Piratpartiets pedofilapologet och jag

Häromdagen satt jag och kikade igenom de olika partiernas valsedlar för att se vilka jag skulle ära med mina personröster i årets riksdagsval. De enda partiers kandidater som kunde kunna komma på fråga var förvisso Miljöpartiets och Socialdemokraternas, men jag tog mig ändå en snabb titt på de andra partiernas listor av ren nyfikenhet. När jag skummade igenom riksdagskandidaterna på Piratpartiets Stockholmslista råkade mina ögon fastna på en av deras kandidater, den i Enskede bosatte Dick Wase. Mitt intresse för obskyr litteratur hade lett till att jag för ett par år sedan lade vantarna på hans bok Samlag eller salighet: sexualitet och moral från forntid till nutid, ett stycke sexualhistoria tillika ett sexualpolitiskt manifest. Ska man tro Wase så är hela vår historia ett ändlöst kopulerande i alla dess former. Sådant som tidelag, incest och annat som idag ses som avarter har följt människan genom historien och är i allra högsta grad naturliga, menar Wase. Problemet är vår tids sexualmoral, sprungen ur kristendomen, som hindrar oss från att leva ut vår naturliga och mångfacetterade sexualitet, hävdar han vidare. Wases bok är omfångsrik och han går igenom sexuella praktiker från bland annat stenåldern, Mesopotamien, det gamla Egypten och det klassiska Grekland. Slutligen landar han i dagens, enligt Wase, repressiva samhälle.

I viss mån har Wase givetvis rätt i att människans sexuella beteende inrymmer och inrymt stora variationer. Han ser dock hela tiden vad han vill se och slätar snabbt över sådant som strider mot hans uppfattning, tecken på självvald tvåsamhet till exempel. Fotnoterna lyser också med sin frånvaro och det är därför svårt att veta vad som är sant och vad som är produkter av Wases hjärna. Han påminner faktiskt inte så lite om Varan-TV:s Egyptolog Ted Borg, en fiktiv historiker som låter sin historieskrivning i mycket hög grad färgas av sina egna snuskiga fantasier.


Dick Wases tvillingsjäl Ted Borg.

Så långt skulle Wases bok bara kunna vara något att le lite överseende åt men det finns några riktigt obehagliga bitar i hans alster. Han ägnar nämligen uppåt hundra sidor av sin bok åt att försvara pedofili, eller intergenerationell sex som den gode Wase föredrar att kalla det.

Det var i Wases absurda pedofilvurmande som jag faktiskt kände lukten av en liten skandal. Pedofili är ju laddat till tusen och med en riksdagskandidat som tar sådant i försvar skulle jag nog kunna dra till mig lite uppmärksamhet. Äntligen hade jag det scoop som skulle lyfta mig till stjärnorna. Äntligen skulle jag få lite andra läsare än de som googlar på Landsbygdsdemokraterna eller någon ordkombination som inbegriper ordet tidelag. Jag misstänker för övrigt att det är samma personer som är intresserade av hillbillypartiet Landsbygdsdemokraterna som är nyfikna på tidelag men det hör inte hit och jag har inga som helst belägg. Det brukar ju dock oftast vara unga män sysselsatta inom lantbruket som har ett alltför stort djurintresse.

Nåväl, utan att först googla och se om någon redan uppmärksammat mitt scoop gav jag mig i kast med Wases bok. Jag skummade igenom sidorna fyllda med Wases vansinne och logiska kullerbyttor för att fräscha upp minnet så att jag kunde skriva ett riktigt slagkraftigt inlägg. Efter det googlade jag lite för att se om någon mer hade skrivit något på nätet som jag skulle kunna ha användning för. Till min fasa upptäckte jag att jag var nästan en månad för sent ute, allt hade redan uppdagats av Expressen vilket jag missat eftersom jag varit internetledig stora delar av sommaren. Det hela hade slutat med att Wase blivit tvungen att avsäga sig sin kandidatur. Knäckt av detta förbannade jag mig själv för att jag inte suttit och slösurfat på valmyndighetens hemsida någon månad tidigare så att jag kunnat ta åt mig äran för avhoppet. Svor därför dyrt och heligt på att jag skulle ägna mer tid åt att planlöst surfa runt på nätet så att fadäsen inte skulle upprepas. Bestämde mig dock ändå för att skriva detta inlägg och unna mig några reflektioner kring det inträffade.

Något som jag fann märkligt var att Rick Falkvinge i Expressenartikeln påstod att han inte visste vad Wase skrivit om tidigare. Detta verkar dock ytterst osannolikt. Wase verkar nämligen inte klara av att skriva mer än ett par rader innan han osökt glider in på sex med barn, det räcker med att googla hans namn för att hitta exempel på det. Jag, som bara sprungit på hans texter vid ett par tillfällen, förknippade honom omedelbart med pedofilvurmande. Falkvinge, som själv uttalat sig på ett märkligt sätt om barnpornografi, var säkert helt på det klara med vilken sorts debatter Wase var engagerad i men såg det inte som ett problem förrän Expressen uppmärksammade det hela.

Någon isolerad företeelse verkar det heller inte röra sig om. En annan av partiets riksdagskandidater, Marie Axelsson, tog genast Wase i försvar men plockade kort därefter bort inlägget vilket uppmärksammades av Signerat Kjellberg. Det bortplockade inlägget finns också att läsa i sin helhet hos Nej till pirater och Piratpartiet.

Det kan tyckas långsökt och krystat att söka orsaken till problemen i partiets ideologi men kanske är det ingen tillfällighet att Piratpartiet dragit till sig en del suspekta element som själva ser sig som frihetliga sanningssägare. Partiets oreflekterade syn på frihet där man endast gör en allvarligt menad maktanalys av statens makt över medborgaren och utöver det intet, är dömt att leda fel. Frihet kan ju faktiskt även innebära frihet att förtrycka och utnyttja som exempelvis i fallet med sexuellt utnyttjande av minderåriga.

Jag avslutar mitt inlägg med några i stort sett okommenterade citat rörande pedofili från Wases bok. Jag tycker nämligen att de står bra för sig själva med sina grundlösa spekulationer och bakvända logik.

Man brukar med fog hävda att den vuxnes maktposition gentemot barnet omöjliggör några ömsesidiga sexuella relationer. Wase bemöter detta påstående med några hårresande liknelser. I slutet av stycket ges också en möjlig förklaring till varför Dick Wase blev som han blev. Som liten var han nämligen med om något särdeles traumatiskt, långt värre än sexuella övergrepp:

Det har, framförallt sedan Finkelhor 1979 (utifrån moral, inte vetenskap) formulerade sina teser om att barn till sin natur är inkapabla att sant medge sex med vuxna, framförts som argument, att den vuxnes maktposition gentemot barnet, och barnets oförmåga att förstå följderna, är det som direkt belastar sex mellan barn och en äldre. Gunter Schmidt formulerade det på detta sätt i specialnumret om pedofili i ”Archives of Sexual Behavior” 2002: Det finns ingen jämlikhet mellan partners i pedofila mellanhavanden. Och det är denna obalans i makt som utsätter barnets förmåga till självbestämmande för fara, hotandes att fullständigt övertrumfa denna. Knudsen & Haarberg formulerar det sålunda: Det är ett övergrepp när en vuxen använder – eller utnyttjar – den position som ålder, släktskap eller annan auktoritet ger till att kränka ett barns integritet för att tillfredsställa egna behov. Men föräldrar och andra vuxna utövar sin makt i mängder av olika situationer; hos läkaren när barnet tvingas ta till exempel sprutor och blodprov mot sin vilja (med traumatisk upplevelse som kan sitta i hela livet för somliga), när det måste utföra saker mot sin egen vilja, som att äta upp den ”äckliga” maten eller spela musikinstrument de inte vill, för att föräldern säger till – utan att de vare sig förstår följder eller varför – när det inte får sin vilja fram, när läraren utövar sin auktoritet, med mera, med mera. För att inte tala om vilken obalans det är i makt mellan den västerländska välståndsarbetaren som, alltid med polisiär hjälp, tvingar minderåriga i u-länder att uppge det enda möjliga lönsamma yrket som existerar, prostitution, för att tvingas återvända till svält och misär, enbart för att tillfredsställa den västerländska aktivistens egocentriska empati. Faktum är, att den enda anledningen till att argumentet om maktposition anförs är därför att det handlar om sex! Den smutsiga, farliga och av Gud utanför äktenskapet och föräldrasovrumsdörrarna speciellt hatade sexualiteten. Det appliceras i princip aldrig på några andra maktpositionsutövningar av vuxna gentemot barn. Ingen stiftar till exempel lagar mot skolundervisning bara för att det råder maktojämlikhet i klassrummet. Argumentet om ojämlikhet i makt har faktiskt ingen relevans i sig självt, om man inte utgår från att sex är så fruktansvärt vidrigt. Makt får absolut inte användas för att orsaka sex (eftersom det är så fruktansvärt vidrigt), däremot är det helt legalt för att förhindra det.

Inte rusar man iväg med barnet till terapeuten bara för att det av en vuxen till exempel tvingats dela med sig av sin godispåse till andra? Om så vore, då vore jag definitivt en presumtiv terapikund. När jag i fyra-, femårsåldern var på en vuxenfest fick alla barn varsin likadan godispåse, som alla utom jag proppade i sig i ett nafs. Eftersom jag sparat mitt snask, så var de äldre barnen på mig och försökte ta från mig, och slet i min påse. Självklart började jag gråta, för jag visste ju att det var mitt, och att de redan ätit upp sitt. Men då kom en främmande tant – som irriterade sig på barnskriken – och löste tvisten genom att bestämma, att jag skulle dela med mig till de andra. Tro mig när jag säger, att det var en traumatisk och kränkande upplevelse som satt i länge, enbart därför att en vuxen utövat sin makt (och som dessutom visat barnen att det lönar sig att terrorisera en som är mindre). Men hon avtjänade inte en enda dag i fängelse för det.

(Källa: Wase, D. (2008), Samlag eller salighet: sexualitet och moral från forntid till nutid, s. 296-297)

Wase har också med hjälp av lite hemmasnickrad evolutionspsykologi listat ut vad pedofiler är bra till, nämligen att träna barn i sex:

Av någon anledning har tillvaron fylogenetiskt skapat en del människor med en stark sexuell fokusering på barn, både bland män och kvinnor. Man kan naturligtvis fråga sig varför det är så, eftersom det inte förefaller direkt gynnande för reproduceringen. Men förmodligen hänger det ihop med just den träning inför vuxenlivets reproducering som barns sexualitet ska utgöra. I alla andra avseenden hjälper vuxna – vid sidan om barnens jämnåriga och äldre kamrater – till med träningen inför vuxenlivet. Det gäller såväl barn som ska lära sig att exempelvis snickra, göra hushållets sysslor eller att jaga, likväl som barns sociala träning. Det förefaller därför inte omöjligt, att precis som vissa vuxna måste ha särskilt intresse för att bistå vid annan träning så har naturen också skapat ”pedofiler” som speciellt intresserar sig för barnets sexuella träning. Särskilt som homo- och bisexuella verkar vara en starkt överrepresenterad grupp bland pedofilerna. De ska ju ändå inte vara särskilt aktiva i reproduceringen. Det styrks också av det påstådda fenomenet, att pedofiler ofta är mer lyhörda för barn, och ”på barns nivå” än andra vuxna. Det gör också, som Gardner påpekar, att barnet tidigt blir sexuellt orienterat (”sexualiserat” som det stämplas som i vår tid) av den belöning det får av tidiga orgasmer och speciell uppmärksamhet, vilket gör att sannolikheten för att det ska börja med reproducering tidigt är hög, eftersom det lärt sig att tycka om sex. Något som ur DNA-synpunkt gör att ett barns ”sexualisering” är direkt gynnsamt för reproduktionen.

(Källa: Wase, D. (2008), Samlag eller salighet: sexualitet och moral från forntid till nutid, s. 299)

Mer hårresande liknelser och insikten att lille Pelle inte bör fråga tanter eller farbröder om hur barn blir till, ty då måste de kanske demonstrera:

Hur kan det komma sig att just sex är skadligt och inte till exempel fotboll (som kan innehålla mycket tvång och trauma) eller kramar (innebär alltid kroppskontakt)? Det kan illustreras med en kommentar av samme Howitt: Vetskapen att väldigt unga barn är sexuellt nyfikna och masturberar betraktas inte som ett rättfärdigande för vuxna att masturbera dem. Det är naturligtvis riktigt, men skulle det också appliceras på barns nyfikenhet i andra sammanhang? Vi skulle knappast påstå att barns nyfikenhet inte rättfärdigar oss att svara på frågor eller visa dem hur man gör, bara det gäller något annat än sex. Men varför då inte med sex?

(Källa: Wase, D. (2008), Samlag eller salighet: sexualitet och moral från forntid till nutid, s. 308)

Wase slår också ett slag för ungt entreprenörsskap, i form av barnprostitution:

Prostitution är ett förhållandevis enkelt arbete, som ger bra avkastning, och som låter barnen uppleva lyxiga och bekväma miljöer, som annars är helt stängda för dem.

(Källa: Wase, D. (2008), Samlag eller salighet: sexualitet och moral från forntid till nutid, s. 337)

Ridå.

Bloggat: Signerat Kjellberg – Marie Axelsson, piratpartistisk riksdagskandidat, har raderat blogginlägg om pedofili, Nej till pirater och Piratpartiet – Mer pedofilutrensning behövs i Piratpartiet.

Media: NM1, NM2.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Piratpartiet, Ideologi, Pseudovetenskap, Pedofili, Småpartier, Dick Wase.

       

       

Samtal om schizofrena antigaybloggare

När jag surfade runt lite på nätet råkade jag snubbla över den minst sagt absurda bloggen Samtal om Homosexualitet. Bloggaren, Andreas T, påstår sig sitta i kommunfullmäktige, arbeta som socionom och genomgå behandling för att bli av med sin homosexuella störning. Allt detta och mycket annat på bloggen kan man ställa sig väldigt skeptisk till. Det är en utpräglad antigayblogg med höga vetenskapliga anspråk som Andreas T står bakom. Tyvärr faller den pladask med hänvisningar till den högst tveksamma sidan EMASO och en ymnighet av underliga, ologiska och verklighetsfrånvända resonemang.

Om Andreas T har legat på latsidan när det gäller att argumentera övertygande så har han istället ansträngt sig till det yttersta för att promota sin blogg på olika vis. Bland annat har han skapat tjugo fejkbloggar med enda uppgift att välja honom som favorit samt länka till honom för att därmed klättra på Bloggportalens olika topplistor. De bloggare han skapat verkar vara en brokig skara med den enda gemensamma nämnaren att de har Andreas T:s blogg som favorit. Där finns bland andra Linda: ”Jobbar med festfix. Bor centralt. Lyssnar till Rammstein. Älskar Gucci och vintage Lacroix. Med i svänget och vet saker.”, Sven Holmkvist: ”Mogen gubbe som upptäckt bloggande och allt det roliga med det. Skriver utifrån egen erfarenhet och visdom.”, Benjamin: ”Bloggar om allt som berör afrikan i Stockholm och Sverige. Ser på samhället med andra ögon kan man säga.”, Annika: ”Bokhampan Annika läser och recenserar höglitteratur.” Marina Schenke: ”Här bloggas det om champagne och choklad, i ordens överflödsbemärkelse”, Mortal Violence: ”Bloggar om husdjur och slöjd, typ.”, Leviania: ”Bloggar om mitt nya liv i Stockholm efter flytten från Jerusalem där jag varit juvelerare i 14 år.”

Om sina beundrare på Bloggportalen skriver Andreas T att de nog faktiskt är ännu flera:

Många följer och favoriserar min blogg. Jag ser att bloggen är favorit för ett tjugotal på Bloggportalen. Ännu fler gillar och följer bloggen utan att markera det öppet, uppenbart av rädsla för personliga påhopp och hatiska angrepp från homolobbyns sida.

Riktigt schizofrent blir det dessutom i kommentarsraderna när Andreas T diskuterar med sig själv och ger sig själv beröm. I ett inlägg från mars diskuterar han med minst tre av sina egna alias och i samma kommentarstråd visar han även prov på en av sina andra paradgrenar, nämligen att kommentera i kända bloggares namn och hålla med sig själv.

Beundrarpost är det heller inte ont om. Andreas T har tydligen omvänt en del homosexuella genom åren, som till exempel Nieminen:

Jag minns första gången jag, självsäker bög och hängiven RFSL:are, hamnat på din blogg – chockad, förolämpad, förbannad, ville polisanmäla dig och hacka sönder bloggen. Jag var sååå arg! Hur vågar den här idioten ifrågasätta det vi alla vet, så tänkte jag. Men medan jag läste igenom inlägg efter inlägg märkte jag först ditt otroliga engagemang, sedan logiken i dina funderingar och argument, och slutligen insåg att det du skriver inte kan avfärdas som trams utan bör kollas, forskas i, grubblas över. Och idag, efter att ha kollat och dubbelkollat dina källor, efter att ha talat med forskare och läst deras rapporter (i original!) inser jag att jag haft fel hela tiden. Vi bögar är inte friska, ju tidigare vi fattar det desto bättre för oss själva.” //Nieminen på blogg.se

I ett annat inlägg berättar Andreas T om den omvända flatan Mia:

På högstadiet fick Mia för sig att hon var lesbisk.

[…]

Hon försökte leva efter denna övertygelse, och det blev några mörka år. Ungdomssexualitetens dark ages. Orgier, piller, psykiska besvär, neuroser, ett par självmordsförsök…
Tills hon en gång surfade på min sida (inte denna utan den jag hade innan), började läsa, tvivla och ifrågasätta. Hon fick veta att homosexualitet varken är läggning eller något du föds med (bevisas enkelt med hjälp av några grundläggande kunskaper i genetik och biologisk utvecklingslära).

[…]

Kort och gott, idag är Mia frisk. Hon tänder inte ens på tjejer. Och inga fler självmordsförsök, HIV-risker, neuroser och gråt om nätterna.
Förra veckan gifte hon sig med Matte, en fantastisk kille som hon älskar av hela sitt hjärta och har ett svindlande bra sexliv med. Och det finns planer på en bebis också, något hon aldrig kunnat om hon förblivit vilseledd och förvirrad angående sin sexualitet.
Grattis, Mia!

Man kan stilla undra vilken HIV-risk Mia utsattes för som lesbisk men Andreas T, expert på homosexualitetens baksidor, kan säkert svara på det.

Bloggen skulle i och för sig kunna vara ett utslag av någon sorts humor med tanke på den överdrivna tonen och de absurda omständigheterna. Men jag är tveksam, agget mot homosexuella känns väldigt äkta och Andreas T är lite för ihärdig för att bara drivas av njutningen i att provocera. En intressant studie i schizofreni av Hollywoodtyp är hans blogg i vilket fall som helst.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Vetenskap, Pseudovetenskap, Bloggosfären, Bloggportalen, Homosexualitet, HBTQ, Samtal om homosexualitet.

       

       

Delfinen Ruby och Malcolm

När jag för tre veckor sedan skrev ett kärleksbrev till delfinen Pichi på Kolmårdens delfinarium trodde jag att jag fått till något unikt och riktigt absurt. Det visade sig dock som vanligt att verkligheten vida överträffar dikten. Aftonbladets webb-TV rapporterar nämligen om en man som på 70-talet haft en kärlekshistoria med en delfin och nu skrivit en bok om det hela.

Video borttagen

Detta kan förvisso röra sig om ett lönsamt påhitt från författarens sida men efter att ha kikat på hans hemsida är min helt okvalificerade gissning att det är äkta.

Författaren, Malcolm Brenner, verkar inte helt oväntat ha ett sorgligt bagage. I sin komprimerade självbiografi på hemsidan berättar han bland annat om sin uppväxt i en sektmiljö där han utsattes för sexuella övergrepp. Föräldrarna var influerade av psykoanalytikern Wilhelm Reichs absurda pseudovetenskapliga teorier och det var en ”doktor” skolad i de lärorna som Brenner hävdar förgrep sig på honom.

delfinalskog

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Vetenskap, Pseudovetenskap, Wilhelm Reich, Delfiner, Kärlek, Tidelag, Sekter.

       

       

Omaka vänner

Den 27:e mars arrangerar den brokiga skaran alternativmedicinare kring föreningen SARA och tidskriften 2000-talets vetenskap i samband med sitt årsmöte ett antal olika seminarier med den gemensamma nämnaren att de som håller i dem inte är kompisar med verkligheten. Det blir hela tokeripaletten med Niels Harrits konspirationsteorier om 11:e september, Gösta Walins klimatförnekande, Annica Dahlqvists kostråd, Alan Rees vaccinhaverism och slutligen Ingemar Ljungqvists skojiga konspirationsteorier om AIDS.

På något sätt är det märkligt hur folk med sådana disparata åsikter kan hitta varandra och slå sig ihop. Deras enda gemensamma nämnare är att de har en ringa kontakt med verkligheten och är kritiska mot etablissemanget. Man kan undra hur det går till när de finner varandra? Besitter de någon sorts foliehattarnas gaydar? Kan någon paranoiker med konspirationsteorier om 11:e september gå på gatan, möta en klimatskeptikers blick och tänka; du och jag är likadana, ska vi göra något skoj tillsammans? Så gick det ju fordom till hos de homosexuella innan bastuklubbarna och internet gjorde den färdigheten obsolet.

Ett annat exempel på otippade kompisar är de olika grupper av människor som träffas på Mohamed Omars tillställningar. På hans föredrag samsas kvasinazisterna i Nationaldemokraterna med islamister. Deras gemensamma nämnare lär vara agget mot den förhatlige juden. Trist att hat ska vara det som förenar men gulligt är det i vilket fall som helst. Den som inte blir rörd till tårar vid tanken på blonda, blåögda fosterlandsfetischister och skäggiga islamister som håller varandra i hand och har en halvhemlig diskussionsklubb tillsammans måste sakna hjärta.

Ett tredje och sista exempel på omaka intressen under samma paraply är det lilla bokförlaget Anarchos bokutgivning. De har förvisso ett blygsamt antal böcker på sin utgivningslista men spännvidden är enorm. De har både gett ut klimatskeptikern Svensmark och den radikale, gröne anarkoprimitivisten John Zerzan. Precis som i fallet med seminariet i Malmö torde misstro mot etablissemanget vara den röda tråden. Förlaget verkar för övrigt idémässigt stå konspirationsforumet vaken.se nära.

OBS, uppdatering 150621: I inlägget påstås att Mohamed Omar arrangerar möten med kvasinazister och islamister där man sprider hat mot judar. Så var förvisso också fallet men detta inlägg skrevs ju för några år sedan och Omar har sedan länge tagit avstånd från dessa idéer.

Liknande inlägg på denna blogg: Klimatskeptikerna, delfinerna och jag

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Vetenskap, Pseudovetenskap, Konspirationsteorier, Skepticism, Klimatskeptiker, Antisemitism, Anarchos.

       

       

Klimatskeptikerna, delfinerna och jag

Den bitande kylan verkar hålla i sig. Förutom att den fick mig att inhandla ett par rejäla överdragsbyxor har den också bidragit till att hobbyklimatologer som inte kan skilja på väder och klimat fått nya belägg för sina teorier kring global uppvärmning, eller avsaknaden därutav ska man kanske säga. Tacka Kung Bore för det.

Klimatskeptikerna har mycket gemensamt med andra självtillräckliga sanningsrörelser som är aktiva i www-världen, kreationisterna till exempel. De första tvivlar på mänskliga aktiviteters effekt på klimatet, de senare tvivlar på evolutionen som förklaring till varför de varelser som befolkar jorden ser ut som de gör. Somliga må tycka att liknelsen mellan klimatskeptiker å ena sidan och skapelsetroende å andra är elak och orättvis men precis som hos kreationisterna består klimatskeptikernas verksamhet till stor del i att på svaga grunder ifrågasätta mainstreamforskningen. Samtidigt kan varken klimatskeptikerna eller kreationisterna presentera några egna teoribyggen som duger till annat än lätt hjärngympa för nördar med för mycket tid och den närmast perversa hobbyn att plocka isär hitte-på-vetenskap.

Kanske ska klimatskeptikerna dock ändå behandlas annorlunda än sina pseudovetenskapssyskon, kreationisterna. Skapelsetroende har nämligen inte tillgång till ledarsidorna i Sveriges största tidningar, vilket klimatskeptikerna faktiskt har i viss utsträckning. Då jag själv prenumererar på landets malligaste morgontidning är jag tvungen att genomlida Hans Bergströms och Rikard Westerbergs inlagor i ämnet tillsammans med mitt morgonthé. Det känns så genant att läsa, på många sätt påminner det om en Idoluttagning där den hoppfulle aspiranten är pinsamt ovetande om sina egna brister och tillkortakommanden inom gebitet. När man läser tidningen har man ju till skillnad från när man sitter i TV-soffan inte heller skämskudden till hands, man är oftast helt oförberedd på att behöva rodna på andras bekostnad.

Visst går det att ifrågasätta mainstreamforskningen, och det är givetvis också något som bör göras. Klimatet är en komplex historia och förutsägelserna dras med stora felmarginaler. Man måste dock inse att det inte räcker med att gå och inhandla Den lille klimatforskaren-boxen och läsa lite klimatskeptiska bloggar för att sedan kunna ge sig i kast med att kritisera klimatforskarnas teorier och resultat. Någonstans gäller det att ha ödmjukhet inför de arbetstimmar frågorna ägnats och de vetenskapliga metoder som brukats. Den tid är tyvärr längesedan förbi när forskningsfronten låg inom nära räckhåll för en vanlig skärpt, läskunnig medborgare. I vårt högt specialiserade samhälle är vägen dit hård, lång och mördande tråkig.

Hur får då vi vanliga, enkla människor visshet om vad som är vetenskap och inte? Som lekman är ett bra sätt att avgöra om något är vetenskapligt gångbart att kika på om förespråkarna lyckats publicera sig i någon av de seriösa vetenskapliga tidskrifterna. Det har inte de som är företrädare för en radikal klimatskeptisk hållning lyckats med i någon större utsträckning, ett öde de för övrigt delar med kreationisterna. Klimatskeptikerna är hänvisade till bloggar och insändarsidor, och där brukar sällan någon meningsfull vetenskaplig diskussion föras. Det var inte på Falukurirens insändarsida som Einstein presenterade sin relativitetsteori. Att klimatskeptikerna själva ytterst sällan ägnar sig åt klimatforskning är en annan hint om att rörelsen är ute och cyklar.

Mången tapper debattör har stångat sin panna blodig i diskussioner med klimatskeptiker, de tycks dock vara sällsynt svåra att övertyga. Då jag i grund och botten har en mycket positiv människosyn tror jag ändå att alla människor kan förändras. Dock tycks klimatskeptikerna vara immuna mot både teori och empiri och jag anser därför att det är dags att prova något okonventionellt. En del kommer att finna mitt tilltag oetiskt men att hålla människor i okunnighet är också ack så oetiskt.

Då det visat sig meningslöst att tala till klimatskeptikernas medvetna jag är min avsikt att istället tala till deras undermedvetna, måhända är själens källarnivåer en mer resonabel sida hos dem. Det bästa tillfället att nå deras undermedvetna torde vara när de sover. Jag har då möjligheten att övertyga dem när de är som mest mottagliga. Jag håller med om att det är en chansning, något brett vetenskapligt stöd finns ej för inlärning under sömn. Jag vill dock minnas att en amerikansk studie visade att det faktiskt fanns en möjlighet att det fungerade även om det samtidigt förstörde ens nattsömn. En natt med dålig sömn är dock ett billigt pris att betala för att ledas ur villfarelserna.

Problemet är att det kan uppfattas som integritetskränkande om jag smyger mig in i deras hem när de sover och viskar sanningar om klimatet i deras klimatskeptikeröron. Jag måste finna ut ett sätt att tala till dem i sömnen som inte uppfattas som integritetskränkande, den sortens frågor är ju verkligen i ropet just nu. Man vill ju verkligen inte uppfattas som någon Henrik Pontén.

Snillrik som jag är har jag dock listat ut ett sätt att tala till dem i sömnen utan att behöva tränga mig in i deras hem. Min plan må verka lite långsökt och galen men att diskutera med folk som inte är det minsta intresserade av någon rationell diskussion är faktiskt ännu galnare, och det är den metoden många framhärdar i idag när det gäller att övertyga klimatskeptiker. Jag har, hör och häpna, postat en avslappnings-CD till tre särskilt utvalda klimatskeptiker. Min tanke är att den kvällströtte klimatskeptikern slår på CD:n, lägger sig ned, lyssnar och slappnar av för att sedan försättas i det tillstånd jag vill ha dem, sömn. Därefter följer ett dolt ljudspår på CD:n där jag talar direkt till deras undermedvetna och övertygar dem om det oriktiga i deras ståndpunkt. När de sedan vaknar upp på morgonen är villfarelserna som bortblåsta och världen är tre klimatskeptiker fattigare.

Viktigt är att formulera ett trovärdigt följebrev till avslappnings-CD:n som invaggar dem i falsk säkerhet. Jag tycker faktiskt att jag fick till ett riktigt försåtligt sådant:

”Hej!

Tack för dina ansträngningar att sprida sanningen om klimatbluffen. Det måste vara sällsynt krävande, klimatalarmisterna tycks ju vara aktiva dygnets alla 24 timmar. Man kan undra om de får betalt av vindkraftsindustrin för att sitta och sprida sina lögner dagarna i ända.

Du har verkligen gjort dig förtjänt av lite vila. På CD:n i detta kuvert finns avslappnande delfinljud. Delfiner har en lugnande inverkan på oss människor, de är empatiska djur som ligger på en hög andlig nivå och man har faktiskt använt dem för att behandla traumatiserade barn med stor framgång.

Lägg dig på rygg, blunda, slappna av och somna in till de underbara djurens sång. Det har du gjort dig förtjänt av!

/Jonas, också klimatskeptiker”

Min tanke är som tidigare nämnts att den kvällströtte klimatskeptikern snällt följer min uppmaning, lägger sig ned, slappnar av och somnar in till delfinljuden. Jag använde mig av ljudspåret från detta youtubeklipp till delfinavslappningsljuden och nu i efterhand ångrar jag mig lite. När jag lyssnar på ljudspåret känner jag mig inte direkt avslappnad, snarare blir jag nervös. Ljuden känns lite obehagliga och får mig att tänka på de där delfinerna som blev slaktade av elaka japaner i filmen The Cove.

Nåväl, förhoppningsvis somnar den intet ont anande klimatskeptikern ändå in till delfinpipen. Därpå följer nästa steg i min diaboliska plan. Mitt bland delfinljuden kommer det dolda meddelandet. Min tanke är att detta ska gå rakt in i klimatskeptikerns undermedvetna. För att uppnå den rätta samvetesrösten valde jag att spela in meddelandet talandes i en burk.

”HEJ, DET HÄR ÄR DITT SAMVETE SOM TALAR.

VÄRLDEN ÄR PÅ VÄG ATT GÅ UNDER PÅ GRUND AV DE AV MÄNNISKAN ORSAKADE KLIMATFÖRÄNDRINGARNA.

HAVEN KOMMER ATT STIGA, ISBJÖRNARNA OCH BARNEN I BANGLADESH KOMMER ATT DRUNKNA.

DU MÅSTE BYTA STÅNDPUNKT I KLIMATFRÅGAN OCH SLUTA FÖRNEKA KLIMATFÖRÄNDRINGARNA, INNAN DET ÄR FÖR SENT.

ANNARS KOMMER ALLT ATT VARA DITT FEL, Ditt Fel, ditt fel…”

Förhoppningsvis går dessa ord rakt in i deras samvete och förändrar deras uppfattning i klimatfrågan. Att säga att klimatfrågans lösning hänger på dem personligen är förvisso minst sagt en överdrift men då klimatskeptikern precis som kreationisten och 9/11-konspirationsteoretikern ofta tror sig vara vår tids Galileo borde denna grova överdrift matcha deras ego. Likaså borde den överdrivet alarmistiska och anklagande tonen med hänvisningar till isbjörnar och barn i Bangladesh passa med deras uppfattning om hur någon som oroar sig över klimatet tänker. Allt som går in i deras undermedvetna kommer alltså att fungera väl med deras rådande världsbild, det enda som återstår kommer att vara att ta steget över till andra sidan.

Jag har bara valt att skicka avslappningsskiva till tre klimatskeptiker men faller försöket väl ut så kommer jag att hjälpa fler att komma in på den rätta vägen. Följande personer är de särskilt utvalda som erhållit min CD:

Stefan A. Johanssons klimatskeptiska åsikter har gjort mig särskilt beklämd eftersom han företräder det parti som jag vid varje val troget gått och röstat på, och då snackar vi inte bara riksdagsval utan även plojval som kyrkoval och europaparlamentsval.

Eftersom detta är en radikalfeministisk blogg har jag även kvoterat in en kvinna trots att klimatskeptikerrörelsen till största delen består av grånade herrar. Maggie Thauersköld Crusell var den som startade bloggen The Climate Scam med undertiteln ”För dig som hellre tänker själv”, där brukar hon ofta författa klimathaveristiska inlägg.

Sist att erhålla min avslappnings- & klimatuppfattningskorrigerar-CD är Anders Edwardsson, liberalkonservativ tyckare och en flitig klimatskeptisk skribent.

Om mitt lite barnsliga tilltag faller väl ut kommer jag att försöka mixtra med fler klimatskeptikers hjärnor. Jag håller tummarna för att det går vägen.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Vetenskap, Pseudovetenskap, Klimatskeptiker, Bloggosfären, Hjärntvätt, Global uppvärmning, Skepticism.

Bloggat: emretsson.net – Aftonbladet förtiger sitt eget klimathaveri, Piprök – We may get to the point ….

Media: AB1, AB2, AB3, AB4, AB5, DN, Expressen1, Expressen2.