Kanaliseringar av några utomjordingar och en död kines i backspegeln

En del medier nöjer sig inte med att leverera diffusa budskap från döda släktingar och rensa hus från förmodade spöken. De tar det hela ett steg längre genom att försätta sig i trans och därefter låta högre existenser såsom änglar, utomjordingar och helgon använda dem som kanal för sina budskap till mänskligheten. Under denna bloggs levnad har jag vid tre tillfällen åsett och bloggat om den typen av seanser.

Den klart bästa kanaliseringen jag bevistat var helt klart den som transmediet Elisabeth Edborg höll hos Jordstrålningscentrum i november 2012. Hela fem olika utomjordingar kanaliserades, var och en med sin egen röst, personlighet och specialistkompetens. En utomjording var alternativmedicinare, en var före detta höjdare i Intergalaktiska Federationsrådet, en var energivarelse från Arcturus, en representerade stjärnflottan och en var komiker.

Underhållningsvärde: 5/5
Nyandligt snömos: 4/5
Sektvarning: 3/5

Kanaliseringen med Moder Jord-nätverkets Maria Bertram som jag bevistat ett och ett halvt år tidigare, även det hos Jordstrålningscentrum, var faktiskt ganska blek i jämförelse. Maria kanaliserade utomjordingar från den jämförelsevis futtiga Galaktiska Federationen. Då kändes det som att Moder Jord-nätverket kanske kunde vara en liten sekt i vardande men projektet tycks numera vara så gott som avsomnat.

Underhållningsvärde: 4/5
Nyandligt snömos: 4/5
Sektvarning: 4/5

I april 2013 såg jag i ett trångt omklädningsrum i Solnahallen det brittiska transmediet Jennifer Mackenzie kanalisera en kines som varit död i 3000 år. Den sedan länge döde kinesen hade dock ingenting intressant att säga, han levererade blott ett nyandligt budskap enligt standardformulär 1A.

Underhållningsvärde: 3/5
Nyandligt snömos: 5/5
Sektvarning: 2/5

       

Jüri Lina och tefatsmysteriet

Konspirationsteoretiske veteranen Jüri Lina är kanske mest känd för sina konspirationsteorier om hur frimurarna, och i förlängningen judarna, kontrollerar världen. Han har dock många strängar på sin esoteriska lyra och har även skrivit böcker om UFO:s och utomjordiska kontakter. I förra veckan föreläste Jüri Lina om UFO-gåtan hos Jordstrålningscentrum som arrangerar nyandliga föredrag och kurser av alla de slag. Jag var där för att få en liten inblick i den konspirationsteoretiske nestorns världsbild.

Lina ägnade tyvärr en stor del av föredraget åt att berätta om en rad observationer av olika typer av UFO:n samt om kontakter med utomjordingar i alla former och storlekar. Det var på sätt och vis som att bläddra i sådana där illustrerade böcker där UFO-anekdoter samlats på hög och man gavs intrycket att det fanns ett enormt menageri med vitt skilda aliens. Lina berättade bland annat om någon sorts grodlika utomjordingar med taggar som dödat boskap och delvis ätit upp dem. Han berättade också om mystiska UFO-baser på Krimhalvön.

Mer intressant var definitivt att höra om hur UFO-gåtan hängde ihop med resten av Jüri Linas konspirationsteoretiska idébygge. Hemlighållandet av de utomjordiska kontakterna var faktiskt en del av en större konspiration, berättade Lina. Vår planets makthavare gjorde allt för att vi inte skulle få veta vilka vi var, varifrån vi kom och att vi faktiskt var något mer än fysiska varelser. Lina berättade dock att han hade arbetat i 40 år för att bringa klarhet i dessa saker.

Det handlade vidare om skalärvågor, en hemlighållen högteknologi. Jag själv förstod aldrig riktigt hur det hängde ihop med UFO-gåtan men tekniken kunde tydligen användas till mycket. Bland annat skulle den, enligt Lina, kunna revolutionera mobiltelefonin. Skalärvågorna var exempelvis inte skadliga, till skillnad från dagens mobilstrålning tycktes han mena. Det skulle heller inte gå att avlyssna de skalärvågsburna samtalen och vågorna färdades dessutom snabbare än ljuset. Denna fantastiska teknik motarbetades dock av makthavarna i världen. Nu när vi ju tydligen ska ha fri konkurrens på mobiltelefonimarknaden borde någon uppstickare dra nytta av denna fantastiska teknik och få en konkurrensfördel kan man tycka.

Jüri Lina berättade också hur han invalts som hedersmedlem i ett ryskt UFO-forskningsinstitut på grund av sina insatser för att förklara och tolka utomjordingarnas beteenden. Det var nämligen ofta som utomjordingarna betedde sig på ett sätt som tedde sig märkligt för den oinsatte. En utomjording hade exempelvis gått fram till en man och rivit sönder dennes tidning. Vid ett annat tillfälle hade molnliknande UFO:n visat sig för att varna för ett meteoritnedslag. Vid ett tredje tillfälle hade en utomjordisk farkost spelat vacker, melodiös musik. Den typen av musik var faktiskt något som låg Lina varmt om hjärtat. Han berättade att barocken varit vår musikaliska höjdpunkt och därefter hade det tyvärr bara gått utför.

Linas vurmande för harmonisk musik var något jag kände till sedan tidigare. När jag lyssnade till honom för några år sedan fick jag höra om hur musikindustrin och dess disharmoniska musik var ett av frimurarnas verktyg för att hålla världens medborgare i slaveri. Även under UFO-föredraget gav sig Lina in i utvikningar om nedtryckandet av den välgörande harmoniska musiken. Han berättade bland annat om en nu verksam svensk kompositör som var helt okänd för allmänheten. Tidningarna skrev så gott som aldrig om honom och han spelades inte i radio, där prioriterades istället oljud. Lina hade dock engagerat sig och fått till stånd en spelning i Estland för kompositören.

Lina menade att budskapet från den utomjordiska farkosten som spelat musik var detsamma som det han själv länge torgfört. Farkosten ville betona den vackra, harmoniska musikens betydelse. Om man ska tro Jüri Lina är alltså de utomjordingar som besöker oss någon sorts kosmiska mimskådespelare som försöker framföra budskap till oss människor. Vad de utomjordingar som åt upp delar av kor ville säga oss fick vi dock aldrig veta.

Nanobakterier var också en del av UFO-gåtan. De fanns, enligt Lina, både i oss människor och i meteoriter som slagit ned på jorden vilket antydde att vi kom från rymden. Nanobakterierna kunde dock under vissa omständigheter skada oss och åstadkomma bland annat njurstenar och allvarliga infektioner. En av de omständigheterna var tydligen vårt alltför höga sockerintag. Vi skulle enligt Lina istället äta citron, bovetegröt och surkål för att motverka den sura miljön i våra kroppar som sockret orsakade. Detta skulle hindra bland annat cancer. Detta visste våra regeringar mycket väl men de var ute efter att skada oss och lät oss därför sväva i okunskap angående vad som var hälsosamt för oss.

Ännu ett exempel på våra regeringars illvilja var natriumfluoriden i tandkrämen som enligt Lina sänkte vår intelligenskvot med sju. Det fanns faktiskt en tanke bakom det, makthavarna ville nämligen att vi skulle bli sämre på att se samband och därmed inte förstå hur saker och ting egentligen hängde ihop.

Tyvärr kunde jag inte avnjuta hela Jüri Linas tillställning på Jordstrålningscentrum. Jag var inte riktigt kurant och lämnade föredraget under fikapausen utan att ha blivit övertygad om att det Lina berättade var sant. Kanske hade allt klarnat under föredragets andra halva eller så hade användandet av tandkräm sänkt min intelligenskvot så att jag ändå inte skulle förstå hur allt hängde ihop hur många Jüri Lina-sanningar jag än skulle få höra.

Port

Liknande inlägg på denna blogg:
I början av 2011 lyssnade jag för första gången till Jüri Lina på Jordstrålningscentrum och han berättade då om frimurarnas sammansvärjning mot mänskligheten.
Enligt esoterikern Ivan Björn ska de skalärvågor Jüri Lina talade om tydligen även kunna användas som ett fruktansvärt vapen.
Vidare är det enligt advokaten Henning Witte också skalärvågor som ligger bakom både Quickskandalen och dess efterspel.

Andra bloggar om Jüri Lina:
På bloggen Jag vill vara farlig kan man läsa om hur Jüri Lina våren 2012 föreläste på Folkets hus och hur några av motsägelserna i hans världsbild då kom i dagen.
På EXPO-anknutna Jonathan Lemans blogg kan man läsa om judarnas plats i Jüri Linas konspirationsteorier.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , .

       

Harmoni-expo exponerat

I våras besökte jag Sveriges största nyandliga mässa Harmoni-expo för första gången. Jag fick blodad tand och när det nu i helgen var dags för höstuppsättningen så blev det ännu ett besök.

Några av mina gamla favoriter som jag skrivit om tidigare var där: Hans Thörn med sin gudagivna teknik Helmetoden, Elisabeth Edborg med sina kanaliserade utomjordingar och självklart slagrute- och currykorsentusiasterna från Jordstrålningscentrum. Även om jag visste att de alla garanterat skulle bjuda på underhållning så var jag inte intresserad av några repriser utan ville se något nytt.

Harmoni-expo

Större delen av dagen strosade jag runt bland de olika näringsidkarna och föreningarna. Bytte några ord med några av dem, bland annat en man som representerade en grupp avhoppare från Scientologerna som kallade sig The Foundation. Det anmärkningsvärda var att de fortfarande omfamnade L Ron Hubbards idéer och tekniker. De menade att det var organisationen som utvecklats åt fel håll och blivit en sekt, själva grunden var det inget fel på. Jag undrade varför man inte slängde allt överbord; thetaner, E-metrar och alltihopa. Var det helt enkelt så att man var rädd för att ens år i sekten skulle kännas bortkastade om man gjorde det? The Foundations representant ville tillstå att så inte var fallet. Jag köpte i alla fall hans bok om avhoppet från Scientologerna och min redan alltför långa ”att läsa lista” blev ännu längre.

Jag och mitt sällskap stannade också ett par gånger för att prata med representanter för FIGU – Fria Intresseföreningen för Gräns- och andevetenskaper och Ufologiska studier. Deras lära härrör från ”Billy” Meier, en schweizare som påstår att han sedan fem års ålder träffat utomjordingar som delgett honom budskap till mänskligheten om allt mellan himmel och jord samt mer därtill. Föreningens representanter var trevliga men det kändes ändå märkligt att prata med människor som av någon outgrundlig anledning trodde på en gammal alpmytomans absurda historier. Förvisso är det väl egentligen inte märkligare än att tro på någon av de stora världsreligionerna.

Precis som förra gången jag besökte Harmoni-expo ville jag också denna gång se ett medium i arbete. Valet föll på Camilla Hosenfeld som för en hundralapp skulle leverera budskap från universum till oss i publiken. Jag hade hoppats på något utöver det vanliga, kanske lite änglar och utomjordingar som jag visste att hon var vän av. Tyvärr skulle jag komma att bli besviken.

Camilla inledde med att berätta att hon inför tillställningen fått en inre syn där hon sett en gigantisk tvättlina med presenter som hon skulle ge till oss som var där. Jag kan berätta vad presenterna bestod av; fluff, fluff och åter fluff. Presentutdelningen gick till på så vis att hon genom inre bilder fick budskap från universum till olika utvalda personer i publiken. Budskapen var dock inte av typen ”Du kommer att vinna miljoner på V75 till helgen” eller ”Du kommer att bli överkörd av en buss imorgon”. Det rörde sig istället om väldigt svepande uttalanden som passade på det flesta, allmängiltiga levnadsråd samt sådana saker man nog gärna ville höra. Allt detta fluff var inbakat i lite nyandliga formuleringar.

Nedan har jag som en form av konsumentupplysning lagt upp några ljudklipp med exempel på budskap så att man vet vad man får för pengarna. Och nej, jag är inte tjurig för att jag hörde till dem som inte fick något budskap från universum.

Efteråt sade jag till den kumpan som följt med mig på Camilla Hosenfelds lilla sammankomst att detta ändå borde höra till den nyandliga näringsverksamhet som inte orsakar någon större skada. Han sade då att jag inte sett hur en dam sken upp som en sol när hon fick höra att hon inom kort skulle träffa den rätte. Och jovisst, man måste väl erkänna att även om det finns betydligt värre saker så är den här typen av verksamhet ändå ett ganska osunt rotande i folks känsloliv.

Något som dock absolut inte kan sägas vara av ondo var föreningen Jordstrålningscentrums lovvärda utmärkning av healingpunkter i stora salen. Beroende på kön och sexuella preferenser var det nämligen hälsosammare att stå på vissa platser snarare än andra.

Healingpunkter

Kvinnlig healingpunkt

Currylinje

Det mest intressanta som skedde under dagen på Harmoni-expo var informationstimmen om den nya organisationen för medium och healers där rikskända mediet Terry Evans skulle delta. Den tillställningen kommer därför att föräras ett alldeles eget inlägg.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , .

       

Jordstrålningscentrum i retrospektiv

Jag har ett flertal gånger besökt Jordstrålningscentrum i Stockholm. De brukar ha nyandliga och alternativa tillställningar av olika slag. Nu var det ett tag sedan jag var där och vid årsskiftet chockhöjde de tyvärr inträdet till hutlösa 180 kronor. Att minnas är dock gratis så jag bestämde mig för att göra det istället för att ännu en gång gå dit.

Mitt första besök på Jordstrålningscentrum gjorde jag faktiskt långt innan denna bloggs födelse. Jag lyssnade då på Torbjörn Sassersson som berättade om sina utomkroppsliga upplevelser och experiment med fjärrsyn. Det enda jag minns är att herr Sassersson berättade om hur han under en utomkroppslig resa hamnade i något sorts astralt handgemäng med ett illasinnat andeväsen. Om jag hittar mina anteckningar och min inspelning från föredraget och de inte är av alltför usel kvalitet så kanske jag skriver ett inlägg om arrangemanget så småningom.

I början av 2011 besökte jag ett föredrag där konspirationsteoretikern Jüri Lina berättade om hur frimurarna konspirerade mot mänskligheten. Som vanligt kunde allt, både stort och smått, förklaras inom ramen för den stora konspirationen.

Lite längre fram på vårkanten besökte jag för första gången en kanalisering av utomjordingar. Transmediet Maria Bertram var kvällens kanal genom vilken de fjärran existenserna talade. Trots att den alien som kanaliserades representerade Galaktiska Federationen, galaxens elit, så var budskapet tämligen banalt. Det som meddelades människorna var nyandligt mumbojumbo enligt standardformulär 1A.

Riktigt skruvade konspirationsteorier blev det när en man med diagnosen schizofreni berättade om hur FOI, Totalförsvarets Forskningsinstitut, placerade mikrochips i folks hjärnor för att kontrollera dem. Konspirationen var dock större än så. FOI samarbetade bland annat med SÄPO och Nackapolisen som ordnade fram försöksobjekt. Vidare var Sveriges riksdagsmän också de kontrollerade och fjärrstyrda.

Lite mer diffusa konspirationsteorier bjöds det på när Mats Sederholm pratade kring sin då nyutgivna bok om vårt samhällets försvar mot de människor som anade att allt var en konspiration. Riktigt vem som konspirerade mot mänskligheten var dock aldrig uttalat.

Som en del av granskningen av healingresorna till John of God lyssnade jag på researrangören Anita Ekberg som en kväll på Jordstrålningscentrum gjorde reklam för sin healingreseverksamhet. Hon visade lite bilder på så kallade ”orber”, gav en sjuk man som rest med henne skulden för att healingen i Brasilien inte fungerade och berättade om den hemska förföljelse hon och de andra researrangörerna blivit utsatta för.

Sista gången jag besökte Jordstrålningscentrum var det för att bevista ännu en kanalisering av utomjordingar, denna gång med transmediet Elisabeth Edborg. Hennes aliens var snäppet högre än Bertrams och hade kopplingar till Intergalaktiska Federationen, universums högsta höns. Det var dock nedslående att få veta vilka klåpare som styrde världsalltet. De saknade grundläggande astronomiska kunskaper, kraschade med sina skepp och var uselt organiserade. Jag lade i mitt inlägg upp lite ljudklipp från kanaliseringen så att envar själv kan bedöma huruvida transmediet levererade tjänsten budskap från utomjordingar.

Förutom att inträdet höjts så verkar det dessutom tyvärr bli tunnare med arrangemang framöver och måhända är Jordstrålningscentrums era på väg mot sitt slut. Ägarinnan Eva har för längesedan uttryckt intresse för att överlåta verksamheten till någon annan men det verkar inte finnas några spekulanter. Verksamheten borde annars vara ganska lukrativ ty det är ofta mycket folk på evenemangen. Jag hoppas verkligen föredragsarrangemangen får fortgå för det är alltid mycket underhållande att gå dit och ett besök på Jordstrålningscentrum är alltid något man kan leva på länge, länge. Man kan faktiskt ett par månader efteråt sitta och mysa och tänka på senaste kanaliseringen av utomjordingar.

Jordstrålningscentrum

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , .

       

Intergalaktiska federationen informerar

Ett obskyrt men världsomspännande fenomen är personer som påstår att utomjordingar genom dem framför budskap till mänskligheten. Det finns även i Sverige några som hävdar att de är kanaler för främmande existenser. En av dem är transmediet Elisabeth Edborg som genom sitt företag Seven Stars även saluför seanser, tarotläsningar och healing. I början av förra veckan höll hon i en kanalisering av kosmiska entiteter i Jordstrålningscentrums regi och jag hade begett mig dit för att uppleva och dokumentera det hela. Var det på riktigt så rörde det sig ju om det största som hänt mänskligheten. Var det inte äkta så var det i alla fall en stunds absurd underhållning som väntade.

Som en sorts konsumentupplysning har jag lagt upp ett kort ljudklipp för varje kanaliserad utomjording. Utifrån ljudklippen kan man själv försöka bedöma huruvida Elisabeth verkligen levererar tjänsten kontakt med främmande existens. Hur många av de fem kanaliserade utomjordingarna är äkta och hur många är fejk?

Vi hade innan själva kanaliseringen fått veta att Elisabeth skulle hosta när hennes utomjordiska guider var på väg. Hennes tillgjorda hostningar antydde vilken nivå det skulle bli på kvällens tillställning. Det var den där typen av hostningar man pressar fram när man ringer för att sjukskriva sig trots att man egentligen inte är sjuk.

Varje gång en ny entitet skulle kanaliseras började Elisabeths huvud att skaka, till synes okontrollerat. Varje utomjording hade sedan sin unika röst och tonfall även om Elisabeth efterhand verkade tröttna på att förställa rösten och talade mera med sin naturliga röst. Utomjordingarna hade dessutom en förkärlek för ålderdomliga uttryck som till exempel ”eder” istället för ”er”.

Först ut av de som skulle kanaliseras var en läkare som kallade sig farbror Chin. Han skulle berätta för oss hur vi skulle ta hand om vår hälsa. Han inledde med lite nyandligt snömos om energier och berättade att problematiska möten med andra människor ibland kunde ge oss energiblockeringar som det var av yttersta vikt att vi åtgärdade. Farbror Chin rekommenderade tre olika alternativbehandlingar för att komma tillrätta med blockeringarna. Man kunde nästan tro att utomjordingarna var köpta ty det lät faktiskt som ett sponsrat reklaminslag. Som av en händelse råkade en av dessa behandlingar dessutom vara en som Elisabeth själv tillhandahöll mot en avgift på 1400 SEK per behandlingstillfälle.

Näste utomjording att tala genom mediet var ambassadören Mahatma, en insektsliknande varelse från Sirius. Han hade tills alldeles nyligen varit en del av Intergalaktiska federationsrådet, som om jag förstått det rätt är universums högsta organ. Om han avgått frivilligt eller blivit sparkad på grund av någon skandal framgick inte.

Mahatma tog upp något väldigt intressant. Problemet är att eftersom det finns flera olika personer som kanaliserar utomjordingar så kommer de med nödvändighet att motsäga varandra. I den här branschen kan man dock inte anklaga någon kollega för att vara en bluffmakare eftersom det skulle kunna slå tillbaka på en själv. Elisabeth, eller Mahatma beroende på hur man ser på saken, hade därför en kreativ förklaring till de ibland motstridiga budskapen. Det berodde på att företrädare för till exempel Siriusrådet och Galaktiska federationen, utomjordingar som kanaliserades av andra medier, struntade i att deras befogenheter var begränsade och kom med budskap om saker man inte alls kommit överens om på den högsta nivån, inom den Intergalaktiska federationen som Elisabeths utomjordingar hade kopplingar till. Det är alltså inte bara här på jorden som vi har problem med diffus organisation och oklara ansvarsområden inom byråkratiska kolosser som FN och EU. Det är tydligen ett universellt problem i ordets sanna bemärkelse.

När Mahatma fått mig att inse att Galaktiska federationen bara var en organisationskropp bland många underställd den Intergalaktiska federationen så kände jag att min upplevelse av Maria Bertrams kanalisering för ett och ett halvt år sedan av just företrädare för Galaktiska federationen devalverades något. Jag hade då tyckt att det var stort och fantastiskt att lyssna till galaxens höjdare men nu kändes hennes utomjordingar så futtiga i jämförelse med Elisabeths aliens som hade kopplingar till Intergalaktiska federationen. Det kändes som om Maria bara haft kontakt med kommunstyrelsen i Säffle snarare än president Obama och FN:s generalsekreterare, för att använda en jordisk liknelse.

Mahatma avslutade sitt budskap med att, precis som farbror Chin, prata lite om energier. Han berättade hur den kommande energihöjningen på jorden kunde yttra sig hos den enskilde. Det lät faktiskt inte direkt trevligt, det verkade som om det skulle komma att kännas som ett lättare huvudtrauma.

Nästa främmande existens var Ansgar, en sorts energivarelse från Arcturus. Han berättade bland annat att vi alla ursprungligen kom från stjärnorna och hade olika egenskaper beroende på varifrån i universum vi kom. Jag vet inte om jag tolkade det Ansgar sade rätt, men jag förstod det som att jorden var en planet dit universums olika existenser kom för att födas, leva i en människokropp och därigenom utvecklas och ”levla upp” för att tala datorspelsspråk.

Man kan tycka att våra politiker här på jorden ibland har dåliga kunskaper om omvärlden. De intergalaktiska höjdarnas astronomikunskaper var dock ännu sämre. Ansgar och de andra utomjordingarna envisades till exempel med att kalla Sirius, Arcturus och Andromeda för planeter, där de två första ju är stjärnor och den sista en galax.

Fjärde ut att kanaliseras var Ikaros, representant för stjärnflottan, som dagen till ära parkerat sitt rymdskepp ovanför oss. Han berättade att vissa av oss som var där egentligen hörde hemma på en rymdfarkost.

Ikaros ville också tacka de som utförde energiarbete kring sexkantsfönstren, en sorts portaler som utomjordingarna var i behov av. Jag gissar att tacket var riktat till Jordstrålningscentrums Eva och Per-Uno som ju med slagruta brukar hålla på och greja kring de osynliga sexkantsfönster de hittat i trakterna kring Stockholm. Utomjordingarna verkade dock inte ha saker och ting helt under kontroll. Ikaros berättade nämligen att rymdskepp faktiskt trillat ned i ett av Evas och Per-Unos sexkantsfönster med tråkiga följder.

Ikaros sade också att utomjordingarna skulle komma att behöva diplomater bland människorna den dag de skulle visa sig för mänskligheten. Vid sidan om de tidigare berörda idéerna om att vi alla kom från stjärnorna kan jag tänka mig att en sådan idé är något som tilltalar, en sådan där sak som får en att känna sig speciell och utvald.

Sist ut var Orion från Plejaderna som mediet varit tillsammans med i tidigare liv. Han skulle vara kvällens ”comic relief” och höja våra energier genom att få oss att skratta. Mahatma hade lovat att vi inte skulle kunna hålla oss för skratt när det var Orions tur. Världsrymdens olika raser må vara långt mer utvecklade än oss jordbor i de flesta avseenden men när det gällde humorn låg de faktiskt långt efter oss här på Tellus. När mediet kanaliserade Orion pratade hon lite tokigt, sådant som en grupp fyraåringar nog tyckt varit roligt. Egentligen borde det inte spela någon roll men situationen blev om möjligt än mer absurd när hon satt där och pratade med den infantila rösten. Det saknades egentligen bara en handdocka för att det skulle bli en dockteater för de minsta.

Orion talade om vikten av att ha roligt. Han talade också om så världsliga saker som pengar, vilka färger man borde ha på kläderna och mediet Elisabeths nya lokal som hon införskaffat till sin affärsverksamhet.

Det sjukaste var att spelevinken Orion var den som skulle svara på frågor från mötets deltagare. Med allvar i rösten ställde publiken sina frågor under frågestunden. Även om några ställde större frågor om universum, framtiden och rymdvarelserna så hade de flesta faktiskt personliga frågor. Det märktes att idén att vi egentligen kom från stjärnorna tilltalade många. Flera frågade varifrån i universum de kom. De flesta ville också veta vilken deras livsuppgift var och hur de skulle leva sitt liv här på jorden. Någon ställde en till synes banal fråga om hur dennes hobby skulle kunna bli rolig igen. Om man nu har chansen att ställa en fråga till universums visaste och mäktigaste varelser, är det verkligen en sådan fråga man bör ställa?

Publiken fick en rad olika svar av Orion på sina personliga frågor om hur de skulle leva; drick mer vatten, vila, skaffa en hobby, ha andra människor omkring dig, ta hand om och älska dig själv, stabilisera energier genom healing och energiarbete, rena planetens miljö på en praktisk nivå och upplys människor i miljöfrågor, skaffa dig ett nytt arbete, dra ner på takten, dra in dina chakror och energikroppar, drick mer vatten, sprid kärlekens budskap på jorden, ta hand om dig själv, utveckla din intuition och medialitet genom att gå en kurs.

Man kan stilla undra hur många som gick hem och lade om sina liv efter Orions vägledning.

När kanaliseringen var över var det paus och man kunde om man ville gå och köpa fika som brukligt på Jordstrålningscentrum. Efter pausen skulle mediet Elisabeth sedan hjälpa till att reda ut eventuella frågetecken. Jag ställde mig dock tvivlande till detta och fann för gott att under stjärnorna och kommendörkapten Ikaros rymdskepp bege mig av hemåt.

Liknande inlägg på denna blogg: Galaktiska federationen informerar, om mediet Maria Bertrams kanalisering av en representant för den jämförelsevis futtiga Galaktiska federationen på Jordstrålningscentrum för ett och ett halvt år sedan.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , .

       

John of God akt 7: Fångad med byxorna nere på Jordstrålningscentrum

Detta är del sju i min bloggserie om resorna till transmediet John of God. Länkar till de tidigare delarna återfinns i slutet av inlägget.

Från början var mina inlägg om healingresorna till John of God en medborgarjournalistisk granskning men har numera utvecklats till ett absurdistiskt konceptkonstprojekt som ska utforska spänningsfältet mellan nihilism, militant ateism och nyandlighet. När jag tänker efter har nog hela denna blogg utan att jag vetat om det varit ett sådant konstprojekt redan från början.

Precis som farbror Vilks måste gå dithän hans konstprojekt leder honom även om det är en konferens för konspirationsteoretiska antimuslimska agitatorer så måste också jag gå dithän mitt gränslösa konstprojekt leder mig om det så är ännu en informationskväll om healingresorna till John of God. Livet som medborgarkonceptkonstnär är dock varken särskilt glamouröst eller utvecklande. Vilks bjuds på flotta hotell i New York och får tala inför en massa människor. Jag får betala 130 kronor för att gå till nyandliga sammanslutningen Jordstrålningscentrum och där lyssna till sådant som jag redan hört till leda.

Föreläsare för kvällen var researrangören Anita vars affärsverksamhet jag skrivit om tidigare i min bloggserie. I del två berättade jag om hennes hemsida samt vilka förhoppningar hon gav en cancersjuk presumtiv resenär. I del sex skrev jag kort om hur hennes planer på ett healingcenter utanför Gävle gått i stöpet.

Jag hade inga högre förväntningar på tillställningen. Blott en sak gjorde dock att det kom att bli värt pengarna och tiden, nämligen när Anita inledningsvis berättade om uppmärksamheten som John of God-resorna fått. Beskrivningen av de senaste veckornas kritik av verksamheten präglades av överord. Det hade varit ”väldiga protester”, ”förföljelse” och en ”ful attack”. Den senaste tidens händelseutveckling begränsade naturligtvis också vad hon kunde säga eftersom hon inte visste vilka vi var, berättade Anita för oss. Jag satt och myste åt överorden, ett sådant där riktigt gott överordsmys som man kan ha när någon använder extrema överord om något man själv gett upphov till. Jag kände att det varit värt allt slit och att trycka på mediatipsarknappen så att pekfingret blev ömmande blått.

Överordsmyset drunknade dock tyvärr i skräcken för att bli upptäckt. När Anita pratade om den senaste tidens ”förföljelse” dunkade mitt hjärta snabbare och snabbare samtidigt som jag svettades och kände att jag blev högröd i ansiktet. Tänk om de förstod vem jag var, jag kände faktiskt igen en person från ett tidigare möte. Nyandliga damer är kanske inget man borde bli rädd för men min skräcktröskel är faktiskt skrämmande låg. Även om jag var fylld av panik inuti måste jag ha lyckats dölja det hyfsat utåt eftersom jag verkade undgå upptäckt.

Trots skräcken var det ändå värt det, även om jag inte nämndes vid namn så kände jag mig i alla fall på något sätt sedd. Hjalmar Söderbergs ord kändes lika sanna som alltid: ”Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna något slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst.”

Jag känner mig nämligen lite som en bortglömd dokusåpakändis. Fjärran är tiden när jag tack vare John of God-inläggen fick mina femton minuter och figurerade i pappersversionen av Västerbottenkuriren samt i P3-programmet Verklighetens två radioreportage. Jag hade faktiskt börjat fundera över att följa den i överkant uppmärksamhetstörstande bloggaren och dokusåpakändisen Jockibois exempel och låta en bild på mig insmord i fekalier pryda bloggens header samt med jämna mellanrum posta videos där jag onanerar för att ånyo bli sedd. Uppmärksamheten på föredraget räddade mig dock temporärt från detta öde.


Läkaren Bezerra de Menezes som dog vid förrförra sekelskiftet verkar vara en andevärldens motsvarighet till stafettläkare. Han arbetade enligt Anita ibland på Casan och ibland på det spiritistiska centret Temple of Good Will i Brasilia.
Bildkälla: Wikimedia commons

Min fixering vid healingresorna är nog egentligen inte hälsosam på något sätt. Man kan undra hur många informationsföredrag jag måste besöka innan jag kvalificerar mig för TV3:s program Stalkers. Jag vet dock inte om man är galen för att man besöker den här typen av tillställningar eller om man blir galen av dem, måhända är det en kombination. Sådant som bidrar till det senare orsakssambandet är hur som helst utläggningarna om varför det som händer på Casan måste betraktas som äkta. De lama intäkterna de troende tar till intäkt för att det är på riktigt är nämligen ett blysänke för den mentala hälsan hos den stackare som måste lyssna på dem. Anitas informationskväll var inget undantag.

Hon hade flera olika utläggningar om varför man borde tro på Casans mirakel. Det handlade om de högst ordinära fakirtricken. Det handlade om hur John of God ändrade tonfall och kroppshållning när han kanaliserade olika andeläkare. Det handlade givetvis också om påstådda mirakulösa helanden som svårligen kunde kontrolleras i efterhand. Värst av allt var nog dock när hon visade foton från Casan med så kallade orber, dvs olika typer av fotofenomen. Fotona sades visa de andliga energierna på Casan. Sådant någon skulle kalla ett misslyckat foto är ibland en annans mirakel.

Anita hävdade vidare att Casan välkomnade nyfikna forskare. Det verkade dock inte röra sig om några vetenskapliga studier av det som försiggick där. Snarare verkade det ofta vara i form av att ”forskaren” stod och tittade över axeln på herr of God när denne gjorde något av sina fakirtrick på patienterna.

En fråga som dryftats på alla informationsmöten jag bevistat är varför inte alla som besöker John of God blir helade. Anita kunde tänka sig att en del faktiskt inte ville bli helade. Hon hade till exempel haft med sig en sjuk man på en av sina resor som var livrädd att bli av med sin sjukpension.

Anita berättade också att Casan drevs med donationer. Vi fick veta att alla ville ge när de kom till Casan. Det var lite motsägelsefullt eftersom Anita också berättade om flera som hade dåligt med pengar och egentligen inte hade råd att resa till Casan. Bland annat berättade hon om ett par föräldrar till ett cancersjukt barn som kände att de inte hade råd med de upprepade resorna till Brasilien. Till slut fick de dock besked av de kanaliserade andarna att cancern var borta så att de inte behövde åka tillbaka till Casan mera.

Anita berättade också en historia om en före detta cancersjuk kvinna som tydligen utsatts för samma utpressning som mig när jag träffade en researrangör och låtsades vara cancersjuk. Jag hade då fått veta att om jag inte gick till botten med mina tankar skulle cancern återkomma även om jag opererade bort den. Kvinnan som Anita berättade om hade rest till Casan just eftersom hon var orolig att hennes cancer skulle återkomma. Hon hade där fått veta att orsaken till sjukdomen fanns kvar i hennes energifält och att hon behövde åka tillbaka ett antal gånger till Casan för att rensa bort den. Genom en diabolisk utpressning kunde John of God därmed dra in några extra tusenlappar till Casan. Man behövde alltså inte vara direkt sjuk för att åka till Casan utan man kunde faktiskt åka dit och förebygga. Anita var inte rädd för att spela på folks rädsla utan sade att: ”Har du någon liten prick någonstans eller någonting i kroppen som kan bli någon konstig sjukdom eller någon svår sjukdom så naturligtvis så jobbar ju de på att få bort det”.

Men jag ska inte bara klaga över besöket. I vissa avseenden är den nyandliga världen faktiskt överlägsen världen utanför. Till exempel finns en rakhet och avsaknad av krusiduller som samhället i stort nog borde ta efter. En episod under kvällen som illustrerade detta var när damen som satt på raden bakom bad mig dra upp byxorna eftersom man kunde ”se rövhålet”, som hon så rättframt uttryckte det. Jag hade nog tyckt att mina jeans var lite väl lågt skurna men hade faktiskt inte trott att det var så illa. Skamset drog jag upp byxorna och intog en mindre avslöjande sittställning. Utan ironi så uppskattade jag dock verkligen informationen och kommer fortsättningsvis att korrigera min hållning och det sätt på vilket jag bär mina kläder. Kunskap är inget ok att bära.

Avslutningsvis lite inrikes John of God-nyheter i korthet.

Jag har skrivit en sammanfattning av John of God-affären på Vetenskap och Folkbildnings blogg. För den som läst alla mina inlägg om John of God på denna blogg framkommer inget nytt, förutom en liten utläggning om hur pålitlig siffran på femhundra svenska resenärer årligen är.

Cancersjuke Nils som bloggar om sin sjukdom har varit hos John of God. På sin blogg illustrerar han det jag i del fyra menade var mycket problematiskt med idéerna om tankarnas betydelse för sjukdomar som florerar bland Casans anhängare. Om man som cancersjuk förmås tro att sjukdomen har sin grund i de egna tankarna, hur stressande blir då inte de negativa tankar man oundvikligen har i en sådan situation? Nils skriver följande på sin blogg, fetningen är dock min.

Vet ännu inte hur jag ska hantera detta dilemma. Mitt bloggande och min öppenhet har gett avsevärt mer tillbaka i form av mänsklig omtanke och värme än vad det kostat. Men det är ett dilemma. Jag märker. Min ”friskinställning” mals ner och jag riskerar att bli alltmer ”min sjukdom” – vilket riskerar att bli självuppfyllande. En läskig kraft jag känner av.

Sydsvenskan har också tagit upp resorna till John of God. De har intervjuat filosofiprofessor Sven Ove Hansson och en utredare vid Socialstyrelsen. Tidningen har fokuserat på de skånska researrangörerna. De har därför också intervjuat researrangören Jannie. Hon vill i artikeln inte påstå att hennes healingreseverksamhet leder till botande av cancer. Jannie är dock en av de researrangörer som ändrat en del på sin hemsida efter mediauppmärksamheten. Där det tidigare stod ”Man kan ha olika anledningar att åka hit, epilepsi, cancer mm” (WebCite) står det nu ”Alla har olika anledningar att åka hit, hälsa, livsfrågor, relationsproblem, välmående mm.” (WebCite)

Vidare, när jag i del tre mejlade henne och låtsades vara cancersjuk och intresserad av att resa till John of God fick jag svaret: ”Om chansen att bota just en specifik sjukdom kan inte jag svara på, de enda som kan svara på den frågan är entiteterna som arbetar genom John of God. Det är något mellan dem och just dig. Vissa som kommer hit får hjälp direkt, medans andra tar lite längre tid.” Även om svaret är lite tvetydigt så antyder ju den sista meningen att det egentligen bara är en tidsfråga innan man blir helad.

Den nyandligt sinnade och alternativt tänkande läkaren Robert Hahn har på sin blogg bemött Sven Ove Hanssons kritik mot healingresorna i media.

Hansson tar ställning i dessa frågor på ett personligt emotionellt och strikt vetenskapligt sätt. Den medicinska etiken har dock utvecklat ett förhållningssätt till dessa fenomen med vetskap om att i praktiken alla kancersjuka patienter, förutom konventionell vård, även skaffar sig komplementär behandling. I korthet går den ut på följande:

En läkare skall inte rekommendera sina patienter att ta emot alternativa behandlingar. Om patienten ändå gör det kan man säga att man själv inte tror på den och framför allt avråda om den alternativa behandlingen är farlig för hälsan, eller interagerar med den konventionella behandlingen. Men hoppas och tror patienten på att en alternativ terapi, bön eller healing skall hjälpa så skall läkarens inställning vara neutral. Att förhindra och försvåra för patienten i det läget är att beröva en dödssjuk patient hoppet om att bli frisk. Det är klart oetiskt. Att förlora hoppet har inte bara en stor betydelse både för psyket och för förmågan att överleva. Förlust av hoppet skapar en svårbearbetad sorg.

(Källa)

För det första skulle det vara intressant med en källa på påståendet att i praktiken alla cancersjuka även tar emot komplementär vård.

För det andra, även om det knappast är så att ett förhindrande och försvårande med nödvändighet innebär att man berövar en patient allt hopp så låter det förvisso rimligt att en läkare i det enskilda fallet nog bör agera såsom Hahn beskriver. Sven Ove Hansson har ju dock i samhällsdebatten knappast samma roll som läkaren.

För det måste ju vara så att får patienten aldrig möjlighet att knyta sitt hopp till John of God och hans bluffmetoder så kan man ju inte beröva någon hoppet genom att problematisera mottagandet av metoder som saknar vetenskaplig grund. Patienten kan då lämpligen knyta sitt hopp till något som verkligen fungerar istället.

Robert Hahns hustru är för övrigt medial och hittar på budskap från andevärlden som denne ska tro på, alternativt hittar hennes hjärna på saker som de båda ska tro på. I slutet av sitt blogginlägg berättar Hahn hur som helst om hur han fick healing av ett annat medium trots att han egentligen inte trodde att det fungerade. Det visar sig dock att han får ompröva sin ståndpunkt. Fetningen i slutet av citatet är min.

Jag trodde nämligen inte alls på healing. Nu kände jag dock en märkligt kraft, som en långsamt fortskridande tämligen stark elektrisk stöt som gick från axlarna ända ner till fötterna. Den var verkligen mycket påtaglig. Därefter uppstod det mest förvirrande av allt. Benen började domna bort och tycktes efter 10-15 sekunder vara helt försvunna. Det kändes som om jag inte hade några ben längre! Mycket besynnerligt, jag har faktiskt aldrig varken förr eller senare varit med om något liknande. Men så fort Anna-Lena tog bort händerna började känslan komma tillbaka. Men det tog en stund. Fiffel? Knappast, min fru var med hela tiden.

(Källa)

Man kan alltså komma fram till att något inte är bluff genom att Hahns fru är närvarande.


Marie-Lousie Hahn, bluffdetektor.

Tidigare inlägg i denna serie:
John of God akt 1: Introduktion till healingresorna på Studieförbundet Vuxenskolan, om reklamföredraget i Studieförbundet Vuxenskolans regi.
John of God akt 2: Den första halvan svenska entreprenörer i healingresebranschen, om några svenska arrangörer av healingresor till John of God.
John of God akt 3: Den andra halvan svenska entreprenörer i healingresebranschen, vidare om svenska healingresearrangörer.
John of God akt 4: Jag fick cancer i stjärten eftersom jag skämts över att vara bög, om mina möten med en av researrangörerna. Jag låtsas vara cancersjuk för att se vilket bemötande man får.
John of God akt 5: Mediabrus och mediebrus, bland annat om Västerbottenkurirens artikel, reaktionerna på den samt om Verklighetens första reportage.
John of God akt 6: Varför man uti sin vanskapta torso skola gömma en mikrofon, om Verklighetens andra reportage och lite John of God-nyheter i korthet.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , .

       

Extrem sökmotoroptimering

I en tid när allt och alla har en egen webbsida är det livsviktigt att sökmotoroptimera. Det gäller att sikta in sig på nyckelord och sedan positionera sig högt bland Googles sökresultat för att vinna besökare. Sedan starten har jag alltid haft sökmotorresultaten i åtanke när jag författat inlägg. Här följer mina erövringar hitintills.

Söker man på ”Energibolaget i Sverige” hamnar min blogg på femte plats. Detta är ett sökord som i lite olika varianter faktiskt drar hit en del googlare. Sedan mitt inlägg om elskojarföretaget publicerades har över tusen personer läst det.

En annan bloggläsarmagnet är sökordet ”penisbilder”. Jag dominerar toppresultaten och min blogg hamnar på plats två, tre och fyra. Djupstuderar jag statistiken visar det sig tyvärr att de som hittar hit genom sökordet blott stannar några sekunder. Uppenbarligen är de ej nöjda med vad de funnit. Som bloggansvarig får jag försöka ta till mig av den tysta kritiken och leverera vad de vill ha så att de stannar kvar.

Googlar man på ”Landsbygdsdemokraterna” dyker min blogg upp på plats nummer tre. De som hittar hit genom den söktermen stannar dessutom mycket längre än de som är sugna på manslemmar. De som är nyfikna på landsbygdsalternativet i svensk politik kvarhåller sig på bloggen nästan fyra minuter i snitt.

De som googlar på ”porrklubbar i Tallin” hittar min blogg på plats fyra och fem. Tyvärr blir de som är intresserade av kvinnlig fägring i Östersjöns pärla ej särskilt långvariga på denna blogg.

Till sist, andligt intresserade personer i Stockholmstrakten som är intresserade av föredrag och kurser googlar kanske på nyandliga sammanslutningen ”Jordstrålningscentrum”. De finner då min blogg både på plats två och tre.

Som varande de obskyra sökordens Napoleon har jag givetvis planer på vilka sökord jag ska erövra härnäst. Dock, en fältherre publicerar självklart inte sina planer för allas beskådan. Den som lever kommer dock att bli varse mina fälttåg i sinom tid.

Liknande inlägg på denna blogg:
Relationen mellan delfiner och människor, en titt på de olika sökord som gör att besökare hittar min blogg.
Kriminalvården tänker nytt, en djupstudie av besöksstatistiken för min blogg där jag kollar vilka nätverk de som googlat sig till min blogg kommer från.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , .

       

Magnetisörens nittioåttonde vinter

När jag besökte nyandliga Jordstrålningscentrum häromsistens kände jag att pengarna brände i fickan. Bokbordet gapade dock nästan tomt. Där fanns böcker författade av kvällens konspirationsteoretiske föredragshållare som jag antingen redan hade eller inte ville ha. Utöver det fanns bara några tunna skrifter om magnetterapi från tidigt 80-tal. De kostade dock bara tio kronor styck så jag plockade åt mig två av dem.

Skrifterna skulle visa sig vara riktiga fynd. Författaren, Ivan Troëng, argumenterar i dem för magnetterapins undergörande effekter.

Den första skriften, Magnetterapins grunder, består till större delen av ett register över vilka sjukdomar magnetismen kan bota, och det verkar vara det mesta. Som exempel kan nämnas Addisons sjukdom, Adeni, Agorafobi, Adeno-carcinom, Akne, Akromegali, Alkoholism, Allergi, Aleukemi, ALS, Amnesi, Anafylaktisk chock, Anemi, Aneurysm, Angina pectoris, Appendicit, Apptitlöshet, Arterioskleros, Asbestos, Arytmi, Ascites, Astma och Atrofi och då har vi bara avverkat alfabetets första bokstav. Notera att eventuella felstavade åkommor är författarens egna felstavningar. Hur en typ av behandling kan hjälpa mot nästan allt är lite oklart, ett par sidor ägnas åt den teoretiska grunden men man blir inte klokare av att läsa dem.

Han redogör också mycket kortfattat för några vetenskapliga studier som han menar stöder magnetterapin, bland annat från slagrutegubben Ernst Hartmann. Det behövs kanske inte sägas, men det är inte den typ av studier man hittar på Pubmed som det hänvisas till i Troëngs häfte.

Själva magnetbehandlingen ser lite olika ut beroende på vad patienten lider av. Lokala besvär behandlas först och främst med en liten magnet fäst på kroppen. Mot allvarligare åkommor används kroppsomslutande elektromagnetiska spolar.

Vad lagen säger om alternativa behandlingar som saknar vetenskaplig grund verkar inte bekomma Troëng. Han stoppades av konsumentverket för några år sedan efter att ha påstått att hans magneter botade cancer och i mitten av 80-talet verkar det som om han blivit dömd för brott mot kvacksalverilagen. I nedanstående exempel från hans skrift ser Troëng gärna att hans behandlingar används på barn och vid behandling av cancer, båda brott mot patientsäkerhetslagen som kvacksalverilagen numera uppgått i.

Blue baby
blått barn beroende på dålig syresättning.
Orsak: Medfött hjärtfel.
Behandling: En tim morgon och kväll i kroppsspole Ø 35 cm. En 8 magnetmatta läggs under lakanet i hjärttrakten.
Prognos: Varierande från mycket god till dålig, beroende på hjärtfelets svårighetsgrad.

[…]

Cancer
Förr kräfta, svulstsjukdom dels malign-elakartad, dels s.k. godartad typ.
Orsak: Miljön utsätter den moderna människan för allt fler cancerogena influenser. Psykiska och andra påfrestningar som nedsätter immunförsvaret leder ofta till cancer resp. manifestation av latent cancer.
Behandling: Magnetbehandling av cancer har studerats av hundratals forskare både laboratoriemässigt och kliniskt. Redan Paracelsus fann att magnetbehandling av cancer var mycket effektiv. Den moderna magnetbehandlingen inriktas dels på en lägre nivå där man i första hand eftersträvar ett förstärkt immunförsvar och en förhöjd syresättning, dels på en högre nivå där fält på 150-1000 gauss visat sig kapabla att bryta ned cellstrukturen hos cancer. Den högre nivån med intensiva fält på själva tumörområdet stöttas alltid av lågintensiv eller mellanintensiv allmänbehandling av hela patienten. Lämplig utrustning är kroppsspolar på 60-300 gauss samt utrustning för uppnående av nivåer 600-1000 gauss, dvs ”cancerplattor” med eller utan järnbygel.
Prognos: Mycket god.

[…]

Hjärntumör
i hjärnan växande tumör.
Behandling: Huvudspole en tim 3 ggr/dag. Alt. 2 ggr en timme med 500-600 gauss.
Progos: God.

(Troëng, I. (1980), Magnetterapins grunder, s. 23-33)

I skriften kan man också läsa några anekdoter om patienter med cancer som använt magnetterapi, eventuellt på Troëngs inrådan. Två av dem valde helt bort konventionell behandling till förmån för magnetterapin som påstås ha gjort dem friska.

I den andra skriften, Magnetism ett bra medel mot cancer, inriktar sig Troëng på sin favoritåkomma. Han hinner dock även med att berätta lite anekdoter från olika hörn av världen om hur dödligheten minskat radikalt vid tider av läkarstrejk. Troëng har också förklaringen till varför det händer att behandlingen inte har effekt på cancern ibland.

Magnetisk cancerbehandling i Sverige är i dag en behandling som patienten ger sig själv. Eftersom så få läkare intresserat sig för metoden finns ingen ordnad övervakning av behandlingen. I några fall har detta medfört att patienten tagit alltför små doser.
Det är en grundregel vid all magnetterapi på att om önskat resultat inte uppnås har dosen varit för låg.

(Troëng, I. (1981), Magnetism ett bra medel mot cancer, s. 11)

Det är patientens eget fel om det inte fungerar alltså. Man kan i och för sig förstå att patienten tröttnar eftersom denne måste befinna sig i det magnetfält som genereras av den kroppsomslutande elektromagnetiska spolen i upp till åtta timmar per dag i vissa fall.

Troëng verkar dock ha varit en renässansmänniska av rang med många järn i elden. Googlar man lite ser man att han även intresserat sig för alternativa teorier kring forntida högt utvecklade civilisationer, likt en svensk Erich von Däniken. Han var också under en tid ordförande i ett UFO-troende sällskap och var övertygad om att vi hade återkommande besök från planeten Venus. Troëng har också skrivit en bok om hur månen och Stilla havet bildats vid en kollision med en himlakropp för nästan 12000 år sedan. Vid kollisionen slets en bit av jorden bort som bildade månen, nedslagsplatsen blev tydligen Stilla Havet. En sjujäkla smäll lär det ha varit.

Kanske låg det dock ändå något i hans magneter, ty en snabb koll på Ratsit ger vid handen att farbrorn är live and kicking vid 98 års ålder. Hans Stiftelsen Terapimagneter lever dock inte längre, konkurs inleddes i november 1982. Troëngs idéer och uppfinningar kommer dock säkerligen att överleva honom, genom dårars försorg.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , .

       

Konspirationsteoretiskt snömos på Jordstrålningscentrum

Jag hade i måndags givit en bekant ett besök på nyandliga sammanslutningen Jordstrålningscentrum i försenad julklapp. Måhända var jag inte den ende som var sen med julklappen ty det var fullsatta lokaler, vilket det förvisso ofta brukar vara på Jordstrålningscentrum. Kvällens föreläsare var konspirationsteoretikern Mats Sederholm vars bok Det enda rätta jag skrivit om tidigare. För oss hardcorefans som läst hans bok ett par gånger framkom tyvärr inte så mycket nytt under föredraget.

Det finns konspirationsteoretiker och så finns det konspirationsteoretiker. En del är tydliga med vilka konspiratörerna är och vilka planer de har, andra är mindre tydliga. Sederholm tillhör den senare gruppen. Allt var ganska diffust och det var inte många konkreta påståenden. Sederholm talade hellre i bilder. Han liknade till exempel sökandet efter de som kontrollerar skeendena i världen vid sökandet efter planeter runt andra solar. Man kan se på stjärnornas rörelser att de är påverkade av något objekts gravitation i närheten även om man inte ser själva planeterna som påverkar dem. Så var det också med de så kallade Arkitekterna som styr världen, händelseutvecklingen i världen gjorde att man kunde ana dem bakom skeendena.

Sederholm tog förvisso upp många av de klassiska konspirationsteoretiska käpphästarna. Han pratade mikrochips och kontroll utan att konkretisera. Han pratade också om planer på en kommande världsregering utan att bli mer konkret än några lösryckta citat. Han var heller inte tydlig när det gällde farorna med detta utan konstaterade kort att det skulle leda till att alla blev stöpta i samma form. Han pratade självklart också om attackerna den 11:e september som han menade att det fanns tveksamheter kring. En stor del av föredraget ägnades annars åt vårt samhälles försvar mot oliktänkande. Till exempel tog han upp något han läst i DN där man kritiserat det amerikanska utbildningsväsendet för att skepticism mot människans klimatpåverkan skulle beredas plats i USA:s skolor. Sederholm menade att det var ett brott mot yttrandefriheten att inte vilja att alla skulle få komma till tals, som om yttrandefrihet skulle innebära att alla tänkbara aparta åsikter skulle få plats i skolundervisningen.

Man kunde ibland också ana att det nog inte alltid var så lätt att ha snöat in på konspirationsteorier. Med ”snöat in” menar jag då inte att springa på en massa meningslösa föredrag, läsa böcker, skriva blogginlägg och bränna åtskilliga hundralappar på eländet. Nej, jag menar att verkligen tro sig leva i en värld där en hemlig maktelit smider djävulska planer mot en mänsklighet där det stora flertalet är blinda för vad som sker. Sederholm berättade att det var tufft och ofta ensamt att vara vaken och se sanningen, de sovande medmänniskorna kunde till exempel viska och skratta bakom ryggen. Han berättade också om hur man inte orkade höja blicken och se sanningen på samma sätt i perioder med låga energier. Jag har ibland undrat om inte många av de som är fast i konspirationsträsket borde gå in i en vägg någon gång eftersom man uppenbarligen betalar ett pris för sin världsuppfattning.

Liknande inlägg på denna blogg:
Det enda rätta, om Sederholms relativt nyutgivna konspirationsteoretiska bok.
Chips i hjärnan hos Jordstrålningscentrum, om mer extrema men samtidigt också mer konkreta konspirationsteorier. Jag fick under ett besök hos den nyandliga sammanslutningen veta hur Totalförsvarets Forskningsinstitut i lönndom opererade in mikrochips i hjärnan på olyckligt lottade medborgare för att kontrollera dem.
Jüri Lina, frimureriet och jag, om konspirationsteoretikern Jüri Linas föredrag hos Jordstrålningscentrum om frimurarnas diaboliska planer. Även Lina är relativt konkret när det gäller konspiratörerna och vilka planerna är.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , .

       

PKJonas-året 2011

Årskrönikan här på PKJonas blir extremt introvert, blott sådant som ägt rum innanför denna bloggs väggar är relevant. Bloggen PKJonas är dock, precis som bloggens ende skribent, mycket mångfacetterad. Så trots att det kanske inte författats så många inlägg har de avhandlat vitt skilda ämnen. Jag har dock försökt hitta några röda trådar på www.pkjonas.se under det gångna året.

Jag läste bland annat, och skrev om, flera böcker som avhandlade jordens miljö- & resursproblem och vår avsaknad av institutioner samt sunda ekonomiska incitament för att hantera problemen. Inlägget om Peter Barnes Capitalism 3.0 – A guide to reclaiming the commons var årets första. I boken argumenterar Barnes för att det behövs en tredje sektor bredvid den statliga och den privata, nämligen allmänningarnas sektor med nya institutioner för att bevara våra gemensamma resurser. Torbjörn Tännsjös lösning i Global Democracy, en världsregering, visade sig vara en yrkesfilosofs lösning. Förvisso koherent och förnuftig men kanske något av en skrivbordsprodukt som skulle vara svår att omsätta i praktiken när världens länder inte ens verkar kunna komma överens om grundläggande saker som är avgörande för allas vår välfärd. I Plan B – 4.0 Uppdrag rädda civilisationen drog Lester R. Brown upp riktlinjerna för en ambitiös global plan för att rädda vår värld från miljöförstöring och resursbrist. Slutligen läste jag två nationalekonomers bok om grundläggande miljöekonomi.

2011 blev också ett diktandets år på PKJonas. Jag diktade om vänskap, hösten och julen. I det sista fallet lyfte jag till och med ambitionen för min diktning och skrev på vers.

Året ägnades dock inte bara åt eget kulturskapande, jag kikade också på andras försök. Det blev två besök på Fotografiska museet. Vid det första besöket var det Burtynskys utställning om vårt förhållande till oljan som var mest intressant. Vid mitt besök i höstas var nog Brandts fotografier på Afrikas djurliv det mest intressanta. Det blev också ett besök hos Nationalmuseum för att se deras utställning Lust & Last om erotisk konst.

Det blev också några alldeles galna besök på nyandliga sammanslutningen Jordstrålningscentrum under 2011. Vid mitt första besök i februari var det konspirationsteoretikern Jüri Lina som berättade om frimurarnas sammansvärjning mot mänskligheten. Vid mitt andra besök kanaliserade mediet Maria Bertram ett budskap från utomjordingar. Mitt tredje och sista besök för året blev kanske det vansinnigaste av alla. Jag fick då höra om hur Totalförsvarets forskningsinstitut opererade in mikrochips i svenska medborgare för att fjärrstyra dem.

Jag tittade också lite närmare på besöksstatistiken för att se vilka sökord som ledde nätsurfarna till min webbplats. Först gjorde jag en endimensionell studie av googlingarna, därefter en djupstudie där jag tittade på vilka nätverk de olika googlarna härrörde från.

När bara några dagar återstod av året inträffade dock det största av allt. Jag fick min första hotfulla kommentar. Inte oväntat var det i inlägget om Jüri Lina och frimurarnas konspirationer. Den typen av ämnen har ju en tendens att locka galenpannor. För mig som törstar efter all form av uppmärksamhet som en resande i öknen törstar efter vatten så var detta faktiskt högst välkommet. Så här vid årsskiften passar det ju att spå vad som hända skall och personen i fråga trodde inte min framtid skulle bli så trivsam.

PK Jonas Jag kan bara säga eftersom det inte går att prata med en sån som dig,vi får se vem som skrattet o hånet kommer att fastna i halsen på—du har tunga dagar att få brottas med i framtiden–mycket tunga

Om man ska vara otrevlig så är det några saker man måste tänka på, till exempel att inte posta från jobbet, i detta fall en stor kartong- och papperstillverkare i Gävletrakten. Till denne aningslöse siare, till min handfull regelbundna läsare samt alla de som hittar hit genom att googla på ”penisbilder” önskar jag ett Gott nytt PKJonas-år 2012!

Andra bloggars årskrönikor:
Supermiljöbloggen – Året med Supemiljöbloggen, om miljöpolitiken och bloggens verksamhet under året som gått.
Alliansfritt Sverige – 2011: Året med Alliansfritt, om alliansens bravader under det gångna året.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , .