PKJonas – Sida 26 – Politiskt korrekta tankar i min hjärna

Två rätt av tre för Axess magasin

I min brevlåda fann jag häromveckan ännu ett nummer av Axess magasin, tidskriften för de som menar att figurativ konst är det varpå vår civilisation bero.

Förutom det permanenta temat att vi ska backa konsten ett par hundra år brukar tidningen ha ett par tillfälliga teman. I detta nummer hade de tänkt på oss jordnära, sinnliga varelser och låtit något så futtigt och materialistiskt som vår framtida livsmedelsförsörjning vara ett av numrets teman.

I den inledande artikeln reder man ut förhållandet mellan livsmedels- & råvarupriser å ena sidan och interna konflikter & demokratiseringsprocesser å andra. Kopplingarna är mer komplexa än vad man i förstone skulle kunna tro. Dåliga tider gör att chansen att en demokratiseringsprocess ska sätta igång är större. Har man lite att förlora ligger nämligen revolten närmare till hands. Stigande livsmedelspriser minskar dock risken för intern konflikt om landet exporterar mat och intäkterna kommer folket till del. I slutändan verkar allt bero på oppositionens alternativkostnad till att göra revolution samt värdet av den politiska makten. Stigande priser på ett lands exporterade råvaror ökar till exempel risken för konflikt om staten har makten över inkomsterna från råvaruexporten eftersom värdet av att inneha politisk makt blir högre.

Den andra artikeln handlar om det bortglömda ”peak phosfor” som i mainstreammedia hamnat i skuggan av ”peak oil”. Man betonar vikten av att börja hushålla med det för vår jordbruksproduktion essentiella fosfor som vi faktiskt inte har någon ersättning för.

Axess magasin kunde dock inte låta det vara bra hela vägen, precis som George Lucas förstörde Star Wars skulle de också förstöra allt de byggt upp. I den sista artikeln försöker man sig nämligen på det hopplösa företaget att försvara det på senare år så bespottade etanolet. Man pekar på exemplet Brasilien och menar att etanolproduktionen inte behöver gå ut över livsmedelsproduktionen.

Artikeln om etanolet avslutas med några självsäkra ord.

”Om de rika inte stoppade majsen i tanken skulle de fattiga kunna äta upp den.” Det är en problemformulering som är lika falsk som den är förenklad.

Förenklad är problemformuleringen alldeles säkert, falsk är den inte. Jorden är nämligen tråkigt nog beskaffad som så att åkermark är en ändlig resurs. Vi kan inte använda den till att producera biodrivmedel och mat samtidigt. Vill vi ha mer odlingsbar yta måste vi röja mark för detta vilket innebär frigörande av bundet kol, jorderosion samt förlust av biologisk mångfald. Artikelförfattaren skulle gärna få berätta vad denne tänkt att etanolproduktionen skulle ske på bekostnad av.

Liknande inlägg på denna blogg:
Den konservative brittiske gentlemannen och miljöförstöringen, om filosofen Roger Scrutons konservativa lösningar på miljöproblemen.

Andra bloggar om livsmedels- och naturresursfrågor:
Ekonomistas – Vad vet vi om naturresursers effekter på ekonomisk utveckling, om institutionernas betydelse i naturresursdominerade ekonomier.
Effektbloggen – Peak fosfor tvingar oss att sluta kretsloppet, om vikten av att åter sluta fosforns kretslopp.
Supermiljöbloggen – Efter oljan: peak fosfor, även det om vikten av att återupprätta fosforkretsloppet.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Axess magasin, Livsmedelsförsörjning, Resurshantering, Konst, Biologisk mångfald, Biodrivmedel.

       

       

Fotografiska museet revisited

I torsdags blev det ännu en vända till Fotografiska museet där de hunnit byta ut alla utställningar sedan mitt senaste besök. En av de nya var Martin Bogrens Lowlands där han med kameran i hand återvänt till den lilla skånska by där han tillbringade sin barndom. Jag fann hans bilder vara fyllda med ångest och skräck. Om detta berodde på fotografens relation till den håla han växte upp i eller min egen relation till den håla jag växte upp i vet jag icke.

Joanna Rytel lyckades inte provocera mig med sitt verk The Seal då jag i förväg stålsatt mig. Jag visste nämligen vad hon var ute efter.

Intressantast var nog Nick Brandts On this earth, A shadows falls om Afrikas fantastiska djurliv och hoten mot dess fortlevnad. Han har bland annat valt att föreviga djuren med porträttfotografens angreppssätt snarare än naturfotografens. Vidare var hans panoramafotografier storslagna och magiska. Brandts tålmodiga väntande på den perfekta bilden och noggranna hantverk stod i skarp kontrast till den siste fotografen Helen Levitts spontana bilder på New Yorks gator.


Det är människan som skymmer bilden.

Liknande inlägg på denna blogg: Penisbilderna och apokalypsen

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Kultur, Konst, Nick Brandt, Biologisk mångfald, Martin Bogren, Ångest, Joanna Rytel.

       

       

Herr Berg och historien om hur allt gick åt helvete

För några år sedan läste jag Lasse Bergs inspirerande bok om vår arts ursprung och natur, Gryning över Kalahari: hur människan blev människa. Han pläderade i den för en positiv människosyn som det var svårt att inte tycka om. Berg menar nämligen att människan egentligen är en social, samarbetsinriktad och relativt lat apa för vilken både ojämlikhet och våld mot artfränder är något onaturligt.

För något halvår sedan kom uppföljaren, Skymningssång i Kalahari: hur människan bytte tillvaro men det har inte blivit av att läsa den förrän nu. Som titeln antyder handlar den om hur vår art gick från ett relativt idylliskt jägar- och samlarliv till ett av hårt arbete och sjukdomar präglat jordbrukarliv i ett konfliktfyllt och hierarkiskt samhälle.

Även om en stor del av boken avhandlar övergången fortsätter Lasse Berg också att predika sin positiva människosyn. Jag har knappast hans förra bok i färskt minne men Berg tycks mig något försiktigare i denna bok. Jag vill minnas att han i Gryning över Kalahari: hur människan blev människa mer självsäkert marknadsförde sin syn på människans sanna natur. I sin nya bok betonar han relativt ofta att det är svårt att säga något säkert.

Utan att ha någon djupare biologisk skolning än gymnasiekurserna slår dock en provocerande tanke mig, tänk om de senaste årtusendena ändå hunnit sätta avtryck i vår natur. Kan inte en evolutionär förändring ändå komma ganska snabbt ibland? Under hårt selektionstryck kan ju förändringar ske på relativt kort tid och arter verkar förändras språngvis. När herr Berg letar efter vår sanna natur hos jägare och samlare så finns inte hela sanningen där utan vår natur är även till viss del präglad av de senaste årtusendenas jordbrukarliv. Förmågan att i vuxen ålder kunna dricka mjölk har vi ju bevisligen tillägnat oss, skulle det inte kunna finnas annat? Det som känns mest provocerande i den tanken är att sådana förändringar i människans natur inte skulle vara enhetliga världen över, precis som laktostoleransen. Jag låter mig dock lugnas av Bergs ord:

Vi är helt enkelt alldeles för lika för att det skall vara riktigt nyttigt – som en enda världsåker med bara en sorts vete. Därmed faller vi lättare offer för små klimatförändringar eller härjande farsoter.

Vi har all anledning att glädjas varje gång någon ny genetisk skillnad mellan olika folkgrupper påvisas.

(Källa: Berg, L. (2011), Skymningssång i Kalahari: hur människan bytte tillvaro, s. 65)

Bokens intressantaste delar är nog annars Bergs spridda tankar i de avslutande kapitlen om den mänskliga naturens betydelse i vår tid. Dagis, att kollektivt ta hand om barnen, är till exempel något som verkar ligga helt i linje med vår ursprungliga tillvaro. Hos de spillror av jägar- och samlarfolk som fortfarande befolkar vår jord är barnen hela gruppens angelägenhet. I förstone inte lika sympatiskt är att stenhård jantelag och avund mot den som har mer också är något som präglar de samhällena. En tanke som slår mig när jag läser är att det på sätt och vis känns som om det moderna sosse-Sverige är i relativt god harmoni med människans sanna jag. Med påstått hård jantelag, kollektiv barnuppfostran och jämlikheten som ledstjärna är det kanske ett modernt samhälle i hyfsad samklang med vårt ursprung och natur.

Berg tar också i slutet av sin bok upp klimatförändringarna. Han menar att det oftast är när vi väl ser de skadliga effekterna av något som vi reagerar och när det gäller koldioxidutsläppen är det nog då redan för sent. Likaså finns det ingen global institution med möjlighet att agera. Berg avslutar med att varna för att alla de andra människoarterna, till exempel våra kusiner neanderthalarna, dog ut under klimatförändringar. Han avslutar effektfullt med att påpeka att huruvida vi löser problemen handlar om hur väl vi lyckas använda vår arts kanske främsta evolutionära fördel:

Vår stora fördel gentemot de andra, som var mer robusta och tycktes bättre rustade för hårda tider, var vår större förmåga till samarbete. Den hängde samman med att vi var långt bättre på att kommunicera med varandra, prata och tillsammans hitta på lösningar.

Den stora frågan är om vi nu kan snacka oss ut ur drivhuset.

(Källa: Berg, L. (2011), Skymningssång i Kalahari: hur människan bytte tillvaro, s. 283)

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Vetenskap, Människans natur, Lasse Berg, Evolutionspsykologi, Global uppvärmning, Jämlikhet, Samarbete.

       

       

Höstkvällsångestdikt

När höstmörkret nu blivit riktigt kompakt och kvävt det sista av ens glädje, då är det läge att dikta litegrann. Här är ännu ett stycke poesi från min penna.

Jag tittar ut genom fönstret, in i höstmörkret.

Höstmörkret tittar tillbaka, in i det svarta i min själ.

Någonstans därute ligger kadavren efter harungarna som den feta katten dödade i påskas.

”Borsta tänderna innan du går och lägger dig” säger hon jag bor ihop med och mörkret får glömmas för ett slag.

Liknande inlägg på denna blogg: SJ, min musa

Läs även andra bloggares åsikter om Personligt, Poesi, Ångest, Höst, Döden, Tandhygien, Kärlek.

       

       

Chips i hjärnan hos Jordstrålningscentrum

Människor kan tro på de mest märkliga saker men ändå vara fullt friska och fungerande samhällsmedborgare. Hur märkliga är till exempel inte de stora religionernas idésystem egentligen, och de har miljarder anhängare. I vissa fall är dock vanföreställningarna uppenbarligen en del av ett sjukdomstillstånd. Det är nog då ingen vidare god idé att låta personen ifråga berätta om sina vanföreställningar inför publik som vore de sanningar.

Detta är dock just vad nyandliga sammanslutningen Jordstrålningscentrum gör. I förra veckan lät de en person med diagnosen schizofreni berätta om sin världsbild inför betalande åskådare. Det är alltid en skrattfest att gå på deras föredrag men denna gång satte jag nog faktiskt skrattet i halsen.

Ämnet för kvällen var mind control. Jordstrålningscentrums värdinna och drivande kraft Eva inledde med att berätta en liten anekdot om hur det gick till senast när Rauni-Leena Laukkanen skulle föreläsa om ämnet hos dem. Hon hade anlänt med flyg till Arlanda och lämnat ett meddelande där eftersom det blivit något missförstånd kring hennes ankomst. När jordstrålningsfolket varit vid disken på Arlanda och frågat efter ett eventuellt meddelande från henne hade de dock fått svaret att det inte fanns något sådant. Mystiken tätnar. Har du, kära läsare, ledmotivet till TV-serien Arkiv X på skiva eller piratkopierad fil så slå gärna på det innan du fortsätter läsa. Efter att Rauni-Leena lämnat meddelandet försökte hon ta sig till föredragslokalen med taxi. Taxichauffören hade dock märkligt nog varken vetat var Jordstrålningscentrum eller Kammakargatan låg och hon kunde därför inte ta sig dit. Vidare hade hon ansett sig vara skuggad under sitt Stockholmsbesök. Det hade alltså inte blivit något föredrag den gången eftersom starka krafter ville annat.

Efter inledningsanförandet tog den bokade föredragshållaren vid och denna gång stoppade tack och lov inga diaboliska, hemliga makteliter tillställningen. Själva föredraget bestod till stor del av ett antal citat som var grovt feltolkade och ryckta ur sitt sammanhang, påfallande ofta plockade från gamla 50-talsupplagor av tidningen New York Times. Man fick lära sig att man i hemlighet sedan 40-talet experimenterat med hjärnkontroll. Ända sedan dess hade man mot människors vilja kopplat upp dem mot superdatorer för att styra dem. Det måste ha varit en storartad bedrift att göra sådana komplicerade saker med den tidens otympliga stenåldersdatorer som bestod av elektronrör och regelbundet gick sönder flera gånger i veckan.

Ett litet stycke teknikhistoria blev det också under kvällen. Hjärnkontrollsimplantat från 40-talet fram till idag avhandlades. Ett stort framsteg var transmitters som inte behövde direktkontakt med hjärnan, dessa utvecklades faktiskt på Karolinska institutet. Kul med revolutionerande blågula uppfinningar, sådana har vi ju inte varit bortskämda med sedan den svenska snilleindustrins glansdagar. En annan innovation var radiosubstanser som kunde injiceras och temporärt ta kontrollen över en människa. På 70-talet kom sedan mikrochips som enkelt kunde blandas med tabletter. Med det glada 80-talet kom biologiska chips som fäste i hjärnan livstiden ut. Några år senare utvecklades slutligen nanoteknologin som effektiviserade hjärnkontrollen ytterligare.

I Vietnam hade tekniken använts i stor skala av USA under kriget. Man hade där scannat av medel- och överklassen. Superdatorn hade sedan analyserat materialet och funnit 35000 betydelsefulla vietcongsympatisörer. Dessa hade man sedan avrättat på distans genom att skicka hjärnvågor som orsakade fatala hjärt- eller hjärnåkommor.

Härhemma i Sverige är det tydligen FOI, Totalförsvarets Forskningsinstitut, som står i centrum. Enligt föreläsaren framgick det av FOI:s verksamhetsberättelse 2011 att deras mål är att styra människornas kognitiva funktioner under hela livstiden. Det är dock en konspiration som sträcker sig långt utanför FOI:s väggar. Man samarbetar till exempel med SÄPO och Nackapolisen som ordnar fram försöksobjekt från häktet. Hjärnkontrollsprojektet är dessutom beslutat från högsta ort, fick vi veta. Det rör sig om en partiöverskridande överenskommelse, så det verkar inte gå att rösta bort hjärnkontrollen vid nästa val. Många i riksdagen är för övrigt styrda marionetter i FOI:s kontrollsystem. Där har vi kanske också förklaringen till att partipiskan är så sällsynt effektiv i Sveriges lagstiftande församling.

Sverige har faktiskt länge varit världsledande på området mind control, kunde föreläsaren berätta. Forskare från hela världen kom till vårt land för att utföra experiment på våra medborgare som de inte fick göra i sina hemländer. Föredragshållaren verkade dock inte alls uppskatta att Sverige lockade till sig ledande forskare från världens alla hörn och skapa en kreativ, dynamisk forskningsmiljö på ett sätt som annars bara USA verkar kunna göra.

Den avslutande frågestunden var intressant. En vapendragare till föredragshållaren påminde under den om att det faktiskt fanns skydd mot hjärnkontrollen att införskaffa, nämligen en manick byggd på teslateknologi som kunde beställas från USA för blott 300 dollar. Här kunde man dock ana att det var kamp om de godtrognas slantar. En person i publiken ropade nämligen ut att man inte skulle beställa manicken från vem som helst och påminde om att amerikanska säkerhetsföretaget Blackwater ju tidigare visat sig ligga bakom ett företag som sålde förrädiska Amegastavar.

Under frågestunden dök också frågan upp vad man skulle göra om man blev drabbad. Svaret var att om man insåg att man var utsatt för hjärnkontroll så skulle man absolut inte söka hjälp hos sjukvården eftersom man då skulle bli skickad till psykiatrin. Psykiatrikerna vet i allra högsta grad vad som pågår eftersom det ingår i deras utbildning. Riktigt hur det går till när de hemliga 10 poängen hjärnkontroll läses in fick dock vi i publiken aldrig veta.

Det framgick också i förbifarten att föredragshållaren själv varit utsatt för hjärnkontroll. Detta hade han skrivit en hel del om på internet och jag trodde att det var det som föredraget främst skulle handla om. Flera olika länders underrättelsetjänster har tydligen genom åren varit uppkopplade mot hans hjärna. Han hade dock haft turen att ha stöd från inflytelserika personer genom åren, en chefredaktör på DN och en professor. Detta hade gjort att han ändå klarat sig relativt bra.

Slutligen, apropå psykisk hälsa, så är man nog inte heller helt frisk om man betalar 130 spänn för att sitta och lyssna till något slikt och sedan lägger ned tid på att skriva ned och sammanfatta det hela. Det är inte annat än att man undrar om någon sitter på FOI med fjärrkontroll och får en att göra sådana märkliga saker.

Liknande inlägg på denna blogg: Jüri Lina, frimureriet och jag (Om konspirationsteoretikern Jüri Linas föredrag på Jordstrålningscentrum), Galaktiska federationen informerar (Om mediet Maria Bertrams kanaliserade budskap från utomjordingar på Jordstrålningscentrum)

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Livsåskådning, Jordstrålningscentrum, Konspirationsteorier, Mindcontrol, Totalförsvarets forskningsinstitut, Vansinne, Pseudovetenskap.

       

       

Den konservative brittiske gentlemannen och miljöförstöringen

En bekant har haft den stora vänligheten att skänka mig en provprenumeration på kulturkonservativa Axess magasin. Nu ska man nog vara en lillgammal man kring trettio som innehar medlemskap i någon herrklubb samt ha en åsiktsprofil som en borgerligt sinnad nittioåring för att uppskatta tidskriften fullt ut. Dock hade även jag behållning av det första numret som kom häromveckan. I det fanns bland annat en intervju med den konservative filosofen Roger Scruton. Han är tydligen aktuell med en bok senare i höst där han utifrån ett konservativt perspektiv angriper miljöproblemen. Han ska där, enligt Axess magasin, föreslå lösningar som i mångt och mycket avviker från miljörörelsens huvudfåra.

Miljörörelsens vänsterperspektiv, tron på internationella avtal och förlitandet på experter, borde ersättas av en politik som baseras på lokala och nationella identiteter. Vi måste börja lösa miljöproblemen på hemmaplan.

Visst är Scrutons förhållningssätt inte helt utan poänger. Man kommer att tänka på nobelpristagaren Elinor Ostroms forskning om hur man framgångsrikt förvaltar allmänningar. Ett av hennes resultat är ju att det är en nackdel om gruppen som ska bruka allmänningen, till exempel ett fiskbestånd, är alltför heterogen. Antagligen är det därför enklare att bevara en allmänning om det kan lösas inom ett lokalsamhälle eller en nation.

Tyvärr är dock verkligheten oförskämd nog att ställa till problem som inte låter sig lösas inom ramen för Scrutons nationella och lokala identiteter. Främst, men långt ifrån enbart, klimatförändringarna är av sådan natur. Scruton tycks, om än ovilligt, kunna acceptera mänskligt orsakad global uppvärmning. Ovilligt gissningsvis för att hans universalrecept, de naturliga gemenskaperna och lojaliteterna som håller dem samman, inte biter på ett sådant globalt problem.

Han är dock kritisk och menar att många i hysterin kring den globala uppvärmningen ser chansen att tjäna pengar och göra karriär. Han erkänner dock att klimathotet skulle kunna vara reellt även om han hellre fokuserar på lokal miljöförstöring. Pressad att komma med en lösning på vår tids största miljöproblem kommer han dock med ett förslag till lösning utan direkt koppling till hans lokala och nationella identiteter. Förslaget lämnar en hel del i övrigt att önska, han menar att en ren energikälla skulle fixa det.

Vi vet också att om energiproblemet ska lösas så kommer det att ske i USA. Det är det enda landet i världen där investeringar av det slaget kan fungera. Vi borde uppmuntra dem till det men också uppmuntra våra egna forskare att delta. När väl en billig och ren energikälla upptäcks är jag övertygad om att amerikanerna kommer att göra den tillgänglig i resten av världen. Jag har ännu inte sett ett övertygande alternativ till att en sådan politik lanseras av någon miljöorganisation.

Vad den rena energikällan är för något framgår inte under intervjun. Det är i vilket fall som helst inte vindkraft som Scruton anser är en låtsaslösning som förfular landskapet. Hur amerikanerna ska uppmuntras att ta fram denna nya energikälla och hur de ska kunna göra det på beställning framgår heller inte. Kanske blir man klokare om man läser hans kommande bok.

I samma nummer av Axess magasin recenserar man en bok om experter och framtidsprofetior. En av huvudpoängerna i den ska tydligen vara att de experter som är försiktiga och utgår från ett bredare material oftare har rätt än de som högmodigt utgår från en enda stor teori. Nu är förvisso Scrutons tankar i detta fall inte någon utsaga om framtiden utan snarare ett recept för densamma. Dock tycks han ha en hel del gemensamt med den senare kategorin experter i sin envishet att låta sin dogmatiska konservatism och vurmande för gemenskaper som nation och hembygd vara lösningen på problem som uppenbarligen går över både nationsgränser och kontinenter.


Roger Scruton, brittisk gentlemannafilosof.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Global uppvärmning, Axess magasin, Roger Scruton, Konservatism, Förnyelsebar energi, Allmänningar.

       

       

Miljöekonomi

Jag har läst Runar Brännlunds och Bengt Kriströms Miljöekonomi eftersom jag ville sätta mig in i vad nationalekonomisk teori har att säga om porlande bäckar, skogsgläntor och små ulliga harungar. I avdelningen nationalekonomiskt skolade herrar räddar miljön har jag tidigare läst Klas Eklunds mer nischade Vårt Klimat.

Brännlunds och Kriströms bok levererade det jag ville ha. Man avhandlar på ett pedagogiskt och systematiskt vis grunderna i miljöekonomi. Ett par kapitel handlar om hur man beräknar värdet på olika naturresurser. Det ligger nära till hands att fråga sig hur man kan sätta ett värde på sådant som biologisk mångfald eller ekosystem överhuvudtaget. Det är dock ingenting som författarna fördjupar sig i. De är ju ekonomer gubevars, självklart har allt ett monetärt värde. Och, som de också påpekar, att låta bli att sätta ett värde på något för att man finner det ovärderligt kan innebära att värdet i slutändan blir intet.

Boken är tryckt 1998 och någon ny upplaga har inte kommit. Även om jag gissar att det rör sig om ett område där det händer mycket så borde det dock inte spela någon större roll när det rör sig om såpass grundläggande insikter i de nationalekonomiska sambanden. Dock känns till exempel texterna om klimatförändringarna en aning daterade. Vidare så ler man också lite när man i en faktaruta där hotet om en annalkande resursbrist ifrågasätts redovisar tidsserier med fallande livsmedelspriser. Tidsserierna slutar 1994. De visste icke vad som komma skulle.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Nationalekonomi, Resurshantering, Global uppvärmning, Livsmedelsförsörjning, Miljövärdering, Biologisk mångfald.

       

       

Relationen mellan delfiner och människor

Jag har i över ett och ett halvt år haft Google Analytics installerat på min sajt. Däruti finns mycket statistik, bland annat kan man se vad folk googlat på för att hitta till bloggen. Även om besökarskaran förvisso är ganska blygsam så har jag på så lång tid samlat på mig en del sökningar. Enstaka sökord, som ju är vanligast, är inte alls lika intressanta som de ofta oväntade kombinationerna av ord som leder folk hit. Här följer ett litet urval.

Kanske skulle jag se till att skaffa ett sponsoravtal med Tallinns turistnäring ty flera har hittat hit när de undrat över vad man kan hitta på i staden. Någon enstaka verkar inte ha spikat schemat under besöket utan varit öppen och sökt på ”svensk tallin aktiviteter”. Den googlaren är dock ett undantag, de flesta resenärer som hittat hit verkar redan ha bestämt sig för vilken typ av nöjen de ska ägna sig åt. Sökningar som ”tallinn porrklubb”, ”porrklubb tallinn”, ”porrklubbar i tallin” och ”porrklubbar tallinn” lämnar inga tvivel om att det är köttsliga förlustelser som lockar i Östersjöns pärla. Dock verkade de som googlade på ”tallinn porrklubbar stängda” och ”prostitution legalt i tallinn” vara oroade över att radikalfeminismens tentakler sträckt sig över Östersjön och satt stopp för festen.

Ett intressant fenomen är de som i sökfönstret skriver en fråga, som om Google vore ett allvetande orakel. Ingen har dock någonsin fått svar på sin fråga på min blogg. Följande fick söka svaret på annat håll; ”hur använder politiker av argumentationstekniken idag?”, ”femtonhundra hur mycket är det”, ”varför kunde inte väljarna rösta bort lenin”, ”vilket öde förenar egypten och mesopotamien”, ”varför man ska uppge vilka källor man använde sig av när man studerar”, ”vem lockade sjömän i kvav”, ”hur får delfiner barn”, ”hur länge kan delfiner vara under vatten?” samt ”hur mycket sover delfinen?”

Även om det finns konspirationsteorier om det mesta så verkar det ändå finnas luckor att fylla. ”juri lina f.d. frimurare” har någon sökt på när denne anat att konspirationsteoretikern Jüri Lina själv har kopplingar till de han menar ligger bakom allt ont i världen. En uppmärksam man har börjat misstänka att det täcka könet konspirerar mot den andra halvan av mänskligheten och googlat på ”konspirationsteorier om kvinnor” för att se om han är ensam om tankarna. En googlare har haft en egen uppfattning om vad Noppe och andra besuttna i Sverige egentligen stoppar för valsedlar i kuverten efter rävjakten och sökt på ”sverigedemokraterna överklassparti”. Slutligen har någon hittat tecken på att Fridolin och hans anhang inte har rent mjöl i påsen och sökt på ”miljöpartiet 11 september konspirationsteori”.

Att det relativt nybildade partiet Landsbygdsdemokraterna har en folkbildningsuppgift bland sina potentiella väljare kan man sluta sig till när man tittar på sökningarna. Deras partinamn är nog det i särklass mest felstavade sökordet som lett hit; ”landsbygdsdemokreterna”, ”landsbygdsdmokraterna”, ”landsbygdsemokratorna”, ”landsbyggdsdemokraterna” och ”landsbygs demokraterna” är några exempel. De lär verkligen behöva bekosta valsedlar till alla vallokaler ty det är nog att hoppas på för mycket att väljarna ska lyckas stava till partinamnet på en blank valsedel. Kanske var det också en sympatisör till varghatarpartiet Landsbygdsdemokraterna som googlade på ”varg stockholm uppätna barn” i hopp om att nollåttorna själva fått prova på hur det är att ha ulven inpå knuten.

Den som sökte på ”lurade av galaktiska federationen” måste ha svårt att få upprättelse. Om Galaktiska Federationen nu är det högsta beslutande råd i galaxen som en del nyandliga tror på, då kommer inte ens Sverker Olofsson att kunna bistå den som blivit blåst. Andra bryr sig inte om utomjordingar utan är mer intresserade av människans kontakter med de andra arterna på vår planet och har sökt på sådant som ”relationen mellan delfiner och människor” och ”svenskarnas inställning till tidelag”.

Det finns dock en sak som inte står att finna på internet. Trots att jag rimligen måste hamnat extremt långt ned på googles träfflista hittade någon hit genom att söka på den mest förbjudna informationen av alla, nämligen en ”kritisk granskning av astrid lindgren” Efter att antagligen ha klickat sig genom otaliga träffar fann dock den personen inte heller på denna blogg vad han sökte. Har denne inte gett upp så söker han nog planlöst vidare än idag, som en internets den vandrande juden, dömd att för evigt googla utan att någonsin finna det han söker.

När jag började blogga hade jag ambitionen att medelst ett dräpande inlägg avsätta den borgerliga regeringen. Så har inte skett men jag har på sätt och vis nått mycket högre än så. En av mina bilder hamnar nämligen först om man söker på ”penisbilder”, en bedrift i tider när alla försöker sökmotoroptimera. Min bild följs, som synes ovan, lite oväntat av en bild på Plura samt en på Arne Weise.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Personligt, Bloggande, Webbsökning, Landsbygdsdemokraterna, Konspirationsteorier, Tallinn, Penisbilder.

       

       

Jag har sett en film

Igår var jag och såg Duncan Jones Source Code på en av det privata Svenska Filmmonopolets biografer. Jag hade höga förväntningar eftersom jag avnjöt hans utmärkta Moon för något år sedan. Den filmen påminner också i många avseenden om Source code. I båda filmerna upptäcker en ensam man att makten använder honom som ett verktyg men vägrar finna sig i det.

Jag blev inte besviken. Source Code är som bra science fiction ska vara, där finns häpnadsväckande teknologi som dock inte tillåts ta över filmen utan bara är en fond mot vilken tidlösa frågeställningar avhandlas. Det är dock en film som man ska se utvilad och nykter eftersom det hoppas fram och tillbaka mellan alternativa verkligheter. Huvudpersonen, spelad av Jake Gyllenhaal, vaknar upp på ett tåg i en annan mans kropp åtta minuter innan en bomb dödar alla passagerare. Där hade filmen kunnat vara slut och SF hade garanterat tagit 95 spänn för biobesöket ändå. Det visar sig dock att han får fler chanser eftersom han ingår i ett hemligt militärt projekt där man har möjligheten att i en alternativ verklighet återuppleva en död persons sista åtta minuter. Han återvänder gång på gång till tåget för att hitta bombmannen och därmed förhindra ett kommande större terrordåd.

Det attentat som filmen kretsar kring påminner i många avseenden om det norska och terroristen har likheter med Breivik. Tänkte därför att premiären av Source Code nog blivit inställd i Norge eftersom opassande populärkulturella uttryck som samvarierar med aktuella katastrofer och terrordåd brukar plockas bort. Vill minnas att så till exempel var fallet efter 11:e september. Det visade sig dock att vårt broderfolk i väster, till skillnad från oss, var betrodda att se filmen redan i maj.

Media: DN, AB, Expressen.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Kultur, Film, Konspirationsteorier, Terrorism, Science Fiction, Anders Behring Breivik, Privata monopol.

       

       

Penisbilder mot klimatförändringar

Orden ”penisbilder” och ”kukbilder” förekommer lite då och då på denna blogg, till exempel när jag i förbifarten nämnde Mapplethorpes utställning efter mitt besök på Fotografiska museet tidigare i sommar. Det kan tyckas vara omoget att nämna den typen av avbildningar och tidigare har det kanske legat en del sanning i det. Numera har det dock ett högre syfte. Då jag har tillgång till statistik för webbplatsen och vet vilka ord personer googlar på för att komma hit kan jag bestämt säga att ordet ”penisbilder” drar hit en del folk, inom kort kommer det att vara det sökord som drar hit flest läsare.

Långt fler hittar hit genom att söka på ”penisbilder” än ”global uppvärmning” eller ”biologisk mångfald” trots att de orden förekommer betydligt oftare på bloggen. Det är tyvärr så illa ställt med världen att människorna är mer intresserade av köttet mellan en mans ben än vad vi gör mot moder jord. Det är lätt att ge upp hoppet. Dock, kanske kan man få någon som egentligen är intresserad av manslemmar att istället intressera sig för den globala uppvärmningen eller utfiskningen av haven. Det är också mitt högre syfte med språkbruket, att locka med ögongodis, kanske få dem att läsa vidare och uppmärksamma dem på miljöproblemen. Om jag så bara skulle lyckas konvertera en så har det faktiskt varit värt allt besvär.

I och för sig skulle det kunna bli tvärtom också. Den sista som bryr sig hittar hit via ”global uppvärmning” men får engagemanget riktat mot manlig fägring i de nedre regionerna istället.


Tre ståndaktiga soldater i kampen mot miljöförstöringen.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Personligt, Bloggande, Sökmotoroptimering, Opinionsbildning, Global uppvärmning, Penisbilder, Webbsökning.