länge varit världsledande på området mind control, kunde föreläsaren berätta. Forskare från hela världen kom till vårt land för att utföra experiment på våra medborgare som de inte fick göra i sina hemländer. Föredragshållaren verkade dock inte alls uppskatta att Sverige lockade till sig ledande forskare från världens alla hörn och skapa en kreativ, dynamisk forskningsmiljö på ett sätt som annars bara USA verkar kunna göra.

Den avslutande frågestunden var intressant. En vapendragare till föredragshållaren påminde under den om att det faktiskt fanns skydd mot hjärnkontrollen att införskaffa, nämligen en manick byggd på teslateknologi som kunde beställas från USA för blott 300 dollar. Här kunde man dock ana att det var kamp om de godtrognas slantar. En person i publiken ropade nämligen ut att man inte skulle beställa manicken från vem som helst och påminde om att amerikanska säkerhetsföretaget Blackwater ju tidigare visat sig ligga bakom ett företag som sålde förrädiska Amegastavar.

Under frågestunden dök också frågan upp vad man skulle göra om man blev drabbad. Svaret var att om man insåg att man var utsatt för hjärnkontroll så skulle man absolut inte söka hjälp hos sjukvården eftersom man då skulle bli skickad till psykiatrin. Psykiatrikerna vet i allra högsta grad vad som pågår eftersom det ingår i deras utbildning. Riktigt hur det går till när de hemliga 10 poängen hjärnkontroll läses in fick dock vi i publiken aldrig veta.

Det framgick också i förbifarten att föredragshållaren själv varit utsatt för hjärnkontroll. Detta hade han skrivit en hel del om på internet och jag trodde att det var det som föredraget främst skulle handla om. Flera olika länders underrättelsetjänster har tydligen genom åren varit uppkopplade mot hans hjärna. Han hade dock haft turen att ha stöd från inflytelserika personer genom åren, en chefredaktör på DN och en professor. Detta hade gjort att han ändå klarat sig relativt bra.

Slutligen, apropå psykisk hälsa, så är man nog inte heller helt frisk om man betalar 130 spänn för att sitta och lyssna till något slikt och sedan lägger ned tid på att skriva ned och sammanfatta det hela. Det är inte annat än att man undrar om någon sitter på FOI med fjärrkontroll och får en att göra sådana märkliga saker.

Liknande inlägg på denna blogg: Jüri Lina, frimureriet och jag (Om konspirationsteoretikern Jüri Linas föredrag på Jordstrålningscentrum), Galaktiska federationen informerar (Om mediet Maria Bertrams kanaliserade budskap från utomjordingar på Jordstrålningscentrum)

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Livsåskådning, Jordstrålningscentrum, Konspirationsteorier, Mindcontrol, Totalförsvarets forskningsinstitut, Vansinne, Pseudovetenskap.

       

       

Rune och jag

I söndags blev jag medsläpad till Rum & trädgårdsmässan i Kista. Förutom en uppsjö av poolkrängare fanns där även kocken och matinspiratören Rune Kalf-Hansen. Han skulle hålla ett kortare föredrag om hur lokala och ekologiska råvaror kunde bestämma din meny. Det tyckte jag lät spännande och jag slog mig ner för att lyssna.

Kalf-Hansens budskap var att vi skulle hushålla med resurserna, till exempel genom att dra ned på köttkonsumtionen och inte slänga mat i onödan. Det jag fastnade mest för var dock hans tanke att man inte skulle bestämma vad man skulle äta först för att sedan avgöra vilka råvaror man borde införskaffa. Istället skulle man undersöka vad det bjöds på för tillfället, vilka råvaror var det säsong för nu? Sedan skulle man helt enkelt bestämma sin kosthållning utifrån det. Sådant menade Rune skulle vara mer spännande för konsumenten, man skulle tvingas överraska sig själv. Dessutom var ju färska säsongsråvaror så mycket bättre.

Det var inget som Kalf-Hansen berörde under de futtiga tjugo minuter han hade till sitt förfogande men sådant berör givetvis frågeställningar på ett betydligt djupare plan rörande människans förhållande till naturen. Ska man anpassa naturen till människan eller människan till naturen? Här är det givetvis inte frågan om att välja det ena eller det andra, utan om gråskalor, men vi har hur som helst provat det förra betydligt oftare än det senare.

Det var lätt att hålla med om allt Kalf-Hansen sade. Vi hade det så bra, jag och Rune, men under föredragets sista skälvande minuter skulle han nödvändigtvis förstöra allt det fina vi byggt upp. I slutet berättade han nämligen om de olika typerna av ekologiska märkningar som fanns på marknaden. Han hävdade då att det absolut bästa ekologiska alternativet var biodynamiskt odlade råvaror. I samma ögonblick som han sade det förstod jag att Rune och jag inte var ämnade för varandra.

För den som inte är bekant med biodynamiskt jordbruk finns här en bra sammanfattning. Det biodynamiska jordbruket bygger på antroposofigrundaren Rudolf Steiners tänkande och det måste sägas handla mer om magi än något genomtänkt ekologiskt jordbruk. Biodynamiskt odlande handlar nämligen bland annat om mystiska kosmiska energier, preparat tillverkade av djurdelar, vattenvirvlande och annat meningslöst hokus pokus.

Kalf-Hansen framhärdade ju i att man skulle använda resurserna effektivt när det gällde den överdrivna köttkonsumtionen och otyget med att slänga mat. Men varför tillämpar han i så fall inte den principen på det biodynamiska jordbruket? För det man pysslar med inom det är väl i stora delar snarare motsatsen till ett ekologiskt förhållningssätt. Att ägna sig åt meningslöst nonsens som att gräva ned kohorn i marken, virvla vatten, och dilla runt på alla de vis för att tillfredsställa de kosmiska energier Steiner fantiserat ihop är knappast ett effektivt jordbruk. Nu förbrukar väl kanske inte den sortens ritualer så mycket resurser, men det borde vara en principsak kan man tycka, och det borde faktiskt göra de biodynamiska varorna sämre än de vanliga ekologiska i det avseendet.

Nu brukar jag förvisso själv ibland köpa produkter från Saltå Kvarn vars sortiment är biodynamiskt odlat, men då tänker jag att jag får ta det goda med det onda. Jag går inte i tron att biodynamiskt är bättre och är därmed ursäktad och utan skuld. Sedan finns det ju alltid ett mervärde i den absurda komik som uppstår när man mumsar på mat där man betalat några kronor extra för att vuxna människor lekt Harry Potter när de odlat den.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Vetenskap, Pseudovetenskap, Antroposofi, Matlagning, Skepticism, Konsumentfrågor, Resurshantering.

       

       

Valet 2010 och jag

Ända sedan jag för första gången fick förtroendet att gå och välja vilka som ska bestämma åt mig har jag troget gått och röstat på det före detta statsbärande socialdemokratiska arbetarepartiet. Nu är det dock dags att bryta den traditionen. Jag har låtit miljöfrågorna i allmänhet och klimatfrågan i synnerhet styra mitt partival. Nej, det är inte Moderaterna som ska få mitt förtroende, det är faktiskt Miljöpartiet. Jag går alltså med strömmen och kommer att bli en del av väljarflykten från Socialdemokraterna och en del av väljartillströmningen för Miljöpartiet.

Det finns dock några saker som gör att det kommer att knyta sig i magen när jag petar ned valsedlarna i kuverten imorgon. För det första är det kärnkraftsmotståndet hos de gröna. Fission är definitivt ett sätt att göra så att det kommer fram elektroner ur vägguttagen hemmavid som har sina baksidor. Något måste vi dock ha innan vi når det där fantastiska sol, vind och vatten-paradiset som vi alla längtar efter och kärnkraften är en högproducerande och koldioxidsnål källa till energi.

För det andra har de gröna en inte obetydlig falang med en avog inställning till vetenskap och beprövad erfarenhet, främst inom sjukvårdspolitiken. Är det något parti som sticker ut när det gäller vurmande för sådant som homeopati, antroposofi och elallergiker så är det just Miljöpartiet. Av den anledningen tänker jag göra en skarp markering och rösta på Socialdemokraterna i landstingsvalet. Återstår att se om Maria Wetterstrand och Peter Eriksson tar notis om min lilla markering och rensar upp i partiet.

För det tredje kan de ibland vara lite så där fräckt frihetliga och till exempel inte problematisera friskolor så mycket som man skulle kunna önska.

Slutligen finns också risken att man röstar på ett parti som i händelse av en sverigedemokratisk vågmästare eventuellt kommer att agera samarbetsparti åt de borgerliga. Jag är dock redo att ta även den risken, förhoppningsvis kommer de att sälja sig dyrt och vi får i alla fall en hyfsad miljöpolitik.

Det är alltså mycket som gör att det bär mig emot att rösta på Miljöpartiet men de tveksamheterna är ändå petitesser jämfört med miljöfrågorna i allmänhet och klimatfrågan i synnerhet. Miljöfrågorna innefattar ju egentligen allt annat, tar vi inte hand om miljön, vår gemensamma resurs, kommer det i sinom tid att slå mot ekonomi, sysselsättning och andra sekundära frågor som hamnat i förgrunden i valdebatten. Miljöpartiet är de som står för de mest radikala lösningarna och de får därför min röst i riksdags- och kommunalvalet.

Media: DN1, DN2, DN3, SvD1, SvD2, AB, Expressen1, Expressen2.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Val 2010, Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Global uppvärmning, Pseudovetenskap, Kärnkraft.