Indigobarnen och jag

De som när sig på överskottet av mitt arbete har varit vänliga nog att ge tillbaka lite i form av en gåva, närmare bestämt en tidningsprenumeration på valfritt magasin. Jag valde det nyandliga livsstilsmagasinet Tidningen Nära, inte för att jag är särskilt andlig av mig utan för att jag hoppades bli road och möjligen också lite provocerad av innehållet. Jag har hunnit få två nummer och tidningen levde upp till förväntningarna.

I mitt första nummer tog man upp fenomenet indigobarn i en av artiklarna. Kanske är din lilla telning därhemma ett indigobarn, Tidningen Nära reder ut begreppen.

Har du ett barn som kräver ständig aktivitet, som har en obändig tro på sig själv för att i nästa sekund falla i gråt i en total känsla av att vara värdelös. Kanske är du sådan själv? Möjligtvis har även du eller ditt barn diagnosticerats med benämningen ADHD eller någon annan så populärt kallad ”bokstavsbeteckning”.
Enligt den ”nya” och ”andliga” tidens sätt att tänka kan det faktiskt röra sig om ett så kallat indigobarn! Ett indigobarn är någon som fötts på senare år på jorden och som är här för att hjälpa mänskligheten upp till en högre andlig nivå. Det är alltså inget ”fel” på dessa barn alltså! De har enbart en enorm känslighet och låter sig inte styras på samma sätt som tidigare generationer av barn vad gäller regler, uppförande och allmän ”ordning”.

I artikeln nämns också några av indigobarnens förmågor. De är bland annat mediala och har en stark intuition, får vi veta. Det som vanligtvis tolkas som koncentrationssvårigheter handlar alltså egentligen, enligt artikelförfattaren, om att de är en ny sorts människor med andra egenskaper och färdigheter.

Idéers spridning är delvis beroende av hur angenäma man finner dem. Man kan därför förstå hur idén om indigobarn överlever bland nyandligt sinnade personer. Vad är mest tilltalande, att ditt barn har en diagnos som kommer att ge en del problem i livet eller att de har övernaturliga förmågor och kommer att hjälpa mänskligheten till en högre nivå?

Man kan önska att folk kunde tycka om sina barn med eventuella fel och brister utan att behöva känna sig nödgade att fantisera ihop att de har en massa fantastiska förmågor, som vore de huvudpersoner i en fantasyroman. Det är dock inte bara ett problem på grund av att man skulle leva i en illusion, det kan vara problematiskt på flera andra sätt att tolka barnens koncentrationssvårigheter på sitt eget vis. Senare i artikeln anar man ett av dem.

Gemensamt för dem alla är alltså strävan att föra ut något gott till världen, men det kan oftas vara svårt att i barndomen finna sig till rätta i en värld styrd av regler och tänkande från en ”äldre” tidsålder.
Därför blir många av dessa barn felaktigt diagnosticerade som barn med koncentrationsstörningar och blir medicinerade.

Det måste anses vara ett problem om man ignorerar eventuella diagnoser och de behandlingar som finns, till förmån för egna fantasifulla tolkningar byggda på önsketänkande.

Vidare kan man tycka att föräldrar inte borde spä på barns rädsla och ängslighet genom att till exempel be dem berätta vad de ser för sin inre syn eller ta dem till ett medium för att det ska stötta barnet i dess utveckling, två av de saker som föreslås längre fram i artikeln. Föräldrar bör väl ändå vara av den typen som säger att spöken inte finns snarare än att knuffa ner de små i Underlandet som artikelförfattaren verkar vilja göra.

Efter att ha lyft indigobarnen till skyarna avslöjas dock i slutet av artikeln något chockerande, nämligen att indigobarnen är på väg att ersättas!

Steget efter indigobarnen är dock redan här, i form av kristallbarn. Dessa barn är födda på 2000-talet och för oss vidare till en ännu lättare andlig nivå

Man kan fråga sig vem som kommer att nöja sig med sina indigobarn, som uppenbarligen passerat sitt bäst före datum, nu när det börjar poppa ut kristallbarn på en ännu lättare andlig nivå ur kvinnors sköten både här och där.


*POPP* *POPP* säger det när kristallbarnen poppar ut. Indigobarnen är redan passé.

Liknande inlägg på denna blogg: Galaktiska federationen informerar, om mediet Maria Bertrams kanaliserade budskap från utomjordingar hos nyandliga sammanslutningen Jordstrålningscentrum.

Andra bloggar om indigobarn: Skepchick.se – Indigobarn och ADHD, med en längre utvikning om problemet med att tolka sitt barns ADHD som att det är ett indigobarn.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Livsåskådning, Indigobarn, Kristallbarn, Tidningen Nära, New Age, ADHD, Medialitet.

       

       

2 reaktioner till “Indigobarnen och jag”

  1. Rent spontant tycker jag att det är fint att uppmärksamma att det även “avvikande”barn kan ha positiva färdigheter som i vissa fall kan kompensera bristerna. Tänker på Aspbergares sinne för detaljer, schizoidas rikas fantasi osv.

    Men att tuta i dem att de är övermänniskor?

    Deras möten med omvärlden kommer att vara tuff nog utan att den extra chocken, som insikten att de betraktas som problembarn istället för gudabarn måste innebära, ska beredas dem.

  2. Hej Kia!

    I blogginlägget på Skepchick.se som jag länkade till tyckte jag det uttrycktes ganska bra: ”Och att lägga på barn ett ansvar att fixa allt som är fel med samtiden och frambringa en helt ny era, när de får kämpa bara för att kunna göra läxorna, kan man ju ha åsikter om.”

    Annars är det klart att det är något positivt att försöka lyfta upp de som känner sig stigmatiserade. Jag vill minnas att det startades ett bemanningsföretag för en tid sedan genom vilket man kunde hyra in personer med lite olika diagnoser, till exempel aspergare som skulle klara monotona arbetsuppgifter där noggrannhet krävdes bättre än andra.

    Men även i det fallet fanns kanske problemet att man skruvade upp förväntningarna lite för mycket hos de som anställde deras konsulter. Låt vara att de dock inte påstod att de skulle frambringa en helt ny era.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *