Hur mycket kan man hata etablissemanget?

Granskning Sverige är ett högerextremt mediaprojekt vars verksamhet går ut på att ringa upp och spela in företrädare för media- och politikeretablissemang, enträget upprepa kritiska frågor för att slutligen klippa materialet hårt och vinklat. Man presenterar sedan ofta resultatet som någon sorts avslöjande eller som att den uppringde blivit ägd även om det är svårt som ickesympatisör att förstå vari avslöjandet består eller på vilket sätt personen blivit ägd.

De som är engagerade i Granskning Sverige har med något enstaka undantag varit anonyma. I förra veckan råkade dock uppringaren med pseudonymen ”Erik” av misstag röja sitt verkliga namn Fabian Fjälling i kontakt med en journalist. Tidningar och ideologiska motståndare agerade givetvis omedelbart och Fabian har redan hunnit beklaga sig i Svea Rikes alla högerradikala medier över hur mainstreammedia och Henrik Johansson på sajten Inte Rasist Men förföljt honom.

I ett Granskning Sverige-klipp som publicerades efter att Fabians identitet blivit röjd nämner hans kollega, pseudonymen ”Johan”, att Fabians fru är asiat, antagligen för att göra någon sorts poäng. Detta skulle såklart vara totalt irrelevant om det inte vore så att Fabian efter avslöjandet av hans identitet gästat två av nationalsocialistiska Nordiska Motståndsrörelsens poddar under mycket vänskapliga former. När han i söndags gästade flaggskeppet Radio Nordfront sade Fabian bland annat att Nordiska Motståndsrörelsen hade många bra idéer även om han också poängterade att han inte sympatiserade med allt. Fabian uttryckte vidare sin stora tacksamhet över hur Nordiska Motståndsrörelsen varit den enda organisation som erbjudit honom beskydd.

Dock borde Fabian innan han vänslades med nationalsocialisterna i Nordiska Motståndsrörelsen reflekterat över vad de, om de fick makten, skulle vilja göra med hans barn som ju måste vara av blandad härkomst. Redan i allra första stycket i den första punkten i Nordiska Motståndsrörelsens partiprogram stadgas nämligen att ”Repatriering av merparten av alla som inte är etniska nordeuropéer eller närbesläktade folkslag ska inledas så fort som möjligt.” Man kan verkligen undra hur någon kan låta sitt hat mot etablissemanget gå så långt att man börjar samverka med en organisation som strävar efter att skeppa iväg ens barn.

Förvisso finns det en möjlig utväg för Fabian lite längre ned i Nordiska Motståndsrörelsens partiprograms första punkt. Där kan man nämligen läsa att man under vissa förutsättningar kan komma att göra undantag från repatrieringsregeln.

Undantag från tvångsrepatriering kan i särskilda fall komma att ske där det medicinskt är direkt förenat med fara för individen att flyttas, för adopterade, rasblandade och de som är födda i Norden utan någon som helst släkt eller koppling till sina förfäders ursprungsland. Människor som varit starkt behjälpliga för Nordens folk kan komma att utnämnas till hedersmedborgare och få stanna kvar. Eventuella människor som kommer tillåtas få stanna kvar i landet kommer aldrig utgöra sådan mängd att de hotar vårt folks överlevnad på sikt.

Som synes är formuleringarna vaga och Nordiska Motståndsrörelsen lovar inte något bestämt så man kan fortfarande tycka att det är dumdristigt av Fabian att samverka med den nationalsocialistiska organisationen och efter deras ”machtübernahme” hoppas på ett undantag för sina barn som han i slutändan kanske inte får.

       

Tvenne klipp från högerradikala poddar om Hillary Clintons önskemål angående könsorganens utformning

Att nationalsocialister sprider konspirationsteorier om judar är ju vida känt. Jag har lyssnat en hel del på nationalsocialistiska Nordiska Motståndsrörelsens poddar och kan säga att de flesta nog skulle förvånas över hur många andra extrema konspirationsteorier de tror på därutöver; och för övrigt alternativa och verklighetsfrånvända idéer i allmänhet, exempelvis om sådant som kost och hälsa. Om man tänker sig en skala där man har vetenskapligt orienterade nazister som uppfinner V2-raketer på den ena kanten och esoteriskt lagda dito som omfamnar ockulta tankegångar och rasmysticism på den andra så är Nordiska Motståndsrörelsens företrädare betydligt närmare de senare.

En konspirationsteori man diskuterade i Nordiska Motståndsrörelsens poddflaggskepp Radio Nordfront i december var det så kallade ”Pizzagate”, en minst sagt absurd konspirationsteori som fick förvånansvärt stor spridning. I korthet gick konspirationsteorin ut på att man i ett stort antal läckta mejl menade sig ha funnit belägg för en pedofilring kopplad till partiet Demokraterna i USA. När man kommunicerade i pedofilringen ska man ha använt sig av ett hemligt kodspråk där olika typer av maträtter var kodord för önskemål rörande de barn man beställt för att förgripa sig på. Med sådana extremt långsökta tolkningar som Nordiska Motståndsrörelsens Mikael Karlsson gör i det minutlånga klippet från Radio Nordfront nedan, där bland annat en av Hillary Clintons matbeställningar diskuteras, så kan man ju försöka beställa sig en bit mat utan att framstå som barnköpande pedofil.

I ett avsnitt av Henrik Palmgrens högerradikala och konspiracistiska podd Red Ice Radio från november förra året intervjuades Jeanice Barcelo. En av de röda trådarna i de konspirationsteorier Barcelo omfamnar är illasinnade judar som försöker få de vita, kristna samhällena på fall genom att sexualisera och pervertera dem. I tvåminutersklippet från intervjun som följer nedan är det dock Hillary Clinton som är i skottlinjen. Man får bland annat veta att den diaboliska Hillary haft en ung kvinnlig sexslav som varit utsatt för så kallad ”mind control” och vars genitalier modifierats på ett sätt som Hillary tycks ha uppskattat.

Liknande inlägg på andra bloggar:
På bloggen Jag vill vara farlig kan man läsa om Hillarys tankestyrda sexslavs självbiografi.

       

Ny nazistchock i nationalsocialistiska podden Radio Regeringen

I podden Radio Regeringen kan man lyssna till Elin och Rebecca (tidigare kallad Rivka) som båda är öppna nationalsocialister och medlemmar i Nordiska Motståndsrörelsen. De kan stundtals framstå som karikatyrer av nazistkvinnor, exempelvis när Rebecca berättar om sina nationalsocialistiska pysselstunder under vilka hon bland annat gör sin egen Hitlerbyst.

Elin och Rebecca brukar i podden ibland ha med sig någon aktuell gäst som de intervjuar. Jag har tidigare skrivit om hur de två programvärdarnas sympatier för nationalsocialismen kommit som en obehaglig överraskning mitt i intervjun med en av deras gäster, gotländskan Camilla Sandelius som på ön varit med och dragit igång både Sverigedemokratisk ungdom och ett medborgargarde men absolut inte ville associeras med nationalsocialister och Nordiska Motståndsrörelsen.

Nu senast var det dags för någon på andra kanten av den politiska skalan att få sig en nazistchock i Radio Regeringen, nämligen radikalfeministen Fanny Åström. I nästan två timmar fick Fanny så gott som oemotsagd berätta om sina feministiska åsikter, så det var faktiskt ändå inte så jättemärkligt att det under programmets gång inte gick upp för henne vilken typ av sammanhang hon hamnat i. Intervjun får dock ett abrupt slut när Fanny plötsligt informeras av Rebecca om att hon är med i en nationalsocialistisk podd. I klippet nedan kommer vi in i sändningen en och en halv minut innan Fannys nazistchock under en utläggning om varför hon ogärna vill prata om kulturskillnader.

Jag kan tycka att ansvaret för den uppkomna situationen faktiskt är båda sidors. Fanny borde ha varit intresserad av att få veta vilket sammanhang hon skulle vara med i, en snabb googling hade räckt för att få veta vilken typ av podd det rörde sig om. Jag tycker dock också att Elin och Rebecca efter den tidigare incidenten med Camilla Sandelius borde insett vikten av att informera gästerna om sina sympatier för Adolf Hitler, nationalsocialismen och Tredje riket; om det nu inte är så att de i hemlighet faktiskt njuter av att nazistchocka sina gäster men jag tycker inte så verkar vara fallet.

Bonusmaterial: I avsnittet som Radio Regeringen sände efter Nordiska Motståndsrörelsens uppmärksammade demonstration i Stockholm den tolfte November gästades de av Lisa som tillsammans med bland andra nazistveteranen Vera Oredsson var en av de äldre damer som deltog i tillställningen. När Lisa ska berätta om likheterna mellan Putin och Hitler och hur de båda behandlat en viss semitisk folkgrupp gör hon trots sin aktningsvärda ålder ett i nazistkretsar riktigt nybörjarmisstag. Den betydligt yngre Elin får lov att hjälpa Lisa och ger henne några av sina bästa tips på hur man undviker att bli anmäld för hets mot folkgrupp. Det kan man lyssna till i bonusklippet nedan.

       

Ny romantisk poddradionovell från yttersta högerkanten

En liten kuriositet jag skulle vilja tipsa om är den romantiska och politiska poddradionovellen En kvinnas doft av pseudonymen Julia Ceasar som sändes på Ingrid & Conrads högerradikala poddradiokanal häromsistens. Julia Ceasar är ju den för främlingsfientlighet anklagade skribent som fick sin riktiga identitet röjd i samband med journalisterna Annika Hamrud och Niklas Orrenius granskningar av henne. Jag kan förstås inte veta säkert men det tycks mig faktiskt som att det nog delvis är den hos Julia Ceasar inte särskilt populäre Orrenius som fått stå porträtt för poddradionovellens manliga huvudperson Jan Berglindius, en framgångsrik journalist vars politiskt korrekta världsbild och positiva syn på mångkulturen börjar krackelera.

Jan och hans vackra hustru Kattis lever ett på ytan perfekt liv med sina två barn som de utsätter för en omfattande genusindoktrinering. Kattis håller sin kropp i trim på gymmet Rosa skrot och är chefredaktör för ett kvinnomagasin. I och med magasinets julnummer får hon brottas med de problem den omfattande muslimska invandringen fört med sig. Är det kanske risk att man drabbas av en fatwa om man publicerar recept på julskinka? Oroliga läsare hör också av sig till tidningen och undrar om man får plocka fram mormors broderade juldukar med grisar eller om det är att anse som hets mot folkgrupp.

Trots att allt tycks vara perfekt så är det ändå något som gnager inom Jan, tillvaron känns förljugen. Han blir alltmer tveksam till de politiskt korrekta lögner om mångkulturen han bidrar till att sprida i sitt arbete som journalist. I smyg börjar han läsa Sverigedemokraternas partiprogram och diverse högerradikala sajter på nätterna. Jan börjar se världen med andra ögon och blir bland annat uppmärksam på hur tungt beslöjade kvinnor går runt med luxuösa barnvagnar och stora barnaskaror på gatorna. Det finns dock ingen han kan prata med om sina nya tankar, inte ens Kattis, och Jan börjar ifrågasätta allt, även sitt äktenskap.

Jans räddning blir den unga sverigedemokratiska journalisten Hanna. Hon är söt och glad, doftar björk, samt är frimodig och beställer med hög röst en ”negerboll” när de träffas på sin första dejt. Hon är inte lika förljugen som resten av Jans omgivning utan är intresserad av hur verkligheten är beskaffad. I en falsk värld är Hanna den enda Jan kan vara sig själv med och han förälskar sig i henne. När Jan älskar med Hanna känns det på ett helt annat sätt än det gör med Kattis eller någon av de åtta-nio kvinnor han varit otrogen med.

Jag får väl utfärda en liten spoilervarning för de som inte vill få slutet på den romantiska poddradionovellen avslöjat. Det slutar nämligen med att Jan inser att även om det är Hanna som känns äkta och rätt för honom så kommer han aldrig att våga riskera allt han byggt upp och de måste gå skilda vägar. När Sverigedemokraterna sedermera kammar hem riksdagsvalet 2018 så rensas kulturmarxister och vänsterelement ut från media och den unga sverigedemokraten Hanna utses till ny chef för SVT. När Jan läser TT-telegrammet ler han.

Avslutningsvis, ska du i år bara lyssna på en romantisk poddradionovell om hur en journalist som antagligen är Niklas Orrenius börjar tvivla på de politiskt korrekta dogmerna, blir gubbsjuk och vänstrar med en ung sverigedemokrat så tycker jag definitivt att du ska du lyssna på En kvinnas doft av ”Sverigevännen” Julia Ceasar. Det är om inte annat en spännande inblick i hur kulturproduktionen skulle te sig om kulturetablissemanget bestod av sverigedemokrater.

       

Mystisk spontantrollning av Radio Nordfront

I söndags kväll livesände nationalsocialistiska Nordiska Motståndsrörelsen som vanligt sin podcast Radio Nordfront. En av kvällens snackisar var den video som en av personerna bakom starkt invandringskritiska initiativet Folkets demonstration laddat upp där denne tog avstånd från nazism, antagligen för att han kände sig nödgad därtill då deras evenemang ju dragit till sig en hel del högerextrema element. Vissa skulle förvisso mena att de flesta av nyckelpersonerna kring Folkets demonstration själva är att betrakta som högerextremister i varierande grad.

De öppna nationalsocialisterna i Nordiska Motståndsrörelsen kände sig hur som helst träffade av initiativtagarens avståndstagande och under sändningen försökte man få till stånd en direktsänd debatt med honom genom att i ett sms fråga honom om han ställde upp på en sådan. Till de nationalsocialistiska motståndsmännens glädje nappade deras antagonist på erbjudandet. Eller det var i alla fall vad de trodde att han gjorde. Det skulle nämligen efteråt visa sig att de sms:at helt fel person, en namne till den de egentligen ville ha tag på. Den direktsända debatten kom därför att bli väldigt märklig då den de ringde upp verkade ha en väldigt vag aning om vad saker och ting egentligen handlade om och bara försökte spela med. Efter ett tag spårar det dock ur ordentligt och när den uppringde får frågor om vad han anser om den judiska maktkoncentrationen inom media börjar han prata om ovidkommande saker såsom sin speciella relation till sin kusin. Även om det alltså inte bjuds på någon vidare debatt måste det sägas vara en väldigt skön kille som genast nappar när det en söndagskväll plötsligt plingar till i mobilen och det är nationalsocialistiska podden Radio Nordfront som undrar om han vill debattera med dem. Man kan lyssna till hela spontantrollningen och det därpå följande eftersnacket i klippet nedan.

       

Medborgargarde-Camillas nazistchock

Den hetaste trenden bland högerradikala poddar just nu är nog kvinnopoddar som ska vinna det täcka könet till den nationella saken. Exempelvis har högerextrema radiokanalen Motgift sedan en tid tillbaka programmet Kafferepet som sänds varje vecka.

Det nyaste tillskottet i den smala poddkategorin är Radio Regeringen med Elin och Rivka. De hade i avsnitt 15 gotländskan Camilla Sandelius som gäst. Hon var en av de som var med och drog igång SDU på Gotland och hon har också tagit initiativ till ett medborgargarde. Camilla och hennes medborgargarde har under de senaste veckorna varit i hetluften i och med den uppmärksammade anmälda gruppvåldtäkten av en rullstolsburen kvinna i Visby. Att en sådan händelse väcker avsky och engagemang är självklart inte något att orda om. Dock är inte alla initiativ som följer på den typen av händelser sprungna ur en genuin omtanke om kvinnors trygghet allena, det kan också vara krafter på yttersta högerkanten som försöker flytta fram sina positioner. Det finns därför anledning att syna vilka personer som ligger bakom olika initiativ och vilka kopplingar de har till högerextrema organisationer, något som inte alltid är helt enkelt.

I avsnittet av Radio Regeringen där Camilla Sandelius medverkade klagade hon just på hur gotländsk lokalmedia försökt smutskasta henne genom att med tveksamt bildval i en artikel felaktigt koppla henne till nationalsocialistiska Nordiska Motståndsrörelsen, en organisation hon menar sig knappt känna till någonting om. Döm om Camillas förvåning när det tio minuter in i intervjun går upp för henne att Elin och Rivka som driver podden är öppna nationalsocialister och medlemmar i Nordiska Motståndsrörelsen. Eftersom Nordiska Motståndsrörelsen var just den organisation hon absolut inte ville förknippas med blir stämningen lite spänd och man kan om man vill ta del av stämningen i klippet nedan.

Den tråkiga stämningen försvinner dock förvånansvärt snabbt. Intervjun tar fart igen och man fortsätter som om ingenting hänt. Mot slutet av intervjun infinner sig till och med någon sorts konsensus där man kommer fram till att man nog egentligen bara har olika sätt att nå slutmålet. Detta samförstånd kan man lyssna till i klipp nummer två nedan.

Allt slutar alltså i ett riktigt gott nazistmys och Camilla var kanske inte så jätterädd för att förknippas med nationalsocialisterna i Nordiska Motståndsrörelsen när allt kom omkring.

Bonusmaterial:
I avsnitt 17 av Radio Regeringen står Rivka för en av världshistoriens kanske sämsta nazistiska busringningar när hon ringer upp Henrik Arnstad.

       

Hushållets trygghets- säkerhets- och utegångsförbudsansvarige

Jag lyssnar ibland på högerextrema mediaprojektet Motgifts olika podcasts, främst måndagssändningen då Motgifts fasta medarbetare brukar gästas av någon spännande person.

Även om man i programmet nog alltsomoftast är överens om det mesta (som att allt ont är judarnas fel till exempel) kan en del skillnader i ideologi och uppfattning om verklighetens beskaffenhet ibland bubbla upp till ytan. Jonas de Geer har till exempel en starkare dragning till olika typer av konspirationsteorier än vad de andra fasta Motgiftmedarbetarna har, vilket då och då kan ge upphov till lite småirriterade diskussioner.

I senaste måndagssändningen skulle Jonas de Geer lite överraskande dock visa sig vara den som faktiskt hade bäst kontakt med verkligheten. Han blev då oense med den färgstarke gästen Marcus Follin, mer känd som youtubeprofilen och kroppsbyggaren The Golden One, vars uppmaning till episk kamp för Moder Europas återuppväckande genom att inte titta på pornografi jag tidigare skrivit om.

Det var under en diskussion rörande övergreppen mot flickor och unga kvinnor på festivalen We are Sthlm som de två högerradikala profilerna rök ihop litegrann. Jonas de Geer är ju själv far till två döttrar och kanske baserade han sina åsikter på de erfarenheterna. Det är oklart varur Marcus Follins ståndpunkter var sprungna men man får i alla fall en intressant inblick i hur det går till i det Follinska hushållet. Så här lät det:

Marcus Follin: Var fan är fäderna!? Vilka är de här fäderna som låter sina tonårsdöttrar gå ut till en sådan här festival? Jag kan inte för mitt liv förstå varför inte de sätter ned foten. Och där har vi också någonting i den västerländska kulturen som har varit hårt ansatt sedan Sigmund Freuds dagar med den auktoritära personlighetstypen, att det skulle vara någonting dåligt. Hundra år av attacker mot fadersgestalten har satt sina spår. Det här är någonting som vi måste bygga upp igen, att man respekterar sin fader, speciellt när det kommer till kvinnor. För om de inte gör det…

Jonas de Geer: Jag måste skrida till försvar faktiskt där, förlåt men…

Dan Eriksson: Till försvar för Sigmund Freud? (skratt)

Jonas de Geer: Nej, men för alla pappor till tonårsdöttrar, att det är omöjligt att göra! Man måste angripa det här problemet men att liksom säga till en sjutton- artonårig tjej att: Nej, det får du inte göra…

Marcus Follin: Men vad fan, det är väl bara att dra in barnbidraget eller vad fan som helst! Man får lov att vara kreativ. Som man är man till syvende och sist ansvarig för sin kvinnas välmående och säkerhet. Alltså, jag skulle aldrig låta min tjej gå ut klockan tre på natten i Stockholm och det borde väl vara liksom ”standard procedure”.

Jonas de Geer: Ja men, vill hon det så är det ju inget du kan göra liksom.

Marcus Follin: Alltså, nu vill hon ju självklart inte det men hade hon velat det så skulle jag sagt: Nej, men jag är ansvarig för din trygghet, du får vara ansvarig för andra saker men jag är ansvarig för det här och då får jag bestämma det!

Jonas de Geer: Jo men, försöker du tvinga henne så ringer hon polisen och då finns det inget du kan göra…

Marcus Follin: Ja men, då har man ju ett dysfunktionellt förhållande!

Avslutande diskussionsfråga: När har man ett dysfunktionellt förhållande?

Andra inlägg på denna blogg om poddar långt ute på högerkanten:
En podd under Motgifts paraply jag tidigare skrivit om är högerradikala sportpodden Passningen.
Öppet nationalsocialistiska Nordiska Motståndsrörelsens podcast Radio Nordfront har haft ett avsnitt om barn och barnuppfostran som jag skrivit om (För övrigt fick jag ju i slutet av Radio Nordfronts avsnitt 61 en mycket hedrande offentlig inbjudan att gästa deras program)

       

Dror Feiler och de onämnbara bögarna, flatorna och transorna

En ny stjärna på den svenska poddhimlen är podden Kalifatet med Rashid Musa, ordförande för Sveriges Unga Muslimer, och Mohammed Amin Kharraki, före detta ordförande för samma organisation. Sveriges Unga Muslimer är ju en organisation som varit i blåsväder en del de senaste åren. Man har till exempel haft ovanan att bjuda in ökända hatpredikanter som bland annat haft mycket kontroversiella åsikter rörande homosexualitet. Organisationens krishantering när sådant belysts har genomgående varit usel och man har bemött kritik genom att spela kränkthetskortet och hävda att man är utsatta för rasism för att i vissa fall kort därefter återkalla inbjudan till den kontroversielle gästen. Sveriges Unga Muslimer tycks ha haft minne som guldfiskar eftersom samma misstag begåtts om och om igen.

Kanske bör man dock nyansera bilden av Sveriges Unga Muslimer litegrann för de har faktiskt som en del av projektet ”Alla lika alla olika” tydligen deltagit i en skolturné tillsammans med bland andra RFSL Ungdom. Vad samarbetet i praktiken inneburit får dock vara osagt.

Om man ska återgå till podden Kalifatet så har det varit en del israelkritik i de tre första avsnitten och när man i fjärde avsnittet gästades av den för israelkritik kände vänsterpartisten Dror Feiler blev det föga oväntat ännu mer av den varan. Det blev dock också en hel del annat snack. Till exempel gav sig Feiler vid två tillfällen in i utläggningar om vikten av att olika minoriteter förenades i sin kamp och stöttade varandra. Nedan återges delar av en av Dror Feilers två utläggningar på temat.

Jag hoppas att vi verkligen känner att vi kan tillsammans sätta stopp för den mörka flod som håller på att svämma över oss faktiskt. En rasistisk, islamofobisk, antisemitisk våg som vi tillsammans måste stoppa, för vi kan inte stoppa den ensamma. Man kan inte jobba mot antisemitism bara judar och man kan inte jobba mot islamofobi bara muslimer och man kan inte jobba mot rasism bara för att man är svart. Alltså, vi måste alla tillsammans! Och jag tror att det är det, jag uppmanar alla: om du ser din vän som utsätts för något rasistiskt påhopp, eller antisemitiskt påhopp, eller islamofobiskt, hjälp den, oavsett om du kommer från samma community eller krets, eller vad det än är. Vi måste hålla ihop!

Det är fullt förståeligt att Feiler inte kan nämna alla minoritetsgrupper som existerar men det är ju en grupp man brukar nämna i samma andetag som de ovan men som han taktiskt nog utelämnar i sina båda utläggningar, nämligen hbt-personer. Dror Feiler, som ju är känd för att vara en kontroversiell motvallsperson som inte är rädd för att vara obekväm, kunde faktiskt visat lite ryggrad och sant mod genom att uppmana Musa, Kharraki och Sveriges Unga Muslimer att gå först i Pridetåget i sommar med plakat där de kräver gayimamer, samkönade islamska vigslar och HBTQ-certifierade moskéer! Att vara lite obekväm hos sina vänner och allierade kan nog på vissa sätt faktiskt vara modigare än sådant som att störa SD-möten och delta i ”Ship to Gaza” även om man förvisso riskerar brysk behandling och frihetsberövande i det senare fallet.

       

Ny högerextrem sportpodd

Det fina med poddosfären är att det finns så många nischade poddar. Mitt senaste fynd i djungeln av poddar är Passningen, en nationalistisk och högerradikal podcast om sport. Det låter som en ganska skruvad och oväntad kombination men tittar man på bakgrunden så är det faktiskt inte så märkligt ändå. Passningen är nämligen en del av högerextrema webradiokanalen Motgifts storsatsning. Motgift, som ju numera har dagliga sändningar, tillämpar en strategi det länge talats om bland yttersta högerns sympatisörer, nämligen att sträva efter att bygga sin egen samhälleliga struktur bortom den etablerade i vilken man inte längre tror sig kunna nå framgång med sina idéer. Dessa svårigheter att nå framgång i huvudfåran blev för övrigt väldigt uppenbara i och med Svenskarnas Partis kollaps, ett parti som Motgift ju också alltid stått väldigt nära och som försökte nå makten på hyfsat konventionellt vis. I den alternativa strukturen har hur som helst också en sportpodd varje vecka sin plats då sportintresserade högernationalister kan lyssna på den istället för mainstreammedias sportsändningar som man säkerligen menar är styrda och alltför politiskt korrekta.

Jag har nyligen lyssnat på avsnitt sju av Passningen och det var en på flera sätt intressant upplevelse. Det blir lite av Flashbacks underforum för integration och invandring möter valfri sportkrönikör. Efter lite inledande ordinärt kallprat kring hockey halkar man in på den nyvalde ordföranden för svenska hockeyförbundet, Anders Larsson. Denne blev tydligen vald på bland annat Peter Forsbergs bekostnad. Jimmy och Henrik, killarna bakom Passningen, tycks inte vara alltför förtjusta över valet av Larsson som ordförande.

Jimmy: Anders Larsson trettioåtta, han är bög såklart! Och därav att han går ut och säger att han är öppet homosexuell. Och ja, han anser ju att samhället förändras och att vi inom hockeyn har sagt i många år att mångfaldsfrågor ligger högt på vår agenda och han tycker att det här då är ett symboliskt värde och lite så där då va. Det som retar mig är… Alltså för det första skulle jag vilja säga att jag skiter i vem han ligger med och jag är inte intresserad av hans sexliv. Jag bryr mig inte speciellt mycket om han är bög eller inte heller för den delen. Men det som jag blir så jävla upprörd på är att man fattar att de tar honom på grund av hans läggning. Jag menar, vem ska konkurrera med Peter Forsberg?

Henrik: Nej, det är precis som du säger. Vem fan kan det? Jag menar, Foppa är ju en sådan hockeylegend i det här landet så det liknar ingenting. Han är den perfekta galjonsfiguren och allting, att ha som ordförande. Men, men, det dög ju inte. Nu är det ju så att Peter Forsberg är ju faktiskt heterosexuell så att han har ju uppenbarligen inte samma kvalifikationer som Anders Larsson.

De två herrarna på Passningen tycks alltså vara helt övertygade om varför Larsson valdes till ordförande. Frågan är dock om man ska tro Jimmy när han påstår att han inte bryr sig om den nye ordförandens sexuella läggning, han verkar faktiskt ha en del åsikter om den.

Jimmy: Han har ju varit verksam inom förbunden en herrans massa år, som han säger, och han har aldrig stött på någon som tyckt att det var konstigt att han är bög då va, utan tvärtom har han då snarare fått uppmuntrande ord från kollegor. Och där är det ju också så här: när går jag till mitt arbete och får uppmuntrande ord för att jag har barn och familj!?

Henrik: Hahaha. Men nej som sagt, du är ju en sådan där normupprätthållare du vet.

Jimmy: Ja, just det.

Henrik: Han är ju en normbrytare Anders Larsson.

Jimmy: En duktig människa med andra ord då alltså?

Henrik: Ja, men hela grejen är ju helt bisarr. Det står ju väldigt, väldigt klart faktiskt tyvärr, att hade han inte varit bög hade han inte blivit förbundsordförande för svenska ishockeyförbundet.

Jimmy: Inte en jävla chans, inte en chans!

Henrik: Då snackar vi faktiskt om att det förekommer en… Återigen så kommer det samma människor som står och hyllar det här och säger: ”Åh, vi är så förtryckta och vi blir så undantryckta på grund av heteronormen bla bla”. Fan heller! Då har vi ännu ett exempel på att ni får en sådan jädra silversked rätt i munnen! Eller ja, ni kanske inte vill ha den i munnen, men skit samma!

Jimmy: Hahaha

Att den nye ordföranden dessutom gjort uttalanden om att det behövs större etnisk mångfald inom hockeyn gör honom inte populärare hos Henrik och Jimmy. Den utvecklingen riskerar tydligen att förstöra något väldigt rent, fint och skört enligt Henrik.

Henrik: Han är ju uppenbarligen inte intresserad av att förbättra hockeyn. Han är intresserad av att få in mer bögar och invandrare i hockeyn, det är ju det han säger! Men nej som sagt, det här är ju genomgående för hela samhället och man ska inte vara förvånad att ishockeyförbundet är påverkat med. Just hockeyn är en väldigt, väldigt vit sport och det vet vi alla. Det är en väldigt, väldigt svensk sport och det är en sport som har den här lite machoattityden. Den finns väl lite överallt, men jag tycker inte hockeyn haft den riktigt på samma sätt för att man är liksom karlar fast mer på normalt sätt, inte det här uppblåsta som vissa fotbollsspelare kanske präglas av, utan det har varit väldigt naturligt med hockeyn som vit och tydligt manlig men ändå väldigt ödmjuk sport sådär, tycker jag, som har präglats mycket av en skön och öppen attityd. Och det är precis det som blir tvärtom nu när han vill tvinga på de här grejerna. Hur ska man få in de med annan etnisk bakgrund? De kommer väl att kvotera till slut där med då. Det kommer ju att vara en massa ”tokens” i landslaget, sådana som inte håller egentligen men de är av en annan etnisk bakgrund än svensk och då måste de få spela liksom.

Man undrar vad det är Henrik ser för sin inre blick när han i sin dystopi ser framtidens kvoterade svenska landslag. Måhända är det ett gäng nyanlända somaliska flyktingar som inte kan stå på ett par skridskor. Hur som helst tycks den nye ordföranden Larsson få skylla sig själv om han får en drös med hatmejl på grund av sina uttalanden.

Henrik: Han har valt att politisera det här nu något så in i helvete. Då ska han ju fan inte stå och vara förvånad om han får en massa skit. Skulle han nu få en massa tveksamma mejl, jag uppmuntrar ingen att skriva sådana, jag tänker inte skriva några heller men jag menar, man förstår ju folk som gör det och då får han ju ta det!

Efter att ha beklagat sig över valet av ordförande i hockeyförbundet är det istället dags för lite fotbollssnack och man fortsätter kampen mot gaylobbyns inflytande genom att ondgöra sig över IFK Göteborgs deltagande i Göteborgs pridefestival. Jimmy visar sig vara en mycket besviken blåvittsupporter och Henrik uttrycker sitt deltagande.

Henrik: Nuförtiden så stödjer du ett lag som helt öppet går med och hyllar prideparad, hyllar ett fenomen där vuxna karlar fan går och visar upp sig så gott som nakna för fan och viftar med sina könsorgan i ansiktet på alla som de kan tänkas gå förbi oavsett om de är män, kvinnor eller barn. Det är ju på den nivån, det är ju för jävligt! De tvingar ju dig liksom att du inte kan vara en vanlig supporter längre. Du får ju inte vara det för dem, utan du måste vara en del i deras gemenskap av kärlek och blablabla. Fy fan, det är ju ren splittring och hat de sprider!

Att klaga på damfotboll verkar för övrigt vara något av en favoritsyssla hos Jimmy och Henrik, de högerextrema sportpoddarnas motsvarighet till Beavis and Butthead. Så sker också i detta avsnitt och de inleder snacket om damfotboll genom några ”höhö” kring Sundhages sexuella läggning.

Henrik: Eftersom vi nu är inne på fotboll och homosexuella, Pia Sundhage, kommer hon att få sparken nu eller?

Jimmy: Jag vet inte om han kommer att få det?

Henrik: Hahaha, han!?

Även om damfotboll inte är de två herrarnas kopp av te skulle man kunna tro att två sporttokiga nationalister i alla fall är svenska herrlandslaget i fotboll trogna intill döden. Den samhälleliga utvecklingen i vårt land har dock tyvärr fått dem att bli quislingar och hålla på andra landslag än moder Sveas. Efter att ha försvarat någon italienare som klagat på för många svarta spelare i italienska fotbollsklubbar kommer Henrik och Jimmy osökt in på svenska landslagets etniska sammansättning.

Henrik: Man bygger inga trevliga och bra och positiva känslor runt klubben. Det blir artificiellt, till slut blir supportrarna artificiella också. Det är vad man får om man tar bort själen och hjärtat och det gör man genom att bara ha en massa utlänningar i laget, så enkelt är det, det är inte svårare än så. Vad gäller utlänningar i laget så var det ju faktiskt inte så många i Sveriges vinst över Montenegro ändå. Det var ju en ganska svensk startelva för första gången på länge i EM-kvalet som spelades i lördags va? Eller fredags va, eller vänta nu ska vi se, eller söndags menar jag. Fan, gud vad jag rör ihop dagarna. I söndags var det ja, Sverige vann mot Montenegro med 3-1, ligger nu tvåa i sin EM-kvalgrupp efter Österrike. Och ja, hur tror vi det går för landslaget? Vi följer ju inte det så slaviskt längre varken du eller jag, men jag såg matchen i alla fall.

Jimmy: Det gjorde inte jag.

Henrik: Du gjorde inte det? Du är en hårding. Jag följde inte matchen noga men jag hade på den och tittade lite sådär och ja, jag var inte så exalterad, kan jag ju inte säga.

Jimmy: Nej, jag skulle se matchen men tyckte det var roligare att spela dator. Det är ju ungefär de känslorna jag ligger inne med för tillfället mot landslaget, mot SVFF överhuvudtaget. För att jag känner ingen samhörighet med det, faktiskt. Jag tycker inte det är kul att titta på dem överhuvudtaget, då gör jag inte det. Jag kollade däremot på England istället som började två och en halv timma innan tror jag, 18:00.

Henrik: Det kan man ju göra. Jag har vissa andra lag som man tycker är roliga, Island till exempel följer jag med behållning och tycker är kul. De går ju väldigt bra också. Men det är skoj, jag håller mer på Island än på Sverige nästan. Hahaha.

Jimmy: Men det är ju lite så. Landslaget avspeglar ju samhället, det är ju uppenbart. Det är trasigt, det är trött och det är… Det finns ingen… Nej jag vet inte… Kärleken försvinner.

Henrik: Den gör det. Ja, usch ja.

Först tänkte jag att det skulle bli svårt att fylla en sportpodd varje vecka med främlingsfientlighet, homofobi och utfall mot politisk korrekthet. Nu har jag förvisso bara lyssnat på del sju i sin helhet, som också verkar vara det mest politiskt orienterade avsnittet. Jag har dock gjort lite kortare nedslag i andra avsnitt och man verkar faktiskt ro projektet i hamn. Det blir dock oftast väldigt förutsägbart. När man till exempel i avsnitt åtta pratar om en rugbyturnering i Sydafrika är det inte svårt att lista ut att det kommer att sluta i att man landar i slutsatsen att allt nog ändå var bättre under apartheidregimen.

       

Bruna åsikter och bruna näsor

Jag skrev i förra inlägget om radikala nynazistiska organisationen Svenska Motståndsrörelsens nya podcast Radio Nordfront i vilken några personer ur ledarskiktet; Emil Hagberg, Martin Saxlind och Robin Palmblad, varje vecka tar emot en ny gäst med åsikter bortom synhåll från åsiktskorridoren.

Trots att podden är mycket färsk har den redan hunnit få en spinoff i podcasten Samtal med Klas Lund i vilken Emil Hagberg i entimmeslånga avsnitt intervjuar Svenska Motståndsrörelsens ledare Klas Lund på djupet rörande centrala frågor för organisationen. Frågorna till Lund är dock väldigt tillrättalagda och ganska inställsamma. Ett mer lämpligt namn på podden hade nog faktiskt varit Emil Hagberg slickar Klas Lunds röv. Hagberg är väl en av de som skulle kunna tänkas vara Lunds lilla kronprins och kanske stärker han sina aktier genom att ha en liten podd där den store ledaren får dela med sig av sina nazistvisdomar.

Del fyra av Samtal med Klas Lund var faktiskt mycket intressant. Ämnet som avhandlades denna gång var den nationalsocialistiska synen på organisering. Jag rekommenderar den som är intresserad av Svenska Motståndsrörelsens verksamhet att lyssna på avsnittet. Man får nämligen en hyfsad bild av vad organisationens interna konflikter handlat om och vilken kritiken från den övriga nationella rörelsen varit. Bland annat får man veta att Svenska Motståndsrörelsen med sin relativt hårda styrning och hierarkiska struktur anklagats för att vara en sekt av nationellt sinnade utanför organisationen. Lund berättar dock att han faktiskt också tycker att vissa av Svenska Motståndsrörelsens aktivister varit lite väl hängivna ibland.

Klas Lund: Nej, vi är ingen sekt. Och du Emil, du känner ju mig sedan många år så du lär ju känna till att jag inte vill att vi ska vara någon sekt och att jag ibland dessutom försöker trycka tillbaka vissa saker i organisationen som jag kan uppfatta som på gränsen till sekteristiska. Du lär ju till exempel ha hört mig klaga på det här uttrycket ”Hell Lund” ganska många gånger.

Emil Hagberg: Ja, jo, det kan jag bekräfta att det så är.

Klas Lund: Jag känner mig faktiskt ganska obekväm med det och har alltid gjort det. Det är ett faktum att jag till exempel har bett redaktionen på Nordfront radera den här frasen när den dyker upp i kommentarer.

Emil Hagberg: Jag kan ju bara flika in där att i Stockholm förr i tiden så hade vi ju sådana spraymallar. Du blev ju faktiskt ganska upprörd när det kom till din kännedom så att vi fick ju sluta med det.

Klas Lund: Ja, sedan kan man tillägga att de personer som man kunde misstänka kanske ville att vi skulle bli en slags sekt, de har lämnat den här organisationen för längesedan och är numera aktiva någon annanstans där vissa av dem faktiskt fått lite utrymme att dra in de här religiösa spörsmålen i sin verksamhet.

Som intresserad av obskyra marginalrörelser väckte denna sista information från Lund angående avhopparna min nyfikenhet och detta får utmynna i månadens läsarfråga eftersom jag inte vet vad han syftar på. Handlar det om att några före detta medlemmar ur Svenska Motståndsrörelsen anammat någon typ av esoterisk nationalsocialism eller kan det möjligen handla om den skruvade rasideologiska religionen kreativism i vilken, lite oväntat, raw food är en central del? Skulle någon veta svaret så lämna gärna detta i kommentarerna.

Förutom att få en inblick i interna och externa konfliktämnen får man i avsnittet också en god bild av vilken typ av personer som visat sig vara ett problem för Svenska Motståndsrörelsen. När Lund ger sig in i en utvikning angående vilka personer som är lämpliga som medlemmar får vi bland annat veta vilka speciella fester nationellt sinnade kan ha ibland.

Klas Lund: Vi har en del regler vid rekrytering, en del skrivna och en del oskrivna. De här reglerna bygger mycket på tidigare erfarenheter av människor och psykologiska slutsatser som vi har dragit. Vi accepterar till exempel inte personer som har fått någon psykologisk sjukdomsdiagnos som aktivister. Vi försöker hålla rent från till exempel personer med bristande självkontroll, personer som har allvarliga emotionella problem, sociala störningar eller människor som visar drag av sadism och så vidare. Jag har faktiskt för mig att du Emil, jag kommer i alla fall ihåg någonting, när du var nästeschef så uteslöt du någon som hade behandlat något djur illa.

Emil Hagberg: Ja, just det. Jag behöver inte säga var i landet det skedde men det kom till vår kännedom att individer på en nationell fest, någon hade bitit skallen av en levande mus och det här hade då filmats under det att folk hade hejat på varandra, ett urartat grabbgäng. En av de här individerna var med oss då, men så fort jag fick reda på det så slängdes han ut. Ja, så det stämmer faktiskt.

Klas Lund: Okej, så man kan ju säga att vi försöker hålla en viss moralisk standard helatiden. Vi accepterar till exempel inte heller vad vi betraktar som till exempel lösaktigt beteende inom organisationen och man kan uteslutas från organisationen om man uppfattas som moraliskt tveksam och vi kan vara ganska strikta i sådana här fall vilket kanske någon utomstående då tycker är lite löjligt men det är det inte. För den här moralen den finns där av en anledning och det är för att upprätthålla ordningen, för att minimera intriger och interna bråk och sålla bort sämre element. Vi vill ju som organisation ha lojala och pålitliga medlemmar som kan fokusera helhjärtat på vår uppgift. Och det här är kanske lite känsligt men jag skulle faktiskt kunna använda dig som exempel Emil. Du satt ju i fängelse för Kärrtorp och det säger sig självt till exempel att du ska kunna känna dig hundra procent säker med att lämna din familj i händerna på pålitliga kamrater. Och då bland annat att det inte ska finnas tillstymmelse till möjlighet att det finns någon sexuell predator bland oss som tänker försöka lägga in en stöt på din fru när du är fängslad till exempel. Så bara genom det exemplet kan man se att en hög moral är viktigt i en organisation som vår och att det inte bör finnas någon som helst plats för personer som inte går att lita på.

Pålitliga kamrater är såklart bra att ha, men vad är det egentligen Lund antyder angående pålitligheten hos Hagbergs hustru!?!

OBS, uppdatering 150621: Tävlingen månadens läsarfråga som utlysts i inlägget är härmed avblåst och jag behåller alla eventuella priser för mig själv. Efter att lite förstrött ha efterforskat saken på nätet kan jag sluta mig till att det mest troligt handlar om före detta medlemmen Magnus Söderman och kretsen kring honom. Söderman, som länge var en av Svenska Motståndsrörelsens ledande figurer, har tydligen pekats ut som identitetskristen även om han själv på Facebook förvisso hävdat att den etiketten inte är passande för honom.