John of God akt 1: Introduktion till healingresorna på Studieförbundet Vuxenskolan

Detta blogginlägg är första delen i en granskning av den svenska affärsverksamheten kring det brasilianska transmediet John of God. Trots att denne befinner sig ett halvt jordklot bort har han och hans rörelse inflytande över ett förvånansvärt stort antal svenskars liv. Jag vill dock höja ett varningens finger, min granskning kommer inte att vara något för den känslige. Den kommer bland annat att innebära ett hämningslöst skyfflande av egna surt förvärvade slantar i gapet på en djupt oetisk verksamhet, dödsföraktande wallraffning som resesugen cancersjuk och slutligen konfrontation med min egen skamfyllda sexualitet. Men vi ska inte gå händelserna i förväg, allt började i april i Studieförbundet Vuxenskolans lokaler i Stockholm.

I ett föränderligt samhälle har det livslånga lärandet blivit centralt. Att ständigt äta av kunskapens frukter har helt enkelt blivit ett krav för att hänga med i svängarna. Jag vill inte hamna på efterkälken och kände mig i slutet av april därför nödd och tvungen att slanta upp 160 kronor för en lektion på Studieförbundet Vuxenskolan.

Den kunskapens frukt jag fick smaka visade sig dock vara ett sällsynt ruttet äpple att bita i. Ämnet för kvällen var ”John of God, en annorlunda resa” och sanna mina ord, nog verkade den resa vi informerades om vara annorlunda. På den här resan fick man nämligen inte fara längs de upptrampade turiststråken tillsammans med bakfulla, brunbrända guider som brukligt är. Ej heller fanns det någon Bamseklubb för de minsta. Istället fick man betala runt 20-25 papp för att åka till Brasilien tillsammans med en massa andra desperata, hoppfulla människor för att där låta en av världens mest omtalade healers genom en massa bisarra ritualer förhoppningsvis befria en från de mer eller mindre allvarliga åkommor man haft oturen att drabbas av.

Föreläsare var Kristin Bomanson som inom loppet av drygt ett år besökt Brasilien och healern inte mindre än tre gånger. Hon arrangerade inte själv resor men hade fått tillåtelse att i Sverige informera om healingresorna. Ett flertal svenskar får dock arrangera gruppresor till Casan där John of God huserar. Det vanligaste sättet att besöka honom är faktiskt att man åker på gruppresa tillsammans med en av Casan godkänd guide och researrangör.

John of God är ett så kallat transmedium. Han påstås i sitt transtillstånd kanalisera ett antal olika entiteter, sedan länge döda andar som i jordelivet varit läkare eller helgon. Det är dessa entiteter som ska hjälpa folk till helande vilket de gör på olika sätt. Man ordineras ofta kristallbäddsterapi, meditation och örtkapslar men patienten kan också få någon form av operation. Dels påstås entiteterna operera andligt och personen behöver då bara passivt ta emot healingen. Ibland utför entiteterna dock fysiska operationer genom John of God när han är i sitt transtillstånd. De fysiska operationerna verkar vara några olika former av vanliga fakirtrick med enda skillnaden att de inte utförs på fakiren själv, han utför dem istället på de som kommit till Casan i hopp om helande. Det handlar främst om att skrapa ögongloben, föra upp vassa metallföremål i näsan samt skära och peta lite här och där – allrahelst i kvinnobröst av diverse videoklipp att döma. Det är dock en liten minoritet som genomgår dessa fysiska ingrepp. Då flera tusen personer ibland kan befinna sig på Casan samtidigt finns helt enkelt inte möjlighet att operera alla fysiskt.

Det verkar skrämmande nog vara många svårt sjuka som söker sig till John of God i hopp om helande. På www.friendsofthecasa.info, som verkar vara det närmaste en officiell hemsida man kan komma, kan man på förstasidan läsa om vilka sjukdomar mediumet påstås ha helat.

Here, for over 20 years, João Teixeira de Faria, a gifted and powerful medium known as “João de Deus” (John of God) has helped countless people achieve apparently miraculous healings – of cancer, AIDS, paraplegia, blindness and many other serious or seemingly “incurable” illnesses.

(WebCite)

Bomanson bestyrkte också inriktningen mot svårt sjuka. Hon berättade under föredraget att det var många med cancer som reste till Casan. Det slutade dock inte med att de alla blev friska. En del av de hon rest med ”lever inte längre i den här jordiska världen” som hon uttryckte det. Dock, även om de inte blev helade så hade Bomanson förstått att besöken hos John of God i alla fall gjort att de ”kommit till freds med sig själva”. Till exempel hade anhöriga berättat att det varit stilla i livets slutskede och de hade inte behövt så mycket smärtstillande. Man kan undra om det var vad de med långt gången cancer hoppats på när de bokade resan. Dock, tur för healingindustrin att de hann mjölka dem på pengar innan de lämnade jordelivet eftersom pengaöverföringar från den ickejordiska världen inte låter sig göras så enkelt.

För det är ingen tvekan om att här rullar det en del pengar. Resorna brukar som nämnts gå på runt 20.000 – 25.000 SEK men utöver det finns det saker som kostar extra på Casan. Man får till exempel betala extra för kristallbäddsterapi och örtkapslar som John of God ordinerar besökarna. Tilläggstjänsterna blir totalt några tusenlappar. Damerna bakom svenska hälsoreseföretaget IBIDEM AB och hemsidan www.weforyou.se rekommenderar på sin hemsida att man tar med sig 3000 SEK för extrautgifter: ”Det täcker de behov som finns av att köpa örter, ta kristallbad etc.” (WebCite) Även om det inte är några jättesummor per person så måste totalsummorna bli enorma med tanke på hur mycket folk det verkar bli på Casan ibland. De som besökt Casan berättar om trängseln och de långa köerna för att få tillbringa några sekunder med John of God. Sedan får man inte glömma att Casan även tar emot donationer och man kan anta att någon som tror sig inlett en process som ska sluta i mirakulöst helande nog kan vara generös i överkant. Enligt Bomanson var det dock en smaragdgruva på gården som tryggade försörjningen för John of God.


John of God
Bildkälla: Wikimedia commons

Under föredraget delades ett informationsblad ut där man kunde läsa om ett alternativ för de som inte kunde resa till Brasilien men ändå ville ta del av de helande krafterna. En av de svenska researrangörerna erbjöd sig i informationsbladet att för det hutlösa priset 600 kronor ta med ett helkroppsfoto på personen ifråga till Brasilien och visa det för John of God för att den porträtterade skulle få healing på distans. Man skulle för de pengarna dock även få samma örtkapslar som alla besökare hos John of God får köpa. Av någon anledning var man tvungen att skriva namn, adress och personnummer på kortet. Det räckte dock inte med att man själv skulle behöva kluddra ned kortet. John of God skulle dessutom sätta kryss på de foton där den distanshelade var tvungen att infinna sig på Casan i Brasilien för eventuell vidare behandling. Ett effektivt sätt att fixa dit nya mjölkkor får man anta.

Att återkomma var också något som ständigt verkade uppmuntras. Bomanson visade bilder på, och berättade om, Luis som haft en hjärntumör. Det hade egentligen inte varit meningen att han skulle överleva men han hade tack vare sin envishet och sina många återbesök på Casan klarat sig. Att uppmuntra folk att återvända är rimligen ett bra sätt att upprätthålla personflödet som i sin tur upprätthåller pengaflödet.

Skrämmande var också hur lama anekdoter de som vill tro på något tar till intäkt för att det är äkta. Bomanson berättade till exempel om hur den entitet som John of God kanaliserat gett någon en blomma på dennes födelsedag. Hur hade anden kunnat veta att personen fyllde år!? Intressant var också att den andliga världen verkade vara så beroende av saker som man skulle kunna tycka inte borde vara något hinder för den andra sidan. Till exempel var man tvungen att bära vita kläder för att entiteterna skulle ha lättare att se auran.

Studieförbundet Vuxenskolan har tyvärr för vana att släppa en hel del tokigheter innanför väggarna. Denna gång har de dock överträffat sig själva genom att låta göra reklam för ett cyniskt utnyttjande av desperata och sjuka, något som i Sverige hade varit ett brott mot patientsäkerhetslagen. Eftersom de svenska researrangörerna ordnar resor till en behandling utanför Sveriges gränser kommer de dock undan med kvacksalveriet. Det finns flera bra anledningar till att det är olagligt att behandla cancersjuka personer med alternativa metoder. En av dem är att man inte ska utnyttja den sjukes desperation. En annan är att man inte ska riskera att patienter avstår från eller skjuter upp verkningsfull behandling. På Casan verkar de dock tack och lov uppmuntra besökarna att fortsätta med eventuell inledd skolmedicinsk behandling, vilket förvisso förklarar att en del ändå blir friska.

Informationen avslutades med gemensam meditation. Vi skulle tänka oss själva att vi flöt runt i kärlek. Jag följde dock inte Bomansons instruktioner utan låg istället och guppade i ilska över cynismen och naiviteten som verkade vara de två ben som John of Gods healingindustri vilade på.

I nästa inlägg om affärsverksamheten kring John of God tänkte jag börja titta lite närmare på några av de olika svenska arrangörerna av resor till John of Gods Casa.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Livsåskådning, Studieförbundet Vuxenskolan, John of God, Healing, Resor, Cancer, Medialitet.

       

       

Indigobarnen och jag

De som när sig på överskottet av mitt arbete har varit vänliga nog att ge tillbaka lite i form av en gåva, närmare bestämt en tidningsprenumeration på valfritt magasin. Jag valde det nyandliga livsstilsmagasinet Tidningen Nära, inte för att jag är särskilt andlig av mig utan för att jag hoppades bli road och möjligen också lite provocerad av innehållet. Jag har hunnit få två nummer och tidningen levde upp till förväntningarna.

I mitt första nummer tog man upp fenomenet indigobarn i en av artiklarna. Kanske är din lilla telning därhemma ett indigobarn, Tidningen Nära reder ut begreppen.

Har du ett barn som kräver ständig aktivitet, som har en obändig tro på sig själv för att i nästa sekund falla i gråt i en total känsla av att vara värdelös. Kanske är du sådan själv? Möjligtvis har även du eller ditt barn diagnosticerats med benämningen ADHD eller någon annan så populärt kallad ”bokstavsbeteckning”.
Enligt den ”nya” och ”andliga” tidens sätt att tänka kan det faktiskt röra sig om ett så kallat indigobarn! Ett indigobarn är någon som fötts på senare år på jorden och som är här för att hjälpa mänskligheten upp till en högre andlig nivå. Det är alltså inget ”fel” på dessa barn alltså! De har enbart en enorm känslighet och låter sig inte styras på samma sätt som tidigare generationer av barn vad gäller regler, uppförande och allmän ”ordning”.

I artikeln nämns också några av indigobarnens förmågor. De är bland annat mediala och har en stark intuition, får vi veta. Det som vanligtvis tolkas som koncentrationssvårigheter handlar alltså egentligen, enligt artikelförfattaren, om att de är en ny sorts människor med andra egenskaper och färdigheter.

Idéers spridning är delvis beroende av hur angenäma man finner dem. Man kan därför förstå hur idén om indigobarn överlever bland nyandligt sinnade personer. Vad är mest tilltalande, att ditt barn har en diagnos som kommer att ge en del problem i livet eller att de har övernaturliga förmågor och kommer att hjälpa mänskligheten till en högre nivå?

Man kan önska att folk kunde tycka om sina barn med eventuella fel och brister utan att behöva känna sig nödgade att fantisera ihop att de har en massa fantastiska förmågor, som vore de huvudpersoner i en fantasyroman. Det är dock inte bara ett problem på grund av att man skulle leva i en illusion, det kan vara problematiskt på flera andra sätt att tolka barnens koncentrationssvårigheter på sitt eget vis. Senare i artikeln anar man ett av dem.

Gemensamt för dem alla är alltså strävan att föra ut något gott till världen, men det kan oftas vara svårt att i barndomen finna sig till rätta i en värld styrd av regler och tänkande från en ”äldre” tidsålder.
Därför blir många av dessa barn felaktigt diagnosticerade som barn med koncentrationsstörningar och blir medicinerade.

Det måste anses vara ett problem om man ignorerar eventuella diagnoser och de behandlingar som finns, till förmån för egna fantasifulla tolkningar byggda på önsketänkande.

Vidare kan man tycka att föräldrar inte borde spä på barns rädsla och ängslighet genom att till exempel be dem berätta vad de ser för sin inre syn eller ta dem till ett medium för att det ska stötta barnet i dess utveckling, två av de saker som föreslås längre fram i artikeln. Föräldrar bör väl ändå vara av den typen som säger att spöken inte finns snarare än att knuffa ner de små i Underlandet som artikelförfattaren verkar vilja göra.

Efter att ha lyft indigobarnen till skyarna avslöjas dock i slutet av artikeln något chockerande, nämligen att indigobarnen är på väg att ersättas!

Steget efter indigobarnen är dock redan här, i form av kristallbarn. Dessa barn är födda på 2000-talet och för oss vidare till en ännu lättare andlig nivå

Man kan fråga sig vem som kommer att nöja sig med sina indigobarn, som uppenbarligen passerat sitt bäst före datum, nu när det börjar poppa ut kristallbarn på en ännu lättare andlig nivå ur kvinnors sköten både här och där.


*POPP* *POPP* säger det när kristallbarnen poppar ut. Indigobarnen är redan passé.

Liknande inlägg på denna blogg: Galaktiska federationen informerar, om mediet Maria Bertrams kanaliserade budskap från utomjordingar hos nyandliga sammanslutningen Jordstrålningscentrum.

Andra bloggar om indigobarn: Skepchick.se – Indigobarn och ADHD, med en längre utvikning om problemet med att tolka sitt barns ADHD som att det är ett indigobarn.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Livsåskådning, Indigobarn, Kristallbarn, Tidningen Nära, New Age, ADHD, Medialitet.

       

       

Galaktiska federationen informerar

Sommaren verkar ha kommit och vad passar då bättre än att smyga ned i en källarlokal i Stockholm för att lyssna till ett medium som kanaliserar budskap från utomjordingar. Det var i alla fall vad jag gjorde för precis en vecka sedan och som arrangör stod den nyandliga föreningen Jordstrålningscentrum. Jag tog inga anteckningar som brukligt utan har blott mitt förrädiska minne som stöd när jag skriver detta, så har jag fel i någon detalj är jag ursäktad.

Mediet ifråga var Maria Bertram som tillsammans med Manne Lindberg leder Moder Jord-nätverket. Det var inte vilka femöresaliens som helst hon kanaliserade budskap från utan det var representanter för Galaktiska Federationen, galaxens högsta beslutande råd. Eftersom det var ett budskap från galaxens högsta höns hade man kunnat vänta sig något alldeles extra. För att komma från oändligt visa varelser så var budskapet dock tämligen banalt. Det bestod av ett hopkok av diverse nyandliga idéer; medvetandehöjning, ny andlig tidsålder, ljus & kärlek, energier, karma och så vidare. Precis vad man kunde ha förväntat sig av tillställningen med andra ord.

Kommunikationen mellan Maria och de andra civilisationerna hade pågått under en längre tid. Utomjordingarna hade till och med hunnit med att utbilda Maria och Manne i något som kallades jordhealing och var bra till mycket. Man kunde till exempel ersätta sömn med den. Man kunde med jordhealingen också hjälpa till med att balansera jordens energier. Jordens problem är nämligen att den har ett överskott på manliga energier från himlen och skulle behöva mer kvinnliga jordenergier som man kan tydligen kunde ge den med jordhealingen.

Det klagas ju över att vi är så sekulära och oandliga i vårt avlånga land men utomjordingarna skulle faktiskt landa i Sverige när de väl kom till jorden eftersom de som nått längst i sin andliga utveckling fanns där. Kan man gissa att Maria och Manne hörde till dem.

Det var dock inte ett alltigenom glädjande budskap Maria kanaliserade. Lite hotfullt lät det till exempel att när energierna skulle frigöras i samband med den nya andliga tidsåldern skulle vi dra till oss både det vi önskade allra mest, vilket väl borde vara bra, men även det vi fruktade allra mest. Som tur var berättade dock den kanaliserade utomjordingen hur man kunde förhindra detta, nämligen genom att jorda sina tankar med Marias och Mannes jordhealing.

Utomjordingarna berättade också att varje gång man tittade på TV eller läste tidningar skulle man fråga sig vad jordens styrande eliter var ute efter med just det budskapet. Jag satt och frågade mig detsamma när det gällde Moder Jord-nätverket. Var det pengar verksamheten skulle generera, även om det i förstone inte verkade så? Var det en svensk UFO-kult i vardande eller möjligen bara någons egoboost?

Jag hade själv dragit på mig en förkylning, antagligen genom negativa tankar som inte varit jordade, och orkade inte vara kvar efter pausen trots att det bland annat utlovats en energiöverföring till mötets besökare. Man skulle dock inte kunna ta emot energierna om man inte var redo så det var nog lika bra att jag gick hem, men jag fick heller aldrig veta vad de egentligen ville ha av mötets besökare.

Liknande inlägg på denna blogg: Jüri Lina, frimureriet och jag

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Livsåskådning, Jordstrålningscentrum, Exopolitik, Medialitet, Konspirationsteorier, Moder Jord-nätverket, Healing.