Hindrad av spelbolagen att gå all in på Cecilia Malmström och demokraten Tulsi Gabbard

Jag har länge tänkt att Sverigedemokraternas tillväxt så småningom måste tvinga fram en mittenuppgörelse i svensk politik. Sommaren 2016 försökte jag profitera på denna min insikt när jag hos Unibet satsade en hundring vardera på att vi skulle få en regering bestående av S+C+L (151 gånger pengarna) eller S+C+L+Mp (101 gånger pengarna). Då jag insåg att en uppgörelse inte nödvändigtvis behövde innebära att alla inblandade partier ingick i regeringen kompletterade jag detta spel med en hundring på S+Mp (10 gånger pengarna) i april 2017. Detta sista spel skulle ju som bekant komma att gå in efter diverse förvecklingar. Jag måste dock säga att jag tycker jag förtjänade mer än en sketen tusenlapp tillbaka för att förutspå den hos många oväntade mittenuppgörelsen. Vidare vill jag dessutom minnas att en S+Mp-regering gav mycket mer hos samma spelbolag blott några veckor senare, och jag måste ha lagt mitt spel när oddset var sällsynt lågt.

Hur som helst så har jag nu en tusenlapp som jag kan återinvestera i mitt spelande. Min plan var från början att sätta en femhundring vardera på amerikanska presidentvalet respektive partiledarvalet i Liberalerna. Dock skulle spelbolagen komma att sätta käppar i hjulet med sina spelbegränsningar, och då talar vi inte om spelbegränsningar för att skydda spelberoende från sig själva utan om företagens riskminimerande åtgärder som i förlängningen finns till enbart för att maximera profiten.

Vad gäller Liberalernas nästa partiledare så är Nyamko Sabuni i skrivande stund favorit hos Unibet till 2,50 gånger pengarna. Hon verkar förvisso populär hos vissa av distrikten men oddset tycker jag ändå är väldigt lågt med tanke på att hon i vissa avseenden är en ganska kontroversiell kandidat till partiledarposten. Hon är ju känd för att ha gjort en del radikala, illa förankrade utspel och Sabuni verkar dessutom vara öppen för att samarbeta med Sverigedemokraterna i vissa frågor.

Mitt val föll istället på Cecilia Malmström som ger dubbelt så mycket tillbaka. Förvisso verkar hon säga blankt nej till att kandidera till partiledarposten men många skulle jubla om hon till slut ändå ställde upp. Unibet lät mig dock inte sätta hela femhundringen utan blott 190 kronor vilket alltså skulle ge mig nästan en tusenlapp tillbaka. I efterhand känns det dock, med Malmströms nej i bakhuvudet, ganska bra att jag hindrades från att kasta bort en hel femhundring.

Den andra femhundringen hade jag som sagt för avsikt att satsa på vem som blir USAs nästa president. Då presidentvalet ju ligger en bit in i framtiden ville jag ha ett rejält odds. Kim Kardashian och Kanye West ger båda två just nu 501 gånger pengarna hos Unibet samtidigt som George Clooney och Dwayne Johnson (The Rock) bara ger 251 gånger pengarna. Jag vill dock inte bara ha ett högt odds utan vill spela på någon som faktiskt skulle kunna vinna också.

Bloggen usaval.se har lite smått varnat för demokraten Tulsi Gabbard och fick mig att slutligen bestämma mig för att lägga min femhundring på henne. Gabbard är en okonventionell och ganska motsägelsefull kandidat som gav sitt stöd till Bernie Sanders när denna kandiderade, och på det viset kan hon alltså sägas tillhöra partiets progressiva falang. Hon verkade dock häpnadsväckande nog också vara aktuell för en portfölj i President Trumps kabinett och har visat sig vara populär bland en del debattörer långt ute på högerkanten. Vidare är hon väldigt kritisk till USAs interventionistiska krig i olika delar av världen samtidigt som hon är krigsveteran.

Gabbard är genomgående en tydligt alternativ antietablissemangskandidat som bland annat kritiserade Big Pharma och Wall Street i sitt lanseringstal. Hon saknar dock inte skelett i garderoben. Gabbard har bland annat varit på ett kontroversiellt besök hos Syriens diktator Assad. Vem vet? Kanske kommer hon att bli populär hos Putin, vilket en del numera menar inte är helt irrelevant när man ska försöka bli amerikansk president.

Unibet gav dock bara 29 gånger pengarna vilket jag tyckte var lite lågt för en sådan outsider. Bet365 gav något bättre odds, nämligen 41 gånger pengarna. Jag gjorde mig därför omaket att registrera mig på deras sida enkom för att kunna lägga spelet. Även Bet365 var dock livrädda för att deras spelare faktiskt skulle vinna något och de lät mig sätta högst 150 spänn. Detta tvingade mig att försöka lägga resten hos Unibet, deras lägre odds till trots, då jag inte orkade med besväret att registrera mig på ännu en bettingsajt. Unibet lät mig i alla fall lägga strax under 300 kronor så i detta fall lyckades jag slutligen satsa nästan hela femhundringen. Jag kommer alltså sammanlagt att få strax över 14000 kronor när den republikanska antietablissemangspresidenten ersätts av en demokratisk antietablissemangspresident efter valet 2020.

Ingen ersättning har utgått till mig för detta inlägg. Jag stöder helt oavlönat den oetiska bettingindustrin som föredrar att mjölka spelberoende på pengar med hjälp av menlösa casinospel där spelbolagen kan förutse det långsiktiga utfallet, framför att riskera att spelarna vid enstaka tillfällen faktiskt vinner pengar på deras bekostnad i odds-spel.

USAs nästa President? (Foto: United States Congress)
       

       

Mikropartivalkollen 2019: Populisterna

Partiet Populisterna är ett parti som i vissa avseenden verkligen gör skäl för sitt namn. Man lovar bland annat att sänka skatterna med minst 90% samt att förse hushåll, fordon och företag med gratis energi skickad trådlöst genom luften. Och ja, man menar det på allvar. Partiets generösa löften verkar dock inte ha varit särskilt populära hos väljarna då man bara lyckades skramla ihop blygsamma 30 röster i 2018 års riksdagsval.

Förutom att vara mycket migrationskritiska så är Populisterna också väldigt kritiska till det rådande banksystemet. Kritik mot banksystemet är ju för övrigt vanligt bland små alternativa partier med antietablissemangsprägel, såsom inför valet 2014 aktuella Partiet De Fria och Hälsopartiet.

Det konspirationsteoretiska kaninhålet går dock betydligt djupare än lite bankkritik hos Populisterna. Partiet har i sin styrelse faktiskt lyckats samla en skara med några av landets mest extrema konspirationsteoretiker, däribland den kanske i särklass värste av dem alla, Henning Witte. Denne torgför på sin sajt White TV en halsbrytande konspiracistisk härva innehållande bland annat Estoniakatastrofen, reptilmänniskor och högteknologisk tankekontroll genom något som kallas skalärvågor.

Att det inte gått något vidare för Populisterna förklaras självklart också inom ramen för den stora konspirationen. Enligt Witte har Populisterna tigits ihjäl eftersom de flesta av dem, till skillnad från de etablerade partiernas företrädare, inte är under mind control.

Att det tidigt skulle bli bråk i den färgstarka samling som utgjorde Populisternas partistyrelse var föga oväntat. En profil som initialt påstods vara medlem av partistyrelsen var psykiatrikern Thomas Jackson. Denne kan förvisso inte sägas vara tydligt hemmahörande i det konspiracistiska träsket på samma sätt som de andra. Han har istället på sin blogg Jackson Jagar Journalister gjort sig känd för minst sagt hätska utspel mot journalistkåren. Jackson kom dock mycket kort efter att han presenterats som en del av styrelsen att uteslutas, dels på grund av den aggressiva retorik han begagnade sig av på sin blogg, dels för sitt samröre med nationalsocialistiska Nordiska Motståndsrörelsen. Jackson själv nekar dock nu i efterhand till att någonsin ha varit med i partiet.

Förlorar man en står dock där tusen åter och ett spännande tillskott i Populisternas partistyrelse strax före valet var konspiracistiske youtubern Fritjof Persson. Det kändes som en vinnande värvning av Populisterna då han i sina youtubevideos uppvisat ett riktigt bestämt och artikulerat tonfall som kanske skulle kunna banka in partiets budskap i väljarnas skallar. Fritjof Persson kan dock i sina youtubevideos, precis som Jackson, stundtals använda sig av en aggressiv retorik och han stod dessutom på scenen tillsammans med Nordiska Motståndsrörelsens Pär Öberg under en av mynttorgssammankomsterna häromsistens. Eftersom Persson trots detta fortfarande är kvar i partistyrelsen så skedde uteslutningen av Jackson troligen av andra orsaker än vad som påståtts.

Förutom Fritjof Persson så hade man ännu ett ess i rockärmen inför valet i form av en ovanligt svängig vallåt som man kan lyssna till i klippet nedan. När man hört den några gånger och fått den på hjärnan är det faktiskt lite svårt att förstå hur man bara kunde få en handfull röster i valet. Populisternas vice ordförande Håkan Bergmark som framför låten påstår för övrigt att han blev inkallad av militären för att delta i en hemlig dykning i Estonias vrak kort efter förlisning. Han säger sig då ha sett ett sprängt hål i vraket som man i efterhand gjort allt för att tysta ned. Vissa skulle förvisso anse att Bergmark blott framstår som en fullblodsmytoman.

Även om deras valresultat inte var mycket att hurra för så har det lilla aparta mikropartiet kommit att spela en central roll vid den senaste tidens uppmärksammade mynttorgsprotester. Det var faktiskt Populisterna som var bland de ursprungliga initiativtagarna och de har fortsatt ha en aktiv roll i de olika protesterna mot etablissemanget på Mynttorget.

Man undrar dock om inte en del av de idéer Populisterna torgförde under mynttorgsprotesterna var lite väl magstarka även bland de övriga deltagarna som nog själva ändå tar vissa konspirationsteorier för givna. När Populisternas partiledare Mikael Eriksson i december höll sitt anförande och berättade hur den av jesuiterna och bankirfamiljer kontrollerade Vatikanstaten orkestrerat en tyst invasion av Sverige, samt hur mänskligheten i förlängningen skulle komma att bli chippade och förslavade lär rimligen en del av de andra deltagarna satt termoskaffet i halsen. Särskilt borde detta gälla representanterna för Nordisk Ungdom/Skandinaviska Förbundet då ju deras ledarskikt består av katolska högerradikaler som knappast kan ha gillat att påvestaten sattes i centrum av konspirationen mot svenska folket.

Konspirationsteoretikernas parti

Arkiverat: Då Henning Witte inte verkar vara särskilt ”computer savvy” och varje gång hans dator strular ser det som ett led i den stora konspirationen mot honom och hans verksamhet så finns det kanske en risk att innehållet på hans egen eller Populisternas sajt någon gång går förlorat. Därför har jag istället för att länka direkt till hans sajter länkat till arkiverade kopior av sidorna på sajten WebCite så att det finns en chans att i alla fall fragment av hans verk bevaras till eftervärlden.

       

       

Mikropartivalkollen 2019: Gula Partiet

Gula Partiet stack ut i 2018 års riksdagsval eftersom de, trots att de beställt och betalat för valsedlar, blott erhöll en ynka röst i hela riket. Föga oväntat erhöll de rösten i samma valdistrikt som partiledaren och partiets enda riksdagskandidat Stefan Bader var skriven. Intressant att notera om man djupstuderar informationen på valmyndighetens hemsida är dock att Gula Partiets enda väljare tydligen avstått från att sätta ett personkryss för den enda kandidaten.

Inför valet 2014 hade dock inte Gula Partiet karaktären av ett utpräglat enmansparti. Man var ett litet seniorgäng som i Malmö regelbundet sände närradio för partiets räkning sponsrade av Enebackens lunchrestaurang och Kattarpstorgets Tobak. Efter att man i riksdagsvalet 2014 erhållit 35 röster, vilket måste sägas ha varit ett succéval i jämförelse med senaste valresultatet, verkar dock alla utom Stefan Bader ha övergivit partiet. Han har dock stretat på och då och då postat korta texter på partiets hemsida.

Partiets hjärtefrågor är invandringsstopp och hårdare tag mot brottsligheten. Man kan tycka att det inte borde behövas ännu ett parti för de frågorna, och det är klart att man undrar vad partiets ”unique seeling point” är. Om man lyssnar till några av partiets närradiosändningar, vilket jag gjort, så framgår det att de, förutom att de vill vara snälla mot djur, i väldigt hög grad riktar in sig på att beklaga sig över de andra partiernas förehavanden. Detta görs också på ett särdeles gubbgnälligt vis. Vidare är de väldigt nostalgiska inför svunna tider och blickar längtansfullt tillbaka till 50-talet. Det är också i det avseendet som partiet är något av ett extremistparti. Om man hade en politisk skala där graden av naiv nostalgi och tjat om hur allt var bättre förr var avgörande för placeringen på skalan så skulle Gula Partiet återfinnas allra längst ut på ena kanten.

Partiledaren Stefan Bader hade faktiskt för vana att avsluta många av närradiosändningarna med en drömmande tillbakablick till det Sverige som en gång var. Som en liten bonus har jag sammanställt avslutningsorden från några av programmen i ljudfilen nedan och man kan lyssna till den om man vill bada i Baders skönmålande av det gamla Sverige han längtar tillbaka till. Dock är det lite svårt att förstå hur exempelvis sådant som sämre utbud i mataffärerna skulle vara något eftersträvansvärt.

       

       

Sajten pkjonas.se kommer framledes inte att ha något som helst samarbete med strippklubben Club Kino eller deras associerade verksamheter

För lite mer än fyra år sedan fick jag ett erbjudande om att mot några hundralappar i ersättning skriva ett sponsrat inlägg tillägnat erotikbutiken Kinoshopping. Jag kikade lite snabbt på deras hemsida och fann ingen anledning att avstå erbjudandet. De verkade främst saluföra sexleksaker för de som önskade krydda sexlivet en smula och jag är inte den som vill moralisera över vad folk har för sig i sovrummen i vårt avlånga land. Jag anser att allt är okej så länge alla inblandade är myndiga, allt sker frivilligt, ingen ägnar sig åt någon form av självskadebeteende och inga pengar byter ägare (såvida en kamera inte är närvarande, då blir det plötsligt okej).

Vad jag dock inte visste var att erotikbutiken Kinoshopping hängde nära samman med, och verkade i angränsande lokaler till, strippklubben Club Kino. Jag hade när jag kikade på sexshopens hemsida tyckt att det var lite märkligt att de var tillgängliga på telefon dygnet runt men tänkte att de kanske delade callcenter med andra onlinebutiker eller något åt det hållet. Efteråt insåg jag att det antagligen var den anställde i kassan på den dygnet runt-öppna strippklubben som hade hand om telefonen.

Hur som helst, när det gått upp för mig att sexshopen var direkt knuten till strippklubben kändes det givetvis väldigt sunkigt men jag teg och behöll mina smutsiga pengar. I fyra år teg jag.

Nu kan jag dock inte tiga längre då strippklubbens sunkighet nått nivåer som inte låter sig sopas under mattan. Aftonbladet och 200 sekunder har nämligen avslöjat att bland annat Club Kino pressar sina anställda att sälja sexuella tjänster. Med anledning av detta vill jag informera mina läsare om att denna sajt fortsättningsvis inte kommer att ha något som helst samarbete med Club Kino eller någon till dem knuten verksamhet.

       

       

Karpstryparn begår karaktärsmord i Podcast Nationella

Den högerradikala poddosfären har ett antal radarpar och trios som hängt ihop ett tag och utvecklat en personkemi som till och med ickesympatisörer kan uppskatta att lyssna till. I min personliga favorit just nu, Vita Pillret, håller exempelvis Christoffer Dulny och Gustav Hörngren låda varje vecka.

Den högerradikala miljön är ju dock knappast fri från interna konflikter och det gäller även deras poddprojekt. Ibland går det så långt att poddradioprofilerna måste gå skilda vägar. Mest känt är kanske när Motgiftsgänget splittrades på grund av vad som i alla fall på ytan enbart verkade röra sig om en konflikt som lika gärna kunnat utspela sig på ett mellanstadiums skolgård. Högerradikale veteranen Jonas de Geer kastades ut av Magnus Söderman och Dan Eriksson efter att ha snott en tjej från relativt nye kollegan Björn Björkqvist.

Nu har sammanhållningen brustit igen då ännu ett högerradikalt radarpar splittrats. Dock är det denna gång inget triangeldrama i bakgrunden och det handlar också om en betydligt mer obskyr podd, nämligen Podcast Nationella. Poddaren Karpstryparn meddelade i senaste avsnittet att han och hans bisittare Max gått skilda vägar. Att Karpstryparn stundtals irriterat sig på Max har varit uppenbart för poddens lyssnare. Att lyssna till när Karpstryparn (som själv inte alltid har full koll på saker och ting) mästrat Max (som oftast haft än mindre koll) har faktiskt varit en av få behållningar av podden.

I avsnittet inledde Karpstryparn sin kritik av den före detta poddkollegan försiktigt men det utvecklade sig till något som inte kan beskrivas som något mindre än en totalsågning av Max person. Det är inte annat än att man blir lite illa till mods när man tänker på att de två faktiskt poddat ihop i ett par år. Även om man inte gillar Max åsikter och tycker att han gjort en del dumma grejer, som exempelvis när han nyligen skrev saker på Twitter som föranledde SÄPO att kontakta honom, så är man inte människa om man inte får en klump i magen när hans före detta poddpartner karaktärsmördar honom på detta sätt. Den som är hårdhudad kan lyssna till Karpstryparns sågning i klippet nedan.

Att Karpstryparn i samband med detta föga smickrande personporträtt av sin före detta bisittare efterlyser en ny poddkollega blir också lite underligt. Vem kommer att bli sugen efter hans svada?

       

       

Mitt val 2018

Jag känner egentligen att jag står närmare Socialdemokraterna än Miljöpartiet i flera frågor och skulle hellre röstat på de förra snarare än de senare om det inte vore för klimatfrågan. Mina val har varit klimatval långt innan det blev trendigt. De senaste valen har väl mina röster fördelats hyfsat jämnt mellan de två partierna, och jag har alltid velat fram och tillbaka över hur stor vikt jag ska tillmäta miljöfrågorna i allmänhet och klimatfrågan i synnerhet.

En sak får jag dock inte att gå ihop denna gång. Samtidigt som detta riksdagsval tydligen ska vara ett klimatval så kan Miljöpartiet vara på väg att åka ur riksdagen.

Att ett rödgrönt regeringsparti riskerar att falla ur riksdagen får faktiskt vara det som slutligen fäller avgörandet till Miljöpartiets fördel detta val. Jag tänker i år därför sälla mig till de väljare som vid val på ett närmast övernaturligt vis söker sig till det parti där rösterna behövs, som om de hade någon form av kollektivt medvetande. Det gäller dock att det går hem och att Miljöpartiet klarar spärren, annars är man inte en smart stödröstare utan en idiot som slängt sin röst i sjön.

Personkrysset på riksdagslistan får, kanske lite fantasilöst, gå till förstanamnet Niclas Malmberg. Av denna debattartikel att döma så hör han uppenbarligen till den vetenskapsvänliga falangen inom partiet, vilket jag uppskattar.

Det är inför varje val väldigt svårt att se vad som faktiskt skiljer Socialdemokraterna från Miljöpartiet när det gäller Uppsalas kommunpolitik. Miljöpartiet är dock lite radikalare i sin miljöpolitik så de får även kommunrösten detta val och personkrysset får gå till tredjenamnet Lars Friberg som tydligen är en lokalpolitiker med klimatfokus. När det gäller regionfullmäktige så får jag väl i alla fall se till att slänga åt Socialdemokraterna den rösten och personkrysset får gå till sjättenamnet Johan Sundman. Han gav ett gott intryck i valdebatten hos föreningen Heimdal som jag såg på Youtube. Sundman är tydligen både försvarsvän och har en för socialdemokrater ickekonventionell syn på NATO. Den typen av frågor kommer väl i och för sig inte att behandlas i regionfullmäktige men det vittnar ju hur som helst om en allmän rekorderlighet.

       

       

Mikropartivalkollen 2018: Alternativ för Sverige

Nästa parti i årets mikropartivalkoll är en tämligen färsk stjärna på den svenska partihimlen, nämligen Alternativ för Sverige. Det handlar om tidigare uteslutna sverigedemokrater som startat ett eget parti. Det har i mainstreammedia fokuserats på att de är mer radikala än Sverigedemokraterna, vilket är sant. De är också mer aggressiva i sin retorik och har en helt annan approach till krishantering. Till skillnad från Sverigedemokraterna utesluter Alternativ för Sverige inte sina företrädare när de gjort kontroversiella uttalanden.

Alternativ för Sverige har bland annat på grund av ovanstående snabbt blivit väldigt populära inom den högerradikala sfären till höger om Sverigedemokraterna där man nog längtat efter något att rösta på ända sedan Svenskarnas Parti lade ner verksamheten. Det har, med undantag för poddarna knutna till Nordiska Motståndsrörelsen, nog uteslutande varit positiva ordalag om det nya partiet i den högerradikala poddosfären.

Alternativ för Sverige

Något som det inte fokuserats lika mycket på när det gäller Alternativ för Sverige är att de faktiskt inte bara är mer radikala än Sverigedemokraterna i frågor rörande migration, de står också mer till höger i ekonomiska frågor.

På det viset var vissa av de skäl riksdagsledamoten Jeff Ahl angav när han lämnade Sverigedemokraterna för Alternativ för Sverige väldigt märkliga. Han hävdade ju att det bland annat hade att göra med att han var besviken på att Sverigedemokraterna inte längre strävade efter att avskaffa vinster i välfärden, lagt sig platta för riskkapitalister och varit negativa till krav på kollektivavtal i offentlig verksamhet. Att då gå över till ett parti som har platt inkomstskatt och sänkt kapitalskatt på programmet kan tyckas underligt och kanske handlade det om att Ahl insett att Sverigedemokraterna inte skulle prioritera honom i framtiden snarare än att det fanns några oöverbryggbara ideologiska klyftor mellan honom och partiet.

Hur som helst, tycker man att Sverigedemokraterna känns lite för sossiga och bonniga så kan nog Alternativ för Sverige vara något. De har relativt genomgående en brackig Stureplans-aura runt sitt parti.

Alternativ för Sverige har vidare haft ett mycket högt antal interaktioner på sociala medier och av vissa partiföreträdares uttalanden att döma verkar det redan vara klart att man kommer in i riksdagen. Man pekar på att i Yougovs senaste mätning uppgår stapeln för övriga partier till 4,8%, och då räknas inte Feministiskt Initiativ med där. Det skulle faktiskt inte vara otänkbart att Alternativ för Sverige utgör en stor del av den stapeln då Yougov uppgav att Alternativ för Sverige hade nästan 2 procent i en av deras mätningar i mars. Därefter har Yougovs övrigt-stapel dock inte specificerats. Man måste dock vara väldigt medveten om att Yougov ju förlitar sig på självrekryterade webbpaneler och att man därför inte ska dra alltför stora växlar på deras undersökningar. Förvisso var de ju bättre än de traditionella opinionsinstituten på att förutsäga Sverigedemokraternas framgångar i senaste riksdagsvalet så det skulle kunna vara så att deras metoder lyckats fånga en ny framgångssaga på högerkanten som gått SIFO, Demoskop och de andra förbi.

Det är dock inte annat än att man blir lite misstänksam när Alternativ för Sverige inte syns i andra opinionsundersökningar än Yougovs. Det skulle faktiskt kunna vara så att partiet försökt iscensätta sin egen framgångssaga genom att aktivera sig i Yougovs webbpanel och genom diverse tricks sett till att blåsa upp aktiviteten på sociala medier i hopp om att bilden av ett parti på frammarsch ska orsaka verklig framgång.

Ska jag även våga mig på en vågad gissning om hur det ska gå i valet så kan det faktiskt vara så att Alternativ för Sverige på något sätt ändå är detta års valraket bland mikropartierna. Till riksdagen lär det dock inte räcka, eller ens till den procent som krävs för att få gratis valsedlar vid nästa val. Dock kan det kanske räcka till att parkera sig en bra bit ovanför partier som Enhet och Landsbygdspartiet Oberoende men det är nog mindre än vad Kasselstrand & co hade hoppats på när de startade partiet.

       

       

Svastikachock i trapphuset

Det hade äntligen blivit dags att sälja bostadsrätten. Efter många år skulle vi få konvertera luften i bostadsbubblan till reda pengar, även om vi förvisso redan köpt ett större objekt med ännu mer bubbla inbakad i priset.

Då inträffade det som varje bostadsrättsförsäljare fruktar, det som bara inte får hända, en ny granne med ursprung i sydasien flyttade in i lägenheten bredvid och målade en blodröd svastika på sin ytterdörr det första denne gjorde.

Lyckosymbol på dörren

Nu kände jag förvisso till att man i andra delar av världen har helt andra associationer till svastikan än vad vi har i västvärlden, men det gjorde ju inte den obildade pöbeln och när man ska sälja bostadsrätt är det mest troligt folk ur pöbeln som ska försöka överträffa varandra i budandet. Att den mest besudlade symbolen i världshistorien fanns på dörren bredvid skulle säkert kunna skrämma bort den mest hugade spekulant. Särskilt förargligt och ironiskt var det eftersom jag inför visningen ansträngt mig till det yttersta för att rensa bort min digra samling suspekt, högerextrem litteratur ur bokhyllorna.

Att jag till slut skulle bli tvungen att ta hand om saken var uppenbart men det kändes väldigt motigt att behöva ringa på hos den nya grannen, försöka förklara saken och be om att få täcka över svastikan under den tid visningen skulle komma att pågå. Någon så kallad PK Syntax Error skulle det ju också komma att bli då det handlade om att en rasifierad person från en annan kultursfär helt ovetandes hade tecknat den främsta symbolen för vit överhöghet.

Visningsdagen kröp närmare och närmare men som tur var kom en av styrelsens veteraner att på eget initiativ ta tag i situationen precis innan det var dags för visning genom att ringa på hos grannen. Jag fick chansen att tjuvlyssna lite på konversationen och hörde min nya granne oförstående svara ”It´s a Hindu symbol” med bred indisk accent när styrelsemedlemmen försökte förklara det problematiska med symbolen. Det lät faktiskt som att det skulle kunna vara en ny karaktär signerad komikern Sacha Baron Cohen.

Samtalet gav dock resultat och grannen kom inom kort att tvätta bort den kontroversiella symbolen från dörren. Det var verkligen tur för det var ett tyskt par som sedermera kom att köpa vår bostadsrätt och den där symbolen brukar ju vara lite extra känslig för just tyskar.

       

       

Mikropartivalkollen 2018: Nordiska Motståndsrörelsen

Det har blivit hög tid att inför valet göra ännu en genomgång av mikropartier. Först ut är ett parti som knappast kan betraktas som ett mikroparti vad gäller uppmärksamhet, nämligen Nordiska Motståndsrörelsen. De borde inte vara obekanta för någon eftersom organisationen fått en hysterisk mediebevakning som inte alls motsvarar deras förhållandevis ringa numerär, och som efter deras aktioner i Almedalen fått delar av det politiska etablissemanget att helt tappa huvudet och börja tala i termer av organisationsförbud för att kunna hantera dem.

Till skillnad från en del andra sammanslutningar på yttersta högerkanten hymlar inte Nordiska Motståndsrörelsen med sin ideologiska hemvist, de är öppna nationalsocialister. De inriktar sig inte primärt på parlamentariskt arbete och det är faktiskt första gången de ställer upp i allmänna val nu i september. Att kandidera i val är ju annars något som har visat sig vara förödande för svenska högerextrema organisationer. Färskt i minnet finns ju exempelvis Svenskarnas Partis kollaps efter valresultatet 2014. Trots omfattande medial uppmärksamhet blev det platt fall för dem i valet och partiet upplöstes inte långt därefter.

Nordiska Motståndsrörelsens ledning tror antagligen att de till skillnad från Svenskarnas Parti inte riskerar så mycket eftersom organisationens huvudfokus inte är parlamentariskt arbete. Man tänker sig nog att man är så mycket mer än ett parti som går till val. Frågan är dock om det ändå inte är ett väldigt riskabelt företag de gett sig in på, att kandidera i valet kan faktiskt komma att visa sig vara ödesdigert för dem. Frågan är nämligen hur medlemmarna i Nordiska Motståndsrörelsen kommer att reagera om det visar sig att det folkliga stödet är obefintligt. För ett parti vars paroll är ”Vi är folket” måste det ju vara ett problem om folket faktiskt helt ignorerar dem i valet.

Man kan försöka komma med kvalificerade gissningar om vad som skulle kunna uppstå i ett eventuellt maktvakuum om Nordiska Motståndsrörelsen försvagas efter ett misslyckat val. Det skulle kanske kunna leda till radikalisering och militarisering av organisationens medlemmar när de märker att deras idoga aktivism inte gett resultat i de breda folklagren. Det låter väldigt bakvänt men det är nästan så att man kan tycka att de antirasistiska krafterna av den anledningen borde gå samman i någon av orterna där Nordiska Motståndsrörelsen ställer upp i kommunalvalet och rösta in dem så att de faktiskt får ett mandat. Då kan medlemmarna, istället för att börja spränga bomber och lönnmörda meningsmotståndare, ägna sig åt fredligare aktiviteter såsom att direktsända kommunfullmäktigesammanträden och teckna illvilliga personporträtt av de andra kommunfullmäktigeledamöterna i Radio Nordfront. Så har de ju förvisso gjort redan under denna mandatperiod då de ju har ett mandat i Ludvikas kommunfullmäktige. Dock är det egentligen inte ett eget mandat, utan ett SD-mandat som Nordiska Motståndsrörelsens presstalesman Pär Öberg kuppade till sig när han lyckades bli inskriven på en öppen lista.

Att det nya partiet Alternativ för Sverige nyligen gav sig in i leken var för övrigt mycket olyckligt för Nordiska Motståndsrörelsen eftersom de nu måste konkurrera om de väljare som anser sig vara alltför radikala för Sverigedemokraterna. Chanserna att vinna några nämnvärda väljarskaror i riksdagsvalet måste i och med det ha minskat ytterligare.

NMR på väg mot valet

De två första punkterna i partiprogrammet Vår väg tar upp rasfrågan respektive judefrågan och det är väl den typen av frågor som partiet profilerat sig inom och det redan har skrivits spaltmeter om i mainstreammedia. Kanske skulle man för omväxlings skull titta på helt andra frågor där organisationen framstår i lite bättre dager. Få har till exempel tittat närmare på miljöpolitiken som faktiskt måste sägas vara förhållandevis bra. Allting är ju relativt.

Nationalsocialisterna var på flera sätt föregångare i miljöfrågor och Nordiska Motståndsrörelsen har försökt vårda Adolfs gröna arv. I partiprogrammet Vår vägs sjätte punkt tar man upp miljöpolitiken. Man vill bland annat stärka djurskyddet, stoppa exploateringen av skogarna, satsa på förnybar energi och arbeta för biologisk mångfald (även bland människor, vilket ju få andra partier fokuserar på i sina miljöprogram).

Dock verkar man inte vilja kännas vid sådana gränsöverskridande miljöproblem som inte låter sig lösas inom ramen för deras planerade nordiska union. Klimatförändringarna nämns exempelvis inte alls i partiprogrammet och det är också väldigt tyst om det i publikationen Nordfronts sporadiska miljörapportering.

Förvisso finns det en rad i partiprogrammet om att man ska samverka internationellt för att uppnå en hållbar planet. Frågan är dock hur det ska gå till med organisationens extrema misstänksamhet mot mellan- och överstatliga organisationer. I vetenskapsfientlig anda är man också för ett förbjudande av GMO trots att Adolf Hitler som bekant inte var främmande för förädling av biologiska entiteter.

Det mest problematiska med Nordiska Motståndsrörelsen är dock såklart inte att de underlåter att tala om klimatförändringarna, är vetenskapsfientliga och har ett alltför snävt perspektiv i miljöpolitiken. Och även om man skarpt skulle gilla deras övriga miljöprogram så är det nog inte skäl nog att rösta på ett öppet nationalsocialistiskt parti, det kommer nog inte att vara värt umbärandena i ett nordiskt fjärde rike.

Relaterat:
EXPOs sammanfattning av Nordiska Motståndsrörelsens historia, ideologi och verksamhet.
NRKs välgjorda dokumentär om Nordiska Motståndsrörelsen rekommenderas också, nationalsocialistiska veteranen Vera Oredsson har i den en framträdande roll.
Oredsson figurerar också i Sveriges Radios dokumentär om barnen i organisationen.

Tidigare inlägg på denna blogg om Nordiska Motståndsrörelsens ståndpunkt i olika frågor:
NMR om dansband
NMR om barnuppfostran
NMR om pedofilringar som förgriper sig på barn med pizzerior som täckmantel

       

       

Och nu lite esoterisk hitlerism

Kännetecknande för de som verkar inom den idéströmning som kallas esoterisk hitlerism är en rent religiös dyrkan av Adolf Hitler som man tillskriver ett gudomligt ursprung. Den esoteriska hitlerismens portalgestalt måste sägas vara fransk-grekiskan Savitri Devi men nästan lika betydelsefull är nog Miguel Serrano, en chilensk diplomat. Jag har kommit över en av Serranos böcker, The Resurrection of the Hero, och har efter viss möda tagit mig igenom den.

The Resurrection of the Hero av Miguel Serrano

Serrano öser ur många religioners källor när han ska belägga Hitlers gudomlighet. Han kopplar samman bland annat hinduism, asatro, buddhism och nyandlighet. Kopplingarna är ofta minst sagt långsökta och Serrano söker också dolda meningar i nummer, namn och olika typer av företeelser. Det är vidare en väldigt symboltung bok där sådant som den svarta solen och den gröna ljusstrålen är centrala. Föga oväntat är judarna skurkar i det kosmiska skådespel Serrano målar upp. Judarna är underhuggare till ariernas ständiga fiende i denna värld, Demiurgen.

Språket närmar sig ofta poesin och som ett litet smakprov citerar jag nedan i sin helhet bokens tre avslutande sidor där trådarna i Serranos trassliga nystan av tankegångar sammanfogas. På så vis kan envar avgöra huruvida esoterisk hitlerism är ens kopp te. Tycker man att texten är dunkel så är nog Serrano faktiskt betydligt mer tydlig här än i resten av boken.

What the Warrior needs is to know what is behind the religion he encounters: the secret of the Narrow Doorway, the power of that Alchemy of Transmutation.

The total dominion that the Jew exercises at the beginning of the Age of Aquarius, after the Second World War, which he seemingly won, can cause one to think upon how easy it would be for him to distort everything again. By falsifying a Hitlerist Religion, which he could attempt secretly guided by the Demiurge, he would impede the few Aryans who are remaining from finding their own path. Already they have mixed all of the races, having bastardized the world, such that the Voice in the Blood Memory of the Aryans is not more than a lost echo in the forest of a frightening jumble. But those who believe they have defeated us are wrong because the war was won spiritually by Hitler.

It is in Aquarius when the nadir of the Kali Yuga, the Darkest Age, will be reached with the final destruction in the Eternal Return. The Wolf Fenrir will come back to devour the galactic Universe. The necessary number of the Einherier by now have forced the Narrow Doorway. For their sacrifice, the Heroes who have been torn to pieces will have already been remade in Valhalla by Wotan and the Valkyries, more brilliant than the Gods themselves. In each Round a Seeding must be fulfilled, where the exact number of grains will fructify. They are the Heroes who triumph. As the harvest in Pisces was meager, some numbers that were not fulfilled can pass on to Aquarius. To help them came the Avatar and He will return at the end, just before the dissolution, to enter with His Wildes Heer, with His Ultimate Battalion, and fight the triumphal combat together with those who still await Him with Honor and Loyalty.

Adolf Hitler at the end of the Age of Pisces has restored the principles of the Code of Aryan Honor: the faith in the superiority of the race, in the purity of their blood and their divine origin; faith in the inequality of men, and the knowledge that one was a God. In the Alchemical Laboratory of the Castle of the SS, Wewelsburg, He was recreating the Sonnenmensch, the Sun-Man. Hitler also erased the sense of guilt and original sin, completely alien to the soul of the Aryan. He restored the pride of the Hero in equality with the Gods. And yet the definitive action is that for all the Rounds of the Eternal Return He uncovered the Enemy, the poisoner of the blood, the destroyer of the religions, the parasite and robot in service of the Demiurge: the International Jew, Golem of Yahweh-of the Demon corrupter of the Universe- the One who came here to combat the Asen.

The Avatar is not a God, He is more than a God: He is a Hero who has been liberated, returning to His own Universe, to the Green Ray, with a Face after winning in combat. He has immortalized His terrestrial “I” and a portion of this Earth, which He has redeemed and transfigured. He is the Absolute-Man, united with His Absolute-Woman, wedded within Venus the Morning Star, united and separated forever. His emblem is the Eight Pointed Star, two Hagal Runes, together and apart.

The Avatar has come to assist those who still find themselves fighting in the moment of greatest need when all seems lost. And He will return again. He did not come to preach a new religion but to show the exit for the Hero, to confirm to him that he is of divine origin, that he was a God, that his blood and his race were pure and that he must clean and purify them to be able to exit through the Narrow Window, towards a Universe that is his own, after fighting and defeating the Demiurge and his dark hosts – the Jews, the Turanians, the Elementarwesen. Beware kamerads, that the drama of Pisces does not happen again in Aquarius! It is not a religion that the Hero needs but the confrontation with the Archetype, a crossing traversed through him, from side to side, to be able to observe Him from behind from the other side of the mirror, being able to extract the alchemical secret hidden in His symbolic message: There is no God Wotan, there is no God Mithras, there is no God Kristos, after they entered this Universe. There is only a Chronicle of the Divine Family, a Great Book of the Kindred of the Asen and the Goths who came here to fight within the confines of unused Time and that Eternity that became Time (Sat-ur-no) in order to attain awereness of their Eternity when Time again ceases to be. The Runic Book says that you, oh Hero, were Wotan, and you were Mithras and Kristos… And never more will you return to be them… For you shall be Another…

At the end of the Age of Pisces and the beginning of Aquarius this is the Path that Adolf Hitler, the Ultimate Avatar, came to show us: the possibility for the Hero of transmuting himself into more than a God, into a Superman, Absolute-Man, Total-Man, Sonnenmensch. A Sun, a Star. Because Hitler was such. And you, oh Hero!, also will be!

The Twilight of the Gods is only of the Gods; for the Resurrection of the Gods, is the Resurrection of the Hero.

Heil Hitler! Sieg Heil!

(Källa: Serrano M, The resurrection of the hero, s. 129-131)

Det måste vara Österrike
I översättarens förord stod det att denne upplevde synkronicitet i tillvaron när denne för första gången kom i kontakt med Miguel Serranos böcker. Som av en händelse kom jag själv att läsa ut The Resurrection of the Hero nu i slutet av maj när jag var på alpsemester i det land där lille Adolf först såg världens ljus.