Islandsresa

I förra veckan reste jag på familjesemester till sagoön Island. Det kändes dock som att alla isländska sagoväsen gaddat sig samman för att förstöra vistelsen. Lagom till resan hade för det första kameran på min Sony Xperia Z5 havererat för tredje gången och alla bilder på öns fantastiska vyer pryddes därför med det fina heltäckande rosa filtret man kan se på bilden nedan. För det andra blev min gosse typiskt nog sjuk strax efter att vi anlänt.

Islandsvy med rosa filter

Även om både tekniken och den mikrobiologiska floran var emot oss så var vädergudarna definitivt på vår sida och bjöd på klar himmel och strålande solsken när vi bilade runt till de av turister så välbesökta sevärdheterna i den så kallade Gyllene Cirkeln. Även om mobilkameran havererat fungerade Pokémon Go och jag kunde därför i alla fall ta screenshots på de gejsrar, varma källor och vattenfall som i Pokévärlden blivit Pokéstops eller Pokémon-gym. På så vis kunde jag alltså ändå på något sätt föreviga ögonblicken.

Pokemon Go Strokkur gejser

Det blev också ett besök på det världsberömda penismuséet i Reykjavik. Det måste nog dock sägas vara den typ av museum som är roligare att berätta att man besökt än att faktiskt besöka och det är nog inte ensamt en anledning att besöka Island.

         

         

Masha och den ryska björnen

Jag hör till de pappor som inte har några konservativa låsningar vad gäller barnkultur och därför inte håller äldre dito såsom böcker och sånger högre än nyare såsom appar. Jag har vid det här laget hunnit köpa otaliga appar riktade till småbarn och vet faktiskt inte längre hur mycket pengar jag spenderat på kulturformen.

En av mina installerade appar, som råkar var gratis, innehåller några skojiga småspel och har de ryska figurerna Masha och björnen som huvudpersoner. De två karaktärerna är kända från serien med samma namn och Putins internationella propagandamegafon RT har gjort ett inslag om seriens världsomspännande popularitet. Karaktärerna är nog dock av den typen som är mer populära hos barn än hos vuxna. Den hysteriska lilla Masha är en väldigt enerverande liten flicka och jag tycker det är plågsamt att tvinga mig att titta på blott ett enda avsnitt av serien.

När det häromsistens var dags att uppdatera Masha och björnen-appen var det dock inte mitt avog mot Masha som gjorde att jag drog mig för att köra uppdateringen. Det var istället de märkliga nya behörigheter som appen krävde.

Uppdatera appen nu

Putins nummerupplysning

Nu är det förvisso inte alltför ovanligt att appar kräver märkliga omotiverade behörigheter och måhända har jag läst för många inlägg på Lars Wilderängs för russofobi anklagade blogg Cornucopia, blivit paranoid och ser Putinlakejer var jag än vänder blicken, även i till synes oskyldiga ryska barnfigurer. Jag kunde dock inte förmå mig att uppdatera appen och eventuellt låta Putin veta vem jag pratade med utan det blev istället avinstallation av Masha och hennes hårige vän.

         

         

Gå ut och sparka boll, tälj vapen och gör som Steve Jobs

När jag vill bli upprörd kikar jag in på sajten Newsvoice, ökänd för att sprida konspirationsteorier och vetenskapsförakt. I artiklarna brukar man exempelvis sträva efter att sprida tvivel kring vacciner, spekulera i alternativa teorier kring 11:e septemberattackerna och propagera för diverse dubiösa alternativa behandlingar som saknar vetenskaplig grund. Redaktören brukar ibland också låta företag skriva reklamartiklar för olika verksamheter som egentligen inte alls har med sajtens kärnverksamhet att göra. Häromdagen hade de en sådan reklamartikel för en rekryteringsfirma vid namn Karisma Rekrytering och företagets VD Kurt Ståhl hade skrivit texten som handlade om hur man vid rekrytering av ny personal borde vara försiktig med kandidater som var beroende av dataspel och sociala medier. Även om artikeln i förstone verkade helt malplacerad på Newsvoice så insåg man efter att ha läst texten att den faktiskt passade utmärkt in på sajten med tanke på de märkliga resonemang som där stod att finna. Artikeln provocerade faktiskt en på samma sätt som Newsvoice:s övriga texter. Jag måste poängtera att jag själv använder sociala medier i väldigt liten utsträckning och blott har ett par små förströelsespel installerade på mobiltelefon och surfplatta, så det var inte så att jag kände mig träffad av artikeln.

Artikeln inleds med den typ av idealiserande av den egna barndomen som är så vanlig hos personer som vill moralisera över användande av ny teknik. Man har ju hört den här sortens berättelser ett antal gånger: ”När jag var liten lekte vi minsann bondgård med kottar och kull hela dagen och på kvällen gick vi ner på stan och knackade bög bla bla bla…”. Rekryteringskonsult Kurt Ståhls version av den rosenskimrande barndomen lyder så här:

De av oss som var födda på 40 till 70-talet upplevde för det mesta en uppväxt som var fylld av eget skapande och spontanidrott. Man gick ofta ner till fotbollsplanen på sommaren eller hockeybanan på vintern, delade upp i två lag och körde hela dagen tills svåra mammor oroligt kom och krävde att man skulle komma hem och äta vid 6 tiden på kvällen. Jag kommer än idag ihåg min tanke angående denna ”störning” från mammorna: ”Varför skall vi hem och äta – vi spelar ju fotboll ser ni väl!”

I dagens läge växer en del barn upp med iPads i knät redan innan de knappt kan gå och datorer och internet är lika enkla och självklara för dem som t ex att tälja ”skjutvapen” var för oss äldre då vi lekte cowboys och indianer i skogen.

(WebCite)

Trots att leken med vapen är något gott i barndomsidyllen oroar sig Ståhl motsägelsefullt nog samtidigt över hur våldsamma dataspel påverkar dagens ungdomar. Som bland alla nostalgiker har också Kalle Ankas Jul hos rekryteringskonsult Ståhl en central betydelse. Han skriver:

Ta Kalle Anka på julafton med sekvensen i husvagnen där man äter majskolvar till ljudet av en skrivmaskin som går rad efter rad och ”plingar” när man drar tillbaka pappersvalsvagnen. Det ljudet har faktiskt de yngre ingen aning om vad det betyder, medan däremot ”vi äldre” genast ”kopplar” och tycker scenen är fantastiskt träffande!

(WebCite)

Man kan undra varför det egentligen skulle vara något större problem att man missar en skrivmaskinsreferens någon gång om året. Ståhl fortsätter dock artikeln med något som faktiskt skulle kunna vara ett problem:

Men den största faran, som vi ser det, med ”missbrukande spel- och internetanvändning” är i själva verket att personen blir sittande still, helt inaktiv rent fysiskt och även rent metalt så begränsas ofta tankeprocesserna till att bli mindre kreativa och mer till ett ”färdigserverat” skapande.

(WebCite)

Visst måste man hålla med om att stillasittande på grund av överdrivet användande av tekniska prylar är ett problem men det är ju ingalunda något nytt utan blev ju ett stort problem redan i och med TV:n. Vad som är svårare att hålla med Ståhl om är att dataspel och internet skulle leda till mindre kreativitet och vara vad han kallar ”färdigserverat”. Tvärtom måste väl de båda sägas stimulera till eget deltagande och kreativitet i större utsträckning än exempelvis TV:n.

Därnäst följer en utläggning som passar perfekt på Newsvoice. Ståhl påstår nämligen utan grund att strålningen från surfplattor är riktigt farlig, i alla fall för barn:

En vanlig iPad som används nära ansiktet på ett barn avger dessutom en hel del skadlig och cancerframkallande strålning. Gör som Steve Jobs – låt inte barnen använda läsplattor! De långsiktiga effekterna av detta är ännu inte helt klarlagda.

(WebCite)

Steve Jobs borde inte vara den första man går till för råd kring hälsa. Trots att han fick en form av pankreascancer som det fanns goda möjligheter att framgångsrikt behandla med konventionella metoder valde han ändå olika verkningslösa alternativa behandlingar och avled därför helt i onödan.

Jag har nu citerat ungefär halva artikeln och det får räcka men jag hade faktiskt kunnat citera hela artikeln för den är lika märklig rakt igenom även om det också finns enstaka saker man skulle kunna hålla med om i viss utsträckning.

Karisma-VD:n visar sig slutligen också ha en blogg där han kommer med fler anmärkningsvärda påståenden, exempelvis att ett företags utveckling enbart beror på interna faktorer och naturkatastrofer:

Ju mer negativ en person är ju mer kommer personen att samtycka till att det bara är yttre omständigheter som styr företagets utveckling. Om man skall spetsa till det lite så är det egentligen bara interna orsaker, med undantag för naturkatastrofer, som styr er framtid.

Inga externa faktorer utom naturkatastrofer!? Säg det till alla vars företag dukat under vid ekonomiska kriser av olika slag. Skulle jag någon gång mot förmodan hamna i situationen att jag skulle vilja rekrytera en löneslav så tror jag inte att jag kommer att göra det via Karisma rekrytering i alla fall.

         

         

Återuppväck Moder Europa genom att låta bli att titta

Identitärerna är en högerextrem rörelse för vilka så kallade metapolitiska strategier är centrala. Man anser att det viktigaste är att först och främst vinna kampen på idéernas och värderingarnas slagfält och därför blir sådant som olika typer av kultursatsningar som ska leda till mer djupgående och beständiga förändringar av samhället det primära och traditionellt politiskt arbete, såsom att verka genom partier, blir sekundärt. Slutmålet är att uppnå någon sorts kulturell hegemoni där ens ideal ses som självklara.

Bland identitärerna finns en hel del riktigt färgstarka personligheter, en av dem är The Golden One, eller Marcus Follin som han egentligen heter. Han har en populär youtubekanal i vilken han vänder sig till en internationell publik och förutom att dela med sig av bodybuildingtips och spela dataspel i bar överkropp resonerar han mycket kring politiska spörsmål från identitära utgångspunkter. Kännetecknande för The Golden One är, förutom den välskulpterade kroppen och det blonda hårsvallet, att han har ett väldigt högtravande språk som känns hämtat ur någon dålig fantasyfilm. Detta blandas upp med diverse olika begrepp han själv hittat på, exempelvis kallar han sina meningsmotståndare för ”beta leftists”.

I en video som lades ut för några veckor sedan recenserar The Golden One identitären Daniel Fribergs senaste bok The real right returns och kommer då ett par minuter in i videon in på hur man rent praktiskt kan bedriva metapolitisk kamp för att återupprätta Moder Europas forna storhet. Man skulle kunna tro att en sådan episk strid är något som kräver storslagna ansträngningar men det visar sig i slutet av citatet nedan vara betydligt enklare än man kan tro. Metapolitisk kamp visar sig bland annat gå ut på att inte konsumera viss typ av kultur. The Golden One säger i videon:

Yes, the western world is declining. The future isn´t looking all that bright, but embrace the adventure. Come in, join the fucking team, make some fun of leftists. Their worldview is swiftly going away so, you know, jump on the debate train while it´s still running because soon the leftist ideals will be obsolete and you can be a part of killing that monster, as it where.

So don´t sit on the sideline but join the fray. Join the fray of the metapolitical war because that is what it is. With each article, with each video, with each status update, whatever you do, like promote culture, promote european culture, be glorious!

With every gym session, with every time you don´t watch porn, with every time you read a book you are helping in the metapolitical struggle to revive mother Europe, as it where!

Tänka sig att man efter varje porrfri dag kan betrakta sig som en segerrik krigare i den episka metapolitiska kampen om Europas öde!

         

         

Böcker av, med och för barn

ANNONS – SPONSRAT INLÄGG

Jag har länge närt ett bokintresse och sedan jag fick barn är jag även intresserad av sådana små varelser. I barnböcker kan ju dessa två intressen faktiskt förenas och jag har rotat fram en hel del böcker från min egen barndom så att jag har något att läsa för min gosse.

Traditionellt har ju barnböcker skrivits av vuxna. Det finns dock ett svenskt projekt, Böcker av barn för barn, som satsar på att ge ut barnböcker författade av barn. Nu finns böckerna tyvärr inte tillgängliga i pappersformat men det borde väl egentligen inte störa en modern familj där surfplattan tillsammans med nappen och gosedjuret är de tre saker man aldrig får glömma när man reser bort.

På projektets hemsida kan man se vilka böcker som getts ut. Jag blev till exempel lite sugen på e-boken Olles djur av elvaårige Isac. Boken handlar om Olle som ogillar jägare och bor i skogen. Av det lilla utdraget på iTunes bookstore att döma har Olle en bit in i handlingen tagit jägaren Örjan tillfånga. Efter ett tag ångrar sig dock Olle och släpper ut Örjan för att bjuda honom på fika. På blott några få rader lyckas elvaårige Isac i de två karaktärernas samtal över en kopp kaffe sammanfatta de senaste årtiondenas svenska jaktdebatt:

– Men varför jagar du, för det är väl inte snällt att skjuta djur?
– Det är som en hobby och det är skönt att sitta i skogen.
– Men varför sitter du inte i skogen utan vapen, sa Olle.
– Då har man ingen anledning att sitta i skogen, sa Örjan.

Det finns exempel på hur barnen i sina böcker brutit med klichéer, exempelvis i Draken och den onda riddaren av tioårige Fadel. Nu är det förvisso inte ovanligt att modern vuxenförfattad barnlitteratur också bryter med klichéer, det är väl snarare legio. Och även om barn kan komma med oväntade infall ibland så är de ju precis som vuxna formade av världen runtomkring dem. Att barnförfattarna påverkats av andra, mer sentida, kulturyttringar såsom dataspel märker man om man läser utdraget ur boken Pidis äventyr av tioårige Max. Det är ingen som helst tvekan om att dramaturgin är dataspelsinspirerad:

Men då kom en annan boss. Det var djungelbossen. Pidi måste återigen fajtas. Dom gick in i en större arena. Pidi slogs med sin fulla styrka. Bossen flög in i en hård taggvägg och svimmade och dog.

Även om projektet Böcker av barn för barn är okonventionellt och nytänkande så slog det mig att det ju faktiskt går att vara än radikalare. Sedan länge finns det ju som bekant rikligt med böcker författade av vuxna som riktar sig till andra vuxna eller barn. I och med projektet Böcker av barn för barn är också barnförfattad litteratur som riktar sig till barn på väg att etableras. Ännu finns dock ingen som satsar på barnförfattade böcker som riktar sig till vuxna. Så kanske borde jag bejaka entreprenören i mig och skyndsamt se till att registrera sajten www.bockeravbarnforvuxna.se.

Fyra kategorier böcker

PKJonas.se i samarbete med avbarnforbarn.se

         

         

Hufvudstadsvisit

Idag for jag in till hufvudstaden för en egenkomponerad upplevelsedag tillsammans med en bekant.

Först av allt blev det ett besök på Tekniska Muséet, främst för att bese Game On 2.0, deras mycket populära utställning om dataspel. Det var definitivt sevärt och man fick prova på dataspelshistoriens olika guldkorn. Dataspel är ju en mänsklig kulturyttring som trots att den är av sent datum ändå väl förtjänar sin plats bredvid litteratur, film, konst och musik.

GameOn2

Såg också till att ha vägarna förbi Medborgarplatsen för att beskåda den manifestation mot chemtrails som skulle hållas där. Idén om chemtrails är en av de mer bisarra konspirationsteorierna. Man menar att kondensstrimmorna vi ser i skyn efter flygplan egentligen är något helt annat och mycket farligare. Det rör sig nämligen om olika kemikalier och gifter som illasinnade makter besprutar oss intet ont anande stackare med.

Manifestationen mot chemtrails skulle pågå hela eftermiddagen men jag var bara där en mycket kort stund. Just då kändes det tyvärr ganska avslaget. En handfull åhörare lyssnade till chemtrailsnestorn Conny Lundberg som talade. Det kändes som de stackars chemtrailstroende jobbade i motvind. En ung man hade iklätt sig foliehatt för att förlöjliga tillställningen och ett par skrattande damer bad mig fotografera dem framför den stora antichemtrails-banderollen.

Chemtrailsmanifestation

En av chemtrailsaktivisterna gav mig ett par flygblad som kan beskådas nedan.

Flygblad1
Flygblad2
Flygblad3
Flygblad4
Flygblad5

Slutligen blev det en promenad i författaren Per Anders Fogelströms gamla kvarter uppå Söders höjder. Där kom många av hans socialrealistiska romaner att utspela sig. Tänk att bostäderna i de gamla arbetarkvarteren en dag skulle komma att höra till landets mest eftertraktade.

Söders höjder

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , .