Rasbiologi – PKJonas

Och som genom ett trollslag blev alla med ens lite rasrenare

Som jag skrivit om tidigare så är jag en av de som aningslöst anförtrott vinstmaximerande bolag såsom 23andMe och MyHeritage med mitt DNA i utbyte mot lite onödig men småskojig information om mitt etniska ursprung.

23andMe uppdaterar ju då och då sin algoritm vilket gör att ens resultat förändras. De menar att deras träffsäkerhet ökar för varje uppdatering, men för den enskilde kunden så är detta måhända lite förvirrande och man skulle kanske vilja ha en slutgiltig uppdatering så att man säkert visste vilka kulturella arv man kunde börja anamma. Det är ju tråkigt om man gått ”all in” på sitt irländska arv med Saint Patricks day-firande och en genuin tro på Leprechauns om detta sedan helt utraderas vid en uppdatering av algoritmen.

I oktober 2020 gjorde 23andMe sin senaste uppdatering som var mer genomgående än tidigare uppdateringar. På sin blogg skriver de angående uppdateringen att den kommer att innebära att många kommer att se en ökning av deras redan mest framträdande härkomst på bekostnad av de bredare, mindre specifika, kategorierna.

I tabellen nedan kan man se min i oktober 2020 uppdaterade etniska sammansättning enligt 23andMe. Jag måste ju säga att jag själv tror att detta säger något om mitt ursprung men särskilt de mindre dominerande arven med enstaka procent lär behöva tas med en nypa salt.

I graferna nedan kan man se hur mitt resultat hos 23andMe utvecklats sedan jag först tog testet. Den första tidpunkten är mitt initiala resultat, den andra tidpunkten är första gången resultatet uppdaterades och den tredje tidpunkten är den senaste grundläggande uppdateringen som 23andMe gjorde i oktober 2020.

Högst upp bland graferna ovan ser man hur mitt skandinaviska arv nästan slår i taket efter senaste uppdateringen.

I snårskogen av grafer i mitten har vi sedan mina mer obskyra arv. Min fransktyska härkomst gick vid den första uppdateringen upp som en sol, men därefter tyvärr ned som en pannkaka. Det brittisk/iriska arvet startade starkt men sjönk därefter som en sten. Mitt östeuropeiska ursprung gjorde dock nu i höstas en liten comeback efter att ha sjunkit till noll vid förra uppdateringen. Det finska arvet har legat och smugit kring halvprocenten för att vid senaste uppdateringen ta ett litet glädjeskutt uppåt.

Längst ned bland graferna ovan ser man slutligen hur 23andMe i och med senaste uppdateringen för min del utraderat de mer breda kategorierna ”Broadly European” och ”Broadly northwestern european”.

MyHeritage, det andra företag jag rastestat mig hos och vars resultat jag är något mer skeptisk till, har ännu inte uppdaterat sin algoritm. De har däremot lagt till lite subpopulationer under de olika etniska kategorierna. Precis som hos 23andMe så är det dock bara för de mer framträdande arven man får någon mer detaljerad information. I mitt fall blir det därför bara skandinaviska subpopulationer som visas. Annars hade det ju varit väldigt spännande att få veta vilken nordamerikansk indianstam MyHeritage menar att jag har påbrå från.

Som jag skrivit tidigare har jag inget emot att tillhöra den nordamerikanska ursprungsbefolkningen, jag skulle bära mitt arv från Apache, Sioux eller Cherokee med stolthet. Det verkar dock helt orimligt att jag skulle vara ättling till någon nordamerikansk indian. Jag vet inte varför jag enligt MyHeritage tycks vara det, men om jag ska gissa lite så handlar det kanske om att deltagare i deras referenspopulationer varit amerikaner med skandinaviskt påbrå som felaktigt uppgett att de haft nordamerikanska indianer i släkten eftersom det i deras släkt odlats någon myt om att man har indianska förfäder, precis som att man i svenska släkter kan ha odlat en myt om att man har vallonblod i ådrorna.

Nedan kan man hur som helst se mitt resultat från MyHeritage som alltjämt är detsamma, om än uppdaterat med några subpopulationer under den skandinaviska gruppen. Förutom indianarvet måste jag säga att jag också är skeptisk till att jag skulle ha ett såpass stort finskt arv. Precis som med indianerna så är det inte på grund av något agg mot det finska folket, jag är tvärtom en varm vän av finsk kultur. Filmregissören Aki Kaurismäki är exempelvis en av mina favoriter. Dock har jag mig veterligen ingen finsk släkt och jag får väldigt få DNA-matchningar bland finska användare hos 23andMe och MyHeritage, till skillnad från svenska och norska användare där jag får massor av matchningar.

Jag har tipsats om ett antal andra företag som erbjuder uppskattning av etniskt ursprung i utbyte mot ens DNA och kanske händer det att jag provar något av dem framöver. Man kan ju egentligen bocka av dem en efter en tills man får exakt det indian- och finlandsfria resultat man vill ha. Dock handlar det ju inte enbart om att man ger bort sin mest känsliga information. Man är tyvärr hos de flesta företag av den här typen även tvungen att betala för att få ynnesten att ge bort information om sitt DNA, så det är också en ekonomisk fråga i slutändan.

       

       

Min rastyp och jag

Jag har äntligen gjort slag i saken och hoppat på en nygammal trend och låtit rasklassificera mig. Det är dock inte längre skallmätning som är grejen. Genom att istället betala en slant och betro ett vinstmaximerande företag med mitt DNA (vad kan gå fel?) så har jag fått min etniska bakgrund prydligt sammanställd i procentsatser.

Företaget jag anlitade var amerikanska 23andMe och nu bör man väl förvisso vara sunt skeptisk mot den här typen av tester men resultatet var väl ändå på det stora hela vad jag förväntat mig. Det visade sig nämligen att jag var till över 90 procent skandinav och man kan nästan tycka att Nordiska Motståndsrörelsen borde avdela några aktivister som för jämnan kunde gå vid min sida och skydda mig och mina så gott som purskandinaviska gener med sina plastsköldar.

Mitt övergripande resultat kan ses i tabellen nedan. Det mest spännande var väl mitt brittisk-iriska och östeuropeiska arv som, om det rör sig om enstaka individer som återfinns relativt nära bland mina förfäder, båda ligger 5-8 generationer bort.

Etnisk sammansättning för Jonas Karlsson

Om man kollar på matchning mot referenspopulationerna i de olika skandinaviska länderna så är det främst i Norge och Sverige jag får träff.
Träffar i de skandinaviska ländernas referenspopulationerna för Jonas KarlssonNär det gäller den regionala kopplingen, som väl rimligen borde vara något man borde tolka än mer försiktigt, så var det norska fylket Hedmark och det svenska landskapet Dalarna de regioner där man allra säkrast kunde säga att jag hade relativt nylig härkomst. Vad gäller dalakopplingen så var den föga oväntad då alla mina far- & morföräldrar är födda i Dalarna. Att jag skulle ha starka kopplingar till Norge var väl det enda som var något oväntat men eftersom jag har härkomst långt uppe i nordvästra Dalarna blott två generationer bort så ligger det väl ändå mycket nära till hands.
Träffar mot de olika norska fylkenas referenspopulationerna

Träff på de svenska landskapens referenspopulationer

Nu fick jag förvisso ett väldigt vitt och privilegierat testresultat men vill jag ta på mig offerrollen så kan jag alltid spela på min neandertalarbakgrund. Det visade sig nämligen att jag hade fler neandertalvarianter än 80% av de som gjort testet hos 23andMe.

Neandertalvarianter för Jonas Karlsson
De utraderade oss neandertalare från jordens yta men ändå fortsätter de att förfölja och förtrycka oss! (Att spela på förtrycket mot samtida neandertalaktiga var för övrigt något Daniel ”den öppna rasisten” Lampinen var tidig med)

Ingen ersättning har utgått till mig för detta blogginlägg.

       

       

Arisk startelva och arisk avslutnings-tio och en halva är nyckeln till framgång för svenska landslaget

Nationalsocialistiska Nordiska Motståndsrörelsens webbpublikation Nordfront har med tiden kommit att bredda sin verksamhet alltmer. Man rapporterar numera om det mesta, även om sport. Det är dock ingen heltäckande idrottsrapportering utan fokus ligger i väldigt stor utsträckning på sådant som lagens etniska sammansättning.

När svenska herrlandslaget i fotboll under hösten kämpade till sig en VM-plats hade man en artikel om matchen mot Luxemburg som Sverige vann med imponerande 8-0 samt en om det avslutande dubbelmötet mot Italien. I båda artiklarna valde Nordfronts skribent att i rubriken betona att det var helnordiska startelvor som stått för bragderna. Att man inte kunde skriva att det var helnordiska lag som vunnit berodde på att mulatten Isaac Kiese Thelin förargligt nog blev inbytt i andra halvlek alla tre matcherna, vilket ju sabbade Nordfronts rubriksättning något.

För övrigt är det faktiskt inte omöjligt att Ola Toivonen, som var med från start i alla tre matcherna, tillhör den finsk-ugriska folkstammen men sådant verkar Nordiska Motståndsrörelsen bry sig mindre om.

Arisk startelva

       

       

Långa, granna nordiska karlar

I förra veckan var jag och ett antal av Uppsalas seniora medborgare på Upplandsmuseet och lyssnade på ett föredrag om rasbiologen Bertil Lundman och hans folktypsundersökningar i Dalarna på 30-talet. Föredraget var en del i en föreläsningsserie om rasbiologin som Upplandsmuseet anordnade i samband med en utställning om samma ämne. Föreläsare var Christer Bergin från Dalarnas museum. För några år sedan medverkade han i en utställning om Lundmans verksamhet.

Lundman var en av Sveriges främsta företrädare för rasbiologin under dess glansperiod och hans undersökningar av dalfolket var hans mest omfattande studie. Han hade under ett antal år rest runt i Dalarna och undersökt skallmåtten på ett stort antal kullor och masar. Detta kunde han göra tack vare att han i princip prenumererat på ett stipendium som nog egentligen var avsett att tilldelas olika personer från år till år.

Jag är själv lycklig ägare till några årgångar av Dalarnas hembygdsbok där man så länge Karl Trotzig var redaktör gladeligen lät Bertil Lundman publicera resultaten av folktypsundersökningarna. Är näspannvinkelmått, rastyper och foton på dalmasar ens melodi så är det angenäm läsning. Lundman drar dock mycket djärva slutsatser ur sitt disparata material. Inslag av orientaliskt blod ser han i dalabyar lite här och där, likaså finns cromagnoninslag på sina håll. Finskt inflytande är också allmänt förekommande även om Lundman menar att dalfolket fortfarande är Sveriges mest rasrena folk.

Uppblandning med främmande folktyper gillar inte Lundman alls. Att hans ideal faktiskt är raka motsatsen framgår när han skriver om morabornas vana att gifta sig inom släkten.

Inom parentes sagt är en dylik ”inavel” ej, som många påstå, övervägande av ondo. Man säger, att genom de många släktgiftena en hel del dolda, men i släkten förefintliga dåliga anlag kunna framträda, så att en del av barnen skulle bli efterblivna eller stundom t. o. m. idioter. Jämte en ringa sanningskärna innebär detta stora överdrifter. Är befolkningen övervägande sund och kraftig, är faran härför i stort sett ganska ringa, men dess större för blandning med främmande; med andra ord ”man vet vad man har, men ej vad man får”, d. v. s. man känner läggningen hos sin egen släkt, men vet ej, vad för skojarblod, man kan få in utifrån. Dessutom föra de gamla ingiftena med sig stadga och jämnvikt i lynne och kroppsbyggnad, under det blandning i och för sig själv, även med fullt likvärdiga svenskar, gärna framalstrar en hel del andligen och kroppsligen illa avvägda personer. Framför allt bli genom blandningen många spinkiga och gängliga med anlag för tuberkulos. Kort sagt: otvivelaktigt beror morabornas lugna kraft till stor del på det gamla ingiftet inom de olika byarnas redan från början goda stammar!

(Källa: Dalarnas hembygdsbok 1933, s. 72)

Det var till största delen män som undersöktes av Lundman och man kan tycka att hans beskrivning och beundran av dalkarlarna i vissa fall andas homoerotik, som till exempel när han berättar om sitt besök i Rättvik.

Men ser man närmare efter, lägger man åtminstone märke till en sak, den relativt stora mängden av långa granna nordiska karlar.

(Källa: Dalarnas hembygdsbok 1936, s. 94)

Så är också fallet när han besöker en av Nås gamla finnbyar och fruktar att några fula, finska typers anleten ska möta honom.

Här sutto eller lågo nu i solgass och söndagsro minst ett par dussin karlar och pojkar. Nu, tänkte jag, får jag väl se några rena rama finnar. Men, när de reste sig och hälsade på sin ännu något finskt sjungande ordmelodi, vad ser jag? Endast långa, granna karlar med smala, fina ansikten och huvuden.

(Källa: Dalarnas hembygdsbok 1938, s. 68)

Man kan tänka sig att en del masar och kullor var hälsosamt skeptiska till att någon stövlade in i stugan och mätte deras lekamen. Något som Bergin betonade i föredraget, och som framgår av böckerna, var Lundmans beroende av att lokala nyckelpersoner som präster, lärare eller ordföranden i hembygdsföreningen bistod när han skulle få komma in och göra sina undersökningar hos invånarna i Dalarnas byar. Så var till exempel fallet i Svärdsjö.

Sedermera övertogs saken av Svärdsjö hembygdsförenings nitiske ordförande, handelsföreståndaren Vilhelm Olsson. Hr Olsson är en glänsande ”Führer” i detta ords bästa bemärkelse med underbar förmåga att förmå sina byrepresentanter m. fl. att hjälpa mig mitt i brinnande skörd.

(Källa: Dalarnas hembygdsbok 1938, s. 90)

Som så ofta avslutades föredraget med en frågestund. En gammal bekant till Lundman berättade om en lustig episod och förklarade att Lundman faktiskt var mycket begåvad men tyvärr hade hamnat lite snett i tankegångarna, han sågs allmänt som en pajas man skrattade åt.

Man undrar dock vad Lundman fått spela för roll om tyskt pansar rullat in över den svenska gränsen när det begav sig, hade det fortfarande varit pajasens? Kanske hade det varit färdigskrattat. Och när det gällde de svenska tvångssteriliseringarna så behövdes inga tyska tanks. De utfördes oaktat om man skrattade åt Lundman, delvis på grund av det tankegods han omfamnade.

Video borttagen

Andra bloggar om rasbiologi samt Upplandsmuseets utställning och föreläsningsserie: Ting & tankar – (O)mänskligt

Media: MND

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Vetenskap, Pseudovetenskap, Rasbiologi, Uppsala, Bertil Lundman, Socialdarwinism, Dalarna.