Karpstryparn begår karaktärsmord i Podcast Nationella

Den högerradikala poddosfären har ett antal radarpar och trios som hängt ihop ett tag och utvecklat en personkemi som till och med ickesympatisörer kan uppskatta att lyssna till. I min personliga favorit just nu, Vita Pillret, håller exempelvis Christoffer Dulny och Gustav Hörngren låda varje vecka.

Den högerradikala miljön är ju dock knappast fri från interna konflikter och det gäller även deras poddprojekt. Ibland går det så långt att poddradioprofilerna måste gå skilda vägar. Mest känt är kanske när Motgiftsgänget splittrades på grund av vad som i alla fall på ytan enbart verkade röra sig om en konflikt som lika gärna kunnat utspela sig på ett mellanstadiums skolgård. Högerradikale veteranen Jonas de Geer kastades ut av Magnus Söderman och Dan Eriksson efter att ha snott en tjej från relativt nye kollegan Björn Björkqvist.

Nu har sammanhållningen brustit igen då ännu ett högerradikalt radarpar splittrats. Dock är det denna gång inget triangeldrama i bakgrunden och det handlar också om en betydligt mer obskyr podd, nämligen Podcast Nationella. Poddaren Karpstryparn meddelade i senaste avsnittet att han och hans bisittare Max gått skilda vägar. Att Karpstryparn stundtals irriterat sig på Max har varit uppenbart för poddens lyssnare. Att lyssna till när Karpstryparn (som själv inte alltid har full koll på saker och ting) mästrat Max (som oftast haft än mindre koll) har faktiskt varit en av få behållningar av podden.

I avsnittet inledde Karpstryparn sin kritik av den före detta poddkollegan försiktigt men det utvecklade sig till något som inte kan beskrivas som något mindre än en totalsågning av Max person. Det är inte annat än att man blir lite illa till mods när man tänker på att de två faktiskt poddat ihop i ett par år. Även om man inte gillar Max åsikter och tycker att han gjort en del dumma grejer, som exempelvis när han nyligen skrev saker på Twitter som föranledde SÄPO att kontakta honom, så är man inte människa om man inte får en klump i magen när hans före detta poddpartner karaktärsmördar honom på detta sätt. Den som är hårdhudad kan lyssna till Karpstryparns sågning i klippet nedan.

Att Karpstryparn i samband med detta föga smickrande personporträtt av sin före detta bisittare efterlyser en ny poddkollega blir också lite underligt. Vem kommer att bli sugen efter hans svada?

       

       

Mitt val 2018

Jag känner egentligen att jag står närmare Socialdemokraterna än Miljöpartiet i flera frågor och skulle hellre röstat på de förra snarare än de senare om det inte vore för klimatfrågan. Mina val har varit klimatval långt innan det blev trendigt. De senaste valen har väl mina röster fördelats hyfsat jämnt mellan de två partierna, och jag har alltid velat fram och tillbaka över hur stor vikt jag ska tillmäta miljöfrågorna i allmänhet och klimatfrågan i synnerhet.

En sak får jag dock inte att gå ihop denna gång. Samtidigt som detta riksdagsval tydligen ska vara ett klimatval så kan Miljöpartiet vara på väg att åka ur riksdagen.

Att ett rödgrönt regeringsparti riskerar att falla ur riksdagen får faktiskt vara det som slutligen fäller avgörandet till Miljöpartiets fördel detta val. Jag tänker i år därför sälla mig till de väljare som vid val på ett närmast övernaturligt vis söker sig till det parti där rösterna behövs, som om de hade någon form av kollektivt medvetande. Det gäller dock att det går hem och att Miljöpartiet klarar spärren, annars är man inte en smart stödröstare utan en idiot som slängt sin röst i sjön.

Personkrysset på riksdagslistan får, kanske lite fantasilöst, gå till förstanamnet Niclas Malmberg. Av denna debattartikel att döma så hör han uppenbarligen till den vetenskapsvänliga falangen inom partiet, vilket jag uppskattar.

Det är inför varje val väldigt svårt att se vad som faktiskt skiljer Socialdemokraterna från Miljöpartiet när det gäller Uppsalas kommunpolitik. Miljöpartiet är dock lite radikalare i sin miljöpolitik så de får även kommunrösten detta val och personkrysset får gå till tredjenamnet Lars Friberg som tydligen är en lokalpolitiker med klimatfokus. När det gäller regionfullmäktige så får jag väl i alla fall se till att slänga åt Socialdemokraterna den rösten och personkrysset får gå till sjättenamnet Johan Sundman. Han gav ett gott intryck i valdebatten hos föreningen Heimdal som jag såg på Youtube. Sundman är tydligen både försvarsvän och har en för socialdemokrater ickekonventionell syn på NATO. Den typen av frågor kommer väl i och för sig inte att behandlas i regionfullmäktige men det vittnar ju hur som helst om en allmän rekorderlighet.

       

       

Mikropartivalkollen 2018: Alternativ för Sverige

Nästa parti i årets mikropartivalkoll är en tämligen färsk stjärna på den svenska partihimlen, nämligen Alternativ för Sverige. Det handlar om tidigare uteslutna sverigedemokrater som startat ett eget parti. Det har i mainstreammedia fokuserats på att de är mer radikala än Sverigedemokraterna, vilket är sant. De är också mer aggressiva i sin retorik och har en helt annan approach till krishantering. Till skillnad från Sverigedemokraterna utesluter Alternativ för Sverige inte sina företrädare när de gjort kontroversiella uttalanden.

Alternativ för Sverige har bland annat på grund av ovanstående snabbt blivit väldigt populära inom den högerradikala sfären till höger om Sverigedemokraterna där man nog längtat efter något att rösta på ända sedan Svenskarnas Parti lade ner verksamheten. Det har, med undantag för poddarna knutna till Nordiska Motståndsrörelsen, nog uteslutande varit positiva ordalag om det nya partiet i den högerradikala poddosfären.

Alternativ för Sverige

Något som det inte fokuserats lika mycket på när det gäller Alternativ för Sverige är att de faktiskt inte bara är mer radikala än Sverigedemokraterna i frågor rörande migration, de står också mer till höger i ekonomiska frågor.

På det viset var vissa av de skäl riksdagsledamoten Jeff Ahl angav när han lämnade Sverigedemokraterna för Alternativ för Sverige väldigt märkliga. Han hävdade ju att det bland annat hade att göra med att han var besviken på att Sverigedemokraterna inte längre strävade efter att avskaffa vinster i välfärden, lagt sig platta för riskkapitalister och varit negativa till krav på kollektivavtal i offentlig verksamhet. Att då gå över till ett parti som har platt inkomstskatt och sänkt kapitalskatt på programmet kan tyckas underligt och kanske handlade det om att Ahl insett att Sverigedemokraterna inte skulle prioritera honom i framtiden snarare än att det fanns några oöverbryggbara ideologiska klyftor mellan honom och partiet.

Hur som helst, tycker man att Sverigedemokraterna känns lite för sossiga och bonniga så kan nog Alternativ för Sverige vara något. De har relativt genomgående en brackig Stureplans-aura runt sitt parti.

Alternativ för Sverige har vidare haft ett mycket högt antal interaktioner på sociala medier och av vissa partiföreträdares uttalanden att döma verkar det redan vara klart att man kommer in i riksdagen. Man pekar på att i Yougovs senaste mätning uppgår stapeln för övriga partier till 4,8%, och då räknas inte Feministiskt Initiativ med där. Det skulle faktiskt inte vara otänkbart att Alternativ för Sverige utgör en stor del av den stapeln då Yougov uppgav att Alternativ för Sverige hade nästan 2 procent i en av deras mätningar i mars. Därefter har Yougovs övrigt-stapel dock inte specificerats. Man måste dock vara väldigt medveten om att Yougov ju förlitar sig på självrekryterade webbpaneler och att man därför inte ska dra alltför stora växlar på deras undersökningar. Förvisso var de ju bättre än de traditionella opinionsinstituten på att förutsäga Sverigedemokraternas framgångar i senaste riksdagsvalet så det skulle kunna vara så att deras metoder lyckats fånga en ny framgångssaga på högerkanten som gått SIFO, Demoskop och de andra förbi.

Det är dock inte annat än att man blir lite misstänksam när Alternativ för Sverige inte syns i andra opinionsundersökningar än Yougovs. Det skulle faktiskt kunna vara så att partiet försökt iscensätta sin egen framgångssaga genom att aktivera sig i Yougovs webbpanel och genom diverse tricks sett till att blåsa upp aktiviteten på sociala medier i hopp om att bilden av ett parti på frammarsch ska orsaka verklig framgång.

Ska jag även våga mig på en vågad gissning om hur det ska gå i valet så kan det faktiskt vara så att Alternativ för Sverige på något sätt ändå är detta års valraket bland mikropartierna. Till riksdagen lär det dock inte räcka, eller ens till den procent som krävs för att få gratis valsedlar vid nästa val. Dock kan det kanske räcka till att parkera sig en bra bit ovanför partier som Enhet och Landsbygdspartiet Oberoende men det är nog mindre än vad Kasselstrand & co hade hoppats på när de startade partiet.

       

       

Mikropartivalkollen 2018: Nordiska Motståndsrörelsen

Det har blivit hög tid att inför valet göra ännu en genomgång av mikropartier. Först ut är ett parti som knappast kan betraktas som ett mikroparti vad gäller uppmärksamhet, nämligen Nordiska Motståndsrörelsen. De borde inte vara obekanta för någon eftersom organisationen fått en hysterisk mediebevakning som inte alls motsvarar deras förhållandevis ringa numerär, och som efter deras aktioner i Almedalen fått delar av det politiska etablissemanget att helt tappa huvudet och börja tala i termer av organisationsförbud för att kunna hantera dem.

Till skillnad från en del andra sammanslutningar på yttersta högerkanten hymlar inte Nordiska Motståndsrörelsen med sin ideologiska hemvist, de är öppna nationalsocialister. De inriktar sig inte primärt på parlamentariskt arbete och det är faktiskt första gången de ställer upp i allmänna val nu i september. Att kandidera i val är ju annars något som har visat sig vara förödande för svenska högerextrema organisationer. Färskt i minnet finns ju exempelvis Svenskarnas Partis kollaps efter valresultatet 2014. Trots omfattande medial uppmärksamhet blev det platt fall för dem i valet och partiet upplöstes inte långt därefter.

Nordiska Motståndsrörelsens ledning tror antagligen att de till skillnad från Svenskarnas Parti inte riskerar så mycket eftersom organisationens huvudfokus inte är parlamentariskt arbete. Man tänker sig nog att man är så mycket mer än ett parti som går till val. Frågan är dock om det ändå inte är ett väldigt riskabelt företag de gett sig in på, att kandidera i valet kan faktiskt komma att visa sig vara ödesdigert för dem. Frågan är nämligen hur medlemmarna i Nordiska Motståndsrörelsen kommer att reagera om det visar sig att det folkliga stödet är obefintligt. För ett parti vars paroll är ”Vi är folket” måste det ju vara ett problem om folket faktiskt helt ignorerar dem i valet.

Man kan försöka komma med kvalificerade gissningar om vad som skulle kunna uppstå i ett eventuellt maktvakuum om Nordiska Motståndsrörelsen försvagas efter ett misslyckat val. Det skulle kanske kunna leda till radikalisering och militarisering av organisationens medlemmar när de märker att deras idoga aktivism inte gett resultat i de breda folklagren. Det låter väldigt bakvänt men det är nästan så att man kan tycka att de antirasistiska krafterna av den anledningen borde gå samman i någon av orterna där Nordiska Motståndsrörelsen ställer upp i kommunalvalet och rösta in dem så att de faktiskt får ett mandat. Då kan medlemmarna, istället för att börja spränga bomber och lönnmörda meningsmotståndare, ägna sig åt fredligare aktiviteter såsom att direktsända kommunfullmäktigesammanträden och teckna illvilliga personporträtt av de andra kommunfullmäktigeledamöterna i Radio Nordfront. Så har de ju förvisso gjort redan under denna mandatperiod då de ju har ett mandat i Ludvikas kommunfullmäktige. Dock är det egentligen inte ett eget mandat, utan ett SD-mandat som Nordiska Motståndsrörelsens presstalesman Pär Öberg kuppade till sig när han lyckades bli inskriven på en öppen lista.

Att det nya partiet Alternativ för Sverige nyligen gav sig in i leken var för övrigt mycket olyckligt för Nordiska Motståndsrörelsen eftersom de nu måste konkurrera om de väljare som anser sig vara alltför radikala för Sverigedemokraterna. Chanserna att vinna några nämnvärda väljarskaror i riksdagsvalet måste i och med det ha minskat ytterligare.

NMR på väg mot valet

De två första punkterna i partiprogrammet Vår väg tar upp rasfrågan respektive judefrågan och det är väl den typen av frågor som partiet profilerat sig inom och det redan har skrivits spaltmeter om i mainstreammedia. Kanske skulle man för omväxlings skull titta på helt andra frågor där organisationen framstår i lite bättre dager. Få har till exempel tittat närmare på miljöpolitiken som faktiskt måste sägas vara förhållandevis bra. Allting är ju relativt.

Nationalsocialisterna var på flera sätt föregångare i miljöfrågor och Nordiska Motståndsrörelsen har försökt vårda Adolfs gröna arv. I partiprogrammet Vår vägs sjätte punkt tar man upp miljöpolitiken. Man vill bland annat stärka djurskyddet, stoppa exploateringen av skogarna, satsa på förnybar energi och arbeta för biologisk mångfald (även bland människor, vilket ju få andra partier fokuserar på i sina miljöprogram).

Dock verkar man inte vilja kännas vid sådana gränsöverskridande miljöproblem som inte låter sig lösas inom ramen för deras planerade nordiska union. Klimatförändringarna nämns exempelvis inte alls i partiprogrammet och det är också väldigt tyst om det i publikationen Nordfronts sporadiska miljörapportering.

Förvisso finns det en rad i partiprogrammet om att man ska samverka internationellt för att uppnå en hållbar planet. Frågan är dock hur det ska gå till med organisationens extrema misstänksamhet mot mellan- och överstatliga organisationer. I vetenskapsfientlig anda är man också för ett förbjudande av GMO trots att Adolf Hitler som bekant inte var främmande för förädling av biologiska entiteter.

Det mest problematiska med Nordiska Motståndsrörelsen är dock såklart inte att de underlåter att tala om klimatförändringarna, är vetenskapsfientliga och har ett alltför snävt perspektiv i miljöpolitiken. Och även om man skarpt skulle gilla deras övriga miljöprogram så är det nog inte skäl nog att rösta på ett öppet nationalsocialistiskt parti, det kommer nog inte att vara värt umbärandena i ett nordiskt fjärde rike.

Relaterat:
EXPOs sammanfattning av Nordiska Motståndsrörelsens historia, ideologi och verksamhet.
NRKs välgjorda dokumentär om Nordiska Motståndsrörelsen rekommenderas också, nationalsocialistiska veteranen Vera Oredsson har i den en framträdande roll.
Oredsson figurerar också i Sveriges Radios dokumentär om barnen i organisationen.

Tidigare inlägg på denna blogg om Nordiska Motståndsrörelsens ståndpunkt i olika frågor:
NMR om dansband
NMR om barnuppfostran
NMR om pedofilringar som förgriper sig på barn med pizzerior som täckmantel

       

       

John of God akt 12: Feministisk riksdagskandidat arrangerade resor till sexövergreppsanklagad charlatan

På plats elva på Feministiskt Initiativs riksdagslista återfinns den för denna blogg bekanta Inez Abrahamsson. Hon är ju en av de som arrangerat healingresor till den hänsynslöse brasilianske charlatanen John of God som påstås kanalisera sedan länge döda läkare och helgon. I och med att resorna kritiserades i media för ett antal år sedan blev hon tvungen att snabbt städa sitt healingreseföretag Weforyous hemsida från potentiellt lagstridiga underförstådda påståenden om hur man kunde bli frisk från svåra sjukdomar, såsom cancer, genom att köpa en resa. Städningen av hemsidan innebar dock inte någon avbön utan Inez kom att vara den som skarpast gick ut och försvarade healingresorna, bland annat i en minidebatt mot Sven-Ove Hansson i P4 Extra. Hon kom också att PO-anmäla Västerbottens-Kuriren för deras kritiska reportage om hennes företag, vilket dock inte ledde någonstans.

Att vara med och bedra svårt sjuka personer är såklart illa nog. Dock måste det utöver det anses vara mycket kontroversiellt att ett feministiskt parti har en riksdagskandidat som arrangerat resor för sårbara människor till en för sexuella övergrepp anklagad bedragare. Vill man veta mer om de sexövergrepp John of God anklagats för så kan man bland annat titta 13:45 in i denna granskning av John of God som 60 Minutes Australia gjorde för några år sedan. Reportaget ger inte någon särskilt smickrande bild av det brasilianska transmediet.

Det verkar förvisso som att Inez inte längre anordnar några resor till John of God men enligt hennes hemsida så är hon i färd med att skriva en bok om healingresorna till Brasilien så hon verkar inte ha omprövat verksamheten.

Vem vet, eventuellt kommer resor till en ökänd brasiliansk bedragare som påstår sig vara kanal för andar och behandlar patienterna genom att skrapa deras ögonglober, skära i deras bröst, stoppa upp vassa föremål i näsorna samt utöver det ta sig en hel del friheter att vara en del av Feministiskt Initiativs sjukvårdsreformer framöver.

       

       

Nordiska Motståndsrörelsens mediahus

Nationalsocialistiska Nordiska Motståndsrörelsen har en väldigt bred mediasatsning där basen är sajten nordfront.se på vilken man genom åren publicerat otaliga artiklar. Under det senaste året har dock andra alster än texter fått stor betydelse. Främst handlar det om den ganska omfattande poddsatsningen som kan vara riktigt intressant även för ickesympatisörer eftersom det ger en spännande inblick i tankevärlden hos dagens svenska nationalsocialister. Mediahusets slagskepp är Radio Nordfront där ledarskiktet varje vecka diskuterar nyheter och har gäster. Utöver den podden producerar man dock även några olika specialpoddar.

Radio Regeringen med Elin och Rebecca är en något lättsammare nazistpodd som tidigare sändes så ofta som två gånger i veckan. Genom att lyssna på den kan man få en uppfattning om hur vardagen ter sig för medlemmar i Sveriges mest radikala högerextrema organisation. I specialavsnittet om psykisk ohälsa vittnade exempelvis en av programledarna och ett par av kvällens inringare om hur de kunnat sluta med psykofarmaka efter att de engagerat sig i Nordiska Motståndsrörelsen. Uppenbarligen kan nazism alltså ersätta antidepressiva medel. Tyvärr är nog dock inte vår av politisk korrekthet förgiftade psykiatri ännu redo att skriva ut nazism på recept till deprimerade.

I alla hjärtans dag-avsnittet diskuterades bland annat hur man bäst kunde introducera sin ickenazistiska partner, oftast kvinnan i förhållandet, till nazismen och Nordiska Motståndsrörelsen. Ett råd var att låta den ickenazistiska partnern fika med en trevlig nazist och ett annat var att lyssna på nazistiska poddar tillsammans. Under avsnittet ringde också en norrländsk sympatisör till Nordiska Motståndsrörelsen in och berättade en sorglig historia från dagens mångkulturella Sverige om hur denne blivit lämnad av sin flickvän som kort därefter hånglat upp en så kallad rasfrämling på stadens torg.

I avsnittet som sändes på internationella kvinnodagen argumenterade Rebecca slutligen för att avskaffa kvinnlig rösträtt.

Även om man ofta kan prata en hel del ideologi i Radio Regeringen måste man ändå säga att Elin och Rebecca bjuder på rätt mycket av flams-nazism. Jag rekommenderar inte någon att lyssna men om man gör det så kan man med fördel spela upp podden i dubbel hastighet, vilket ju är appens maxhastighet.

Tydligen är Norden inte stort nog för de nordiska nationalsocialisterna eftersom de även har en engelskspråkig podd, Nordic Frontier. Denna podd är dock så seg att inte ens dubbel uppspelningshastighet räcker till för att mäkta med att lyssna på den.

Den nyaste av Nordiska Motståndsrörelsens poddar är preppingpodden Lifsferill. Själv är jag ju intresserad av både nazism och prepping så en nazistiskt preppingpodd borde vara ”right down my alley” men jag känner ändå inte riktigt att jag fastnat för den ännu. I senaste avsnittet jag lyssnade på, som hade temat vatten, gästade en kvinna från den norska grenen av Nordiska Motståndsrörelsen. Hennes deltagande kom att utveckla sig till ett skamlöst reklaminslag för den vattenvirvlare med prislappen 5450 norska kronor som hon var Nordens enda återförsäljare för. Vattenvirvlaren byggde tydligen på Viktor Schaubergers pseudovetenskapliga teorier och påstods ge samma effekt som en åtta kilometer lång fjällbäck.

Rörlig bild är ju något som legat nazisterna varmt om hjärtat ända sedan Leni Riefenstahls dagar och det som Nordiska Motståndsrörelsen av allt att döma kommer att lägga krutet på framöver är kanalen Nordfront TV. Förutom propagandafilmer och livesändningar från aktioner kommer man varannan vecka att sända Studio Nordfront, någon form av nazistiskt caféprogram. Det verkar hitintills lovande med reportage om hönshållning och uppläsning av insändarbrev. Man kommer också att ha mysiga nazistiska hemma-hos-reportage hos några av profilerna inom rörelsen och inför jul verkar det som att den uppesittarkväll man tidigare sänt i radiokanalen kommer att sändas i TV-kanalen istället. Sakta men säkert ger Nordiska Motståndsrörelsen sympatisörerna möjligheten att spendera hela sin tillvaro i den nazistiska gemenskapen.

       

       

Presentation av nyöversatt bok om russofobi

Ordfrontfejden var en bitter konflikt inom den svenska vänstern för över ett decennium sedan. Konfliktens startskott var en artikel i DN av Maciej Zaremba med titeln “Ordfront förnekar folkmord på Balkan”. Zaremba anklagade Ordfront och dess dåvarande redaktionschef Björn Eklund för att förneka de serbiska övergreppen under kriget på Balkan och ägna sig åt ren historierevisionism. Zaremba menade att anledningen i grund och botten var att Eklund och hans gelikar inom den antiimperialistiska vänstern reflexmässigt såg USA och Nato som roten till allt ont och inte kunde ta in att andra aktörer faktiskt skulle kunna ligga bakom folkmord och andra brott mot mänskliga rättigheter.

Ordfrontfejden slutade med att Björn Eklund fick lämna Ordfront. Han kom så småningom att istället starta upp Karneval förlag. En av de röda trådarna i Karneval förlags utgivning av samhällslitteratur kom inte oväntat att bli en ensidig kritik av USA och Nato samt ett överslätande av Rysslands och Putins olika övertramp. En rykande färsk översättning till svenska från förlaget som av allt att döma har just det temat är schweizaren Guy Mettans bok Varför vi älskar att hata Ryssland – Russofobi från Karl den store till Barack Obama. Onsdag den 19:e april arrangerade Karneval förlag med anledning av bokutgivningen en liten tillställning med Guy Mettan på Filmhuset i Stockholm och jag var en av de cirka 40 personer som var där för att lyssna.

Anders Björnsson, själv flitig Nato-kritiker, var kvällens moderator och verkade av hans lilla introduktion att döma vara mycket välvilligt inställd till Mettans bok. Björnsson betonade att vi inte hade kommit till ett politiskt möte eller akademiskt seminarium, dock utan att närmare precisera vad det faktiskt var för typ av tillställning. Örjan Berner, före detta svensk ambassadör i Moskva, skulle dock utgöra någon sorts opponent även om det var lite oklart exakt vilken hans roll var. Den gamle diplomaten skulle faktiskt visa sig vara just diplomatisk och uttryckte nog sin kritik av Mettans bok på ett något mer återhållsamt sätt än vad han faktiskt kunnat.

Mettan inledde i vilket fall som helst med att berätta om hur hans syn på Ryssland börjat förändras när han och hans hustru adopterade en rysk dotter och därmed kom det stora landet i öst närmare. Med tiden hade hans band med Ryssland blivit såpass starka att han till och med kommit att komplettera sitt schweiziska medborgarskap med ett ryskt. Mettan menade att hans bild av Ryssland blivit väldigt nyanserad och att han därmed kunnat genomskåda journalistkollegornas mycket enögda och fördomsfulla bild av landet. Ryssland beskrevs i västmedia alltsomoftast som despotiskt och expansionistiskt, menade Mettan. I samband med Ukrainakrisen fick Mettan verkligen nog av västmedias ensidiga rapportering och det var då han bestämde sig för att skriva boken.

Mettan tog därefter upp en rad konkreta exempel på hur västs russofobi tagit sig uttryck i praktiken. Han tog allra först upp flygolyckan i Überlingen där ett ryskt plan var inblandat och många initialt ville ge Ryssland skulden för det inträffade. Han tog också upp den tragiska Beslanmassakern där oskyldiga barn blev tagna som gisslan på en skola och ett stort antal av dem dödades. Mettan menade att Putin anklagats för att vara den skyldige till alltihopa vilket nog var en överdrift från Mettans sida. Att man efter ett terrordåd diskuterar orsaker och vad myndigheterna kunde gjort bättre hör knappast till ovanligheterna. Mettan tycktes ständigt med den typen av svepande anklagelser vilja måla upp en överdriven nidbild av västs attityd gentemot Ryssland. Angående reaktionerna på Beslanmassakern hävdade han också att man från västs sida inte visat någon medkänsla med offren och att det inte förekommit några kondoleanser. En snabb googling kan dock vederlägga det påståendet.

Mettan tog också upp Georgienkonflikten och de olympiska spelen i Sochi. När det gällde Sochispelen hävdade Mettan att Ryssland dragit på sig massiv, orättvis kritik från väst. Att arrangörerna av olympiska spel drar på sig kritik hör dock knappast heller det till ovanligheterna. Den som är gammal nog minns kanske den omfattande internationella kritiken av de olympiska spelen i Atlanta 1996.

När det gällde russofobins orsaker menade Mettan att de kunde spåras så långt tillbaka som till delningen mellan katolska och ortodoxa kyrkan. Den moderna russofobin hade dock fötts i Napoleons Frankrike, avslutade han sitt inledande anförande.

När det var Örjan Berners tur att tala hade han en rad invändningar och jag redogör inte för dem alla. Den första invändningen var att även om västmedia genomgående var antirysk så var rysk statskontrollerad media än mer antivästlig. Berner menade vidare att Mettan vilseledde när han angrep västs narrativ rörande Ryssland eftersom han i och med det ofta verkade förutsätta att det ryska narrativet var sant, vilket ju faktiskt inte alls var nödvändigt. Så var till exempel fallet när det gällde Mettans position i Ukrainafrågan, genom att kritisera västs och Ukrainas bild av skeendet accepterade han ju på sätt och vis den ryska regimens bild av det hela.

Berner underströk också att man under inga omständigheter kunde acceptera Rysslands militära interventioner i Ukraina och annekteringen av Krim. Vidare hade vi Georgienkonflikten där Berner menade att Mettan helt ignorerat Rysslands skuld i det hela. Berner betonade dessutom hur den ryska inrikespolitiken bidragit till att forma omvärldens bild av landet. Med förföljelsen av NGO:er, den omfattande korruptionen och de auktoritära tendenserna i åtanke blev det naturligt att från västs sida kritisera Ryssland. Berner var dock som sagt trots allt mycket diplomatisk och höll bland annat med Mettan om att västmedia kunde vara mycket enögda när det gällde synen på Ryssland.

Eftersom Berners lista med invändningar var alltför lång kunde inte Mettan svara på allt utan valde att främst fokusera på Krimfrågan. Mettan påpekade att Putin stått Ukrainas tidigare president Janukovytj nära och allt var frid och fröjd så länge denne satt kvar vid makten. I och med det, enligt Mettan, USA-sponsrade Maidanupproret avsattas dock Janukovytj. Mettan höll förvisso med om att Krimfrågan inte lösts på bästa sätt men poängterade att Krim bara getts som gåva till Ukraina av Chrusjtjov och halvön hörde egentligen inte till landet.

Mettan hävdade också att bland det första som den nya ukrainska regimen gjorde efter Janukovytj fall var att förbjuda ryska språket på Krim och i Donbass vilket var en provokation mot rysktalande. Han menade att det var detta som var själva grundorsaken till upproren i de två landsdelarna. Mettan påpekade också att i folkomröstningen som arrangerats på Krim 1991 när Sovjetunionen kollapsade så hade 90 procent röstat för att lämna Ukraina. Han menade att det var dubbelmoral att låta Kosovo lämna Serbien men hindra Krim från att lämna Ukraina.

Berner kontrade med att situationen var helt annorlunda vid folkomröstningen 1991, Sovjetunionen existerade fortfarande och både Ukraina och Krim tillhörde den statsbildningen. Om man verkligen tittade närmare på vad folkomröstningen faktiskt handlade om så var det huruvida Krim skulle få en högre status inom Ukraina snarare än om de skulle lösgöra sig helt och hållet, påpekade Berner. Han höll dock med om att med Krims historia i åtanke så låg det närmare tillhands för dem att tillhöra Ryssland snarare än Ukraina, men det berättigade inte på något vis annekteringen. Krimfrågan hade aldrig behövt bli så het om det inte varit för Rysslands militära aktioner i östra och sydöstra Ukraina.

När det gäller Maidanupproret höll Berner med om att den avsatte Janukovytj förvisso varit rättmätigt vald president. Senare kom dock ett nytt parlament och en ny president att utses i fria val så historien hade ju faktiskt gått vidare. Vidare hade Ukraina och deras gränser ett flertal gånger erkänts av Ryssland och man kunde inte ändra dem hur som helst med militära medel, avslutade Berner.

Mettan kunde kanske ha försökt besvara några av Berners olika invändningar men moderator Björnsson avbröt mot slutet av kvällen med en mindre polemisk och ganska irrelevant egen frågeställning till Mettan huruvida russofobin grundades i hat eller rädsla.

Om jag avslutningsvis kort ska försöka sammanfatta vad som under kvällen framkommit om Mettan och hans nyöversatta bok om russofobi så var det att han genomgående verkade vara betydligt mer intresserad av att försvara Putin och den nuvarande ryska regimens förehavanden snarare än någon fördomsfull bild av ryssar i gemen. På det viset är han väl ännu en i raden av västerländska Putinapologeter som av oklar anledning ställt upp som frivillig soldat i informationskriget på den ryska regimens sida.

Relaterat:
I en artikel från tankesmedjan Institute of Modern Russia om franskspråkiga Putinapologeter kan man läsa att Guy Mettan bland annat skrivit för Putins propagandamegafon Sputnik News.

Jag skrev för två år sedan om hur ett möte med Nato-kritiska svenska fredsaktivister gästades av Vladimir Kozin, representant för den Moskvabaserade organisationen Russian Academy of Military Science. Mitt gamla blogginlägg kom ganska nyligen att vara en av många små pusselbitar i en liten kartläggning av ryska påverkansoperationer signerad Patrik Oksanen.

I DN häromveckan begav sig Ingrid Carlberg även hon in i snårskogen av ryska påverkansoperationer.

       

       

Spel på nästa svenska regeringsbildning

Jag brukar då och då, utan vidare framgång, pröva lyckan genom att satsa pengar på politik. Efter att det amerikanska presidentvalet avgjorts är de enda två spel jag i nuläget har öppna på vilka partier som kommer att ingå i nästa svenska regering. I juni 2016 satsade jag en hundralapp vardera på att vår nästa regering kommer att vara någon sorts mittenregering och bestå av antingen S+Mp+L+C eller S+L+C. Då gav Unibet 101 respektive 151 gånger pengarna på de spelen och jag kommer alltså att få 10.100 SEK respektive 15.100 SEK tillbaka om de mot förmodan skulle slå in hösten 2018. Under den senaste tiden har den svenska politiska spelplanen öppnats upp något och en blocköverskridande regering framstår om än inte som trolig, så i alla fall som mindre otrolig än tidigare. Unibet ger därför bara 41 respektive 15 gånger pengarna tillbaka på mina två spel om man skulle lägga sina slantar på dem nu.

Jag skulle gärna vilja gardera mina två spel på mittenregeringar med fler liknande alternativ. Det är dock svårt att hitta något att spela på som ger tillräckligt mycket pengar tillbaka. En alternativ mittenallians bestående av S+Mp+C ger exempelvis blott 12 gånger pengarna. Vidare ger en allians mellan arvfienderna M+S 15 gånger pengarna vilket känns alldeles för lågt även om partierna förvisso står närmare varandra ideologiskt än någonsin.

Högst odds av de spelbara alternativen ger just nu regeringskombinationen S+SD, hela 126 gånger pengarna. Jag har dock för mig att samma spel gav ungefär 150 gånger när jag kollade för ett par veckor sedan. Kanske har någon analytiker på Unibet bedömt att den extremt osannolika regeringen blivit lite mindre osannolik efter Socialdemokraternas utspel om starkare försvar, hårdare tag mot brottslighet mm. Det finns dock inte en chans att den alliansen blir verklighet och jag hade inte satsat mina slantar på en sådan regering om det så gett mig tusen gånger pengarna tillbaka.

Det som jag till sist beslutade mig för att lägga kompletteringshundringen på var faktiskt ingen mittenregering utan att S+Mp bildar regering även efter nästa val. Det ser i och för sig väldigt tufft ut för dem just nu men 10 gånger pengarna kändes ändå helt okej i sammanhanget.

Ingen ersättning har utgått till mig för detta blogginlägg.

       

       

Hur mycket kan man hata etablissemanget?

Granskning Sverige är ett högerextremt mediaprojekt vars verksamhet går ut på att ringa upp och spela in företrädare för media- och politikeretablissemang, enträget upprepa kritiska frågor för att slutligen klippa materialet hårt och vinklat. Man presenterar sedan ofta resultatet som någon sorts avslöjande eller som att den uppringde blivit ägd även om det är svårt som ickesympatisör att förstå vari avslöjandet består eller på vilket sätt personen blivit ägd.

De som är engagerade i Granskning Sverige har med något enstaka undantag varit anonyma. I förra veckan råkade dock uppringaren med pseudonymen ”Erik” av misstag röja sitt verkliga namn Fabian Fjälling i kontakt med en journalist. Tidningar och ideologiska motståndare agerade givetvis omedelbart och Fabian har redan hunnit beklaga sig i Svea Rikes alla högerradikala medier över hur mainstreammedia och Henrik Johansson på sajten Inte Rasist Men förföljt honom.

I ett Granskning Sverige-klipp som publicerades efter att Fabians identitet blivit röjd nämner hans kollega, pseudonymen ”Johan”, att Fabians fru är asiat, antagligen för att göra någon sorts poäng. Detta skulle såklart vara totalt irrelevant om det inte vore så att Fabian efter avslöjandet av hans identitet gästat två av nationalsocialistiska Nordiska Motståndsrörelsens poddar under mycket vänskapliga former. När han i söndags gästade flaggskeppet Radio Nordfront sade Fabian bland annat att Nordiska Motståndsrörelsen hade många bra idéer även om han också poängterade att han inte sympatiserade med allt. Fabian uttryckte vidare sin stora tacksamhet över hur Nordiska Motståndsrörelsen varit den enda organisation som erbjudit honom beskydd.

Dock borde Fabian innan han vänslades med nationalsocialisterna i Nordiska Motståndsrörelsen reflekterat över vad de, om de fick makten, skulle vilja göra med hans barn som ju måste vara av blandad härkomst. Redan i allra första stycket i den första punkten i Nordiska Motståndsrörelsens partiprogram stadgas nämligen att ”Repatriering av merparten av alla som inte är etniska nordeuropéer eller närbesläktade folkslag ska inledas så fort som möjligt.” Man kan verkligen undra hur någon kan låta sitt hat mot etablissemanget gå så långt att man börjar samverka med en organisation som strävar efter att skeppa iväg ens barn.

Förvisso finns det en möjlig utväg för Fabian lite längre ned i Nordiska Motståndsrörelsens partiprograms första punkt. Där kan man nämligen läsa att man under vissa förutsättningar kan komma att göra undantag från repatrieringsregeln.

Undantag från tvångsrepatriering kan i särskilda fall komma att ske där det medicinskt är direkt förenat med fara för individen att flyttas, för adopterade, rasblandade och de som är födda i Norden utan någon som helst släkt eller koppling till sina förfäders ursprungsland. Människor som varit starkt behjälpliga för Nordens folk kan komma att utnämnas till hedersmedborgare och få stanna kvar. Eventuella människor som kommer tillåtas få stanna kvar i landet kommer aldrig utgöra sådan mängd att de hotar vårt folks överlevnad på sikt.

Som synes är formuleringarna vaga och Nordiska Motståndsrörelsen lovar inte något bestämt så man kan fortfarande tycka att det är dumdristigt av Fabian att samverka med den nationalsocialistiska organisationen och efter deras ”machtübernahme” hoppas på ett undantag för sina barn som han i slutändan kanske inte får.

       

       

Tvenne klipp från högerradikala poddar om Hillary Clintons önskemål angående könsorganens utformning

Att nationalsocialister sprider konspirationsteorier om judar är ju vida känt. Jag har lyssnat en hel del på nationalsocialistiska Nordiska Motståndsrörelsens poddar och kan säga att de flesta nog skulle förvånas över hur många andra extrema konspirationsteorier de tror på därutöver; och för övrigt alternativa och verklighetsfrånvända idéer i allmänhet, exempelvis om sådant som kost och hälsa. Om man tänker sig en skala där man har vetenskapligt orienterade nazister som uppfinner V2-raketer på den ena kanten och esoteriskt lagda dito som omfamnar ockulta tankegångar och rasmysticism på den andra så är Nordiska Motståndsrörelsens företrädare betydligt närmare de senare.

En konspirationsteori man diskuterade i Nordiska Motståndsrörelsens poddflaggskepp Radio Nordfront i december var det så kallade ”Pizzagate”, en minst sagt absurd konspirationsteori som fick förvånansvärt stor spridning. I korthet gick konspirationsteorin ut på att man i ett stort antal läckta mejl menade sig ha funnit belägg för en pedofilring kopplad till partiet Demokraterna i USA. När man kommunicerade i pedofilringen ska man ha använt sig av ett hemligt kodspråk där olika typer av maträtter var kodord för önskemål rörande de barn man beställt för att förgripa sig på. Med sådana extremt långsökta tolkningar som Nordiska Motståndsrörelsens Mikael Karlsson gör i det minutlånga klippet från Radio Nordfront nedan, där bland annat en av Hillary Clintons matbeställningar diskuteras, så kan man ju försöka beställa sig en bit mat utan att framstå som barnköpande pedofil.

I ett avsnitt av Henrik Palmgrens högerradikala och konspiracistiska podd Red Ice Radio från november förra året intervjuades Jeanice Barcelo. En av de röda trådarna i de konspirationsteorier Barcelo omfamnar är illasinnade judar som försöker få de vita, kristna samhällena på fall genom att sexualisera och pervertera dem. I tvåminutersklippet från intervjun som följer nedan är det dock Hillary Clinton som är i skottlinjen. Man får bland annat veta att den diaboliska Hillary haft en ung kvinnlig sexslav som varit utsatt för så kallad ”mind control” och vars genitalier modifierats på ett sätt som Hillary tycks ha uppskattat.

Liknande inlägg på andra bloggar:
På bloggen Jag vill vara farlig kan man läsa om Hillarys tankestyrda sexslavs självbiografi.