Dömd att få tillbringa evigheten i fislukt

Emanuel Swedenborg var en på 1700-talet verksam svensk vetenskapsman som under senare delen av sitt liv genomgick någon sorts livskris och fick en rad andliga uppenbarelser. Jag införskaffade hans bok Om andarnas värld och människans tillstånd efter döden enligt vad jag hört och sett i Swedenborgsällskapets monter på höstens bokmässa. Man kan inte anklaga sällskapet för att inte ha tilltro till människans inneboende ärlighet och godhet. När man köpte böcker hos dem fick man nämligen ett inbetalningskort i handen och betalade i efterhand.

Boken är egentligen bara ett 150-sidigt utdrag ur Swedenborgs mer omfattande verk Himlen och helvetet i vilket han beskriver himlen, helvetet samt någon sorts övergångsvärld där de dödas andar mellanlandar på vägen till någon av de två slutstationerna. Utdraget som utgör boken Om andarnas värld och människans tillstånd efter döden enligt vad jag hört och sett är den tredjedel av det större verket som handlar om övergångsvärlden. Det är lite synd för jag tror att jag hade uppskattat Swedenborgs beskrivning av helvetet och himlen mer. När någon vågar sig på att beskriva detaljer som organisation, geografi samt påföljder i himmel och helvete brukar det ju oftast leda till absurd komik.

Boken är mycket riktigt väldigt tradig och en av de få höjdpunkterna är när Swedenborg berör just en av de två slutstationerna snarare än övergångsvärlden. Swedenborg hävdar att de onda människor som hamnar i helvetet där kommer att finna välbehag i och dras till vissa saker beroende på vilka synder de begått i jordelivet. På så sätt kommer alltså deras vardag i helvetet att vara olika beroende på hur deras liv sett ut. Swedenborg skriver:

(4) De som anpassat de Gudomliga sanningarna till sin egen personliga kärlek, och på så sätt förfalskat dem, älskar urinösa vätskor, därför att sådana vätskor motsvarar vad en sådan kärlek finner behag i. De som varit smutsigt giriga bor i källare och älskar svinlort och till och med sådana illaluktande gaser som avgår från osmält mat i magen.
(5) De som framlevt sitt liv i idel vällust och levt yppigt, hängivit sig åt gommens och magens njutningar och älskat detta som livets högsta goda, dessa älskar i det andra livet avföring och avträden. I sådant finner de då behag därför att deras vällust är ett slags andlig orenlighet. Platser som är rena och fria från förorening flyr de ifrån därför att de är obehagliga för dem.
(6) De som har funnit nöje i äktenskapsbrott tillbringar sitt liv i bordeller där allt är smutsigt och snuskigt. Dessa ställen älskar de, men flyr från kyska hem och faller i vanmakt så snart de råkar komma in i dem. Intet ger dem större nöje än att ödelägga ett äktenskap. De som varit hämndgiriga, och därigenom skaffat sig en våldsam och grym natur, älskar det som hör ihop med as och bor i helveten av samma natur. Och det finns andra av ännu annan natur.

(Källa: Swedenborg, E., Om andarnas värld och människans tillstånd efter döden enligt vad jag hört och sett, s. 86)

Vän av logik måste dock påpeka att det faktiskt inte blir mycket till varken helvete eller straff om man nu i nästkommande liv älskar urin, avföring, fislukt, bordeller eller as och ska tillbringa evigheten med detta ljuvliga. Det blir ju då snarare ett himmelrike än ett helvete.

Andarnas värld

Liknande inlägg på denna blogg:
I boken Himlen är mycket mer än du kan föreställa dig berättar några kristna som varit i himlen och återvänt hur tillvaron där ter sig. I himmelriket ska det tydligen bland annat finnas ett makabert reservdelsrum.
I sunnimuslimska Ibn Abbas Centrets föreläsningsserie om paradiset berättas om en himmel som är likt en infantil barnfantasi med enorma vindruvsklasar och hav av honung. Dock kan man där också ägna sig åt en hel del erotiska nöjen som ett barn nog inte önskat sig.
I Ibn Abbas Centrets två föreläsningar om helvetet är det på sätt och vis likadant, där tar man i så man spricker för att göra helvetet rent överdjävligt.

       

       

Satans hemliga stjärttrick

Jag har tyvärr fastnat i wahhabitiska Ibn Abbas Centrets föreläsningsarkiv på www.islam.nu och jag förstår inte hur jag ska kunna sluta när de bjuder på så många tokroliga citat i föreläsningarna.

Häromsistens fick jag lära mig hur Sheitan, den muslimska motsvarigheten till Satan, har en uppsjö med olika trick för att få bort muslimer från Islam. Ett av dessa trick är de så kallade wiswas, Sheitans viskningar. Han sägs viska saker i de troendes öron för att så tvivel och få dem att underlåta att utföra de muslimska plikterna. Sheitan kan till exempel försöka få dem att avbryta bönen. När man ber måste man vara ren vilket man blir genom reningsritualen wudu. Man kan dock tappa wudu om man gör något orent, till exempel släpper sig, och man måste då avbryta bönen för att genomföra wudu igen. Om Sheitan kan lura muslimen att han blivit oren genom att släppa sig kan han alltså få denne att avbryta bönen.

I föreläsningen Hur man skyddar sig mot wiswas redogörs för hur man skyddar sig mot dessa viskningar och mer handfast manipulation från Sheitans sida som annars kan få den troende att lämna bönen. Här följer ett citat från föreläsningen. Mina kommentarer, förtydliganden och förklaringar är fetstilade.

Eller att han (Sheitan) kommer till personen som ber och får honom att tveka på om han har wudu eller inte. Mitt i bönen kommer Sheitan och säger: ”Du tappade wudu, du har inte kvar wudu.” och så vidare.

Och det här har nämnts i en hadith (episod ur profetens liv som används som vägledning), Abdullah bin Zaid, att man klagade till profeten och sade, att man känner någonting i magen, i bönen. Alltså man vet inte om man har släppt luft eller inte. Och då så sade profeten: ”Han ska inte lämna bönen förrän han hör ett ljud eller känner en lukt. Alltså han är helt säker på att han tappat sin wudu.” Och den hadithen är också autentisk.

Och det finns en annan hadith som säger att Sheitan kommer till slaven (den troende muslimen, Allahs slav) ibland i bönen och leker med fjunen i bak(en) och på så sätt så känns det som att det kommit ut någon luft. (Någon av åhörarna blir perplex och föreläsaren försöker förklara) Hårstråna som finns i bak(en), han (Sheitan) drar i dem eller något sådant, han får det att kännas som att man har tappat sin wudu. Och han (profeten) sade samma sak där: ”Lämna inte bönen förrän du hör någonting eller känner en doft.”

Vad i helv…

Sheitans stjärtskojande

Andra inlägg på denna blogg om föreläsningarna på www.islam.nu:
Paradiset – en enorm myskdoftande, gyllene lussekatt, om de absurda belöningar som väntar den som gjort vad Allah påbjudit.
Ett helvete på steroider, om de absurda straff som väntar den som icke gjort vad Allah påbjudit.
Kärlekskranka djinner i toaletten uppskattar åsynen av din ändalykt, om den muslimska mytologins absurda andeväsen.
Fler små andliga guldkorn från Ibn Abbas Centret, lite blandade gudomliga insikter från wahhabister nära dig.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Livsåskådning, Islam, Wahhabism, Ibn Abbas Centret, Religion, Satan, Gasbesvär.