Valet 2010 och jag

Ända sedan jag för första gången fick förtroendet att gå och välja vilka som ska bestämma åt mig har jag troget gått och röstat på det före detta statsbärande socialdemokratiska arbetarepartiet. Nu är det dock dags att bryta den traditionen. Jag har låtit miljöfrågorna i allmänhet och klimatfrågan i synnerhet styra mitt partival. Nej, det är inte Moderaterna som ska få mitt förtroende, det är faktiskt Miljöpartiet. Jag går alltså med strömmen och kommer att bli en del av väljarflykten från Socialdemokraterna och en del av väljartillströmningen för Miljöpartiet.

Det finns dock några saker som gör att det kommer att knyta sig i magen när jag petar ned valsedlarna i kuverten imorgon. För det första är det kärnkraftsmotståndet hos de gröna. Fission är definitivt ett sätt att göra så att det kommer fram elektroner ur vägguttagen hemmavid som har sina baksidor. Något måste vi dock ha innan vi når det där fantastiska sol, vind och vatten-paradiset som vi alla längtar efter och kärnkraften är en högproducerande och koldioxidsnål källa till energi.

För det andra har de gröna en inte obetydlig falang med en avog inställning till vetenskap och beprövad erfarenhet, främst inom sjukvårdspolitiken. Är det något parti som sticker ut när det gäller vurmande för sådant som homeopati, antroposofi och elallergiker så är det just Miljöpartiet. Av den anledningen tänker jag göra en skarp markering och rösta på Socialdemokraterna i landstingsvalet. Återstår att se om Maria Wetterstrand och Peter Eriksson tar notis om min lilla markering och rensar upp i partiet.

För det tredje kan de ibland vara lite så där fräckt frihetliga och till exempel inte problematisera friskolor så mycket som man skulle kunna önska.

Slutligen finns också risken att man röstar på ett parti som i händelse av en sverigedemokratisk vågmästare eventuellt kommer att agera samarbetsparti åt de borgerliga. Jag är dock redo att ta även den risken, förhoppningsvis kommer de att sälja sig dyrt och vi får i alla fall en hyfsad miljöpolitik.

Det är alltså mycket som gör att det bär mig emot att rösta på Miljöpartiet men de tveksamheterna är ändå petitesser jämfört med miljöfrågorna i allmänhet och klimatfrågan i synnerhet. Miljöfrågorna innefattar ju egentligen allt annat, tar vi inte hand om miljön, vår gemensamma resurs, kommer det i sinom tid att slå mot ekonomi, sysselsättning och andra sekundära frågor som hamnat i förgrunden i valdebatten. Miljöpartiet är de som står för de mest radikala lösningarna och de får därför min röst i riksdags- och kommunalvalet.

Media: DN1, DN2, DN3, SvD1, SvD2, AB, Expressen1, Expressen2.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , .

       

       

6 reaktioner på ”Valet 2010 och jag”

  1. Jag delar din övertygelse om att miljön går förre allt annat och det är bråttom. Jag kommer att rösta på Miljöpartiet i morgon.

    Trevlig valvaka

  2. Framtiden börjar i vaggan, och det lilla barnet måste ges en frisk miljö att växa upp uti, såväl socialt som en frisk grön omgivning – det är rättvisa!

    Miljöpartiet i valet 2010!

  3. Wow, jag hade kunnat skriva det här inlägget! Nästan identiskt – jag röstade också identiskt som dig – bortsett från det att jag aldrig har röstat (s) förut vad jag kan minnas.

  4. Anna-lys/Eco-Chica: Visst är det bråttom men nu verkar det tyvärr som om vi förlorar fyra år till.

    skagedal: Beslutet att rösta på Miljöpartiet och tveksamheterna kring det är naturliga följder av att vara teknikoptimist och vetenskapsvän men samtidigt djupt oroad över klimatförändringarna.

  5. Sorgligt, skamligt … finner inte ord.

    En sak är dock säker

    Nu brinner det verkligen i knutarna, vi bloggare kan mobilisera snabbt och elegant. Det kan faktiskt uppstå nyval, så blogga på, få folk att förstå!

    (( kram ))

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *