John of God akt 11: Jannies fantastiska erbjudande

Det var länge sedan jag skrev något om den cyniska industrin kring brasilianske healern och transmediet John of God och de blåögda svenskar som arrangerar resor till honom. Nu måste jag dock bryta tystnaden då en av de svenska healingresearrangörerna lanserat ett helt fantastiskt erbjudande till sina kunder. Det är researrangören Jannie som i sitt senaste nyhetsbrev presenterar den revolutionerande tjänsten.

NYHET!

Återigen kan Vidéen Travel erbjuda någon fantastiskt!

DU SOM TROR ATT DU INTE HAR RÅD ATT ÅKA?

LÄS HÄR:

Nu kan jag erbjuda avbetalning på alla mina resmål, helt utan ränta!

Så här enkelt fungerar det.

* Du skriver kontrakt med mig och Vidéen Travel.
* Du sätter in pengar till mig i förskott på en resa (du bestämmer vilken).
* Du betalar varje månad så mycket du kan eller vill.
* När du betalt hela din resa så är det bara att bestämma vilken resa du vill med på och min tjänst är gratis.
* Du får löpande kvitto på dina insatta pengar.
* Om du ångrar dig efter att ha betalt halva resan betalar jag tillbaka dina pengar minus 1000 kr av din insättning för det jobb jag haft.
* När du köpt din flygbiljett så blir 2000 kr av ditt insatta kapital bokningsavg och betalas inte tillbaka om du skulle avboka. Dessa pengar ingår i slutsumman och tillkommer inte.

Frågan är såklart vilket mervärde Jannies okonventionella förskottsavbetalningstjänst ger kunderna, mer än förvaring av pengar och någon sorts självbindning vid att så småningom köpa en resa eftersom man förlorar en tusenlapp om man väljer att inte resa. Det är förvisso väldigt fint av henne att inte kräva sina kunder på ränta för de pengar hon så vänligt förvarar åt dem.

Man kan ana hur tankegångarna gått. En vanlig ursäkt när Jannie försökt kränga sina resor till John of God och hans bisarra healingceremonier, där han går lös med vassa metallföremål på kvinnobröst, näsor och ögon, har säkert varit att man inte haft råd. Sådant säger man ju ofta när någon försöker sälja på en något man absolut inte vill ha. Nästa gång någon kör med en sådan dålig ursäkt kommer Jannie dock att ha ett ess i rockärmen, räntefri avbetalning i förskott!

Tidigare inlägg på denna blogg om healingresorna till John of God: Vill man ha en introduktion till John of God så kan man läsa första delen i min bloggserie och vill man ha mer fördjupning angående de svenska healingresearrangörernas verksamhet så kan man läsa del fyra med min dödsföraktande wallraffning som ändtarmscancerdrabbad potentiell healingresekonsument. Specifikt om Jannies healingreseverksamhet har jag skrivit några få rader om i del tre, sju och nio.

   
   

   

Mellanspel i Hamburg

Förra veckoslutet unnade jag mig en långweekend i Hamburg. Eftersom jag så sällan åker utomlands var det på sätt och vis lite synd att jag åkte till ett land jag redan besökt då min reskarta ju trots resan är precis lika vit som innan densamma. I Hamburg fick jag bland annat tvenne gånger avnjuta lite exotisk tysk snabbmatskultur i form av currywurst.

Currywurst på fat

Jag och mitt resesällskap besökte också modelljärnvägsmuseet Miniatur Wunderland, ett stort museum i flera våningar med enorma och mycket detaljrika modelljärnvägsbyggen. Nedan kan man se delar av det modelljärnvägsbygge som var inspirerat av Schweiz men det fanns också ett som var skandinavieninspirerat.

Schweiz i miniatyr

I en av museets mindre specialutställningar hade några av de tyska partierna fått bygga varsin vision av framtidens Tyskland. Nedan kan man se en bit av Die Grünes vision. Solceller tycktes vara någon form av tysk överideologi ty de var framträdande i så gott som alla partiers modellbyggen. Högerextrema NPD hörde dock inte till de partier som fått bidra med ett eget modellbygge och det hade varit intressant att se hur deras vision av framtiden sett ut.

Grön vision

Inte jättelångt från modelljärnvägsmuseet ligger kända och ökända Reeperbahn, som förutom traditionellt nöjeskvarter också är stadens red light district. Detta påminner om ett fenomen jag känner igen från tidningsställen i större tidningsbutiker, modelljärnvägsmagasinen tycks alltid vara placerade i närheten av porrtidningarna. På Reeperbahn kikade vi in i den stora erotikbutiken Boutique Bizarre. De tycktes vara så på det klara med att butiken användes som museum att de faktiskt tog någon euro i inträde. Efter ett besök kunde man konstatera att de mänskliga sexuella önskningarna, och de med dessa önskningar förknippade attiraljerna, i sanning varierar.

Vi gick också längs Herbertstrasse, en avspärrad liten gata dit bara män gavs tillträde. I fönstren på husen invid gatan stod kvinnor till vilkas kroppar man tydligen kunde köpa sig tillträde om man så önskade. En annan homosocial miljö vi snabbt kikade in i var Toms Saloon, en liten källarpub vars besökare till största delen bestod av tyska män i läderutstyrsel. Väggarna i lokalen pryddes av originalteckningar signerade finske konstnären Tom of Finland. Toms Saloon är nog för övrigt enda stället jag besökt där jag sluppit betala ölen med motiveringen att jag bara beställt en enda.

Tom of Finland i original

   
   

   

Tvenne böcker om tidningsannonser

Under en ganska välförtjänt veckolång fjällsemester har jag bland annat unnat mig att läsa två ganska olika böcker som båda har tidningsannonser i blickpunkten.

Tvenne annonsböcker

I Damen utan underkropp – och andra roliga annonser är annonser publicerade mellan 1875 och 1922, främst näringsidkares dito, i fokus. Boken är en ganska rättfram historia. På varje sida finns en gammal annons som idag ter sig absurd och komisk. Det kan exempelvis handla om märkliga alternativmedicinska preparat eller förevisande av människor från andra delar av världen mot betalning på ett sätt som idag hade uppfattats som minst sagt rasistiskt. Under varje annons har författaren sedan skrivit en rad eller två som förklarar eller understryker det roliga i annonsen.

En vild man
(Annons ur Damen utan underkropp, sidan 8)

Boken Öronbrosk önskas – Livsöden, brott och humor i annonser genom tiderna går mer på djupet och humorn i annonserna spelar blott en biroll. Författarna har systematiskt gått igenom diverseannonser i Dagens Nyheters 150-åriga historia och man försöker se annonserna som tidsdokument i vilka man kan skåda ett Sverige statt i förändring. Så gott det går har man strukturerat upp det spretiga materialet i skilda kapitel. Märkliga mirakelpreparat samt hur kriminella har använt sig av annonserna har exempelvis tillägnats två kapitel vardera. Vidare har annonser från personer som sökt resesällskap tillägnats ett eget kapitel och exemplet nedan är hämtat därifrån.

En vanlig mänska
(Annons ur Öronbrosk önskas med författarnas kommentar under, sidan 87)

   
   

   

John of God akt 10: Resebyrån BIG Travel har guldfiskminne och återupptar healingresor

Det är nästan ett år sedan jag senast skrev ett blogginlägg om den brasilianske healern John of God och de svenskar som arrangerar resor till honom. I det långa inlägget, som var del 9 i min bloggserie, kunde man i slutet läsa om hur konventionella resebyrån BIG Travel häpnadsväckande nog börjat förmedla healingresor till den ökände healern. Att en vanlig resebyrå gav sig på något så kontroversiellt som att sälja mirakulösa helanden var givetvis mycket anmärkningsvärt.

Som nordeuropas värsta John of God-haverist så kände jag faktiskt att jag borde agera mot detta på något sätt även om jag förvisso börjat tröttna rejält på helbrägdagöraren. Jag började så smått förbereda för att på något vis sätta lite tryck på BIG Travel som verkligen borde vara mer rädda om sitt varumärke än att drista sig till att sälja mirakelresor till svårt sjuka.

Nybildade VoF-avdelningen i Skåne skulle dock förekomma mitt tangentbordsfälttåg mot BIG Travel. I september reagerade ordföranden Pontus Böckman på en annons som BIG Travel satt in i Sydsvenskan där de gjorde reklam för healingresorna. Initialt kontaktade man tidningen och kritiserade dem för att de tagit in annonsen. Efterhand kom man dock även att ha mejlkontakt med BIG Travel som sensationellt nog lovade att omedelbart sluta saluföra healingresorna till John of God.

Kontakta dem direkt? Tja, så går det ju faktiskt också att göra. Jag blev lite förvånad över att det gick såpass enkelt att få resebyrån att upphöra med att saluföra resorna. Om man tänker efter så var det nog dock egentligen inte så konstigt. Till skillnad från de mindre healingresearrangörerna som inte på samma sätt har något varumärke att vara rädda om så omsätter BIG Travel nästan 850 miljoner per år. De småpengar man eventuellt kan tjäna på healingresorna torde vara småpotatis jämfört med den potentiella skada varumärket kan åsamkas. De mindre researrangörerna visade sig ju dessutom ofta vara före detta ”patienter” hos John of God som därför trodde stenhårt på Casans mirakler, något som knappast torde gälla de ansvariga på BIG Travel. På podcasten Mellan svart och vitts hemsida kan man för övrigt höra mer om Pontus Böckmans skeptiska aktivism och även läsa mejlkonversationerna med resebyrån och tidningen.

Där kunde sagan om BIG Travels satsning på healingresor vara slut men det skulle tyvärr visa sig att så inte skulle vara fallet. Nu har resebyrån drygt ett halvår senare helt plötsligt börjat saluföra healingresor till John of God igen (FreezePage) och löftet till Böckman tycks vara glömt och begravet. Man undrar givetvis vad omprövningen beror på. Måhända är det nya personer som är ansvariga och de har ingen kännedom om löftet, det oetiska i healingreseverksamheten samt den eventuella skada deras varumärke skulle kunna drabbas av. Eller så har de ansvariga på BIG Travel helt enkelt guldfiskminne och behöver bara påminnas igen för att otyget ska upphöra.

Förra gången BIG Travel marknadsförde resor till John of God angavs inte vem som var teknisk arrangör av resorna och som man alltså i praktiken reser med. Det gör man dock denna gång. Det rör sig om alternativa hälsoreseföretaget Weforyou som jag skrivit en del om tidigare. När jag ville kartlägga den svenska healingresebranschen mejlade jag alla researrangörer, utgav mig för att vara cancersjuk och intresserad av en resa till John of God, detta för att få ta reda på omfattningen av verksamheten samt hur potentiella kunder bemöttes. Från Weforyou fick jag ett ganska lustigt svar rörande betalningen:

Du är välkommen att resa med oss. du behöver då gå in i butiken (finns i vår hemsida) och anmäla dig där (viken resa du vill vara med) samt betala anmälnings avgiften 3000 kr in i Bankgiro 654-8911, så då har du garanterat plats i resan. Alla säger att när de har betalat anmälnings avgiften så börjar det hända konstiga saker i deras kropp. Det är Entiteternas sett att förbereda oss inför healingen.

Andevärlden har tydligen direktkontakt med Weforyous konto. Samtidigt som det är skrattretande så är det också väldigt talande eftersom det blir uppenbart vad allt egentligen handlar om, penningar in på kontot.

BIG Travel guldfisk

Tidigare inlägg i bloggeposet om John of God:
Bland mina tidigare inlägg så rekommenderas främst inlägg 1 som är något av en introduktion samt inlägg 4 i vilket jag berättar om min wallraffning som cancersjuk healingresekund hos en av healingresearrangörerna och får veta att cancern beror på skamkänslor. Vill man veta mer om Weforyou kan man bland annat läsa inlägg 9 i vilket jag recenserar en bok som en av företagets grundare skrivit. Det är för övrigt i det inlägget man också kan läsa om BIG Travels första försök att kränga healingresor.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , .

   
   

   

John of God akt 9: Vägen till högre frekvenser är kantad av maginnehåll

Detta är nionde delen i min bloggserie om brasilianske healern John of God och de svenskarrangerade resorna till honom. Har man ingen aning om vem John of God är rekommenderas man i alla fall läsa första delen i bloggserien.

Det verkar vara populärt bland de svenska healingresearrangörerna att skriva inspirerande böcker om healingverksamheten i Brasilien. I förra inlägget skrev jag om Anita Ekbergs bok Vad är healing och hur kan det fungera? i vilken hon berättade om helandet många resenärer upplevt hos John of God. Även Ulla Alvarsdotter, en av de tre damerna bakom andliga hälsoreseföretaget Weforyou som bland annat arrangerar healingresor med destination Brasilien, har skrivit en bok med titeln Min väg till högre frekvenser. Ullas bok är dock inte alls lika fokuserad på John of God och hans healingcenter som Anitas bok. Visst spelar healingverksamheten i Brasilien en stor roll men Min väg till högre frekvenser handlar också om mycket annat. Man får följa Ulla genom livet och läsa om hur hon utvecklas andligt samt hur hennes andlighet hjälper henne hantera livets med- och motgångar. Hon är inte bara fritidsandlig utan försörjer sig också inom den alternativa sfären. Förutom hälsoreseföretaget Weforyou som hon är en av kvinnorna bakom har hon även sitt egna företag Beeyond genom vilket hon bland annat marknadsför hypnoanalys, transhealing och tidigare liv-sessioner.

Ullas andliga utveckling kan ibland ske under dramatiska former. Jag har tidigare skrivit om hur patienter på Casan misstänkt ofta tycks drabbas av någon sorts kollaps när de mediterar. I sin bok berättar Ulla om hur hon på sin första resa som ”patient” hos John of God drabbas av en sådan kollaps.

Den andliga operationen sker på onsdagen. Jag känner mig hyfsat pigg på fredagen och bestämmer mig för att sitta i meditationsrummet ”Current Room” på förmiddagen. Jag är van från hemma att sitta och meditera, så med kaxig inställning känner jag att det ska gå lätt och ledigt att sitta ca 3 timmar i meditation. Efter en och en halv timme känner jag mig illamående och har svårt att fokusera. Det blir värre och jag känner mig akut yr. Min tanke är då att det här inte kommer att gå bra. Den högra handen sträcks upp för att få uppmärksamhet från volontärerna. Plötsligt griper en oerhörd stark kraft uppifrån tag i mig, drar runt i min mage … sen minns jag inget mer.

(Alvarsdotter, U. (2012), Min väg till högre frekvenser, s. 69-70)

Det blir flera kollapser under hennes första vistelse i Brasilien. Ulla drabbas dock även efter hemkomsten av liknande anfall som kännetecknas av illamående och yrsel, samt ibland kräkningar och medvetslöshet. De sker lite överallt, i badkar och på flygplan. Ulla gör tolkningen att dessa kollapser är en del av hennes andliga utveckling och att hon varje gång på något vis ”levlar upp” sin andlighet, eller höjer sin frekvens som hon föredrar att kalla det. Det som för den ene är ett tecken på att man borde uppsöka en läkare är alltså för den andre en milstolpe i den andliga frekvenshöjningen.

Att Ullas frekvenshöjningar är uppgraderingar inte helt olikt när datorprogram uppgraderas illustreras i stycket nedan.

Vi hälsar på hos min brorsdotter Martina och på kvällen blir jag plötsligt väldigt sjuk. Jag kan inte röra mig och får ligga blickstilla i hennes säng. Då kommer det korta andliga meddelanden: ”Det sker en omprogrammering i din kropp, var vänlig ligg still!” Vid det här tillfället förstår jag inte riktigt vad som händer. Jag känner bara hur det jobbar på i kroppen. Hela kroppen skakar inombords. Det känns som om cellerna vibrerar. Det komiska i den här situationen är att Wictoria förlagt nycklarna till sin lägenhet så vi är tvungna att övernatta hos Martina.

(Alvarsdotter, U. (2012), Min väg till högre frekvenser, s. 50-51)

Nåja, man kan nog komma på en del andra komiska saker i den situationen också.

Andlig utveckling
Man brukar klaga på att vår ekonomi är alltför tillväxtfokuserad. Det är dock ingenting mot den nyandliga världens fokus på andlig utveckling, det är ständigt ett hetsigt klättrande mot nya nivåer.

Det är dock inte helt lätt att förstå vad Ullas högre frekvenser egentligen innebär i praktiken. Hon upplever lite förändrade medvetandetillstånd och hör en del inre röster från sina andliga guider. Den andliga utvecklingen är dock på väg att braka loss rejält när Ulla en kväll tränar på att befinna sig i trans. Hon upplever sig förflyttad till ett annat plan för ett spektakulärt möte av episka mått.

Den här gången beger jag mig till en plats för ett möte. Jag har under flera meditationer under ganska lång tid tillbaka fått besked om att jag kommer att stå i framkant för medvetandehöjningen på jorden. Oftast slår jag bort det och tycker att jag inte är ämnad för det. Det finns andra som är mycket bättre än jag. Hur ska jag klara av det? har det malt i mina tankar.

Plötsligt befinner jag mig stående i en ring med sex-sju människor. De andra är otydliga så jag kan inte se eller känna igen någon. Det känns som att vi är män och kvinnor blandat. Vi håller upp våra handflator mot de närmaste personerna så att de nästan möts. Jag inser att det är våra handchakran som möts och samverkar. Det bildas ett fantastiskt ljussken och stark energi mellan allas händer i ringen. Det är då det händer! En oerhörd stark känsla går igenom mitt hjärta. Jag uppfattar ett klart ljussken och en stark energi som sammanbinder oss med varandra genom våra hjärtan. Energin går igenom var och en av oss och bildar en sluten ring av gemenskap, samverkan och helande. Då inser jag att hjärtats aktivitet under morgonens meditation var en förberedelse för detta möte och dess energisammanstrålning. Fantastiskt häftigt och roligt att få ta del av denna förberedelse och också intressant att få en insikt i hur det arbetas med oss människor, från andra dimensioner och nivåer inför medvetandehöjningen på jorden.

Informationen som jag får ta del av under detta möte är att några saknas och kommer att ansluta vid ett senare tillfälle. Vi kommer till slut att vara nio stycken som arbetar tillsammans. Så småningom kommer vi att träffas och ha fysiska möten. Något datum eller någon plats för detta får jag inget besked om.

(Alvarsdotter, U. (2012), Min väg till högre frekvenser, s. 97-98)

Det blir så småningom ett nytt möte på det andliga planet. Ännu en gång färdas Ulla i sitt meditativa tillstånd till ett möte med sina ditintills okända samarbetspartners. Precis som vid första mötet inleds det med lite ljus- och energifyrverkerier. Därefter förnimmer Ulla faktiskt identiteten på en av de andra personerna som kommit till mötet på andeplanet.

Efter den gemensamma initieringen vänder vi oss in mot ringen igen. Jag blir medveten om mannen på min högra sida. Inser att det är Frank. En man som jag ännu inte mött fysiskt. Det känns som om vi har haft en kontakt på ett högre plan, som en förberedelse till en relation.

Frank är min väninna Ulrikas vän från USA. De har känt varandra väldigt länge, nu ska han besöka henne här i vår lilla stad. Om exakt en vecka har hon planerat att jag ska ta hand om honom en dag. Jag har fått information från min väninna att han är andligt intresserad, och tillhör en spiritualistisk organisation i sin hemstad Los Angeles. Direkt när Ulrika nämner att han är inplanerad för besök här, känner jag att något är på gång. Det ska bli oerhört spännande att möta denne man i den fysiska verkligheten … Under det andliga mötet sammanförs Franks och mina energier och vi blir ett par. Det blir också tydligt att det är vi som tillsammans ska leda gruppen även om det visas på att jag har det högsta ansvaret. Måste erkänna att det känns ofattbart när jag sitter här och skriver att jag kommer att bli ledare för en andlig grupp som leder mänsklighetens medvetandehöjning.

(Alvarsdotter, U. (2012), Min väg till högre frekvenser, s. 100)

Det som hade kunnat vara början på en global transformationsprocess av episka mått ledd av Ulla eller i alla fall en liten sekt ledd av Ulla slutar dock, som det verkar, i ingenting. Ulla träffar Frank men blir osäker på hans och väninnans relation och vill inte riskera vänskapen. De går och lyssnar på Luciasånger tillsammans och därefter skiljs de åt. Den världsomspännande frekvenshöjningen tycks alltså sluta i ett antiklimax. Under det tidsspann som boken täcker händer i alla fall inget mer relaterat till detta.

Andligt möte

Det är dock inte bara på det andliga planet det nätverkas och organiseras, Ulla är också aktiv i jordiska sammanslutningar. Hon skriver i boken en del om sitt engagemang i organisationen International Spiritualist Federation, en internationell organisation för spritister världen över.

Såväl inom de flesta organisationer så har också ISF gått igenom svåra år. År fulla av utmaningar, svåra beslut och hårda diskussioner. Organisationen har rest sig igen, bevisat att den har en internationell kaliber inom andlighet och står för ärlighet och kvalitet.

Min stolthet är enorm över att få tillhöra denna organisation som oförtrutet arbetar vidare för att sprida ljus, kärlek och glädje i andlighetens tecken över världen.

(Alvarsdotter, U. (2012), Min väg till högre frekvenser, s. 57-58)

Hon skriver det inte rent ut men de ”svåra åren” handlar rimligen om när ISF:s ordförande transmediet Mervyn Johnson, som var verksam i Sverige, dömdes för bland annat våldtäkt av barn. Det hör ju faktiskt inte till ovanligheterna att transmedier inte nöjer sig med att utnyttja sina klienter ekonomiskt och känslomässigt utan även gör det sexuellt. ISF och Alvarsdotter vägrade tyvärr länge ta avstånd från den dömde sexbrottslingen. Tillfrågad av The Local över ett år efter Mervyns dom så tycktes Alvarsdotter fortfarande anse sig veta bättre än domstolen.

However, Alvarsdotter also has a hard time articulating a clear stance regarding Johnson’s innocence or guilt.

“I’ve gone back and forth,” she said, adding that that she does not think Johnson is guilty of everything for which he was convicted.

“If what he did was true, it’s not acceptable…but I can’t say whether the accusations are true or not true because I wasn’t there. Only Mervyn and his accusers can know the truth.”

(Källa)

Intet verkar man heller lärt sig av tragedin kring Mervyn heller. Även John of God har anklagats för sexuella övergrepp men Ulla och hennes kollegor i Weforyou fortsätter aningslöst att slussa människor till honom.

När det gäller sin egen andliga utveckling så är Ulla bra på att finna en mening även i negativa episoder och motgångar. Hennes förmåga att alltid finna mening i det som sker kommer dock också väl till pass när man ska förklara för missnöjda resenärer varför helanden uteblir. När jag kikade på Weforyous Facebooksida fann jag en diskussion mellan henne och en kritisk resenär som pekade på att John of God, också känd som medium João, lovat en annan resenär att denne skulle bli frisk men så hade uppenbarligen inte skett. Ulla har dock svar på tal.

Kritisk dam på Facebook: Joao talade om för en av mina medresenärer att han skulle bli botad om han återkom till Abadiania två gånger till. Det gjorde han, han köpte även efter rekommendation många stora och dyra kristaller. Han trodde verkligen på detta och gav 100 procent för att bli frisk på alla sätt och vis, men tyvärr så lyckades inte detta bota hans spridda cancer och han gick bort ganska nyligen! Även två andra medresenärer hade råkat ut för samma öde! Jag tror att det kan fungera för människor som lider av psykologiska problem men är ytterst tveksam till att det skulle kunna bota allvarliga sjukdomar!

Att det kan ha en mycket bra psykologisk effekt – att man får en tro och en trygghet, och inte längre är rädd för att dö är ju också en fantastisk effekt som inte ska förringas!!!!

Ulla Alvarsdotter: Det finns olika sätt att läkas på. Vi tror ofta att det är den fysiska sjukdomen som vi kommer att blir läkta ifrån, det kan lika gärna vara en personlig eller andlig läkning som är viktigare. Om sjukdomen är kvar eller sprids tror vi att vi inte har fått någon hjälp. Det finns så många fler nivåer och dimensioner som läkning kan ske på. Att dö i frid kan vara viktigare än några år till i detta jordeliv.

Problemet är dock att det inte var en själslig läkning personen som bokade resan lovades och hoppades på.

Vi får i boken också bekanta oss med de guider från andevärlden Ulla kanaliserar. Det rör sig som vanligt om platta nyandliga stereotyper. Det enda som saknas för att samlingen ska vara komplett är en vis gammal indian. I hennes andegalleri återfinns bland annat en stolt och vacker egyptisk drottning, en glad och vis kinesisk munk, en rörig fransk konstnär samt en piprökande vetenskapsman från Atlantis. Lite förvånad blev jag dock när jag läste att hon även kanaliserar en av John of Gods andeväsen, Dr Augusto. Det är nämligen ett brott mot Casans regler vilket bland annat healingresekollegan Anita skriver om på sin webbsida. (Webcite) Anledningen till att det är förbjudet är rimligen att John of God är rädd för att någon annan ska börja mjölka healingdollar från hans ko.

Glad kinesisk munk

När jag läser boken sitter jag och undrar samma sak som man alltid sitter och undrar när det rör sig om personer som verkar i den här branschen, bedrar hon medvetet människor? Det mesta hon skriver känns förvisso ärligt och uppriktigt. Att hon är just transmedium är dock något som skulle kunna få en att tvivla på ärligheten. Att sitta och rabbla budskap från andevärlden är en komplex handling som det är svårt att tänka sig att man skulle kunna göra omedvetet. Jag är dock inte psykolog och kan egentligen bara gissa hur det förhåller sig. Kanske ska man heller inte tänka i så svartvita termer som medveten bedragare och omedveten bedragare utan tänka sig att det finns gråzoner däremellan där man fuskar lite ibland för att hjälpa andevärlden på traven, man vet ju att den existerar så det gör ju ingenting. Besläktad med frågan om hur medveten bedragare någon är, är hur pengadriven verksamheten är. Kanske borde man där tänka i termer av pengatörst snarare än girighet. Någon som själv tror stenhårt på verksamheten men har svårt att få verksamheten att gå ihop kan säkert vara lika driven i sin jakt på nya klienter och deras pengar som en kallt beräknande bedragare.

Apropå pengar, när jag tidigare försökte få veta mer om verksamheten mejlade jag researrangörerna, bland annat Weforyou. Jag utgav mig för att vara cancersjuk och intresserad av en resa. Dock publicerade jag då inte Weforyous svar i sin helhet och gör det därför nedan men först kommer mitt brev där jag fiskar efter information.

Hej,
Jag är intresserad av att göra en resa till Brasilien men undrar några saker.
Hur stor chans (ungefär) är det att John of God kan bota ändtarmscancer?
Vad kostar resan och hur mycket kostnader ska man räkna med utöver resekostnaden?
Hur många är man på resorna som delar på samma guide, hinner man få den hjälp man behöver? Kan tänka mig att det är en hel del man kommer att behöva hjälp med om man inte kan språket och så.

Hej Jonas!
Jag kan inte tyvärr säga hur stor din chans att bli frisk i Abadiania. Jag vet bara att jag blev frisk där och många andra som reser dit. Vår guide Birgitta blev också av sitt bröst cancer. Du kan läsa våra resenärers berättelser i vår hemsida www.weforyou.se
Resan i oktober kostar 20900 kr och utöver det kommer du behöva ca 3000 kr, som går till medicin kostnader, kristallbädd och eventuella fruktdrinkar.
Vi har små grupper så att vår guide kan ta hand om alla. Vi har högst 14 nya resenärer, men gamla resenärer kan vara med i gruppen, men de vet redan rutinerna och allt flyter lätt för dem.
Guiden är med och tolkar framför Jaoa samt när man ska skriva sina önskemål till healing, så man behöver inte vara orolig. Guiden är också tillgänglig och tar hand resenärerna hela tiden.
Du är välkommen att resa med oss. du behöver då gå in i butiken (finns i vår hemsida) och anmäla dig där (viken resa du vill vara med) samt betala anmälnings avgiften 3000 kr in i Bankgiro 654-8911, så då har du garanterat plats i resan. Alla säger att när de har betalat anmälnings avgiften så börjar det hända konstiga saker i deras kropp. Det är Entiteternas sett att förbereda oss inför healingen. Du kan alltid ringa till mig.

Andarna tycks alltså ha direktaccess till Weforyous konto. Andevärlden i direktkontakt med de ekonomiska transaktionerna, så skrattretande och samtidigt så talande.

Min väg till högre frekvenser

Som brukligt avslutar jag inlägget med lite John of God-relaterade notiser. Eftersom det var ett tag sedan jag senast skrev om John of God så har jag samlat på mig en del, så här kommer ett riktigt stort, osorterat lass med John of God-relaterat. En del är nytt, en del är gammalt som jag av någon anledning inte stött på förrän nu.

Ullas Weforyou-kollega Inez Abrahamsson PO-anmälde i höstas Västerbottens-Kuriren efter deras kritiska reportage om hennes verksamhet. Föga förvånande blev hennes anmälan lämnad utan åtgärd. När hon beklagade sig över detta i alternativa nätpublikationen Newsvoices kommentarsfält passade en bekant på att fråga Inez hur hennes healingreseverksamhet påverkats av kritiken.

Aa: Får man fråga om du märkt någon skillnad i intresset kring dina healingresor efter artikeln? Fler eller färre resenärer?

inezabrahamzon: Det som hänt är att några som bokat resor inte klarar av hetsen från sin omgivning, det sociala trycket har blivit större. Jag har dock mött av respekt för att jag svarat för mig men även av väldigt fula personangrepp. På nätet kan anonyma människor uttala sig på enormt kränkande sätt. Företagets skada är begränsad.

(Webcite)

Man kan med utgångspunkt i Abrahamssons svar spekulera i om det ibland kanske är lättare att nå personer i en tilltänkt kvacksalverikonsuments sociala sammanhang med kritisk information än den tilltänkta kvacksalverikonsumenten själv. Särskilt borde det gälla i ett sådant här fall där det handlar om en dyr resa till en spektakulär behandling på andra sidan jorden. Det låter inte orimligt att man som anhörig i ett sådant fall faktiskt blir nyfiken och söker information om behandlingen.

För övrigt ska tydligen Inez Abrahamsson, precis som alla andra i healingresesvängen, även hon vara på gång med en bok om Casans mirakel.

Rikskända mediet Terry Evans nyandliga tidning Ascala magazine har i nummer 7/2012 testat en av alla de kristallbäddar som köpts på Casan för cirka 50.000 SEK och fraktats till Sverige. Kristallbädden är en sorts healingapparat med blinkande lampor i olika kulörer. Jag har tidigare skrivit om hur en kristallbädd återfunnits på Blocket efter att någon med rätta ångrat sitt köp. Ascala magazines skribent har besökt researrangören Elisabeth för att prova hennes kristallbädd. Recensionen är föga förvånande välvillig. Huruvida skribenten blir hjälpt med någon åkomma får vi aldrig veta men hon upplever under ”behandlingen” smärtor, att huden stramar, hur armarna pulserar samt tycker sig för sin inre blick förnimma en kvinna med dok och en man som utför Tai Chi. Inget inträffar som inte kan förklaras med lite suggestion med andra ord.

Tuvan helhetsterapi kristallbädd

När jag klickade runt bland de olika facebookgrupperna för John of God-anhängare påmindes jag för övrigt om att den svenska nyandliga sfären nog inte är så särskilt stor. I en av facebookgrupperna för healingresenärer med destination Brasilien skrev en dam nämligen följande.

”Jag var på en Transseans/Kanalisering i onsdags kväll. En av deltagarna frågade om hon skulle åka till John of God i Brasilien. Hon fick till svar av ‘Ansgar’ att hon inte behövde det för det ska bli ett center hos oss. Det kan ta några år och det kommer inte att bli lika kraftfullt som i Brasilien för det är höga energivarelser som jobbar med John of God. Vi kan inte mäta oss med de energier som finns där. De (andevärlden) har några transmedier under lupp som kan användas!” Spännande! Sen ska det inte hindra oss som vill åka till Abadiania, tycker jag. Men verkligen ett bra alternativ för de som inte har möjlighet att åka så långt. Jag vet att det sen tidigare finns de som vill starta center här, men detta var lite färsk information från andevärlden :-)

Sannolikt rör det sig om transmediet Elisabeth som haft en kanalisering. Jag har skrivit om en av hennes kanaliseringar av utomjordingar tidigare. Ett av de utomjordiska väsen hon brukar kanalisera heter just Ansgar och man kan ana att ett av de transmedier som andevärlden har under lupp är Elisabeth själv. Nu är det dock inte så enkelt att flytta verksamheten till Sverige. Som nämndes tidigare i inlägget har de andliga entiteter som John of God kanaliserar genom honom meddelat att de inte låter sig kanaliseras av någon annan.

John of God-resorna har också uppmärksammats av vårt västra broderfolks medier. Kring årsskiftet tipsade jag Verdens gang om de norska healingresearrangörerna men de nappade tyvärr aldrig på det. Dock skulle publikationen Nordlys komma att skriva om verksamheten på eget bevåg ett par månader senare.

Apropå broderfolket i väster så kan jag också rekommendera en artikel av Mette Hjelmark från 2010 i Parapsykologiske notiser. Hon berättar i den om sin resa till John of God. Hon tycks ha åkt dit i hopp om att miraklen som skedde på Casan var äkta. Tonen i artikeln är dock kritisk. Hon skriver om de besvärliga förhållningsreglerna, hur verksamheten trots allt handlar om pengar, att helanden uteblir, hur den svenska guide de reste med upplevdes som auktoritär samt att det ibland kändes närmast sektartat.

Oprah Winfrey har vidare sänt ännu ett program om John of God. Jag har inte haft möjlighet att se det men det tycks återigen vara ett okritiskt hyllande av John of God och avsnittet kommer förmodligen inspirera folk över hela världen att resa till Casan i hopp om helande.

Eftersom jag besökt så många föredrag om John of God och healingresorna kändes det som om det faktiskt var dags att hålla ett eget. I början av mars höll jag därför ett föredrag för runt 20 personer om John of God och healingresorna som en del av Uppsala missionskyrkas föreläsningsserie. Mitt föredrag om John of God hade dock ett mer kritiskt förhållningssätt än de jag själv bevistat.

Skånskan var en av de tidningar jag tipsade om healingresorna när det begav sig. De verkade intresserade men backade när de upplystes om att lokale konkurrenten Sydsvenskan också var tipsade. Måhända låg dock John of God kvar i bakhuvudet på någon journalist för nu har Skånskan publicerat en kritisk artikel om hur healingresearrangören Jannie deltagit med sin verksamhet på en tjejmässa i Sjöbo.

Det kanske intressantaste på healingresefronten var dock något som bloggaren Gesus Pettersson tipsade mig om alldeles nyligen. Tydligen saluför resebyrån BIG Travel numera healingresor till John of God och de marknadsför dem bland annat på nyandliga Tidningen NÄRAs hemsida. De tycks ha planerat ett stort antal resor framöver. Vem som är teknisk arrangör av resorna framgår dock inte av informationen på deras hemsida. BIG Travel är en stor resebyrå som omsätter över 750 miljoner per år och de borde rimligen vara räddare om sitt varumärke. Det är anmärkningsvärt att de saluför verkningslösa behandlingar till svårt sjuka. När man på sin hemsida räknar upp de tillstånd man kan få hjälp med låter det dock precis som vanligt.

John of God, João de Deus, Den Gudabenådade Healern och Mirakelmannen, anses vara den mest kraftfulla spiritistiska healers som lever i dag. I mer än 50 år, har han genom mirakulöst helande utan medicinskt kunnande och utan någon ersättning, hjälpt miljontals människor.

[…]

Alla som besöker Casan är lika välkomna med sina problem vare sig de är fysiska, psykiska eller existentiella och alla blir behandlade på samma villkor. Allting kan inte botas, men en del hävdar att väldigt många blir botade från sjukdomar som anses obotliga i västvärlden, som t ex , astma, allergier, artrit, förlamningar, hjärt-, kärlsjukdomar, tinnitus, epilepsi, cancer, MS, HIV mm.

(Webcite)

Intet nytt under solen i healingresebranschen när det gäller påstådda mirakel och vilka åkommor man påstås kunna bli helad från. Däremot är det anmärkningsvärt att en stor aktör i resebranschen ger sig in i ormoljeförsäljarbranschen, för det är vad man gör när man försöker sälja sina resor med påståenden om mirakulöst helande.

BIG Travel

Tidigare inlägg i denna serie:
John of God akt 1: Introduktion till healingresorna på Studieförbundet Vuxenskolan, det första inlägget i serien är en bra introduktion om man inte har en aning om vem John of God är.
John of God akt 2: Den första halvan svenska entreprenörer i healingresebranschen, mer på djupet om några av de svenskar som arrangerar resor till John of God. Bland annat just om hälsoreseföretaget Weforyou.
John of God akt 3: Den andra halvan svenska entreprenörer i healingresebranschen, ännu några svenska researrangörer, bland annat om Jannie som Skånskan skrev om häromsistens.
John of God akt 4: Jag fick cancer i stjärten eftersom jag skämts över att vara bög, det kanske intressantaste inlägget där jag med dold mikrofon träffar en av researrangörerna för att bli botad från min påhittade ändtarmscancer.
John of God akt 5: Mediabrus och mediebrus, om gammelmedias uppmärksammande av healingresorna. Skriver i inlägget bland annat om hur Weforyou fått städa sin hemsida och om Inez Abrahamssons argumentation och PO-anmälan.
John of God akt 6: Varför man uti sin vanskapta torso skola gömma en mikrofon, en liten utvikning om varför det ibland är motiverat att gå runt med en mikrofon på sig. Jag ber om ursäkt för det felaktiga användandet av ordet ”skola” i rubriken, ordet ska tydligen användas när det handlar om plural. Jag trodde att ordet bara var en ålderdomlig variant av ”ska” och tyckte att det skulle göra rubriken mer spännande. Förlåt.
John of God akt 7: Fångad med byxorna nere på Jordstrålningscentrum, om en researrangörs informationsföredrag om healingresorna. Skriver också några rader om Sydsvenskans reportage där det intervjuat researrangören Jannie som nyligen figurerade i Skånskan.
John of God akt 8: Vad är healing och hur kan det fungera?, om en annan researrangörs bok som väl får betraktas som en tjock reklamfolder för den egna healingreseverksamheten.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , .

   
   

   

John of God akt 8: Vad är healing och hur kan det fungera?

Detta är del 8 i min bloggserie om healingresorna till transmediet John of God i Brasilien. Länkar till de tidigare delarna återfinns sist i inlägget. Del 1-4 utgör själva granskningen och del 5-7 avhandlar efterspelet.

Jag skrev i del 7 att min granskning av healingresearrangörerna hade utvecklats till ett konstprojekt men jag är inte så säker längre. Det handlar nog snarare om någon sorts tvångsmässigt självskadebeteende. Jag mår nämligen inte bra av att om och om igen ta del av researrangörernas usla argument för att man ska tro på John of Gods mirakel. Varje gång begraver jag ansiktet i handflatorna och förstår inte varför jag utsätter mig för plågan, allt det gör är ju att spä på mitt redan alltför djupa människoförakt.

Jag tycks dock vara fast i John of God-hjulet där det ena ständigt leder till det andra. I bloggeposets senaste inlägg bevistade jag ännu ett informationsföredrag, denna gång med researrangören Anita Ekberg. I pausen sålde man hennes bok, Vad är healing och hur kan det fungera?, som jag inte kunde låta bli att köpa även om det innebar att jag spräckte tusenlappen på John of God-relaterade varor och tjänster. Givetvis måste jag läsa boken och skriva några rader om den så att jag inte bidragit ekonomiskt till en oetisk näring utan anledning.

Jag har faktiskt tidigare skrivit en del om författarinnans affärsverksamhet. I del 2 skrev jag om företaget och insamlingsstiftelsen hon driver, om hur hon bemöter cancersjuka reseintresserade samt om ett par av helandeberättelserna hon publicerat på sin hemsida. I del 6 berättade jag kort om hur planerna på ett healingcenter utanför Gävle gått i stöpet. Del 7, slutligen, avhandlade som redan nämnts ännu en informationskväll om healingresorna, denna gång med just Anita som föredragshållare.

John of God-världen är de anekdotiska bevisens värld och en stor del av boken Vad är healing och hur kan det fungera? utgörs av berättelser skrivna av de som besökt John of God om de saker de upplevt där. Ibland hänvisar författarinnan förvisso till ”forskningsresultat” som ska bevisa healingens effekt men läsaren får sällan tydliga hänvisningar till var dessa ”forskningsresultat” står att finna och man förväntas ofta leta själv eller ta författarinnan på orden. Till ”forskningsresultaten” som man kan finna hör bland annat Masaru Emotos studier av tankars påverkan på iskristaller som fått välförtjänt kritik.

Besökarna som framträder i bokens olika berättelser tycks vara mer eller mindre rotade i den alternativa sfären. Man får man bland annat läsa om tidigare besök hos andra healers och gurus samt ta del av deras funderingar kring kvantmystik. Ett förmodat vaccinationsskadade barn far också förbi i en bisats i en av berättelserna. Det verkar alltså knappast som om John of God är första stoppet i den nyandliga karusellen för de som kostar på sig en resa.


Man presenterar i boken några av de andeväsen som John of God inkorporerar. Anita skriver att hon ibland sett John of Gods ögon helt klarblå när han kanaliserat ett specifikt andeväsen.

Det gäller att vara försiktig så att man inte går i samma fälla som de troende och låter de egna önskningarna och förväntningarna styra vad man ser. Möjligen kan det vara så att jag också bara ser saker jag vill se men jag tycker mig ibland ana i de olika berättelserna från Casan att de använder verksamma substanser på patienterna för att ge sken av att det faktiskt händer något med dem. Att få i dem någonting tillsammans med det heliga vattnet eller örtpreparaten man ordineras borde rimligen inte vara svårt.

Det berättas till exempel ofta att man efter de osynliga, andliga operationerna blir extremt trött och ligger och sover i något dygn. I boken berättar en man med tjocktarmscancer och metastaser i lever och lungor som rest med Anita om hur han kände sig vid tiden kring en sådan operation. Är det bara köandet, värmen och hans sjukdomstillstånd eller har han faktiskt blivit drogad?

Efter soppan mediterade jag en stund innan jag gick tillbaka till pousadan (värdshuset) för att äta lunch.
Kl 14 var det dags att ställa sig i operationskön. Kön gick raka vägen till operationsrummet/behandlingsrummet.
Jag stod upp och la höger hand på hjärtat för att sen blunda. Då började det. En mycket märklig upplevelse. Jag kände en bedövande känsla. Mina läppar domnade ungefär som hos tandläkaren. Jag började skaka och andas häftigt och fick problem med att stå. Jag koncentrerade mig på att inte ramla omkull och det rann från ögonen, näsan och munnen.
Efter en stund kom det fram en kvinna som torkade och lugnade mig. Jag fick öppna ögonen en kort stund för att stänga dem igen. Direkt därefter var det dags att gå och då var jag naturligtvis tvungen att öppna ögonen igen.
Anita tog emot mig och ställde mig mot en vägg så hon kunde samla ihop alla men jag fortsatte att andas oregelbundet. Då kom en man från Casan och kollade mig men uppenbart blev han nöjd med det han såg för han lämnade mig där jag var.
När Anita hade samlat ihop alla så försökte hon hjälpa mig till apoteket där jag skulle hämta mina operationsörter. Dessvärre så var jag så snurrig att hon ändrade sig och tog mig till ett eftervårdsrum. Det bemannas av minst en legitimerad sjuksköterska så även de omedelbara fysiska åkommor som kan vara allvarliga, kan identifieras och eventuellt behandlas på plats.
I eftervårdsrummet fick jag ligga tills min andning och min kropp återhämtat sig något sånär. Anita gick och köpte mina örter och efter ett par timmar så tog hon mig till pousadan där jag legat till skrivandes stund.
När jag låg i efterbehandlingsrummet så var känslorna mycket starka. Det var en blandning mellan eufori och misär. Jag visste inte vad jag skulle tro. Jag var ju så fysiskt påverkad. Hur kunde jag vara det? Men något måste jag ju tro. Oavsett så var den fysiska påverkan mycket kraftig.
Nu känner jag mig sliten. Trött och glad. Jag har legat och blundat, sovit och funderat i ett dygn. Efter en operation ska du inte göra något annat än att sova eller låtsas sova. Det är dock inte så svårt för mig.
I morgon blir det current room.

(Ekberg, A. (2011), Vad är healing och hur kan det fungera? s. 47-48)

Ett annat exempel från boken är Matthew som kommit till Casan för att bli av med en aggressiv hjärntumör. John of God, eller Medium João som han också kallas, tycks vilja ge Matthew biverkningar och förutsäga vilka de blir för att bevisa att det som sker på Casan är äkta.

En fredag eftermiddag i början av mars 2006 var Matthew i samlingshallen för att hjälpa till där han behövdes.
Medium João inkorporerad kom fram till honom och sa:
– Gå och hämta din fru.
Matthew sprang ut och hämtade Gessymara som mycket förvånad och orolig undrade varför. De skyndade sig tillbaka till Medium João/Entiteten som bad Gessymara att gå och hämta en burk örter. När hon kom tillbaka sade han:
– Öppna nu burken mitt barn. Jag kommer varken att röra vid burken eller örterna men kommer ändå att transformera den här burken med örtmedicin till något helt annat än passionsblomma. Jag vill att alla ska se kraften i det här. Örterna kommer att ha biverkningar som han kommer att både känna och se.

Örtpreparaten från Casa de Dom Inácio är baserade på Passionsblomma och specialdesignas av entiteterna för varje person. De ger i vanliga fall inga biverkningar.

Entiteten tog Gessymara lite avsides och berättad vilka biverkningar Matthew skulle få och hon frågade om hon skulle berätta det för honom.
Entiteten: – Nej, han behöver inte veta detta. Hans medvetna eller omedvetna ska inte ha någon påverkan på det du kommer att se. Ge honom två kapslar nu direkt, en till kvällen och därefter tre per dag tills kuren är slut. Hans andliga arbete är fullbordat och dessa örter kommer att rena hans fysiska system från alla bieffekter de tidigare behandlingarna har gett, speciellt cellgifterna. Lägga sedan märke till hur stark och frisk han blir.

Under tiden Matthew tog örtpreparatet fick han liknande bieffekter han fått när han gick på cellgifter, blev väldigt trött och mådde stundtals mycket dåligt. Några dagar efter att kuren var slut kände han sig friskare än någonsin.

(Ekberg, A. (2011), Vad är healing och hur kan det fungera? s. 100-101)

I de olika reglerna och ordinationerna på Casan som man får ta del av i boken kan man också ana att de nog ofta är till för att pressa så mycket pengar ur besökarna som möjligt. Förutom att folk så gott som alltid uppmuntras att återvända ett antal gånger handlar det också om så små saker som att man alltid måste ta taxi efter en osynlig, andlig operation även om man bor blott 50 meter från Casan.

Boken känns sammanfattningsvis som något av en tjockare reklamfolder för författarinnans egna healingreseverksamhet ämnad att inspirera de som funderar på att resa till Casan samt de som redan varit där.


Framsidan på boken pryds av ett foto som Anita tagit på Casan. Det påstås visa energierna på platsen och när John of God såg fotot uppmanade han henne att visa det för människorna i Sverige. De ljusa prickarna på fotot är de vanliga fotofenomen som brukar kallas orber. Prickarna är utmärkta objekt att tolka som annat än blott fotofenomen för den som gärna vill se belägg för något övernaturligt.


Vissa av fotofenomenen på bilderna i boken verkar dock inte ha uppkommit av en slump utan tycks ha kommit till genom manipulation. Dessa bilder har dock inte författarinnan själv tagit.

Avslutningsvis tre små kortnyheter från John of God-världen.

I. När mellandagstristessen var som värst anmälde jag för övrigt Anitas företag SEM, Svenska Energimedicinska AB och en av de andra researrangörerna till Konsumentverket för deras marknadsföring där de berättade om mirakulösa helanden från bland annat cancer på Casan i Brasilien. Detta kan nämligen bryta mot marknadsföringslagens paragraf 5 och 10. Det kändes som om det var hög tid att anmäla eftersom de haft flera månader på sig att uppdatera hemsidorna sedan den problematiska marknadsföringen lyftes fram i ljuset. Andra researrangörer ändrade omedelbart sina hemsidor men dessa två gjorde inga ändringar. P4:s lokala nyheter i Stockholm och Kristianstad har hunnit rapportera om anmälan. Återstår att se om Konsumentverket gör något åt saken.

II. På Casan används en sorts blinkande lampor som kallas kristallbäddar för att behandla besökarna. Det finns ett ganska stort antal sådana kristallbäddar i Sverige som besökare på Casan förmåtts köpa för dyra pengar. En av besökarna verkar ha ångrat sitt köp och försöker nu kränga kristallbädden på Blocket.

Healinglampa säljs pga platsbrist. John Of God använder den som komplement i sina behandlingar.
se ” John of God” på nätet.
Behandlar och balanserar chakrorna.
Nypris 50 000kr .Säljes till högstbjudande.

WebCite

III. Till sist lite obekräftat smaskigt healingreseskvaller som jag snappat upp när jag stått och lyssnat bakom en gardin på en John of God-relaterad tillställning. På ett sjukhus i Umeå sägs en sjukvårdsanställd ha rekommenderat patienter att åka till John of God för att bli friska. Om så är fallet har någon tolkat ”vetenskap och beprövad erfarenhet” synnerligen liberalt.

Tidigare inlägg i denna serie:
John of God akt 1: Introduktion till healingresorna på Studieförbundet Vuxenskolan, inlägget är en liten introduktion till healingresorna där jag utgår från Studieförbundet Vuxenskolans reklamföredrag som jag bevistade.
John of God akt 2: Den första halvan svenska entreprenörer i healingresebranschen, om den ena halvan svenska arrangörer av healingresor med destination John of God.
John of God akt 3: Den andra halvan svenska entreprenörer i healingresebranschen, fler svenska arrangörer av healingresor med destination John of God.
John of God akt 4: Jag fick cancer i stjärten eftersom jag skämts över att vara bög, det mest nervkittlande inlägget. Jag träffar en av researrangörerna, låtsas vara cancersjuk och intresserad av en resa till det brasilianska transmediet.
John of God akt 5: Mediabrus och mediebrus, om de första granskningarna i gammelmedia av healingresorna och John of God.
John of God akt 6: Varför man uti sin vanskapta torso skola gömma en mikrofon, mer mediauppmärksamhet och lite resonemang kring varför det är motiverat att wallraffa.
John of God akt 7: Fångad med byxorna nere på Jordstrålningscentrum, ännu en informationskväll om healingresorna, denna gång med researrangören Anita som författat boken detta inlägg avhandlar.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , .

   
   

   

John of God akt 7: Fångad med byxorna nere på Jordstrålningscentrum

Detta är del sju i min bloggserie om resorna till transmediet John of God. Länkar till de tidigare delarna återfinns i slutet av inlägget.

Från början var mina inlägg om healingresorna till John of God en medborgarjournalistisk granskning men har numera utvecklats till ett absurdistiskt konceptkonstprojekt som ska utforska spänningsfältet mellan nihilism, militant ateism och nyandlighet. När jag tänker efter har nog hela denna blogg utan att jag vetat om det varit ett sådant konstprojekt redan från början.

Precis som farbror Vilks måste gå dithän hans konstprojekt leder honom även om det är en konferens för konspirationsteoretiska antimuslimska agitatorer så måste också jag gå dithän mitt gränslösa konstprojekt leder mig om det så är ännu en informationskväll om healingresorna till John of God. Livet som medborgarkonceptkonstnär är dock varken särskilt glamouröst eller utvecklande. Vilks bjuds på flotta hotell i New York och får tala inför en massa människor. Jag får betala 130 kronor för att gå till nyandliga sammanslutningen Jordstrålningscentrum och där lyssna till sådant som jag redan hört till leda.

Föreläsare för kvällen var researrangören Anita vars affärsverksamhet jag skrivit om tidigare i min bloggserie. I del två berättade jag om hennes hemsida samt vilka förhoppningar hon gav en cancersjuk presumtiv resenär. I del sex skrev jag kort om hur hennes planer på ett healingcenter utanför Gävle gått i stöpet.

Jag hade inga högre förväntningar på tillställningen. Blott en sak gjorde dock att det kom att bli värt pengarna och tiden, nämligen när Anita inledningsvis berättade om uppmärksamheten som John of God-resorna fått. Beskrivningen av de senaste veckornas kritik av verksamheten präglades av överord. Det hade varit ”väldiga protester”, ”förföljelse” och en ”ful attack”. Den senaste tidens händelseutveckling begränsade naturligtvis också vad hon kunde säga eftersom hon inte visste vilka vi var, berättade Anita för oss. Jag satt och myste åt överorden, ett sådant där riktigt gott överordsmys som man kan ha när någon använder extrema överord om något man själv gett upphov till. Jag kände att det varit värt allt slit och att trycka på mediatipsarknappen så att pekfingret blev ömmande blått.

Överordsmyset drunknade dock tyvärr i skräcken för att bli upptäckt. När Anita pratade om den senaste tidens ”förföljelse” dunkade mitt hjärta snabbare och snabbare samtidigt som jag svettades och kände att jag blev högröd i ansiktet. Tänk om de förstod vem jag var, jag kände faktiskt igen en person från ett tidigare möte. Nyandliga damer är kanske inget man borde bli rädd för men min skräcktröskel är faktiskt skrämmande låg. Även om jag var fylld av panik inuti måste jag ha lyckats dölja det hyfsat utåt eftersom jag verkade undgå upptäckt.

Trots skräcken var det ändå värt det, även om jag inte nämndes vid namn så kände jag mig i alla fall på något sätt sedd. Hjalmar Söderbergs ord kändes lika sanna som alltid: ”Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna något slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst.”

Jag känner mig nämligen lite som en bortglömd dokusåpakändis. Fjärran är tiden när jag tack vare John of God-inläggen fick mina femton minuter och figurerade i pappersversionen av Västerbottenkuriren samt i P3-programmet Verklighetens två radioreportage. Jag hade faktiskt börjat fundera över att följa den i överkant uppmärksamhetstörstande bloggaren och dokusåpakändisen Jockibois exempel och låta en bild på mig insmord i fekalier pryda bloggens header samt med jämna mellanrum posta videos där jag onanerar för att ånyo bli sedd. Uppmärksamheten på föredraget räddade mig dock temporärt från detta öde.


Läkaren Bezerra de Menezes som dog vid förrförra sekelskiftet verkar vara en andevärldens motsvarighet till stafettläkare. Han arbetade enligt Anita ibland på Casan och ibland på det spiritistiska centret Temple of Good Will i Brasilia.
Bildkälla: Wikimedia commons

Min fixering vid healingresorna är nog egentligen inte hälsosam på något sätt. Man kan undra hur många informationsföredrag jag måste besöka innan jag kvalificerar mig för TV3:s program Stalkers. Jag vet dock inte om man är galen för att man besöker den här typen av tillställningar eller om man blir galen av dem, måhända är det en kombination. Sådant som bidrar till det senare orsakssambandet är hur som helst utläggningarna om varför det som händer på Casan måste betraktas som äkta. De lama intäkterna de troende tar till intäkt för att det är på riktigt är nämligen ett blysänke för den mentala hälsan hos den stackare som måste lyssna på dem. Anitas informationskväll var inget undantag.

Hon hade flera olika utläggningar om varför man borde tro på Casans mirakel. Det handlade om de högst ordinära fakirtricken. Det handlade om hur John of God ändrade tonfall och kroppshållning när han kanaliserade olika andeläkare. Det handlade givetvis också om påstådda mirakulösa helanden som svårligen kunde kontrolleras i efterhand. Värst av allt var nog dock när hon visade foton från Casan med så kallade orber, dvs olika typer av fotofenomen. Fotona sades visa de andliga energierna på Casan. Sådant någon skulle kalla ett misslyckat foto är ibland en annans mirakel.

Anita hävdade vidare att Casan välkomnade nyfikna forskare. Det verkade dock inte röra sig om några vetenskapliga studier av det som försiggick där. Snarare verkade det ofta vara i form av att ”forskaren” stod och tittade över axeln på herr of God när denne gjorde något av sina fakirtrick på patienterna.

En fråga som dryftats på alla informationsmöten jag bevistat är varför inte alla som besöker John of God blir helade. Anita kunde tänka sig att en del faktiskt inte ville bli helade. Hon hade till exempel haft med sig en sjuk man på en av sina resor som var livrädd att bli av med sin sjukpension.

Anita berättade också att Casan drevs med donationer. Vi fick veta att alla ville ge när de kom till Casan. Det var lite motsägelsefullt eftersom Anita också berättade om flera som hade dåligt med pengar och egentligen inte hade råd att resa till Casan. Bland annat berättade hon om ett par föräldrar till ett cancersjukt barn som kände att de inte hade råd med de upprepade resorna till Brasilien. Till slut fick de dock besked av de kanaliserade andarna att cancern var borta så att de inte behövde åka tillbaka till Casan mera.

Anita berättade också en historia om en före detta cancersjuk kvinna som tydligen utsatts för samma utpressning som mig när jag träffade en researrangör och låtsades vara cancersjuk. Jag hade då fått veta att om jag inte gick till botten med mina tankar skulle cancern återkomma även om jag opererade bort den. Kvinnan som Anita berättade om hade rest till Casan just eftersom hon var orolig att hennes cancer skulle återkomma. Hon hade där fått veta att orsaken till sjukdomen fanns kvar i hennes energifält och att hon behövde åka tillbaka ett antal gånger till Casan för att rensa bort den. Genom en diabolisk utpressning kunde John of God därmed dra in några extra tusenlappar till Casan. Man behövde alltså inte vara direkt sjuk för att åka till Casan utan man kunde faktiskt åka dit och förebygga. Anita var inte rädd för att spela på folks rädsla utan sade att: ”Har du någon liten prick någonstans eller någonting i kroppen som kan bli någon konstig sjukdom eller någon svår sjukdom så naturligtvis så jobbar ju de på att få bort det”.

Men jag ska inte bara klaga över besöket. I vissa avseenden är den nyandliga världen faktiskt överlägsen världen utanför. Till exempel finns en rakhet och avsaknad av krusiduller som samhället i stort nog borde ta efter. En episod under kvällen som illustrerade detta var när damen som satt på raden bakom bad mig dra upp byxorna eftersom man kunde ”se rövhålet”, som hon så rättframt uttryckte det. Jag hade nog tyckt att mina jeans var lite väl lågt skurna men hade faktiskt inte trott att det var så illa. Skamset drog jag upp byxorna och intog en mindre avslöjande sittställning. Utan ironi så uppskattade jag dock verkligen informationen och kommer fortsättningsvis att korrigera min hållning och det sätt på vilket jag bär mina kläder. Kunskap är inget ok att bära.

Avslutningsvis lite inrikes John of God-nyheter i korthet.

Jag har skrivit en sammanfattning av John of God-affären på Vetenskap och Folkbildnings blogg. För den som läst alla mina inlägg om John of God på denna blogg framkommer inget nytt, förutom en liten utläggning om hur pålitlig siffran på femhundra svenska resenärer årligen är.

Cancersjuke Nils som bloggar om sin sjukdom har varit hos John of God. På sin blogg illustrerar han det jag i del fyra menade var mycket problematiskt med idéerna om tankarnas betydelse för sjukdomar som florerar bland Casans anhängare. Om man som cancersjuk förmås tro att sjukdomen har sin grund i de egna tankarna, hur stressande blir då inte de negativa tankar man oundvikligen har i en sådan situation? Nils skriver följande på sin blogg, fetningen är dock min.

Vet ännu inte hur jag ska hantera detta dilemma. Mitt bloggande och min öppenhet har gett avsevärt mer tillbaka i form av mänsklig omtanke och värme än vad det kostat. Men det är ett dilemma. Jag märker. Min ”friskinställning” mals ner och jag riskerar att bli alltmer ”min sjukdom” – vilket riskerar att bli självuppfyllande. En läskig kraft jag känner av.

Sydsvenskan har också tagit upp resorna till John of God. De har intervjuat filosofiprofessor Sven Ove Hansson och en utredare vid Socialstyrelsen. Tidningen har fokuserat på de skånska researrangörerna. De har därför också intervjuat researrangören Jannie. Hon vill i artikeln inte påstå att hennes healingreseverksamhet leder till botande av cancer. Jannie är dock en av de researrangörer som ändrat en del på sin hemsida efter mediauppmärksamheten. Där det tidigare stod ”Man kan ha olika anledningar att åka hit, epilepsi, cancer mm” (WebCite) står det nu ”Alla har olika anledningar att åka hit, hälsa, livsfrågor, relationsproblem, välmående mm.” (WebCite)

Vidare, när jag i del tre mejlade henne och låtsades vara cancersjuk och intresserad av att resa till John of God fick jag svaret: ”Om chansen att bota just en specifik sjukdom kan inte jag svara på, de enda som kan svara på den frågan är entiteterna som arbetar genom John of God. Det är något mellan dem och just dig. Vissa som kommer hit får hjälp direkt, medans andra tar lite längre tid.” Även om svaret är lite tvetydigt så antyder ju den sista meningen att det egentligen bara är en tidsfråga innan man blir helad.

Den nyandligt sinnade och alternativt tänkande läkaren Robert Hahn har på sin blogg bemött Sven Ove Hanssons kritik mot healingresorna i media.

Hansson tar ställning i dessa frågor på ett personligt emotionellt och strikt vetenskapligt sätt. Den medicinska etiken har dock utvecklat ett förhållningssätt till dessa fenomen med vetskap om att i praktiken alla kancersjuka patienter, förutom konventionell vård, även skaffar sig komplementär behandling. I korthet går den ut på följande:

En läkare skall inte rekommendera sina patienter att ta emot alternativa behandlingar. Om patienten ändå gör det kan man säga att man själv inte tror på den och framför allt avråda om den alternativa behandlingen är farlig för hälsan, eller interagerar med den konventionella behandlingen. Men hoppas och tror patienten på att en alternativ terapi, bön eller healing skall hjälpa så skall läkarens inställning vara neutral. Att förhindra och försvåra för patienten i det läget är att beröva en dödssjuk patient hoppet om att bli frisk. Det är klart oetiskt. Att förlora hoppet har inte bara en stor betydelse både för psyket och för förmågan att överleva. Förlust av hoppet skapar en svårbearbetad sorg.

(Källa)

För det första skulle det vara intressant med en källa på påståendet att i praktiken alla cancersjuka även tar emot komplementär vård.

För det andra, även om det knappast är så att ett förhindrande och försvårande med nödvändighet innebär att man berövar en patient allt hopp så låter det förvisso rimligt att en läkare i det enskilda fallet nog bör agera såsom Hahn beskriver. Sven Ove Hansson har ju dock i samhällsdebatten knappast samma roll som läkaren.

För det måste ju vara så att får patienten aldrig möjlighet att knyta sitt hopp till John of God och hans bluffmetoder så kan man ju inte beröva någon hoppet genom att problematisera mottagandet av metoder som saknar vetenskaplig grund. Patienten kan då lämpligen knyta sitt hopp till något som verkligen fungerar istället.

Robert Hahns hustru är för övrigt medial och hittar på budskap från andevärlden som denne ska tro på, alternativt hittar hennes hjärna på saker som de båda ska tro på. I slutet av sitt blogginlägg berättar Hahn hur som helst om hur han fick healing av ett annat medium trots att han egentligen inte trodde att det fungerade. Det visar sig dock att han får ompröva sin ståndpunkt. Fetningen i slutet av citatet är min.

Jag trodde nämligen inte alls på healing. Nu kände jag dock en märkligt kraft, som en långsamt fortskridande tämligen stark elektrisk stöt som gick från axlarna ända ner till fötterna. Den var verkligen mycket påtaglig. Därefter uppstod det mest förvirrande av allt. Benen började domna bort och tycktes efter 10-15 sekunder vara helt försvunna. Det kändes som om jag inte hade några ben längre! Mycket besynnerligt, jag har faktiskt aldrig varken förr eller senare varit med om något liknande. Men så fort Anna-Lena tog bort händerna började känslan komma tillbaka. Men det tog en stund. Fiffel? Knappast, min fru var med hela tiden.

(Källa)

Man kan alltså komma fram till att något inte är bluff genom att Hahns fru är närvarande.


Marie-Lousie Hahn, bluffdetektor.

Tidigare inlägg i denna serie:
John of God akt 1: Introduktion till healingresorna på Studieförbundet Vuxenskolan, om reklamföredraget i Studieförbundet Vuxenskolans regi.
John of God akt 2: Den första halvan svenska entreprenörer i healingresebranschen, om några svenska arrangörer av healingresor till John of God.
John of God akt 3: Den andra halvan svenska entreprenörer i healingresebranschen, vidare om svenska healingresearrangörer.
John of God akt 4: Jag fick cancer i stjärten eftersom jag skämts över att vara bög, om mina möten med en av researrangörerna. Jag låtsas vara cancersjuk för att se vilket bemötande man får.
John of God akt 5: Mediabrus och mediebrus, bland annat om Västerbottenkurirens artikel, reaktionerna på den samt om Verklighetens första reportage.
John of God akt 6: Varför man uti sin vanskapta torso skola gömma en mikrofon, om Verklighetens andra reportage och lite John of God-nyheter i korthet.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , .

   
   

   

Mellanspel i Berlin

Mellan den tolfte och femtonde oktober var det dags för en av mina högst ovanliga utlandsresor. Jag besökte under några dagar Europas rättmätiga huvudstad Berlin.

Även om jag förvisso är vän av tysk kultur så är jag direkt ovän med matkulturen. Jag provade under Berlinvistelsen Hachse som väl i sig var ätbart. Till det serverades dock, förutom Sauerkraut, rikliga mängder av ett tillbehör som var en sällsynt bisarr skapelse. Tänk dig att du vänder en burk leverpastej upp och ner på en tallrik, där har du vad som serverades till rätten. Jag försöker glömma det illamående fettbomben orsakade så jag tänker inte ta reda på vad tyskarna gett det sataniska påfundet för namn.

En annan annorlunda tysk kulinarisk skapelse är currywursten. Tyskarna har faktiskt tillägnat Berlins kanske mest kända snabbmat ett eget museum i form av Deutsches Currywurst Museum Berlin, ett helt museum tillägnat den kryddade korven. Det blev självklart ett besök.

Så långt maten, men vad annat satte sig i minnet? Jag vill inte bekräfta några fördomar om tyskar men jag tror inte att det i någon annan av Europas huvudstäder hör till vanligheterna att man på tunnelbanan en kväll ser en medelålders man i gummibyxor med en nallebjörn i handen, något jag fick uppleva och troligen aldrig kommer att kunna radera från näthinnan. Ingen medpassagerare på U-Bahn höjde dock det minsta på ögonbrynen åt mannen. Varthän han var på väg och vad han skulle göra där vill jag inte veta.


Här i Currywurstmuseums kärna kan man skåda en avbildning av currywurstens tillbehör, den röda såsen i mitten och stripsen till vänster. Till höger syns ett litet rum tillägnat maträttens uppfinnare.


På Beate Uhse Erotikmuseum kunde man hitta den tillhörande korven.


Jag köpte en judetidning att läsa på flyget hem.

Liknande inlägg på denna blogg:
Mayafolket och jag, jag gör Mexiko.
Tallinn och jag, jag gör Tallinn.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , .

   
   

   

John of God akt 6: Varför man uti sin vanskapta torso skola gömma en mikrofon

Detta är del sex i mitt gränslösa konstprojekt ”Den svenska healingresebranschen”. I del ett bjuds man på en introduktion till healingresorna med destination John of God i Brasilien. I del två och tre tittar vi närmare på de svenska healingresearrangörerna. I del fyra träffar jag en av arrangörerna, påstår jag att jag har ändtarmscancer och låtsas vara intresserad av en resa. I den femte delen redogörs för det inledande mediabruset.

I förra inlägget skrev jag om P3-programmet Verklighetens första reportage om de svenska healingresorna till John of God. Man tog då bland annat upp den troligen olagliga marknadsföringen. Verkligheten skulle dock göra ännu ett program om John of God med fokus på mitt och researrangören ”Therese” fina och minnesvärda möte. Enligt presentationen på SR:s hemsida höll den ansvarige journalisten ifråga på med en radiodokumentär om Peter Mangs och verkade alltså vara intresserad av intressanta personer. Att han skulle vilja kika förbi hos mig och teckna mitt personporträtt var nog därför inte helt otippat.

Trots att jag varit generös med underlag till reportaget valde journalisten dock att fortsätta på HBTQ-temat från del fyra i min bloggserie genom att, ursäkta uttrycket, rövknulla mig. I reportaget ingick nämligen en för mig förnedrande uppringningsscen där jag telefonerade Therese. Detta kunde jag förvisso undkommit om jag lagt upp granskningen lite proffsigare och kontaktat henne efter att jag skrivit inlägget om hennes affärsverksamhet men medborgarjournalistik är ju ändå något som per definition sköts av amatörer.

I programmet restes också frågan om mitt wallraffande som cancersjuk måhända var omotiverat. Therese som också intervjuades menade nämligen att hon var öppen med allt och att det gått lika bra att intervjua henne. Jag anser dock att vissa saker hade jag faktiskt inte fått veta genom att fråga.

Det viktigaste av allt var omständigheterna kring de varor jag köpte. Det var aldrig någon tvekan om att det var mot min påstådda ändtarmscancer jag skulle få örterna, något som varit olagligt om jag verkligen haft sjukdomen. Redan i sitt andra mejl till mig, efter att jag först påstått att jag hade ändtarmscancer och därefter accepterat att vi skulle träffas för att prata energimedicin, skrev Therese: ”Härligt att höra att du har rätt inställning och approach till ditt nuvarande tillstånd! Jag åker som bekant till Brasilien den 23 juli och har möjlighet att ta med örter från ”John of God” till dig. Dem kan du ta jämte cytostatika. Jag bifogar info kring det ovan och nedan.” I den bifogade informationen stod det klart och tydligt att ”Skriv på fotots baksida vilka problem du vill ha hjälp med alt. vilken sjukdom du lider av.” Cirkeln slöts sedan under våra möten när jag lämnade över mitt foto med ”Rectal cancer” skrivet på baksidan, betalade och fick örterna.

Något annat som inte hade kommit i dagen under en intervju är pengahungern i branschen. Oavsett om lönsamheten är hög eller låg brukar ju motorn i den alternativmedicinska världen, som på så många andra ställen, vara penningen. Att Therese redan i sitt andra mejl till mig skulle börja mjölka mig på pengar och försöka sälja in varor jag aldrig uttryckt något intresse för är något som inte hade framkommit i en intervju.

Vidare hade det i en intervju varit svårt att belysa de obehagliga metoder där man upplyser patienten om att cancern kommer att poppa upp igen om man inte går till botten med de underliggande känslorna, något John of God på Casan lämpligt nog kan hjälpa till med om man slantar upp för en resa dit.

Sedan finns det mer subtila saker som inte skulle framkomma i en intervjusituation, som till exempel komplimangerna och underblåsandet av hoppet om en lysande framtid som förebild. Sådana saker kan kanske bara vara uppmuntran men det kan också vara manipulation för att sälja in varor och tjänster.

Självklart står Therese för de grundläggande idéerna om att allt i grund och botten handlar om energibärande tankar. Det är dock ändå troligt att idéernas absurditet tillåts blomma ut i sin fulla prakt när man wallraffar till skillnad från i en intervju där man rimligen anpassar svaren något. Detta borde inte enkom motivera wallraffandet men kan ses som en fin bonus.

Slutligen lite svenska John of God-nyheter i korthet.

ETC har också tagit upp resorna till John of God. De har intervjuat researrangören Maria, en troende resenär samt Osher centrums Martin Ingvar. De har också en artikel om cancersjuke Kristian som bloggar om sin sjukdom. Han berättar om hur han i kommentarsfältet bombarderas med tips om alternativa metoder. Det handlar bland annat om att dricka sin egen urin och att besöka John of God.

Skeptikerpodden har även de avhandlat healingresorna. De diskuterar bland annat olika möjligheter att testa John of Gods förmågor. Man bjuds också på en intressant utläggning om hur man nog ändå kan betrakta researrangörerna som skitstövlar trots att de själva tror på John of Gods krafter.

Jag skrev tidigare om researrangören Anita som planerade ett integrativt center i Sverige med den helande energin från Casan som grund. Jag hade dock inte uppmärksammat var någonstans detta var tänkt att ske. Det visade sig att Anita tillsammans med andra tänkt köpa Hammarby Kapell väster om Gävle för att förlägga verksamheten där. Kyrkoherden Karl-Erik Tysk har dock haft invändningar. Debatten har gått fram och tillbaka på Gästriklandstidningen Arbetarbladets insändarsida och det verkar som om köpet inte kommer att bli av.

På frågan i P3:s Verkligheten om jag ville förstöra för researrangörerna svarade jag ja och fnittrade. Detta svar skulle kanske kunna nyanseras något men jag kan inte utesluta att längtan efter kaos och förstörelse i slutändan är vad det djupt där nere i min själs källarnivåer handlar om. Min fiktive motsvarighet i South Park, Professor Chaos i videon ovan, har i vilket fall som helst detta mål.

Tidigare inlägg i denna serie:
John of God akt 1: Introduktion till healingresorna på Studieförbundet Vuxenskolan, om mina reflektioner efter Studieförbundet Vuxenskolans föredrag om John of God.
John of God akt 2: Den första halvan svenska entreprenörer i healingresebranschen, om några svenska arrangörer av resor till Casan i Brasilien.
John of God akt 3: Den andra halvan svenska entreprenörer i healingresebranschen, vidare om de svenska healingresearrangörerna.
John of God akt 4: Jag fick cancer i stjärten eftersom jag skämts över att vara bög, om min nervkittlande wallraffning hos en av researrangörerna.
John of God akt 5: Mediabrus och mediebrus, bland annat om Västerbottenkurirens inledande publicering och Verklighetens första reportage.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , .

   
   

   

John of God akt 5: Mediabrus och mediebrus

Detta är femte delen i mitt bloggepos om healingresorna till John of God i Brasilien. I första delen berättar jag om en introduktionsföreläsning hos Studieförbundet Vuxenskolan. I de därpå två följande delarna tittar jag närmare på de svenska researrangörerna. I del fyra, slutligen, wallraffar jag som påstått cancersjuk hos en av researrangörerna.

Det har i alla fall hunnit bli lite mediaspinn modell light efter att mina blogginlägg om den svenska affärsverksamheten kring transmediet John of God publicerades. Västerbottenkuriren var först ut med ett reportage om den lokale healingresearrangören Inez Abrahamsson som är en av damerna bakom Weforyou. Genast plockade bland annat TT och Morgonekot upp nyheten. P4 Extra höll också en liten minidebatt mellan Abrahamsson och filosofiprofessor Sven Ove Hansson. Djupast gick dock P3:s Verkligheten som dagen efter hade ett längre reportage om verksamheten. Förhoppningsvis är det inte slut i och med detta, fler publiceringar är eventuellt på gång.

I de två reportage där jag figurerar framstår jag som en käck liten äppelkindad gosse hämtad ur en gammal svartvit film. Denna käcka gosse har sett något upprörande, dunkat näven i bordet och med nasal röst utropat ”Någon måste sätta P för dessa kanaljer och ormoljeförsäljare!”. Hade jag varit tjugo år yngre hade mitt engagemang i John of God-frågan nog varit gulligare. Nu blir det nästan lite creepy hur långt jag gått för att ta reda på mera om verksamheten. Något måste man dock fördriva tiden med mellan vaggan och graven och snokande på charlatanverksamhet är i vilket fall som helst mer konstruktivt än att dricka maltdrycker eller titta på någon form av idrottsutövning.

Abrahamsson har sedermera faktiskt PO-anmält Västerbottenkuriren för deras publicering. Abrahamsson tycks bland annat mena att man försökt smutskasta henne genom koppla ihop henne med, som hon menar, mindre seriösa researrangörer. Som om man skulle behöva någon extra smutskastning av någon som bedriver en verksamhet där man säljer en kostsam verkningslös behandling till svårt sjuka.

Inez Abrahamsson borde istället vara tacksam för den hjälp hon i och med P3-dokumentären fått att städa Weforyous hemsida från påståenden om hur John of God kan bota svåra sjukdomar. Dessa påståenden stred troligen mot marknadsföringslagen. För även om själva behandlingen troligen inte är olaglig eftersom den sker utanför Sveriges gränser så kan marknadsföringen faktiskt vara det. Detta kan kanske också vara det viktigaste som mediabruset fört med sig, att researrangörerna fått sig en tankeställare kring hur de marknadsför sina resor och vad de påstår att man får ut av en resa till John of God. Weforyou är nämligen inte den enda researrangör som städat sina hemsida efter radioreportaget även om flera researrangörer fortfarande har kvar påståenden som antagligen är brott mot marknadsföringslagen.

Så småningom kommer jag att, med hjälp av en annan person, göra en liten uppföljning av arrangörernas verksamhet för att se hur de hanterar svårt sjuka resenärer framledes. Det ska bli spännande att se huruvida det skett någon förändring.

Den efterföljande ”debatten” har annars inte varit särskilt konstruktiv. Ett enfaldigt argument som nyttjats av John of God-anhängarna är att man måste ha varit på plats i Brasilien för att få uttala sig om det som händer där. Om man följde den lustiga principen skulle bland annat den astronomiska forskningen få stora problem. Vidare har man påstått att healingens effekt är belagd i studier, dock utan att ge några konkreta hänvisningar. Det har också hävdats att det inte är en dyr resa. Då glömmer man dock bort att det inte marknadsförs som en resa i första hand utan som en behandling. För en verkningslös behandling är strax över tjugotusen exklusive extrautgifter mycket dyrt. Lågvattenmärket i ”debatten” är dock anklagelsen om att kritiken mot researrangörerna i grund och botten handlar om kvinnohat.


Varning: Kvinnohat kan göra att du inte gillar brasilianska transmedier som skär i kvinnobröst!

Till sist, visst är det kul att healingreseverksamheten börjat exponeras i media vilket var den ursprungliga förhoppningen när jag skrev mina inlägg. Kronan på verket var dock när Nyheter24 klassade mina inlägg som det bästa på nätet just då, före kvalitetsalster som ”Hillary Clinton spanar in Aguileras bröst” och ”Reporter kallar Christina Hendricks fyllig”. Större kan det knappast bli.

Tidigare inlägg i denna serie:
John of God akt 1: Introduktion till healingresorna på Studieförbundet Vuxenskolan, om ett föredrag hos Studieförbundet Vuxenskolan som jag besökte.
John of God akt 2: Den första halvan svenska entreprenörer i healingresebranschen, om några av de svenska researrangörerna.
John of God akt 3: Den andra halvan svenska entreprenörer i healingresebranschen, bland annat om hur det gick till när en av researrangörerna blev tillsagd av de kanaliserade andarna att ägna sig åt verksamheten.
John of God akt 4: Jag fick cancer i stjärten eftersom jag skämts över att vara bög, om min wallraffning hos en av researrangörerna.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , .