Lars Bern och jag

I måndags publicerade klimatskeptikern Lars Bern en mycket intressant text på Newsmill med rubriken Miljöpartiet är en eko-fascistisk rörelse. Där kunde man bland annat läsa följande.

Problemet är bara att den omställning som Miljöpartiet står för kommer att utarma ekosystemet ännu mer och leda till att sådär 90% av alla människor måste elimineras. Därför är jag rädd att deras omställning blir startskottet för en bloddrypande fascism utan tidigare motstycke.

Smaka på det citatet. Det är så bra att vi tar det en gång till.

Problemet är bara att den omställning som Miljöpartiet står för kommer att utarma ekosystemet ännu mer och leda till att sådär 90% av alla människor måste elimineras. Därför är jag rädd att deras omställning blir startskottet för en bloddrypande fascism utan tidigare motstycke.

Nio av tio ska bort alltså. Man kan hålla med om att det inte är jämförbart med tidigare folkmord som kommer att framstå som västanfläktar i jämförelse.

Utan att sänka sig till Berns nivå och kalla personer folkmördare så är sanningen snarare den att om vi inte ställer om och tar hänsyn till de gemensamma resurserna och förvaltar dem på ett hållbart sätt riskerar vi storskalig svält. Det kan gälla fiskbestånd som vi fiskar ut eller atmosfären som vi pumpar full med koldioxid.

En del tycker att det är obehagligt med personer som gör absurda kopplingar till fascism och folkmord i debatter, och det är sant till en viss gräns. Är det tillräckligt grovt och absurt blir det dock istället komik av det hela. Bern har passerat den gränsen för längesedan och det han skriver är alltså stor humor. Frågan är dock varför han ens bryr sig om att kalla Miljöpartiet eko-fascistiskt. I hans föreställningsvärld borde väl eko- och fascism vara så intimt sammankopplade att det räcker med att nämna det ena så är det andra underförstått.

Min ursäkt att inte gå med i Humanisterna var faktiskt länge klimatskeptikern Bern och kumpanen Ortmark eftersom de tilläts sitta i styrelsen. Missförstå mig inte, mitt krav för att gå med i en förening är knappast att styrelsemedlemmarna har i stort sett samma åsikter som mig i frågor som inte är av intresse för organisationen. Till exempel borde folkpartister alltid ha varit överrepresenterade i Humanisternas styrelse men det skulle alls ej bekomma mig. I fallet med Bern handlar det dock om att han faktiskt hävdar något som är raka motsatsen till det föreningen säger sig stå för. Humanisterna intar nämligen hållningen att man ska tro på det man har goda skäl att tro på. Berns konspirationsteorier är dock i samma klass som de som luftas på konspirationsforumet Vaken och han förnekar resultatet av den samlade forskningen i klimatfrågan. Han borde därmed ha varit otänkbar i styrelsen.

Numera har Bern lämnat Humanisternas styrelse. Man kan dock undra varför de lät honom husera där så länge. Tyckte de att han var oförarglig, som någon sorts Skalle-Per som yrade osammanhängande om klimatförändringar och grön fascism på ett sätt som roade på styrelsemötena? Var han någon sorts maskot? Sådana frågor får vi kanske aldrig veta svaret på.

Jag vet inte vad jag har för ursäkt att inte vara medlem i Humanisterna numera när Bern sedan länge lämnat styrelsen. Kanske att en organisation som haft det dåliga omdömet att ha någon som honom i styrelsen förtjänar att ha en prövotid på tio år innan man möjligen vågar sig på att bli medlem.

Andra bloggar om Lars Berns inlägg på Newsmill: Piprök – Tragedin Lars Bern

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , .