Farbror Vilks och de religiösa ideologierna

Med anledning av incidenten i Uppsala där Allahs modiga krigare anföll den 63-årige Lars Vilks finns det anledning att reflektera över hur olika vi behandlar ideologier beroende på om de kallas religion eller ej. När det gäller de politiska ideologierna är det nämligen legio att vara provokativ och hånfull, man reagerar vanligtvis inte när de tänkare man håller högt släpas i smutsen. Ytterst sällan är det någon som kräver respekt eller menar sig vara kränkt när deras favoritideologi hånats. Vi skulle heller aldrig komma på tanken att kalla någon för liberalismofob eller socialismofob för att de vantolkat eller hånat någon av ideologierna. Den som gjorde något sådant skulle bli utskrattad och knappast tas på allvar.

Andra regler gäller dock för de religiösa ideologierna. Någonting, oklart vad, anses vara heligt med religionen. Ofta brukar det finnas en alltför stor förståelse för att kritik av religionen väcker ilska och skarpa reaktioner. Klickar man runt på bloggar och Newsmill hittar man snabbt några exempel på det. Man undrar om de skulle resonera likadant om det gällde en Karl Marx-hund eller en bögporrfilm med aktörer i John Stuart Mill-masker. Troligen skulle de inte göra det och det skulle vara intressant att höra deras förklaring till att de väljer att specialbehandla religiösa ideologier.

Om man kallar sig vänster ska man alltid ha en ansats till maktanalys och visst skulle man i Muhammedkarikatyrerna kunna se en sorts maktutövande. Detta kan man förvisso göra när det gäller kritik av otaliga minoritetsideologier världen över, både religiösa och politiska. Det är dock något man med nödvändighet måste acceptera om man vill ha yttrandefrihet. (Och det var det, längre än så behöver inte en ansats till maktanalys vara)

Provokationer som Lars Vilks rondellhund och Sooreh Heras Allah ho Gaybar är i slutändan faktiskt både oundvikliga och önskvärda. Provokationerna är oundvikliga för att mängder av vitt skilda människor kommer att ha incitament att göra dem, för att så split, för att få uppmärksamhet, för att väcka debatt, för att försvara yttrandefriheten med mera. Provokationerna är önskvärda eftersom de på sikt förhoppningsvis kommer att bryta ned känsligheten för skändning av Islam, så som man med relativt stor framgång gjort med de kristna symbolerna.

Video borttagen

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Religion, Yttrandefrihet, Lars Vilks, Konst, Ideologi, Islam.

Media: SvD1, SvD2, SvD3, DN1, DN2, DN3, AB1, AB2, AB3, AB4, AB5, AB6, AB7, Expressen1, Expressen2.

4 reaktioner till “Farbror Vilks och de religiösa ideologierna”

  1. Religioner tål inte kritik eftersom de bygger på väldigt svaga grunder som inte klarar en kritisk granskning. En religion (eller person för den delen) som är säker på sig själv skakar av sig kritik som en anka gör med vatten.

  2. Det kan alldeles säkert vara en förklaring i vissa fall. Det kan ju dock alltid finnas en uppsjö olika anledningar till att reaktionerna blir skarpa när någons religion kritiseras; att man känner en brist på kontroll i livet och religionen är ens fasta punkt, att man anser att religionen är en del av en själv och ett angrepp på den är ett angrepp på personen i fråga mm mm…

  3. Det är snarare så att religion är en av de främsta sätten att skapa gemenskap och därmed identitet. Det blir lite som en etnisk markör, som hudfärg eller dialekt, som visar att man tillhör samma folk, eller rentav familj.

    En märklig sak är alla paralleller folk hittar på för att vi icke-troende svenskar ska förstå vad karikatyrerna innebär. Oftast går de ut på att vi ska förstå de känslomässiga reaktionerna, och då kommer det upp exempel som att avbilda kungen som pedofil, våldtäkt av din dotter eller knulla liket av Astrid Lindgren i ögonhålan. Det är möjligt att sådana exempel kanske visar på känsloreaktionen, men de är helt oproportionerliga om man ska konstruera något som har samma funktion.

    Ska man göra det blir det snarare en bild av Astrid Lindgren som håller ett tal om att man bör aga sina barn och förstöra sitt kulturarv. Vi kan tom. tänka oss att vi bor i Indonesien, som en svensk minoritet i ett muslimskt land, och någon smågalen konstnär har gjort denna teckning. Nu ska han föreläsa på ett av Indonesiens största universitet och vi går dit för att lyssna. Då visar han en film om att kronprinsessan har sex med en invandrad muslim vid en brinnande midsommarstång samtidigt som muslimerna styr i Sverige. Ingen indonesier i publiken visar några tecken på att bry sig. Vad gör man då?

  4. devadatta:
    ”Det är snarare så att religion är en av de främsta sätten att skapa gemenskap och därmed identitet. Det blir lite som en etnisk markör, som hudfärg eller dialekt, som visar att man tillhör samma folk, eller rentav familj.”

    Ja, men den egenskapen kan nog religionen dela med politiska idéer i en del fall.

    Sedan är det givetvis ganska onyanserat att likställa religioner med politiska ideologier. Som religionsskeptisk handlar det nog snarare om hur man skulle vilja att det förhöll sig snarare än hur det verkligen förhåller sig i den verkliga verkligheten. Man skulle önska att religionerna spelade enligt samma spelregler som politiska ideologier men i själva verket är saker och ting mer komplicerade och tangerar sådant som etnicitet.

    devadatta:
    ”En märklig sak är alla paralleller folk hittar på för att vi icke-troende svenskar ska förstå vad karikatyrerna innebär. Oftast går de ut på att vi ska förstå de känslomässiga reaktionerna, och då kommer det upp exempel som att avbilda kungen som pedofil, våldtäkt av din dotter eller knulla liket av Astrid Lindgren i ögonhålan. Det är möjligt att sådana exempel kanske visar på känsloreaktionen, men de är helt oproportionerliga om man ska konstruera något som har samma funktion.

    Ska man göra det blir det snarare en bild av Astrid Lindgren som håller ett tal om att man bör aga sina barn och förstöra sitt kulturarv. Vi kan tom. tänka oss att vi bor i Indonesien, som en svensk minoritet i ett muslimskt land, och någon smågalen konstnär har gjort denna teckning. Nu ska han föreläsa på ett av Indonesiens största universitet och vi går dit för att lyssna. Då visar han en film om att kronprinsessan har sex med en invandrad muslim vid en brinnande midsommarstång samtidigt som muslimerna styr i Sverige. Ingen indonesier i publiken visar några tecken på att bry sig. Vad gör man då?”

    Som svensk finns det bara en sak att göra, knyta näven i byxfickan. Bra poäng och liknelse för övrigt.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *