Eftervalsanalys för mikropartierna

Det har varit val med påföljande regimskifte. Radio, TV, tidningar och webb har fyllts till brädden med analyser av valet och dess efterspel. Vad som däremot ägnats mindre uppmärksamhet är de mikropartier som tappert kämpade om smulorna från riksdagspartiernas bord men ofta bara fick en handfull röster. Denna blogg rör sig ju ofta bortom huvudfåran och vi ska därför titta ned i valets gärdsgårdsserie för att se vad vi hittar där.

Efter Piratpartiet, som väl snart kommer att få räknas in i mikropartiernas skara, finner vi Enhet, det nyandliga partiet. Enhet måste nog anses vara mikropartiernas segrare detta år. De fick 6277 röster (0,10%) vilket innebär att de blev elfte största parti och tiodubblade sina röster jämfört med valet 2010. Några kommunala mandat blev det dock inte trots att Enhet ställde upp i några kommuner. Man tycks inte ha prioriterat kommunalvalen vilket rimligen varje mikroparti borde göra till en början för att erhålla en plattform. Ett annat förslag är att man satsar på kyrkovalet, precis som Sverigedemokraterna gjorde innan de kom in i riksdagen.

En bit efter Enhet, med 4189 röster (0,07%), kommer Svenskarnas Parti som trots att de försökt polera ytan fortfarande måste betraktas som ett nynazistiskt parti. Med tanke på hur mycket de satsat på det här valet och på vilken enorm uppmärksamhet de fått jämfört med andra mikropartier måste valresultatet vara en enorm besvikelse för dem. Strax efter Svenskarnas Parti följer djurrättspartiet Djurens Parti på 4093 röster (0,07%) och abortmotståndarna i Kristna Värdepartiet på 3553 röster (0,06%). De senare bildades som en reaktion på Kristdemokraternas kompromissande och anpassning mot mitten.

Trots Enhets succéval är frågan om Landsbygdspartiet Oberoende ändå inte är mikropartiernas verkliga vinnare. De fick förvisso bara 3450 riksdagsröster (0,06%) men har till skillnad från Enhet bitit sig fast i ett antal kommuner, närmare bestämt nio stycken. I Svenljunga fick man hela fem av de trettiotre mandaten som stod att fördela. Om riksdagspartierna överger landsbygdsfrågorna finns faktiskt möjligheten att Landsbygdspartiet Oberoende har framtiden för sig.

SPI Välfärden, som väl främst inriktar sig på den seniora delen av befolkningen, backar som brukligt och landar i detta val på 3369 röster (0,05%). Därefter är det ett litet hopp till folkomröstningsvurmarna i Direktdemokraterna som samlade ihop 1417 röster (0,02%). Bokstavsliberalerna i Klassiskt Liberala Partiet kom tätt därefter och fick 1210 röster (0,02%). Därefter följer ett stort antal partier och jag mäktar faktiskt inte med att nämna dem alla. Där finns exempelvis Europeiska Arbetarpartiet – EAP, det troligen intressantaste partiet i den svenska partifloran. Där finns också före detta centerpartisten Ove Svidén med sitt LVU-kritiska parti MOR.

Några av de övriga partier jag skrivit om i min bloggserie Mikropartivalkollen 2014 återfinns också i bottenträsket. Det av inre stridigheter och ineffektiv organisation präglade Partiet De Fria fick bara lite över 600 röster (0,01%). Konspirationsteoretikerna i partiet har definitivt haft det tufft och inte blev det bättre av att det mycket snarlika Hälsopartiet som lanserades kort före valet klev in och stal strax över 130 röster från dem.

Bland det absoluta bottenskrapet hittar vi några nanopartier som bara fick en handfull röster. Mest överraskande att finna där nere är kanske Gröna Partiet som blott fick sju röster. Att djupekologerna som brutit sig ur Miljöpartiet inte skulle nå några breda väljarskaror var väl väntat, men att de skulle göra ett så genomuselt val var faktiskt överraskande. Att Börje Peratts Demokraterna skulle gå dåligt var mer väntat. Till och med partiledaren själv hade tydligen insett detta och inte gått och röstat på sitt eget parti. Demokraterna fick två röster om man tolkar de handskrivna valsedlarna generöst. Djurskyddsinspektörshatarna i Djurägarpartiet fick tre röster, lika många som de hade kandidater på sin riksdagsvalsedel. Även det mycket märkliga Vetenskapliga Partiet fick tre röster.

Slutligen, om vi ändå ska ta en liten titt på makropartiernas valresultat noterar jag att vi numera har en satans handgångne man i Uppsala läns landstingsfullmäktige. Socialdemokraten Pontus Näslund, som har en pakt med Hin håle själv, lyckades nämligen tack vare sin placering på valsedeln ta sig in i landstingsfullmäktige. Som brukare återstår nu för mig att se hur en luciferiansk sjukvårdspolitik ser ut.

Liknande inlägg på denna blogg:
Efter riksdagsvalet 2010 skrev jag några rader om de mikropartier som då erhöll flest röster.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , .

        
        

5 reaktioner på ”Eftervalsanalys för mikropartierna”

  1. Hej landsbygdsbo,

    Tack, jag tycker det är spännande att se vad som händer där nere i partiväsendets undervegetation.

    Det är också spännande att spekulera i huruvida något av mikropartierna har framtiden för sig. Såg på din blogg att du sympatiserade med Landsbygdspartiet Oberoende och även om Enhet förvisso numera är väletablerat för att vara ett mikroparti så borde Landsbygdspartiet Oberoende ändå vara det av partierna som har störst chans att nå valframgångar i framtiden. Det är dock många utmaningar på vägen. Om nu riksdagspartierna för det första skulle lämna fältet öppet för ett landsbygdsparti så krävs det att Landsbygdspartiet Oberoendes medlemmar orkar kämpa på trots uteblivna omedelbara valframgångar. Dessutom ska man lyckas skapa ett brett, förhoppningsvis konstruktivt program, som tilltalar väljarna och man ska också försöka hålla sams internt.

  2. Jag tittade precis på Landsbygdspartiet Oberoende partiprogram nu 2017, och de vill tydligen höja försvarsanslagen till 5% av BNP (190 miljarder SEK) i alla fall initialt, för att sedan minska lite. Det lämnar väl tom SD i lä när det gäller att ösa pengar över försvaret.

    Lite oväntat i min bok i alla fall.
    /Tryggve

  3. Ja, fem procent är verkligen anmärkningsvärt högt. Anmärkningsvärt är också att satsningen känns bakvänd. De ska tydligen initialt ösa pengar över försvaret med sin femprocentsatsning för att därefter minska på anslagen allteftersom.

  4. Precis. Det låter ju som om det vill bygga upp det gamla invasionsförsvaret igen, och det lär väl kosta stora pengar.

    De verkar dock inte riktigt skriva *varför* det är nödvändigt med denna storsatsning, för det handlar väl om mer än en fyrdubbling av försvarsbudgeten initialt. De är väldigt precisa med hur mycket pengar som ska in, men vad det ska gå till verkar mer oklart. Man undrar också lite var dessa pengar ska tas någonstans.

    Nå, annars så verkar det vara ett parti som säger nej till väldigt mycket.
    /Tryggve

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *