Hogwarts utan tjejer och magi

Tredje boken att läsa och recensera av de som inköptes på högerextrema arrangemanget Identitär Idé blev Tito Perdues Morning crafts, en roman med högerradikalt budskap. Även om boken inköpts någon helt annanstans hade man nog ändå anat att författaren hör hemma långt ute på högerkanten då det är ökända bokförlaget Arktos som är bokens utgivare.

Skulle man vilja veta mer om Perdues världsbild kan man lyssna till honom när han deltog i Henrik Palmgrens högerextrema och konspiracistiska podcast Red Ice Radio häromsistens. I avsnittet, som för övrigt hade den icke politiskt korrekta titeln The ills of equality & extreme democracy, sade Perdue bland annat: ”I would say the caucasian race is infinitely the most superior the world has seen and it wouldn´t be a bad thing if we ruled the globe”.

Fullt lika tydligt rasideologiskt är inte budskapet i Morning crafts, det är nog mer att betrakta som extremreaktionärt. Boken handlar om trettonårige Leland Pefley som tillsammans med en massa andra pojkar blir bortförd till en ensligt belägen skola. Första kvällen berättar en för dem okänd man vad de är där för att göra.

”That´s right – geometry. And poetry and philosophy, too. Oh! More of poetry than you thought your poor little heads could hold! Music! Music, botany, and Chinese. Who can throw the javelin best? We want no boy here who can´t run to Slocum´s Corner and back again in under ten minutes. Chess!”
”And not one single girl.”
“Yes, no girls. This is a thinking place, my friends.”

(Källa: Perdue, T., Morning crafts, s. 26)

Enligt uppgift från Tito Perdue själv i Red Ice Radio är det fru Perdue som bekostat hans levnad under författarskapet. Man måste säga att det är väldigt snällt av hustrun att sponsra ett författarskap i vilket det torgförs att hennes halva av mänskligheten inte hör hemma på platser där man tänker.

Snällt eller ej så rör det sig i alla fall om någon sorts elitskola med fokus på klassisk bildning som huvudpersonen Leland hamnat på. Skolan är mycket hierarkisk och de mindre framgångsrika eleverna behandlas som djur. Först är Leland och de andra bortförda pojkarna djupt skeptiska till verksamheten och han umgås med tanken på att fly. Mycket snart börjar Leland dock uppskatta tillvaron på skolan och man får följa hans anmärkningsvärt snabba väg från en vanlig, simpel gosse till en lillgammal, aristokratiskt lagd reaktionär som studerar omänskligt hårt och föraktar det jämlika samhället utanför skolans väggar. Morning crafts är nog därmed att betrakta som någon sorts bildningsroman, om än en udda och obehaglig sådan.

Det är väl just hur saker och ting utvecklas som gör romanen så udda. Bortförandet till den ensligt belägna skolan och hjärntvätten hade ju annars kunnat fungera som inledningen till en tämligen ordinär psykologisk thriller där man istället fått följa huvudpersonens frigörelse från den sektartade miljön.

Sammanfattningsvis kan man säga att Morning Crafts är en Harry Potter utan magi och tjejer men med ett ultrareaktionärt budskap. Att det i Morning Crafts går så lekande lätt att få en gosse i nedre tonåren att älska grekiska, botanik och klassisk musik gör dock att Harry Potter trots trolldom och fantasiväsen nog i slutändan ändå är den mer realistiska boken av de två.

Bildningsroman med reaktionärt budskap av Tito Perdue

       

       

Därför är journalister vänstervridna

Jag har ofta funderat över varför journalister tenderar att ha vänstersympatier. Varför skulle det egentligen finnas någon form av samband mellan att vara intresserad av att granska och stå till vänster i politiken? När jag slösurfade in på konspirationsforumet Vaken och läste en artikel om konspirationsteoretiske veteranen Jüri Lina och hans nya film föll dock alla bitar på plats.

Etablissemanget har låtit de kommunistiska journalisterna göra karriär och stoppat andra, som Jüri Lina. Varför? Därför att vänsterjournalister är ofarliga på grund av sin okunnighet och blinda tro på sociala utopier. Deras tänkande styrs av vänstra hjärnhalvan och därför kan de inte använda sin skalärvågsinterferometer för att se helheten. Det brottsliga etablissemanget utnyttjar detta för att man inte skulle avslöja deras nya illdåd på väg mot sin tilltänkta diktatur (NWO). Olof Palme sägs ha fifflat med Journalisthögskolans antagningskrav genom ett psyktest, som gynnar tankemässigt efterblivna människor, därför är det föga förvånande att påfallande många kommunister klarade testet.

Liknande inlägg på denna blogg:
Det enda rätta, om en konspirationsteoretikers nyutgivna bok om bland annat medias påstådda förtryck av sanningssökare.
Jüri Lina, frimureriet och jag, om ett föredrag med konspirationsteoriernas grand old man.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , .

       

       

Varför kunde inte väljarna rösta bort Lenin från makten?

Jag brukar intressera mig för vilka sökfraser de som hittar till min blogg via google använder sig av. En återkommande webbsökning som leder till denna blogg och som jag tidigare nämnt i förbifarten är ”Varför kunde inte väljarna rösta bort Lenin från makten?”. Denna fras har uteslutande förekommit i sökningar från Göteborg och har uteslutande gjorts antingen i november eller februari. Bristen på geografisk spridning, de så gott som identiska formuleringarna samt periodiciteten får mig att misstänka att det rör sig om någon form av återkommande skoluppgift. Ingen har googlat från en mobil enhet så fusk under någon form av prov måste uteslutas. Det rör sig antagligen om någon form av hemuppgift.

Detta inlägg måste rimligen komma att placera sig allra först nästa gång någon liten parvel från Sveriges framsida googlar svaret på den av läraren tilldelade frågan.

Så nu talar jag till dig som googlat dig hit, bortskämda lilla skitunge som välsignats genom att födas i en tid när all världens samlade kunskap, och förvisso även galenskap, bara är en googling bort. Säg åt din av svenskt utbildningsväsende undermåligt utbildade lärare att frågan är helt fel ställd. Sovjetunionens medborgare var per definition inte väljare eftersom de inte hade någon rösträtt. Punkt.

OBS, uppdatering 120606: När jag skrev detta inlägg sökte jag runt lite på internet för att se om någon form av val ägde rum under Lenins styre. Jag trodde då att jag hittat belägg för att något sådant inte förekommit. Det kom dock att visa sig att jag hade fel. Medborgarna i Lenins Sovjetunionen kunde faktiskt i någon mening anses vara väljare, se diskussion i kommentarstråden nedan. Jag ber därför förbehållslöst den representant för svenskt utbildningsväsende som känner sig träffad av ovanstående påhopp om ursäkt. Du elev som googlat dig hit för att få svar på frågan är dock fortfarande en bortskämd liten skitunge!

Liknande inlägg på denna blogg:
Relationen mellan delfiner och människor, ett urval av de olika googlingar som leder till min blogg.
Kriminalvården tänker nytt, om varifrån webbsökningarna som leder till min blogg härrör.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , .