Framgångsteologin lever fortfarande hos Livets Ord

Jag försöker sparka igång bloggandet igen efter ett sommaruppehåll som blev allraminst ett kvartal längre än vad det borde blivit. Sent omsider är det därför dags för ett kort inlägg om sommarens höjdpunkt, Livets Ords årliga europakonferens.

Att varje år se till att besöka Livets Ords europakonferens i Uppsala har för mig blivit något av en tradition. Någon annan som ofta brukar besöka tillställningen är amerikanske pastorn Jentezen Franklin och på årets konferens höll han i två av kvällsmötena. Jag hade inte lyssnat till honom tidigare men det var väl givet att vägarna någon gång skulle korsas för två såpass flitiga konferensbesökare som mig och Franklin.

Även om jag tidigare inte bevistat något av hans möten så har jag dock läst hans bok Bryt dig loss och skrivit en recension här på bloggen. Boken handlar om hur man skyddar sig från Satans attacker och det verkar, tillsammans med vikten av att fasta, vara en av Franklins käpphästar. Något annat som är intressant med pastorn är att han tidigt var en av de ”evangelicals” som gav sitt stöd till Donald Trump

Trots att jag var sen och missade stora delar av kvällsmötet hann Franklin bjuda mig på ett litet smörgåsbord med sådant som Livets Ord blivit kända för genom åren. I sin predikan, där han utgick från lite gamla järnåldersmyter från gamla testamentet med Moses i huvudrollen, bjöd Franklin bland annat på en hel del av den framgångsteologi som Livets Ord blivit ökända för men som tonats ned på sistone. Han sade exempelvis att Gud kunde ge en övernaturlig framgång i affärer så att man håvade in miljontals dollar. Huvudbudskapet i predikan var dock att det största miraklet var när man lyckades behålla sin ödmjukhet trots den övernaturliga framgång Gud gett en. Några enstaka ord tungomålstal kom också från Franklin vid något tillfälle och han gjorde dessutom ett försök att hela mötesdeltagarna. Mitt intryck är ju att mötena haft färre besökare på sistone men denna kväll var stora salen så gott som fylld och man hade öppnat upp läktarna på alla sidor.

Franklin lovade oss att vi skulle få se mirakler under kvällen som skulle förbluffa oss och till företagare lovade han övernaturlig framgång som skulle få dem att svälja sina konkurrenter. Vad som skulle hända om två eller fler av näringsidkarna på mötet var varandras konkurrenter fick vi dock aldrig veta. Som så ofta i de här sammanhangen vände sig Franklin inte oväntat till unga människor när han vid mötets final bad åhörarna komma fram till scenen för att låta den helige ande verka och ge oss mirakler. Det brukar ju vara unga som är mest lättpåverkade men Franklins löfte om att vi skulle få se mirakler infriades inte, eller så var man helt enkel tvungen att vara troende för att kunna se miraklerna.

En avslutande reflektion: Kanske är jag barnslig men det kändes som att det låg nära tillhands att tolka in sexuella undertoner när Franklin om och om igen extatiskt utropade ”God, use me!” och bad oss i publiken göra detsamma, alltså ropa ”God, use me!” inte nyttja honom.

         

         

Antiabort-gudstjänst på Livets Ords Europakonferens

Att besöka Livets Ords årliga Europakonferens i Uppsala har ju blivit något av en tradition och jag tog mig dit även i år. Programmet är alltid fullspäckat och man har tre gudstjänster per dag i stora salen. Oftast har gudstjänsterna karaktären av ”andlig uppbyggelse” men vissa av dem är faktiskt mer av politiska möten. Exempelvis är de återkommande Israelmötena tydligt politiska och man har också haft antiabort-möten. Förra året var abortmotståndaren Ruth Nordström gäst och i år hade man bjudit in Lila Rose, en ung amerikansk antiabort-aktivist som bland annat wallraffat abortkliniker och menat sig ha avslöjat omfattande oegentligheter. Hennes kritiker menar dock att det egentligen inte varit mycket till avslöjanden och att hon farit med osanning.

När jag skulle sätta mig ned för den gudstjänst där Lila Rose skulle tala blev det tydligt att konferensen med största sannolikhet hade färre besökare än tidigare år. Den läktare jag brukade sitta på hade stängts av, antagligen för att det annars skulle bli alltför glest i bänkraderna. När det gällde tjat om att skänka pengar var dock allt sig likt. Innan vi fick lyssna till Lila Rose hade nämligen en herre från församlingen en lång utläggning om vikten av att ge pengar i kollekten. Det skulle bland annat föra oss närmare Jesus så det verkade som att det faktiskt gick att köpa sig in i Guds rike.

Rose inledde sitt framträdande med att berätta varför hon blivit abortmotståndare. Allt hade börjat när hon som nioåring såg en bild på ett aborterat foster. Jag har alltid tänkt att abortmotståndarnas visuellt inriktade metoder inte skulle gagna dem i det långa loppet men deras chockeffekt fungerar säkert på vissa personer. Viktigt för Rose hade tydligen också Moder Teresas tydliga ställningstagande mot abort varit.

Rose visade dock prov på något sorts ödmjukhet i och med att hon underströk att det faktiskt förekom lika många aborter inom kyrkan som utanför och att det nog fanns många på Livets Ord som haft aborter i sin närhet. Det hade varit intressant om Rose börjat fundera över varför det förekom så många aborter i en miljö där det ses som något av det ytterst onda. Kunde det måhända ha något att göra med att man naivt nog ofta såg sex före äktenskapet som otänkbart och var negativt inställda till preventivmedel?

Lila Rose hos Livets Ord

Rose menade att abortfrågan var den största mänskliga rättighetsfrågan i vår tid. Hon hävdade att vi inte kunde förneka de minsta i vårt samhälle den viktigaste mänskliga rättigheten, rätten till liv. Rose berättade därefter om sitt wallraffande på abortkliniker. Hennes aktivism verkade främst vara inriktad på att peka på oegentligheter på abortklinikerna såsom underlåtenhet att rapportera gravida minderåriga som eventuellt utsatts för sexuella övergrepp, snarare än att visa på det felaktiga med aborter i sig. Rose spelade dock också upp en video för oss åhörare som visade hennes rörelses andra metoder som mer liknade den klassiska antiabortpropagandan med visuella chockeffekter.

Rose återkom ofta i sitt anförande till abortindustrin och abortlobbyns inflytande. Vem som i slutändan faktiskt drog i trådarna var dock inte svårt att lista ut om man tidigare lyssnat till budskapet från den amerikanska kristna högern och mot slutet av sitt anförande kom Rose in på detta. Det visade sig att det inte var någon mindre än Satan själv som låg bakom alltihopa. Satan älskade nämligen aborter och striden mot aborter var lika mycket en andlig strid som en strid i den fysiska världen. Man kan bland annat undra hur stor chansen är att man problematiserar sina egna ståndpunkter och lyssnar på motargument om man tror att den andra sidan i debatten anförs av den ondaste kraften i universum.

Rose avslutade med att uppmana till kamp och aktivism i abortfrågan. Det återstår att se om någon av församlingens unga inspirerades och väljer att gå i Lila Rose fotspår och vi får se mer kreativ och offensiv antiabort-aktivism även i Sverige, sådan som förra årets gäst Ruth Nordström redan visat prov på.

För att ge ett litet smakprov från Livets Ords antiabort-gudstjänst har jag nedan lagt upp en MP3-fil med de avslutande minuterna från Lila Rose anförande där hon tar upp Satans roll och uppmanar till aktivism. Trevlig lyssning!

Lockbete under glaskorset
Vid stora entrén till Livets Ords församlingslokal hade någon placerat en så kallad ”lure”, ett virtuellt lockbete för att locka till sig Pokémons att fånga i spelet Pokémon Go. Det får vara osagt om det var församlingen som låg bakom och genom tilltaget ville locka till sig Pokémonspelare och deras ofrälsta själar, eller om det var konferensbesökare som hellre ägnade sig åt att fånga Pokémons än att lyssna till Guds Ord.

Tidigare inlägg på denna blogg om Livets Ords Europakonferens:
Jag har bloggat om ett av de tidigare nämnda Israelmötena och ett möte där det hävdades att man bjöd på helandemirakler. Jag har också skrivit tvenne inlägg om mina intryck från Europakonferensens barnmöten.

         

         

Låt inte Satan klippa dina trosvingar med sin förstånds-sax

Dags för lite kristen uppbyggelselitteratur igen, nämligen Jentezen Franklins Bryt dig loss som jag införskaffade på Livets Ords europakonferens häromsistens. Boken, en svensk översättning efter amerikansk förlaga, är utgiven av Livets Ords förlag och författaren var förra sommaren också inbjuden till europakonferensen för att tala om bokens ämne. Vidare verkar Franklin vara inbjuden till nästa sommars konferens så han verkar faktiskt vara riktigt populär hos den beryktade uppsalaförsamlingen.

Även om titeln skulle kunna få en att tro det så är Bryt dig loss ingen handbok i hur man tar sig loss från fastlåsningstekniker, i alla fall inga sådana av denna världen. Boken är faktiskt något så ovanligt som en instruktionsbok i hur man tar sig loss när man hamnat i klorna på ingen mindre än Hin håle själv.

Det är svårt att låta bli att fascineras över hur annorlunda vardagen ofta måste te sig för de som tror att olika andemakter verkar i vår värld. Det vissa skulle anse hörde hemma i filmer som Exorcisten är för andra verklighet. Ett exempel på det är en händelse från sin ungdom som Franklin delger bokens läsare. Mörkrets makter har tagit kontrollen över en stackars man och Franklin är tvungen att ta till kamp. Händelsen tjänar nog dock främst som en påminnelse om hur viktigt det är med regelbundna matvanor.

Låt mig dela en sann berättelse om något som hände när jag var tjugoett år gammal och gick igenom en tjugoen dagar lång fasta. Under den andra veckan predikade jag under en väckelsekampanj i North Carolina tillsammans med min bror Richie. En kväll upplevde vi ett annorlunda möte. Den helige Ande föll på ett mäktigt sätt när vi började sjunga en sång. Hundratals människor kom fram för förbön, och många kom för att bli frälsta och fyllda med den helige Ande.
Efter mötet frågade en man klädd i fin kostym om han kunde få träffa min bror och mig enskilt. Vi gick in i ett rum, och han frågade om vi kunde be för honom. När jag stilla lade ena handen på hans axel och började be, kände jag plötsligt en obehaglig andlig närvaro. Jag visste att vi mötte något som fram till dess bara varit en lära som jag läst om i Bibeln. Jag visste vad Bibeln hade att säga om demonbesättelse, men jag hade aldrig ombetts hjälpa en person som stod under en ond andes inflytande.
Det som skedde under de följande tjugo minuterna var förbluffande. Den prydlige, kostymklädde mannen började förändras inför våra ögon. Hans ansikte förändrades, rösten blev djupare, och en ond ande talade genom honom: ”Vi kommer inte att ge oss av. Vi hatar er. Lämna oss i fred.”
Jag blev skräckslagen och minns att jag tänkte: ”Om inte ni ger er av, kommer jag att göra det! Jag sticker härifrån!”
Plötsligt kände jag en frimodighet och auktoritet från den helige Ande som jag aldrig hade känt förut. Någonting inom mig sa: ”Han som är i dig är större än den som är i världen. Detta slag går endast ut genom bön och fasta.”
Jag lade handen på mannen och sa: ”Satan, i Jesu Kristi namn befaller jag dig att släppa den här mannen fri.” Mannen började hosta och få kväljningar. En svavelaktig lukt kändes i rummet. Det var så märkligt. Än idag förundrar det mig.
När jag hade uttalat de orden blev mannens ansikte och röst normala igen, och han började gråta. Han bad Jesus bli Herre i hans liv. Senare bekände han för min bror och mig att han var porrmissbrukare och att han hade ett förhållande med en gift kvinna i församlingen.

(Källa: Franklin, J., Bryt dig loss, s. 40-41)

Det är dock inte alls sådan här förhållandevis dramatisk satanisk besättelse som boken främst handlar om. Bryt dig loss är mer inriktad på fall där djävulens inflytande tar sig långt mer subtila uttryck och boken riktar sig främst till relativt fromma trosfränder som ibland upplever att de nog faktiskt skulle kunna vara angripna av mörkrets makter. Tecken på att man är under attack från Satan och hans underhuggare är enligt Franklin exempelvis så triviala saker som att ens böneliv försvagas och att man drar sig undan från goda relationer, det vill säga skaffar sig alltfler vänner som är ”köttsligt sinnade istället för andligt sinnade”. Ett tredje tecken på att man är under attack från Satan påminner lite om den framgångsteologi Livets Ord tidigare var ökända för men som numera tonats ned. Ondskans andemakter kan nämligen göra att ens ekonomiska resurser sinar för att få en ur balans.

när allt tycks bryta samman samtidigt, när företagets resurser sinar eller uppsägningar hotar, bilen går sönder, apparater går sönder och alla barnen blir sjuka, kan det bero på en ”bristattack”. Fienden attackerar på det här sättet för att få dig att vända blicken från Gud och till din ekonomi. Om han kan få dig att bekymra dig i stället för att prisa Gud, börjar du fatta beslut utifrån omständigheter istället för utifrån Guds smörjelse.
Jag har sett personer som varit helt överlåtna åt Gud och som vuxit andligen, men så attackerade fienden med brist. De flyttade blicken från Gud till pengarna.

(Källa: Franklin, J., Bryt dig loss, s. 23)

Nu är jag förvisso negativt inställd från början så kanske handlar det om övertolkning från min sida då jag i bokens idéer ofta tycker mig se försök till kontroll över människor, kanske medlemmarna i Franklins egna församlingar i USA. Det är givetvis mycket svårt att veta hur utstuderade Franklins idéer är men i slutändan måste sådana här föreställningar vara ett effektivt sätt att få eventuella tvivlare att kämpa för att behålla sin tro. Om man verkligen tror att den ondaste makten i universum ligger bakom att man träffat några nya köttsligt sinnade vänner utanför församlingen eller ej längre finner ett nöje i att be är väl incitamenten för att hålla fast vid de gamla vanorna tämligen stora. På så vis skulle föreställningarna i Bryt dig loss faktiskt hindra människor från att just bryta sig loss.

Nu är det inte dags att tvivla på din tro och tro på dina tvivel. Det är dags att mata din tro och svälta ut dina rädslor. Låt inte Satan klippa dina trosvingar med sin förstånds-sax. Låt inte pytonormen övertala dig att att det inte gör någon nytta att be, eller att det inte längre är viktigt att läsa Bibeln.

(Källa: Franklin, J., Bryt dig loss, s. 63)

Smaka ordentligt på orden ”Låt inte Satan klippa dina trosvingar med sin förstånds-sax”. De är som gjorda för att brodera och sätta upp på väggen i köket. Kan man vara tydligare med att man faktiskt anser det vara en dygd att inte tänka efter?

Jentezen Franklins bok om satans attacker

Liknande inlägg på denna blogg: Jag har tidigare skrivit om en liknande bok från Maranatarörelsen, Stig Andreassons Maktkamp, i vilken demonbesättelse avhandlas.

         

         

Varför ser Per Ewert flisan i sin broders öga men märker inte bjälken i sitt eget öga?

Jag brukar varje sommar se till att besöka Livets Ords europakonferens. Den talare jag fann intressantast denna sommar var abortmotståndaren Ruth Nordström som på juridisk väg söker driva sin agenda. Hon talade dock samma dag som jag hade ett besök på Kolmårdens djurpark inbokat så det blev tyvärr inte att lyssna till henne denna gång men kanske kommer det fler chanser.

Jag kunde dock inte låta bli att igår ändå titta in på europakonferensen lite som hastigast med familjen för att äta lunch och låta gossen åka lite karusell och hoppa hoppborg på festivalområdet. Jag unnade mig också en bunt böcker i bokhandeln, bland annat den drygt 50-sidiga skriften Till vem skulle vi gå? av Per Ewert, verksam vid den kristna tankesmedjan Claphaminstitutet.

Boken har undertiteln ”En guide till nutidsmänniskan och religionerna” och Ewert vänder sig nog främst till trosfränder i församlingar som står nära hans egna Evangeliska Frikyrkan. Han vill med sin lilla bok ge dem en snabb överblick över vår tids olika ickekristna livsåskådningssystem. Det handlar bland annat om nyateism, judendom, islam, nyandlighet, mormonerna och Jehovas vittnen. Till vem skulle vi gå? är dock definitivt en partsinlaga och ett grundantagande är att alla de olika livsåskådningssystem som beskrivs är ofullständiga och felaktiga. Det är den bibeltrogna kristendom Ewert själv omhuldar som är den sanna vägen.

De senaste decenniernas forskning kring allt från universums uppbyggnad till uppbyggnaden av små celler och ännu mindre partiklar ger gång på gång tecken som pekar på att världen tycks vara designad. Vi har goda möjligheter att förmedla att den kristna tron äger ett stöd i naturvetenskap, filosofi och historiska händelser som inte finns i vare sig ateismen, panteismen eller i nykläckta grupper som Mormonerna eller Jehovas vittnen.

(Källa: Ewert, P., Till vem skulle vi gå?, s. 52)

Man hade kunnat önska något konkret som styrkte det kontroversiella påståendet ovan men eftersom Ewert skriver för de som delar hans grundantagande så behöver han väl inte bry sig om sådant. När det gäller andra religioner än Ewerts egen kristendom så är han dock mer kritisk, exempelvis när det gäller mormonerna och Jehovas vittnen.

Båda dessa rörelser lider av åtminstone varsitt allvarligt trovärdighetsproblem i mötet med verkligheten. För mormonerna handlar det om den totala avsaknaden av bekräftande historisk bevisning av de uppgifter som Joseph Smith förkunnade. Utanför Mormons bok finns varken arkeologiska eller skriftliga bekräftelser på bokens berättelser om de utvandrade, och de guldplåtar som Smith hänvisade till har inte heller gjorts tillgängliga för granskning. Jehovas Vittnens trovärdighet hotas å sin sida av de exakta, men felaktiga dateringarna av året för Jesu återkomst.

(Källa: Ewert, P., Till vem skulle vi gå?, s. 45)

Man undrar självklart vad som skulle hända om Ewert utsatte sin egen kristna tro för samma kritiska öga som han utsätter andra religioner för. Även om Bibeln givetvis är mer historiskt korrekt än Joseph Smiths ihopfabulerade Mormons bok så går det ju knappast heller att byta ut skolans historieböcker mot Bibeln. Vidare är det ju inte enbart Jehovas vittnen som gett ett felaktigt datum för Jesu återkomst. Så har ju även Jesus själv gjort i den bibel Ewert tror på.

Även om Ewert är kritisk till alla livsåskådningar som beskrivs i boken tycks det mig ändå som att han faktiskt är klart minst fördragsam med nyateismen. Med de olika ickekristna religionerna hittar han ändå en del positiva sidor. När det gäller nyandlighetens framgångar konstaterar han till exempel att det ju ändå är ”ett hoppfullt tecken att en stor del av befolkningen upplever att ateismen inte håller som grund för tillvaron”. Vidare, även om kristendomen och islam skiljer sig åt på centrala punkter så menar han att de ju ändå har en del gemensamt.

Ja, det finns tydliga skillnader mellan kristen och muslimsk tro som som kan sätta upp spärrar för att nå fram med evangelium. Men frågan är om det inte finns ett ännu större gap mellan den kristne och en sekulariserad västerlänning. För den som vill nå en muslims hjärta finns trots allt flera gemensamma referensramar i sökandet efter en kontakt med den Skapare som format varje människa.

(Källa: Ewert, P., Till vem skulle vi gå?, s. 34)

Ewert menar att nyateisternas retorik är både aggressiv och osaklig. Här blir Ewert för en gångs skull konkret och citerar Sam Harris, en av nyateismens centrala gestalter.

Ett av de kännetecknande dragen hos nyateismen är just den hårdföra inställning till oliktänkande som dess företrädare uppvisat – kanske allra tydligast demonstrerat när Harris gick så långt som att hävda att ”vissa påståenden är så farliga att det till och med kan vara etiskt riktigt att döda människor för att de tror på dem.”

(Källa: Ewert, P., Till vem skulle vi gå?, s. 17)

Frågan är dock hur saklig Ewert är själv då citatet av Harris visar sig vara helt ryckt ur sitt sammanhang. Det stympade citatet av Harris har tydligen farit runt bland diverse religiösa debattörer som velat svartmåla nyateismen. Men så blir det väl när man inte märker bjälkarna i sina egna ögon utan bara kör på i jakten på flisor i andras.

En guide till nutidsmänniskan och religionerna

         

         

Mässor i massor

Hösten tycks gå i mässornas tecken. Förra helgen bevistade jag bokmässan i Göteborg, främst för att bränna av årets dos av ideellt arbete i föreningen Vetenskap & Folkbildnings monter. Jag fann mig inkvarterad hos gästfria göteborgare och det var alltigenom trevliga dagar.

Jag passade också på att köpa en del böcker, bland annat en bok från Swedenborgsällskapet om hur livet efter detta skulle te sig. På bokmässan fanns vidare några anhängare till sektledaren Norberto R. Keppe och jag köpte några skamligt billiga böcker från dem. Självklart blev det också en hög med böcker till min lille gosse, bland annat den färgglada PekBibeln från Livets Ords förlag. Då jag är intresserad av vad nationalekonomen Thomas Piketty har att säga människorna, utan att fördenskull vilja läsa hans enorma tegelsten Capital in the Twenty-First Century, så köpte jag Jesper Roines sammanfattning av hans verk. I EXPO:s monter köpte jag slutligen en bok om högerextrema symboler. Tyvärr förhåller det sig ju dock som så att för varje bok man köper och läser så köper man allraminst två som man lägger i en banankartong i förrådet. Men man måste ju tänka på klimatet också, böcker i banankartonger binder ju faktiskt en hel del koldioxid.

Jag deltog också i en tävling anordnad av Jan Myrdal-sällskapet. Förstapriset var en övernattning på Hotell Gästis, middag och bad på Leninbadet samt en privat visning av Jan Myrdals mytomspunna bibliotek. Tyvärr vann jag inte tävlingen eftersom jag tydligen gick bet i tävlingens sista deluppgift som gick ut på att hämningslöst smickra den gamle kommunisten.

Från gammelkommunister är steget mycket långt till barnmässan Underbara Barn där den barninriktade krämarkapitalismen firade stora triumfer i montrarna denna helg. Jag besökte mässan igår och för att få den perfekta barnmässoupplevelsen hade jag druckit ett par öl kvällen innan vilket förhöjde effekten av alla skrikande barn.

I slutet av månaden är det ju också dags för mässornas mässa, nämligen Harmoni-expo. Nu har jag förvisso redan besökt den nyandliga mässan ett par gånger och många av utställarna är desamma från år till år. Det blir nog dock ändå svårt att låta bli att gå dit för vem kan motstå programpunkter som ”Kontakt med Änglar och Den Violetta Flamman”, ”DNA-aktiveringen och Uppstigningen”, ”Indiska Nadipalmblad – ditt liv idag, skrivet för 5000 år sedan” och ”Kvantfysikshealing i grupp Special”.

Liknande inlägg på denna blogg:
En liten guide jag sammanställde till Harmoni-expo i våras
En rapport från Harmoni-expo för ett år sedan
Så gick det till när jag förlorade min Harmoni-expo-oskuld våren 2013

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , .

         

         

Himmelrikets reservdelsrum

När jag i torsdags besökte Livets Ords europakonferens köpte jag boken Himlen är mycket mer än du kan föreställa dig. I boken, som är en svensk översättning av amerikansk förlaga, berättar tio olika personer som påstår sig varit i himmelriket om sina upplevelser där. Att de olika beskrivningarna av himlen skiljer sig åt på många punkter tycks inte ha bekymrat de som står bakom boken. Bland annat varierar upplevelserna från mer sublima till mer konkreta. Den mest konkreta beskrivningen av de tio står nog Gary för. Han hävdar att han efter en allvarlig bilolycka besökte himmelriket och av Garys beskrivning att döma tycks himlen vara som en sådan där smått psykedelisk tecknad film för de minsta.

Jag såg noter sväva omkring i luften och sedan försvinna in i en person som brast ut i sång och sjöng i anden. Jag såg också noterna försvinna över bergen som omgav staden. Änglarna höll takten i sången, och träden klappade i händerna och höll takt med änglarna. Allting tillber Gud i himlen. Alla är jublande och tillber Herren på något sätt. Blommorna hade ansikten och de sjöng! Det var häpnadsväckande!

(Källa: S Roth, L Lane (2014), Himlen är mycket mer än du kan föreställa dig, s. 27-28)

Himmelriket har faktiskt, precis som våra jordiska städer, gator med gatunamn.

Gatorna heter saker som Halleluja-esplanaden och Prisa Herren-vägen. Vi gick på genomskinliga gator, och jag kunde se rakt igenom dem. En forskare vid NASA berättade senare för mig att om man får bort all orenhet i guld, så är guldet inte längre gult utan kristallklart. Medan vi gick där såg jag en lekplats med barn och tonåringar – de som dött i förtid. Jag såg också stora klumpar av lera, och jag såg änglar arbeta med mindre lerklumpar. De bearbetade och formade leran som om de höll på att skulptera något. Jag frågade John vad de gjorde. Han sade att de fanns där för små barn som dött genom missfall eller abort, och som formades till det som Gud vill att de ska vara.

(Källa: S Roth, L Lane (2014), Himlen är mycket mer än du kan föreställa dig, s. 28)

Även om Guds lerverkstad är märklig så är det ingenting jämfört med den kanske märkligaste detaljen i Garys beskrivning av himmelriket, något han kallar ”Reservdelsrummet”.

En favoritdel av min upplevelse är Reservdelsrummet. Ungefär femhundra meter från tronsalen finns det ett förrådsrum. På dörren står det en skylt med texten: ”Outtagna välsignelser.” Jag öppnade dörren och tappade andan. Det hängde ben på väggarna. Det fanns ett förråd av varenda del i människokroppen i det där rummet. Gud har ett reservdelsrum. Gud har mirakler som väntar på att ges till människor. Sedan såg jag människor på jorden be, och jag såg bönerna komma upp till himlen. Änglarna tog emot bönerna och hämtade det speciella miraklet, den där nya delen av örat, eller en ryggrad, eller en ny njure från Reservdelsrummet, och de tog med sig delen till den person som behövde den. Många gånger tvingades de strida mot furstar och väldigheter. Jag såg hur fienden hindrar de där bönerna och gör människor missmodiga. Änglarna hade sänts iväg för att hämta och leverera miraklerna, men människorna hade gett upp och tänkte att de aldrig skulle få sina mirakler.

(Källa: S Roth, L Lane (2014), Himlen är mycket mer än du kan föreställa dig, s. 28-29)

Trots att boken skulle handla om himmelriket så avslutar man, antagligen för att skrämmas lite, med en beskrivning av helvetet från en person som varit där på tillfälligt besök. Kanske är det egentligen inte så förvånande. För den bokstavstroende handlar ju kristendomen, som bekant, inte bara om morötter utan även om piskor.

Himmelriket med kaffe

Liknande inlägg på denna blogg: I Sverige verksamma Ibn Abbas Centret, som företräder en fundamentalistisk tolkning av Islam, är i sin föreläsningsserie om paradiset också väldigt konkreta om hur livet där kommer att te sig. Gillar du saffran, storslagenhet och genomskinliga tjejer kommer du att älska deras paradis.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , .

         

         

Ge mig barnet och jag ska ge dig mannen

Livets Ords årliga europakonferens är som en bilolycka. Man vet att man inte borde titta men det går helt enkelt inte att låta bli. Trots att jag och min lille gosse var där i tisdags råkade det bli en vända dit även igår. Jag och junior är förvisso ganska sysslolösa om dagarna nu i månadsskiftet juli-augusti när de öppna förskolorna är stängda och bekanta bortresta. Vi får väl därför vara ursäktade att vi inte kunde hålla oss borta från den beryktade församlingen.

Precis som i tisdags hamnade vi återigen på det barnmöte som riktade sig till barn i åldrarna sju till tretton. Min avkomma är ju blott ett och ett halvt men hade ändå stort utbyte av sådant som lovsång. Predikan och berättelser om Guds mirakel gick dock inte alls hem hos honom och vi kunde därför inte vara kvar på mötet mer än tjugo minuter. Jag fick helt enkelt försöka njuta så mycket jag bara kunde av den korta inblicken i tankevärlden Livets Ord försökte pådyvla de små.

Även på detta barnmöte var första gästen missionär. Dagens missionär, som hette Carl-Gustaf Severin, berättade om ett mirakel han varit med om på ett möte under en av sina missionsresor. Severin sade:

Där stod det en pojke som var tio och hans ansikte hängde såhär. Han kunde inte stå själv och han var vit i ansiktet, och så sade hans pappa: ”Det här är min pojke. Han är jättesjuk. Han ska dö om tre dagar, kanske till och med imorgon. Jag hämtade honom på sjukhuset. Kan ni be till Jesus för honom, att Jesus botar honom?” Tror ni att Jesus kan bota sjuka? (Barnen: Jaaaaaaa!) Jag hör inte vad du säger! Tror ni att Jesus kan bota sjuka? (Barnen: JAAAAAAAA!) Klart han kan! Och vet du vad som hände? Vi bad till Jesus den där dagen. Och så vi sade såhär: ”Jesus, den här pojken, han ska dö om tre dagar.” Han hade en sjukdom som hette cancer i lungorna, i levern, i njurarna. Alla organ på insidan hade cancer. Han skulle inte överleva. Vet du, när jag lämnade det där, så tittade jag på honom och så sade jag såhär: ”Nästa gång jag träffar dig, vet du vad vi ska göra då?”, sade jag. Vad tror ni jag sade: ”Vi ska spela fotboll!” Och han sade ingenting, han bara tittade på mig. Och så åkte jag iväg, åkte hem till Sverige. Ett år senare så kom jag tillbaka till samma stad, långt nere i södra jordklotet och hade glömt bort den där pojken. Och när jag går in genom dörren så står det en elvaårig pojke där. Vet du vad han hade under armen? En fotboll!

Pojken hade alltså blivit mirakulöst frisk. Man undrar bland annat om man verkligen har sådana exakta prognoser om dödsdatum i livets slutskede. Jag har faktiskt aldrig hört talas om att läkare sagt något i stil med: ”Om tre dagar, på onsdag, kastar du in handduken”. Vidare undrar man hur ofta Severin utlovar mirakler om han kan glömma bort de personer han lovat helande från mycket allvarliga åkommor.

Uppfattningen att Gud hör bön och kan hela den som ber om det verkade barnen på mötet dock varit väl förtrogna med redan innan missionär Severin berättade sin lilla anekdot. Till mötets förbön hade det nämligen kommit in ett antal önskemål om böneämne; exempelvis ville någon att man skulle be för att dennes syn skulle bli normal, någon annan ville bli av med sin huvudvärk och en tredje ville att vi skulle be för att en ”grej” på dennes näsa skulle försvinna. Vi fick också veta att några personer man haft förbön för de senaste dagarna hade fått bönesvar. Någons soleksem var på väg att försvinna och någon annans getingstick kändes lite bättre. Tyvärr inga mirakel av samma kaliber som i missionär Severins anekdot från landet långt borta alltså. Oavsett stora mirakler som i anekdoten eller femöresmirakel som på europakonferensen så kan man givetvis ifrågasätta det lämpliga i att få barnen att tro att ett övernaturligt väsen kan hela dem om de ber om det.

Liknande inlägg på denna blogg: Under förra sommarens europakonferens var jag på John Arnotts healingmöte för vuxna och fick bevittna några femöresmirakler.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , .

         

         

Guds idéer i din hjärna på Livets Ords barnmöte

Jag hade tänkt mig att sommarens höjdpunkt, precis som alla andra somrar, skulle bli Livets Ords veckolånga europakonferens. Förra sommaren fick jag se John Arnott hela diverse småskavanker och förrförra sommaren fick jag under Israelkvällen lära känna församlingens märkliga förhållande till det judiska folket. I år var jag nog mest sugen på att ännu en gång besöka Livets Ords Israelmöte som äger rum idag klockan tre. Ämnet Israel måste ju nämligen sägas vara brännhett. Problemet är dock att jag denna konferensvecka dagtid är ansvarig för ett stycke barn, mitt eget. Livets Ord brukar ju dock vara relativt barnvänligt. De har väl anammat Jesus ord: ”Låt barnen komma till mig”. Kanske skulle jag därför, trots barnaoket, faktiskt kunna bevista Israelmötet. Igår begav jag mig av till europakonferensen för en generalrepetition och för att se om ett några timmar långt Israelmöte skulle låta sig göras idag.

Det är en sak som jag verkligen gillar, när man är på Livets Ord så är det ingen tvekan om att man är på Livets Ord. Så fort vi gick runt hörnet och in på konferensområdet så var det första vi såg två personer som stod på knä och hade sina händer på en kryckförsedd ung herres ben. På få andra tillställningar är nog helande handpåläggning ett så naturligt inslag.

Jag tänkte att vi skulle börja med något enkelt så vi gick direkt till tältet där man höll barnmöte. Mötet riktade sig förvisso till barn i åldrarna sju till tretton men jag ställde mig ändå längst bak med min ett och ett halvt-åring i förhoppningen om att vi i alla fall skulle ha något litet utbyte av tillställningen. Mötet hade precis börjat och inleddes med lite förbön. Man hade i förväg fått in önskemål om böneämnen från olika personer. Det rörde sig om vitt skilda saker. Vi bad bland annat för svalare väder, att någons astma skulle försvinna samt att någons släkt skulle bli frälst. Svalare väder hade jag faktiskt hunnit be för själv redan innan mötet, trots att jag ju inte är troende eller det minsta religiöst lagd.

Rekryteringen av missionärer skulle tydligen börja i låg ålder ty första hållpunkten på barnmötet efter förbönen var missionären Christian som berättade om sitt missionsarbete i Sibirien och lite av de strapatser han där varit med om. Christian försökte inför barnen motivera varför man skickar ut missionärer till många av världens oroliga hörn. Han försökte vidare rekrytera nya små missionärer och bad slutligen om småttingarnas bidrag till missionsarbetet. Missionären Christian sade:

Men varför står jag här? Jo, jag vill berätta så här, det är nämligen så här att det finns massor med människor ute i världen som inte har hört talas om Jesus. Och ibland bor de här människorna på ställen där det är svårt att bo, som till exempel nu i Ukraina så är det jättesvårt till exempel. Det finns andra ställen som man kan åka till, och det är jättebesvärligt, men det betyder inte att Gud älskar dem mindre, eller hur? Gud älskar ju dem lika mycket ändå, eller hur? Och kanske ännu mer vill han att de ska få höra talas om hans kärlek, eller hur? Och det är därför som vi som missionärer ibland åker till ställen som där det är svårt att komma till eller att vara på. Det är lite extra besvärligt, man kanske har råttor i huset som vi hade, det är svårt att få tag på mat och så här. Men det är värt det. Varför det? Jo, därför att man får se att när människor får höra talas om Jesus, och de börjar tro på Jesus, så börjar deras liv förvandlas, eller hur? Och det är det som gör det värt att åka till de här ställena. Det är därför man kan flytta ut som en hel familj på ett sådant här ställe och ändå tycka att det är värt det. Så är det på Livets Ord. Jag har många missionärsfamiljer i den här församlingen som åkt ut och arbetat på sådana här ställen, och som är ute just nu också där det inte alltid är så enkelt. Men vi vill att människor därute och inte minst barn ska få höra om Jesus. Till exempel i Indien där vi arbetar, där finns det massor med barn som är i er ålder. De har vuxit upp på gatorna istället, de är jättefattiga, de kanske inte kan läsa och skriva. Då vill vi hjälpa dem att få lära sig att läsa och skriva. Men vi vill också att deras familjer ska få höra talas om Guds kärlek, eller hur? Så därför arbetar vi som missionärer, och arbetar vi med mission. Och vet du vad jag tror? Jag tror att inne i det här tältet så har vi personer som åker ut på missionsfältet någon gång i framtiden. Vore inte det spännande att åka till något annat land som en missionär, eller hur? Så när du växer upp här så tror jag att Jesus kommer att visa dig att det finns massor med barn därute, det finns massor med människor därute som behöver få tag på Jesus. Och det är därför vi också samlar in kollekten, därför att när vi gör så här, när vi samlar in pengar, tar upp kollekt, så gör vi det möjligt för att folk ska kunna resa ut, då gör ni det möjligt för oss att hjälpa barn därute. Vill ni vara med på det? Är det någon som vill vara med på det? Vad bra!

När missionär Christian lämnat scenen fortsatte istället pastor Leif att jäklas med ungarnas hjärnor och sätta griller i huvudet på dem. Han sade:

Hur många är det här som skulle vilja bli missionärer? Få se, skulle kunna tänka sig att det där låter ju som att det skulle passa mig, att bli missionär. Jag tror verkligen att det är så. Under den här veckan så tror jag du kommer få sådana här idéer i din hjärna och i ditt hjärta när du börjar tänka: Men det där vill jag verkligen göra. Och det är, tror jag, Guds röst i dig. Han kommer att säga sådana saker till dig under den här veckan och det ska du behålla härinne.

Precis som att man inledde rekryteringen av missionärer i tidig ålder så började man tydligen också med kollekten tidigt. Barnen fick efter informationen om missionsarbetet lämna sina bidrag till detsamma. Precis som på Livets Ords vuxentillställningar skickade man runt hinkar i vilka de små fick slänga sina slantar. Samtidigt som kollekthinkarna gick runt sjöngs en låt med orden ”Ge – det kommer tillbaka” och ”Ge till Gud”. Jag tycker de borde förstå vilken parodi på en pengahungrande frikyrka det blir när man samtidigt som man tar upp kollekten sjunger sånger om att ge pengar till Vår Herre.

Vissa av dagens barn har tyvärr inte någon hunger efter Guds ord. Efter mindre än en kvart blev det omöjligt för mig och min lille att vara kvar eftersom han vägrade sitta still. Efter att ha lämnat barnmötet strosade vi runt ett slag på området innan vi gick in i den stora kyrksalen där pastor Stephen Sumrall höll möte. Ungen min verkade dock inte alls vara rädd om sin själ eller bry sig om var han skulle tillbringa evigheten ty redan efter någon minut blev det helt omöjligt att vara kvar också därinne.

Jag fick tyvärr inse att det inte skulle bli något Israelmöte idag och att om man skaffar barn innebär det tyvärr att man måste försaka en hel del, bland annat att kunna hänga på Livets Ord precis så mycket som man vill.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , .

         

         

Arnott casts mass healing restoring 0 HP

Dagarna blir kortare och kortare, mörkret har sänkt sig över landet. Det är dags att blicka tillbaka mot sommaren 2013. Precis som förra sommaren var höjdpunkten självklart Livets Ords Europakonferens som hölls i slutet av juli. I år firade den beryktade församlingen 30 år och Europakonferensen blev därför också ett veckolångt födelsedagskalas.

Man inledde årets konferens med John och Carol Arnott. De blev på nittiotalet kändisar i den väckelsekristna världen genom den så kallade Torontovälsignelsen. Det var en även bland karismatiska kristna kontroversiell episod där mötena präglades av olika typer av fysiska manifestationer hos mötesdeltagarna. De föll till golvet, de skrattade och grät hejdlöst samt gav ifrån sig olika djurläten för att nämna några exempel. Inte bara mötesdeltagarna utan även de som ledde tillställningarna drabbades av fenomenen. Under den så kallade ”Golden sword prophecy” ska Carol Arnott levererat en ödesmättad profetia samtidigt som hon låg på golvet och svingade ett osynligt tvåhandssvärd.

Precis som Livets Ord tycks dock paret Arnott ha lugnat sig något med åren även om fysiska manifestationer fortfarande är centrala för dem. Jag valde hur som helst att gå till Livets Ord den kvällen då det var den bästa chansen att få se något spektakulärt.

John Arnotts skrift När anden verkar – Om profetiska bilder och manifestationer som jag köpte i Livets Ords boktält innan kvällens tillställning är en enda lång argumentation varför sådant som skratt, gråt, fallande människor och folk som gal som tuppar är sådant som kommer från Gud. Skriften tycks rikta sig till kristna som tvivlar på att manifestationerna kommer från vår Herre. Boken är på det viset faktiskt ett kvitto på att Torontoväckelsen är kontroversiell även i de här kretsarna. John Arnott skriver i skriften att man inte ska överanalysera utan våga släppa taget. Han betonar också vikten av att följa Guds vilja så som den kommer till uttryck i profetiska syner.

Andevärkar får anden att verka

Som nämndes i inledningen är Carol Arnott en av de som ibland får sådan profetiska visioner. Hon berättade under kvällen på Livets Ord om en annan sådan psykadelisk vision hon fått under en gudstjänst. Även om hon precis som under ”The golden sword prophecy” legat på golvet hade det dock inte svingats något osynligt svärd den gången. Hon hade i visionen gift sig med Jesus, gått på en guldgata och haft småfåglar som burit hennes brudslöja såsom i Disneys Askungen. Giftermålet skulle antagligen vara en bild av Jesus återkomst och återförenande med den kristna församlingen. Som svensk tänkte man dock oundvikligen på Knutbyförsamlingens Kristi brud som ju skulle gifta sig med den återvändande Jesus.

John Arnott hade därefter en mycket lång predikan om vikten av att älska herren Gud och hur underbart det var att få hans kärlek tillbaka. Det kändes inte som någon ögonbrynshöjare, det borde väl snarare vara den allmänna inställningen hos karismatiska kristna. Jag hann under predikan faktiskt bli lite uttråkad och ångrade nästan att jag gått till Europakonferensen. Kvällen skulle dock komma att avslutas med ett vansinnesfyrverkeri.

John hade under sin predikan uppmanat oss i publiken att högt ropa ut att vi önskade bli utvalda av Gud och att denne skulle uppenbara sig för oss på ett övernaturligt sätt, att vi skulle bli berörda av Herren på samma sätt som Carol Arnott blivit när hon fått sin profetiska vision. Det var alltså uppenbart att herr Arnott önskade se lite fysiska manifestationer innan kvällen var över.

Mot slutet av predikan ansåg herr Arnott tydligen att det var dags för oss att bli berörda av Herren och åkallade därför den helige ande. Vi uppmanades att ge oss hän och ta emot. Lite spridda jämmer och enstaka rop hördes från delar av publiken men de fysiska manifestationerna tycktes tyvärr utebli. John hade tidigare under kvällen beklagat sig över att nordbornas kultur gjorde att vi inte kunde ge oss hän och måhända var det orsaken till att gråt, skrik och djurläten uteblev denna gång. Arnott hade hävdat att vår stela, inbundna kultur faktiskt var i konflikt med himmelrikets hängivna kultur och helt enkelt behövde anpassa sig. Han framhärdade alltså i någon sorts gudomlig kulturimperialism med andra ord.

Efter de uteblivna manifestationerna bytte John Arnott spår. Från att ha fokuserat på vår kärlek till Herren var det istället dags för oss att få ta del av Herrens kärlek till oss i form av gudomligt helande av åkommar av alla de slag. Det är också där vi kommer in i det halvtimmeslånga ljudklippet jag lagt upp i slutet av detta inlägg för den som vill ta del av stämningen på Livets Ord den kvällen.

Arnott förkunnade att det inte fanns några sjukdomar i himlen. ”There´s no cancer in heaven! There´s no blood condition in heaven! There´s no asthma in heaven! There´s no tumours in heaven! There´s no spinal injuries in heaven!” utropade han och befallde i Jesu namn att sjukdomstillstånden skulle försvinna från de mötesdeltagare som drabbats av dem. Efter de gudomliga befallningarna bad John Arnott sedan oss alla att känna efter om vi inte kände oss lite bättre. Om så var fallet uppmanades vi vinka. Några av de som vinkat uppmanades sedan att komma upp på scenen för att berätta om sina helandemirakler.

Vi i publiken väntade spänt, skulle vi få se mirakler som på Jesu tid? Skulle blinda återigen se och lama gå?

Först ut på scenen var en dam som haft huvudvärk i en halvtimme och nu vittnade om att den var borta. Lite huvudvärk och därefter helad genom ett gudomligt ingripande! Ah, vilket förbannat femöresmirakel! Om det nu var Gud som verkade undrade man vad han egentligen höll på med. Om han nu kunde verka i världen, varför ödslade han energi på att hela nyfrälsta tonåringar från triviala, övergående besvär. Hade han inte kunnat göra något åt klimatförändringarna, världens fattigdom eller bögeriet?

Det skulle dock komma mer av samma vara. Personer berättade i tur och ordning om hur smärta i fötter, ryggen och magen nu plötsligt var borta. Återigen började jag känna mig lite besviken på tillställningen, skulle jag inte få se något mer spännande än detta? Besvikelsen vände dock i glädje när jag fick se det jag hoppats på att få se, något som numera verkar vara en rar fågel på Livets Ords tillställningar, nämligen personer som faller till golvet. Det är ju inte alls lika vanligt att församlingsmedlemmarnas ben viker sig under dagens gudstjänster som på 90-talets dito. En ung man som haft ont i ryggen i några dagar och nu upplevde att smärtan var borta föll dock till golvet när John Arnott lade sin hand på honom. Den unge mannen blev liggande ett slag innan han reste sig upp och lufsade iväg.

Efter golvepisoden fortsatte man på temat plötsligt försvunna smärtor som låter sig förklaras med lite suggestion. Gud verkade ha inriktat sig på att fixa till knän på fåren i sin hjord denna kväll, ty det var flera som vittnade om att problem med knäna plötsligt var borta. Två fick demonstrera miraklen, en ung dam fick böja på benen och en annan ombads skutta uppför scentrappan.

John tycktes dock inte vara nöjd med femöresmiraklerna vi fått skåda utan det blev en healingvända till. Jag antar att han den här gången ville ha fram någon som hade en värre åkomma än huvudvärk eller magont ty han sade att det fanns någon i publiken som varit med om en allvarlig bilolycka och hade fått en ryggskada som aldrig läkt ordentligt. John bad denne komma fram till scenen. Trots att herr Arnott bytt till en finkalibrigare hagelbössa denna gång blev det ändå mer än en träff i den månghövdade publiken, minst tre som varit med om bilolyckor kom nämligen fram till scenen.

Den förste var en ung man och vi uppmanades alla lyfta våra händer mot honom. Det sociala trycket från de tusentals trosfränder som höjt sina händer måste ha varit enormt när den unge mannen efter healingen tillfrågades om han inte kände sig lite bättre. Föga förvånande medgav han att; jovisst kände han sig lite bättre. Precis som kvinnorna med knäbesvär fick ynglingen också springa och gymnastisera lite för att demonstrera miraklet. Det tycktes mig faktiskt oftast som om allt egentligen handlade om att bevisa mirakler snarare än om att utföra dem.

Den siste som kom fram till scenen denna kväll var en man som varit med om inte mindre än tretton bilolyckor. Jag tänkte att om vår Herre bara skulle utföra ett mirakel den kvällen så borde han stiga ned från himlen och ta hans körkort i beslag.

Meet the Arnotts

Liknande inlägg på denna blogg: Hur göra en pengastinn jude avundsjuk, om Israelkvällen på förra årets Europakonferens hos Livets Ord. Man tog då bland annat upp den växande antisemitismen. Problemet var dock att man inte i första hand bekymrade sig om judarnas väl och ve utan snarare om deras roll i den allsmäktiges gudens stora plan.

Audio på andra håll om årets Europakonferens hos Livets Ord:
Mellan svart och vitt – 51. Tantavsnittet! En smeksam lavett i skeptiker-etern, 26 minuter in i avsnittet berättar Lisa om sitt besök på Europakonferensen då Yonggi Cho bland annat predikade framgångsteologi. Kvällen jag var där berördes också framgångsteologin i förbifarten. Innan kvällens huvudnummer med John och Carol Arnott berättade nämligen en indisk pastor hur mycket Ulf Ekmans videos och böcker betytt för hans församling. Ekmans bok Ekonomisk frihet påstods till exempel ha mångdubblat gåvorna till församlingen samt ha gjort att församlingsmedlemmar fått tillräckligt med pengar för att kunna åka till Sverige. Livets Ords framgångsteologi tycks alltså ingalunda vara död.
P4 Uppland – Livets Ord firar 30 år på stormöte i Uppsala, bland annat en intervju med nye förstepastorn Joakim Lundqvist.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , .

         

         

Bloggens intressantaste inlägg 2012

Eftersom vi nu kan lägga 2012 till handlingarna tänkte jag lista den handfull blogginlägg jag själv anser är intressantast under året som gått.

Anden ska ha sitt och det fick den på Livets ords Israelkväll i somras. Man uttryckte där oro över den tilltagande antisemitismen i Sverige vilket givetvis inte var omotiverat. Tyvärr verkade det dock i slutändan handla om att man egentligen var mest intresserad av det judiska folkets öde som en del av Guds stora plan som man menade sig ha funnit i den heliga skrift.

Det blev dock inte bara traditionell andlighet utan även en del nyandlighet. För ett par månader sedan besökte jag till exempel en tillställning där transmediet Elisabeth kanaliserade fem olika kosmiska varelser. Utomjordingarna visade sig dock vara extremt inkompetenta. De saknade grundläggande astronomiska kunskaper, kraschade med sina rymdskepp och hade en usel organisation vilket ledde till att kanaliserande transmedier världen över kom med motstridiga budskap. Jag lade i inlägget upp ljudklipp från kanaliseringen för den som vill ha ett smakprov på hur det lät.

Granskningen av healingreseverksamheten med destination transmediet John of God i Brasilien var givetvis det viktigaste som hände på bloggen under det gångna året. De fyra första delarna i serien utgjorde själva granskningen. Det började med ett föredrag på Studieförbundet Vuxenskolan som i princip var reklam för resorna. I del 2 och del 3 grävde jag lite djupare och kontaktade healingresearrangörerna för att få veta mer om verksamheten. I den fjärde delen wallraffade jag och träffade en av researrangörerna. Den verklighetsbild jag då fick ta del av var minst sagt absurd, bland annat påstods negativa tankar orsaka cancer.

När det gäller den närmaste tiden framöver sitter jag för övrigt i detta nu och knåpar på den åttonde delen i bloggeposet om healingresorna till John of God. Jag har dessutom en liten mininovell med postapokalyptiskt tema nästan färdigskriven. Sedan är det ett antal böcker som jag tänkt skriva om men jag måste tyvärr se till att läsa dem först, det brukar vara en grundförutsättning.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , .