Clifton Strengthsfinder – en halvdant underbyggd ”skip leg day”-filosofi?

De som när sig på överskottet av mitt arbete har beslutat sig för att inventera personalstyrkans kvalitéer och i gåva fick vi anställda därför boken Strengthsfinder 2.0. I boken, som bygger på Donald O. Cliftons arbete, finns bland annat en beskrivning av 34 olika talanger, eller “themes” som man föredrar att kalla dem.

Tanken bakom Clifton Strenghtsfinder är att man ska fokusera på sina starka sidor och odla dem snarare än att försöka jobba med sina svagheter. Det är alltså raka motsatsen till Arnold Schwarzeneggers kroppsbyggarfilosofi. Kroppsbyggarlegenden menade ju nämligen att man ständigt borde fokusera på sina svagaste sidor och eftersom Schwarzeneggers egen akilleshäl var benen ägnade han just dem störst uppmärksamhet. Clifton Strengthsfinder skulle därför alltså kunna sägas vara något av en “skip leg day”-filosofi, även om det förvisso handlar om personlig utveckling snarare än muskulär dito.

Sist i boken Strengthsfinder 2.0 finns en unik engångskod som kan användas för att göra ett onlinetest som avslöjar vilka av de 34 talangerna som är ens starkaste. Att man blott fick göra testet en gång gjorde mig genast misstänksam eftersom så många personlighetstester har usel reliabilitet och man tenderar att få olika resultat från gång till gång. Exempelvis har det mer kända Myers-Briggs Type Indicator dålig reliabilitet. Huruvida Clifton Strengthsfinder har dålig reliabilitet eller ej får vara osagt men märkligt är det i vilket fall som helst att man inte får chansen att göra testet flera gånger. Enligt hemsidan ska den dunkla anledningen vara att: ”Your first completion of the Clifton StrengthsFinder will yield the purest and most revealing results”

Man ställs i testet inför en lång rad med dubbeluppsättningar påståenden som inte alltid är varandra uteslutande, exempelvis ”Jag tänker på det som jag är bra på” och ”Jag tänker på vad jag behöver förbättra”. Man kan sedan välja att hålla med lite eller mycket om något av de två påståendena eller en neutral mittenposition. Testet borde nog alltså rimligen snarare än att mäta några styrkor/talanger säga mer om personlighet/intresseområden/inställning.

I början av boken Strengthsfinder 2.0 berättar man om Rudy Ruettiger, känd för att han trots att han absolut inte hade de fysiska förutsättningarna kämpade till sig en plats i Notre Dame Fighting Irish football team och fick spela för dem under några få ögonblick. Poängen man vill göra i boken är att det var bortkastat att ägna tusentals timmar åt träning i något Rudy egentligen inte var bra på för att få chansen att spela blott några sekunder. Frågan är dock om han inte hade gjort samma val om man applicerat tankegångarna bakom Clifton Strengthsfinders test. Det tar ju nämligen inte hänsyn till hur bra man faktiskt är på något utan mäter ju mera av personlighet/intresseområden/inställning.

Resultatet av testet presenteras hur som helst i form av en topp fem-lista där ens främsta ”themes” rangordnas. Hur starka de är på någon form av absolut skala och hur de förhåller sig till de övriga 29 talangerna får man tyvärr inte veta. Man har alltså ingen aning om man är en person med en horisontell eller vertikal talangprofil och jämförelser personer emellan omöjliggörs.

Visst tyckte jag att mitt personliga resultat stämde någorlunda väl men när jag läste igenom alla de 34 talangerna så hade jag kunnat skriva under på flera av de andra också. Eftersom de alla är just starka sidor så är beskrivningarna av dem såklart smickrande och de är dessutom ganska allmänt hållna och känns ofta som Barnumuttalanden även om de förvisso samtidigt alltid beskriver något sorts mer eller mindre väldefinierat personlighetsdrag. Nedan följer ett exempel, beskrivningen av talangen ”Intellection”:

You like to think. You like mental activity. You like exercising the ”muscles” of your brain, stretching them in multiple directions. This need for mental activity may be focused; for example, you may be trying to solve a problem or develop an idea or understand another persons feelings. The exact focus will depend on your other strengths. On the other hand, this mental activity may very well lack focus. The theme of Intellection does not dictate what you are thinking about; it simply describes that you like to think. You are the kind of person who enjoys your time alone because it is your time for musing and reflection. You are introspective. In a sense you are your own best companion, as you pose yourself questions and try out answers on yourself to see how they sound. This introspection may lead you to a slight sense of discontent as you compare what you are actually doing with all the thoughts and ideas that your mind conceives. Or this introspection may tend toward more pragmatic matters such as the events of the day or a conversation that you plan to have later. Wherever it leads you, this mental hum is one of constants of your life.

(Källa: Rath, T., Strengthsfinder 2.0, s. 129)

De flesta skulle nog hålla med om att de själva gillar att tänka. Det är nog alltsomoftast enbart andra personer vi kan anse inte har tänkandet som styrka.

Just eftersom det handlar om enbart starka sidor är väl ett sådant här test bra för en organisation att låta sina medarbetare genomföra eftersom det sprider goda vibrationer på ett sätt som någon form av Weaknessfinder nog inte hade gjort. Ändock, goda vibrationer i all ära men borde man inte göra sig besväret att förvissa sig om att verktyget man använder faktiskt fungerar?

Vidare fördjupning i Clifton Strengthsfinder för den nyfikne:

För det första kan man läsa denna genomgång. Slutsatserna är bland annat att företaget bakom Clifton Strengthsfinder borde vara mer generösa med att dela med sig av underlaget för verktyget samt att de vidare skulle behöva underbygga Clifton Strengthsfinder ytterligare på flera olika sätt.

Även denna jämförelse mellan Clifton Strengthsfinder och ett annat personlighetstest är mycket läsvärd. Författaren till jämförelsen, en fil dr i arbets- och organisationspsykologi, verkade förvisso vid tiden för jämförelsen vid det företag som tillhandahöll det andra personlighetstestet och måste alltså betraktas som part i målet. Jämförelsen är ändå väl värd att läsa. Författaren menar bland annat att Clifton Strengthsfinder dras med validitetsproblem. Även i denna text pekas det på problemet med att företaget bakom Clifton Strenghtsfinder tycks vara mycket ovilliga att dela med sig av underlaget för deras verktyg och de kommer tydligen med ursäkter som “those other papers are regrettably no longer available.” Hoppsan så slarvigt, och så tråkigt för alla som hade velat veta om företaget hade någon grund för sina påståenden.

Strengthsfinder någonstans mellan horoskop och fysik

       

       

Så skyddar du dig mot skalärvapen

Kvällstidningarna är fulla med guider om allt mellan himmel och jord: så brygger du ditt eget öl, så skaffar du dig strandkroppen, så får du superorgasm och så vidare. Något man dock inte finner i kvällspressen är hur man skyddar sig mot skalärvapen, en sorts mystiska vapen som bygger på för allmänheten okänd högteknologi och med vilka man bland annat kan angripa människors själar. Enligt konspirationsteoretiskt lagda ska hemliga makteliter med diaboliska planer tyvärr ha tillgång till skalärvapnen och de använder dem för att på avstånd angripa intet ont anande stackare.

Eftersom mainstreammedia inte ger några råd hur man skyddar sig så får man istället vända sig till den esoteriska delen av bloggosfären. Bloggaren Ivan Björn har vänligt nog sammanställt en guide i sex steg hur man skyddar sig mot skalärvapen. Försvarstekniken känns dock som hämtad ur någon gullig tecknad serie som riktar sig till småflickor:

1. När du är anfallen får du absolut inte vara rädd!
2. Stråla ut Kärlek
3. Dra dig tillbaka från formen till formlöshet
4. I formlösheten har du eliminerat energin som vill skada dig
5. Följ sedan skalärenergin till dess källa
6. Utstråla kärlek mot förövarna

(WebCite)

Kärlekssköld

Ivan Björn citerar i sin bloggpost också en person som en natt upplever att han blir angripen med skalärvapen:

Jag somnade så fort jag la mig. Ett par timmar senare har jag vaknat. Jag kunde inte lyfta upp armar, jag kunde varken röra mig eller vända mig. Mitt fysiska tillstånd var helt fysiskt paralyserad. Jag visste vad som pågår; jag var träffad och styrd av ett elektromagnetiskt vapen. Det kom in genom fönstret som var ovanför min säng. Verkan av detta vapen har jag känt i mitt rum som ett extremt stark känsla av ondska och förtvivlan. Jag har aldrig upplevd något liknande. Jag skulle vilja säga att de försökte riva bort min astrala kropp från den fysiska kroppen.

(WebCite)

Om man ska förhålla sig lite kritisk till idéerna om skalärvapen så tycks det av beskrivningen att döma röra sig om ett inte alltför ovanligt tillstånd mellan sömn och vakenhet som kallas sömnparalys. När du sover är kroppen paralyserad för att du inte ska leva ut dina drömmar fysiskt och skada dig. Under en sömnparalys har dock något blivit fel, du upplever att du vaknat men trots det är du fortfarande paralyserad och kan inte röra dig. Ofta känner man dessutom närvaron av något illasinnat väsen och vissa får också hallucinationer av olika slag. Jag har själv haft några sömnparalyser för ett antal år sedan och kan intyga att de är obehagliga. Har man den minsta dragning åt övernaturliga förklaringar så är det mycket troligt att man kommer att tillgripa en sådan eftersom allt som händer upplevs som fullt verkligt snarare än som en del av något förändrat medvetandetillstånd. Sömnparalyser kan faktiskt förklara ganska mycket: personer som tror sig ha blivit kidnappade av utomjordingar, sett spöken eller, som i fallet med den citerade, blivit själsligt angripna.

Sömnparalys

Avslutningsvis är informationen i Ivan Björns blogginlägg om de genomusla arbetsförhållandena för skalärvapenoperatörer mycket intressant. Med hjälp av någon sorts övernaturlig fjärrsyn har det avslöjats att facket nog har en hel del att göra för dem:

En dag när de började såg jag med min fjärrsyn en man från den gruppen bakom en elektronisk styrpanel. Där fanns det massor av hög teknologiska psykotroniska och radio baserade maskiner i en byggnad under marken. Jag såg klart och tydligt personen som skötte om denna konkreta operation mot mig. Jag såg exakt hur han såg ut och att han hade mig som sin uppgift. Inne i byggnaden fanns det två män som hade en svår uppgift och denna uppgift bestod i att kalibrera hela systemet så att den träffar mig. När jag såg dessa män vände jag mig till Gud och sa: ”Förlåt dem!” jag skickade välsignelse till dem. Jag såg dem mycket tydligt och jag såg att de ser mig. De skämdes. De drog blicken undan och allt har slutat.
Efter detta blev jag aldrig mer attackerad. Senare fick jag veta att dessa stackars människor som betjänar dessa maskiner dör ofta; om de t.ex. sänder ut med dessa maskiner någon sjukdom så att någon dör så drabba dessa stackare av samma öde. De som betjänar dessa maskiner är anställda där man räknar med en kort livslängd. Just av denna anledning lämnar chefer byggnaden då dessa maskiner är påslagna. Av min egen erfarenhet har jag lärt mig att när dessa vapen har blivit riktade mot mig så kan jag spåra detta skalära system till dess källa och se vem som gör vad. Sedan kan jag beslöja dem med gudsljus och be om förlåtelse och själv förlåta dem…..

(WebCite)

Om du i Platsbanken hittar en tjänst som skalärvapenoperatör, sök den inte hur bra det än låter.

Skalärvapenoperatör

Liknande inlägg på denna blogg:
Jag har tidigare skrivit om konspirationsteoretikern Henning Witte som menar att illasinnade hemliga makteliter genom användandet av skalärvågor bland annat ligger bakom Quickskandalen.
Vidare skrev jag för lite över två år sedan ett blogginlägg om ett föredrag jag bevistat. Vi fick på det lära oss hur Totalförsvarets Forskningsinstitut i hemlighet terroriserade ett antal personer medelst ett djävulskt hjärnkontrollprogram.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , .

       

       

Tänk om L Ron Hubbard visste

När jag på den nyandliga mässan Harmoni-Expo i höstas stötte ihop med den avhoppade scientologen Stefan Tunedal passade jag på att köpa hans bok De hånfulla. Jag har nu tagit mig tid att läsa boken som handlar om hans brytning med scientologirörelsen.

Det intressanta med Tunedal är att trots att han övergett Scientologerna så har han inte övergett scientologin. Genom sitt Akademi Stortorp erbjuder han vägledning baserad på scientologigrundaren L Ron Hubbards idéer för 900 kronor per timme. (Webcite)

I boken berättar Tunedal om hur han går med i Scientologerna, om sin tid i rörelsen och hur han slutligen lämnar den. Han delar också med sig av en hel del intressanta berättelser som inte direkt berör honom själv, ofta om den nuvarande ledaren David Miscavige och dennes förtryck av medlemmarna. Boken har dock varken notapparat eller källförteckning så det blir tyvärr omöjligt för läsaren att kontrollera Tunedals uppgifter eller forska vidare på egen hand. I vissa fall kan det kanske vara förståeligt att han inte kan uppge källan men knappast i alla.

Tunedal menar att Scientologerna förändras i mitten av åttiotalet när grundaren L Ron Hubbard dör och Miscavige tar över rodret. Tunedal hävdar att rörelsen efter ledarskiftet blir otrevlig, girig, kontrollerande och förtryckande. Vidare dristar de sig dessutom att göra förändringar i den ursprungliga läran. Han känner därför inte alls igen den scientologirörelse han en gång gick med i.

Tunedal skriver om skillnaden före och efter Miscavige:

En del av de lögner som svensk media publicerade om Scientologikyrkan har i efterhand visat sig bli sanna. Det skrevs på sjuttiotalet och i början av åttiotalet att kyrkan sysslade med bedrägeri, men då fanns inget bedrägeri att tala om. Men kyrkan förändrades, och idag kan jag lugnt säga att jag sällan sett en rörelse som så hänsynslöst bedrar sina medlemmar.
Ett annat tema som var återkommande i svensk press var påståendena om att Scientologikyrkan manipulerade medlemmar. Jag minns hur det brukade reta mig eftersom scientologin är den raka motsatsen till manipulation. Idag däremot ser man medarbetare och medlemmar uppträda som om de vore under hypnos. Svensk press under sjuttio- och åttiotalen fungerade således som en ganska framgångsrik spåkärring. Ta fram löpsedlar från den tiden och du kommer att se en ganska korrekt beskrivning av hur Scientologikyrkan är idag.
Utvecklingen inom Scientologikyrkan går däremot åt det motsatta hållet. Det som kyrkan hävdade då var i stort sett sant alltihop, men det som högsta ledningen trumpetar ut idag är ytterst tveksamma uppgifter. Ibland undrar jag om de någonsin talar sanning.

(Tunedal, S. (2011), De hånfulla, s. 75 – 76)

Man behöver dock inte leta länge för att inse att rörelsen var en kontrollerande sekt långt innan Miscavige tog över och att L Ron Hubbard var den som åstadkom detta. Sedan kan det mycket väl vara så att Miscavige fördjupat och satt sin egen prägel på förtrycket.

Om det är så att Tunedal har fel när han hävdar att Scientologerna inte var en sekt före Miscavige så skulle han för övrigt inte vara den första avhoppade sektmedlem som idealiserar den första tiden och ser den som både lycklig och utvecklande.

Visst är det intressant att följa en svensk avhoppares väg ut ur sekten men personligen tycker jag att vissa saker han inte skriver om hade varit minst lika intressanta att som läsare få ta del av. Varför lämnar Tunedal till exempel inte allt bakom sig, inte bara organisationen utan också läran? Varför fortsätter han tillämpa teknikerna? Svaret är väl att han tror på läran och menar att teknikerna levererar någon sorts resultat. Men om han granskade läran med samma kritiska blick som han kommit att granska organisationen efter Miscavige, skulle han då icke finna att allt är ett absurt pseudovetenskapligt teoribygge? Man behöver inte ens gå in på de science fiction-artade delarna av läran, sådant som man måste gå många kurser och betala massor av pengar för att få veta. Nej, det räcker med att skrapa på ytan och bläddra i Dianetik: Den moderna vetenskapen om mental hälsa, en av Scientologernas bästsäljare. I och med att Quickskandalen nyligen vevats ännu ett varv har ju farligheten med tron på bortträngda minnen hamnat i blickfånget. Sådant förekommer också i Scientologernas läror men man tar det ännu ett steg längre. I Dianetikboken kan man läsa om hur man kan behandla bortträngda traumatiska minnen från moderlivet, till exempel av föräldrarnas misslyckade abortförsök. Det slutar dock inte där utan Scientologerna menar även att upplevelser i tidigare liv påverkar oss. Det hade varit intressant om Tunedal också resonerat kring sådant i ett kapitel vid sidan om de där han berättar om sina egna erfarenheter av avhoppet eller spyr galla över favorithatobjektet Miscavige.

Det sägs att i de sovjetiska Gulaglägren fanns det de som fortfarande trodde på den stalinistiska propagandan och vägrade inse att Josef Stalin kunnat skicka dem dit. ”Tänk om kamrat Stalin visste”, ska de ha sagt om sin prekära situation i fånglägret, övertygade om att någon rutten underhuggare var ansvarig. Kanske är Tunedal likadan när han inte vill kännas vid att L Ron Hubbard och hans idéer faktiskt är roten till det onda inom scientologirörelsen, snarare än Miscavige som bara vårdat arvet.

De hånfulla

Liknande inlägg på denna blogg:
I september besökte jag en utställning om psykiatrins förbrytelser på Nytorv i Köpenhamn. En av Scientologernas frontorganisationer arrangerade utställningen.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , .

       

       

Helmetoden

När jag besökte Sveriges största alternativa och nyandliga mässa Harmoni-expo den 6:e april lyssnade jag bland annat till ett föredrag med Hans Thörn som berättade om sin egen healingbehandling Helmetoden.

Thörn inledde med att berätta ganska mycket om sitt eget liv och de egna problem han haft som ju lett fram till metodens tillkomst. I 30-årsåldern drabbades han av någon sorts livskris, fick bland annat social fobi och upplevde sig vara elöverkänslig. Den vanliga sjukvården kunde inte hjälpa honom men han fick kontakt med en homeopatläkare som fick honom att inse föräldrarnas betydelse för problem i vuxen ålder. Thörn hamnade därefter i den alternativmedicinska världen och provade alla möjliga kurer utan att bli hjälpt av dem. Vändningen kom när han gick en healingkurs. Han upplevde sig då plötsligt få budskap från Gud genom sin intuition. Thörn menar dock att det inte är någon av världsreligionernas gudar som ger budskap till honom utan snarare en ren energiform. De olika delarna i hans hemsnickrade Helmetoden fick han därefter genom direktlinan till Gud, bland annat healingpyramiden som har en central betydelse. Han använder sig av den när han ska bestämma var någonstans personen har sin låsning som orsakar dennes besvär av psykisk eller fysisk natur. Thörn skulle med tiden uppleva att han vände sitt liv med metoden vilket inte skulle göra honom till den första som har hela sitt känsloliv investerat i en egenutvecklad behandling.

Thörn pratar gärna om barndomens betydelse för våra problem i vuxen ålder men han stannar inte där, han går längre än så, mycket längre. Detta liv är nämligen bara översta nivån i Thörns healingpyramid och på varje nivå kan det köra ihop sig och ge oss besvär av olika slag. Även tidigare liv, som utgör nästa nivå i pyramiden, kan vara orsak till problemen vi har i detta liv. Thörn sade till exempel att han jobbat jättemycket med astma som kan bero på att man halshuggits i ett tidigare liv. Problemen kan till och med ligga i ett tidigare universum och de kan också ligga i själva ursprungsenergin som världsalltet kommer från. För att krångla till allt kan det som orsakar våra åkommor till och med ligga i parallella universum eller i framtida universum. Det finns inte mindre än 24 nivåer i Thörns healingpyramid och med tanke på hur många ställen det kan köra ihop sig är det konstigt att vi ändå mår så bra som vi gör.

Healingpyramiden

Man kan ibland tro att en del saker är för galna för att folk ska låta sig luras och betala dyra pengar för dem. Något sådant finns dock inte, allt går att sälja. I en intervju från i höstas med nyandliga webbtv-kanalen Inspire Me säger Thörn att 500-600 har gått hans workshops och 70-80 har gått sexdagarsutbildningen till helmetodscoach trots att den går loss på 18.125 SEK. Hans företag Lifebalance omsätter över åttahundratusen per år vilket väl inte är några enorma summor men han kan i alla fall försörja sig på verksamheten. På mässan hade de hyrt en stor yta och Thörn hade flera medarbetare med sig. Informationsmaterialet såg dessutom mer påkostat ut än många av konkurrenternas och hemsidan är välgjord.

Enligt Thörn skulle i stort sett alla bli hjälpta av Helmetoden och i slutet av föredraget fick några lyckliga utvalda i publiken prova på den fantastiska behandlingen. Jag har lagt upp klipp från tre av behandlingsfallen så att envar själv kan bedöma om det är värt en tusenlapp för en timmes behandling med Helmetoden. I korthet går det till på det viset att Thörn först känner in var i healingpyramiden problemet ligger och vad problemet består i. Därefter får man ett helande svar tillbaka.

Först ut var en kvinna som haft lite olika besvär, främst med hälsporrar. I klippet nedan får vi höra hur Thörn känner in var i pyramiden problemet ligger och vad låsningen består i. Kvinnan ifråga är sjuksköterska och Thörn anser att hon bör börja använda healing i sin yrkesutövning och halkar in på ett sidospår om healingens plats i framtidens svenska sjukvård. Eftersom jag inte vill hänga ut kvinnan i publiken så har jag ersatt hennes utläggningar om sig själv och sina besvär med en liten trudelutt på några ställen i klippet.

Nästa case var en kvinna som haft återkommande förkylningar i ett och ett halvt år och var sjukskriven för utmattning. Thörn kände med hjälp av sin intuitiva förmåga in var i healingpyramiden låsningen låg, det rörde sig om nivå 24. Han sade att allt bottnade i rädsla för förändring och spekulerade i om någon förälder kanske orsakat detta. Inom ett år skulle hon kunna jobba fulltid, hävdade Thörn självsäkert. Han kände också in vad hon skulle ägna sig åt i framtiden och det är där vi hoppar in i det minutlånga klippet nedan. Precis som i det första fallet visade sig kvinnans framtid vara inom en bransch som Thörn hade en särskild förkärlek för.

Det tredje fallet var en kvinna med ont i ryggen. I klippet som följer känner Thörn genom sin intuitiva förmåga in att ryggen är snedställd, var i healingpyramiden problemet ligger och vad lösningen skulle bestå i. Precis som för kvinnan med hälsporrarna så skulle helandet ta sex månader enligt Thörn. Att utlova ett omedelbart helande är ju alltid förenat med vissa problem eftersom det direkt kan bli uppenbart att helandet uteblivit. Att som Thörn låta det dröja sex månader är givetvis säkrare. Även i detta klipp har jag ersatt ett par av patientens utläggningar med en liten trudelutt.

Även om de som fick prova på healingen under föredraget mest hade fysiska besvär så verkar de flesta som vänder sig till Thörn och hans verksamhet ha själsliga åkommor. Så säger också Thörn själv i intervjun med honom: ”De jag möter, de är ofta människor som har mått dåligt i hela sitt liv, som har varit inom psykiatrin, människor som är deprimerade, utbrändhet och sådana här bitar.” I föredraget jag bevistade sade han även att hälften av kvinnorna som kommer till honom varit med om övergrepp. Man undrar givetvis hur lämplig han är att ta sig an de trasiga själar som söker sig till honom, personer som kanske har självmordstankar. Är verkligen någon som tror sig ha en direktlina till Gud och menar att orsakerna kan vara en låsning i ett parallellt universum verkligen rätt person för dem? Mest troligt inte.

Liknande inlägg på denna blogg: John of God akt 4: Jag fick cancer i stjärten eftersom jag skämts över att vara bög, en nervkittlande wallraffning som förment cancersjuk och förmodat homosexuell hos en av den brasilianske healern John of Gods svenska representanter.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , .

       

       

Harmoni-expo – I som här inträden låten hoppet fara

Jag har länge drömt om att en dag få besöka Sveriges största alternativa och nyandliga mässa, Harmoni-expo. Lördag den 6:e april slog drömmen äntligen in men det blev tyvärr bara en halvdag. Jag hade egentligen kunnat vara där båda dagarna från öppnandet till stängning utan att tröttna. Ingen annanstans i vårt avlånga land blir nämligen vansinnet per kvadratmeter tillnärmelsevis så högt.

Jag inledde lite spontant med att betala en hundring för Jungiansk bildtolkning. Jag ombads rita ett hus och utifrån färgval och struktur på husteckningen kunde en dam bevandrad i Jungiansk bildtolkning utläsa saker om min person. Jag fattade kritorna och ritade för fulla muggar så att jag skulle få valuta för min sedel.

Jungianskt hus

Något med taket på det ritade huset gjorde att man kunde utläsa att jag hade svårt att få pengarna att räcka till, fick jag veta. Dessutom antydde det faktum att jag lämnat väldigt lite utrymme kvar ovanför huset att det fanns saker jag ville göra men som tyvärr inte blev av. Båda dessa påståenden passar rimligen in på de flesta.

Vidare kunde man utläsa saker som de flesta nog vill svara ja på. Den gula färgen på huset innebar till exempel att jag uppfattades som intelligent. Det slängdes också in lite numerologi. Att jag ritat just sex stycken spirande tuvor runt mitt hus innebar också någonting men jag minns ärligt talat inte vad.

Bildtolkningen skedde i form av en konversation mellan mig och den tolkande damen vilket givetvis innebar att jag gav lite ledtrådar om mig själv allteftersom. Den Jungianska bildtolkningen kändes tämligen meningslös men var förhållandevis billig. De flesta tjänster på mässan var betydligt dyrare men precis lika meningslösa.

Jag var också sugen på att skåda ett medium i arbete. Av en tillfällighet föll valet på brittiska transmediet Jennifer Mackenzie som är en av de som påstår sig ha förmågan att låna ut sin kropp till andar med något att säga människorna. Hon kanaliserade denna dag inför publik ett budskap från sin andeguide som levt i Kina tusen år före Kristi födelse. Gamla visa kineser känns väldigt klichéartat. Varför kanaliserar de aldrig någon från 60-talets Varberg? Det hade i alla fall fått mig att höja på ögonbrynen.

Budskapet från den kanaliserade kinesen var inte mindre klichéartat än kinesen i sig. Det rörde sig om ett nyandligt standardbudskap; gör inte mot andra vad du inte skulle göra mot dig själv, vi drabbas av prövningar i livet för att lära av dem, man bör inte fokusera på materiella ägodelar och så vidare. Jag har lagt upp ett litet ljudklipp från kanaliseringen nedan men man bör inte vänta sig något extra.

Det blev självklart att shoppa lite kvällslektyr när man hade chansen. Köpte ett exemplar av tidskriften Ascala Magazine signerat självaste Terry Evans och fick också ett handslag med det kända mediet på köpet. Införskaffade också en tunn skrift med den kittlande titeln Atlantis och den ariska rasen från någon obskyr sammanslutnings bokbord.

Den största behållningen av mässan var dock Hans Thörns informationstimme om sin egen uppfinning Helmetoden. Det var faktiskt så intressant att det kommer att tilldelas ett alldeles eget inlägg.

Inte längre något bläck i pennan

Liknande inlägg på denna blogg: Intergalaktiska Federationen informerar, om ett svenskt transmediums kanalisering av utomjordingar.

Andra bloggar om Harmoni-expo våren 2013:
Hela Pingsten – Jesus trivs på New Age-mässor, en pingstvän av något slag om hur de deltagit på mässan för att hela och evangelisera. Detta verkar faktiskt inte vara helt ovanligt, de var nämligen inte den enda kristna församlingen på mässan jag såg. När alla andra jagade pengar verkade församlingarna istället vara hungriga efter själar och erbjöd gratishealing till besökarna.
Anna frilansar – Tvångshealing på Harmoni-expo, ännu en person med onda avsikter som gått runt med diktafonen påslagen på mässan.
Terry Evans – Tack, Sveriges medium nummer ett tackar mig och alla andra som kom till deras monter under mässan.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , .

       

       

Konspirationsteoretiskt snömos på Jordstrålningscentrum

Jag hade i måndags givit en bekant ett besök på nyandliga sammanslutningen Jordstrålningscentrum i försenad julklapp. Måhända var jag inte den ende som var sen med julklappen ty det var fullsatta lokaler, vilket det förvisso ofta brukar vara på Jordstrålningscentrum. Kvällens föreläsare var konspirationsteoretikern Mats Sederholm vars bok Det enda rätta jag skrivit om tidigare. För oss hardcorefans som läst hans bok ett par gånger framkom tyvärr inte så mycket nytt under föredraget.

Det finns konspirationsteoretiker och så finns det konspirationsteoretiker. En del är tydliga med vilka konspiratörerna är och vilka planer de har, andra är mindre tydliga. Sederholm tillhör den senare gruppen. Allt var ganska diffust och det var inte många konkreta påståenden. Sederholm talade hellre i bilder. Han liknade till exempel sökandet efter de som kontrollerar skeendena i världen vid sökandet efter planeter runt andra solar. Man kan se på stjärnornas rörelser att de är påverkade av något objekts gravitation i närheten även om man inte ser själva planeterna som påverkar dem. Så var det också med de så kallade Arkitekterna som styr världen, händelseutvecklingen i världen gjorde att man kunde ana dem bakom skeendena.

Sederholm tog förvisso upp många av de klassiska konspirationsteoretiska käpphästarna. Han pratade mikrochips och kontroll utan att konkretisera. Han pratade också om planer på en kommande världsregering utan att bli mer konkret än några lösryckta citat. Han var heller inte tydlig när det gällde farorna med detta utan konstaterade kort att det skulle leda till att alla blev stöpta i samma form. Han pratade självklart också om attackerna den 11:e september som han menade att det fanns tveksamheter kring. En stor del av föredraget ägnades annars åt vårt samhälles försvar mot oliktänkande. Till exempel tog han upp något han läst i DN där man kritiserat det amerikanska utbildningsväsendet för att skepticism mot människans klimatpåverkan skulle beredas plats i USA:s skolor. Sederholm menade att det var ett brott mot yttrandefriheten att inte vilja att alla skulle få komma till tals, som om yttrandefrihet skulle innebära att alla tänkbara aparta åsikter skulle få plats i skolundervisningen.

Man kunde ibland också ana att det nog inte alltid var så lätt att ha snöat in på konspirationsteorier. Med ”snöat in” menar jag då inte att springa på en massa meningslösa föredrag, läsa böcker, skriva blogginlägg och bränna åtskilliga hundralappar på eländet. Nej, jag menar att verkligen tro sig leva i en värld där en hemlig maktelit smider djävulska planer mot en mänsklighet där det stora flertalet är blinda för vad som sker. Sederholm berättade att det var tufft och ofta ensamt att vara vaken och se sanningen, de sovande medmänniskorna kunde till exempel viska och skratta bakom ryggen. Han berättade också om hur man inte orkade höja blicken och se sanningen på samma sätt i perioder med låga energier. Jag har ibland undrat om inte många av de som är fast i konspirationsträsket borde gå in i en vägg någon gång eftersom man uppenbarligen betalar ett pris för sin världsuppfattning.

Liknande inlägg på denna blogg:
Det enda rätta, om Sederholms relativt nyutgivna konspirationsteoretiska bok.
Chips i hjärnan hos Jordstrålningscentrum, om mer extrema men samtidigt också mer konkreta konspirationsteorier. Jag fick under ett besök hos den nyandliga sammanslutningen veta hur Totalförsvarets Forskningsinstitut i lönndom opererade in mikrochips i hjärnan på olyckligt lottade medborgare för att kontrollera dem.
Jüri Lina, frimureriet och jag, om konspirationsteoretikern Jüri Linas föredrag hos Jordstrålningscentrum om frimurarnas diaboliska planer. Även Lina är relativt konkret när det gäller konspiratörerna och vilka planerna är.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , .

       

       

Kostymklädda klättrare i kollektivtrafiken

Efter att pendlandet till hufvudstaden en tid varit relativt oproblematiskt körde det ihop sig i fredags morse. Ledningarna kring Stockholms central hade nämligen ett kraftigt underskott på elektroner vilket ledde till stopp i tågtrafiken. Vi tvingades stanna blott några retsamma hundra meter från perrongen.

Efter att vi stått stilla någon timme och personalen precis meddelat att vi skulle få vänta ytterligare trekvart hände dock något märkligt. Plötsligt sågs en man i kostym lämna tåget för att klättra över det två meter höga stängsel som omgav spårområdet. När en kostymklädd herre börjat forcera stängslet följde andra välklädda raskt efter. Jag har svårt att tänka mig att de alla var hjärtkirurger på väg till operation, man får nämligen inte operera med slips. Kanske hade de dock något annat minst lika viktigt att göra, jag har egentligen ingen aning.

Vi vanliga människor utan kostym som inte hade så viktiga jobb satt dock istället snällt kvar och väntade. Ja, kanske var vi till och med lite glada för att vi hade en ursäkt att inte vara på jobbet.


Trots att kostymnissarna har en stark flockmentalitet saknar de solidaritet gentemot de andra individerna i flocken. Denna äldre hane som inte mäktade att ta sig över stängslet blev kvarlämnad av sina artfränder.

En försening kommer dock sällan ensam. Idag när vi på väg hem mot Uppsala skulle passera Knivsta blev vi tvingade att stanna. En person hade ställt sig framför ett framförvarande tåg och vägrade flytta på sig. Först sedan ordningsmakten tillkallats kunde vi fara vidare. Jag finner det inte för osannolikt att det rörde sig om en hårt prövad medpendlare som brutit ihop och nu skulle hämnas på SJ, Trafikverket och de medresenärer denne stört sig på genom åren.

Liknande inlägg på denna blogg: Mälardalens Odysseus, mer om de prövningar man får uthärda som pendlare.

Media: DN, UNT, SvD.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , .

       

       

Peter Mangs och sanningsrörelsen

I senaste numret av EXPO avhandlar en av artiklarna serieskytten i Malmö Peter Mangs, dennes tro på konspirationsteorier samt hans kopplingar till organiserade konspirationsteoretiker. Enligt EXPO delade Mangs ut flygblad tillsammans med sanningsrörelsen i Malmö. Han följde även Alex Jones Infowars och hade ett konto på konspirationsforumet Vaken.se. Där skrev han bland annat om sina alternativa teorier kring terrordåden den 11:e september och Oklahamabombningarna som han menade båda var ett verk av ljusskygga makteliter. I artikeln betonar man att Mangs ändå var någon sorts undantag när han valde att ta till vapen.

John Færseth, journalist och specialiserad på konspirationsteorier säger att de flesta som rör sig inom konspirationsmiljön är fredliga och fungerar bra i samhället. Men att det finns de som drar budskapen från konspiratoriska sajter och mentorer till sin spets.
– I fallet i Malmö handlar det om en person som haft kontakt med psykiatrin och som samtidigt varit intresserad av konspirationer. En person som pumpas med ett budskap om att myndigheterna och makteliten är 100 procent onda och dessutom att de måste stoppas innan det är för sent, han riskerar att få idén att han måste handla.

Jag har alltid tyckt att det på sätt och vis är de fredliga och timida aktivisterna i sanningsrörelsen som behöver förklaras snarare än det fåtal som väljer att ta till våld. I många konspiratoriskt lagdas världsbild är nämligen den styrande elitens slutmål något fruktansvärt, till exempel att utrota en stor del av världens befolkning eller att operera in mikrochips i medborgarna för att få fullständig kontroll över dem. Man kan tycka att om fienden har sådana diaboliska planer borde alla medel användas för att stoppa dem. Men vad är motelden från sanningsrörelsen? Jo, att skriva lite inlägg på forum, dela ut flygblad och sälja knappar. Varför gör de inte mer än så? Beror det på att de innerst inne ändå tvivlar på sin världsbild eller att de inte tror att våld skulle lösa några problem? Eller handlar det om något helt annat?

Liknande inlägg på denna blogg:
Jüri Lina, frimureriet och jag, om ett av konspirationsteoretikern Jüri Linas föredrag som jag bevistade.
Breiviks femtonhundra, om en annan person vars skruvade verklighetsuppfattning ledde till våld.
Omaka vänner, om hur människor som i förstone inte tycks ha mycket med varandra att göra kan finna varandra i det gemensamma agget mot verkligheten.

Andra bloggar om Peter Mangs och hans koppling till sanningsrörelsen: Anna-Lena Lodenius – Malmöskytten hade lasermannen som idol

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , .

       

       

Deprimerade har roligare

För någon vecka sedan såg jag bitar ur en dokumentär om Eddie Meduza. Det produktiva och kreativa geniet visade sig inte helt oväntat ha ett själsligt mörker som drev honom. Det tycks faktiskt vara ganska vanligt att produktiva medlemmar av den skapande klassen har Bergmanångest, som om mörkret vore en själens motor.

Tyvärr är jag själv alltför sorglös och därmed är min själ också motorlös. Jag önskar ofta att jag blev deprimerad, då skulle jag vara lycklig. En del tycker kanske att det är lite bakvänt att säga så, men mycket är än mer bakvänt i Sverige idag. Moderaterna kallar sig arbetarparti, Moderaterna får högst stöd i undersökningar av väljarsympatier och Moderaterna leder landets regering för att nämna några exempel.

Vore jag deprimerad skulle man få lite mera gjort, kanske skulle man till exempel blogga lite oftare än varannan vecka. Det är lite märkligt att till och med något som man tycker är skoj skuffas undan för att man inte kan motivera sig. Nej, en rejäl depression skulle göra susen men det är ju precis som kärlek något man tyvärr inte kan köpa för pengar.

Liknande inlägg på denna blogg: SJ, min musa

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , .

       

       

Dr Phil och jag

Någon gång ibland brukar jag titta på Dr Phil. Även om han är en pop-psykolog tycker jag ofta att han har vettiga saker att säga. I början reagerade jag dock på hur hård han kunde vara mot sina klienter. Han verkar nämligen inte ta någon som helst hänsyn till yttre omständigheter utan lägger hela ansvaret på individen när det gäller att komma tillrätta med sina problem. Sociala förhållanden verkar faktiskt inte bekymra den gode doktorn det minsta. Huruvida man är född med eller utan silversked i mun verkar inte spela någon roll.

Först kan det verka hårt, men det är vid närmare eftertanke självklart att en psykolog oftast bör resonera på det viset. Individen har obefintliga möjligheter att påverka strukturerna i samhället. När det gäller att angripa sina problem så är det nog mer fruktbart att tänka sig att individen allena är ansvarig för det som drabbar honom eller henne. På mikronivå är det givetvis ett vettigt synsätt.

En politiker som applicerar samma tankesätt, å andra sidan, är både hjärtlös och blind för hur samhället är beskaffat. Någon som ska ha hand om helheten kan självklart inte enbart se individerna.

För att sammanfatta, på individnivå ska man ha ett Dr Phil-perspektiv och på strukturnivå ska man inte ha ett Dr Phil-perspektiv. Så enkelt kan det vara ibland.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , .