Politik – Sida 10

Game on

Via USAval.se hittade jag en färsk vallåt tillägnad republikanske presidentkandidaten Rick Santorum. Santorum, som blivit den kristna högerns favorit, är mycket konservativ när det gäller sådant som homosexuellas rättigheter och abort, även med amerikanska mått mätt. Han tror heller inte på mänskligt orsakad global uppvärmning och har velat se intelligent design läras ut i skolorna. Dock, är en låt så trallvänlig som denna spelar det ingen roll hur medeltida värderingar och verklighetsfrämmande världsuppfattning kandidaten ifråga har. Man dras med i alla fall och videon längre ned har snart miljonen visningar på Youtube.

Dock är det tveksamt om låten skulle fungera i Sverige, trallvänligheten till trots. Stroferna ”There will be justice for the unborn” och ”We´ve got a man who understands that God gave the Bill of rights” har jag faktiskt ganska svårt att tänka mig i ett svenskt partis vallåt. ”Göran Hägglund har förstått att Gud gav regeringsformen till oss” klingar fel på något vis.

Varenda rad i låten är tydlig och talar direkt till en, med ett enda undantag. En strof kan jag inte begripa hur jag än vrider och vänder på den: ”Oh there´s hope for our nation again, maybe the first time since we had Ronald Reagan”

Vad fan hände med George W. Bush!? Fanns det inte hopp då kanske!?!

Liknande inlägg på denna blogg:
Sverige jobbar, om MUF:s vallåt från valet 2010 och vad den betytt för mig.
Lite bakom, om en spelfilm finansierad av amerikanska kristna högern där deras världsbild kan skönjas.

Media: DN1, DN2, AB.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Vallåtar, Rick Santorum, Konservatism, USA, Republikanerna, Amerikanska presidentvalet.

Vi hatar människor

Man brukar säga att ett bra sätt att kolla om ett politiskt budskap har något som helst innehåll är att fråga sig om någon skulle kunna hävda motsatsen. Moderaternas två veckor gamla kampanj ”Vi älskar människor” är ett praktexempel på när regeln kan tillämpas. Det är väldigt svårt att tänka sig något etablerat parti dra igång kampanjen ”Vi hatar människor” och Moderaternas nya slogan saknar sålunda helt innehåll. Ett parti som basunerade ut att de avskydde människosläktet skulle förvisso förtjäna viss respekt, äntligen skulle någon våga stå för något inopportunt och provocerande, men det skulle inte vara någon väljarmagnet direkt.

Vidare kan man undra vem som kom med idén till ”Vi älskar människor”, kampanjen känns så absurd, infantil och intetsägande. Man skulle nästan kunna tro att initiativtagaren inte var en människa själv utan saknade förståelse vad det innebär att vara en homo sapien. ”Vi älskar människor” känns faktiskt som den typ av kampanj som en invaderande robotarmé från världsrymden skulle kunna tänkas initiera för att skapa lite goodwill hos jordborna: ”Människorna tycks upprörda efter att vi förvandlat deras städer till glaskratrar, hur ska vi göra för att få dem att tycka om oss? Jag vet, vi säger att vi älskar människor, skapar en webbsida samt trycker upp lite T-shirts och knappar.”

Robotarmén anmodar dig att onanera och tänka på arbetslinjen var tredje dag.

Media: Arbetarbladet

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Opinionsbildning, Exopolitik, Moderaterna, Robotar, Vi älskar människor, Argumentation.

Sverige jobbar

Ibland när man sitter på pendeln på väg till det dagliga slitet kan det kännas tungt och man ifrågasätter meningen med det hela. Då har jag ett litet trick för att mota bort de dåliga tankarna och återfå arbetslusten. Jag lyssnar nämligen på MUF:s vallåt från 2010, ”Sverige jobbar”. Det är en annorlunda låt där man sjunger arbetets lov och hyllar den borgerliga arbetsmarknadspolitiken. Det är en sång man nog måste lyssna på för att förstå storheten uti. En del skulle tro att det är någon form av parodi men den är faktiskt alldeles äkta. I videoversionen nedan har dock någon kommunist försökt göra sig lustig och lagt till lite tecknade filmklipp som inte har med låten att göra, men låt er ej störas av dem utan lyssna och njut av de vackra texterna och det fina budskapet.

Vissa morgnar måste man dopa sig mer än andra och det kan då hända att man får köra ”Sverige jobbar” någon gång extra. Det är bara att lyssna ännu en gång, förr eller senare kommer suget efter att få arbeta tillbaka.

Stämningen på morgonpendeln mellan Uppsala och Stockholm är ofta zombielikt apatisk och de stackars pendlarna sitter och stirrar tomt framför sig utan att visa någon som helst glädje inför dagens arbete. Därför skulle det nog inte vara någon dum idé att köra ”Sverige jobbar” i högtalarsystemet på repeat. Kanske kunde SJ:s personal till och med försöka få med resenärerna på allsång. Under färden till Stockholm skulle man få höra det fina stycket hela nio gånger. Om man då inte är arbetssugen och trängtar efter att få bidra till allas vår välfärd, ja då vet inte jag på råd.

För övrigt, av alla bra strofer är nog min favoritstrof den där man angriper regeringsalternativet i valet 2010:

Det är en arbetslinje
mot ett vänsterexperiment
med kommunister i regeringen
Mona, hur kunde det gå så lååååååångt

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Moderaterna, MUF, Pendlande, Arbetsmarknaden, Vallåtar, Val 2010.

Axess magasin dissekerar feminismen

I senaste numret av Axess magasin är temat feminismkritik. Nu brukar man i och för sig få sig lite kritik av feminismen till livs i varje nummer, bland annat eftersom feministantagonisten Tanja Bergkvist har en stående spalt.

Redaktör Lundberg går ut hårt i tidningens ledare. Han ställer, som det verkar, inte direkt några låga krav för att man ska bedriva jämställdhetsarbete överhuvudtaget.

Så länge som det inte finns några empiriska bevis för att kön är en heltigenom kulturell eller social konstruktion är det onekligen märkligt att svenska politiska partier fortsätter att framhärda i ståndpunkten, att samhället inte är jämställt när män och kvinnor inte gör exakt samma livsval

Man undrar också om det verkligen är som Lundberg påstår, att våra partier kräver att båda könen gör exakt samma livsval för att de ska betrakta samhället som jämställt. Men vi ska inte uppehålla oss vid sådana frågor utan hastar vidare till numrets första artikel där feminismen problematiseras.

Den första temaartikeln är författad av en person som tituleras fil dr, författare och filosof. Så skönt att få läsa lite kritik av feminismen från en lärd person som verkligen tänkt efter innan tankarna satts på pränt i en tidning med höga intellektuella ambitioner. Så befriande att få läsa en text där man på ett ärligt och objektivt sätt plockar isär den feministiska ideologin. Så stimulerande att få läsa ideologikritik på en långt högre nivå än den i de antifeministiska utfallen i kvällstidningarnas kommentarsfält och på diverse bloggar, de som ofta präglas av absurda liknelser med totalitära ideologier. Låt oss nu se vad fil dr, författare och filosof Roland Poirier Martinsson har för klokskap att förmedla till Axess magasins läsare.

Jag har i andra sammanhang jämfört feminismen med frenologin.

[…]

Idag skrattar vi åt frenologin. Vi ska skratta åt genusvetenskap snart, men vi ska också känna obehag när vi tänker på hur lättvindigt ledande politiker övergav sina demokratiska värderingar. Det går en röd och obruten tråd från tvångssteriliseringarna till dagens politiska partier, däribland Moderaterna och Folkpartiet: att med politiska tvångsmedel skapa den perfekta människa, till priset av vanlig hygglighet, respekt för varandra och grundläggande friheter.

Vad i helv…

Liknande inlägg på denna blogg: Antifeminazisterna och jag, om den antifeministiska gräsrotsrörelsen som befolkar webben och den argumentation de begagnar sig av.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Axess magasin, Feminism, Antifeminism, Roland Poirier Martinsson, Argumentation, Nazireferenser.

Mayafolket och jag

Jag har nu i januari haft nöjet att bli bjuden på en resa till Mexiko, vägspärrarnas och de beväpnade vakternas land. Bommar, stängsel och grovkalibriga revolvrar är självklart efterfrågade i ett land med avgrundsdjupa klyftor. Nu var jag själv dock på rätt sida stängslet, så jag ska inte klaga.

Det blevo ej endast att på inhägnat område njuta av sol, bad och drinkar serverade av underbetalda mexikaner. Självklart skulle jag också bese samma sak som alla andra turister på Yucatanhalvön beser, nämligen lämningarna efter Mayafolket. Mayakulturen var under sin storhetstid kontinentens främsta med miljontals invånare. Dock, vid tiden för spanjorernas ankomst var de blott en skugga av sitt forna jag. Under några skälvande århundraden kollapsade nämligen den en gång stolta civilisationen. Saker och ting sker sällan blott av en orsak allena, sammanbrottet var komplext och hade självklart många orsaker. En av dem var dock att Mayafolket inte förmådde hantera sina resurser på ett långsiktigt hållbart sätt.

På en blogg av grönt snitt kan det tyckas förutsägbart och bajsnödigt att vid åsynen av några stenhögar från en forntida civilisation höja ett varningens finger och hävda att detta kan en dag bli vårt öde om vi fortsätter att förbruka våra resurser på ett ohållbart sätt. Ändock, jag gör det! För hur skulle man kunna låta bli? Där står jag i ruinerna efter en civilisation som inte förmådde hantera sina resurser på ett långsiktigt hållbart sätt, inte långt från staden Cancún där vår egen civilisation vid klimatmötet 2010 misslyckades med samma sak. Visst kan det anses vara långsökt att dra sådana paralleller mellan vår moderna civilisation och ett tekniskt underlägset samt av religiöst vansinne hårt anfrätt samhälle men i grund och botten handlar det givetvis om samma problematik.

Mayacivilisationen är också ett av exemplen i Jared Diamonds bok Undergång – Civilisationernas uppgång eller fall om samhällen som fallit samman delvis beroende på miljöförstöring. Jag läste hans bok för några år sedan och inför resan till Mexiko läste jag ånyo kapitlet om Mayarikets undergång. Diamond menar att Mayafolket slog undan benen för sig själva genom att orsaka avskogning, jorderosion och försämrade matjordar. Tillsammans med andra faktorer ledde det till kollapsen.

Lämningarna från Mayafolkets storhetstid är möjligen inte de enda ruinerna. I min själ tronar möjligen ruinerna av min moral eftersom jag uppenbarligen inte tog amerikabåten till Mexiko utan det smutsiga flyget. Jag antar att man för att bli fri från synd borde klimatkompensera, vår tids motsvarighet till avlatsbrev.

Liknande inlägg på denna blogg: Tallinn och jag, om min resa till Östersjöns pärla och de tankar det väckte uti mitt sinne.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Global Uppvärmning, Resurshantering, Mayafolket, Apokalypsen, Resor, Flygtrafik.

Två rätt av tre för Axess magasin

I min brevlåda fann jag häromveckan ännu ett nummer av Axess magasin, tidskriften för de som menar att figurativ konst är det varpå vår civilisation bero.

Förutom det permanenta temat att vi ska backa konsten ett par hundra år brukar tidningen ha ett par tillfälliga teman. I detta nummer hade de tänkt på oss jordnära, sinnliga varelser och låtit något så futtigt och materialistiskt som vår framtida livsmedelsförsörjning vara ett av numrets teman.

I den inledande artikeln reder man ut förhållandet mellan livsmedels- & råvarupriser å ena sidan och interna konflikter & demokratiseringsprocesser å andra. Kopplingarna är mer komplexa än vad man i förstone skulle kunna tro. Dåliga tider gör att chansen att en demokratiseringsprocess ska sätta igång är större. Har man lite att förlora ligger nämligen revolten närmare till hands. Stigande livsmedelspriser minskar dock risken för intern konflikt om landet exporterar mat och intäkterna kommer folket till del. I slutändan verkar allt bero på oppositionens alternativkostnad till att göra revolution samt värdet av den politiska makten. Stigande priser på ett lands exporterade råvaror ökar till exempel risken för konflikt om staten har makten över inkomsterna från råvaruexporten eftersom värdet av att inneha politisk makt blir högre.

Den andra artikeln handlar om det bortglömda ”peak phosfor” som i mainstreammedia hamnat i skuggan av ”peak oil”. Man betonar vikten av att börja hushålla med det för vår jordbruksproduktion essentiella fosfor som vi faktiskt inte har någon ersättning för.

Axess magasin kunde dock inte låta det vara bra hela vägen, precis som George Lucas förstörde Star Wars skulle de också förstöra allt de byggt upp. I den sista artikeln försöker man sig nämligen på det hopplösa företaget att försvara det på senare år så bespottade etanolet. Man pekar på exemplet Brasilien och menar att etanolproduktionen inte behöver gå ut över livsmedelsproduktionen.

Artikeln om etanolet avslutas med några självsäkra ord.

”Om de rika inte stoppade majsen i tanken skulle de fattiga kunna äta upp den.” Det är en problemformulering som är lika falsk som den är förenklad.

Förenklad är problemformuleringen alldeles säkert, falsk är den inte. Jorden är nämligen tråkigt nog beskaffad som så att åkermark är en ändlig resurs. Vi kan inte använda den till att producera biodrivmedel och mat samtidigt. Vill vi ha mer odlingsbar yta måste vi röja mark för detta vilket innebär frigörande av bundet kol, jorderosion samt förlust av biologisk mångfald. Artikelförfattaren skulle gärna få berätta vad denne tänkt att etanolproduktionen skulle ske på bekostnad av.

Liknande inlägg på denna blogg:
Den konservative brittiske gentlemannen och miljöförstöringen, om filosofen Roger Scrutons konservativa lösningar på miljöproblemen.

Andra bloggar om livsmedels- och naturresursfrågor:
Ekonomistas – Vad vet vi om naturresursers effekter på ekonomisk utveckling, om institutionernas betydelse i naturresursdominerade ekonomier.
Effektbloggen – Peak fosfor tvingar oss att sluta kretsloppet, om vikten av att åter sluta fosforns kretslopp.
Supermiljöbloggen – Efter oljan: peak fosfor, även det om vikten av att återupprätta fosforkretsloppet.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Axess magasin, Livsmedelsförsörjning, Resurshantering, Konst, Biologisk mångfald, Biodrivmedel.

Den konservative brittiske gentlemannen och miljöförstöringen

En bekant har haft den stora vänligheten att skänka mig en provprenumeration på kulturkonservativa Axess magasin. Nu ska man nog vara en lillgammal man kring trettio som innehar medlemskap i någon herrklubb samt ha en åsiktsprofil som en borgerligt sinnad nittioåring för att uppskatta tidskriften fullt ut. Dock hade även jag behållning av det första numret som kom häromveckan. I det fanns bland annat en intervju med den konservative filosofen Roger Scruton. Han är tydligen aktuell med en bok senare i höst där han utifrån ett konservativt perspektiv angriper miljöproblemen. Han ska där, enligt Axess magasin, föreslå lösningar som i mångt och mycket avviker från miljörörelsens huvudfåra.

Miljörörelsens vänsterperspektiv, tron på internationella avtal och förlitandet på experter, borde ersättas av en politik som baseras på lokala och nationella identiteter. Vi måste börja lösa miljöproblemen på hemmaplan.

Visst är Scrutons förhållningssätt inte helt utan poänger. Man kommer att tänka på nobelpristagaren Elinor Ostroms forskning om hur man framgångsrikt förvaltar allmänningar. Ett av hennes resultat är ju att det är en nackdel om gruppen som ska bruka allmänningen, till exempel ett fiskbestånd, är alltför heterogen. Antagligen är det därför enklare att bevara en allmänning om det kan lösas inom ett lokalsamhälle eller en nation.

Tyvärr är dock verkligheten oförskämd nog att ställa till problem som inte låter sig lösas inom ramen för Scrutons nationella och lokala identiteter. Främst, men långt ifrån enbart, klimatförändringarna är av sådan natur. Scruton tycks, om än ovilligt, kunna acceptera mänskligt orsakad global uppvärmning. Ovilligt gissningsvis för att hans universalrecept, de naturliga gemenskaperna och lojaliteterna som håller dem samman, inte biter på ett sådant globalt problem.

Han är dock kritisk och menar att många i hysterin kring den globala uppvärmningen ser chansen att tjäna pengar och göra karriär. Han erkänner dock att klimathotet skulle kunna vara reellt även om han hellre fokuserar på lokal miljöförstöring. Pressad att komma med en lösning på vår tids största miljöproblem kommer han dock med ett förslag till lösning utan direkt koppling till hans lokala och nationella identiteter. Förslaget lämnar en hel del i övrigt att önska, han menar att en ren energikälla skulle fixa det.

Vi vet också att om energiproblemet ska lösas så kommer det att ske i USA. Det är det enda landet i världen där investeringar av det slaget kan fungera. Vi borde uppmuntra dem till det men också uppmuntra våra egna forskare att delta. När väl en billig och ren energikälla upptäcks är jag övertygad om att amerikanerna kommer att göra den tillgänglig i resten av världen. Jag har ännu inte sett ett övertygande alternativ till att en sådan politik lanseras av någon miljöorganisation.

Vad den rena energikällan är för något framgår inte under intervjun. Det är i vilket fall som helst inte vindkraft som Scruton anser är en låtsaslösning som förfular landskapet. Hur amerikanerna ska uppmuntras att ta fram denna nya energikälla och hur de ska kunna göra det på beställning framgår heller inte. Kanske blir man klokare om man läser hans kommande bok.

I samma nummer av Axess magasin recenserar man en bok om experter och framtidsprofetior. En av huvudpoängerna i den ska tydligen vara att de experter som är försiktiga och utgår från ett bredare material oftare har rätt än de som högmodigt utgår från en enda stor teori. Nu är förvisso Scrutons tankar i detta fall inte någon utsaga om framtiden utan snarare ett recept för densamma. Dock tycks han ha en hel del gemensamt med den senare kategorin experter i sin envishet att låta sin dogmatiska konservatism och vurmande för gemenskaper som nation och hembygd vara lösningen på problem som uppenbarligen går över både nationsgränser och kontinenter.

Roger Scruton, brittisk gentlemannafilosof.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Global uppvärmning, Axess magasin, Roger Scruton, Konservatism, Förnyelsebar energi, Allmänningar.

Miljöekonomi

Jag har läst Runar Brännlunds och Bengt Kriströms Miljö ekonomi eftersom jag ville sätta mig in i vad nationalekonomisk teori har att säga om porlande bäckar, skogsgläntor och små ulliga harungar. I avdelningen nationalekonomiskt skolade herrar räddar miljön har jag tidigare läst Klas Eklunds mer nischade Vårt Klimat.

Brännlunds och Kriströms bok levererade det jag ville ha. Man avhandlar på ett pedagogiskt och systematiskt vis grunderna i miljöekonomi. Ett par kapitel handlar om hur man beräknar värdet på olika naturresurser. Det ligger nära till hands att fråga sig hur man kan sätta ett värde på sådant som biologisk mångfald eller ekosystem överhuvudtaget. Det är dock ingenting som författarna fördjupar sig i. De är ju ekonomer gubevars, självklart har allt ett monetärt värde. Och, som de också påpekar, att låta bli att sätta ett värde på något för att man finner det ovärderligt kan innebära att värdet i slutändan blir intet.

Boken är tryckt 1998 och någon ny upplaga har inte kommit. Även om jag gissar att det rör sig om ett område där det händer mycket så borde det dock inte spela någon större roll när det rör sig om såpass grundläggande insikter i de nationalekonomiska sambanden. Dock känns till exempel texterna om klimatförändringarna en aning daterade. Vidare så ler man också lite när man i en faktaruta där hotet om en annalkande resursbrist ifrågasätts redovisar tidsserier med fallande livsmedelspriser. Tidsserierna slutar 1994. De visste icke vad som komma skulle.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Nationalekonomi, Resurshantering, Global uppvärmning, Livsmedelsförsörjning, Miljövärdering, Biologisk mångfald.

Breiviks femtonhundra

Satt man fången i en grotta och hade blott denna sparsamt uppdaterade blogg som enda nyhetskälla skulle man inte hört talas om katastrofen i Japan, Bin Ladens död eller de folkliga resningarna i mellanöstern. Jag ska dock ge mig på att kommentera tragedin i Norge så har jag i alla fall sagt något om en dagsaktuell händelse som kommer att hamna i historieböckerna. Inte för att jag har något nytt att tillföra, men ändå.

Jag tog mig tid att skumma igenom massmördaren Breiviks 1500-sidiga vansinnesmanifest. Även om han förvisso kopierat många av texterna så har han ändå valt att ha dem med, vilket är det intressanta. En del menar att det är fel att sprida hans budskap eftersom syftet med dådet delvis var att marknadsföra manifestet. Men Breiviks syfte var nog snarare att folk skulle ta del av tankarna, finna dem tilltalande och gå i hans fotspår. Det är det få som kommer att göra, hans dåd var därtill alldeles för extrema och stora delar av texterna för tokiga. De få som kommer att finna manifestet tilltalande kommer att få tillgång till det via andra kanaler. Det finns ibland en smått hysterisk syn på destruktiva idéer som en sorts sjukdomar som måste sättas i karantän, men vansinne hör faktiskt hemma i ljuset.

Så vad står då att läsa i manifestet? Fram träder bilden av en militant ultrakonservativ som avskyr det senaste halvseklets utveckling. Han har en genomarbetad världsbild, om än paranoid, förvriden, narcissistisk och hatfylld. Breiviks åsikter om vad som är fel med samhället påminner i mångt och mycket om den klagosång över politisk korrekthet, feminism och multikulturalism som man brukar se i tidningarnas kommentarsfält om man av misstag skulle råka titta dit någon gång. Ja, det känns faktiskt som om Breivik på sätt och vis är de anonyma, hatiska nätkommentarernas förkroppsligade Frankensteins monster. Det märks också i manifestet att Breivik levt sitt liv på nätet, det finns bland annat utförliga tips om hur man bedriver kampen på Facebook och Wikipedia.

Breivik verkar ha anammat hela paletten med agg mot de etablerade samhällsinstitutionerna. Han föraktar organisationer som FN och EU och är även skeptisk till människans påverkan på klimatet. Han menar att en marxistisk agenda ligger bakom klimatlögnen, man vill använda det som en ursäkt för att överföra pengar från rika länder till fattiga.

Det som överskuggar allt annat är dock hotet från Islam och det är vad Breivik ser som sin livsuppgift att bekämpa. Större delen av hans manifest handlar om befrielsekriget för att rädda Europa från Islam. I problembeskrivningen ligger han faktiskt nära de främlingsfientliga partier som tagit sig in i de nordiska parlamenten. Hans recept är dock uppenbarligen något helt annat.

Breivik verkar faktiskt ändå inte hata muslimerna mest av allt. De han hatar allra mest är de som orsakat samhällets förfall och möjliggjort muslimernas invasion, de han kallar ”kulturmarxister”. De är sprungna ur Frankfurtskolan och har skapat den förtryckande politiska korrektheten vilket berett vägen för islamiseringen av Europa. Muslimerna vill han se deporterade, de så kallade kulturmarxisterna vill han istället se avrättade eftersom de förrått de europeiska folken. Breivik såg helt klart ungdomarna på lägret som sådana förrädare.

I Breiviks värld tycks idéer och ideologier vara det avgörande. Han tycks se sitt manifest som en motvikt mot de så kallade kulturmarxisternas decennier av hjärntvätt. Tanken med operationen tycks, som tidigare nämnts, delvis vara att få ut manifestet.

In order to successfully penetrate the cultural Marxist/multiculturalist media censorship we are forced to employ significantly more brutal and breath taking operations which will result in casualties.

Någon nationalsocialist är Breivik definitivt inte, även om man bara behövt slänga in lite antisemitism och rasteorier för att tankegodset skulle nå dithän. Ironin är dock att han ligger ganska nära radikala islamister i sin benhårda traditionalism och inställning till det moderna samhället. Till exempel har de en likartad syn på kvinnors roll i samhället, de vill båda flytta tillbaka dem till hemmets hägn.

Vad som förefaller lite märkligt är att Breivik i sin skrift anklagar radikala högerextremister för att använda olämpligt språkbruk, till exempel orden ”nationalism” och ”ras”. Han menar att det kan skrämma bort mer moderata sympatisörer från saken. Men vad ska inte en massaker på ungdomar då göra?

I don’t think individuals who use ”flagged rhetoric” understands the concepts of ”reputational shields”. In fact, I very much doubt they have studied modern right wing rhetorical strategies which is extremely important to individuals as well as for political parties. It is not the message itself but rather the credibility of the actor who delivers it that makes the crucial difference. An individual using ”flagged” rhetoric such as ”race”, race war”, white people, black people, Jews (in the same sentence as race f example), ethnic (in the same sentence as Jews) – are triggering every imaginable mine put up for him which in turn will completely obliterate his ”reputational shield” (if he ever had one). Therefore he is not only undermining his own efforts, but he risks pushing other ”moderate conservatives” away. They might distance themselves as it might affect their individual ”reputational shields” by being affiliated with flagged individuals.

Also, I’ve said this before several times. It’s a strategic mistake to use ”nationalist” or ”national” in a political party name – the case with BNP and National Front. There is too much stigma attached to the word and many people will subliminously see parallels with Nazi Germany.

Han anser också att man bör undvika kontakter med de mer extrema nationalisterna eftersom det gör att man kan få myndigheternas ögon på sig. Dock ska man se till att ha kontakter med de mer moderata elementen eftersom man enligt Breivik behöver dem som moraliskt stöd. De som menar att de mer städade främlingsfientliga rörelserna är myllan varifrån de mer extrema hämtar sin näring skulle alltså i nedanstående citat få vatten på sin kvarn.

The first of which is to surround yourself (either online or in real life) with people who support your political ideology but who at the same time does not jeopardise your security in any way. You should therefore avoid any affiliations with known extremists or such groups as they are most likely flagged (individuals and groups who are monitored by your national intelligence agency on so called “watch lists”). The reason why you should surround yourself with “moderate sympathisers” is because you will need a minimum of moral support.

När man slutligen hamnar i hjärtat av Breiviks fantasivärld blir det riktigt vansinnigt, när han går in på den tempelriddarorder han påstår sig vara en del av, de olika utmärkelser man kan få, händelseförloppet i det kommande frihetskriget och utformningen av det framtida fria Europa. Det är då, om inte förr, som det blir uppenbart att man läser något av en vansinnig människa som lever i en helt egen värld.

Slutligen, så här i pridetider, lite queera tips från Breivik till blivande befrielsesoldater. Först hur man för nära och kära lämpligen döljer förberedelserna inför ett terrordåd.

Say you think you are gay and are in the process of discovering your new self and that you don’t want to talk any more about this issue. Tell them that you are ashamed of it and you don’t want to talk any more about it. Make them swear to not tell anyone! (your ego is likely to take a dent unless you are secure in your own heterosexuality, because they will actually believe you are gay. However, it’s an extremely effective strategy for stopping questions and prevent people from digging in your life when you don’t want them to.

Det finns heller inga gränser för de uppoffringar Breivik väntar sig att hans tempelriddare ska göra, till exempel inför fotografering.

Use professional makeup artists and use make up on both female and male models. Yes, this sounds gay, but looking “attractive” will significantly benefit the impact of our message as it will act as a force multiplier

Prepare for the photo session;

(…)

– Visit a male salon if possible and apply light makeup. Yes, I know – this might sound repulsive to big badass warriors like us, but we must look our best for the shoot

Media: DN1, DN2, DN3, SvD, AB1, AB2, AB3, AB4, AB5, Expressen1, Expressen2, Expressen3.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Islam, Högerextremism, Politisk korrekthet, Anders Behring Breivik, Terrorism, Ideologi.

Plan B

I den trasiga, bruna plastväskan jag burit med mig i tio år har jag de senaste veckorna haft ännu en bok med storslagna planer om hur världen ska räddas, nämligen Lester R. Browns Plan B 4.0 – Uppdrag rädda civilisationen där han tar sig an resurshushållningen och miljöproblemen på vår jord.

Tittar man på bokens baksida ser man en bild på författaren där han ser så där Gandalfaktigt förtroendeingivande ut, som bara en grånad anglosaxisk man kan göra. Om inte den här karln vet hur vi ska fixa världsproblemen så vet nog ingen, tänkte jag innan jag gav mig i kast med bokens innehåll. Senare visade det sig att han var amerikan, men jag skulle kunna sätta de få slantar jag har undanstoppade på att han stammar från de brittiska öarna.

Brown inleder med att peka på livsmedelsbristen som tornar upp sig vid horisonten. Precis som många tidigare civilisationer kollapsat på grund av att de slagit undan benen för sin livsmedelsproduktion är det också där vi slutligen kommer att falla om vi inte gör något i tid. Brown är dock ingen undergångsprofet utan presenterar ett alternativ till att köra på som tidigare, en plan B för vår civilisation. Hans plan B har fyra huvudmål; radikalt sänka koldioxidutsläppen, stabilisera folkmängden, utradera fattigdomen samt rädda ekosystemen. Detta menar han sig kunna fixa med en budget på 187 miljarder dollar om året, blott en åttondel av världens samlade militärutgifter.

Han tar ett imponerande helhetsgrepp på resursfrågorna och miljöproblemen. Han fokuserar inte bara på klimatförändringarna även om några kapitel självklart ägnas åt problematiken. Brown lyckas också visa på hur allt hänger ihop och hur de olika problemen går in i varandra. Befolkningsökning, livsmedelsbrist, klimatförändringar, vattenförsörjningsproblem, förlust av biologisk mångfald och smutsig energiproduktion är intimt sammankopplade och tar man itu med ett problemområde hjälper det till när man ska ge sig i kast med de andra.

Brown tycks fråga sig vad man skulle göra om man hade samma befogenheter som i dataspelet Civilization, det vill säga total kontroll över samhällets olika delar. Ja, till och med större makt än så ty Browns plan B inkluderar hela världen. Angreppet sker på alla fronter, energibesparande åtgärder, omställning till förnybar energi, förändringar av städerna, omstrukturering av jordbruket samt återställande av skogar, jordmån och fiskbestånd. Vad som sägs vara politiskt möjligt tycks inte intressera honom. Han är mer intresserad av vad som bör göras än vad man tror sig kunna göra.

Brown tänker sig att hans plan B ska kunna bli verklighet genom en total mobilisering, likt den inför ett krig. Han pekar på den snabba och totala omställning USA gjorde från fredsekonomi till krigsekonomi under andra världskriget. Brown menar att den omställningen skulle kunna tjäna som exempel för hela världens övergång till ett hållbart samhälle. Han tänker sig att omstruktureringen skulle drivas fram av en allians av medvetna gräsrötter och politiska eliter. Det märks att Brown hyste ett mycket stort hopp till Obamaadministrationen när boken skrevs sommaren 2009. Ett hopp som än så länge inte infriats vilket väl tyvärr kan innebära att vi måste börja fila på plan C.

Browns bok lutad mot den bruna plastväska som jag burit med mig så länge att jag inte vet var min kropp slutar och väskan börjar.

Liknande inlägg på denna blogg: Är det dags att uppgradera kapitalismen?

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Global uppvärmning, Biologisk mångfald, Resurshantering, Förnyelsebar energi, Livsmedelsförsörjning, Barack Obama.