Den alternativa verkligheten efter den jämställdistiska pubträffen

Någon gång i slutet av förra vintern hade jag planerat att besöka en av antifeministen Pär Ströms pubkvällar. Pär Ström har ju tillsammans med Pelle Billing blivit något av en portalfigur för den svenska antifeministiska rörelsen. Nu föredrar de förvisso att kallas jämställdister istället för antifeminister men det handlar ändå i grund och botten om en motrörelse. Mitt planerade besök var faktiskt innan den uppmärksammade episoden då feministen Maria Sveland och hennes anhang besökte en sådan pubkväll.

Anledningen till mitt besök var att se huruvida mina fördomar stämde, om den antifeministiske aktivisten var den person jag föreställt mig. Var han en tandagnisslande person med en osund fixering vid feminismen, möjligen med någon upplevd oförrätt i form av till exempel en vårdnadstvist i bagaget? Kanske skulle jag sedan skriva ett kortare blogginlägg om mina intryck från pubkvällen, givetvis utan att delge några detaljer eftersom det som sades på puben troligen skulle upplevas som ett privat samtal.

Jag anlände till pub Charles Dickens som planerat men skulle jag gå in? Jag spanade in och såg de öldrickande jämställdisterna. De såg inte farliga ut men ändå tog det emot att gå in. Något gjorde att jag kände mig obekväm med att stövla in där, sätta mig ner och lyssna av stämningen. Jag stod där utanför puben och velade i säkert en halvtimme innan jag gav upp och begav mig av mot tunnelbanan. I en alternativ verklighet tog jag kanske mod till mig och stegade in på Charles Dickens. Vem vet, kanske hade jag i detta parallella universa blivit övertygad av jämställdisternas argumentation. Längs denna tidslinje hade jag sedan vandrat som jämställdist i Pär Ströms släptåg.


Utanför Charles Dickens den kvällen uppstod en kluven tidslinje. Längs den andra tidslinjen tog jag mod till mig och gick in. I det parallella universat argumenterade kanske jämställdisterna så stringent att mina neuroner kopplades om och jag blev övertygad antifeminist och jämställdist.

Tidigare inlägg om antifeminism på denna blogg:
Antifeminazisterna och jag, om de antifeministiska bloggarna och deras argumentation.
Axess magasin dissekerar feminismen, om tidskriften Axess feminismkritiska temanummer.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Antifeminism, Feminism, Bloggande, Pär Ström, Kvantfysik, Maria Sveland.

       

       

Extrem sökmotoroptimering

I en tid när allt och alla har en egen webbsida är det livsviktigt att sökmotoroptimera. Det gäller att sikta in sig på nyckelord och sedan positionera sig högt bland Googles sökresultat för att vinna besökare. Sedan starten har jag alltid haft sökmotorresultaten i åtanke när jag författat inlägg. Här följer mina erövringar hitintills.

Söker man på ”Energibolaget i Sverige” hamnar min blogg på femte plats. Detta är ett sökord som i lite olika varianter faktiskt drar hit en del googlare. Sedan mitt inlägg om elskojarföretaget publicerades har över tusen personer läst det.

En annan bloggläsarmagnet är sökordet ”penisbilder”. Jag dominerar toppresultaten och min blogg hamnar på plats två, tre och fyra. Djupstuderar jag statistiken visar det sig tyvärr att de som hittar hit genom sökordet blott stannar några sekunder. Uppenbarligen är de ej nöjda med vad de funnit. Som bloggansvarig får jag försöka ta till mig av den tysta kritiken och leverera vad de vill ha så att de stannar kvar.

Googlar man på ”Landsbygdsdemokraterna” dyker min blogg upp på plats nummer tre. De som hittar hit genom den söktermen stannar dessutom mycket längre än de som är sugna på manslemmar. De som är nyfikna på landsbygdsalternativet i svensk politik kvarhåller sig på bloggen nästan fyra minuter i snitt.

De som googlar på ”porrklubbar i Tallin” hittar min blogg på plats fyra och fem. Tyvärr blir de som är intresserade av kvinnlig fägring i Östersjöns pärla ej särskilt långvariga på denna blogg.

Till sist, andligt intresserade personer i Stockholmstrakten som är intresserade av föredrag och kurser googlar kanske på nyandliga sammanslutningen ”Jordstrålningscentrum”. De finner då min blogg både på plats två och tre.

Som varande de obskyra sökordens Napoleon har jag givetvis planer på vilka sökord jag ska erövra härnäst. Dock, en fältherre publicerar självklart inte sina planer för allas beskådan. Den som lever kommer dock att bli varse mina fälttåg i sinom tid.

Liknande inlägg på denna blogg:
Relationen mellan delfiner och människor, en titt på de olika sökord som gör att besökare hittar min blogg.
Kriminalvården tänker nytt, en djupstudie av besöksstatistiken för min blogg där jag kollar vilka nätverk de som googlat sig till min blogg kommer från.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Personligt, Bloggande, Sökmotoroptimering, Penisbilder, Energibolaget i Sverige, Webbsökning, Jordstrålningscentrum.

       

       

Bokrecensioner i retrospektiv

Jag har här på bloggen skrivit om ett antal böcker sedan starten. Tänkte därför att det var dags för en liten återblick och att lista dem alla.

I kategorin böcker där man kommer med förslag för att åtgärda vår civilisations bristfälliga institutioner och otillräckliga ekonomiska incitament för att hantera resursbrist och miljöproblem finner vi fem böcker där man visar vägen framåt.

Folke Tersmans Tillsammans – En filosofisk debattbok om hur vi kan rädda vårt klimat handlar specifikt om hur vi ska tackla klimatförändringarna. Angreppssättet är filosofens och lösningen är storslagen, en världsregering som kan lösa de kollektiva dilemman som orsakar klimatförändringarna.

Ännu en filosof, Torbjörn Tännsjö, argumenterar i Global Democracy – The case for a world government för samma lösning. Tännsjö har dock ett bredare perspektiv, han menar att en världsregering skulle gagna världsfreden, global rättvisa och miljön.

I Peter Barnes Capitalism 3.0 – A guide to reclaiming the commons föreslås en annan lösning. Författaren vill ha en tredje sektor bredvid staten och det privata, en allmänningarnas sektor med institutioner som har till uppgift att bevara de allmänningar av olika slag som vi är så beroende av.

I Lester R. Browns Plan B 4.0 – Uppdrag rädda civilisationen dras riktlinjerna upp för en total mobilisering av samhället för att lösa miljö- och resursproblemen.

De två miljöekonomerna Runar Brännlund och Bengt Kriström går i Miljöekonomi igenom grunderna i, just det, miljöekonomi.

I den breda kategorin böcker där författaren borde försöka bli bättre kompis med verkligheten finner vi några böcker där de tre författarna måhända har ringa gemensamt i övrigt.

I Det enda rätta – Om att kämpa för sanningen i en förljugen värld av Mats Sederholm målas en konspiratorisk världsbild upp och man får en beskrivning av vårt korrupta samhälles månghövdade försvar mot oliktänkande och sanningssägare. Vem som i slutändan drar i trådarna är dock inte helt klart.

I Bakom Kommunismen av Frank L. Britton är det däremot uttalat vem som konspirerar mot resten av mänskligheten, det är tydligen den förhatlige juden. Gillar du böcker där man räknar upp judar så gillar du den här boken.

Ivan Troëngs skrifter Magnetterapins grunder och Magnetism ett bra medel mot cancer är båda skrämmande stycken medicinsk pseudovetenskap där författaren tror sig kunna bota det mesta med sina magneter.

I kategorin övrigt har vi slutligen fyra böcker.

Varat och varan – Prostitution, surrogatmödraskap och den delade människan, Kajsa Ekis Ekmans dissektion av argumentationen för Surrogatmödraskaps- och Prostitutionsindustrin, är ett finfint stycke bitsk argumentationsanalys.

Lasse Bergs Skymningssång i Kalahari – Hur människan bytte tillvaro handlar om hur vår art gick från ett relativt idylliskt jägar- & samlarliv till en på många vis hårdare jordbrukartillvaro.

I den franske filosofen Michel Onfrays bok Antikens visdomar lyfts förment bortglömda materialistiska och hedonistiska filosofer fram ur filosofihistoriens dunkel.

Ambassaden i paradiset – Sveriges unika relation till Nordkorea av Lovisa Lamm handlar om de förvånansvärt livliga kontakterna mellan vårt avlånga land och världens kanske mest bisarra diktatur.

Nästa bokrecension som jag filar på just nu är What money can’t buy – The moral limits of markets av Michael J. Sandel. Vad jag ska läsa därefter har jag dock inte bestämt mig för. Det är flera böcker hemma i bokhyllan som längtar efter att bli lästa. Why Cooperate? – The incentive to supply global public goods av Scott Barrett är en bok som legat på ”att läsa-listan” ett bra tag. Den handlar tydligen om hur man ska gå tillväga för att kunna producera globala kollektiva varor av olika slag. En annan bok som legat och samlat damm alldeles för länge är Utsläpp och rättvisa – Redogörelser för klimatsäkra, rättvisa och effektiva utsläppsminskningar av Rikard Warlenius. Dessutom har jag från hatpropagandahyllan länge tänkt läsa David Dukes antisemitiska manifest Den judiska rasismen. Vilken det blir återstår att se.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Personligt, Bloggande, Konspirationsteorier, Resurshantering, Världsregering, Filosofi, Kollektiva dilemman.

       

       

PKJonas-året 2011

Årskrönikan här på PKJonas blir extremt introvert, blott sådant som ägt rum innanför denna bloggs väggar är relevant. Bloggen PKJonas är dock, precis som bloggens ende skribent, mycket mångfacetterad. Så trots att det kanske inte författats så många inlägg har de avhandlat vitt skilda ämnen. Jag har dock försökt hitta några röda trådar på www.pkjonas.se under det gångna året.

Jag läste bland annat, och skrev om, flera böcker som avhandlade jordens miljö- & resursproblem och vår avsaknad av institutioner samt sunda ekonomiska incitament för att hantera problemen. Inlägget om Peter Barnes Capitalism 3.0 – A guide to reclaiming the commons var årets första. I boken argumenterar Barnes för att det behövs en tredje sektor bredvid den statliga och den privata, nämligen allmänningarnas sektor med nya institutioner för att bevara våra gemensamma resurser. Torbjörn Tännsjös lösning i Global Democracy, en världsregering, visade sig vara en yrkesfilosofs lösning. Förvisso koherent och förnuftig men kanske något av en skrivbordsprodukt som skulle vara svår att omsätta i praktiken när världens länder inte ens verkar kunna komma överens om grundläggande saker som är avgörande för allas vår välfärd. I Plan B – 4.0 Uppdrag rädda civilisationen drog Lester R. Brown upp riktlinjerna för en ambitiös global plan för att rädda vår värld från miljöförstöring och resursbrist. Slutligen läste jag två nationalekonomers bok om grundläggande miljöekonomi.

2011 blev också ett diktandets år på PKJonas. Jag diktade om vänskap, hösten och julen. I det sista fallet lyfte jag till och med ambitionen för min diktning och skrev på vers.

Året ägnades dock inte bara åt eget kulturskapande, jag kikade också på andras försök. Det blev två besök på Fotografiska museet. Vid det första besöket var det Burtynskys utställning om vårt förhållande till oljan som var mest intressant. Vid mitt besök i höstas var nog Brandts fotografier på Afrikas djurliv det mest intressanta. Det blev också ett besök hos Nationalmuseum för att se deras utställning Lust & Last om erotisk konst.

Det blev också några alldeles galna besök på nyandliga sammanslutningen Jordstrålningscentrum under 2011. Vid mitt första besök i februari var det konspirationsteoretikern Jüri Lina som berättade om frimurarnas sammansvärjning mot mänskligheten. Vid mitt andra besök kanaliserade mediet Maria Bertram ett budskap från utomjordingar. Mitt tredje och sista besök för året blev kanske det vansinnigaste av alla. Jag fick då höra om hur Totalförsvarets forskningsinstitut opererade in mikrochips i svenska medborgare för att fjärrstyra dem.

Jag tittade också lite närmare på besöksstatistiken för att se vilka sökord som ledde nätsurfarna till min webbplats. Först gjorde jag en endimensionell studie av googlingarna, därefter en djupstudie där jag tittade på vilka nätverk de olika googlarna härrörde från.

När bara några dagar återstod av året inträffade dock det största av allt. Jag fick min första hotfulla kommentar. Inte oväntat var det i inlägget om Jüri Lina och frimurarnas konspirationer. Den typen av ämnen har ju en tendens att locka galenpannor. För mig som törstar efter all form av uppmärksamhet som en resande i öknen törstar efter vatten så var detta faktiskt högst välkommet. Så här vid årsskiften passar det ju att spå vad som hända skall och personen i fråga trodde inte min framtid skulle bli så trivsam.

PK Jonas Jag kan bara säga eftersom det inte går att prata med en sån som dig,vi får se vem som skrattet o hånet kommer att fastna i halsen på—du har tunga dagar att få brottas med i framtiden–mycket tunga

Om man ska vara otrevlig så är det några saker man måste tänka på, till exempel att inte posta från jobbet, i detta fall en stor kartong- och papperstillverkare i Gävletrakten. Till denne aningslöse siare, till min handfull regelbundna läsare samt alla de som hittar hit genom att googla på ”penisbilder” önskar jag ett Gott nytt PKJonas-år 2012!

Andra bloggars årskrönikor:
Supermiljöbloggen – Året med Supemiljöbloggen, om miljöpolitiken och bloggens verksamhet under året som gått.
Alliansfritt Sverige – 2011: Året med Alliansfritt, om alliansens bravader under det gångna året.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Personligt, Bloggande, Årskrönikor, Jordstrålningscentrum, Poesi, Konst, Resurshantering.

       

       

Kriminalvården tänker nytt

Jag använder mig av Google Analytics på min blogg. Med hjälp av det verktyget kan man få veta mycket om hur trafiken till sidan ser ut. Jag har tidigare skrivit om vilka sökord de som hittat till min blogg använt sig av. I helgen dök jag ännu djupare i statistiken för att se om det fanns några intressanta samband mellan det nätverk mina besökare kommer från och de sökord de använder sig av. I screenshotsen som följer finns besökarens nätverk till vänster och sökordet denne använt för att nå min blogg till höger.

Av någon outgrundlig anledning är Telias kunder de som är överlägset mest intresserade av penisbilder. Telenors och Com Hems kunder ligger till exempel långt efter, där finns inte alls samma intresse för manliga könsorgan och långt färre som har de operatörerna hittar hit genom att googla på penisbilder.

Ibland är internetleverantören så liten och specifik att man får lust att ta reda på exakt vilken person som googlat och hittat hit till min lilla blogg. En del av mig skulle tycka att det var väldigt roligt att gå och ringa på hos alla i bostadsrättsföreningen Hisings kärra, hälsa på i elektronikbutiken eller ringa till det lilla kommunkontoret för att se vem som egentligen sökt på penisbilder.

Sedan kan man fråga sig vad de håller på med på Allingsås kommun? Allingsås med två ”L” dessutom!?

Jag har även internationella besökare, en del tyskar bland annat. Och vad kan man säga om deras sökningar? Ja, tyskar är tyskar. Inte oväntat är den enda person som hittat hit genom att söka på fistingbilder av tysk börd. Men det är ändå inte så konstigt att de blir som de blir eftersom alla verkar förvänta sig att de ska bära hela Europas öde på sina axlar. Pressen måste med nödvändighet sätta spår i deras själar och pervertera dem.

I några fall kan man fantisera ihop en liten historia bakom sökningarna. Sökningen nedan från Prag kan till exempel ha gjorts av en svensk kvinna på besök i staden som låtit sig förföras av en tjeckisk skönhet och dagen efter nervöst googlat för att ta reda på riskerna med gårdagens förlustelser.

Jag får ibland besök från internetleverantören med det intressanta namnet Intrusion and abuse reports. Först trodde jag att det handlade om att någon blivit provocerad av något inlägg och anmält det någonstans men då användarna från nätverket för det mesta verkar ha googlat sig hit vet jag inte riktigt vad det rör sig om.

Slutligen, vad har kriminalvården egentligen för diabolisk plan för internerna i vårt avlånga land?

Liknande inlägg på denna blogg: Relationen mellan delfiner och människor

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Personligt, Bloggande, Webbsökning, Penisbilder, Tyskland, Sökmotoroptimering, Erotik.

       

       

Relationen mellan delfiner och människor

Jag har i över ett och ett halvt år haft Google Analytics installerat på min sajt. Däruti finns mycket statistik, bland annat kan man se vad folk googlat på för att hitta till bloggen. Även om besökarskaran förvisso är ganska blygsam så har jag på så lång tid samlat på mig en del sökningar. Enstaka sökord, som ju är vanligast, är inte alls lika intressanta som de ofta oväntade kombinationerna av ord som leder folk hit. Här följer ett litet urval.

Kanske skulle jag se till att skaffa ett sponsoravtal med Tallinns turistnäring ty flera har hittat hit när de undrat över vad man kan hitta på i staden. Någon enstaka verkar inte ha spikat schemat under besöket utan varit öppen och sökt på ”svensk tallin aktiviteter”. Den googlaren är dock ett undantag, de flesta resenärer som hittat hit verkar redan ha bestämt sig för vilken typ av nöjen de ska ägna sig åt. Sökningar som ”tallinn porrklubb”, ”porrklubb tallinn”, ”porrklubbar i tallin” och ”porrklubbar tallinn” lämnar inga tvivel om att det är köttsliga förlustelser som lockar i Östersjöns pärla. Dock verkade de som googlade på ”tallinn porrklubbar stängda” och ”prostitution legalt i tallinn” vara oroade över att radikalfeminismens tentakler sträckt sig över Östersjön och satt stopp för festen.

Ett intressant fenomen är de som i sökfönstret skriver en fråga, som om Google vore ett allvetande orakel. Ingen har dock någonsin fått svar på sin fråga på min blogg. Följande fick söka svaret på annat håll; ”hur använder politiker av argumentationstekniken idag?”, ”femtonhundra hur mycket är det”, ”varför kunde inte väljarna rösta bort lenin”, ”vilket öde förenar egypten och mesopotamien”, ”varför man ska uppge vilka källor man använde sig av när man studerar”, ”vem lockade sjömän i kvav”, ”hur får delfiner barn”, ”hur länge kan delfiner vara under vatten?” samt ”hur mycket sover delfinen?”

Även om det finns konspirationsteorier om det mesta så verkar det ändå finnas luckor att fylla. ”juri lina f.d. frimurare” har någon sökt på när denne anat att konspirationsteoretikern Jüri Lina själv har kopplingar till de han menar ligger bakom allt ont i världen. En uppmärksam man har börjat misstänka att det täcka könet konspirerar mot den andra halvan av mänskligheten och googlat på ”konspirationsteorier om kvinnor” för att se om han är ensam om tankarna. En googlare har haft en egen uppfattning om vad Noppe och andra besuttna i Sverige egentligen stoppar för valsedlar i kuverten efter rävjakten och sökt på ”sverigedemokraterna överklassparti”. Slutligen har någon hittat tecken på att Fridolin och hans anhang inte har rent mjöl i påsen och sökt på ”miljöpartiet 11 september konspirationsteori”.

Att det relativt nybildade partiet Landsbygdsdemokraterna har en folkbildningsuppgift bland sina potentiella väljare kan man sluta sig till när man tittar på sökningarna. Deras partinamn är nog det i särklass mest felstavade sökordet som lett hit; ”landsbygdsdemokreterna”, ”landsbygdsdmokraterna”, ”landsbygdsemokratorna”, ”landsbyggdsdemokraterna” och ”landsbygs demokraterna” är några exempel. De lär verkligen behöva bekosta valsedlar till alla vallokaler ty det är nog att hoppas på för mycket att väljarna ska lyckas stava till partinamnet på en blank valsedel. Kanske var det också en sympatisör till varghatarpartiet Landsbygdsdemokraterna som googlade på ”varg stockholm uppätna barn” i hopp om att nollåttorna själva fått prova på hur det är att ha ulven inpå knuten.

Den som sökte på ”lurade av galaktiska federationen” måste ha svårt att få upprättelse. Om Galaktiska Federationen nu är det högsta beslutande råd i galaxen som en del nyandliga tror på, då kommer inte ens Sverker Olofsson att kunna bistå den som blivit blåst. Andra bryr sig inte om utomjordingar utan är mer intresserade av människans kontakter med de andra arterna på vår planet och har sökt på sådant som ”relationen mellan delfiner och människor” och ”svenskarnas inställning till tidelag”.

Det finns dock en sak som inte står att finna på internet. Trots att jag rimligen måste hamnat extremt långt ned på googles träfflista hittade någon hit genom att söka på den mest förbjudna informationen av alla, nämligen en ”kritisk granskning av astrid lindgren” Efter att antagligen ha klickat sig genom otaliga träffar fann dock den personen inte heller på denna blogg vad han sökte. Har denne inte gett upp så söker han nog planlöst vidare än idag, som en internets den vandrande juden, dömd att för evigt googla utan att någonsin finna det han söker.

När jag började blogga hade jag ambitionen att medelst ett dräpande inlägg avsätta den borgerliga regeringen. Så har inte skett men jag har på sätt och vis nått mycket högre än så. En av mina bilder hamnar nämligen först om man söker på ”penisbilder”, en bedrift i tider när alla försöker sökmotoroptimera. Min bild följs, som synes ovan, lite oväntat av en bild på Plura samt en på Arne Weise.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Personligt, Bloggande, Webbsökning, Landsbygdsdemokraterna, Konspirationsteorier, Tallinn, Penisbilder.

       

       

Penisbilder mot klimatförändringar

Orden ”penisbilder” och ”kukbilder” förekommer lite då och då på denna blogg, till exempel när jag i förbifarten nämnde Mapplethorpes utställning efter mitt besök på Fotografiska museet tidigare i sommar. Det kan tyckas vara omoget att nämna den typen av avbildningar och tidigare har det kanske legat en del sanning i det. Numera har det dock ett högre syfte. Då jag har tillgång till statistik för webbplatsen och vet vilka ord personer googlar på för att komma hit kan jag bestämt säga att ordet ”penisbilder” drar hit en del folk, inom kort kommer det att vara det sökord som drar hit flest läsare.

Långt fler hittar hit genom att söka på ”penisbilder” än ”global uppvärmning” eller ”biologisk mångfald” trots att de orden förekommer betydligt oftare på bloggen. Det är tyvärr så illa ställt med världen att människorna är mer intresserade av köttet mellan en mans ben än vad vi gör mot moder jord. Det är lätt att ge upp hoppet. Dock, kanske kan man få någon som egentligen är intresserad av manslemmar att istället intressera sig för den globala uppvärmningen eller utfiskningen av haven. Det är också mitt högre syfte med språkbruket, att locka med ögongodis, kanske få dem att läsa vidare och uppmärksamma dem på miljöproblemen. Om jag så bara skulle lyckas konvertera en så har det faktiskt varit värt allt besvär.

I och för sig skulle det kunna bli tvärtom också. Den sista som bryr sig hittar hit via ”global uppvärmning” men får engagemanget riktat mot manlig fägring i de nedre regionerna istället.


Tre ståndaktiga soldater i kampen mot miljöförstöringen.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Personligt, Bloggande, Sökmotoroptimering, Opinionsbildning, Global uppvärmning, Penisbilder, Webbsökning.

       

       

Deprimerade har roligare

För någon vecka sedan såg jag bitar ur en dokumentär om Eddie Meduza. Det produktiva och kreativa geniet visade sig inte helt oväntat ha ett själsligt mörker som drev honom. Det tycks faktiskt vara ganska vanligt att produktiva medlemmar av den skapande klassen har Bergmanångest, som om mörkret vore en själens motor.

Tyvärr är jag själv alltför sorglös och därmed är min själ också motorlös. Jag önskar ofta att jag blev deprimerad, då skulle jag vara lycklig. En del tycker kanske att det är lite bakvänt att säga så, men mycket är än mer bakvänt i Sverige idag. Moderaterna kallar sig arbetarparti, Moderaterna får högst stöd i undersökningar av väljarsympatier och Moderaterna leder landets regering för att nämna några exempel.

Vore jag deprimerad skulle man få lite mera gjort, kanske skulle man till exempel blogga lite oftare än varannan vecka. Det är lite märkligt att till och med något som man tycker är skoj skuffas undan för att man inte kan motivera sig. Nej, en rejäl depression skulle göra susen men det är ju precis som kärlek något man tyvärr inte kan köpa för pengar.

Liknande inlägg på denna blogg: SJ, min musa

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Personligt, Bloggande, Ångest, Eddie Meduza, Psykologi, Motivation, Moderaterna.

       

       

Sandlådan är min

Siten Blogipedia sammanställer enligt egen utsago fakta och åsikter från svenska bloggar. Det går rent praktiskt till så att den automatiskt registrerar textstycken från bloggar innehållande ordet ”är”. Användarna på siten Blogipedia klassificerar sedan dessa citat som positiva (gröna), neutrala (gula) eller negativa (röda) omdömen, samt eventuellt som fakta (blå). Man kan också, om man vill, klicka sig vidare till den blogg citatet är hämtat från.


Blogipedias samlade fakta om Feminismen.


Blogipedias samlade fakta om Klimathotet.

Blogipedia är dock ännu en av de hypade siter som aldrig lyfte. Googlar man på ”Blogipedia” så får man upp en del lyriska blogginlägg från starten 2009. ”Lite som Wikipedia, fast bättre”, skrev en bloggare, vilket är som att kalla en tallrik bajs för ”Lite som mat, fast bättre”. Det visade sig, föga förvånande, inte vara speciellt meningsfullt att plocka ut lösryckta citat ur sitt sammanhang och samla dem på ett ställe.

Av nyfikenhet kollade jag upp vad siten insamlat om mitt lilla krypin på nätet. På pkjonas.se finns tyvärr inga fakta att inhämta. Däremot finns det ett positivt, ett neutralt och ett negativt omdöme. Jag vet dock inte om jag tycker att citaten ger någon rättvis bild av åsikterna på min blogg, men här är de i alla fall.

Liknande inlägg på denna blogg: Min nya bloggbästis och jag

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Personligt, Blogipedia, Bloggande, Bloggosfären, Pedofili, Feminism, Global uppvärmning.

       

       

Angående mina sponsorer

Inspirerad av fjortisarna som verkar tjäna storkovan på sina bloggar satte jag mig ner för att söka efter potentiella sponsorer till min blogg, helst politiskt korrekta sådana. Jag trodde faktiskt att jag hittat en passande i möbelaffären PK Möbler i Borlänge.

Efter att ha klickat runt på deras hemsida ett slag frågade jag mig dock vad som egentligen var så PK med möblerna. Jag hade väntat mig regnbågsfamiljer och etniskt blandade par i soffgrupperna, men inget sådant fanns att skåda på hemsidan. Sofforna på hemsidan gapade istället alltsomoftast tomma. Inte heller stod det något om att möblerna var koldioxidneutrala, genuscertifierade, HBTQ-vänliga eller ens rättvisemärkta. Utöver det innehöll deras radioreklam könsstereotyper och det tycktes dessutom vara en arbetsplats utan några som helst kvinnor, även om säljaren med namnet Kim faktiskt skulle kunna vara en kvinna eller i bästa fall transperson.

Det fanns dock ett par saker som ändå antydde att företaget hade en politiskt korrekt profil. För det första kunde man i möbelkedjans katalog skåda en person med mörkare kulör än den klassiskt svenska i en av de saluförda sängarna. Dessutom återfanns ett företag med det kittlande namnet Leather Master bland PK Möblers leverantörer vilket skulle kunna innebära att man riktar sig till den sexuella minoritet som ikläder sig läder och har piskor och handklovar i garderoben.

Dessa två svaga PK-markörer tror jag dock tyvärr är rena tillfälligheter, snarare än resultatet av något medvetet mångfaldsarbete. Det som slutligen sköt en eventuell PK-profilering för företaget i sank var dock den recension av företaget som jag hittade på deras Facebooksida.


Denna förvisso svårtydda recension av PK Möbler på företagets Facebooksida får anses vara dödsstöten för företagets politiskt korrekta profil. För den som inte har förstoringsglaset framme lyder recensionen: ”pk,möbler gör en bra afär och sälja inte möbler till invandera,ni kan visa de som va har ni hjärta,”

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Personligt, <Politisk Korrekthet, Bloggande, Sponsorer, Feminism, HBTQ, PK Möbler.