John of God akt 1: Introduktion till healingresorna på Studieförbundet Vuxenskolan

Detta blogginlägg är första delen i en granskning av den svenska affärsverksamheten kring det brasilianska transmediet John of God. Trots att denne befinner sig ett halvt jordklot bort har han och hans rörelse inflytande över ett förvånansvärt stort antal svenskars liv. Jag vill dock höja ett varningens finger, min granskning kommer inte att vara något för den känslige. Den kommer bland annat att innebära ett hämningslöst skyfflande av egna surt förvärvade slantar i gapet på en djupt oetisk verksamhet, dödsföraktande wallraffning som resesugen cancersjuk och slutligen konfrontation med min egen skamfyllda sexualitet. Men vi ska inte gå händelserna i förväg, allt började i april i Studieförbundet Vuxenskolans lokaler i Stockholm.

I ett föränderligt samhälle har det livslånga lärandet blivit centralt. Att ständigt äta av kunskapens frukter har helt enkelt blivit ett krav för att hänga med i svängarna. Jag vill inte hamna på efterkälken och kände mig i slutet av april därför nödd och tvungen att slanta upp 160 kronor för en lektion på Studieförbundet Vuxenskolan.

Den kunskapens frukt jag fick smaka visade sig dock vara ett sällsynt ruttet äpple att bita i. Ämnet för kvällen var ”John of God, en annorlunda resa” och sanna mina ord, nog verkade den resa vi informerades om vara annorlunda. På den här resan fick man nämligen inte fara längs de upptrampade turiststråken tillsammans med bakfulla, brunbrända guider som brukligt är. Ej heller fanns det någon Bamseklubb för de minsta. Istället fick man betala runt 20-25 papp för att åka till Brasilien tillsammans med en massa andra desperata, hoppfulla människor för att där låta en av världens mest omtalade healers genom en massa bisarra ritualer förhoppningsvis befria en från de mer eller mindre allvarliga åkommor man haft oturen att drabbas av.

Föreläsare var Kristin Bomanson som inom loppet av drygt ett år besökt Brasilien och healern inte mindre än tre gånger. Hon arrangerade inte själv resor men hade fått tillåtelse att i Sverige informera om healingresorna. Ett flertal svenskar får dock arrangera gruppresor till Casan där John of God huserar. Det vanligaste sättet att besöka honom är faktiskt att man åker på gruppresa tillsammans med en av Casan godkänd guide och researrangör.

John of God är ett så kallat transmedium. Han påstås i sitt transtillstånd kanalisera ett antal olika entiteter, sedan länge döda andar som i jordelivet varit läkare eller helgon. Det är dessa entiteter som ska hjälpa folk till helande vilket de gör på olika sätt. Man ordineras ofta kristallbäddsterapi, meditation och örtkapslar men patienten kan också få någon form av operation. Dels påstås entiteterna operera andligt och personen behöver då bara passivt ta emot healingen. Ibland utför entiteterna dock fysiska operationer genom John of God när han är i sitt transtillstånd. De fysiska operationerna verkar vara några olika former av vanliga fakirtrick med enda skillnaden att de inte utförs på fakiren själv, han utför dem istället på de som kommit till Casan i hopp om helande. Det handlar främst om att skrapa ögongloben, föra upp vassa metallföremål i näsan samt skära och peta lite här och där – allrahelst i kvinnobröst av diverse videoklipp att döma. Det är dock en liten minoritet som genomgår dessa fysiska ingrepp. Då flera tusen personer ibland kan befinna sig på Casan samtidigt finns helt enkelt inte möjlighet att operera alla fysiskt.

Det verkar skrämmande nog vara många svårt sjuka som söker sig till John of God i hopp om helande. På www.friendsofthecasa.info, som verkar vara det närmaste en officiell hemsida man kan komma, kan man på förstasidan läsa om vilka sjukdomar mediumet påstås ha helat.

Here, for over 20 years, João Teixeira de Faria, a gifted and powerful medium known as ”João de Deus” (John of God) has helped countless people achieve apparently miraculous healings – of cancer, AIDS, paraplegia, blindness and many other serious or seemingly ”incurable” illnesses.

(WebCite)

Bomanson bestyrkte också inriktningen mot svårt sjuka. Hon berättade under föredraget att det var många med cancer som reste till Casan. Det slutade dock inte med att de alla blev friska. En del av de hon rest med ”lever inte längre i den här jordiska världen” som hon uttryckte det. Dock, även om de inte blev helade så hade Bomanson förstått att besöken hos John of God i alla fall gjort att de ”kommit till freds med sig själva”. Till exempel hade anhöriga berättat att det varit stilla i livets slutskede och de hade inte behövt så mycket smärtstillande. Man kan undra om det var vad de med långt gången cancer hoppats på när de bokade resan. Dock, tur för healingindustrin att de hann mjölka dem på pengar innan de lämnade jordelivet eftersom pengaöverföringar från den ickejordiska världen inte låter sig göras så enkelt.

För det är ingen tvekan om att här rullar det en del pengar. Resorna brukar som nämnts gå på runt 20.000 – 25.000 SEK men utöver det finns det saker som kostar extra på Casan. Man får till exempel betala extra för kristallbäddsterapi och örtkapslar som John of God ordinerar besökarna. Tilläggstjänsterna blir totalt några tusenlappar. Damerna bakom svenska hälsoreseföretaget IBIDEM AB och hemsidan www.weforyou.se rekommenderar på sin hemsida att man tar med sig 3000 SEK för extrautgifter: ”Det täcker de behov som finns av att köpa örter, ta kristallbad etc.” (WebCite) Även om det inte är några jättesummor per person så måste totalsummorna bli enorma med tanke på hur mycket folk det verkar bli på Casan ibland. De som besökt Casan berättar om trängseln och de långa köerna för att få tillbringa några sekunder med John of God. Sedan får man inte glömma att Casan även tar emot donationer och man kan anta att någon som tror sig inlett en process som ska sluta i mirakulöst helande nog kan vara generös i överkant. Enligt Bomanson var det dock en smaragdgruva på gården som tryggade försörjningen för John of God.


John of God
Bildkälla: Wikimedia commons

Under föredraget delades ett informationsblad ut där man kunde läsa om ett alternativ för de som inte kunde resa till Brasilien men ändå ville ta del av de helande krafterna. En av de svenska researrangörerna erbjöd sig i informationsbladet att för det hutlösa priset 600 kronor ta med ett helkroppsfoto på personen ifråga till Brasilien och visa det för John of God för att den porträtterade skulle få healing på distans. Man skulle för de pengarna dock även få samma örtkapslar som alla besökare hos John of God får köpa. Av någon anledning var man tvungen att skriva namn, adress och personnummer på kortet. Det räckte dock inte med att man själv skulle behöva kluddra ned kortet. John of God skulle dessutom sätta kryss på de foton där den distanshelade var tvungen att infinna sig på Casan i Brasilien för eventuell vidare behandling. Ett effektivt sätt att fixa dit nya mjölkkor får man anta.

Att återkomma var också något som ständigt verkade uppmuntras. Bomanson visade bilder på, och berättade om, Luis som haft en hjärntumör. Det hade egentligen inte varit meningen att han skulle överleva men han hade tack vare sin envishet och sina många återbesök på Casan klarat sig. Att uppmuntra folk att återvända är rimligen ett bra sätt att upprätthålla personflödet som i sin tur upprätthåller pengaflödet.

Skrämmande var också hur lama anekdoter de som vill tro på något tar till intäkt för att det är äkta. Bomanson berättade till exempel om hur den entitet som John of God kanaliserat gett någon en blomma på dennes födelsedag. Hur hade anden kunnat veta att personen fyllde år!? Intressant var också att den andliga världen verkade vara så beroende av saker som man skulle kunna tycka inte borde vara något hinder för den andra sidan. Till exempel var man tvungen att bära vita kläder för att entiteterna skulle ha lättare att se auran.

Studieförbundet Vuxenskolan har tyvärr för vana att släppa en hel del tokigheter innanför väggarna. Denna gång har de dock överträffat sig själva genom att låta göra reklam för ett cyniskt utnyttjande av desperata och sjuka, något som i Sverige hade varit ett brott mot patientsäkerhetslagen. Eftersom de svenska researrangörerna ordnar resor till en behandling utanför Sveriges gränser kommer de dock undan med kvacksalveriet. Det finns flera bra anledningar till att det är olagligt att behandla cancersjuka personer med alternativa metoder. En av dem är att man inte ska utnyttja den sjukes desperation. En annan är att man inte ska riskera att patienter avstår från eller skjuter upp verkningsfull behandling. På Casan verkar de dock tack och lov uppmuntra besökarna att fortsätta med eventuell inledd skolmedicinsk behandling, vilket förvisso förklarar att en del ändå blir friska.

Informationen avslutades med gemensam meditation. Vi skulle tänka oss själva att vi flöt runt i kärlek. Jag följde dock inte Bomansons instruktioner utan låg istället och guppade i ilska över cynismen och naiviteten som verkade vara de två ben som John of Gods healingindustri vilade på.

I nästa inlägg om affärsverksamheten kring John of God tänkte jag börja titta lite närmare på några av de olika svenska arrangörerna av resor till John of Gods Casa.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , .

       

18 reaktioner på ”John of God akt 1: Introduktion till healingresorna på Studieförbundet Vuxenskolan”

  1. Tack för att du undersöker detta och skriver om det! Det är osmakligt att Studieförbundet Vuxenskolan släpper in cyniska bedragare och deras stjärnögda lärjungar.

  2. Mycket lovande inledning. Ser verkligen fram emot att läsa fortsättningen. Även om jag givetvis hade föredragit att det inte fanns något att skriva om.

  3. Mycket lovande…

    Det faktum att Studieförbundet Vuxenskolan är inblandad gör ju dessutom att jag befarar att mina skattepengar på något sätt hjälper till att bekosta denna verksamhet.

    Studieförbund brukar inte ha som vana att medverka i aktiviteter där de inte kan få bidrag.

  4. Hej Jonas,

    Intressant inlägg du skrivit och helt i linje med vad jag själv tycker!
    Nej, det var inte vidare smart av oss att hålla denna föreläsning förra termin, vilket vi tyvärr inte insåg förrän skadan redan var skedd så att säga. Den gav oss anledning att rannsaka oss själva och mer noggrant kontrollera det utbud vi går ut med. Att ta upp kontroversiella ämnen är i och för sig inte fel, men då måste vi också föra en seriös debatt, i folkbildningssyfte. Så brukar vi göra men i just John of God föreläsningen var vi inte tillräckligt uppmärksamma på vad innehållet skulle bli.
    Nu verkar det ändå bli en debatt vilket vi välkomnar.

    Vänliga hälsningar,

    Annika Estassy Lovén
    Verksamhetschef, SV Stockholm

  5. Då ska jag för ordningens skull backa från alla mina eventuella insinuationer och tacka SV för klarläggandet.

  6. Hej Annika,

    Bra att ni ångrar föredraget men det gäller ju att lära sig av misstaget också. Även om det i höst knappast finns något av John of Gods kaliber på programmet, i alla fall inte hos er på Stockholmsavdelningen, så finns det ju ändå gråskalor av sanningstöjande. Hur vederhäftigt är till exempel föredraget om röstens läkande kraft eller det om sjukdomar som budbärare? Det grundläggande problemet kanske ligger i hur Studieförbundet Vuxenskolan avgör huruvida något fungerar, eller snarare låter bli att avgöra huruvida något fungerar. Vad ska ni göra åt det?

    Vidare, om ni nu kommit fram till att det var ett misstag att hålla John of God-föredraget, borde ni då inte kontakta de som bevistade reklamföredraget med en liten varning? Någon som var där kan ju faktiskt ha inspirerats att resa till John of God, kanske i hopp om att bota någon allvarlig sjukdom.

    Mvh
    /Jonas

  7. Hej Annika.

    Vad i debatten är det Vuxenskolan ”välkomnar”? Huruvida ni själva brister i omdömet och vad ni skall ändra i era rutiner för att förhindra att liknande sker igen? Eller är det något annat? Förklara gärna.

  8. Hej Björn och Jonas och övriga,

    Det vi välkomnar är debatten i sig, i det här fallet John of God. Inte för att vi tar ställning i sakfrågan (även om jag precis som alla andra har min personliga åsikt), utan för att vi anser att det alltid är bra att belysa båda sidor av myntet. Huruvida vi brustit när det gäller just den föreläsningen behöver vi knappast debattera om – det vet vi redan att vi gjort. När det gäller vårt övriga utbud är det ett ständigt avvägande för vad som kan anses vara tveksamt. Problemet är att det inte är ovanligt att det som betraktades som kvasivetenskap igår, t.ex. Mindfulness, idag anses vara ett seriöst ämne. Sedan inte sagt att statusen inte ändras i morgon igen … LCHF är ett annat ämne som växlar mellan flipp och flopp. Ja, listan kan göras lång. Vi vet att det finns ett stort intresse från allmänhetens sida när det gäller vissa ämnen och det vore konstigt om vi inte var lyhörda för det när vi bestämmer innehållet i vårt utbud. Vi gör avvägningar hela tiden och den interna debattens vågor kan vara nog så höga, tro inget annat!
    Jag har tänkt på förslaget att vi i efterhand skulle kontakta deltagarna och s.a.s. varna dem för John of God men det vore kanske bättre om vi erbjöd möjligheten till en riktig debatt, dvs med representanter för såväl anhängare som motståndare och en insatt moderator? Ja, en tanke av flera som vi kommer att ta upp internt.
    Nu ska jag läsa del 2 av Jonas granskning.

    Vänliga hälsningar,

    Annika

  9. Hej Annika

    Jag tycker inte att Studieförbundet visar tillräckligt ansvar. ”Bra med debatt”, ”belysa båda sidor av myntet” och ”intresse från allmänhetens sida”. Med sådana motiveringar hade ni lika gärna i efterhand kunnat ursäkta en föreläsningar allt från Förintelseförnekare till Kreationister.

    Varför kan ni som studieförbund inte ta ställning i sakfrågan? En akademisk institution hade inte haft problem att göra detta.

  10. p.s. Jag förstår varåt din personliga åsikt lutar, men vad jag undrar över är vad Studieförbundet Vuxenskolan för kriterier. d.s.

  11. Annika,

    Om Studieförbundet Vuxenskolan hade varit ett rent debattfora så hade det kanske varit en godtagbar inställning, men nu vill ni väl vara mer av en kunskapsförmedlare och då borde det väl vara intressant huruvida det finns goda belägg för det som påstås.

    Visst kan det vara det sant att man måste göra en avvägning när det gäller ny kunskap och inte vara totalstrikt. Frågan är dock om man inte dragit den gränsen på fel ställe när man till exempel chansar på att Marie Bergman (som föreläser i oktober) och hennes helande ljud är morgondagens vetenskap.

    Men bra att ni är redo att ompröva lämpligheten i vissa av arrangemangen, som i fallet med John of God-föreläsningen.

    /J

  12. Hej!

    Brukar inte gå in i diskussioner av det här slaget men jag bara måste kommentera detta. För det första hur kan du ha åsikter om sådana fenomen som John of God utan att ha varit där och träffat honom. Jag förstår mycke väl att det kan låta helt utflippat att tala om andliga osynliga operationer och dylikt om man inte upplevt något sådant själv. Exstentiella frågor religion osv är väldigt känsliga ämnen och väcker otroligt mycket hos alla människor. Jag kan berätta att jag var där 2008 i tre veckor och det var det bästa jag har gjort. Att möta denna ödmjukhet och kärlek mellan människor och denne man och ta emot dessa behandlingar går inte beskriva med ord. Att John of God skulle göra detta för pengarnas skull är helt horribelt att tro
    . Att träffa John of God kostar ingenting det är helt upp till var och än om man vill donera pengar, Att betala
    för en kristallbehandling och nån 100 lapp för 4 veckors örtbehandlingar är det dyrt? Att guiderna måste tjäna pengar på detta är väl självklart, men det är inga stora pengar. Tror du att en människor överlåter sin kropp till entiteter i 50 år, för att tjäna mänskligheten, för pengars skull? Jag förstår att du inte kan tro på detta, har full förståelse för det men istället för att fortsätta sprida osanningar tycker jag att du ska åk dit och uppleva detta själv. Jag skulle kunna skriva mycket om detta men väljer att avsluta här. Var tvungen att få ur mig något.

  13. Hejsan Margaretha,

    Margaretha: ”hur kan du ha åsikter om sådana fenomen som John of God utan att ha varit där och träffat honom. Jag förstår mycke väl att det kan låta helt utflippat att tala om andliga osynliga operationer och dylikt om man inte upplevt något sådant själv.”

    Man behöver inte fysiskt ha befunnit sig på en plats för att få uttala sig om det som sker där. Var tror du astronomin befunnit sig idag om man tillämpat den principen? I det här fallet räcker det med att konstatera att förespråkarna inte har några som helst belägg för att de olika ritualerna på Casan har någon medicinsk effekt. Tror man att de fungerar så är man välkommen att lägga ned resurserna som krävs för att belägga det. Följ en grupp människor som besökt Casan och kontrollera dem mot en jämförbar kontrollgrupp som förslagsvis får åka på solsemester istället. Eventuella skillnader grupperna emellan torde kunna tillskrivas behandlingen på Casan. Lyckas man belägga att Casans mirakel är äkta så skulle det omkullkasta mycket vi vet om världen så för den som vill hävda att det fungerar: upp till bevis, det finns mycket att vinna. Fler människor skulle bli helade och man skulle bli storligen firad för sin fantastiska upptäckt.

    Margaretha: ”Att John of God skulle göra detta för pengarnas skull är helt horribelt att tro
    . Att träffa John of God kostar ingenting det är helt upp till var och än om man vill donera pengar, Att betala
    för en kristallbehandling och nån 100 lapp för 4 veckors örtbehandlingar är det dyrt? Att guiderna måste tjäna pengar på detta är väl självklart, men det är inga stora pengar. Tror du att en människor överlåter sin kropp till entiteter i 50 år, för att tjäna mänskligheten, för pengars skull?”

    Med tanke på hur många människor som besöker Casan, ibland så många som runt femtusen under högtiderna, så lär de dra in miljoner bara på örtpreparaten. En resenär kan ju under sin tid där får flera olika örtkurer utskrivna. När jag kollade med alla de svenska researrangörerna hur mycket de olika extratjänsterna på Casan skulle kosta så verkade man behöva några få tusenlappar med sig för dem. För de flesta västerlänningar är det småpengar förvisso men det är inte summan som är det horribla utan vad man lurat patienten att denne ska få i utbyte mot pengarna.

    Utöver det har du donationerna och det är där den stora intäkten för John of God kan finnas. Enligt researrangören Anita känner alla att de vill ge när de kommer till Casan. Det tror jag också, jag kan tänka mig att någon som är sjuk och tror att de inlett en process som ska sluta i mirakulöst helande nog kan vara generös i överkant.

    Slutligen har vi ingen aning om hur mycket av intäkterna från industrin runt Casan med boende och transporter som John of God får ta del av. Det kan vara allt från inget alls till en mycket stor del.

    Margaretha: ”Jag förstår att du inte kan tro på detta, har full förståelse för det men istället för att fortsätta sprida osanningar tycker jag att du ska åk dit och uppleva detta själv.”

    Har du något exempel på en osanning som jag spridit?

  14. Hejsan
    Nu har jag läst två av dina bloggar och känner verkligen medkänsla för dig. Du måste det ha väldigt tufft med att bära så mycket bitterhet, ilska, ångedt och misstänksamhet i ditt hjärta.
    En sak kan det vara klar för dig DU KAN INTE FÖRSTÅ VAD SOM SOM HÄNDER HOS JOHN OF GOD. Ditt sinne är för begränsad för det. Ditt hjärta är i för mycket smärta för det. Kanske anledningen att du stör dig så mycket på ”ge hopp på mirakulöst helande”. Vad i dig retas upp på att någon får hopp om ett bättre liv? Och varför dumförklarar du så många människor som väljer göra det? Du anger ”att de luras?” Är du medveten om att din cynism, din smärta sårar människor genom att ANTA att de inte är i stånd att göra ett medvetet beslut?
    Du är definitivt i behov av att åka till John of God kanske någon mirakel händer och ditt sinne öppnas upp och du börjar till och med inse att du upprepar dig så många gånger och förolämpar människor genom vad du tycker. En skribent skall i mitt ömdöme vara neutral. Det är inte du. Du har för många åsikter för att skriva om detta. Sitt ner en stund, blunda och känn i ditt hjärta. Vad är det egentligen du vill? Kan det vara så att du så desperat skulle vilja känna hopp för ditt liv och mänskligheten? Kan det vara så att du vill så gärna bidra till andra men har lärt dig att det enda sättet att bli hört är att kritisera?
    Må du se med klarhet hur dina begränsande tankar om dig själv påverkar din upplevelse av dig själv, andra och världen. Må du vakna upp och vilja finna ett konstruktiv sätt att hjälpa dina medmänniskor och sluta skada dig själva och andra med din ångest och ilska!

  15. Hej Cristina,

    Tack för ditt fina personporträtt och kartläggning av min själs källarnivåer.

    Cristina: ”Vad i dig retas upp på att någon får hopp om ett bättre liv?”

    Det är väl problematiskt om hoppet grundar sig i lögner från en girig bedragare och blott är ett luftslott.

    Cristina: ”Och varför dumförklarar du så många människor som väljer göra det? Du anger ”att de luras?” Är du medveten om att din cynism, din smärta sårar människor genom att ANTA att de inte är i stånd att göra ett medvetet beslut?”

    Det är ingen som dumförklaras. Jag har inte lika låga tankar som dig om människor som låter sig bedras. Att bli bedragen då och då är väl snarare väldigt mänskligt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *