Svenska Motståndsrörelsen – PKJonas

Bruna åsikter och bruna näsor

Jag skrev i förra inlägget om radikala nynazistiska organisationen Svenska Motståndsrörelsens nya podcast Radio Nordfront i vilken några personer ur ledarskiktet; Emil Hagberg, Martin Saxlind och Robin Palmblad, varje vecka tar emot en ny gäst med åsikter bortom synhåll från åsiktskorridoren.

Trots att podden är mycket färsk har den redan hunnit få en spinoff i podcasten Samtal med Klas Lund i vilken Emil Hagberg i entimmeslånga avsnitt intervjuar Svenska Motståndsrörelsens ledare Klas Lund på djupet rörande centrala frågor för organisationen. Frågorna till Lund är dock väldigt tillrättalagda och ganska inställsamma. Ett mer lämpligt namn på podden hade nog faktiskt varit Emil Hagberg slickar Klas Lunds röv. Hagberg är väl en av de som skulle kunna tänkas vara Lunds lilla kronprins och kanske stärker han sina aktier genom att ha en liten podd där den store ledaren får dela med sig av sina nazistvisdomar.

Del fyra av Samtal med Klas Lund var faktiskt mycket intressant. Ämnet som avhandlades denna gång var den nationalsocialistiska synen på organisering. Jag rekommenderar den som är intresserad av Svenska Motståndsrörelsens verksamhet att lyssna på avsnittet. Man får nämligen en hyfsad bild av vad organisationens interna konflikter handlat om och vilken kritiken från den övriga nationella rörelsen varit. Bland annat får man veta att Svenska Motståndsrörelsen med sin relativt hårda styrning och hierarkiska struktur anklagats för att vara en sekt av nationellt sinnade utanför organisationen. Lund berättar dock att han faktiskt också tycker att vissa av Svenska Motståndsrörelsens aktivister varit lite väl hängivna ibland.

Klas Lund: Nej, vi är ingen sekt. Och du Emil, du känner ju mig sedan många år så du lär ju känna till att jag inte vill att vi ska vara någon sekt och att jag ibland dessutom försöker trycka tillbaka vissa saker i organisationen som jag kan uppfatta som på gränsen till sekteristiska. Du lär ju till exempel ha hört mig klaga på det här uttrycket ”Hell Lund” ganska många gånger.

Emil Hagberg: Ja, jo, det kan jag bekräfta att det så är.

Klas Lund: Jag känner mig faktiskt ganska obekväm med det och har alltid gjort det. Det är ett faktum att jag till exempel har bett redaktionen på Nordfront radera den här frasen när den dyker upp i kommentarer.

Emil Hagberg: Jag kan ju bara flika in där att i Stockholm förr i tiden så hade vi ju sådana spraymallar. Du blev ju faktiskt ganska upprörd när det kom till din kännedom så att vi fick ju sluta med det.

Klas Lund: Ja, sedan kan man tillägga att de personer som man kunde misstänka kanske ville att vi skulle bli en slags sekt, de har lämnat den här organisationen för längesedan och är numera aktiva någon annanstans där vissa av dem faktiskt fått lite utrymme att dra in de här religiösa spörsmålen i sin verksamhet.

Som intresserad av obskyra marginalrörelser väckte denna sista information från Lund angående avhopparna min nyfikenhet och detta får utmynna i månadens läsarfråga eftersom jag inte vet vad han syftar på. Handlar det om att några före detta medlemmar ur Svenska Motståndsrörelsen anammat någon typ av esoterisk nationalsocialism eller kan det möjligen handla om den skruvade rasideologiska religionen kreativism i vilken, lite oväntat, raw food är en central del? Skulle någon veta svaret så lämna gärna detta i kommentarerna.

Förutom att få en inblick i interna och externa konfliktämnen får man i avsnittet också en god bild av vilken typ av personer som visat sig vara ett problem för Svenska Motståndsrörelsen. När Lund ger sig in i en utvikning angående vilka personer som är lämpliga som medlemmar får vi bland annat veta vilka speciella fester nationellt sinnade kan ha ibland.

Klas Lund: Vi har en del regler vid rekrytering, en del skrivna och en del oskrivna. De här reglerna bygger mycket på tidigare erfarenheter av människor och psykologiska slutsatser som vi har dragit. Vi accepterar till exempel inte personer som har fått någon psykologisk sjukdomsdiagnos som aktivister. Vi försöker hålla rent från till exempel personer med bristande självkontroll, personer som har allvarliga emotionella problem, sociala störningar eller människor som visar drag av sadism och så vidare. Jag har faktiskt för mig att du Emil, jag kommer i alla fall ihåg någonting, när du var nästeschef så uteslöt du någon som hade behandlat något djur illa.

Emil Hagberg: Ja, just det. Jag behöver inte säga var i landet det skedde men det kom till vår kännedom att individer på en nationell fest, någon hade bitit skallen av en levande mus och det här hade då filmats under det att folk hade hejat på varandra, ett urartat grabbgäng. En av de här individerna var med oss då, men så fort jag fick reda på det så slängdes han ut. Ja, så det stämmer faktiskt.

Klas Lund: Okej, så man kan ju säga att vi försöker hålla en viss moralisk standard helatiden. Vi accepterar till exempel inte heller vad vi betraktar som till exempel lösaktigt beteende inom organisationen och man kan uteslutas från organisationen om man uppfattas som moraliskt tveksam och vi kan vara ganska strikta i sådana här fall vilket kanske någon utomstående då tycker är lite löjligt men det är det inte. För den här moralen den finns där av en anledning och det är för att upprätthålla ordningen, för att minimera intriger och interna bråk och sålla bort sämre element. Vi vill ju som organisation ha lojala och pålitliga medlemmar som kan fokusera helhjärtat på vår uppgift. Och det här är kanske lite känsligt men jag skulle faktiskt kunna använda dig som exempel Emil. Du satt ju i fängelse för Kärrtorp och det säger sig självt till exempel att du ska kunna känna dig hundra procent säker med att lämna din familj i händerna på pålitliga kamrater. Och då bland annat att det inte ska finnas tillstymmelse till möjlighet att det finns någon sexuell predator bland oss som tänker försöka lägga in en stöt på din fru när du är fängslad till exempel. Så bara genom det exemplet kan man se att en hög moral är viktigt i en organisation som vår och att det inte bör finnas någon som helst plats för personer som inte går att lita på.

Pålitliga kamrater är såklart bra att ha, men vad är det egentligen Lund antyder angående pålitligheten hos Hagbergs hustru!?!

OBS, uppdatering 150621: Tävlingen månadens läsarfråga som utlysts i inlägget är härmed avblåst och jag behåller alla eventuella priser för mig själv. Efter att lite förstrött ha efterforskat saken på nätet kan jag sluta mig till att det mest troligt handlar om före detta medlemmen Magnus Söderman och kretsen kring honom. Söderman, som länge var en av Svenska Motståndsrörelsens ledande figurer, har tydligen pekats ut som identitetskristen även om han själv på Facebook förvisso hävdat att den etiketten inte är passande för honom.

       

       

Radio Nordfront om nazistisk barnuppfostran

EXPO Idag skrev häromdagen om hur poddar på senare tid blivit ett allt viktigare medium för svenska högerextremister genom vilka de kan sprida sitt hatfyllda budskap. Även om jag själv förvisso är ohälsosamt fascinerad av tankar från yttersta högerkanten har det under åren dock ändå bara blivit att lyssna på enstaka avsnitt av etablerade Radio Framåt/Motgift samt några episoder av närradioveteranen Gunnar Anderssons mer obskyra podcast.

När den högerextrema poddhimlen nyligen fick två nya stjärnor på sin himmel såg jag dock till att följa de båda från avsnitt ett. Dels handlar det om identitära bloggportalen Motpols podcast som presenterar en högerextremism som faktiskt har visst intellektuellt djup. Dels handlar det om radikala Svenska Motståndsrörelsens podd Radio Nordfront i vilken organisationens Emil Hagberg, Robin Palmblad och Martin Saxlind tar emot en ny gäst varje vecka.

Senaste avsnittet av Radio Nordfront var kanske det intressantaste hitintills. Det var faktiskt också det första i vilket en kvinna var gäst, nämligen Paulina Forslund, åttabarnsmor och livsstilsredaktör på sajten Nordfront. Eftersom Paulina har en stor familj kom också en stor del av avsnittet att handla om barn och barnuppfostran.

Är det något som slår en när man lyssnar på dessa poddar från yttersta högerkanten är det att, med undantag för sina aparta åsikter och att vissa av dem ägnar sig åt politiskt motiverad våldsutövning, så tycks faktiskt de nynazistiska profilerna ändå vara som folk är mest. Svenska motståndsrörelsens Emil Hagberg verkar till exempel ha samma problem som många andra föräldrar med bråk kring TV-apparaten, om än av lite andra anledningar. Hagberg berättar lite upprört en bit in i avsnittet:

Det har hänt att mina barn har suttit och kollat på någonting, någon sådan här serie, och så har jag bara gått förbi och sett det och blivit rosenrasande och sagt: nu stänger ni av TV:n! Då har ju inte de någon förståelse för att det är en massa judiska producenter som sprider ett budskap som inte är direkt påtagligt. Sånt fattar ju inte de! Så jag tror att många kan ha svårt med den här pedagogiska biten, i alla fall har jag det, för man blir så tokig.

Att man inte uppskattar allt förskolan gör är ju inte heller alltför ovanligt. Robin Palmblad berättar om hur han faktiskt har lite problem med värdegrunden på förskolan där hans barn går:

På mina barns förskola där har de en stor logga i taket där det står ”Alla är lika värda” så det är precis som du säger, en hjärntvätt. De här budskapen pumpas in från barnsben så att säga.

Även om veckans gäst Paulina Forslund pläderar för ett starkt kvinnoideal påminner tydligen, om jag nu förstått allt rätt, hennes idealförhållande mellan man och kvinna om någon sorts uppgjord wrestlingmatch där den ene i slutändan ska visa sig vara lite starkare än den andra. Hon säger:

Jag vill uppfostra mina flickor till att vara riktigt starka också, för jag tycker att det är ett ideal för oss alla och att det alltid har varit det. Bara för att man är kvinna så behöver man ju inte vara vek och blid och tiga i församlingen utan man ska ju sträva efter att vara så stark som möjligt. Och då ska det ju förhoppningsvis, jag brukar säga det till min dotter som är åtta, att hon ska ju förhoppningsvis hitta en man när hon blir äldre som är starkare än vad hon är och hon ska ju utmana honom då. Eller hur? Det måste ju vara någon som man kan mäta sig med.

Det är faktiskt lite svårt att säga när nynazisterna i Svenska Motståndsrörelsen är ironiska, för de är faktiskt det ibland. Min kvalificerade bedömning efter att ha lyssnat på alla avsnitt av Radio Nordfront är dock att Emil Hagberg inte är ironisk när han i senaste avsnittet ger uttryck för ett missnöje med de lekar barnen av idag ägnar sig åt, eller snarare inte längre ägnar sig åt:

Det finns ju småpojkar som aldrig har lekt krig i vårt mesiga, urballade samhälle!

Förskola med inriktning mot krigslekar skulle kanske vara något för Hagberg?