Vetenskap – Sida 3 – PKJonas

Norrtälje – den lilla staden med den stora mörka hemligheten

Här kommer del två i den miniserie i två delar om min sommar 2013 som jag inledde med inlägget om besöket på Livets Ords Europakonferens.

På grund av den uppkomna familjesituationen blev sommarens mest exotiska resmål Norrtälje. Det är dock inte alls fy skam. Norrtälje är nämligen en vacker liten stad med små trähus utspridda längs Norrtäljeån. Precis som i mången skräckfilm döljer sig dock något fruktansvärt under den stillsamma småstadsidyllens yta. Det handlar dock inte om något så skräckfilmsklassiskt som vampyrer utan istället om blodsugare av annat slag, nämligen olika typer av kvacksalvare och ormoljeförsäljare som nästlat sig in i Roslagens hjärta.

Norrtäljeån

Akupunktur är till exempel lika vanligt som mellanmjölk i Norrtälje. Hos akupunktören nedan kan man få akupunktur mot en lång rad tillstånd, bland annat nikotinberoende trots att det inte finns något som helst stöd för att det skulle hjälpa mot begäret.

Akupunktur

Homeopati finns självklart också representerat i Norrtälje, man kan både behandla sig med och få utbildning i den kontroversiella metoden. Homeopati behöver knappast någon introduktion för den som är bevandrad i verkningslösa behandlingar. Skulle man vara i behov av en introduktion finns en kortare sådan att läsa här och en fylligare genomgång står att finna i kapitlet om homeopati i Simon Singhs och Edzard Ernsts Salvekvick och kvacksalveri : alternativmedicinen under luppen.

Homeopati

Vedakliniken erbjuder man bland annat ett antal olika former av massage, mest sådana av den vetenskapligt tveksammare sorten. Man erbjuder också ayurvedabehandlingar. Ayurveda är en gammal indisk läkekonst som saknar vetenskapligt stöd. Ayurveda är dock inte bara så gott som alltid verkningslöst. Det kan ibland också vara direkt hälsovådligt eftersom ayurvediska preparat visat sig innehålla bly, arsenik och kvicksilver.

Vedakliniken

I Norrtälje kan man också prova på gongbad, en typ av bad man inte blir blöt av. Gongbad innebär nämligen att någon drämmer en pukstock i en gong, en stor upphängd metallskiva. Man ”badar” sedan i tonen från gongen vilket ska ha en rad välgörande effekter. Yogacentret nedan var inte de enda som erbjöd detta och gongen hörs nog ofta eka mellan träväggarna i Norrtälje.

Gongbad

På stadens andra yogacenter kan man utbilda sig till barnyogaledare och inviga småttingarna i de österländska teknikerna. Kanske är det inget större fel med det, fysisk aktivitet ska väl oftast vara av godo men man skulle kunna önska att den fysiska aktiviteten inte åtföljdes av en massa påståenden om hälsoeffekter som man inte har belägg för. Så är ju tyvärr ofta fallet med yoga.

Studio Karma

I botten av Norrtäljes malström av skojeri återfinns Norrtälje hälsocenter. Förutom klassisk humbug som homeopati så bjuder de också på lite ovanligare behandlingar, till exempel Mozartmassage som enligt hemsidan ska vara något alldeles extra: ”Mozarts musik har enligt forskningen många goda effekter på kroppen. Mozartmassage är en mild helkroppsmassage som ges intuitivt i samma energiflöde som du hör i musiken. Så fylls kroppen både mentalt och fysiskt av Mozarts musik i en skön mångdimensionell upplevelse.”

Man erbjuder också patienterna kraniosakral terapi, en märklig behandlingsform med ett eget teoribygge som helt går på tvärs med vad vi vet om hur kroppen fungerar. Vidare kan man under hypnos gå tillbaka till tidigare liv för blott 1100 kronor per tillfälle. Man kan också få transhealing som enligt hemsidan ska fungera genom att ”Terapeuten skapar en kontakt med den universella källan och förmedlar den helande energin till klienten.” Man kan undra hur man vet att man får det man betalat för. Det måste ju rimligen vara svårt att kontrollera om det verkligen skapats en kontakt med den universella källan.

Norrtälje hälsocenter

Nästa sommar funderar jag på att bege mig till Järna för att beta av de alternativa behandlingar som erbjuds där. Då räcker det nog dock inte med en dag utan man får nog avsätta allraminst en vecka.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Vetenskap, Norrtälje, Alternativmedicin, New Age, Skojare, Healing, Skepticism.

       

       

Hitlerspäckad utställning om psykiatrins förbrytelser

De som när sig på överskottet av mitt arbete har börjat skicka mig till Köpenhamn då och då för att där utföra lite tärande arbete åt dem. Efter avslutad arbetsdag brukar kvällsnöjet bestå i att söka reda på ett mål mat att inta i min ensamhet. Därefter letar jag mig med nedsänkt huvud tillbaka till hotellrummet.

I måndags kändes det jobbigare än vanligt när jag traskade mot hotellet genom ett regnigt Köpenhamn. Det är dock märkligt, när man behöver det som mest är ljuset alltid som närmast. Jag fick plötsligt se en affisch som upplyste mig om en utställning om psykiatrins illgärningar. Jag behövde egentligen inte läsa mer än så för att inse vilka som låg bakom det hela, nämligen Scientologerna. De har ju i decennier bedrivit en hätsk kampanj mot psykiatrin, antagligen för att den ses som en konkurrent till rörelsens egna pseudovetenskapliga behandlingar för själen.

När jag tittade närmare på affischen visade det sig mycket riktigt vara Scientologerna som låg bakom utställningen. Det stod förvisso inte uttalat, istället var det en av rörelsens frontorganisationer i Danmark, Medborgernes Menneskerettighedskommission, som stod som arrangör. Eftersom Scientologerna är en av världens mest ökända sekter är det väl inte någon dum idé att ofta bedriva verksamheten genom olika frontorganisationer. Motsvarigheten till Medborgernes Menneskerettighedskommission i Sverige heter för övrigt Kommittén för Mänskliga Rättigheter och brukar då och då kampanja mot psykiatrin även om de inte fått något större genomslag.

I Danmark var dock rörelsen uppenbarligen mer aktiv och med raska steg skyndade jag mot Nytorv mitt i centrala Köpenhamn där de smällt upp ett stort tält för sin vansinnesutställning.

godwintältet

När jag gick in i tältet visste jag inte att därinne pågick ett ambitiöst försök att slå nordiskt rekord i Godwins lag. Psykiatrin och nazismen var nämligen ett om man skulle tro utställarna.

nazykiatri

Psykiatrin och rasismen var tydligen också ett. Hela utställningen handlade uppenbarligen om att kleta så mycket obehagligheter som möjligt på psykiatrin.

psykiatripiskad

Vidare fick man lära sig att psykiatri och psykologi leder till folkmord.

psykiatribensin

Danmark är tydligen ett fäste för Scientologerna och de verkar faktiskt inte bara genom frontorganisationer, ibland är de mer öppna. Scientologerna har till exempel en ganska stor och iögonfallande lokal på Vesterbrogade med sektens namn i guldskrift på fasaden. Om jag får tråkigt på nästa Köpenhamnsresa så bär det nog av dit för ett gratis personlighetstest som sekten ju så vänligt brukar erbjuda.

scientologlokal

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Vetenskap, Scientologi, Psykiatri, Köpenhamn, Danmark, Nazireferenser, Sekter.

       

       

Back on Track är inte på banan

Ödet har gjort att jag kommit i kontakt med företaget Back on Tracks produkter. De tillverkar stöd, skydd och täcken av olika slag, för människa, häst och hund. Hade det rört sig om vanliga handledsskydd, armbågsskydd eller hästtäcken så hade de varit ganska ointressanta. Back on Tracks produkter påstås dock vara något utöver det vanliga och ska hjälpa mot inflammationer och skador på andra sätt än de traditionella motsvarigheterna. Om materialet skriver de på sin hemsida att: ”Textilien är en synergi mellan gammal kinesisk erfarenhet och modern vetenskaplig textilteknologi.” (Webcite) Gammal kinesisk erfarenhet är ju en sådan där diffus fras som får varningsklockorna att ringa och vi får aldrig veta vilka erfarenheterna är. Den moderna vetenskapliga textilteknologin verkar vara keramiska partiklar i tyget som reflekterar värmestrålning. Modern vetenskaplig textilteknologi i all ära, men lite moderna vetenskapliga studier på produkterna skulle inte heller vara så dumt om de nu påstås vara något annat än det konkurrenterna säljer. Studierna lyser dock med sin frånvaro. Däremot finns det på hemsidan bilder av glada människor som varmt rekommenderar produkterna och berättar om hur de blivit hjälpta av dem. Leenden och glada tillrop istället för knastertorra studier brukar ju också vara rätt vanligt när det gäller den här typen av produkter.

Man kan ofta störas av den rika tillgången på bluffprodukter för oss människor. Det tycks dock ofta vara än värre för våra fyrfota vänner, och då särskilt för hästar. För dem tycks marknaden svämma över av pseudovetenskapliga produkter som dessutom kostar skjortan.

Hur som helst, den föreslagna mekanismen som ska göra att Back on Tracks skydd och täcken påskyndar läkning är enligt företaget följande:

Egenskapen hos de keramiska partiklarna är att när de blivit uppvärmda av kroppsvärmen utstrålar keramiken en värme som träffar kroppen. Värmen som på detta sätt återreflekteras är en långvågig värmestrålning vilken är detsamma som långvågig infraröd strålning.

[…]

Den våglängd som de keramiska partiklarna emitterar absorberas i cellerna och en signal går till hjärnan om att värmeenergin ökar och hjärnan öppnar då blodkärlen. Absorptionen sker inte bara på huden utan även en bit ner i vävnaderna, vilket gör att blodkärlen vidgas inte bara ytligt utan även i muskler och kring leder. Den ökade blodcirkulationen i vävnaderna luckrar upp muskelspänningar och stärker kroppens egna förmåga till att häva inflammationer och läka skador.

(Webcite)

På ett hästforum är denna tråds inledande inlägg läsvärt. Det är skrivet av en person som utger sig för att vara ”produktutvecklare inom textila/hybrida material med inriktning reflektion/energibesparing/värme/kyla” och i inlägget pekas på hur Back on Tracks påståenden om de keramiska trådarna är felaktiga och vilseledande. Keramik är dels inget högreflekterande material och även om det skulle vara det så är trådar alls inte reflekterande på samma sätt som en plan yta. Produkterna kan dock ha egenskaper som gör att de är värmebevarande. Längre fram i forumtråden kliver Back On Tracks VD in, dock utan att ens kommentera invändningarna vilket väl innebär att de är välgrundade. Istället väljer VD:n att fokusera på sådant som felstavade namn.

På Vetenskap och Folkbildnings forum finns också en tråd om företagets produkter. En användare på forumet har mailat företaget och frågat efter genomförda studier på produkterna. Hon fick svaret att en studie gjorts men att den på grund av mystiska omständigheter inte kunde publiceras. Gissningsvis var den undermålig.

Jag mailade lite med en herre på företaget och fick en gullig liten studie som omfattade tio hästar mailad till mig. Naturligtvis hade utförarna varit skeptiska innan men blivit förvånade över att produkten fungerat så bra. Sen hände det visst något som gjorde att studien inte kunde publiceras. Stackarna som sedan skulle sälja produkten hade inte resurser till att försöka upprepa studien så de satsade på marknadsföring istället. I vilken de inte anses kunna använda studien. Man styrker bevisföringen med auktoritetsargument och misstänksamhet emot mig. Klart BoT fungerar!

(Källa: Användaren pax på VoF:s forum)

Produkternas teoretiska grund tycks vara minst sagt skakig. Det avgörande påståendet, att dessa produkter har egenskaper som underlättar läkning och motverkar inflammationer på andra sätt än vanliga motsvarigheter, är något som inte är belagt. Någon vettig vetenskaplig studie av produkterna har ju inte gjorts trots att det borde vara enkelt att sätta upp en studie där en kontrollgrupp får helt vanliga stödprodukter eller täcken utan de undergörande keramiska partiklarna. Det tycks dock istället som att Back on Track kallt räknar med att folk är tillräckligt lättledda för att ta dem på orden att det fungerar och betala mer än för motsvarande stöd som saknar den gamla kinesiska erfarenheten och den moderna vetenskapliga textilteknologin. Det gör dock företaget tyvärr helt rätt i, de omsätter årligen hela 30 miljoner SEK.

Liknande inlägg på denna blogg: Magnetisörens nittioåttonde vinter, om magneternas påstått välgörande egenskaper.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Vetenskap, Skojare, Back on Track, <Alternativmedicin, Konsumentfrågor, Pseudovetenskap, Skepticism.

       

       

Magnetisörens nittioåttonde vinter

När jag besökte nyandliga Jordstrålningscentrum häromsistens kände jag att pengarna brände i fickan. Bokbordet gapade dock nästan tomt. Där fanns böcker författade av kvällens konspirationsteoretiske föredragshållare som jag antingen redan hade eller inte ville ha. Utöver det fanns bara några tunna skrifter om magnetterapi från tidigt 80-tal. De kostade dock bara tio kronor styck så jag plockade åt mig två av dem.

Skrifterna skulle visa sig vara riktiga fynd. Författaren, Ivan Troëng, argumenterar i dem för magnetterapins undergörande effekter.

Den första skriften, Magnetterapins grunder, består till större delen av ett register över vilka sjukdomar magnetismen kan bota, och det verkar vara det mesta. Som exempel kan nämnas Addisons sjukdom, Adeni, Agorafobi, Adeno-carcinom, Akne, Akromegali, Alkoholism, Allergi, Aleukemi, ALS, Amnesi, Anafylaktisk chock, Anemi, Aneurysm, Angina pectoris, Appendicit, Apptitlöshet, Arterioskleros, Asbestos, Arytmi, Ascites, Astma och Atrofi och då har vi bara avverkat alfabetets första bokstav. Notera att eventuella felstavade åkommor är författarens egna felstavningar. Hur en typ av behandling kan hjälpa mot nästan allt är lite oklart, ett par sidor ägnas åt den teoretiska grunden men man blir inte klokare av att läsa dem.

Han redogör också mycket kortfattat för några vetenskapliga studier som han menar stöder magnetterapin, bland annat från slagrutegubben Ernst Hartmann. Det behövs kanske inte sägas, men det är inte den typ av studier man hittar på Pubmed som det hänvisas till i Troëngs häfte.

Själva magnetbehandlingen ser lite olika ut beroende på vad patienten lider av. Lokala besvär behandlas först och främst med en liten magnet fäst på kroppen. Mot allvarligare åkommor används kroppsomslutande elektromagnetiska spolar.

Vad lagen säger om alternativa behandlingar som saknar vetenskaplig grund verkar inte bekomma Troëng. Han stoppades av konsumentverket för några år sedan efter att ha påstått att hans magneter botade cancer och i mitten av 80-talet verkar det som om han blivit dömd för brott mot kvacksalverilagen. I nedanstående exempel från hans skrift ser Troëng gärna att hans behandlingar används på barn och vid behandling av cancer, båda brott mot patientsäkerhetslagen som kvacksalverilagen numera uppgått i.

Blue baby
blått barn beroende på dålig syresättning.
Orsak: Medfött hjärtfel.
Behandling: En tim morgon och kväll i kroppsspole Ø 35 cm. En 8 magnetmatta läggs under lakanet i hjärttrakten.
Prognos: Varierande från mycket god till dålig, beroende på hjärtfelets svårighetsgrad.

[…]

Cancer
Förr kräfta, svulstsjukdom dels malign-elakartad, dels s.k. godartad typ.
Orsak: Miljön utsätter den moderna människan för allt fler cancerogena influenser. Psykiska och andra påfrestningar som nedsätter immunförsvaret leder ofta till cancer resp. manifestation av latent cancer.
Behandling: Magnetbehandling av cancer har studerats av hundratals forskare både laboratoriemässigt och kliniskt. Redan Paracelsus fann att magnetbehandling av cancer var mycket effektiv. Den moderna magnetbehandlingen inriktas dels på en lägre nivå där man i första hand eftersträvar ett förstärkt immunförsvar och en förhöjd syresättning, dels på en högre nivå där fält på 150-1000 gauss visat sig kapabla att bryta ned cellstrukturen hos cancer. Den högre nivån med intensiva fält på själva tumörområdet stöttas alltid av lågintensiv eller mellanintensiv allmänbehandling av hela patienten. Lämplig utrustning är kroppsspolar på 60-300 gauss samt utrustning för uppnående av nivåer 600-1000 gauss, dvs ”cancerplattor” med eller utan järnbygel.
Prognos: Mycket god.

[…]

Hjärntumör
i hjärnan växande tumör.
Behandling: Huvudspole en tim 3 ggr/dag. Alt. 2 ggr en timme med 500-600 gauss.
Progos: God.

(Troëng, I. (1980), Magnetterapins grunder, s. 23-33)

I skriften kan man också läsa några anekdoter om patienter med cancer som använt magnetterapi, eventuellt på Troëngs inrådan. Två av dem valde helt bort konventionell behandling till förmån för magnetterapin som påstås ha gjort dem friska.

I den andra skriften, Magnetism ett bra medel mot cancer, inriktar sig Troëng på sin favoritåkomma. Han hinner dock även med att berätta lite anekdoter från olika hörn av världen om hur dödligheten minskat radikalt vid tider av läkarstrejk. Troëng har också förklaringen till varför det händer att behandlingen inte har effekt på cancern ibland.

Magnetisk cancerbehandling i Sverige är i dag en behandling som patienten ger sig själv. Eftersom så få läkare intresserat sig för metoden finns ingen ordnad övervakning av behandlingen. I några fall har detta medfört att patienten tagit alltför små doser.
Det är en grundregel vid all magnetterapi på att om önskat resultat inte uppnås har dosen varit för låg.

(Troëng, I. (1981), Magnetism ett bra medel mot cancer, s. 11)

Det är patientens eget fel om det inte fungerar alltså. Man kan i och för sig förstå att patienten tröttnar eftersom denne måste befinna sig i det magnetfält som genereras av den kroppsomslutande elektromagnetiska spolen i upp till åtta timmar per dag i vissa fall.

Troëng verkar dock ha varit en renässansmänniska av rang med många järn i elden. Googlar man lite ser man att han även intresserat sig för alternativa teorier kring forntida högt utvecklade civilisationer, likt en svensk Erich von Däniken. Han var också under en tid ordförande i ett UFO-troende sällskap och var övertygad om att vi hade återkommande besök från planeten Venus. Troëng har också skrivit en bok om hur månen och Stilla havet bildats vid en kollision med en himlakropp för nästan 12000 år sedan. Vid kollisionen slets en bit av jorden bort som bildade månen, nedslagsplatsen blev tydligen Stilla Havet. En sjujäkla smäll lär det ha varit.

Kanske låg det dock ändå något i hans magneter, ty en snabb koll på Ratsit ger vid handen att farbrorn är live and kicking vid 98 års ålder. Hans Stiftelsen Terapimagneter lever dock inte längre, konkurs inleddes i november 1982. Troëngs idéer och uppfinningar kommer dock säkerligen att överleva honom, genom dårars försorg.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Vetenskap, Pseudovetenskap, Cancer, Magnetterapi, Jordstrålningscentrum, Alternativmedicin, Exopolitik.

       

       

Antivaccinationsrörelsen missionerar i Afrika

I Sverige har vi länge varit förskonade från den aggressiva antivaccinationspropaganda man stundtals sett i andra delar av Europa. På sistone tycks det mig dock som om det börjat röra på sig bland de spruträdda även i Sverige. En av de mest högljudda kritikerna av vaccinationer är Linda Karlström, redaktör på antivaccinationssajten vaccin.me. Häromdagen kom det ett oväntat litet pressmeddelande från sajten.

Pressmeddelande: Vaccin.me vill nå 115 miljoner fransktalande afrikaner


Vaccin.me vill nå ut till större grupper som misstänks sakna kunskap om vaccinernas risker och ineffektivitet. Vi vill därför nå så många som möjligt inom det fransktalande Afrika för att öka kunskapen om riskerna och för att stimulera den öppna debatten.

Datum: 5:e februari 2012

Vi har beslutat att öka spridningen av forskning och beprövad erfarenhet kring vaccinernas biverkningar och ineffektivitet till Afrika.

[…]

Hela 21 länder i Afrika har franska som primärt språk. Ytterligare 10 länder använder franska i hög grad. Totalt talar cirka 115 miljoner människor franska i Afrika enligt ”Organisation internationale de la Francophonie”. Vi når dem genom nya kontakter i Afrika.

Nu lär det antagligen bara vara vilda fantasier att man ska kunna påverka någon genom denna kampanj. Oroande är det i vilket fall som helst. Att vända sig mot Afrika är faktiskt på sätt och vis allvarligare än förvillarverksamheten hemma i Sverige. Att sprida sin skräckpropaganda i vår del av världen är en sak. Förvisso har vi haft utbrott av både polio och mässling i modern tid i Sverige bland antroposofer, en grupp där man är skeptisk mot vaccinationer, men vi är numera tämligen förskonade. Här är nämligen de som låter sig duperas av antivaccinationsrörelsen oftast säkra ändå tack vare att så stor del av befolkningen fortfarande är vaccinerade. I Afrika däremot skulle det vara annorlunda, där har man länge kämpat för att pressa upp vaccinationsgraden och man har dessutom en sjukvård som är sämre rustad om någon skulle insjukna.

Det är förvisso mycket möjligt att antivaccinationspropagandan får svårare att bita på afrikanerna då de till skillnad från oss har sjukdomarna det handlar om i färskt minne eller kanske direkt inpå sig.

Vaccin.me:s tilltag får mig för övrigt osökt att tänka på den amerikanska kristna högerns afrikanska turné för att motarbeta homosexuellas rättigheter häromsistens efter att ”homolobbyn” flyttat fram sina positioner på hemmaplan. Är det motigt därhemma kan man alltid leva rövare i Afrika med sina svaga stater och institutioner. Jag avstår från att påstå att det finns några andra likheter mellan kristna högern och antivaccinationsrörelsen än att de byter spelplan när det känns tungt, jag ägnar mig inte åt ”guilt by association”.

Om vaccin.me:s lilla Afrikakampanj faktiskt skulle lyckas stoppa vaccinationer och det tråkigt nog visar sig att vaccinationerna räddade massor av afrikanska barns liv så borde det rimligen kännas ganska trist för Karlström & co. Något säger mig dock att de skulle köra på med samma blinda envishet som tidigare utan att låta sig bekymras det minsta.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Vetenskap, Medicin, Vaccination, Antivaccinationsrörelsen, Afrika, Linda Karlström, Antroposofi.

       

       

Långa, granna nordiska karlar

I förra veckan var jag och ett antal av Uppsalas seniora medborgare på Upplandsmuseet och lyssnade på ett föredrag om rasbiologen Bertil Lundman och hans folktypsundersökningar i Dalarna på 30-talet. Föredraget var en del i en föreläsningsserie om rasbiologin som Upplandsmuseet anordnade i samband med en utställning om samma ämne. Föreläsare var Christer Bergin från Dalarnas museum. För några år sedan medverkade han i en utställning om Lundmans verksamhet.

Lundman var en av Sveriges främsta företrädare för rasbiologin under dess glansperiod och hans undersökningar av dalfolket var hans mest omfattande studie. Han hade under ett antal år rest runt i Dalarna och undersökt skallmåtten på ett stort antal kullor och masar. Detta kunde han göra tack vare att han i princip prenumererat på ett stipendium som nog egentligen var avsett att tilldelas olika personer från år till år.

Jag är själv lycklig ägare till några årgångar av Dalarnas hembygdsbok där man så länge Karl Trotzig var redaktör gladeligen lät Bertil Lundman publicera resultaten av folktypsundersökningarna. Är näspannvinkelmått, rastyper och foton på dalmasar ens melodi så är det angenäm läsning. Lundman drar dock mycket djärva slutsatser ur sitt disparata material. Inslag av orientaliskt blod ser han i dalabyar lite här och där, likaså finns cromagnoninslag på sina håll. Finskt inflytande är också allmänt förekommande även om Lundman menar att dalfolket fortfarande är Sveriges mest rasrena folk.

Uppblandning med främmande folktyper gillar inte Lundman alls. Att hans ideal faktiskt är raka motsatsen framgår när han skriver om morabornas vana att gifta sig inom släkten.

Inom parentes sagt är en dylik ”inavel” ej, som många påstå, övervägande av ondo. Man säger, att genom de många släktgiftena en hel del dolda, men i släkten förefintliga dåliga anlag kunna framträda, så att en del av barnen skulle bli efterblivna eller stundom t. o. m. idioter. Jämte en ringa sanningskärna innebär detta stora överdrifter. Är befolkningen övervägande sund och kraftig, är faran härför i stort sett ganska ringa, men dess större för blandning med främmande; med andra ord ”man vet vad man har, men ej vad man får”, d. v. s. man känner läggningen hos sin egen släkt, men vet ej, vad för skojarblod, man kan få in utifrån. Dessutom föra de gamla ingiftena med sig stadga och jämnvikt i lynne och kroppsbyggnad, under det blandning i och för sig själv, även med fullt likvärdiga svenskar, gärna framalstrar en hel del andligen och kroppsligen illa avvägda personer. Framför allt bli genom blandningen många spinkiga och gängliga med anlag för tuberkulos. Kort sagt: otvivelaktigt beror morabornas lugna kraft till stor del på det gamla ingiftet inom de olika byarnas redan från början goda stammar!

(Källa: Dalarnas hembygdsbok 1933, s. 72)

Det var till största delen män som undersöktes av Lundman och man kan tycka att hans beskrivning och beundran av dalkarlarna i vissa fall andas homoerotik, som till exempel när han berättar om sitt besök i Rättvik.

Men ser man närmare efter, lägger man åtminstone märke till en sak, den relativt stora mängden av långa granna nordiska karlar.

(Källa: Dalarnas hembygdsbok 1936, s. 94)

Så är också fallet när han besöker en av Nås gamla finnbyar och fruktar att några fula, finska typers anleten ska möta honom.

Här sutto eller lågo nu i solgass och söndagsro minst ett par dussin karlar och pojkar. Nu, tänkte jag, får jag väl se några rena rama finnar. Men, när de reste sig och hälsade på sin ännu något finskt sjungande ordmelodi, vad ser jag? Endast långa, granna karlar med smala, fina ansikten och huvuden.

(Källa: Dalarnas hembygdsbok 1938, s. 68)

Man kan tänka sig att en del masar och kullor var hälsosamt skeptiska till att någon stövlade in i stugan och mätte deras lekamen. Något som Bergin betonade i föredraget, och som framgår av böckerna, var Lundmans beroende av att lokala nyckelpersoner som präster, lärare eller ordföranden i hembygdsföreningen bistod när han skulle få komma in och göra sina undersökningar hos invånarna i Dalarnas byar. Så var till exempel fallet i Svärdsjö.

Sedermera övertogs saken av Svärdsjö hembygdsförenings nitiske ordförande, handelsföreståndaren Vilhelm Olsson. Hr Olsson är en glänsande ”Führer” i detta ords bästa bemärkelse med underbar förmåga att förmå sina byrepresentanter m. fl. att hjälpa mig mitt i brinnande skörd.

(Källa: Dalarnas hembygdsbok 1938, s. 90)

Som så ofta avslutades föredraget med en frågestund. En gammal bekant till Lundman berättade om en lustig episod och förklarade att Lundman faktiskt var mycket begåvad men tyvärr hade hamnat lite snett i tankegångarna, han sågs allmänt som en pajas man skrattade åt.

Man undrar dock vad Lundman fått spela för roll om tyskt pansar rullat in över den svenska gränsen när det begav sig, hade det fortfarande varit pajasens? Kanske hade det varit färdigskrattat. Och när det gällde de svenska tvångssteriliseringarna så behövdes inga tyska tanks. De utfördes oaktat om man skrattade åt Lundman, delvis på grund av det tankegods han omfamnade.

Video borttagen

Andra bloggar om rasbiologi samt Upplandsmuseets utställning och föreläsningsserie: Ting & tankar – (O)mänskligt

Media: MND

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Vetenskap, Pseudovetenskap, Rasbiologi, Uppsala, Bertil Lundman, Socialdarwinism, Dalarna.

       

       

Herr Berg och historien om hur allt gick åt helvete

För några år sedan läste jag Lasse Bergs inspirerande bok om vår arts ursprung och natur, Gryning över Kalahari: hur människan blev människa. Han pläderade i den för en positiv människosyn som det var svårt att inte tycka om. Berg menar nämligen att människan egentligen är en social, samarbetsinriktad och relativt lat apa för vilken både ojämlikhet och våld mot artfränder är något onaturligt.

För något halvår sedan kom uppföljaren, Skymningssång i Kalahari: hur människan bytte tillvaro men det har inte blivit av att läsa den förrän nu. Som titeln antyder handlar den om hur vår art gick från ett relativt idylliskt jägar- och samlarliv till ett av hårt arbete och sjukdomar präglat jordbrukarliv i ett konfliktfyllt och hierarkiskt samhälle.

Även om en stor del av boken avhandlar övergången fortsätter Lasse Berg också att predika sin positiva människosyn. Jag har knappast hans förra bok i färskt minne men Berg tycks mig något försiktigare i denna bok. Jag vill minnas att han i Gryning över Kalahari: hur människan blev människa mer självsäkert marknadsförde sin syn på människans sanna natur. I sin nya bok betonar han relativt ofta att det är svårt att säga något säkert.

Utan att ha någon djupare biologisk skolning än gymnasiekurserna slår dock en provocerande tanke mig, tänk om de senaste årtusendena ändå hunnit sätta avtryck i vår natur. Kan inte en evolutionär förändring ändå komma ganska snabbt ibland? Under hårt selektionstryck kan ju förändringar ske på relativt kort tid och arter verkar förändras språngvis. När herr Berg letar efter vår sanna natur hos jägare och samlare så finns inte hela sanningen där utan vår natur är även till viss del präglad av de senaste årtusendenas jordbrukarliv. Förmågan att i vuxen ålder kunna dricka mjölk har vi ju bevisligen tillägnat oss, skulle det inte kunna finnas annat? Det som känns mest provocerande i den tanken är att sådana förändringar i människans natur inte skulle vara enhetliga världen över, precis som laktostoleransen. Jag låter mig dock lugnas av Bergs ord:

Vi är helt enkelt alldeles för lika för att det skall vara riktigt nyttigt – som en enda världsåker med bara en sorts vete. Därmed faller vi lättare offer för små klimatförändringar eller härjande farsoter.

Vi har all anledning att glädjas varje gång någon ny genetisk skillnad mellan olika folkgrupper påvisas.

(Källa: Berg, L. (2011), Skymningssång i Kalahari: hur människan bytte tillvaro, s. 65)

Bokens intressantaste delar är nog annars Bergs spridda tankar i de avslutande kapitlen om den mänskliga naturens betydelse i vår tid. Dagis, att kollektivt ta hand om barnen, är till exempel något som verkar ligga helt i linje med vår ursprungliga tillvaro. Hos de spillror av jägar- och samlarfolk som fortfarande befolkar vår jord är barnen hela gruppens angelägenhet. I förstone inte lika sympatiskt är att stenhård jantelag och avund mot den som har mer också är något som präglar de samhällena. En tanke som slår mig när jag läser är att det på sätt och vis känns som om det moderna sosse-Sverige är i relativt god harmoni med människans sanna jag. Med påstått hård jantelag, kollektiv barnuppfostran och jämlikheten som ledstjärna är det kanske ett modernt samhälle i hyfsad samklang med vårt ursprung och natur.

Berg tar också i slutet av sin bok upp klimatförändringarna. Han menar att det oftast är när vi väl ser de skadliga effekterna av något som vi reagerar och när det gäller koldioxidutsläppen är det nog då redan för sent. Likaså finns det ingen global institution med möjlighet att agera. Berg avslutar med att varna för att alla de andra människoarterna, till exempel våra kusiner neanderthalarna, dog ut under klimatförändringar. Han avslutar effektfullt med att påpeka att huruvida vi löser problemen handlar om hur väl vi lyckas använda vår arts kanske främsta evolutionära fördel:

Vår stora fördel gentemot de andra, som var mer robusta och tycktes bättre rustade för hårda tider, var vår större förmåga till samarbete. Den hängde samman med att vi var långt bättre på att kommunicera med varandra, prata och tillsammans hitta på lösningar.

Den stora frågan är om vi nu kan snacka oss ut ur drivhuset.

(Källa: Berg, L. (2011), Skymningssång i Kalahari: hur människan bytte tillvaro, s. 283)

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Vetenskap, Människans natur, Lasse Berg, Evolutionspsykologi, Global uppvärmning, Jämlikhet, Samarbete.

       

       

Rune och jag

I söndags blev jag medsläpad till Rum & trädgårdsmässan i Kista. Förutom en uppsjö av poolkrängare fanns där även kocken och matinspiratören Rune Kalf-Hansen. Han skulle hålla ett kortare föredrag om hur lokala och ekologiska råvaror kunde bestämma din meny. Det tyckte jag lät spännande och jag slog mig ner för att lyssna.

Kalf-Hansens budskap var att vi skulle hushålla med resurserna, till exempel genom att dra ned på köttkonsumtionen och inte slänga mat i onödan. Det jag fastnade mest för var dock hans tanke att man inte skulle bestämma vad man skulle äta först för att sedan avgöra vilka råvaror man borde införskaffa. Istället skulle man undersöka vad det bjöds på för tillfället, vilka råvaror var det säsong för nu? Sedan skulle man helt enkelt bestämma sin kosthållning utifrån det. Sådant menade Rune skulle vara mer spännande för konsumenten, man skulle tvingas överraska sig själv. Dessutom var ju färska säsongsråvaror så mycket bättre.

Det var inget som Kalf-Hansen berörde under de futtiga tjugo minuter han hade till sitt förfogande men sådant berör givetvis frågeställningar på ett betydligt djupare plan rörande människans förhållande till naturen. Ska man anpassa naturen till människan eller människan till naturen? Här är det givetvis inte frågan om att välja det ena eller det andra, utan om gråskalor, men vi har hur som helst provat det förra betydligt oftare än det senare.

Det var lätt att hålla med om allt Kalf-Hansen sade. Vi hade det så bra, jag och Rune, men under föredragets sista skälvande minuter skulle han nödvändigtvis förstöra allt det fina vi byggt upp. I slutet berättade han nämligen om de olika typerna av ekologiska märkningar som fanns på marknaden. Han hävdade då att det absolut bästa ekologiska alternativet var biodynamiskt odlade råvaror. I samma ögonblick som han sade det förstod jag att Rune och jag inte var ämnade för varandra.

För den som inte är bekant med biodynamiskt jordbruk finns här en bra sammanfattning. Det biodynamiska jordbruket bygger på antroposofigrundaren Rudolf Steiners tänkande och det måste sägas handla mer om magi än något genomtänkt ekologiskt jordbruk. Biodynamiskt odlande handlar nämligen bland annat om mystiska kosmiska energier, preparat tillverkade av djurdelar, vattenvirvlande och annat meningslöst hokus pokus.

Kalf-Hansen framhärdade ju i att man skulle använda resurserna effektivt när det gällde den överdrivna köttkonsumtionen och otyget med att slänga mat. Men varför tillämpar han i så fall inte den principen på det biodynamiska jordbruket? För det man pysslar med inom det är väl i stora delar snarare motsatsen till ett ekologiskt förhållningssätt. Att ägna sig åt meningslöst nonsens som att gräva ned kohorn i marken, virvla vatten, och dilla runt på alla de vis för att tillfredsställa de kosmiska energier Steiner fantiserat ihop är knappast ett effektivt jordbruk. Nu förbrukar väl kanske inte den sortens ritualer så mycket resurser, men det borde vara en principsak kan man tycka, och det borde faktiskt göra de biodynamiska varorna sämre än de vanliga ekologiska i det avseendet.

Nu brukar jag förvisso själv ibland köpa produkter från Saltå Kvarn vars sortiment är biodynamiskt odlat, men då tänker jag att jag får ta det goda med det onda. Jag går inte i tron att biodynamiskt är bättre och är därmed ursäktad och utan skuld. Sedan finns det ju alltid ett mervärde i den absurda komik som uppstår när man mumsar på mat där man betalat några kronor extra för att vuxna människor lekt Harry Potter när de odlat den.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Vetenskap, Pseudovetenskap, Antroposofi, Matlagning, Skepticism, Konsumentfrågor, Resurshantering.

       

       

Samtal om schizofrena antigaybloggare

När jag surfade runt lite på nätet råkade jag snubbla över den minst sagt absurda bloggen Samtal om Homosexualitet. Bloggaren, Andreas T, påstår sig sitta i kommunfullmäktige, arbeta som socionom och genomgå behandling för att bli av med sin homosexuella störning. Allt detta och mycket annat på bloggen kan man ställa sig väldigt skeptisk till. Det är en utpräglad antigayblogg med höga vetenskapliga anspråk som Andreas T står bakom. Tyvärr faller den pladask med hänvisningar till den högst tveksamma sidan EMASO och en ymnighet av underliga, ologiska och verklighetsfrånvända resonemang.

Om Andreas T har legat på latsidan när det gäller att argumentera övertygande så har han istället ansträngt sig till det yttersta för att promota sin blogg på olika vis. Bland annat har han skapat tjugo fejkbloggar med enda uppgift att välja honom som favorit samt länka till honom för att därmed klättra på Bloggportalens olika topplistor. De bloggare han skapat verkar vara en brokig skara med den enda gemensamma nämnaren att de har Andreas T:s blogg som favorit. Där finns bland andra Linda: ”Jobbar med festfix. Bor centralt. Lyssnar till Rammstein. Älskar Gucci och vintage Lacroix. Med i svänget och vet saker.”, Sven Holmkvist: ”Mogen gubbe som upptäckt bloggande och allt det roliga med det. Skriver utifrån egen erfarenhet och visdom.”, Benjamin: ”Bloggar om allt som berör afrikan i Stockholm och Sverige. Ser på samhället med andra ögon kan man säga.”, Annika: ”Bokhampan Annika läser och recenserar höglitteratur.” Marina Schenke: ”Här bloggas det om champagne och choklad, i ordens överflödsbemärkelse”, Mortal Violence: ”Bloggar om husdjur och slöjd, typ.”, Leviania: ”Bloggar om mitt nya liv i Stockholm efter flytten från Jerusalem där jag varit juvelerare i 14 år.”

Om sina beundrare på Bloggportalen skriver Andreas T att de nog faktiskt är ännu flera:

Många följer och favoriserar min blogg. Jag ser att bloggen är favorit för ett tjugotal på Bloggportalen. Ännu fler gillar och följer bloggen utan att markera det öppet, uppenbart av rädsla för personliga påhopp och hatiska angrepp från homolobbyns sida.

Riktigt schizofrent blir det dessutom i kommentarsraderna när Andreas T diskuterar med sig själv och ger sig själv beröm. I ett inlägg från mars diskuterar han med minst tre av sina egna alias och i samma kommentarstråd visar han även prov på en av sina andra paradgrenar, nämligen att kommentera i kända bloggares namn och hålla med sig själv.

Beundrarpost är det heller inte ont om. Andreas T har tydligen omvänt en del homosexuella genom åren, som till exempel Nieminen:

Jag minns första gången jag, självsäker bög och hängiven RFSL:are, hamnat på din blogg – chockad, förolämpad, förbannad, ville polisanmäla dig och hacka sönder bloggen. Jag var sååå arg! Hur vågar den här idioten ifrågasätta det vi alla vet, så tänkte jag. Men medan jag läste igenom inlägg efter inlägg märkte jag först ditt otroliga engagemang, sedan logiken i dina funderingar och argument, och slutligen insåg att det du skriver inte kan avfärdas som trams utan bör kollas, forskas i, grubblas över. Och idag, efter att ha kollat och dubbelkollat dina källor, efter att ha talat med forskare och läst deras rapporter (i original!) inser jag att jag haft fel hela tiden. Vi bögar är inte friska, ju tidigare vi fattar det desto bättre för oss själva.” //Nieminen på blogg.se

I ett annat inlägg berättar Andreas T om den omvända flatan Mia:

På högstadiet fick Mia för sig att hon var lesbisk.

[…]

Hon försökte leva efter denna övertygelse, och det blev några mörka år. Ungdomssexualitetens dark ages. Orgier, piller, psykiska besvär, neuroser, ett par självmordsförsök…
Tills hon en gång surfade på min sida (inte denna utan den jag hade innan), började läsa, tvivla och ifrågasätta. Hon fick veta att homosexualitet varken är läggning eller något du föds med (bevisas enkelt med hjälp av några grundläggande kunskaper i genetik och biologisk utvecklingslära).

[…]

Kort och gott, idag är Mia frisk. Hon tänder inte ens på tjejer. Och inga fler självmordsförsök, HIV-risker, neuroser och gråt om nätterna.
Förra veckan gifte hon sig med Matte, en fantastisk kille som hon älskar av hela sitt hjärta och har ett svindlande bra sexliv med. Och det finns planer på en bebis också, något hon aldrig kunnat om hon förblivit vilseledd och förvirrad angående sin sexualitet.
Grattis, Mia!

Man kan stilla undra vilken HIV-risk Mia utsattes för som lesbisk men Andreas T, expert på homosexualitetens baksidor, kan säkert svara på det.

Bloggen skulle i och för sig kunna vara ett utslag av någon sorts humor med tanke på den överdrivna tonen och de absurda omständigheterna. Men jag är tveksam, agget mot homosexuella känns väldigt äkta och Andreas T är lite för ihärdig för att bara drivas av njutningen i att provocera. En intressant studie i schizofreni av Hollywoodtyp är hans blogg i vilket fall som helst.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Vetenskap, Pseudovetenskap, Bloggosfären, Bloggportalen, Homosexualitet, HBTQ, Samtal om homosexualitet.

       

       

Delfinen Ruby och Malcolm

När jag för tre veckor sedan skrev ett kärleksbrev till delfinen Pichi på Kolmårdens delfinarium trodde jag att jag fått till något unikt och riktigt absurt. Det visade sig dock som vanligt att verkligheten vida överträffar dikten. Aftonbladets webb-TV rapporterar nämligen om en man som på 70-talet haft en kärlekshistoria med en delfin och nu skrivit en bok om det hela.

Video borttagen

Detta kan förvisso röra sig om ett lönsamt påhitt från författarens sida men efter att ha kikat på hans hemsida är min helt okvalificerade gissning att det är äkta.

Författaren, Malcolm Brenner, verkar inte helt oväntat ha ett sorgligt bagage. I sin komprimerade självbiografi på hemsidan berättar han bland annat om sin uppväxt i en sektmiljö där han utsattes för sexuella övergrepp. Föräldrarna var influerade av psykoanalytikern Wilhelm Reichs absurda pseudovetenskapliga teorier och det var en ”doktor” skolad i de lärorna som Brenner hävdar förgrep sig på honom.

delfinalskog

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Vetenskap, Pseudovetenskap, Wilhelm Reich, Delfiner, Kärlek, Tidelag, Sekter.