Nytt wordpresstema på bloggisen

Mitt wordpresstema Pressrow har länge känts lite daterat. Även om jag gillat det avskalade utseendet har jag velat ersätta det med ett tema som anpassar sig väl till olika plattformar. Pressrow har förvisso sett helt okej ut på mobilskärmar så behovet av att byta tema har väl inte varit akut. När WordPress nya årliga standardtema, Twenty Fifteen, visade sig vara ett minimalistiskt tema som lämpade sig för bloggar och liknade Pressrow gjorde jag dock slag i saken och bytte. Det visade sig gå mycket smidigare än vad jag trott.

Då jag är en varm vän av det tungomål jag ärvt från mina förfäder ville jag för det första översätta det nya temat till svenska. Eftersom det rörde sig om ett officiellt wordpresstema var det dock redan gjort. Översättning av ett tema är ju annars något som är mycket lärorikt då man är tvungen att gå igenom wordpresstemats filer i jakten på engelska fraser att översätta. Samtidigt som man gör det får man en god överblick över temat och insikter i hur det är uppbyggt.

Vidare fanns det ett antal widgets knutna till temat som försåg mig med det jag ville ha i vänsterspalten, så jag behövde inte spendera tid på att sitta och googla efter lämpliga kodsegment att korrigera och använda.

Att byta tema visade sig alltså gå smärtfritt. Jag har förvisso inte helt pillat färdigt ännu. Kanske lägger jag exempelvis in ett sidhuvud utfört i bästa gröna naivistiska stil.

När förändringens vindar ändå blåser på bloggen tänker jag för övrigt sluta länka till sajterna bloggar.se och intressant.se som ligger under bloggportalen knuff.se. De genererar nämligen väldigt få besökare och det är inte värt att använda delar av min utmätta tid på jorden till att länka till sajterna längst ned i varje inlägg jag skriver.

Uppsala Filmstudio hösten 2014

Det blev tyvärr inte att se så många filmer på Uppsala Filmstudio denna säsong och de få jag såg hörde heller inte till de filmer i programmet jag allrahelst ville se. Jag såg blott de som livspusslet och dagisbacillerna tillät mig att se.

Den första film jag gick för att se var Det våras för Frankenstein, en Mel Brooks-klassiker från 1974. Nu vill jag verkligen inte sätta näsan i vädret men humorn i filmen kändes tyvärr ganska daterad. Precis som datorerna från 70-talet står sig rätt slätt idag gör också många av skämten från samma årtionde det. (Betyg 3/5)

Nästa film, Flickan från tredje raden, är en saga om en ring men den utspelar sig i 40-talets Stockholm och inte i Tolkiens Middle Earth. Det finns heller inga hobbitar, orcher eller alver i filmen. Huvudpersonerna är istället den svenska huvudstadens kulturarbetare, societet och borgerskap. Aragorn är vidare utbytt mot en bedragen man spelad av Sigge Fürst. Filmen har nog egentligen inte mer gemensamt med Sagan om ringen än att en ring står i handlingens centrum. (Betyg 3/5)

Bo Widerbergs Ormens väg på hälleberget utspelar sig i Norrlands inland på 1800-talet. Stellan Skarsgård har rollen som en slemmig handelsman som snärjer människorna runtomkring honom i krediter. Kvinnorna i hushållen som inte har pengar nog för att kunna betala tillbaka får istället betala handelsmannen in natura. Annie Lööf borde uppskatta detta förfarande då det ju är ett exempel på hur civilsamhället kan lösa problem med armod, fattigdom och sexuell nöd. Man skulle också kunna se filmen som en 1800-talsversion av TV3:s Lyxfällan. En fiol är dock det allra lyxigaste som införskaffas på kredit. (Betyg 4/5)

Purfärska filmen Her utspelar sig i en inte alltför avlägsen framtid. Joaquin Phoenix spelar en man som blir kär i sitt nya, med artificiell intelligens utrustade, operativsystem. Förutom artificiell intelligens och kärlek berör filmen bland annat sådant som livets föränderlighet samt gränserna mellan äkta och konstgjort. (Betyg 4/5)

Film

Tidigare inlägg om Uppsala Filmstudio:
Hösten 2013 avnjöt jag fyra filmer, däribland Den gröna cykeln, regisserad av något så ovanligt som en kvinnlig saudisk regissör.
Första halvan av årets vårsäsong såg jag science fiction-dystopin Never let me go, kritikerrosade Turinhästen, stumfilmsklassikern Sista skrattet och queerfilmen Laurence Anyways.
Under vårsäsongens andra halva såg jag den på Slas verk baserade På palmblad och rosor, hårdkokta westernfilmen Harmonica – En hämnare, Storstadshamn med Marlon Brando i huvudrollen samt 50-talsklassikern Flugan

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Kultur, Film, Uppsala, Ekonomisk liberalism, Science fiction, Kärlek, Artificiell intelligens.

Jüri Lina och tefatsmysteriet

Konspirationsteoretiske veteranen Jüri Lina är kanske mest känd för sina konspirationsteorier om hur frimurarna, och i förlängningen judarna, kontrollerar världen. Han har dock många strängar på sin esoteriska lyra och har även skrivit böcker om UFO:s och utomjordiska kontakter. I förra veckan föreläste Jüri Lina om UFO-gåtan hos Jordstrålningscentrum som arrangerar nyandliga föredrag och kurser av alla de slag. Jag var där för att få en liten inblick i den konspirationsteoretiske nestorns världsbild.

Lina ägnade tyvärr en stor del av föredraget åt att berätta om en rad observationer av olika typer av UFO:n samt om kontakter med utomjordingar i alla former och storlekar. Det var på sätt och vis som att bläddra i sådana där illustrerade böcker där UFO-anekdoter samlats på hög och man gavs intrycket att det fanns ett enormt menageri med vitt skilda aliens. Lina berättade bland annat om någon sorts grodlika utomjordingar med taggar som dödat boskap och delvis ätit upp dem. Han berättade också om mystiska UFO-baser på Krimhalvön.

Mer intressant var definitivt att höra om hur UFO-gåtan hängde ihop med resten av Jüri Linas konspirationsteoretiska idébygge. Hemlighållandet av de utomjordiska kontakterna var faktiskt en del av en större konspiration, berättade Lina. Vår planets makthavare gjorde allt för att vi inte skulle få veta vilka vi var, varifrån vi kom och att vi faktiskt var något mer än fysiska varelser. Lina berättade dock att han hade arbetat i 40 år för att bringa klarhet i dessa saker.

Det handlade vidare om skalärvågor, en hemlighållen högteknologi. Jag själv förstod aldrig riktigt hur det hängde ihop med UFO-gåtan men tekniken kunde tydligen användas till mycket. Bland annat skulle den, enligt Lina, kunna revolutionera mobiltelefonin. Skalärvågorna var exempelvis inte skadliga, till skillnad från dagens mobilstrålning tycktes han mena. Det skulle heller inte gå att avlyssna de skalärvågsburna samtalen och vågorna färdades dessutom snabbare än ljuset. Denna fantastiska teknik motarbetades dock av makthavarna i världen. Nu när vi ju tydligen ska ha fri konkurrens på mobiltelefonimarknaden borde någon uppstickare dra nytta av denna fantastiska teknik och få en konkurrensfördel kan man tycka.

Jüri Lina berättade också hur han invalts som hedersmedlem i ett ryskt UFO-forskningsinstitut på grund av sina insatser för att förklara och tolka utomjordingarnas beteenden. Det var nämligen ofta som utomjordingarna betedde sig på ett sätt som tedde sig märkligt för den oinsatte. En utomjording hade exempelvis gått fram till en man och rivit sönder dennes tidning. Vid ett annat tillfälle hade molnliknande UFO:n visat sig för att varna för ett meteoritnedslag. Vid ett tredje tillfälle hade en utomjordisk farkost spelat vacker, melodiös musik. Den typen av musik var faktiskt något som låg Lina varmt om hjärtat. Han berättade att barocken varit vår musikaliska höjdpunkt och därefter hade det tyvärr bara gått utför.

Linas vurmande för harmonisk musik var något jag kände till sedan tidigare. När jag lyssnade till honom för några år sedan fick jag höra om hur musikindustrin och dess disharmoniska musik var ett av frimurarnas verktyg för att hålla världens medborgare i slaveri. Även under UFO-föredraget gav sig Lina in i utvikningar om nedtryckandet av den välgörande harmoniska musiken. Han berättade bland annat om en nu verksam svensk kompositör som var helt okänd för allmänheten. Tidningarna skrev så gott som aldrig om honom och han spelades inte i radio, där prioriterades istället oljud. Lina hade dock engagerat sig och fått till stånd en spelning i Estland för kompositören.

Lina menade att budskapet från den utomjordiska farkosten som spelat musik var detsamma som det han själv länge torgfört. Farkosten ville betona den vackra, harmoniska musikens betydelse. Om man ska tro Jüri Lina är alltså de utomjordingar som besöker oss någon sorts kosmiska mimskådespelare som försöker framföra budskap till oss människor. Vad de utomjordingar som åt upp delar av kor ville säga oss fick vi dock aldrig veta.

Nanobakterier var också en del av UFO-gåtan. De fanns, enligt Lina, både i oss människor och i meteoriter som slagit ned på jorden vilket antydde att vi kom från rymden. Nanobakterierna kunde dock under vissa omständigheter skada oss och åstadkomma bland annat njurstenar och allvarliga infektioner. En av de omständigheterna var tydligen vårt alltför höga sockerintag. Vi skulle enligt Lina istället äta citron, bovetegröt och surkål för att motverka den sura miljön i våra kroppar som sockret orsakade. Detta skulle hindra bland annat cancer. Detta visste våra regeringar mycket väl men de var ute efter att skada oss och lät oss därför sväva i okunskap angående vad som var hälsosamt för oss.

Ännu ett exempel på våra regeringars illvilja var natriumfluoriden i tandkrämen som enligt Lina sänkte vår intelligenskvot med sju. Det fanns faktiskt en tanke bakom det, makthavarna ville nämligen att vi skulle bli sämre på att se samband och därmed inte förstå hur saker och ting egentligen hängde ihop.

Tyvärr kunde jag inte avnjuta hela Jüri Linas tillställning på Jordstrålningscentrum. Jag var inte riktigt kurant och lämnade föredraget under fikapausen utan att ha blivit övertygad om att det Lina berättade var sant. Kanske hade allt klarnat under föredragets andra halva eller så hade användandet av tandkräm sänkt min intelligenskvot så att jag ändå inte skulle förstå hur allt hängde ihop hur många Jüri Lina-sanningar jag än skulle få höra.

Port

Liknande inlägg på denna blogg:
I början av 2011 lyssnade jag för första gången till Jüri Lina på Jordstrålningscentrum och han berättade då om frimurarnas sammansvärjning mot mänskligheten.
Enligt esoterikern Ivan Björn ska de skalärvågor Jüri Lina talade om tydligen även kunna användas som ett fruktansvärt vapen.
Vidare är det enligt advokaten Henning Witte också skalärvågor som ligger bakom både Quickskandalen och dess efterspel.

Andra bloggar om Jüri Lina:
På bloggen Jag vill vara farlig kan man läsa om hur Jüri Lina våren 2012 föreläste på Folkets hus och hur några av motsägelserna i hans världsbild då kom i dagen.
På EXPO-anknutna Jonathan Lemans blogg kan man läsa om judarnas plats i Jüri Linas konspirationsteorier.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Livsåskådning, Jordstrålningscentrum, Jüri Lina, Exopolitik, Konspirationsteorier, Musik, Tandhygien.