Saker att säga till Gud när man går på toa

De sunnimuslimska fundamentalisterna på Ibn Abbas Centret sjösatte häromveckan ännu en webbsida, www.dhikr.se. För oss hardcorefans till Ibn Abbas Centret var detta givetvis rena julafton. Dhikr är en sorts frivillig bonusbön man kan recitera ibland och på sajten har man ett arkiv med dhikr man kan rabbla vid olika situationer och tider på dagen. Det finns till exempel dhikr att recitera på morgonen, dhikr man kan recitera på kvällen och dhikr att recitera när man klär på sig. Ja, det finns till och med dhikr man kan rabbla när man går på toaletten.

Att följa mitt exempel och på djupet studera olika religioner och trosföreställningar är något som ökar förståelsen. Den toalettdhikr som följer nedan förstår jag till exempel eftersom jag från en annan föreläsning lärt mig att det gäller att skaffa sig Allahs beskydd från de bajsätande andeväsen som bor på toaletten då de annars kan förälska sig i en när de ser en naken och därför besätta en. Om det inträffar måste Herr Wadud från Ibn Abbas Centret komma och läsa Koranen över en för att därmed driva ut andeväsendena..

Åminnelse när man går in på toaletten

I Allahs Namn. O Allah! Jag söker tillflykt hos Dig från de manliga och kvinnliga djävlarna.

(Källa)

Nästa toalettdhikr fattar jag dock inte alls.

Åminnelse när man går ut från toaletten

Jag ber om Din förlåtelse

(Källa)

Vad är det man ber om ursäkt för? Besöket måste väl rimligen ha varit synnerligen nödvändigt.

Jag har egentligen skrivit alldeles för många inlägg om Ibn Abbas Centrets föreläsningar och texter men har man en gång börjat konsumera Ibn Abbas Centrets material så är det svårt att sluta eftersom de ständigt överraskar en med nya oväntade infall. Jag är förvisso medveten om att man finner vanorna och idéerna absurda delvis för att man betraktar dem utifrån. En del saker man själv gör ter sig nog lika absurda, som till exempel att tvångsmässigt lyssna på fundamentalisters föreläsningar.

Liknande inlägg på denna blogg:
Satans hemliga stjärttrick, på Ibn Abbas Centrets webbplats www.islam.nu får man lära sig hur Satan ibland manipulerar bedjande muslimers stjärtbehåring för att lura dem från bönen.
Underlivshygienens allvetande härskare, på Ibn Abbas Centrets webbplats www.fatwa.se får man lära sig hur den allsmäktige guden anser att man ska förfara med sitt underliv.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Livsåskådning, Islam, Wahhabism, Ibn Abbas Centret, Religion, Djinner, Bön.

       

       

Och nu lite wahhabitisk feminism

Föreläsningarna i MP3-format på wahhabitiska Ibn Abbas Centrets webbsida www.islam.nu är mer beroendeframkallande än heroin och det finns hur mycket som helst att lyssna på. Föreläsaren Abdul Wadud, som håller de flesta av föreläsningarna, är som en skruvad karikatyr av en fundamentalistisk muslim. Till hans goda sidor hör att han berättar hysteriskt roliga saker om genomskinliga jungfrur av saffran som man belönas med i paradiset, hur man i helvetet tvingas dricka en vätska som rinner från underlivet på de kvinnor som i jordelivet bedrivit otukt, hur osynliga, bajsätande andeväsen som bor på toaletten kan förälska sig i människor samt hur satan ibland drar i bedjande muslimers stjärthår för att lura dem att de släppt sig. Till Waduds dåliga sidor hör bland annat att han förespråkar dödsstraff för att lämna Islam samt för otukt om man är gift.

I en 40 delar lång föreläsningsserie avhandlar herr Wadud de stora synderna. I del 26 slår han två flugor i en smäll och avhandlar både spåmän och upproriska kvinnor. De syndiga spåmännen lämnar vi därhän för att i detta inlägg kolla på hur han beskriver de senare, de olydiga kvinnorna.

Det är tyvärr inga jämställda ideal som förespråkas i föreläsningen. Män är satta att bestämma över kvinnorna som inte ens får lämna huset utan tillåtelse. I den händelse de inte lyder måste de tillrättavisas. Tillrättavisningen tycks vara en sorts trestegsraket. Först ska man förmana kvinnan och om det inte fungerar så ska man vägra att dela säng med henne. Man får anta att man måste vara en älskare utöver det vanliga för att det ska fungera. Skulle kvinnan fortfarande inte lyda efter sexstrejken så ska man slå henne. Det handlar förvisso inte om någon regelrätt misshandel men är givetvis ändå något som hör medeltiden till.

Trestegsraket

Mannen ska dock självklart inte behöva dra hela lasset med att disciplinera kvinnan, ibland får han hjälp från högre ort. Om kvinnan inte vill ha sex med mannen och han är tvungen att lägga sig arg så kommer änglarna att förbanna kvinnan fram till morgonen, får vi lära oss av herr Wadud.

Till och med Allah själv hjälper till med att hålla kvinnorna lydiga. Det finns nämligen två vars bön inte godtas; slaven som flyr från sin ägare tills det att han återvänder samt kvinnan som varit olydig mot sin man tills det att hon ångrar sig. Slavens och kvinnans roller tycks för övrigt vara mycket snarlika i herr Waduds drömsamhälle. De bästa av kvinnor sägs vara de som lyder och vars män blir nöjda när de ser på dem.

Kvinnorna ska dessutom vara tacksamma mot sina män eftersom de försörjer dem. Vän av rättvisa måste dock påpeka att det inte är det lättaste för kvinnan att försörja sig själv med de restriktioner hon åläggs, så hon verkar inte ha mycket till val. Det är för övrigt på grund av sin myckna otacksamhet som majoriteten av invånarna i helvetet kommer att vara kvinnor, får vi också lära oss.

Herr Wadud är dock inte bara någon som sitter och säger knäppa saker som uttråkade personer utan liv kan ladda ner och lyssna på om de vill ha roligt. För ett antal människor har den skruvade världsbild han tagit med sig från universitet i Medina faktiskt praktiska konsekvenser. Detta illustrerades när herr Wadud råkade hamna i Uppdrag Gransknings wallraff-reportage där två kvinnor sökte råd hos olika imamer i vårt avlånga land. Herr Wadud gav då rådet till en förment misshandlad kvinna att inte ringa polisen utan istället be sin make om ursäkt samt acceptera att han skulle skaffa ännu en hustru.

Wadud menade att man klippt reportaget på ett för honom ofördelaktigt sätt. Envar kan dock själv bedöma om så är fallet då SVT lagt ut konversationen och den smygfilmade videon i sin helhet där Herr Wadud sitter i Uppsalamoskén med sitt skägg och sin lilla mössa och ger tips och råd från milleniegamla skrifter och berättelser. Det säger sig självt att det inte kan bli bra och det blev det ju inte heller.

Video borttagen

Allt är dock inte misogynt och nattsvart hos Ibn Abbas Centret. I föreläsningen om upproriska kvinnor ger herr Wadud faktiskt uttryck för någon sorts wahhabitisk feminism när han tar avstånd från två skruvade företeelser som en del män tydligen ägnar sig åt på bröllopsnatten. Jag tyckte ju herr Wadud själv hade smått absurda förslag till manligt agerande på bröllopsnatten i mitt inlägg om hans föreläsning ”Umgänge” där han föreslog handpåläggning och reciterande av märkliga haranger men de förfaranden han tar avstånd från är faktiskt ännu värre. Wadud berättar i föreläsningen hur vissa tipsar sina kompisar om vad de ska göra på bröllopsnatten för att få sin kvinnas respekt.

De säger till sin kompis på bröllopsnatten: ”typ om du vill få kvinnans respekt, typ slå henne på bröllopsnatten.” Och någon annan sade ”Vad du gör på bröllopsnatten, du hämtar en kyckling hem, levande kyckling, har den i rummet, och typ när ni är tillsammans så går du fram till kycklingen och sliter av den huvudet. Levande, så det sprutar blod och allting. Då kommer du att få hennes respekt.” Vad är det här för någonting? Jahiliyyah. Det här är sådana här saker som folk kanske gjorde innan Islam, de som dyrkade statyer. Hör inte hemma i Islam.

Nej, Abdul Wadud gör givetvis helt rätt i att fördöma de riktigt usla bröllopsnattstipsen men det ursäktar ändå inte resten av kvinnoföraktet i föreläsningen.

Bröllopsnattstips från coachen

Andra inlägg på denna blogg om Ibn Abbas Centrets webbresurser som jag inte redan länkat till i detta inlägg:
Underlivshygienens allvetande härskare, i vilket jag sammanfattar underlivsfatworna på hemsidan www.fatwa.se.

Andra bloggar om hatfyllda muslimska predikanter:
Nordic Dervish – Hatpredikant på Imam Ali-moskén, om Sheikh Hamza Sodagar som bjudits in till Sverige för att tala. Denne förespråkar bland annat dödsstraff för homosexualitet.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Livsåskådning, Islam, Wahhabism, Ibn Abbas Centret, Religion, Uppsala, Misogyni.

       

       

Satans hemliga stjärttrick

Jag har tyvärr fastnat i wahhabitiska Ibn Abbas Centrets föreläsningsarkiv på www.islam.nu och jag förstår inte hur jag ska kunna sluta när de bjuder på så många tokroliga citat i föreläsningarna.

Häromsistens fick jag lära mig hur Sheitan, den muslimska motsvarigheten till Satan, har en uppsjö med olika trick för att få bort muslimer från Islam. Ett av dessa trick är de så kallade wiswas, Sheitans viskningar. Han sägs viska saker i de troendes öron för att så tvivel och få dem att underlåta att utföra de muslimska plikterna. Sheitan kan till exempel försöka få dem att avbryta bönen. När man ber måste man vara ren vilket man blir genom reningsritualen wudu. Man kan dock tappa wudu om man gör något orent, till exempel släpper sig, och man måste då avbryta bönen för att genomföra wudu igen. Om Sheitan kan lura muslimen att han blivit oren genom att släppa sig kan han alltså få denne att avbryta bönen.

I föreläsningen Hur man skyddar sig mot wiswas redogörs för hur man skyddar sig mot dessa viskningar och mer handfast manipulation från Sheitans sida som annars kan få den troende att lämna bönen. Här följer ett citat från föreläsningen. Mina kommentarer, förtydliganden och förklaringar är fetstilade.

Eller att han (Sheitan) kommer till personen som ber och får honom att tveka på om han har wudu eller inte. Mitt i bönen kommer Sheitan och säger: ”Du tappade wudu, du har inte kvar wudu.” och så vidare.

Och det här har nämnts i en hadith (episod ur profetens liv som används som vägledning), Abdullah bin Zaid, att man klagade till profeten och sade, att man känner någonting i magen, i bönen. Alltså man vet inte om man har släppt luft eller inte. Och då så sade profeten: ”Han ska inte lämna bönen förrän han hör ett ljud eller känner en lukt. Alltså han är helt säker på att han tappat sin wudu.” Och den hadithen är också autentisk.

Och det finns en annan hadith som säger att Sheitan kommer till slaven (den troende muslimen, Allahs slav) ibland i bönen och leker med fjunen i bak(en) och på så sätt så känns det som att det kommit ut någon luft. (Någon av åhörarna blir perplex och föreläsaren försöker förklara) Hårstråna som finns i bak(en), han (Sheitan) drar i dem eller något sådant, han får det att kännas som att man har tappat sin wudu. Och han (profeten) sade samma sak där: ”Lämna inte bönen förrän du hör någonting eller känner en doft.”

Vad i helv…

Sheitans stjärtskojande

Andra inlägg på denna blogg om föreläsningarna på www.islam.nu:
Paradiset – en enorm myskdoftande, gyllene lussekatt, om de absurda belöningar som väntar den som gjort vad Allah påbjudit.
Ett helvete på steroider, om de absurda straff som väntar den som icke gjort vad Allah påbjudit.
Kärlekskranka djinner i toaletten uppskattar åsynen av din ändalykt, om den muslimska mytologins absurda andeväsen.
Fler små andliga guldkorn från Ibn Abbas Centret, lite blandade gudomliga insikter från wahhabister nära dig.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Livsåskådning, Islam, Wahhabism, Ibn Abbas Centret, Religion, Satan, Gasbesvär.

       

       

Fler små andliga guldkorn från Ibn Abbas Centret

Jag har plöjt igenom många timmar av wahhabitiska Ibn Abbas Centrets föreläsningar som de lagt ut på webben. Fram träder bilden av ett absurt universum med genomskinliga jungfrur man måste leva med i evighet, bajsätande andeväsen som bor i toaletten och en allsmäktig Gud som av någon anledning har åsikter om så banala saker som ”muspruttar”. Det låter såklart jätteskoj men till slut får man nog även av sådant och efter detta inlägg tänkte jag försöka ta det lite lugnt med islamkritiken ett tag. Jag vill ju heller inte att den här bloggen utvecklas till någon SD-blogg så det gäller att sluta i tid även av den anledningen. Jag kan dock inte låta bli att gå igenom ännu några guldkorn från deras undervisning i hur man lever som en god muslim.

I föreläsningen Umgänge får vi lära oss hur man bör förfara vid den allra första älskogen. Om man precis gift sig med en kvinna eller har köpt en sprillans ny slavinna så ska man innan den första älskogen lägga handen på hennes panna och säga: ”Åh Allah, jag ber dig om det bästa som finns i henne, de bästa naturliga egenskaperna i henne och jag söker skydd från de onda egenskaper som finns i henne” Detta skulle nog en modern nygift kvinna finna lite avtändande. Slavinnan får väl dock gilla läget som slavinnor brukar få göra, men nog känns det lite daterat att lära ut hur man bör göra innan man tvingar sig på sin slavinna för första gången.

Wahhabitisk romantik

I föreläsningen Vad säger egentligen Islam om musik? får vi veta vad Ibn Abbas Centret menar att Islam egentligen säger om musik. Svaret är att Islam säger att det är haram, leder till ondska och om man ägnat sig åt det ska ens vittnesmål inte räknas i en muslimsk domstol.

Föreläsaren lyfter dessutom fram ett antal historiska förebilder som han anser reagerat på musicerande på ett föredömligt sätt, bland annat en kalif som förutom att vara känd för att vara rättvis även verkade vara en flitig brevskrivare. Han skrev bland annat till sina barns lärare att det första denne skulle lära barnen var att hata musik vars ursprung var från satan. Detta är inget mål som återfinns i den nyaste svenska läroplanen Lgr 11. Samme kalif skrev också ett lite hotfullt brev till en ibn al-Walid som gjort honom upprörd: ”Och att du öppet använder instrument är en bidha (avvikelse från rätta tron) i Islam och som straff har jag avsett att sända någon som rakar av dig ditt onda hår”

Föreläsaren berättar också om några studenter tillhörande en av profetens efterföljare som brukade förstöra tamburiner och trummor för barn om de såg dem spela med dem på gatan. En annan lärd ska ha gått steget längre och uppmanat att slå sönder gitarrer mot ägarens huvud. Vidare, en central gestalt i rättsskolan Hanafi sade att om man hör musik från från ett hus så ska man gå in där utan att begära tillstånd och stoppa dem. Sedan ska man ta den skyldige till ledaren och om han envisas med att fortsätta så ska han fängslas eller piskas. Han kan sedan också förvisas från sitt hem.

Musikerns öde; flintskallig, piskad, hemlös, rättslös och med en trasig gitarr kring halsen. Och i vår tid, i vår del av världen finns det musiker som klagar över lite fildelning.

Ouppskattad musiker

I en föreläsning om hur Islam splittrats upp i olika kätterska sekter får vi veta hur man redan tidigt i Islams historia hade problem med splittring eftersom flera avvek från den enda rätta tron. Bland annat berättas om hur en av Profetens närmaste, Ali, hade anhängare som uppskattade honom lite för mycket. De upphöjde honom nämligen till Allah. Ali lät sig dock inte smickras av detta utan grävde gropar i vilka han anlade eld. I dessa gropar slängde han sedan ned sina fans eftersom de ju uttryckt kätterska tankar. Ibn Abbas Centrets föreläsare berättade då att den lärde ibn Abbas sagt att det faktiskt var fel av Ali att bränna dem. Äntligen, tänkte jag. Äntligen någon av de lärda som Ibn Abbas Centret hänvisar till som vågar tänka självständigt och ta avstånd från brutalitet trots att det rör sig om en av de de mest centrala gestalterna i Islam. Det visade sig dock att herr ibn Abbas menade att det var fel att döda dem just meddelst eldgrop. Bara Allah, eldens herre, får nämligen straffa med elden. Ali borde givetvis ha dödat dem med svärdet istället. Rätt straff alltså, men fel tillvägagångssätt.

Eldgrop

Andra inlägg på denna blogg om Ibn Abbas Centrets undervisning:
Underlivshygienens allvetande härskare, om hur Allah helst ser att du sköter det du har mellan benen.
Paradiset – en enorm myskdoftande, gyllene lussekatt, om paradiset, Allahs morot.
Ett helvete på steroider, om elden, Allahs piska.
Kärlekskranka djinner i toaletten uppskattar åsynen av din ändalykt, om de andeväsen som lever sida vid sida med oss människor.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Livsåskådning, Islam, Wahhabism, Ibn Abbas Centret, Religion, Musik, Erotik.

       

       

Kärlekskranka djinner i toaletten uppskattar åsynen av din ändalykt

Jag har fortsatt min teologiska djupdykning i wahhabitiska Ibn Abbas Centrets föreläsningar på sidan www.islam.nu. Näst på tur att sammanfattas på min blogg är deras två utläggningar om djinner, den muslimska mytologins andeväsen.

Ibn Abbas Centrets föreläsare lär oss att djinnerna inte är spöken efter hädangångna människor utan snarare andeväsen som lever i sitt eget samhälle bredvid vårt. I en del saker är de lika oss människor; de äter, de gifter sig, de älskar med varandra och får barn. Djinnerna kan också tillhöra olika religioner. I mycket skiljer de sig dock från oss människor. De är ofta osynliga men kan ibland komma i skepnaden av djur. På djinnernas varierande meny återfinns gamla ben, avföring och mat man inte skyddat genom att säga ”bismillah” över den.

Även om vi lever åtskilda så möts ibland människornas och djinnernas världar. En människa kan till exempel reta upp djinnerna om denne kissar i ett stenröse där det bor en djinn eller av misstag råkar döda en djinn genom att till exempel hälla ut kokhett vatten över den.

Men våra världar kan ibland komma närmare varandra än så. Man kan faktiskt till och med gifta sig med djinner i undantagsfall. Den lärde imam Malik har dock sagt att han ogillar att kvinnor gifter sig med djinner. Om kvinnan blir gravid kan hon nämligen bli anklagad för otukt. Vidare kan kvinnor bedriva otukt och för att komma undan med det påstå att de är gifta med en djinn som gjort dem gravida. Därför ansåg imamen att det bör vara tillåtet för män men inte för kvinnor att gifta sig med djinner. Man kan dock undra om den viktigaste anledningen till att man inte ska tillåta kvinnor att gifta sig med osynliga, bajsätande väsen är att det kan underlätta slampigt beteende.

Eftersom djinner äter bajs så bor de gärna i kamelstall. Just kamelstall är ju inte så vanligt numera och bostadsbristen borde rimligen vara dålig för andeväsendena. De kan dock också bo i toaletterna vilket är en fara eftersom de kan bli förälskade i människor de ser nakna. Djinnerna måste alltså vara sällsynt perverterade då de tycks gå igång på åsynen av en ändalykt som pressar ut en kabel. Det är för att skydda sig mot djinnerna man bör säga ”bismillah” när man går in på toaletten för att därigenom få Allahs skydd. Gör man inte det kan det i värsta fall sluta med att en förälskad djinn besätter den stackars människa de förälskat sig i. I den ena föreläsningen berättas om ett sådant fall. Herr Wadud, som är den som håller de flesta av Ibn Abbas Centrets föreläsningar, verkar vara någon muslimsk motsvarighet till Max von Sydows karaktär i Exorcisten. Han har nämligen läst Koranen över djinnbesatta, bland annat över en man som var besatt av en djinnkvinna som förälskat sig i den stackars mannen.

Precis som när det gällde det muslimska paradisets lockelser var det som framkom under djinnföreläsningarna inte direkt några sofistikerade andliga insikter. Osynliga, bajsätande monster som bor i toaletten känns faktiskt snarare som en produkt av ett barns fantasi.

Djinn i toan

Liknande inlägg på denna blogg:
Underlivshygienens allvetande härskare, på Ibn Abbas Centrets webbsida www.fatwa.se ges bland annat gudomligt inspirerade instruktioner i framstjärtshantering.
Paradiset – en enorm myskdoftande, gyllene lussekatt, om Ibn Abbas Centrets beskrivning av paradisets olika lockelser.
Ett helvete på steroider, om Ibn Abbas Centrets beskrivning av helvetets fruktansvärda plågor.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Livsåskådning, Islam, Wahhabism, Ibn Abbas Centret, Religion, Djinner, Kärlek.

       

       

Ett helvete på steroider

Det ”moderna” Saudiarabien uppstod i en allians mellan kungahuset och wahhabismen, en konservativ, sunnimuslimsk inriktning. Som alla andra med den rätta läran försöker även wahhabiterna sprida sin tro. En av deras tentakler i Sverige är Ibn Abbas Centret som på webbsidan www.islam.nu lagt ut många av sina föreläsningar. Jag har gjort en djupdykning i materialet och skrev tidigare om hur de undervisade om lockelserna i paradiset. Den allsmäktige Allah använder dock inte bara morötter i form av saffran i mängd, hav med honung och megastora tält för att få oss att göra det han vill. Han kan faktiskt också plocka fram piskan i form av elden, det muslimska helvetet. Där får de som inte behagat den allsmäktige guden ett evigt, fruktansvärt straff. Ibn Abbas Centret redogör i detalj för eldens plågor i två föreläsningar och jag ska i detta blogginlägg försöka sammanfatta dem. Det är nog faktiskt viktigare att ta upp helvetet än paradiset eftersom inte mindre än 999 av 1000 kommer att hamna i elden enligt Ibn Abbas Centrets föreläsare.

Om paradiset lät otrevligt med genomskinliga kvinnor och enorma portioner fiskleverolja så är elden faktiskt ännu värre. Mycket kretsar kring hetta, och kanske är det inte förvånande att när män i den brännande öknen försökte fantisera ihop det mest plågsamma de kunde tänka sig så var det just hettan de kom att använda sig av. Man tar verkligen i och den som har det minsta straffet i helvetet kommer att ha glödande kolklot under fötterna som får hjärnan att koka som en gryta. Han kommer vidare att ha skor och skosnören av eld.

Elden kommer att förtära huden på de dömda men Allah kommer att återskapa den så att lidandet ska kunna fortgå. De som hamnat i helvetet kommer också att bli enorma, man blir så abnormt stor att det skulle ta tre dygn att rida från axel till axel. Detta påstås av någon outgrundlig anledning göra lidandet större. Vill man bli en osårbar megajätte så ska man alltså försöka hamna i helvetet.

Bränslet till elden ska bland annat vara det wahhabiterna menar är avgudabilder. Kors och buddhastatyer skall till exempel mata lågorna. Man borde därför oroas över att Ibn Abbas Centrets trosfränder i andra delar av världen slår sönder avgudabilder för glatta livet. Det skulle ju faktiskt så småningom kunna leda till bränslebrist i helvetet.

Straffen kommer dock inte enbart att vara flammorna. Man ska också bli slagna med järnpinnar samt bli biten av skorpioner och ormar med gift som bränner i decennier.

Precis som när man besöker Tyskland består annars en stor del av plågan i maten man serveras. En rätt man får att äta är en frukt som ser ut som satans huvud. Enbart en droppe från frukten skulle förstöra allt på jorden och när man äter den kommer den att sjuda som smält koppar i inälvorna. En annan rätt på helvetets meny ska vara vätskan som rinner från såren på de plågade i helvetet och från könsorganen på de dömda kvinnor som i jordelivet bedrivit otukt. Man kan med rätta undra hur den som hittat på allt detta egentligen är möblerad i huvudet.

I helvetet är även väntetiderna på eventuella överklaganden av straffet djävulskt långa. De dömda kommer först att vädja till Malik, helvetets väktare. Han väntar dock med att svara i 40 år innan han meddelar att ingen slipper undan straffet. De dömda kommer därefter att vända sig till Allah själv. Han kommer att vänta lika länge som jorden funnits innan även han meddelar att ingen nåd kommer att ges. Försäkringskassans handläggningstider bleknar faktiskt i jämförelse.

Jag undrar varför man måste ta i så man spricker när man ska skapa helvetet, och för all del även när det gäller paradiset. Hade man inte kunnat varit lite mer subtil och finstämd? Men det är klart, det finns väl ingen anledning att spara på krutet när det inte finns någon som helst möjlighet att syna bluffen.

Dagens meny

Liknande inlägg på denna blogg:
Paradiset – en enorm myskdoftande, gyllene lussekatt, om den allsmäktige gudens morot, paradiset.
Underlivshygienens allvetande härskare, på en av Ibn Abbas Centrets övriga webbresurser kan man läsa om hur Allah allrahelst ser att vi tar hand om vårt underliv.

Andra bloggar om det muslimska helvetets plågor: Lindenfors blogg – ”Detta bör stärka vår fruktan för att hamna i Helvetet och göra så att vi uppriktigt dyrkar Allah med hopp om Hans skydd ifrån dess hetta och smärta”, om hur det muslimska helvetet presenteras för de minsta på webbsidan islamforbarn.se.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Livsåskådning, Islam, Wahhabism, Ibn Abbas Centret, Döden, Helvetet, Religion.

       

       

Paradiset – en enorm myskdoftande gyllene lussekatt

Wahhabism är den konservativa sunnimuslimska gren som är statsreligion i Saudiarabien. Bland annat tack vare sina oljepengar har de dock kunnat sprida sina misogyna och intoleranta idéer till andra länder, bland annat Sverige. I vårt land är föreningen Ibn Abbas Centret ett exempel på en sammanslutning som sprider wahhabismen.

Tidigare i månaden skrev jag om Ibn Abbas Centrets webbsida www.fatwa.se och lärda muftis instruktioner för att ta hand om sitt underliv. Jag har dock fortsatt odla min andliga sida och tagit del av det konservativa wahhabitiska centrets olika webbresurser. Jag har bland annat lyssnat på deras fjorton delar långa föreläsningsserie om hur det muslimska paradiset kommer att te sig. Även om det blev över tio timmars lyssnande var det värt det, humorgänget bakom Ibn Abbas Centret levererade igen. Jag tänkte i detta inlägg plocka russinen ur kakan och berätta om det bästa deras paradis har att erbjuda.

I paradiset är allt gjort av det finaste män i öknen kunde fantisera om. Husen är av guld och sammanfogade med myskparfym, gruset består av ädelstenar och jorden är av saffran. Man kan dock fråga sig om man skulle värdesätta saffran, guld och mysk om det fanns överallt. Det borde rimligen gå inflation i sådana ting. Frågan är hur mycket man skulle uppskatta saffran när sandalerna är fulla med det och vinden blåser in kryddan i ögonen. Då känns det kanske inte lika lyxigt längre.

Gillar du litet och mysigt, glöm det. I paradiset är allt megastort. Man lovas bland annat ett tält som är 60 arabiska mil långt och skyhögt. Kan bostäder med sådana monstruösa proportioner verkligen bli hemtrevliga? Det finns dessutom enorma träd i vars skugga en ryttare kan rida under i hundra år och ändå inte komma bort från den.

Matportionerna man serveras är lika enorma även de. Man ska till exempel få en klase med vindruvor som är så stor att alla på vår jord skulle kunna äta sig mätta från den under resten av denna världs levnad utan att klasen skulle ta slut. Det ska också finnas hav med honung, mjölk och vin. Vidare ska man serveras en portion fiskleverolja som räcker åt 70.000 personer. Alla skulle kanske inte tycka att det sista lät som en belöning, snarare som en febrig mardröm hos något barn som av föräldrarna tvingats ta sin dos fiskleverolja var dag.

I paradiset ska man heller inte längre behöva smutsa ned sig med toalettbestyr men på något sätt måste ju ändå den uppätna maten ut. Det kommer att ske genom, hör och häpna, myskdoftande rapningar. Att rapa ut de enorma portionerna känns kanske inte så jättefräscht. Man kan i och för sig också svettas ut maten men det är väl egentligen inte mindre äckligt det även om svettningarna också ska dofta mysk.

När det gäller en del av belöningarna i paradiset känns de lite daterade. De imponerade säkerligen när man satt i en ring runt elden i öknen för något millenium sedan men numera känns de inte så fantastiska. Det berättas bland annat att de som står Allah närmast ska få speciella guldtroner som sänker sig när man ska sätta sig i dem och när man väl satt sig i dem åker de upp igen. Tyvärr har tekniken skämt bort oss moderna människor. När hissar är vardag så blir en sådan sak inte något man kommer att höja på ögonbrynen åt i paradiset.

I en av haditherna berättas också att det i paradiset ska finnas fönster där man kan blicka ned i helvetet för att njuta av att se sin fiende plågas. Vi som är vana vid förnedrande dokusåpor på TV kommer dock inte att roas nämnvärt av detta då våra krav på grym underhållning redan höjts till skyhöga nivåer.

Tyvärr är det inget jämlikt broderskap som väntar i paradiset. Man kommer faktiskt att få olika belöningar beroende på hur god muslim man har varit. Vissa har hem som är högre över de andras som stjärnorna över jorden och vissa kommer också att ha långt fler tjänare än andra. Vidare, den som njutit av musik, vin eller sidenkläder i detta liv kommer tyvärr inte att få ha sådant i himlen eftersom de brutit mot den allsmäktige gudens förhållningsregler. De kommer i paradiset att avundsjukt få åse andra, som varit mer ståndaktiga i jordelivet, avnjuta sådana ting. Vad var poängen med att förbjuda vin i detta liv om man ändå ska få det i himlen kan man dock fråga sig? Var det bara ett test för att se om man kunde låta bli?

Det paradis man får ta del av i Ibn Abbas Centrets föreläsningsserie är som synes inte någon sofistikerad skapelse. Det känns snarare som en infantil barnfantasi om ett drömland med berg av glass och floder med kolasås. En femåring hade kunnat hittat på alltihop. Det finns dock en del barnförbjudna element i wahhabismens och Ibn Abbas Centrets paradis som en femåring inte skulle ha kunnat hittat på. För inget paradis är ju ett riktigt paradis om där inte finns oskulder att förlusta sig med.

Ibn Abbas Centret lär oss att de oskulder man kommer att tilldelas har stora mörka ögon och fasta, runda bröst som granatäpplen. De ska röra sig fantastiskt när de älskar med en och man ska sedan njuta av den genomförda älskogen i 70 år. Oskulderna ska dessutom vara fria från alla äckliga kroppsvätskor som urin, snor och menstruationsblödningar. Så långt låter ju allt jättebra men den allsmäktige guden ska nödvändigtvis skruva till det. Deras hud ska nämligen vara så vacker att den är genomskinlig och man ska faktiskt kunna se deras smalben genom den. Man undrar om det verkligen är något som tilltalar alla som kommer till paradiset. Att ha hustrur som ser ut som de där transparenta fiskarna man ser skelettet på låter minst sagt lite märkligt. Man har ju hört talas om många udda sexuella begär men genomskinliga tjejer är något jag aldrig stött på. Det som är droppen som får bägaren att rinna över är dock att enligt en av haditherna ska dessa jungfrur dessutom vara skapta av, ja just det, saffran. Ständigt denna saffran.

Liknande inlägg på denna blogg: Underlivshygienens allvetande härskare, om den allsmäktige gudens instruktioner för underlivsvård uttolkad i ett antal fatwor.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Livsåskådning, Islam, Döden, Wahhabism, Religion, Ibn Abbas Centret, Paradiset.

       

       

Underlivshygienens allvetande härskare

Tack vare twitterflödet på bloggen Jag vill vara farlig hittade jag till hemsidan www.fatwa.se. Som hemsidans namn antyder är temat fatwor och är man vän av sådana så får man sitt lystmäte tillfredsställt flera gånger om. När man hör ordet fatwa tänker man på dödsdomar mot någon som skrivit eller ritat något som upprört. Den typen av fatwor hör dock till ovanligheterna. Det finns flera olika typer av fatwor men de är alla en sorts vägledande uttalande av en muslimsk lärd i en specifik fråga. Mer liberalt sinnade lärda och mer konservativa kan dock inte sällan komma med motstridiga fatwor.

Svenska Ibn Abbas Centret som står bakom www.fatwa.se anammar den wahhabitiska kvisten på den sunnimuslimska grenen på Islams stam. Wahhabiterna är fundamentalister och har tyvärr, bland annat tack vare saudiska oljepengar, ett alltför stort inflytande över vissa svenska moskéer där de kan sprida sitt kvinnoförakt och sin konservativa Korantolkning.

Med tanke på vilka som ligger bakom hemsidan finns föga förvånande många misogyna fatwor att uppröras över om man är ute efter det. Jag tänkte dock inte titta närmare på dem denna gång utan istället vända blicken nedåt, mot genitalierna. För av någon märklig anledning tycks enligt Ibn Abbas Centret denne Allah, universums visaste och mäktigaste varelse, vara mycket intresserad av vad som försiggår där nere i människornas underliv. Det gäller inte heller enbart när det är dags för älskog, de abrahamitiska religionerna har ju då historiskt varit snara med att plocka fram pekpinnen. Nej, de lärda som är satta att uttolka den allsmäktiges vilja har faktiskt också kommit med en rad fatwor rörande hur man till vardags ska ta hand om det man har mellan benen.

Man skulle kunna tro att borttagande av kroppsbehåring där nere är något som är av sent datum men skaparens budskap är tydligen tidlöst och det finns på hemsidan en fatwa rörande detta.

Fråga: Hur länge skall man som längst vänta innan man rakar sitt könshår?

Svar: Anas har berättat att Profeten (sallallahu aleyhi wa sallam) satte 40 dagar som den yttersta tidsgränsen som man måste raka könshåret innan. Den hadithen är autentisk [Sahih Muslim].

Och Allah vet bäst.

Shaykh ul-Islam Ibn Taymiyyah, Majmo al-Fatawa (21/115)

(Hadith = Episod ur profetens liv som används som vägledning)

Det finns också fatwor rörande pollutioner i sömnen. Dessa nattliga missöden måste dessutom rimligen vara oundvikliga eftersom en annan fatwa på hemsidan förbjuder onani. Ogifta förbjuds till och med att fantisera om sex i en tredje fatwa.

Fråga: Vad är bestämmelsen för den som vaknar och finner att det är vått i hans underkläder men inte kommer ihåg att han haft en våt dröm?

Svar: Om det våta han ser är sädesvätska så är det obligatoriskt för honom att göra ghusl vare sig han kommer ihåg att han haft en våt dröm eller inte.

Shaykh al-Albani, al-Masa’il al-’Ilmiyyah fil Qadaya al-Fiqhiyyah sida 67.

(Ghusl = den stora renlighetsritualen man vanligtvis gör innan bön)

Att tvätta sig efter konstiga drömmar som slutat i våta kalsonger låter förvisso klokt. Den allsmäktige har också åsikter om hur man ska gå tillväga om samma vätska skulle komma i retur ur kvinnornas kön.

Fråga: Om en kvinna gjort ghusl, och därefter rinner det ut lite sädesvätska ur hennes kön (vad ska hon göra?)

Svar: Hon gör wudhû.

Imâm Ahmad bin Hanbal rahimahullâh

Källa: Kitâb ul-Masâ’il ’an Imâmî Ahlil-Hadîth av Kawsadj

(Wudu = den lilla renlighetsritualen man vanligtvis gör innan bön)

Ja, det finns till och med fatwor rörande så kallade ”muspruttar”. Någonstans har en av de lärde sökt uttolka skaparens vilja när det gäller hur luftutsläpp utur kvinnans sköte bör hanteras.

Fråga: Om en kvinna släpper luft ur sitt könsorgan, bryter det wudhû?

Svar: Detta bryter inte wudhû, eftersom det inte kommer ut ur en oren plats som att släppa sig som kommer ut ur bakdelen.

Majmû’ fatâwâ wa rasâ’il Shaykh Ibn Uthaymîn (4/147)

Man måste fråga sig vad deras Gud gör där nere mellan benen egentligen? Varför ska han nödvändigt intressera sig för samma regioner som Kamratpostens frågespalt? Som härskare över en värld fylld med lidande och förtryck borde han väl rimligen ha viktigare och större saker att engagera sig i, maken till missriktat gudomligt engagemang är svårt att finna.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Livsåskådning, Religion, Islam, Fatwor, Wahhabism, Ibn Abbas Centret, Underlivshygien.

       

       

Sturmark mot Birro om moralen och Gud

Det hade sagts mig att man ikväll en gång för alla skulle reda ut förhållandet mellan moral och Gud på ABF-huset i Stockholm. Jag begav mig därför dit, för att finna att det rörde sig om en debatt mellan två kombattanter. I den sakrala ringhörnan stod skribenten Marcus Birro och i den gudsförnekande fann man Humanisternas ordförande Christer Sturmark. Även om man försökte hålla sig till frågeställningen kring moral och religion blev det ändå något av en allmän religionsdebatt. Följande korta redogörelse baseras på mina anteckningar gjorda med slarvig handstil. Har jag fel i någon detalj så är jag utan skuld. Troligen kan man vid behov också rätta mig eftersom det var filmkameror på plats och debatten troligen kommer att läggas ut på webben.

Det visade sig att Birros kritik av ateismen i mångt och mycket utgick från honom själv och den resa han gjort. När han var ateist och drack Baileys till frukost var livet intet värt. Numera, när han trodde på Gud, hade han funnit en mening. Sturmarks svar på detta var att han mött många med en motsatt berättelse. De hade lämnat en förtryckande religiös miljö och kände sig levande nu när de lämnat tron bakom sig.

Birro anklagade Humanisterna för att vara besatta av Gud. Sturmark menade att de faktiskt inte alls talade om Gud utan snarare om konsekvenserna av gudstro.

Sturmark hävdade vidare att skiljelinjen idag stod mellan de som accepterade det sekulära projektet och de som inte gjorde det. Här hade Birro dock en relevant invändning. Han menade nämligen att det inte fanns många kristna svenskar som var motståndare till den definition av det sekulära projektet som Sturmark pläderade för, där var och en skulle ha rätt till sin tro. Sturmark förtydligade dock och sade att man måste lyfta blicken och se hur det såg ut globalt, då kunde kristenheten anses vara en förtryckare.

Moderatorn försökte knuffa in de två på kvällens ämne med ett citat från ateisten Richard Dawkins som hävdat att man borde låta barn läsa Bibeln för att effektivt vaccinera dem mot religion. Birros svar var att Bibeln var en bok som fortfarande var levande efter tvåtusen år och fungerade för många. Sturmarks svar var att den fungerade dåligt för många, till exempel homosexuella i Uganda. Birro menade att man kunde läsa Bibeln hur som helst och det var kvällens blotta. Sturmark missade inte tillfället utan frågade om det inte var en dålig bok som man kunde tolka precis som man ville.

Det var dock ändå en ödmjukare Birro på scenen denna kväll än den man kände från hans krönikor. Han ville inte riktigt försvara de ställningstaganden han tidigare gjort utan valde att backa, till exempel när det gällde sådant som att bara samhällen som vilar på kristen värdegrund ska anses värdiga.

Den här sortens tillställningar brukar alltid bli desamma. Ateisten kör de gamla vanliga argumenten som är så vassa, så vassa, så vassa eftersom de slipats på i upp till ett par tusen år. Den religiöse kombattanten svarar undvikande och glidande. Så var det också ikväll. Detta samtal var dock betydligt bättre än det mellan Sturmark och pastor Ulf Ekman på Livets Ord för några år sedan. Den konversationen bestod förvisso av två monologer med en betongvägg dem emellan.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Livsåskådning, Religion, Humanisterna, Kristendom, Moralfilosofi, Ateism, Christer Sturmark.

       

       

Lite bakom

I påskhelgen kände jag mig nödgad att se en film med religiöst tema. Jag valde att damma av den gamla fina filmen Left Behind: The Movie som bygger på första delen i den framgångsrika bokserien med samma namn. Bokserien Left Behind bygger i sin tur på delar av en ännu mera framgångsrik bok, nämligen Den heliga skrift.

Filmen utspelar sig i uppenbarelsebokens yttersta tider. Arabvärlden har vänt sig mot Israel och anfaller med flyg från alla håll men deras plan skjuts ned av Gud fader själv. Därpå följer uppryckelsen, och då talar vi inte om den borgerliga regeringens hårdare krav på sjuka och arbetslösa, utan om att Gud plockar hem alla barn och de vuxna som tagit Jesus som sin frälsare. De ogudaktiga får finna sig i att bli lämnade kvar på jorden. Eftersom Gud av någon anledning vill ha hem de sina som nakenfisar blir deras kläder, klockor och vigselringar liggande kvar i flygsäten, bilsäten och sängar världen över. Världens kvarvarande lättlurade invånare köper okritiskt den officiella förklaringen att de som försvunnit gjort det på grund av strålning från kärnvapentester, och då var det ändå den smartare delen av världens befolkning som blev kvar då det ju var bokstavstroende kristna och småttingar som försvann.

FN:s generalsekretare, en elak östeurope, visar sig vara antikrist och ser till att skaffa sig kontroll över världens matresurser. Filmens hjältar, som är raska med att inse sitt misstag och kort efter uppryckelsen blir kristna, formar någon form av motståndsrörelse och sedan slutar filmen abrupt men det finns tydligen ett par uppföljare som jag nog ska se vid någon annan religiös högtid.

Som film betraktad är den usel. Som en inblick i delar av den amerikanska kristna högerns föreställningsvärld är den suverän.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Livsåskådning, Religion, Kristendom, Apokalypsen, Konspirationsteorier, Left Behind, Film.